Reversen – mars 2023

MARS 2023

UPPSALAEKONOMERNA

TEMA:

SPEL UPPSALAEKONOMERNAS MEDLEMSTIDNING

INNEHÅLL 5. CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET 6. REDAKTÖRSKRÖNIKAN 7. ORDFÖRANDE HAR ORDET 8. FULSPEL I HISORIENS LJUS: EN STORYTIME 10. WHATS UP WITH VANCOUVER 13 MIXTAPE REVERSEN – SPEL 14. FOTBOLL FOR DUMMIES 16. REVERSEN TESTAR: SKIDSPELEN I FALUN 18. ALLA VÅRA DRICKLEKAR 20.NÄR VÄNSKAPSBUBBLAN SPRICKER 21. VART ÄR VI PÅ VÄG? 22. ETT REPORTAGE OM STADEN DÄR MAN TVÄTTAR I TON 24. SPELA HALLELUJAH – EN RECENSION AV HALLELUJAH: LEONARD COHEN, A JORNEY, A SONG 26. EN LUNDENSISK LYXVISIT 28. KORSORD 29. FÖRENINGSKALENDERN

REDAKTIONEN TILLSAMMANS ÄR VI REVERSEN.

Saga Nilsson Chefredaktör

Rut Bruse Redaktör

Diana Sabou Grafiker

Oskar Holm Skribent

Elias Nyqvist Skribent

Wilma Svanberg Eriksson Skribent

Thea Blomquist Skribent

Edgar Taube Skribent

Jordan Lok Skribent

William Moritz Skribent

E

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

fter en månad som flugit förbi lika snabbt som en blinkning sitter jag återigen framför datorn på Borgen för att skriva några rader om Reversens marsnummer. Det har varit en tuff månad. Både jag och redaktör Rut har drabbats av stressvågen som sköljer över en i mitten av varje termin.

Vi har haft tentor, mentala kriser och allra tråkigast – alldeles för lite tid att lägga på Reversen. Trots detta har vi ett färdigt nummer framför oss och vi kunde precis dela en mäktig high five över resultatet.

Månadens tema är “Spel”, ett ord som det finns väldigt mycket kul att associera till; en game-night i goda vänners lag, lite festlig beer pong och såklart skidspelen i Falun. Samtidigt finns det mindre mysiga saker som jag förknippar med spel. Jag börjar närma mig slutet på min studenttid och ska snart ta steget in i det sociala spel som kallas jobbdjungeln – förutsatt att jag vill det såklart.

Egentligen kan jag ägna mitt liv åt det akademiska, aldrig lämna Uppsalas trygga famn och lura i hörnet på varje inspark tills jag börjar få gråa hårstrån. Men det är inte min plan, utan istället börjar de tillfällen då jag frenetiskt skrollar på LinkedIn efter jobbförslag bli allt oftare. Följer du inte spelets regler står du utan arbete och framtiden kan, i brist på bättre ord, kännas mörk.

Det är inte någonting revolutionerande egentligen.

Jag vet om att detta är journalistikens centrala roll och det är också anledningen till att jag dras till journalistyrket. Men trots den här vetskapen väckte dessa rader någonting i mig. Att jag varit så upptagen med att tänka på min karriär har dämpat drivet att förändra, vilket är det som föder en bra journalist.

Min framtid är viktig, men att jag som 24 år gammal student ska förväntas ha en karriär nu, är inte en press som gör mig driven – istället blir jag stressad och låser mig.

Det är inte lätt att spela det sociala spelet och jag tycker inte att vi ska förväntas ha en perfekt plan redan nu. Jag tror det viktigaste är att våga – våga göra någonting du tycker är kul, våga göra någonting du brinner för. Från och med nu scrollar jag genom LinkedIn och slänger iväg jobbansökningar, men med lite härlig latjolajban-känsla för att hålla livsgnistan vid liv ◼

För en tid sedan satt jag i sängen med en väl vispad kopp snabbkaffe och bläddrade igenom Dagens Nyheter. Jag har som vana att lusläsa dagstidningarna, dels för att hänga med i allt viktigt som sker världen över, men också för att jag drömmer om att en dag ha mitt namn under “skribent” i deras artiklar. I DN den dagen stod det: I en tid då demokratin är under press i många delar av världen, spelar journalistiken en central roll [...]

Journalistikens uppgift är inte att vara populär eller att få mest applåder, utan att göra samhället mer begripligt.

SAGA NILSSON Chefredaktör

REDAKTÖRSKRÖNIKAN

T

etriseffekten är namnet på det fenomen som uppstår när en person som ägnar en stor del av sitt liv åt samma, repetitiva, aktivitet börjar se detta framför sig; även utanför nämnda aktivitet. Den har fått sitt namn av den anledning att personer som ofta spelar Tetris upplever just detta; världen blir en enda stor spelplan där olikfärgade block i blandade former ska passa in. Jag är dessvärre själv skyldig till detta – ibland händer det att jag tittar omkring mig och uppfattar tre godisar i rad, lite gele eller en chokladboll. Men om jag ser tillbaka på mars månad vill jag se det som en tetrisplan – jag har spelat tetris med livspusslet, men inte lyckats nå några höga poäng.

“Spel” lät som ett jättebra tema när jag och Saga kläckte fram den idén där i slutet på februari. Då mina erfarenheter kring fysiska spel är något vaga till följd av bristande kunskaper i så gott som alla sporter, kopplade mitt smala associationsschema direkt temat till boken the Game. “Kul att läsa den och skriva en recension” sa jag, utan en tanke på de tjugotal böcker som skulle ligga till underlag

för svaren på tre essäfrågor på Bergsbrunnagatan mot slutet av mars. Så nu sitter jag här, två timmar innan tidningssläpp, och har varken läst klart the Game, skrivit recensionen om den eller skrivit ihop min redaktörskrönika. Jag tröstar mig med att the Game nog ändå inte givit mig någonting – den riktar sig trots allt till personer utan ragg.

Mitt schema har inte gått ihop under den gångna månaden. Dessvärre har jag nog endast mig själv att skylla; med lite bättre planering hade inte tentaveckan blivit lika påfrestande och min lägenhet inte liknat hela världens pundares högkvarter.

Den senaste tiden har allt skett i sista sekund.

Böcker har lästs dagen innan seminarium, hemmet har städats minuter innan gäster knackar på dörren och texter har skrivits precis innan deadline. Till och med detta nummer släpps i sista sekund, med bara ett fåtal timmar kvar av månaden. Vad som hänt alla föreliggande sekunder har jag svårt att återge, till viss del för att jag skäms något över att jag vid 23 års ålder ännu är en fena på att prokrastinera.

Under gymnasiet gick jag aldrig upp innan 06 – om jag inte hade minst 30 minuter att döda i skolan innna lektionsstart blev jag stressad. Jag minns tydligt den första gången jag försov mig, och med nöd och näppe hann i tid. "Jag hann ju ändå" tänkte jag, och sedan den dagen har jag aldrig någonsin gett mig själv mer tid än absolut nödvändigt. Att veta att man hinner att göra något i sista sekund är farligt, kanske framförallt för det psykiska välmåendet. Jag kommer dock fortsatt att prioritera att spela Candy Crush och sova ut, och väljer således att leva med morgondagens åtaganden ständigt flåsandes i nacken◼

RUT BRUSE Redaktör

Kära Uppsalaekonomer,

J

ag hoppas att ni mår bra i snöstormen! I skrivande stund sitter ett par hundra tappra och extremt köldtåliga studenter utanför våra nationer med förhoppningen om att knipa en biljett till kanske vårens största händelse enligt student-Uppsala; valborg.

Omvärlden må titta på oss studenter med ett så kallat “side eye” för hur vi ens kan komma på tanken att försätta oss i en sådan situation. Jag förstår dem på sätt och vis när jag tittar ut genom mitt fönster på Borgen och ryser till. Men samtidigt ser jag en charm i det hela. Fy skam den som ger sig och framförallt; fy skam den som säger att gemene student inte är målmedveten! Nog om valborgsköandet. Med raska steg går vi snart in i en ny månad, så en tillbakablick på mars har det blivit dags för.

Näringslivs- och finansutskottets viktiga evenemang Equal March gick av stapeln. Vi började med två intressanta Prequal-föreläsningar och avslutade med en väldigt lyckad gasque på internationella kvinnodagen. Ett extra stor tack ska såklart riktas till projektgruppen och våra samarbetspartners EY, Deloitte och Grant Thornton!

Terminens skara förtroendevalda var nere en sväng till Skåne för att besöka vår kära systerkår LundaEkonomerna. Jag tänker nog inte skriva mer om det, för Reversens emerita chefredaktör Oskar återberättar den roliga och fartfyllda resan senare i detta nummer.

representanter och nyckelpersoner från de fyra institutionerna vi är kår för till en trevlig middag på Stockholms nation. Det sjöngs snapsvisor, hölls tal och mångas heder stod på spel när renodlade akademiker och forskare spelade “Är du smartare än en Uppsalaekonom?”. Under middagen påmindes jag även om den, enligt mig, fundamentala rättigheten vi studenter har; att påverka vår utbildning. Men man får inte glömma att den rättigheten innebär en skyldighet från vårt håll. Ett av mina favorituttryck i denna värld är “it takes two to tango” och jag hoppas att vi gjorde det tydligt för företagsekonomiska, nationalekonomiska, statistiska och ekonomisk-historiska institutionen att Uppsalaekonomerna är väldigt glada över att få dansa tango med just dem. Men om inte, får jag verkligen hoppas att de läser det här i Reversen.

Avslutningvis vill jag slå ett slag för en till stor händelse som sker denna termin: vår Vårbal på Uppsala slott.

Biljettsläppet äger rum den 12 april på Borgen. Jag förstår om vissa av er kanske inte är supersugna på att köa igen, men vi håller tummarna för en något bättre tur med vädret, och jag kan lova er att detta är något ni inte vill missa!

Ta hand om er tills vi hörs i april igen◼

På tal om förtroendevalda. Under mars var ansökan till Förtroendevald HT23 öppen, så just nu har valberedningen – Fabian, Linus och Julia – fullt upp med att intervjua alla kandidater. Den 18 april bestämmer stämman, Uppsalaekonomernas medlemmar – alltså ni, hur hösten kommer att se ut. Kom förbi och gör din röst hörd!

Strategiska utbildningsrådets årliga institutionsmiddag genomfördes äntligen igen efter pandemin. Vi bjöd in

ANNIE UNGHANSE Ordförande Uppsalaekonomerna

Fulspel i historiens ljus: en storytime Om vi blickar tillbaka i historieböckerna finns det en mängd dokumenterade stordåd. Kungar som går segrande ur krig, spektakulära giftermål och hjältar. Vinnaren skriver historien, brukar man säga – men hur såg det ut egentligen? Sedan urminnes tider har människor tagit sig till toppen genom så kallat fulspel. Låt oss minnas en av Sveriges mest dramatiska händelser och dess välkända figurer för att förstå hur det kan gå till.

V

i reser tillbaka till 1500-talet, närmare bestämt år 1520, som var en omvälvande tid i Svea rike. I denna historia finns det fyra viktiga spelare som tar oss till det olyckliga slut som kan kallas för Stockholms blodbad; Sten Sture den yngre, Christina Gyllenstierna, ärkebiskop Gustav Trolle, och Danmarks kung Kristian II. Sverige har länge varit en del av den så kallade Kalmarunionen, vilket är en allians mellan Danmark, Norge och Sverige. Unionskungen är Kristian II och hans ledarskap är erkänt i grannländerna. Det svenska riksrådet vill trots detta inte godkänna Kristian som kung, i stället har vi en riksföreståndare vid namn Sten Sture. Sverige är vid denna tidpunkt ett splittrat land, en del vill ha danskt styre medan andra vill ha kvar Sten Sture som ledare.

En av de främsta företrädarna för danskt styre är ärkebiskop Trolle, som tillhör en rik släkt med gårdar i Danmark och Sverige. För att behålla sina rikedomar är han därför beroende av att alliansen mellan de nordiska länderna är intakt. Trolle vägrar att svära en trohetsed för Sten Sture och det blir snart tydligt för det svenska riksrådet att Sveriges ärkebiskop, en person med mycket makt, öppet konspirerar mot rikets ledare.

Kätteri är ett av de grövsta möjliga brotten och som straff finns det bara ett alternativ: att dömas till döden.

Detta kan inte Sten Sture tolerera – det är dags att ta tag i hårdhandskarna och spela spelet.

Tillsammans bestämmer riksrådet att man ska avsätta Trolle. Det råder en viss osäkerhet gällande om riksrådet får avsätta en kyrkans man, eftersom det finns både kyrkliga och civila lagar att förhålla sig till. Trots detta väljer man att ta risken och rådet slänger Trolle i finkan. Där sitter han i tre år, under hårda förhållanden, och bygger upp ännu mer hat mot Sten Sture och kärlek för Kristian.

Det är nu bollen sätts i rullning på riktigt. Efter att Trolle blir avsatt känner Kristian att han med stöd av kyrkliga lagar kan gå till anfall mot Sverige. När riksrådet slarvar med lagarna och avsätter Trolle får han möjlighet att bli av med hela den svenska eliten genom att döma dem för kätteri. Med andra ord säger han att avsättningen är en förbrytelse mot Gud. Kätteri är ett av de grövsta möjliga brotten och som straff finns det bara ett alternativ: att dömas till döden.

Under striderna som följer mellan Sverige och Danmark förlorar Sten Sture livet och hans fru, Christina Gyllenstierna, får ta över som Sveriges riksföreståndare. I maj 1520, efter månader av kamp, står Kristians trupper utanför slottet i Stockholm. Christina håller sig gömd bakom slottets trygga murar som är omöjliga för Kristian att ta sig igenom. Hon hoppas att Kristians män ska tröttna, men de visar sig vara uthålliga.

Det dröjer månader innan Christina inser att Sverige inte längre har något annat alternativ än att kapitulera. Landet har hunnit bli kyligt, en vinst ser omöjlig ut och den mörka vintern väntar runt hörnet; riksföreståndaren måste nu förhandla med den danske kungen. Tillsammans kommer Kristian och Christina fram till att personerna som var inblandade i Trolles avsättning ska gå fri från brott och Christina ska få amnesti, men att tronen nu ska tillhöra Danmark.

Stadens nycklar lämnas över till Kristian och han tågar in i staden. Sveriges nya kung har en officiell kröningsceremoni och sedan bjuder han in till fest på slottet. Det är här som vi kan se Kristians lömskhet ta form. Detta är nämligen inte ett vanligt firande, utan istället är det upptakten till ett politiskt massmord. Under åren som Trolle suttit fängslad har Kristian haft god tid på sig för att planera hur Stureanhängarna ska straffas. Han döljer sina planer väl genom att med öppna armar välkomna sina gäster till festen.

Kristian kindpussar och omfamnar förrädarna, det skålas och allt är förlåtet.

Dagen som kommer att prägla svenska historieböcker är en mörk, kall och stormig novemberdag. Först dödas kyrkans män, sedan adeln, borgare och sist tjänstefolket. Adeln har möjlighet att avrättas med svärd, men personer av lägre klass dödas på ett betydligt mer smärtsamt och utdraget vis. Stockholm är en stad i total panik. På stortorget samlas kropparna och gör att blodet rinner ner i rännstenar och sprids över Stockholms gator.

Mannen som nu kommer att kallas Kristian Tyrann dränker Stockholm i blod och han kommer inte att nöja sig med huvudstaden – stureannhängare över hela landet står näst på tur.

Det är minst sagt en grym historia. Dramatiken i Sveriges politiska spel tar inte slut efter Kristians invasion, utan en man vid Gustav Vasa som lyckas undslippa bödeln den här dagen, kommer göra Kristians lycka kortlivad. Även han med gömda kort i rockärmen och en vilja att döda får att nå spelets högsta position; tronen ◼

På stortorget samlas kropparna och gör att blodet rinner ner i rännstenar och sprids över Stockholms gator.

Efter några dagar av fest vänder stämningen från stojig till obehaglig. Ärkebiskop Trolle ställer sig framför gästerna och säger ordet som ingen vill höra; kätteri.

Christina protesterar genast, hon har papper som visar att rådet ska stå ostraffat, men det spelar ingen roll. Det finns inga papper som kan skydda en när ens brott kränker Gud. Festens gäster blir inlåsta över natten och på morgonen börjar avrättningarna.

Bild: Stockholmskällan

Text: Saga Nilsson

Whats up with

Hej, jag heter Jordan och jag kommer från Vancouver, Kanada! Jag är 22 år gammal, jag är utbytesstudent från SFU Beedie School of Business och studerar min nionde termin här i Uppsala. Jag studerar företagsekonomi, marknadsföring och verksamhetsledning. That’s about all the Swedish I’ve learned so far from my Swedish night classes at Uppsala and I also had a bit of assistance from my Swedish girlfriend.

V

ancouver is a major coastal city on the west coast of Canada, by the Pacific Ocean, with a metropolitan population of around 2.6 million people, putting it slightly bigger than Stockholm in comparison. Canada just recently celebrated its 150th birthday, so just like the country itself, the city is also very young and incomparable to any Swedish or European city when it comes to the history and stories it holds. However, it is important to look beyond the colonization of Vancouver and Canada, as there are over 10,000 years of history from the often-forgotten Indigenous North Americans who have called it home for thousands of years.

People and Food from Around the Globe: The California Roll The multicultural diversity of the city also translates to the countless choices of restaurants and culinary options one can choose from.

Vancouver has one of the most Chinese and Japanese restaurants per capita in North America offering countless affordable and authentic options that are difficult to find in Sweden or even across Europe (trust me I’ve tried). These hard-to-find options include Cantonese Dim Sum, Japanese Teppanyaki, Korean BBQ, Mongolian Hot Pot, Taiwanese Bubble Tea,

Vietnamese Pho or Malaysian Mee Goreng. There is also an annual night market that runs all summer long featuring hundreds of street food vendors mimicking the lively street food culture you find throughout Asia.

You may have heard about or even eaten the famous “California Roll” at your local Sushi Yama or Sushi restaurant here in Sweden. What most people don’t know is that it was actually invented and created by a world-renowned chef from Vancouver! It’s not even American and it was named that way to encourage and attract the many American tourists and visitors who would travel across the border to visit Canada. What better way to market sushi rolls to Americans than to name it after The Golden State?

Hollywood North A little-known fact about Vancouver is the vast number of films and shows that were all filmed there. After Los Angeles, Vancouver is the most filmed city in North America with it being known now as “Hollywood North”. It’s an extremely great filming choice due to the diverse and unique landscapes and terrain it has. Chances are you’re probably a fan of a show or movie that was filmed there without knowing that it was filmed there or

where Vancouver even is. Some famous movies that were filmed in Vancouver include: Twilight Saga, Star Trek, Godzilla, Hot Tub Time Machine, Final Destination, Minority Report, Deadpool, X-Men, Mission: Impossible 4, and the Christmas classic movie Elf among hundreds more. Past and ongoing TV series include: Riverdale, Supernatural, Criminal Minds, The X-Files, The Good Doctor, Once Upon a Time, Lucifer, Arrow, The Flash, Chilling Adventures of Sabrina, and Van Helsing just to list a few.

Vancouver is credited with portraying hundreds of cities like Los Angeles, New York City, London, and even Hong Kong yet most know little about it. If there were an Oscars award for the best city in film, I think Vancouver might just win that award!

Pacific Ocean, Rainforests, Rocky Mountains Besides being on the coast of the Pacific Ocean with beaches all along the city coast, it also sits beside one of the world’s biggest rainforests equivalent to the size of Ireland! Yes, in Vancouver you can find the snow-covered mountains in your view behind the city skyline.

You have the option to hike through the nearby rainforest, stroll down to the beach, or go for a swim in the ocean all in the same morning. It also has one of the world’s biggest ski resorts frequently attracting many global visitors who want to tackle some of the steepest and most challenging black diamond ski slopes. After all, we did host the 2010 winter Olympics but that felt like forever ago. I can only describe the city as having a little bit of everything for someone, which helps to explain why it’s ranked as the second most liveable city in the world.

Next Destination for Your Visit?

So perhaps I’ve put Vancouver on the radar for you so that you might consider stopping by the next time you visit better-known cities such as San Francisco or nearby Seattle on the same coast. Or maybe you just want to visit the place where celebrities like Ryan Reynolds, Michael J. Fox, Seth Rogen, or Michael Bublé grew up in. If you enjoy a refreshing ocean breeze, warm sandy beaches, tall mystical mountains, or vast green forests, then maybe you’d enjoy visiting an often-forgotten city that portrays every city but itself on the big screen.

Unlike many major cities, you won’t find any segregation or division of newly arrived immigrants or minority ethnic groups concentrated in certain neighborhoods or areas of the city. The first thing you’ll notice if you ever do visit Vancouver is the surprisingly diverse blends of people and cultures from all parts of the world somehow integrating and functioning seamlessly. While I won’t go so far as to say that Vancouver has solved the difficult immigration societal issues many places face, the city always manages to amaze and inspire every visitor with how multiculturally immersed and involved they can be during their stay.

When I first meet someone, many are often surprised that I am Canadian during my initial introduction. Understandably, I certainly don’t look like the typical Canadian or Vancouverite as one would imagine and think of in their heads. But what does a Canadian look like? Just like me, there is over half of the entire Vancouver population who are in the same boat as me. People go to Vancouver for many reasons, some go for the milder weather, nature, cityscape, family, or perhaps an opportunity for an acting career. But for me, it is simply the place that got me to where I am today, and the place I proudly call my home◼

Text: Jordan Lok

MIXTAPE REVERSEN – SPEL Thea Blomquist 22 min All aboard Muddy Waters Ticket to ride baby! Lite På Spåret-känsla också.

Love Game Lady GaGa Banger!

DoTa Basshunter En låt som kommer förfölja oss tills vi dör.

Underbart Calle Moraeus, Orsa Spelmän Vad är en spel-mixtape utan Orsa spelmän? Ofullständig.

He got game Public enemy, Stephen Stills Lite samhällskritik också, alltid viktigt.

Wicked Game Chris Isaak Chris Isaac är on top of his game med denna otroliga myslåt.

F tb ll f r dummies Snart är det dags. Vårsolen värmer, vintern är glömd och det är därmed dags för Allsvenskan (skamligt av fotbollsförbundet att den inte heter herrallsvenskan än, menmen).

Ibland träffar jag individer som inte älskar en allsvensk klubb. Oavsett om ni anser er för finkulturella för att kolla på män som jagar boll eller tycker fotbollen är för dålig så tycker jag synd om er. Jag har därför skapat en guide för er utan favoritlag, så att även ni kan bli del av den allsvenska familjen, eller bara ha ett lag att hålla på i smyg. Inga fotbollskunskaper krävs.

F

ör dig som först och främst känner dig som en stockholmare, så har du fyra klubbar i allsvenskan. En av dessa är BrommaPojkarna och tro mig, man vill inte hålla på BP. Övriga tre stora supportermassor har säkerligen inte gått dig obemärkt förbi. För dig som vill vara en skön lirare och hänga på halvsunkiga vattenhål på söder, har du Hammarby IF. Om du tycker det känns rimligt att vaska, trivs bland mittbenor och utöver detta vill framhäva att du är blivande höginkomsttagare så är Djurgårdens IF klubben för dig!

Gnaget från Solna har spelare som skapar rubriker och klubben vinner VM i försäsongströja år efter år, så för den som gillar att synas blir AIK perfekt!

Om du inte vill tillhöra en stockholmsklubb, kanske jag kan fresta med inhemska sommarpärlor? Hav, bad & strand - och kanske Örjans vall? Ett stenkast från strand Tylösand spelar anrika Bollklubben ifrån Halmstad. 7 mil norr om Halmstad har vi Varberg – en stad som för mig betyder krabbfiske och stränder, men för den kulturella innebär Varbergs fästning. Om västkust inte är din grej, fear not: Åk till Kalmar för “Smålands stolthet” i stadens fotbollsförening, ta en dagsutflykt till Öland, och besök Kalmar Slott.

Det kan dock vara värt att notera att även om Kalmar gått bra på senaste år och Halmstad har en stolt historia, så är det inga jätteklubbar vi har att göra med i ovanstående stycke. Om man vill heja på dom som vinner, åker man till Göteborg. På Sveriges näst mest befolkade ö, Hisingen, hittar vi BK Häcken. Man är regerande mästare, men har absolut inte Sveriges största supporterskara, så här kan du vara en early bird.

Några kilometer från Hisingen hittar vi min första och största kärlek - IFK Göteborg. Vill du hänga med mig, stoltsera över dominans och UEFA-cup titlar under 80 och 90-talet samt Europas bästa inmarschlåt, "Snart Skiner Poseidon", är "Änglarna" något för dig. Vidare har vi en gigant i svensk fotboll, Malmö FF. De är alltid med i toppen och kvalar regelbundet in till Europaspel, vilket är perfekt för dig som är vill resa till allt från Baku och Razgrad till Madrid och Paris.

Det sjunde nordligaste laget, och enligt mitt tips seriens sjua, är klassiska IFK Norrköping.

Här finns klackläktaren “Curva Nordahl” som inte är en kurva utan helt rak och klubben har smeknamnet Peking trots att kamratföreningen sålt ut arenanamnet till en lyxbilsförsäljare. Ologiska IFK Norrköping har oförtjänt bra fotbollskultur för att vara en så tråkig stad, och är mitt favorit-bortaresmål.

Hålor? Hålor. Borås, Mjällby, Värnamo och Degerfors är allsvenska städer. Hos IFK Värnamos Finnvedsvallen hörs ibland “Alla har en ko i Värnamo”, en arena där maskoten Kajsa Ko stoltserar runt – perfekt för dig som är eller vill lajva lantis. Från årets studentstad 2020/2, Borås, har vi Elfsborgs IF. Man är hem till mesta landslagsherren Anders “Taco” Svensson och är bra ibland, men precis som Borås i övrigt så finns Elfsborg mest bara där, även om de har lyckats vinna 6 SM-titlar. Om du vill uppleva historia så är Mjällby rätt lag för dig. Sölvesborglaget spelar föreningens första cupfinal hemma i den 18 maj, och har chans på föreningens första titel i matchen mot BK Häcken. Sist, och från seriens minsta kommun, har vi Degerfors IF. Det är magiskt att se hur hela bruksorten transformeras när de ska gå och se sitt lag på Stora Valla. Degerfors är en elitfotbollsklubb, men känns som en amatörklubb.

Jag höll genuint på att glömma att skriva om våra hometown heroes, vilket egentligen säger allt om IK Sirius. Mittenlag, utan historia i elitfotbollen och en visserligen växande men inte direkt superb läktarkultur. Gänget på studenternas är inte så mycket mer än en väletablerad allsvensk klubb, vilket förvisso är ett lyft för staden då det inte funnits tidigare. Jag är faktiskt genuint avundsjuk på er som hamnat i Uppsala utan favoritlag eller intresse för fotboll alls, för jag tror att Sirius är ganska enkla att göra till sitt eget. Visst, laget vill spela charmig, konstruktiv fotboll och om lagets nya tränare lyckas få träff så kan man få med sig goda resultat. Men Sirius är en fotbollsklubb i perfekt storlek för att lära sig bli kär i supporterkultur, Uppsala har en “en stad ett lag”-kultur, och kommer märkas både på och utanför studenternas◼

Text: Elias Nyqvist

Reversen testar

SKIDSPELEN I FALUN För länge sedan. Alltså innan man hade förstått att flyttfåglar emigrerar söderut under vintrarna, rådde ett vitt utbrett samförstånd kring att fåglarna övervintrade under isen i sjöarna. Jag har ett par vänner från Falun och när de tidigare har berättat att de ska hem till Falun, har jag sett framför mig något som påminner om just det. Väl på plats, förstår jag snabbt att Falun inte är botten av någon frusen tjärn, utan en plats som kanske inte är lika varm, men från mina ögon minst lika exotisk som subkontinenten.

M

änniskor här kallas “masar”, alltså inte “dalmasar”. Detta är viktigt och rör upp mycket starka känslor följt av smått trubbiga förklaringsmodeller om varför folk som lägger till “dal” har fel. “Dalmas är en tautologi!", skriker en. “Det är som att säga kanot-kanot”, förklarar en annan. Det verkar som att de försöker förklara att dal också betyder mas. Utan att vara helt säker, nickar jag med förstående blick.

Masarna menar att de själva är ett ganska glatt folk, som varken är långsinta eller dåliga förlorare. Samtidigt tas Gustav Vasas kväsning av deras tre uppror mot kronan som pågick mellan åren 1524-1533 upp så pass ofta att man knappt tänker på det efter ett tag. "Vilka långsinta dåliga förlorare de är", tänker jag stilla medan jag iakttar när de i mun på varandra stormigt försöker förklara hur orättvis Gustav Vasa hade varit mot dem för många hundra år sedan.

Falun ligger i en dal sägs det, det är därför det är så kallt – trots att det ligger så himla långt söderut.

Falubor gillar gruvan (Falu koppargruva) och föraktar Borlänge (grannkommunen). Jag är här för att bevaka Svenska skidspelen som hålls i Falun varje år. Som guide och tolk för denna folkfest har jag Reversens egen Daniel Busk, som både talar språket och förstår sig på sederna.

Som jag har förstått det är detta någon typ av säsongsavslutning där världseliten för sista gången snörar på sig pjäxorna innan det är dags för sommar. Efteråt är det tydligen kutym för stjärnorna att besöka stadens barer. Med lite tur kanske jag får möjlighet att träffa några av mina personliga hjältar såsom Emil Jönsson och Perry Olsson. Men jag går in med låga förhoppningar för att inte bli sårad av motgångar. Detta kan i synnerhet vara bra just nu med tanke på att när

jag berättar detta blir informerad om att Emil Jönsson är på Mallis och att Perry Olsson försöker dra ner på sitt drickande.

Vi kommer fram på fredag kväll och blir genast varmt mottagna av staden. Alla är vänliga och gillar att prata mycket. Med Daniel som guide utforskar vi stadens nattliv. Alla känner alla. Eller så är det bara Daniel som känner alla. Omöjligt att avgöra. Efter första baren gör vi en Irish Exit på de vi har träffat och går till den Irländska puben Dublin där S:t Patricks day firas för fullt.

Efter det gör vi en Irish Entry på det lokala diskoteket som kallas bowlingen. Detta eftersom att nedervåningen till del består av en bowlinghall. Det är gratis inträde till nedervåningen. Vakten undrar om vi vill betala inträde till övervåningen. När vi säger nej berättar han att det är lugnt eftersom att det är gratis inträde om 15 minuter.

Väl på plats vid skidstadion ansluter vi till folkfesten och har utmärkt sikt över “mördarbacken” och starten. Målgången ser vi inte men det gör inte så mycket för vi har fullt upp med att mingla och bli bjudna på lokala specialiteter såsom “varm choklad jägermeister” och öl (båda dessa serveras ur termos). Efteråt beger sig folkhavet till afterskin. Vi fållas in i den största gympasalen jag har sett och det är först nu jag inser att mängden människor som deltar i spektaklet är enorm, flera tusen människor är här. Långbord + liveband +m.m. = kul.

Efter det följer en kväll som jag av deadlinemässiga skäl inte har tid att gå in på i så stor detalj. Men det var en angenäm upplevelse.

Vi blev bland annat visade en privat verkstad för flugfiske och gjorde robotdansen. Det sägs att en dålig resa är en bra resa. Tyvärr kommer denna resa enligt det tankesättet att kategoriseras som en dålig resa eftersom att den var så bra◼

Morgonen efter (alltså samma dag som tävlingarna ska gå av stapeln) är vi hembjudna till en lokal familjs hem. Här är det massa folk och det bjuds på mat, stärkande dryck och frågor. Vi får låna varma kläder, flaggor och kobjällror. Allt för att vara redo på att ta oss an en dag bland skidspåren.

Bra upplevelse: Partypolarna, ett liveband som konsekvent insisterar på att bara spela hits.

Obra upplevelse: Meditationsläran “Falungong” har tydligen inget med Falun att göra.

Text: Henrik Petersson

Vi har väl alla ett och annat ess i rockärmen när det kommer till dryckeslekar, vissa vassare än andra. Att dessa bidrar till både underhållning och till att höja kroppsvärmen, är ju vad som gör de så väldigt populära; för det är ju faktiskt få saker som kan höja stämningen på en förfest så mycket som en bra dryckeslek.

Ingen har nog missat de klassiska lekarna, som av någon outgrundlig anledning i stort sett alltid föreslås trots att de funnits i åratal. Jag syftar såklart på lekar som Pekleken, Jag har aldrig och Ring of fire. Vi känner alla till dem, vi har alla spelat dem, och ärligt talat så känner vi väl alla oss rätt trötta på dem? Visst, lekar som Jag har aldrig och Pekleken kan hjälpa oss att bryta isen och lära känna våra bordsgrannar. Men vad är väl mer uppskattat än när någon drar fram en helt ny och okänd dryckeslek som man aldrig har hört talas om?

Reversen har frågat tre reccar om deras bästa dricklekar – i hopp om att de ännu inte hunnit bli lika inskränkta och trångsynta som resten av oss Uppsalabor.

Aura Teo Paborn & Simon Olingsberg En person blundar och håller för öronen samtidigt som resterande gemensamt väljer ut en viss person i rummet, som de en efter en ska berätta vad de fått för intryck av, utan att avslöja vem den gemensamt valda personen är. Exempelvis “Den här personen känns som någon som ofta har slut på sitt csn redan under de första veckorna av månaden”. Turen går sedan till nästa person som berättar om ett intryck den fått av den utvalda. När som helst får personen som inte vet vem den utvalda är komma med gissningar. Fel svar = personen som gissar sveper. Rätt svar = alla andra sveper.

Guilty Pleasure Freya Mellor Alla deltagare skickar in 2-3 låtar (beroende på hur många ni är), som ni brukar lyssna på när ingen annan hör (ju märkligare, desto bättre!) till en utnämnd spelledare som skapar en spotifylista med dessa.

När första låten spelats upp pekar ni på den person vars låt ni tror det är. Personen med flest pek på sig dricker. Efter det avslöjar sig personen vars låt det egentligen är. Om detta är samma person som den person med flest pek på sig, dricker hen. Men om det istället är någon annan, dricker alla de som felaktigt pekade på personen med flest pek. Samma regler gäller för nästa låt, och nästa…

Snusdosan Elliot Johansson Den perfekta dryckesleken när inget annat än en snusdosa finns till hands. Alla deltagare lägger två fingrar på en och samma snusdosa. Om ni exempelvis är 4 deltagare börjar en person räkna ner från 3 varpå personen till höger gissar på en siffra mellan 0 och 8 (Hade det istället exempelvis varit 6 deltagare hade personen istället gissat på en siffra mellan 0 och 12).

Siffran som gissas på representerar hur många fingrar personen tror kommer att vara kvar på snusdosan efter att alla deltagare valfritt dragit bort 0, 1 eller 2 fingrar från dosan (tänk som i Zig-zag-zug).

Gissar personen rätt får hen ta bort ett finger från snusdosan under resterande tid av leken. Övriga deltagare fortsätter ha två fingrar på dosan. Turen går sedan till nästa person att gissa på en siffra mellan 0 till 7 samtidigt som alla deltagare drar valfritt antal fingrar från snusdosa (0,1 eller 2). Om personen innan gissade fel gäller istället fortfarande 0 till 8. När det bara är två deltagare kvar som har fingrar på dosan lägger båda två fingrar på dosan oavsett hur många man haft innan. Vid denna tidpunkt gäller alltså att gissa på 0 till 4 antal fingrar man tror kommer ligga kvar på dosan efter nedräkning. Deltagarna turas om att gissa samtidigt som de båda drar 0,1 eller 2 fingrar från dosan, tills det att endast en person har fingrar kvar att placera på dosan. Den deltagaren har då förlorat = hen sveper.

Så samla ihop dina vänner, fyll upp glasen (med valfri dryck såklart) och börja spela – med dessa (förhoppningsvis) nya lekar kommer det garanterat att bli en kväll att minnas, eller kanske snarare inte minnas…

Text: William Moritz

KRÖNIKA

När vänskapsbubblan spricker Du och ditt syskon står varandra så himla nära. Visst, hen är lite mer introvert än dig, men ni känner varandra ut och innantill. Sen har du din gamla barndomsvän, vars föräldrar varit bästa vänner i 20 år.

Ni har utvecklats i lite olika riktningar men er delade uppväxt och historia övervinner olikheterna. Några vänskaper finns kvar sedan gymnasiet. Då var ni visserligen lite mer excentriska i er personlighet och framför allt hemskt tonåriga. Nu är ni mer nedtonade och några har sambo och bostadsrätter. Din gamla kollega från ditt knegarjobb som du hade för fyra år sedan kan kanske inte anses tillhöra din närmsta krets, men ni har bland den roligaste dynamiken du vet. Er vänskap går främst ut på att han kallar dig fjortis och du mobbar honom tillbaka för att majoriteten av hans fritid läggs på gaming. Peaken av humor.

Och inte minst i det intensiva, bubbliga studentlivet inleds och svalnar nya bekantskaper titt som tätt.

D

u ska ha fest och plötsligt börjar du klia dig i håret. Det är en kaotisk laguppställning som stirrar tillbaka i ditt första utkast till inbjudningslista. Förslag på gemensamma nämnare som dessa människor kan tänkas dela: Tre? Två och en halv…? Vad händer om Felicia börjar diskutera hudvård med gamer-Johan? Och framförallt; vad kommer ens vänner tänka om ens andra vänner, och vad säger det om en själv? För vad folk än påstår så är ens vänner en identitetsmarkör. Inte nödvändigtvis aktivt eller medvetet, men en vän är ju en reflektion av egenskaper man uppskattar och vill ta del av hos en annan människa. Det är en person man bekräftar och, i åtminstone viss mån, går i god för. Hen är kvalitetssäkrad. Men ibland ter det sig vara högre makter inblandade i att man bildat en allians med kompis A men även med kompis B. Vad hade hänt om man kastade in alla ens vänner i Paradisehuset? Tänk om de hade slagit ihjäl varandra? I korta ögonblick ter sig scenariot inte vara alltför osannolikt. Men det skulle väl få stå för dem – det kan man ju inte själv ta ansvar för. Väl? Eller hade man dömts som medbrottsling i rätten? Hur mycket speglas egentligen en själv i ens vänner?

Paradoxen har inte en särskilt komplex förklaring.

Egentligen är det inte ens en paradox, bara ett fenomen. Människor har många sidor, livet har olika faser och man ingår frivilligt eller ofrivilligt olika roller. Man är en kompis, ett syskon, ett barn, en student, en hyresgäst, en konsument, en arbetstagare.

Man är väl inte samma person på jobbet som vid 00:30 på Snerikes med ens partner in fest?

Det är klart att det skapar olika förutsättningar och medför att man uppför sig annorlunda i olika situationer. Man är väl inte samma person på jobbet som vid 00:30 på Snerikes med ens partner in fest (det hoppas jag verkligen inte)? Det betyder inte att man är falsk, som ens vänner i Paradisehuset kanske skulle ha anklagat en för.

Det betyder bara att man är en mångfasetterad person. Så länge man inte låtsas att man är någon som man faktiskt inte är. För asså då är du så jääääävla falsk!!!!◼

Text: Wilma Svanberg Eriksson

VART ÄR VI PÅ VÄG? 1O poäng Man kan tro att man kan gå förbi Superman, Batman eller kanske The Flash här på gatorna. Staden delar också av en slump delvis sitt motto med namnet på gruppen av superhjältarna.

8 poäng 2O21 var ett ovanligt stormigt år i staden. Och det är faktiskt inte vädret vi tänker på. Stormen berodde på att en skådespelare från “Ensam hemma 2 - vilse i New York” uttryckte sig “lite” klumpigt och alla blev helt rosenrasande.

6 poäng 6 poäng Här gillar engelsmännen att tvätta i tusen kilo?

4 poäng Här övervakar en fyrbarnsfar med höger hand, vänster hand och höger fot över antikviteter som kommer till liv om nätterna.

2 poäng "I’m dreaming of a White…. House?"

En president som påstås ha namngett staden.

Text: Kristian Wulfert

WASHINGTON Ett reportage om staden där man tvättar i ton

Jag blir uppringd av ett mystiskt amerikanskt nummer klockan 16 svensk tid, och efter en stund av tekniska problem dyker deras bedårande nunor upp på min skärm. Att skvallra om det senaste i Uppsala lockar, men vi har viktigare saker att avverka på dagens schema. Vi dyker direkt in och tar oss över Atlanten.

Vad gör ni där borta egentligen?

“Praktiserar på SACC-USA” svarar de, och förtydligar efter att ha mötts av mitt förvirrade ansiktsuttryck att det är den svensk-amerikanska handelskammaren. Där ägnar de sig åt talent mobility outreach; de hjälper handelskammare över hela USA att rekrytera praktikanter. De berättar att de sammanlagt är 13 praktikanter i DC som främst ägnar sig åt kontakt med medlemmar och företag. De liknar organisationen vid UE; den är non profit och drivs framåt av att alla som jobbar med det gör det av eget intresse. “Man får jobba med människor i branshcen som är högt upp i karriären, så högt som inte vi kommer vara på många många år” säger Victoria, som nu under sitt andra halvvår i Washington även jobbar deltid hos ett annat företag.

Hur fick ni internshipet?

“Sökte!”. De berättar att svårare än så var det inte. Efter ansökan kom en intervju och resten är historia.

De understryker at de verkligen vill uppmana alla som är intresserade att göra samma sak, trots att det kan kännas lite läskigt. Victoria åkte, som ovan nämnt, med förväntningen om att endast stanna i ett halvår, men blev kvar efter att hon getts möjligheten att förlänga. “Jag hade ju ett halvår att döda innan jag skulle söka master, så det var en perfekt chans för mig att göra något värdefullt den här våren” säger hon. Även Marcus förklarar att tankarna gått i liknande banor: “Det är perfekt att göra något sådant här våren innan master, om man som mig började ekonomieprogrammet under våren.”, berättar han, och säger att även han gärna förlängt om inte planera var att börja läsa master till hösten.

Hur var det att flytta från Uppsala?

“Jag var faktiskt lite tveksam till att söka för att jag hade så roligt i Uppsala, men nu när jag är här ångrar jag mig inte alls. Det är kul med lite miljöombyte och att få nya vänner”, berättar Marcus och fortsätter med att säga att han inte är sugen på att flytta tillbaka till Uppsala. “Innan jag flyttade var jag säker på att jag skulle vilja komma tillbaka, men nu har jag fått mersmak på att bo utomlands.”. Marcus och Victoria bor tillsammans i ett hus i Georgetown tillsammans med fyra andra praktikanter. De säger att det är en stor trygghet att bo tillsammans, både för att de känner varandra sedan tidigare men även för att alla i huset är svenskar. “Det känns nästan som att vi går på college, vi blir som varandras familj.”. Vidare berättar Marcus att det enda han saknar med Uppsala är Stocken◼

Text: Rut Bruse

Spela Hallelujah! – En recension av Hallelujah: Leonard Cohen, A Journey, A Song.

Hallelujah: Leonard Cohen, A Journey, A Song är en dokumentär om poeten Leonard Cohens liv och verk, visas på utvalda biografer i landets större städer. Jag, min jämnåriga vän och ett trettiotal äldre par var och såg filmen i fredags, och jag tror inte att någon av oss gick hem besvikna. Filmen handlar om den kanadensiska poeten, författaren och musikern Leonard Cohen och det mästerverk han för omvärlden har kommit att bli mest ihågkommen för – sången “Hallelujah”.

S

ången, kanske bättre benämnd som “hyllningen till livet”, spelar är en central roll i resan om Cohens liv som dokumentären tar avstamp i. Trots att det nu gått över fem år sedan den världshyllade musikern gick ur tiden är hans sång fortfarande lika högaktuell; och dokumentären likaså.

Filmen börjar där de allra flesta dokumentärer börjar, i början av mästarens liv. Cohen, sonen i en judisk familj i Kanada, började sin karriär på scenen i slutet av tjugoårsåldern och kom inom några år att bli erkänd på den nordamerikanska musikscenen.

Hans makalösa textförfattande tillsammans med sin poetiska framställning och sin unika röst gjorde Cohen till en av det sena 60-talets mest inflytelserika musiker.

Dokumentären försäkrar oss om att trots att inte Cohen lever, så lever hans musik i allra högsta grad.

Dokumentären fortsätter genom Cohens liv och går igenom allt ifrån hans nioåriga vistelse i ett buddhistiskt tempel till att tala om Dreamworks Shrek. Den förvånar tittaren – man vet aldrig riktigt vart den ska gå under sin nästan två timmar långa speltid. Det enda som är garanterat är att man får lyssna på bra många covers av Hallelujah, vissa bättre än andra.

Text: Edgar Taube

Dokumentären tar också avstamp i många av de liv som Cohen genom sin musikkarriär berört, både direkt och indirekt. Allt fån musikproducenter, franskbrytande flickvänner, American-Idol deltagare och rabbiner följer med längs resans gång och berättar om hur Cohen genom sitt verk påverkat just deras liv. Det blir som att hans poesi får ett eget liv, och det sentimentala, som annars så lätt kunde slukat bioduken, tar inte över.

Dokumentären försäkrar oss om att trots att inte Cohen lever, så lever hans musik i allra högsta grad. Filmen ger också biobesökaren en inblick i tidiga, såväl som sena, intervjuer från Cohens ganska långa liv, och fakta som inte ens den främsta Cohen-konnässören skulle känt till uppdagas i filmprojektorns ljus.

Detta är alltså en dokumentär för just dig. För dig som lyssnat och nördat ner dig genom hela Cohens diskografi. För dig som hört Jeff Buckleys cover av Hallelujah spelas på shuffle i någon spotifylista.

Dokumentärfilmen är inte bara en hyllning till en bra musiker och en förbannat bra låt – filmen är likaså en hyllning till livets alla felsteg, misstag och triumfer. En hyllning till tron på något större och det man gör när den tron sviktar. Den påminner biobesökaren om det vackra med oförutsägbarheten i det spel som vi kallar livet. Jag kan därför varmt rekommendera att se Hallelujah: Leonard Cohen, A Journey, A Song◼

En lundensisk lyxvisit Tillsammans har skaran med förtroendevalda begett sig ut på den årliga resan till Lund, en tradition som går tillbaka ett gäng år i tiden och går under benämningen Ugglan. Där ska vi förbrödra oss med vår systerkår Lundaekonomerna. Uppsalaekonomernas intendent finns som seden påbjuder med och rapporterar från resan.

K

lockan är 07:53 och vi har passerat Örsundsbro under vår resa ner mot Sveriges andra studentstad.

Portvinet har precis hunnits öppnas innan det är dags för kaffe-punsch när vi når samhället Enköping som går under det tveksamma epitetet ”Sveriges närmaste stad”.

Men till Lund är det långt, och många kreativa vätskepauser ska avverkas från sekreterare Gustavssons välplanerade körschema innan vi når Lund.

märkbart perplex.

Den otroliga Lundafalafeln räddade dock kvällen – få saker toppar en slafsig rulle med sriracha för 25 kr. Inflation är ett främmande begrepp på Kebab Falafel time.

Ordförande för valberedningen Fabian Zetterberg drog det längsta falafelstrået under helgen, då han lyckades äta sex rullar under våra två dagar.

Väl framme vid skiftet Småland/Skåne började snön avta. Tyvärr slog en nollgradig temperatur hål i våra förhoppningar om att vi kommit till varmare breddgrader. Engelskan till trots så är Lund en bra bit från kontinenten.

På fredagskvällen och vårt första besök på deras föreningslokal Skånis räckte det med fem minuter för att inse vissa skillnader mellan deras hem och Borgen. Takhöjden med de lågt belägna dörrkarmarna gjorde i vilket fall ett slående intryck på kommunikatör Frida Andersson som hann slå sig blodig i huvudet innan festligheterna ens börjat. Efter förfest med LE bar det av till Göteborgs nation för att insupa den skånska fredagskvällen. Lundakutymen med en enhet per person samt att man inte får köpa starkdryck och shot samtidigt, gjorde mig

Under Ugglans andra dag var det dags för oss att ta oss an workshops. Av okänd anledning hamnade undertecknad i en workshop om vilka företagsevenemang kårerna borde ha. Personligen hade jag hellre velat få förklarat för mig varför Lundaekonomerna har tre stycken intendenter. Efter avverkningen av den

arbetsamma delen av resan var det så äntligen dags för det vi egentligen kom hit för, sittningen inne på deras campus.

Iklädda högtidsdräkt satt vi inne i Lunds motsvarighet till Ekonomikum. Den lundensiska traditionen med bordspresent till bordsherre/bordsdam kom väl till pass, då jag gavs möjligheten att komplettera maten med en sportlunch. En lite extra busig version av alla verkade komma fram när man fick dricka valfri dryck inne på skolan. Mest anmärkningsvärda från helgen är att Skånis övervåning är intakt.

Därutöver vill jag självklart nämna den stora skillnaden mellan Uppsala och Lund för den oinsatta i frågan; deras nationer håller inte lika hög kvalité som Uppsalas, men deras falafel är i alla fall billig.

På återseende, eran tillfälliga lundkorrespondent◼

Text: Oskar Holm

FACIT KOMMER I NÄSTA NUMMER

Föreningskalendern Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna?

Se hit!

april

MÅN

TIS

ONS

TORS

FRE

LÖR

SÖN

1

2

8

9

27

28

29

30

31

3

4

5

6

7

Amazing case EY 10

11

17

18

Vårstämma

24

25

Skärtorsdag

Långfredagen

Påskafton

Påskdagen

13

14

15

16

12

Biljettsläpp Vårbal

Annandag påsk

19

Deloitte Le Mans

Brännboll

20

21

VERA: kill/tjejmiddag 26

SEB investment challenge

22

23

Unifejden

27

28

29

30

Valborg!

Vi hoppas att du har uppskattat terminens första månadsnummer av Reversen. Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss! reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Saga & Rut