Issuu

NOVEMBER 2021

FÖRENINGEN UPPSALAEKONOMERNA

TEMA:

CELEBRATION VÄLKOMMEN TILL EN NY ERA AV REVERSEN.

INNEHÅLL 5. CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET 6. REDAKTÖRSKRÖNIKAN 7. ORDFÖRANDE HAR ORDET 8. INTERVJU: JUBILEUMSHELGENS PROJEKTLEDARE 14. ARTIKEL: VARFÖR FIRAR VI HALLOWEEN? 16. DEBATT: VAR INTE BLYG INFÖR ATT KNYTA SLIPS! 17. TRE SNABBA: 5 FTV:S OM JUBILEUMSHELGEN 18. ÅTERBLICK: NÄR UE FÖR TVÅ PERSONER SAMMAN 30. HÖSTSTÄMMAN 2021 31. ARTIKEL: ALLSVENSK FOTBOLLSFEST RUNT HÖRNET 32. ARTIKEL: ATT VARA ANHÖRIG 34. MÅNADENS ALUMN 36. KRÖNIKA: ALLT VI KAN GÖRA IGEN 37. MÅNADENS MATLÅTA 38. INFORMATION: KONTAKTDAGARNA 40. FÖRENINGSKALENDERN

REDAKTIONEN TILLSAMMANS ÄR VI REVERSEN.

Annie Unghanse Chefredaktör

Sandra Wexén Skribent

Oskar Holm Skribent

Beata Lampers Gästskribent Vendela Jurland Grafiskt material

Greta Jenset Petrén Redaktör

Emil Leijonqvist Skribent

Hugo Rosell Skribent

Emil Carlsson Skribent

Agnes Nordberg Skribent

Joakim Fries Skribent

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Kära Uppsalaekonomer. Kära läsare av Reversen! Tiden går fort när man har kul. Det känns som att det var igår Greta, Vendela och jag satt på Borgen taggade och smått nervösa inför att utforma Reversens första digitala månadsnummer. Nu sitter vi här igen. Drygt en månad senare. Lite mindre nervösa men minst lika taggade och klickar på ‘publicera’. Jag börjar fundera på vad jag har gjort den dryga månaden mellan första och andra numret? En kortslutning i hjärnan senare konstaterar jag att det känns som att att tiden har sprungit förbi mig samtidigt som den har stått

Med den äldsta deltagaren närmare 70 årsåldern och den

helt still. Jag börjar reflektera lite mer över fenomenet tid.

yngsta som precis blivit myndig - hade de oavsett generation,

Något många människor värdesätter så oerhört högt när

bakgrund och historia en sak gemensam: Någon gång under

de är i behov av det. För att sedan vifta undan när det

sin livstid har de tagit sig tiden att engagera sig i

finns gott om det. Praktexemplet: Jag själv. För andra

Uppsalaekonomerna. Bidragit till att så många studenter fått

gången sitter jag här i sista sekund. I stort behov av mer tid

en unik studenttid. Fascinerad och rörd över den

för skrivandet av denna text.

gemensamma nämnaren, spelade det ingen roll för mig att behöva sitta på en stol i sex timmar. Jag ville pausa tiden och

Men då och då lugnar jag mig själv genom att bläddra

aldrig gå hem.

igenom utkastet av månadens nummer. I början av november var jag inställd på att numret skulle bli markant

Min tid för att skriva klart detta börjar rinna ut. Jag inser att

mindre jämfört med oktober. Det fanns inte tillräckligt

oavsett hur mycket jag ber om mer tid kommer det inte att

med tid. Ideellt engagerade medlemmar tog sig tiden för

dyka upp. Jag bläddrar igenom utkastet av numret en sista

att bevisa motsatsen. Stolt och betydligt lugnare stannar

gång. Stannar upp på sida trettiofem och läser det avslutande

jag upp på sida åtta och tänker tillbaka på

tipset. “Studenttiden varar bara några få procent av ditt liv. Se

jubileumshelgen. En helg fylld av människor likt de som

till att ta tillvara på det och fira ordentligt!” Jag småler,

tog sig tiden att bidra till detta nummer.

stänger ner datorn och tar lugnande åt mig.

ANNIE UNGHANSE Chefredaktör

REDAKTÖRSKRÖNIKAN Kill your darlings

Vad firar du den här månaden? Om oktober var ett firande av all världens plötsligt utökade möjligheter så firar jag november genom att stänga dörrar. Tåg jag klev på i oktober som var på väg någonstans tänker jag kliva av. Och om de inte stannar ska jag vara vettvillingen som drar i nödbromsen och förstör för alla andra. Jag tänker glädjas åt alla stunder som går förlorade som följd av mina val och tacka för mina misslyckanden. Jag menar det. Och nej ta det lugnt, jag behöver inte numret till Studenthälsan. Det här är inte vinterdepressionen som kommit för tidigt, utan snarare lugnet. Posten jag sitter på i vår kära kår har resulterat i att jag, kanske alltför ofta, drar paralleller mellan skrivande och annat som händer i mitt liv. Den här terminen har hittills varit som en enda lång skrivprocess, och med månadens krönika tänker jag att vi kanske börjar närma oss slutfasen. Jag är i ett viktigt stadie av redigeringen av mitt studentliv, den där man måste ställas inför varje mening och värdera vilket syfte den fyller. ”Kill your darlings”, säger pappa till mig, som han alltid gör när han läst en text jag har skrivit. Det han menar är att jag borde ta bort meningar eller stycken som jag vill intala mig själv är geniala. Inte för att de inte är välformulerade, vackra, träffsäkra, roliga eller vad det nu kan röra sig om. Utan för att de bara skiner när de står för sig själva, men stör rytmen i sitt sammanhang. En formulering kan vara bra, rentav genial, men ändå utarma helheten. Då finns inget annat att göra än att plocka bort den även om det kan göra ont. En missad möjlighet att briljera i skriftkonst.

Jag lyssnar oftast på min pappas råd för att han är ett geni. Man skulle säkert kunna samla ihop det antal rader jag kapat på hans initiativ till ett ganska omfattande arkiv. Sämre är jag på att implementera samma förstånd i mina livsval. Och nu när ni fått en halv krönika utan kontext kan jag tänka mig att det känns vagt, så nu jag ska äntligen översätta pretentionerna. Kort och gott: Jag har varit något så förbannat stressad hela terminen. Anledningen är helt enkelt att jag älskar studentlivet något så girigt att jag vill få ut allt av det. Då säger man gärna ja och väldigt sällan nej och plötsligt finner du dig i att du knappt varit hemma på hela veckan, att hälften av dina måltider bestått av snabbnudlar och att du tagit på dig så mycket att få saker blir riktigt bra och det mesta blir halvdant. Jag behöver inte ge fler exempel för ni som läser är studenter och bland oss är det här fenomenet en pandemi som ingen tagit fram vaccin mot. Jag tror ni fattar. Av den anledningen redigerar jag mitt studentliv nu. Och hur insåg jag då att rytmen i helheten står över enskilda stycken, hur otroliga de än må vara? Insikten kom inte direkt av sig själv. Det krävdes en känga rakt in the moneymaker av influensa för att sätta stopp för min inbillade odödlighet. Det visade sig att botemedlet mot FOMO var en veckas lång feberyra. Plötsligt hade jag varit ensam hemma varje kväll i en hel vecka, och ändå inte förlorat några vänner. Och det här med vila var fascinerande. Och så var det ju den där statistiktentan också. Jag klev rätt ut ur sjukdomsnästet in i tentaplugg, bara för att två dagar innan tentan inse att jag mitt bland terminens fläng och åtaganden glömt anmäla mig. Nu får ni missförstå mig rätt här, gör inte så. Anmäl er till era tentor! Men när mina kompisar satt på Bergsbrunna hade jag en ledig dag. Helt ledig. Och kände mig lugnare än på hela terminen. Till slut gav jag upp några åtaganden. Och ett ”misslyckande” har sedan dess aldrig känts så lite som ett misslyckande. Så tack till influensan och tentabreakdowns för att jag äntligen kunnat göra mig kvitt några fantastiska stycken som förstört rytmen. Kill your darlings, kära vänner. Ingen kommer tacka er för att ni bränner ut er.

GRETA JENSET PETRÉN Redaktör

Kära Uppsalaekonomer, Askungen hade banne mig helt rätt när hon suckade och konstaterade att den nog måste vara alldeles, alldeles underbar. Jag anlände till slottet efter lunch lördag den 16e oktober, spänd som en fiolsträng och med huvudet fyllt av allt som skulle kunna skita sig denna, för Uppsalaekonomerna, historiska dag. Kommer jag bli utskälld av grundarna för att UE inte är samma UPEKON som de startade för femtio år sedan? Kommer jag glömma bort stegen i dansen till spexet? Kommer jag svimma under mitt tal? Kommer alla gäster tycka att vår bal på slottet är tråkig och dötrist? Såhär i efterhand tycker jag det är lite konstigt att jag hade dessa tankar. Det var ju en bal med uppsalaekonomer, och därmed en miljö där man alltid kan slappna av och vara sig själv. Som tur var inträffade ju bara en av mina farhågor. Satan vad jag glömde bort dansstegen i spexet. Men det kunde kvitta, för i övrigt var det en helt magisk helg. Gamla vänner återsågs, förväntansfulla “pandemistudenter” gick på sin första bal och snapsvisor sjöngs när Uppsalaekonomerna fyllde 50 år.

Några av dessa fina alumner sitter i Uppsalaekonomernas seniorskollegium, som styrelsen träffade på en supermysig AW i Stockholm i början av november. Ännu en alumn är ordförande 2016/2017 Gustav Svensson. Han tvekade inte när en nervös styrelse kontaktade honom och behövde en erfaren och trygg stämmoordförande till föreningens första fysiska stämma på två år. Gustav klev in som farsan Baloo i hörsal 4 och ledde lugnt och pedagogiskt stämmans deltagare genom kvällen. Nu har vi ett helt gäng med fantastiska nya förtroendevalda som är taggade på att kliva på sina poster till nästa termin! Avslutningsvis måste jag givetvis nämna Kontaktdagarna, som står inför dörren. Projektledare, projektgrupp och koordinatorer har gjort ett hästjobb för att styra ihop 2021 års version av Sveriges största arbetsmarknadsmässa för ekonomer, systemvetare och mediavetare. På vägen har de också lyckats skapa en himla go’ stämning, vilket märktes tydligt på den take off som anordnades på Östgöta nation för de som ska vara medarbetare under mässan. Det är med andra ord upplagt för succé!

Vi fick besök från gamla engagerade som numera bor i Wien, Prag och Lausanne vilket visar vilken otrolig samhörighet UE ger. Själv gick jag runt och försökte suga åt mig så många rövarhistorier från förr som möjligt och jag ville aldrig att helgen skulle ta slut. Fast när den väl gjorde det kunde jag till slut dra en lättnadens suck och känna att världens vackraste studentorganisation hade fått ett värdigt firande. Själv har jag insett hur mycket potential som finns i våra alumner. Så många framgångsrika, trevliga och varma människor har figurerat i UE genom tiderna och att få träffa en del av dem under jubileumshelgen var verkligen ett privilegium.

DANIEL BUSK Ordförande Uppsalaekonomerna

UE firar jubileets projektledare Uppsalaekonomernas 50-års firande hade inte hänt utan de studenter som ideellt planerade och genomförde denna fantastiska helg. Jag har fått äran att prata med Michelle Van de Velde och Benjamin Samuelsson som var projektledare för eventet för att ta reda på smått och gott kring att projektleda ett så enormt event. Benjamin var först ut att dela med sig om sina tankar om helgen. Vad motiverade dig att söka projektet? - Det som motiverade mig att söka var främst att göra något nytt och engagera mig i en ny förening. Jag har gjort projekt tidigare men detta var mitt första stora projekt inom Uppsalaekonomerna. UE är en väldigt rolig förening och det kändes spännande att få vara del av ett så pass stort och viktigt event och sätta min egen prägel på det. Tvekade du innan du sökte till projektet? - Jag är väldigt impulsiv när det gäller ansökningar, så för mig var det självklart att söka! Varför inte? Vad var dina förväntningar? - Mina förväntningar var en “bal på slottet”! Hedra de gamla, nuvarande och framtida var mottot för hela projektet och det vi ville uppnå. Jag tycker verkligen att vi lyckades. Jag förväntade mig även att träffa nya människor inom Uppsalaekonomerna, vilket jag också fick chansen att göra! Berätta mer om er projektgrupp och hur ni har jobbat internt i den! - Vi var totalt 8 personer, grundideén var att ha 2 olika projektgrupper men vi valde att slå ihop det för att göra det enklare. Slutligen så blev det 2 projektledare, och en projektgrupp på 6 personer för hela jubileumshelgen, vi fick många ansökningar till projektgruppen vilket var väldigt kul! - I projektgruppen var 2 dekorationsansvariga som hade hand om allt pynt och det visuella. En helg som denna kräver att det är snyggt och piffat! Nationsgruppen ansvarade för det operativa under helgen, boka artist, bordsplaceringar med mera. Slutligen hade vi 2 stycken sponsoransvariga som skaffade alla sponsorer till helgen och skötte kontakten med dem. - Vi i projektgruppen hade i slutet daglig kontakt och jobbade väldigt nära varandra. Alla hjälpte alla och trots att man hade sin roll i projektet så arbetade vi som ett team. Alla i projektgruppen skötte sig otroligt bra och tog ansvar vilket verkligen underlättade för oss som projektledare! Det var ett stort samarbete som gjorde helgen så lyckad som den blev. Vad var det roligaste med projektet? - Det roligaste av allt var när Dani M spelade på Stocken, då kunde man äntligen slappna av.

Benjamin Samuelsson

På balen hade jag mycket operativt ansvar men på släppet kunde jag verkligen njuta. Jag och Michelle som projektledare fick stå längst fram när Dani M spelade och fick sedan besöka hans lounge för bild och efterfest, det var sjukt kul! Vad har varit den största utmaningen med projektet? - Den största utmaningen var absolut corona, ovissheten att inte veta om projektet skulle bli av eller inte. Utöver det så innebär även ett så pass stort event otroligt mycket små detaljer. Tänk dig över 500 personer med allergier, åsikter om bordsplacering med mera. Som projektledare vill man att alla ska bli nöjda och allt ska gå i lås. Hur beredda var ni på omställningen när restriktionerna släppte? Hur var det att arbeta med ett sådant här stort projekt under så lång osäkerhet? - Tanken var alltid att balen skulle vara på plats så om det inte hade gått att genomföra så hade vi flyttat fram den. En så pass viktig händelse som Uppsalaekonomerna 50-år ska ska enligt mig firas på slottet och inte på Zoom. När vi väl fick grönt ljus så körde vi 110%. Samma dag som styrelsen lämnade beslutet till oss var det bara att köra på med allt som vi planerat.

Var det mer eller mindre jobb än vad ni trodde innan? - Mittemellan, jag visste att det skulle vara mycket jobb men alla i projektgruppen hade en hög arbetsmoral och ställde också in sig på att det skulle vara mycket jobb. Det gjorde det enklare och vi var väl förberedda. Vilken lärdom är den största som du tar med dig? - Planering är A och O, det är allt. Man lär sig även mycket om sig själv och ju mer man arbetar. Exempelvis hur man hanterar motgångar och hur man fungerar i en grupp. Det är väldigt lärorikt att ha med sig framåt i livet. 3 tips till någon som funderar på att bli projektledare för större evenemang? 1. VÅGA SÖK! 2. Du lär dig av att medverka! Du behöver inte ha all kunskap innan! 3. Om du blir vald, försök att njuta trots att det är mycket!

Michelle tackade även hon ja till att dela med sig av sina tankar kring helgen: Vad motiverade dig att söka projektet? - Jag har varit engagerad i Uppsalaekonomerna innan och tyckt det har varit superkul. Därför ville jag nu prova något nytt inom föreningen. Att vara engagerad är en stor del av att vara student i Uppsala tycker jag. Och att få anordna en bal på slottet, vem vill inte det? Tvekade du innan du sökte till projektet? - Jag var lite osäker, men när jag fick höra mer om eventet så bestämde jag mig för att söka! Jag tror att man ska våga söka och inte övertänka det. Vad var dina förväntningar? - Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, jag har aldrig gått på bal eftersom jag började studera under corona och visste därför inte hur det var. Det jag visste var att jag ville att det skulle vara fokus på historia och att helgen skulle kännas hedrande och fint. Jag hade även stor tillit att eventen skulle bli lyckat och att alla skulle bli nöjda. Berätta mer om er projektgrupp och hur man jobbar internt i den! - Projektledarna och Eventutskottet diskuterade tillsammans hur många vi skulle tillsatta och vilka ansvarsområden som vi behövde. När vi väl hade intervjuerna till projektgruppen så fick de sökande berätta vilket ansvarsområde de ville ha, men fick sedan sitt första eller andrahandsval.

Benjamin, Dani M, Michelle

- Alla i projektgruppen var så grymma! Vi hade i början mycket möten i grupp och alla var delaktiga och fick dela med sig av mål och visioner kring hela helgen. Vi utformade tillsammans grundideén vilket var väldigt viktigt för mig som projektledare. Under sommaren trodde vi inte att balen skulle bli av, men när restriktionerna sedan släppte så fick vi grönt ljus att köra och blev så glada! Plötsligt hade vi 4-5 veckor på oss att planera allt. Då blev arbetet inom projektgruppen intensivt och titlarna suddades ut. Alla var tvungna att hjälpa till med allt för att vi skulle hinna i tid och bli klara! Vad var det roligaste med projektet? - Jag hade mycket roligare än vad jag hade kunnat tro, jag har mycket att tacka Benjamin och projektgruppen för det! Jag var inte så stressad som jag trodde jag skulle vara under själva helgen. Om jag måste välja en händelse så var det roligaste av allt på brunchen i Red Bull-tältet, oj vad jag dansade! Vad har varit den största utmaningen med projektet? - Corona såklart som helhet, att inte veta när det skulle hända när man ska planera ett så pass stort event. Det var svårt att engagera både uppsalaekonomer men främst företag när inte ens vi själva kunde intyga att helgen skulle bli av.

PARTY!

Hur var det att arbeta med ett sådant här stort projekt under så lång osäkerhet? - När vi väl fick grönt ljus så bestämde vi oss för att köra fullt ut! Vi hade inga andra planer än att köra utan restriktionerna. Vår backup plan var ett senare datum och därför hade vi planerat allt och väntade egentligen bara på ett godkännande att få genomföra eventet. - Eftersom vi fick grönt ljus så pass sent fick vi även fundera på vilka av de planerade grejerna som vi skulle hinna genomföra med så kort varsel, det var viktigt som projektledare att vara rimlig och försöka se vad vi skulle kunna hinna med och sen köra på det! Var det mer eller mindre jobb än vad ni trodde innan? - Det var som jag hade tänkt mig, jag visste att det skulle vara mycket jobb och planerade efter det. Jag klarade av både skolan, privatlivet och eventet! Att ha projektgruppen som stöttade upp gjorde att det aldrig blev för mycket. Uppsalaekonomernas styrelse fanns även där som stöttning och hjälpte till när vi behövde. Michelle Van de Velde

Vilken lärdom är den största som du tar med dig? - Största lärdomen är absolut att vara projektledare handlar egentligen om att samordna andras kunskaper och egenskaper, och sedan använda dom på bästa sätt. Mycket handlar om att lära känna sina projektmedlemmar för att kunna använda deras styrkor på bästa sätt. - Som projektledare behövde jag ha koll på alla delar och strukturera upp, men sedan handlar mycket om att se vilka personer och egenskaper som finns i föreningen. Jag kan inte allt utan allt handlar om teamwork! 3 tips till någon som funderar på att bli projektledare för större evenemang? 1. Ha struktur och planera din vardag, då löser allt sig! 2. Släpp små saker och fokusera på helheten! 3. SÖK! Det är så kul!

Hela projektgruppen

Sandra Wexén genom Reversen tackar ödmjukast de två projektledarna dels för en fantastisk jubileumshelg men även för deras kloka ord och hoppas att detta inspirerar nya kommande projektledare till föreningen.

Text: Sandra Wexén

Ett stort TACK till Benjamin Samuelsson, Michelle Van de Velde, Sara Olsson, Ida Henriksson, Hannah Brandt, Ivar Jonsson, Wilmer Grelz, Ebba Törnqvist Forsberg. Felicia Frisk & Joel Olai Fotografer

Från sprit och djävulsbedrägeri till karvade pumpor - Varför firar vi Halloween? Halloween. Uppspelta barn i häxhatt och vampyrtänder och den utnötta men ständigt aktuella frasen “Bus eller godis?”. Fakeblod, maskerader och vilda tonårsfester. Plötsligt anser många att utkarvade pumpor med ljus i, spindlar och fladdermöss är passande utsmyckning inne i huset och ute på terrassen. I mitt hem var Halloween aldrig något man firade. Ingen knackade dörr i kvarteret och kom hem med en överfylld godishink och vi hade inga pumpor i form av ljuslyktor ute på terrassen. De närmaste halloweenfirande jag kom som barn var troligtvis då vi gjorde eget halloweenpynt på bildlektionen och femmornas halloweendisco. Därför har Halloween aldrig varit något jag inväntat med någon större förtjusning och inte heller ett datum jag ringat in i kalendern. Med åren har dock min inställning till Halloween förändrats och jag måste medge att hela den här Halloween-grejen inte är så dum ändå. Vem vill inte ha en extra anledning till att fira? Och när passar bättre än slutet på oktober? Då har löven börjat falla av träden och världen ter sig allmänt grå och tråkig. Om det inte vore för Halloween hade vi fått vänta nästan ytterligare två månader innan vi fått en anledning till att fira igen.

Men varifrån kommer egentligen den här något märkliga traditionen? Varför klär vi ut oss som varulvar och vampyrer, varför smyckar vi våra hus med pumpor, spindlar och fladdermöss och varför upprepar barnen frasen “Bus eller godis” vid varje dörrknackning?

För att finna svaren på dessa frågor får vi bege oss tillbaka till förkristen tid på Irland och i Skottland. Den 31 oktober firade man där nämligen Samhain - en keltisk fest som skulle markera övergången mellan sommar och vinter. Under denna dag trodde man att de döda kom tillbaka till de levandes värld och man tände eldar för att vägleda dessa och för att skrämma iväg häxor. Det var också vanligt att man klädde ut sig och en del gick från hus till hus och tiggde. Om de inte fick någonting då de tiggde kunde de ställa till med ofog som straff. Samhain firades även efter att kristendomen fått fäste i Skottland och på Irland. I början av 700-talet ville katolska kyrkan dock att firandet av Samhain skulle upphöra och man införde därför Alla helgons dag den 1 november för att ersätta Samhain. Detta hade inte önskad effekt utan firandet av Samhain fortsatte. Ett liknande försök gjordes under 1000-talet då man införde Alla själars dag men inte heller då fick man de gensvar som man hade hoppats på.

Det Halloweenfirande vi ser i Sverige idag har vi däremot i mångt och mycket USA att tacka för. Irländska emigranter tog med sig traditionen till USA under 1800-talet där den utvecklades till vad den är idag - en maskeradfest, där barn knackar dörr och tigger sötsaker, och trädgårdar pyntas med spindelnät och pumpor. Just pumporna har en fängslande om än något skrämmande historia bakom sig. De utkarvade pumporna kommer ursprungligen från USA men traditionen att använda sig av lyktor i form av människohuvuden vid Halloweentider är i sig betydligt äldre än så. Detta gjorde man nämligen redan då man firade Samhain på Irland och i Skottland - skillnaden var att man då använde sig av rovor istället för av pumpor. Lyktan kallades, och kallas än idag, för Jack- o’-lantern och skulle symbolisera den irrande själen Jack. Jack var en smed som hade lyckats med att bedraga själva djävulen. Jack var mycket svag för spritdrycker. Då han en dag saknade betalmedel för sin älskade rusdryck sålde han sin själ till djävulen i utbyte mot spriten. Jack lyckades dock lura djävulen så att han aldrig behövde offra sin själ till honom. Då Jack så småningom dog blev det däremot problematiskt för honom. Då han inte varit någon god man under sin tid på jorden nekades han inträdde i himmelriket och han fick inte heller komma till helvetet på grund av hans falskhet mot djävulen. Enligt sägnen vandrar han istället omkring på jorden och lyser fram sin väg med hjälp av rovor fyllda med glödande kol. Två andra mycket vanligt förekommande element i vårt Halloweenfirande är spindlar och fladdermöss. Att just spindlar och fladdermöss förknippas med den otäckaste högtiden på året är kanske inte så förvånande, båda kan uppfattas som relativt obehagliga och smått skrämmande varelser. Dessutom har båda fladdermöss och spindlar tidigare ansetts ha magiska krafter. Fladdermusblod troddes kunna ge mörkerseende, bota huvudvärk och göra människor osårbara. Man trodde sig till och med kunna använda sig av fladdermusblod för att få människor att förälska sig. Spindelvävens skyddande förmåga återfinns i berättelser om både Jesus och Muhammed och det ansågs kunna läka sår. Dessutom skulle en dryck gjord på spindel vara ett bra botemedel mot feber och kikhosta. Fastän Halloween har mycket gamla anor är firandet av Halloween en tämligen ny företeelse i Sverige. Idag är det svårt att föreställa sig skiftet mellan oktober och november utan fester i skräcktema och dörrknackande godissugna barn men faktum är att Halloween blev en allmänt utbredd högtid i Sverige först under 1990-talet. En viktig start i firandet av Halloween var den halloweenfest som Hard Rock Café i Stockholm anordnade i samarbete med Buttericks. Många av den tidens stora svenska namn var närvarande på festen. Det var dock inte den första Halloweenfesten som har anordnats i Sverige. Redan på 1940- och 50-talet anordnade amerikanska studenter halloweenfester på Stockholms Högskola, något både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter rapporterade om. Vid närmare fördjupning visar det sig alltså att Halloween har en lång och fascinerande historia. Trots min kanske en aning skeptiska inställning till denna högtid vill jag ändå påstå att jag är tacksam över att vi svenskar har gjort den till en del av vår festkultur. För det finns ingenting så uppiggande i höstmörkret som att ha en anledning till att fira och vem vill inte göra den gråa vardagen en smula festligare?

Text: Agnes Nordberg

Var inte blyg inför att knyta slips! Skjorta, byxor, skärp, manschettknappar, slips, slipsnål, kavaj, näsduk, klocka, pin, strumpor, välputsade kostymskor. I den ordningen. I alla fall hemma hos mig. En sista titt i spegeln, ett lätt åtdrag av slipsen and I’m off to the party. En process som i sig självt bygger upp förväntningarna på kvällen. Om jag vid ankomst till festligheterna till min bestörtning upptäcker att hälften av de närvarande har valt att strunta i slipsen, finskorna och näsduken dras jag genast ned i en känsla av att den här kvällen alltså inte var så viktig. Övriga har uppenbarligen inte lagt manken till för att ge kvällen de festliga förutsättningar den förtjänar.

Missförstå mig inte i detta resonemang, jag är ingen fanatiker av att vara uppklädd. Snarare tvärtom, vad skulle en uppklädd tillställning syfta till om man går runt som ett freak i festlig kostym till vardags? Men å andra sidan kan man fråga sig vad tillställningen syftar till om den ändå inte är värd att knyta en slips för. Det finns en tanke med klädkod. Liksom det finns en tanke med vita dukar, fina glas och kandelabrar. Jag kan ha en fantastiskt rolig kväll i ett korrerum iklädd hoodie med drickan i en trasig kaffemugg. Det innebär emellertid inte att slipsen, duken eller kandelabrarna inte fyller någon funktion. De bidrar alla till en högtidlig och festlig stämning, och om det är något som gör en kväll så är det väl god stämning.

Finns det en klädkod, skriftlig eller underförstådd, finns också en avsikt av värdarna att stämningen ska vara högtidlig och festlig. En del i skapandet av den stämningen är att man tillägnar kvällen mödan att vika en näsduk, ta fram finskorna och knäppa skjortan så som sig bör.

Dessutom tar man sällan någon risk i att klä sig stiligt när man ska till den typen av festligheter som klassiskt har någon typ av klädkod. Man kan så gott som alltid bära upp att vara något överklädd, men det är svårt att rakryggad bära upp att vara underklädd. Låt oss tänka så nästa gång vi öppnar klädskåpet där finkläderna hänger! Ingen skadas av att man sticker ner en näsduk i bröstfickan, och gör vi alla det höjer vi kanske upp stämningen. Det är ju den som gör kvällen!

Text: Emil Leijonqvist

Tre snabba med fem förtroendevalda om Jubileumshelgen Redaktionen fick inte nog av Jubeliumshelgen så vi valde att höra oss runt i förtroendevaldskaran om deras upplevelser!

JOAKIM ELMSTRÖM FÖRETAGSGRUPPEN EY

LOUISE RUNSTEN VICE IDROTTSUTSKOTTET

LINNÉA FRIZELL STYRELSELEDAMOT

SAMUEL FELLIN IT

CAROLINE HALLBERG VICE VALBEREDNINGEN

ORIGINALTEXT PUBLICERAD PÅ REVERSEN 11 JUNI 2021

Återblick: När UE för två personer samman Under vårterminen 2021 genomförde Uppsalaekonomernas styrelse en kampanj vid namn Medlemsveckan (Every road leads to Uppsalaekonomerna). Kampanjen genomfördes på föreningens Instagram och dess främsta syfte var att attrahera studenter, nya som gamla, till att bli medlemmar i föreningen. Kampanjen avslutades med att föreningens medlemmar fick svara på frågan ‘Vad är ditt bästa UE-minne?’ under en kväll på Instagram-story. Massor av härliga svar skickades in. “Surfresan, Gräddgasquen, New York Week, borgensittningar, borgenhäng, företagsevent, att vara förtroendevald, att vara Buddy, kick-offs, Recceveckorna…”. Listan med svar kan göras lång. Slutsatsen är däremot kort och enkel: Uppsalaekonomerna har oerhört mycket att ge till dig som medlem. Jag satt och smålog hela kvällen när jag bläddrade igenom svaren. Det var däremot ett svar som jag personligen hade lite extra svårt att sluta le över.

Även fast jag sällan vill erkänna det, gömmer sig nog en liten hopplös romantiker inom mig, då tanken att jag ville veta mer om detta minne, var svår att släppa. Tanken blev till verklighet. Några veckor senare fick jag äran att träffa personerna bakom minnet: Sofia Björklöv och Daniel Gustavsson. Fia och Dagust, smeknamnen de gick under i Uppsala, har båda två en gedigen bakgrund inom Uppsalaekonomerna (UE). I över två timmar fick jag veta mer om hur de träffades, deras upplevelse som föreningens ordförande, hur UE har påverkat deras liv och mycket mer. Ta del av deras historia och häng med på en riktigt nostalgitripp nedanför.

Innan Uppsala Fia Efter studenten på Blackebergs Gymnasium i Bromma, Stockholm där Fia även är född och uppvuxen, väntade de “klassiska sabbatsåren” som hon benämner dem. Det blev en skidsäsong i Kanada följt av en backpack-resa i Sydamerika. Hösten 2012 vände Fia tillbaka hem till Sverige då hon var sugen på att börja plugga. På gymnasiet läste hon sam-ekonomiprogrammet (dagens ekonomiprogram) för att det var brett. Inför valet av universitetsstudier var ett brett program med många möjligheter återigen något Fia var ute efter. Därmed blev kandidatprogrammet i ekonomie vid Uppsala universitet ett tryggt val. Dagust I en liten ort utanför Lund, Södra Sandby, växte Dagust upp. Efter studenten var planen att jobba ett år för att spara pengar för en längre resa. På grund av finanskrisen var det svårt att hitta jobb. Dagust bestämde sig för att “testa

"Jag älskade nollningen. I efterhand fattar jag dock inte hur man orkade festa så mycket. Det var sjukt intensivt”.

lyckan någon annanstans”. Han och en kompis lånade sin mormors bil och körde upp till Oslo. Vid denna tidpunkt var hans intresse för att börja plugga minimalt, men efter cirka ett års jobbande i Oslo följt av några månader på resande fot, växte intresset. På gymnasiet läste Dagust natur, ett ämnesområde han bestämt inte ville fortsätta inom. Nyfikenheten för ekonomi växte under tiden i Oslo och han kom fram till att det var just det han ville plugga. Oturligt, blev han första reserv på programmet och började därför plugga en kurs i hållbar utveckling vid Uppsala universitet hösten 2012.

Uppsala & Uppsalaekonomerna Fia

Vårbalen 2015

Redan på “denna tid” var UE’s välkomstveckor ett populärt projekt med över 300 deltagare. Projekt gick då under namnet Ekonomnollningen och arrangerades av föreningens eventutskott. “Jag älskade nollningen. I efterhand fattar jag dock inte hur man orkade festa så mycket. Det var sjukt intensivt,” säger Fia. “Du kanske börjar bli gammal,” mumlar Dagust i bakgrunden med glimten i ögat. Efter den fartfyllda nollningen blev Fia tillfrågad att bli general för VT13. Förr ansökte man inte om att bli general. Det var varje termins generaler uppgift att välja sina efterträdare, med hjälp av faddrarna, som tipsade om reccar som ansågs vara “general-material”. När Fia tittar tillbaka på den processen tycker hon att det är ett rätt så bisarrt tillvägagångssätt, och hon är glad över att det idag är ett etablerat utskott som ska neutralt och opartiskt, hantera urvalet av generaler (och faddrar). Under vårtermin växte Fias engagemang för UE. Till hösten sökte hon sig vidare inom föreningen, som vice ordförande för Eventutskottet. Hösten gick och våren 2014 kom. Fia var då ordförande för Eventutskottet och kände sig färdig med sitt engagemang. Kärleken för föreningen var fortfarande stark men hon var redo för sin utbytestermin i Kanada.

Vid frågan om vad de var som fick henne att söka posten som föreningens ordförande, minns Fia en specifik dag. Hon satt med budgeten för P3-eventet (pengar, piller och paragrafer - en sittning för ekonomer, läkare och jurister som gick ut på att festa tillsammans samt “roasta” varandras program) och föreningens dåvarande vice ordförande frågar: “Har du inte funderat på att söka någon ny post på vårstämman?”, Fia svarade nej. Hon ville ju tillbaka till Kanada och åka skidor igen. Vice ordförande bad henne att fundera på saken. Sagt och gjort, på vårstämman 2014, ställde hon upp som ordförande mot en annan sökande. Fia vann valet och blev ordförande för föreningen HT14/VT15. “Känslan att vinna var jättehärlig”, säger hon. Dagust Eftersom Dagust läste hållbar utveckling sin första termin i Uppsala var han med på Samvetarnollningen. Han tyckte att det var väldigt kul men var fortfarande inställd på ekonomi. VT13 sökte han programmet igen och fick en plats. Dagust tog möjligheten att vara med på ekonomernas nollning och hade minst lika roligt. Han blev han tillfrågad om att bli fadder vilket han gladeligen tackade ja till. Efter sin tid som fadder HT13 var Dagust helt säker på att han ville fortsätta engagera sig inom UE. Han anordnade några projekt under hösten, blandat annat en lunchföreläsning med Arla samt L’Oréal, och det var då intresset för Näringslivsutskottet växte. På höststämman sökte han därmed posten som vice ordförande för utskottet. “Min inspirationskälla till att söka ordförande var Therese Matton, hon var som min idol inom föreningen.”

När han senare satt som ordförande för Näringsliv väcktes intresset för posten som föreningens ordförande. “Min inspirationskälla till att söka ordförande var Therese Matton (f.d. Björklund), hon var som min idol inom föreningen. Hon hade också suttit i Näringslivsutskottet och var ordförande HT13/VT14”, förklarar Dagust. I och med att Dagust var ordförande för Näringsliv på hösten, och ordförandeposten endast kan sökas på vårstämman, ville han sysselsätta sig under kommande vårterminen. Han sökte posten som sekreterare i styrelsen, något han tyckte var oerhört värdefullt, då fick han en försmak av hur styrelsearbetet gick till. På vårstämman 2015 ställde han upp själv som ordförande. Han vann valet och blev föreningens ordförande HT15/VT16. “Egentligen var jag sett till terminer klar i Uppsala VT15, men jag vill så gärna vara ordförande, oavsett om det blev ett år extra i Uppsala eller inte” säger Dagust.

“Om vi båda inte är gifta när vi är 40 år - då gifter vi oss”.

Den gemensamma nämnaren: Uppsalaekonomerna Fia & Dagust Man skulle kunna tro att Fia och Dagust kom i kontakt med varandra under nollningen VT13 när Fia var general och Dagust var recce. Men nej, det var VT14, när Fia satt som ordförande för Eventutskottet och Dagust som vice för Näringslivsutskottet, som de lärde känna varandra på riktigt. “Jag minns att vi hade pratat några gånger på olika events och kick offs men det var på Vårfesten som vi verkligen lärde känna varandra bra”, säger Dagust. Samma dag som Vårfesten gick av stapeln kom Dagust hem från ett besök i Lund. Han och några andra förtroendevalda hade varit med på Lundakarnevalen och festat i flera dagar. Han var minst sagt sliten inför Vårfesten. Trots det blev kvällen oerhört lyckad. Fia hade efterfest och det blev sent. Dagust sov över på Fias soffa i en stråhatt. “Morgonen efter lärde vi känna varandra bättre. Verkligen inget romantiskt hände. Vi blev bara snabbt väldigt bra vänner”, berättar Fia.

13 september 2014 Sittningen Fia & Dagust hamnade bredvid varandra

Resten av våren umgicks Fia, Dagust och ett gäng andra förtroendevalda mycket. “Vi hade det oerhört kul tillsammans, Dagust och jag blev bättre och bättre vänner. För att vi hade det så himla kul med varandra bestämde vi oss för att göra en överenskommelse som löd: Om vi båda inte är gifta när vi är 40 år - då gifter vi oss”, fortsätter Fia. För varje UErelaterat event, sittning eller fest sänkte Fia & Dagust den åldersgränsen. Det var så allt började. Under våren hann åldern sänkas till 32 år. Sommaren sprang förbi och hösten kom. Fia klev på som föreningens ordförande och Dagust som ordförande för Näringslivsutskottet. På höstterminens första interna sittning för förtroendevalda, hamnade Fia och Dagust bredvid varandra. Som alltid skrev de i varandras sångböcker och hade en jätterolig kväll tillsammans. Den kvällen beslutar båda, utan att vara medvetna om den andras avsikter, att ta initiativet till att vara mer än vänner. Åldersgränsen som fortfarande var 32 år sen våren, och Dagust som då var 23 år, skriver den kvällen i Fias sångbok: “Jag önskar att 32 år var 23 år”. Omedveten om meddelandet går Fia fram till Dagust några timmar senare och

Meddelandet i Fias sångbok

frågar: “Varför ska vi vänta tills vi är 32 år?”.

Veckan efter gick de på en dejt. Picknick vid Fyrisån blev det. “Allting var oerhört cheesy, vi gick på några till dejter efter det, sen var det bara vi”, säger Dagust. “Jag är väldigt tacksam gentemot personen som gjorde bordsplaceringen för den kvällen”, lägger Fia till med ett varmt leende. Om det var ödet, slumpen eller universums högre makter att både Fia och Dagust bestämde sig för att ta initiativet just den kvällen - det får vi nog aldrig veta.

Att vara föreningens ordförande & engagemangets betydelse Fia & Dagust När Fia & Dagust tittar tillbaka på sin tid som Uppsalaekonomernas ordförande är det med glädje. “UE gjorde hela min tid i Uppsala. Jag hade kul i princip varje dag. Såklart det fanns tråkiga dagar när allt kändes jobbigt men majoriteten av min tid i Uppsala är verkligen skimrande. Den mest bidragande faktorn till det är UE och framförallt människorna inom föreningen. De var helt magiska”, säger Dagust. Fia instämmer; “De jag ser som mina närmaste vänner idag är människor jag lärt känna genom UE. Under tiden som engagerad knöt man verkligen vänner för livet. Vi delade så mycket ihop, inte bara festandet och det roliga, utan även det jobbiga, det tuffa och slitsamma.”. Under varken Fias eller Dagusts tid som ordförande var posten arvoderad. De + deras kollegor i ordföranderiet tog alltså inget studieuppehåll för sina uppdrag. Fia skrev till exempel sin kandidatuppsats på vårterminen “De jag ser som mina närmaste vänner idag är människor jag lärt känna genom UE. Under tiden som engagerad knöt man verkligen vänner för livet.”

samtidigt som hon jobbade heltid som ordförande. “Jag ringde flertal gånger till min mamma och grät för att det kändes som att jag gick under”, berättar Fia. Om det var något de hade velat göra annorlunda under sin tid som ordförande är de väldigt överens om att de hade velat vara heltidsarvoderad. “Att kunna fokusera heltid endast på föreningen hade varit underbart. Vi hade ju inte valet men jag är väldigt glad över att det har förändrats idag. Jag är stolt över att vi klarade av det och att man har gett dem som kom efter möjligheten att fokusera på föreningen till 100%. Vi gav också 100% men det gick verkligen utöver ens studier och hälsa”, säger Dagust. Han understryker att en roll som heltidare är oerhört tuff oavsett arvoderad eller inte. Vid frågan om de hade velat göra något annorlunda tillägger Dagust att

Fias ordföranderi i Reversen 2014

han hade som ordförande velat jobba mer aktivt för att sänka förväntningarna på alla.

Sänka pressen om att man hela tiden måste vara perfekt. “Jag tror att många lägger orimliga krav på sig själva. Du ska alltid samla på dig erfarenheter, du ska göra internship, jobba extra, ha bra betyg, delta på alla sociala evengemang och veta vad du vill göra i livet. Det är helt orimligt”, anser Dagust. “I efterhand tror jag tyvärr att engagemang, oavsett om det sker i en förening eller nation, omedvetet, driver på den hetsen lite. Det är svårt att inse det när man är mitt i det, men nu några år senare har man insett att det var stundtals intensivt för en 20-års-någonting-hjärna att hänga med det höga tempot som förväntas av en,” fortsätter han. “Jag tycker fortfarande att det är jättebra att engagera sig och att man inte ska tacka nej till möjligheten. Det är extremt värdefullt. Min önskan är bara att fler unga människor sänker kraven på sig själva”, avslutar Dagust sitt svar. Fia instämmer och poängterar att hon önskar att hon hade tagit ett steg tillbaka ibland. Pausat och tittat på sin omgivning. Reflekterat mer om hur hon och hennes nära mådde och pratat om det.

Den som har koll på UE’s historia vet att 2016 var ett viktigt år för föreningen. Några år tidigare hade UE ansökt om kårstatus men fått avslag. Nu var det dags igen. Under Fias tid la hennes ordföranderi grunden för kåransökan. Ansökan skedde sedan under Dagusts ordföranderi, i januari 2016. I februari fick de svaret att de beviljats

“Jag får gåshud nu när vi bara pratar om det här, en riktigt UE-nörd är man”.

kårstatus. Ett stort ögonblick, både för Fia, Dagust och deras respektive ordföranderi att få se allt sitt slit och hårda jobb bli till verklighet. Dåvarande vice ordförande med utbildningsansvar och ordförande för Idrottsutskottet, tog en taxi ner till Systembolaget och köpte lådor med bubbel när de fick beskedet. Lyckan var verkligen enorm för alla. “Jag får gåshud nu när vi bara pratar om det här, en riktigt UE-nörd är man,” säger Fia med ett leende på läpparna.

Tiden efter Uppsala & Uppsalaekonomerna Fia & Dagust När Fia var klar i Uppsala började hon direkt plugga sin master i Köpenhamn på Copenhagen Business School. I två år bodde hon där och älskade det. Tanken var att efter mastern flytta tillbaka till Stockholm och bli managementkonsult. Sagt och gjort, i september 2017 började hon jobba. Efter fem veckor blir dock Fia uppsagd på grund av arbetsbrist. Det var en väldigt jobbig period i mitt, att bli uppsagd fem veckor in i ens karriär… Nu kan jag se tillbaka på det och känna att allt blev bra till slut, men där och då var det tufft. Men hade jag inte blivit uppsagd hade mitt liv förmodligen inte sett ut så som det gör nu”, poängterar Fia. “Tillfälligheter alltid”, lägger Dagust till. Fia behövde nu ställa sig frågan om hon skulle vara kvar i Stockholm eller prova något nytt? När Dagust var klar i Uppsala och UE var han säker på att han också ville plugga en master. För honom blev valet att göra det i Lausanne, Schweiz. Under mastern genomförde han ett internship på Procter & Gamble. Dagust trivdes oerhört bra i Lausanne och började föreslå idéen för Fia att bo utomlands tillsammans ett tag. Som tidigare nämnt var Fia inställd i Stockholm men när hon blev uppsagd tog de tillfället i akt och hon flyttade ner till Lausanne våren 2018. Hon började jobba på en startup, efter cirka ett år gick hon vidare och började jobba på EF, Education First. Samtidigt Vårbalen 2016

under denna tid genomförde Dagust ett till internship och skrev sin masteruppsats hos General Mills.

Idag & framtiden Fia och Dagust bor idag kvar i Lausanne. De båda är skidälskare och har mindre än en timma till de stora skidanläggningarna. Dagust fick en fast tjänst hos General Mills efter sin master och har jobbat där sen dess. Fia jobbar fortsatt hos EF och har gjort det i dryga två år. Hon jobbar med marknadsföring (något hon sa att hon aldrig skulle jobba med!) och stormtrivs. 8 februari 2020 förlovade sig Fia och Dagust när de åkte skidor i bergen. Om allt går som det ska med hänsyn till Covid-19 och restriktioner, ska de gifta sig 4 september detta år i Stresa, Italien. Förutom att hela Fias + Dagusts ordföranderi kommer på bröllopet kommer många gamla Uppsalaekonomer, Lundaekonomer, förtroendevalda och fadderkollegor också. Bröllopet är minst sagt influerat av deras tid i Uppsala och UE.

Ett sista medskick

8 februari 2020

“Engagera dig! Oavsett om det är i en förening, kår eller nation. Det är sjukt värt det och du kommer aldrig ångra det”, Fia. “Vad du än väljer kommer allt lösa sig till slut. Det kanske känns som att vissa val har en enorm betydelse just där och då - jag lovar dig, det har dem inte. Ett val kommer inte påverka hela ditt liv”, Fia. “Våga ha en ja-mentalitet till möjligheter men kom ihåg att det är jätteviktigt att våga säga nej också”, Dagust. “Spara din sångbok! Det är en egoboost utan dess liknelse att läsa igenom den några år senare”, Dagust.

Text: Annie Unghanse

Fia & Dagust Första helgen i september samlades Fias & Dagusts nära och kära i norra Italien för bröllop.

Den borgliga vigseln ägde rum 4 september i Arona (Rocca di Arona). Därefter väntades middag och fest på Villa FRUA i Stresa. Sedan festades det natten lång på en båt som cirkulerade runt på Lago Maggiore.

Totalt deltog 141 gäster på middagen. Både Fias och Dagusts ordföranderi var på plats. Fia ville ha berg och sjö runt omkring sig under bröllopet och Dagust älskar vin - Italien blev därmed det självklara valet.

Linn Holm Efter bröllopet semesterade de i Toscana och runt om i Italien. Fotograf Instagram: @holm.foto

Styrelseledamot Ellen Hjelm Michael Svensson Filip Weinestål Ebba Wiking Vice skattmästare Kristian Wulfert Vice ordförande Eventutskottet Sara Olsson Vice ordförande Finansutskottet Carl Ögren Vice ordförande Idrottsutskottet Aldo Dalgrund Machado Vice ordförande Internationella utskottet Gustav Eliasson Vice ordförande Marknadsföringsgruppen Karl Krusell Vice ordförande Näringslivsutskottet Nils Sjöberg Vice ordförande Välkomstutskottet Douglas Wass Vice ordförande Valberedningen Ida Vinsa Valberedningsledamot Daniel Tanta Intendent Carl Skoog Redaktör Reversen Oskar Holm

De poster som står vakanta kommer att tillsättas på Extrastämma #1. Ansökan öppnar 12/11 och och stänger

den 17/11. De poster som kan sökas är följande:

– Sekreterare (1 post, 1 termin) – Vice ordförande i Utbildningsutskottet (1 post, 2 terminer)

Under höststämmans första dag beslutades det att införa en ny förtroendevaldpost - Kommunikatör! Kommunikatör! Denna kommer att tillsättas av styrelsen och utlysas inom kort så se till att hålla utkik på våra sociala medier. Håll även utkik på facebook under “Uppsalaekonomerna” där evenemang för ansökan kommer publiceras. Har du några frågor, tveka inte på att höra av dig till valberedningen (valberedningen@uppsalaekonomerna.com).

Allsvensk fotbollsfest runt hörnet Ibland, något sporadiskt, påminns man om att det faktiskt spelas allsvensk fotboll i Uppsala. Trots det är Uppsalalaget Sirius inte längre att betrakta som en allsvensk nykomling, utan har spelat i den högsta ligan i snart fem säsonger. Dessa fem säsonger utgör över hälften av Sirius totalt 8 allsvenska säsonger och man kan alltså säga att detta är en raritet. Med andra ord kan det vara värt att ta till vara på chansen, och se just ditt favoritlag på Studenternas IP. Ibland, något sporadiskt, påminns man om att det faktiskt spelas allsvensk fotboll i Uppsala. Trots det är Uppsalalaget Sirius inte längre att betrakta som en allsvensk nykomling, utan har spelat i den högsta ligan i snart fem säsonger. Dessa fem säsonger utgör över hälften av Sirius totalt 8 allsvenska säsonger och man kan alltså säga att detta är en raritet. Med andra ord kan det vara värt att ta till vara på chansen, och se just ditt favoritlag på Studenternas IP.

90 minuter underhållning Syftar man på den rent fotbollsmässiga biten kan man lugnt säga att Allsvenskan blandar och ger, men Sveriges främsta fotbollsliga handlar om så mycket mer än cykelsparksmål och världsstjärnor som kör sportbilar till träningen. Allsvenskan handlar om en glödande rivalitet lag emellan. Inte bara när det gäller lag som delar stad, och i vissa fall till och med arena, utan även när det handlar om rivaliserande lag med hemmabas hundratals kilometer ifrån varandra. När du kollar på allsvensk fotboll kan du oftast förvänta dig flaggor, banderoller, tifo-aktiviteter och stämningsfull pyroteknik vilket är något som tycks vara uppskattat av den gemene fotbollssupportern.

Ta cykeln till “Studan” Hemmalaget spelar som bekant på Studenternas IP i den södra delen av stadens stadskärna. Fastän namnet på arenan osökt för tankarna till en liten anspråkslös konstgräsplan, är dagens Studenternas IP en modern arena med plats för över tiotusen halv-intresserade barnfamiljer, uppjagade huliganer och allt däremellan. År 2020 stod den moderna renoverade arenan klar, med renoverings- och utbyggnadskostnader på cirka 720 miljoner kronor. Arenan har med andra ord förvandlats från en liten bandyrink till en multiarena som dessutom är helt unik i sitt geografiska läge. Den är belägen bara ett par hundra meter från stadens absoluta mittpunkt, i direkt anslutning till stora grönområden. I och med att IK Sirius återigen säkrat det allsvenska kontraktet, kan vi glädjas åt ytterligare en säsong där du får chansen att fira seger med ditt lag på plats på Studenternas Idrottsplats i Uppsala.

Text: Hugo Rosell

Triggervarning: I den här artikeln diskuteras ätstörningar och psykisk ohälsa.

Att vara anhörig I Sverige lider uppskattningsvis 190 000 personer i åldrarna 15-60 år av en ätstörning, enligt Socialstyrelsen. Däremot är mörkertalet stort och vårdplatserna få. Det gör att sjukdomen har lätt att få fäste och eskalera, innan man får vård för sin ätstörning. Köerna är långa och vissa får vänta i år för att få rätt vård medan andra inte vågar eller vill söka vård alls. Beata Lampers delar med sig om sina erfarenheter att vara anhörig till någon som kämpar. Att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa kan kännas frustrerande. Att kunna nå fram och få personen att öppna sig kan kännas som en omöjlig uppgift. Det är inte heller ovanligt att man känner skuld och skam för att personen mår dåligt. I den här artikeln vänder jag mig direkt till dig som är anhörig till en person som lider av eller misstänks ha en ätstörning. Jag vill vara tydlig med att den här artikeln enbart tar upp perspektivet som anhörig och inte perspektivet som sjuk eftersom att det är den erfarenheten jag besitter. Under min tid i högstadiet, gymnasiet och på universitet har flera av mina nära vänner och anhöriga insjuknat i olika typer av ätstörningar. Vissa har legat inne på slutenvård eller dagvård och andra har lidit i tystnad. Trots att sjukdomen är utbredd och att de flesta känner eller vet någon som har haft eller har problem, är kunskapen fortfarande låg. Hur hanterar man när en anhörig lider i tystnad? Vad kan man som vän göra? Nedan vill jag dela med mig av de lite mer informella tips som kan vara bra att tänka på när man omger sig en ätstörd person.

Var ärlig. Det kan kännas läskigt att konfrontera en person som du misstänker har en ätstörning. Men det bästa är egentligen att säga ”Jag upplever att du har problem med mat, stämmer det?”. Förmodligen är risken stor att personen tillbakavisar dessa påståenden och blir irriterad. Men det du har gjort genom att fråga personen är att konfrontera ätstörningen, vilket personen i fråga ser som ett hot och således gärna backar ur från. I efterhand har jag bara fått höra att den ätstörda personen blivit tacksam för att man har vågat säga något. Visa hur fantastiskt det är att vara frisk. Ett lite informellt tips som jag tycker fungerar väldigt bra. Även om man är frisk och kanske inte alltid känner sig helt bekväm med sin kropp eller att äta vad som helst så är det viktigt att framför en ätstörd person inte hålla på med dieter eller andra restriktioner. Visa bara hur gott det är att äta en chokladboll utan att kommentera det över huvud taget. Det kan vara lätt för friska personer att slänga ur sig ”Jag har ätit så onyttigt på senaste, måste skärpa mig” utan att på något sätt vilja skada, men att säga så kan trigga en sjuk person. Vilket tar oss in på nästa tips.. .

.. Tänk på vad du säger. Ett klassiskt misstag är att kommentera den sjuka personens utseende. Även om du kanske har goda avsikter med att säga ”Vad fräsch du ser ut” eller ”Vad smal du har blivit” så kan jag nästan garantera att detta bara kommer att ge ätstörningen näring och få personen i fråga att vilja gå längre i sin sjukdom. Det enkla tipset är egentligen bara att aldrig kommentera utseende på det sättet. Bestäm mat. Det här tipset kanske låter väldigt konstigt men det är faktiskt något jag har fått höra i efterhand har hjälpt den sjuka personen. Om ni ska äta middag ihop så börja inte backa för ätstörningen och låta den ”vinna” genom att fråga ”Vad vill du att vi ska äta?” utan säg istället ”Jag har planerat att vi ska laga xx”. Det här kan få personen att inte klandra sig själv för att den väljer ett ”onyttigare” alternativ utan att det är du som gör valet. Umgås med personen efter måltider när ångesten kanske är som värst. Ring ett FaceTime-samtal eller ge ett bra serietips. Försök att distrahera personen från sina tankar. Om personen i fråga är öppen med sin ätstörning och vill bli frisk kan det hjälpa om man tillsammans skickar bilder på sin mat till varandra. Det kan vara bra för en ätstörd person att se hur en frisk person äter. Detta för att de ofta kan ha en snedvriden bild av vad som är ”normalt” att äta. Om jag skickar en bild på min frukost så är villkoret att kompisen också gör det. Samma vid lunch, mellis och middag. Detta kan givetvis kännas väldigt tidskrävande men kan hjälpa för att få personen att förstå vad som är ”normalt”.

Den här texten är inte på något sätt baserad på vetenskaplig fakta. Det här är det som jag har märkt fungerat även om jag absolut inte kan kalla mig proffs på ämnet. Jag vill trots det påstå att jag har koll på hur en ätstörning kan ta över en persons liv och hur man som vän eller anhörig kan vara en del av att få upp personen på fötter igen. Jag är fullt medveten om att dessa tips säkerligen inte fungerar för alla och att väldigt mycket beror på vilken sjukdomsinsikt personen har. För i slutändan handlar det om den ätstörda personen vill bli frisk eller inte, du som anhörig kan inte göra jobbet åt någon. Sist men absolut inte minst, att vara anhörig är jobbigt och påfrestande och det är helt okej att känna sig ledsen, orolig och till och med arg. Det är också helt okej att inte alltid orka stötta och vara en ”perfekt” vän. Din roll är viktig för den sjuka personen men glöm aldrig bort att du också förtjänar lite lugn och ro i allt.

Text: Beata Lampers

Månadens alumn Carl Olén Genom tiderna har en del studenter passerat genom Uppsala universitet. Allt ifrån mer kända nästintill mytomspunna karaktärer som Carl Von Linné och Karin Boye, till alltmer blygsamma alumner som alla de 100-tals Carl Andersson som måste ha kommit och gått genom åren. Den här serien gör ett (blygsamt) anspråk att fånga några av de människor som äntrat universitetet, vad de upplevde här och vad som hände med de sedan. Ett nytt avsnitt utlovas i varje månadsupplaga av Reversen! Den här månaden styr vi kosan mot fondförvaltningens värld. I mötet mellan skogsjättar, aktiemarknad och utlandsinvesteringar hittar vi tidigare Uppsalaekonomen Carl Olén, som hittat sin egen nisch. Carl är fondförvaltare och VD för Skogsfond Baltikum AB (publ) som är noterade på NGM, Nordic Growth Market. Mellan år 2002 och 2007 läste han vid Uppsala universitet och var självklart även engagerad inom Uppsalaekonomerna. Carl berättar själv om sin karriärväg efter studierna i Uppsala. - Jag började som management trainee på Scania år 2007, och arbetade sedan som controller och ekonomichef i nästan 10 år. Där lärde jag mig bland annat hur genomtänkta principer och metoder inom Lean Management kunde skapa en superprodukt och nöjd personal, samt hur en ny ägare kunde gå in och omkullkasta mycket av det som framgången byggde på. När jag år 2017 blev 35 år bestämde jag mig för att säga upp mig från tryggheten på storbolaget

Carl Olén Bild: Maria Reveljs

för att starta en investeringsfond i skog. De senaste årens uppstartsarbete med Skogsfond Baltikum har varit både svårt och kul, och idag är jag mycket glad över att jag vågade tänka utanför grindarna på Scania för fyra år sedan. Carl berättar vidare om hur det kommer sig att det blev just skogsförvaltning: - Jag är uppvuxen på en gård utanför Skara och lärde mig en hel del om skog under uppväxten. När jag hade jobbat som lastbilsekonom i fyra år började min storebror, min far och jag att investera i skogsfastigheter i Lettland eftersom priset där var cirka en tredjedel mot Västergötland. Några år senare insåg jag att det var roligare och lönsammare att investera i baltisk skog än att jobba på ett storföretag, så jag sade upp mig från ekonomichefsjobbet och skapade Skogsfond Baltikum. Idag är bolaget börsnoterat. Målen är att skapa god avkastning och klimatnytta genom att förbättra tillväxten på ägda marker. Med ändamålsenliga skötselmetoder växer skogen bättre, lagrar in mer koldioxid och blir samtidigt mer värd. För mig innebär möjligheten att skapa klimatnytta en stark drivkraft.

Vi tar även två steg tillbaka i kronologin där Carl Olén berättar om sina minnen från tiden i Uppsala. - Livet som student var utvecklande både akademiskt och socialt. Jag minns att vi hade en underbar nollning första delen av höstterminen 2002 där vi var utklädda till sjömän i flera veckor. Jag bär också med mig många fina minnen från bland annat valborgsfirandet på nationerna, den akademiskt utvecklande tiden på ekonomprogrammet och den härliga känslan av att bli vuxen genom eget ansvar för både sig själv och studierna. - Här är mitt tips nu i återstarten efter pandemin: Ta tillvara på studenttiden och unna dig att ha roligt. Sköt studierna, men säg ja till utmaningar och chanser som dyker upp. Engagemang förgyller tillvaron, ger utveckling och i många fall vänner för livet, vilket kanske inte är möjligt i samma utsträckning om man enbart fokuserar på studierna.

Redaktionen grävde i arkivet och hittade Carl i Reversen #4 år 2003

När vi väl är inne på engagemang bredvid studierna låter vi Carl berätta vidare om just det. - Mitt tydligaste engagemang var för Uppsalaekonomernas finansutskott. Där gick jag med som ny student i Uppsala och blev efter någon termin vald till ordförande. Vi sågs, pratade aktieinvesteringar och anordnade studiebesök till blandat annat Investors och Nordeas huvudkontor i Stockholm och lärde oss mycket. Det bästa med att vara förtroendevald i Uppsalaekonomerna i början av 2000-talet var gemenskapen inom föreningen. Vi hade roliga fester redan på den tiden! - Dessutom sjöng jag andrabas i Värmlands nationskör, vilket gjorde att man även där hade roligt och lärde känna personer som är nära vänner än idag. Vi frågade även om det fanns något han hade ändrat om han återigen fått upprepa studieåren: - Jag hade lagt ner mindre tid och energi på att fundera och finputsa mina studieval på enskilda kurser. Exakt vilka kurser du läst spelar mindre roll senare i livet, även om det kan kännas livsavgörande vid själva kursvalet. Detta har jag lärt mig på senare år: Vägen mot uppsatta mål är oftast inte helt rak och du kan senare justera dina vägval och beslut under resans gång för att komma dit du vill.

Sist men inte minst ställde vi en fråga kring månadens tema för Reversen: Har du något kul du firat på sistone eller skulle vilja fira? Carl skickade med en passande hälsning. - För några dagar sedan hade vi en stor kostymfest på Halloween här i Stockholm, och det var för mig ett sätt att fira att Sverige börjar öppna upp igen! Kom ihåg att studenttiden varar bara några få procent av ditt liv. Se till att ta tillvara på det och fira ordentligt! Text: Oskar Holm

Allt vi kan göra igen Du har förberett dig i veckor och nu står du äntligen där i publikhavet efter en lång dags köande. Ridån faller till marken och artisten du längtat efter att se kliver äntligen upp på scen. Du är i extas. Detta är en obeskrivlig känsla som vi efter en lång tids väntan slutligen kan få börja uppleva igen. Det har gått nästan två år sedan jag sist var på konsert men här om veckan skedde något fantastiskt: Jag bokade biljetter till The Strokes i juni 2022. Ett av mina favoritband, som jag från början skulle se sommaren 2020, kommer äntligen tillbaka till Sverige - Det måste firas! Nu tycks detta kanske vara ett antiklimax, jag ska alltså vänta ytterligare sju månader innan jag går på konsert, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Jag har redan väntat två år på att få göra detta, då är sju månader en bagatell. Dessutom är sensmoralen i denna krönika inte hur kul det är att gå på konserter, då hade jag ju kunnat gå och sett vad som helst. Det handlar istället om vad som komma skall. Alla de saker vi äntligen kan göra igen, allt som är värt att fira. Det må vara konserter för mig, men för någon annan kan det vara att klubbarna öppnat igen, att den där resan blir av trots allt, eller varför inte en fika med farmor och farfar? Fantastiskt, tänker du och suckar högt för dig själv: Ännu en krönika om corona. Men vad gör det om hundra år? Det har gått cirka en månad sedan samhället öppnade upp igen och sakta men säkert börjar vi återgå till ett annat liv, ett normalt liv. Det kan tyckas klyschigt att behandla detta corona kanske kommer tillbaka i vinter och undervisningen kanske blir digital igen. Tack och lov finns det inte mycket som pekar mot det och sakta men säkert börjar en ny framtid torna upp sig vid horisonten. Hoppet är tillbaka! Oavsett vad det är du ser fram emot att kunna göra igen så är det värt att reflektera över den tid som varit. Med tacksamhet för att restriktionerna är borta, men också med ödmjukhet inför allt det vi lärt oss att inte ta för givet och nu kan se fram emot att göra än en gång. Det må vara konserter för mig, men för någon annan kan det vara att klubbarna öppnat igen, att den där resan blir av trots allt, eller varför inte en fika med farmor och farfar.

Text: Emil Carlsson

Månadens matlåda: Halloumistroganoff Månadens matlåda är en vegetarisk rätt väl lämpad för storkok. Fördelen med grytor av detta slag är att ingrediensernas ordning spelar mindre roll. Det är med andra ord svårt att misslyckas! För 8 portioner behöver du: 700 g halloumi (ska förstekas) 2 st gul lök 3 st vitlöksklyfta 800 gram krossad tomat 5 msk tomatpuré 4 st rivna morötter 2 dl röda linser (kokta) 3 dl grädde 2 tsk dijonsenap 2 grönsaksbuljong 1 msk spiskummin 2 tsk chili explosion eller motsvarande Salt och peppar

Servera med ris, couscous eller bulgur!

Text: Hugo Rosell

Den 17-18 november går årets upplaga av Kontaktdagarna - Sveriges största arbetsmarknadsmässa för ekonomer, systemvetare och medievetare - av stapeln! Äntligen blir hela Ekonomikum blått igen och du som student får möjligheten att träffa och mingla med dryga 60 stycken spännande företag!

Här kommer lite information om de föreläsningar som även hålls under mässan och om den omtalade släppartisen på den avslutande gasquen!

Hett tips: Gå på en (eller varför inte alla!) föreläsningar under mässan! För mer information kolla in @kontaktdagarna på sociala medier.

Föreningskalendern Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna? Se hit!

November / December MÅN 15 TP #4 startar! 22

TIS

ONS TORS 16

Digital föreläsning med SEB

23 Killmiddag VERA

Kontaktdagarna

FRE

LÖR 19

SÖN

21 TP #4 slutar!

28 Första advent

Lime 29

30 Womens career day

5 Andra advent

Vi hoppas att du har uppskattat terminens andra månadsnummer av Reversen. Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss!

reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Annie & Greta