Reversen – februari 2023

FEBRUARI 2023

UPPSALAEKONOMERNA

TEMA:

PASSION UPPSALAEKONOMERNAS MEDLEMSTIDNING

INNEHÅLL 5. CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET 6. REDAKTÖRSKRÖNIKAN 7. ORDFÖRANDE HAR ORDET 8. LÄR KÄNNA REVERSEN 10. MICROPASSIONER I VARDAGEN 11. MY STRANGE ADDICTION 12. REVERSEN TESTAR - DEJTSTÄLLEN 14. NÄR PASSIONER SVALNAR I VINTERN 15. UPPSALA – TACK 16. UTBYTESKORRESPONDENS – ETT PORTUGISISKT ÄVENTYR 19. 6 PASSIONERADE LÅTAR SOM FÅR DIG ATT KÄNNA 20. I JAKTEN PÅ MENING OCH PASSION – EN LITEN HYLLNING TILL FILMEN IKIRU OCH DESS SKAPARE 22. VAD ÄR DIN PASSION? 23. HÄLSNING FRÅN GENERALERNA 26. FÖRENINGSKALENDERN

REDAKTIONEN TILLSAMMANS ÄR VI REVERSEN.

Saga Nilsson Chefredaktör

Rut Bruse Redaktör

Diana Sabou Grafiker

Oskar Holm Skribent

Elias Nyqvist Skribent

Wilma Svanberg Eriksson Skribent

Thea Blomquist Skribent

Edgar Taube Skribent

Jordan Lok Skribent

William Moritz Skribent

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

D

et närmar sig slutet på februari månad, solen lyser in genom Borgens fönster och det är endast några timmar kvar till terminens första tidningssläpp. Jag har skjutit på att skriva dessa rader, dels på grund av medioker stresshantering, men också för att det känns för stort att benämna mig själv som “Reversens chefredaktör”.

När jag tänker på denna projektgrupp, som väljer att lägga mängder av sina lediga timmar på tidningen, känner jag hur passionen är i allra högsta grad levande.

Att vi brottas med envisa skolarbeten eller är drabbade av februarimörkrets depression spelar ingen roll, för vi har ändå driv att skapa någonting som vi tillsammans tror på.

När jag berättar om tidningen känns det som att vara förälskad och medvetet hitta ett sätt att styra in alla samtal på sin relation, bara för att få säga deras namn igen och igen. Mina vänner som inte är Uppsalaekonomer är trötta på att höra mig prata om Reversen, men det stoppar inte mig. Jag är Galileo och Reversen är det heliocentriska solsystemet. Vi ska ta över världen tillsammans.

Jag är övertygad om att människans drivkraft växer sig som starkast när man omger sig med kloka, inspirerande och kärleksfulla människor – vilket Uppsalaekonomerna är en fantastisk plats för. Det är med mycket tacksamhet och glädje som jag tänker på den kommande våren som chefredaktör, men framförallt på tidningens framtid. Med detta sagt välkomnar jag er till att läsa terminens första Reversenupplaga. Jag vågar nästan påstå att det här kan bli väldigt bra!◼

När jag och min redaktör Rut för en tid sedan bestämde att första temat skulle bli "Passion", tänkte jag att det skulle vara enkelt att rada upp saker som jag känner entusiasm kring. I skrivande stund har jag istället drabbats av en slags antipassion. Det nya året har kantats av skolarbeten som suger ut livslusten ur kroppen, Sveriges mest deppiga årstid och en oförmåga att exempelvis komma igång med träningen – någonting som jag tänkt göra sedan november men inte lyckats med.

Jag skulle beskriva mig som driven, men jag måste vara ärlig med att det inte är enkelt att vara så passionerad att det slår gnistor om en hela tiden. Jag har under den senaste tiden varit stressad och det enda som tilltalar mitt utmattade sinne är tanken av att ligga på en strand och göra ingenting. Denna känsla försvinner däremot när jag tänker på Reversen, istället byts ångesten ut av en pirrig glädje. För trots denna, aningen dystra inledning, finns det väldigt mycket för oss att blicka fram emot. Vi har en mängd nya, skarpa skribenter, jag har en utomordentlig nytillsatt redaktör vid min sida och tillsammans ska redaktionen på Reversen dokumentera ännu en bubblande vår i Uppsala.

SAGA NILSSON Chefredaktör

REDAKTÖRSKRÖNIKAN

B

åde Magnus Uggla och Drake har en låt som heter Passionfruit. Eller Ugglas heter Passionsfrukt, men ni förstår grejen. Jag vet inte riktigt vad, men någonting säger det – förslagsvis om världens lilla storlek – och det känns som en passande inledning av en nybliven redaktörs första krönika i ett nummer med temat "Passion".

När jag satte mig ned för att skriva den här krönikan stod det still uppe i hjärnkontoret; vad ska en krönika ens innehålla? Med temat i åtanke rimligtvis någonting att koppla till passion, och förslagsvis min passion. Jag brinner för mycket, både högt och lågt. Exempelvis har jag den senaste månaden lagt ned stor energi på att gå runt och irritera mig på den orimliga uppmärksamhet Semmeldagen får i förhållande till det faktiska fenomenet; en fralla med vispgrädde. Jag personligen hade hellre sett att den uppmärksamheten riktades mot en något festligare temadag – förslagsvis Våffeldagen.

Våfflan går nämligen även den att variera i oändlighet, och piffa till med nutella och blåbär eller göra om till en wrap. Trots att jag gärna drivit en kampanj för att nästa år få möjligheten att varje dag i mars få smaka “Dagens våffla”, räcker troligtvis inte det engagemanget till för en innehållsrik första krönika av en nybliven redaktör.

RUT BRUSE Redaktör

Så jag bläddrade igenom min Google Drive för att hämta inspiration av mig själv, för i Google-molnet ligger hela mitt liv sedan mellanstadiet sparat; allt prydligt sorterat i mappar och undermappar. Mellanstadiet, Högstadiet, Gymnasiet, Uppsala, Jobb. Och så en mapp, döpt till “Skriva”, den mapp som var anledningen till att jag började använda Google Drive överhuvudtaget. Jag öppnade mappen och framför mig på skärmen hade jag nu otaliga dokument fyllda med text av varierande kvalitet, många dit jag varken minns sammanhang eller kontext.

Jag brukade tänka att när man säger någonting högt blir det verkligt – annars kan ingen intyga att tanken faktiskt tänkts. ”Jag skriver, därför lever jag” skrev Jörn Donner; en odödlig person behöver aldrig skriva ned något, då den alltid kommer att finnas vid liv för att själv berätta det. Kanske är det alltså så att det är först när någonting skrivs ned som det blir verkligt, för att det då existerar även utanför ramarna för upphovsmannens livstid.

Och nog ligger det någonting i det. För min del lär framtiden däremot komma att se ut som raka motsatsen: jag lever, därför att jag skriver. Snart tre års CSN-skulder är lagda på skrivandet och litteraturen, och mer kommer det att bli. Jag har kommit till den skrämmande punkten att jag nog inte längre har något val; jag måste nog ägna resten av mitt liv till skrivandet. Vad synd.

Vi närmar oss slutet på denna krönika som, med allt sitt tjat om skrivandets ständiga inverkan på dess författares liv, till synes kan tänkas framstå som en ansökan till redaktörsposten snarare än den nu utnämnde redaktörens första krönika på sida sex. Nu hoppas jag bara att Saga och jag håller fast vid att månadens tema är “Passion”, så att jag inte skrivit det här förgäves. Nåja, förgäves och förgäves, som ovan nämnt verkar att tala vara silver och att skriva vara guld. För det må låta klyschigt, men det är ack så sant; när jag öppnade den där Drive-mappen insåg jag att skrivandet nog är min passion. Och kanske våffeldagen◼

Kära Uppsalaekonomer,

Ä

ntligen dags för terminens första månadsnummer av Reversen! Som vi har längtat. Efter en fartfylld hösttermin nalkas nu en förhoppningsvis minst lika magisk vårtermin. Jag personligen är lite extra förtjust i just vårterminerna.

Vilket kanske låter lite märkligt när större delen av dem består av mörker, slask och kyla – som i skrivande stund exakt beskriver utsikten utanför mitt fönster. Men, det fina med vårterminerna är vetskapen om att vi går mot ljusare och varmare tider. Vårterminen är även längre jämfört med hösten – vilket betyder att vi hinner med allt mer roligheter!

Innan jag fortsätter, är det kanske bra att presentera mig.

Mitt namn är Annie Unghanse och jag är Uppsalaekonomernas ordförande HT22/VT23. Som ordförande får man äran att i varje månadsnummer skriva en liten text med syftet att försöka ge den som är intresserad en inblick i Uppsalaekonomerna och vår verksamhet. Så vad har vi hunnit med än så länge under 2023?

Vårt välkomstutskott har haft fullt upp med att välkomna alla nya studenter till Uppsala. Efter tre veckor av Homecoming Weeks och sex veckor av Recceveckor kan vi konstatera att utskottet, lett av Silas och Gustav tillsammans med tillhörande projektgrupper, har gjort det otroligt bra. Projektledarna för Kontaktdagarna, Ella och Douglas, har börjat startat upp sin verksamhet och under februari månad har de jobbat många timmar på Borgen för att knåda ihop sin projektgrupp. Jag tror de kommer utföra stordåd tillsammans!

Vår omtalade skidresa gick också av stapeln. Ett gäng Uppsalaekonomer njöt en vecka i Tignes med strålande sol och massa snö. På tal om utlandsresor; i april kommer internationella utskottet genomföra en av deras uppskattade och viktiga karriärsresor. Denna termin är destinationen inget mindre än metropolen London. Det är verkligen min varmaste rekommendation att ta del av våra karriärsresor – en fantastisk möjlighet att få upptäcka en annan stad, lära känna nya människor och framförallt få försmak för en internationell karriär.

För min egna del har den senaste tiden bestått av mycket arbete med externa parter, mer specifikt andra kårer i såväl Uppsala som i hela Sverige. Det är alltid lika intressant att benchmarka och diskutera gemensamma studentkår- och utbildningsfrågor med personer som brinner lika passionerat för det som en själv. Man får alltid nya uppenbarelser om vad vi gör bra, och i synnerhet, om vad vi kan göra bättre. Förra helgen var bland annat jag och Maja, kårens vice ordförande med utbildningsansvar, på konferens i Växjö. Jag sprang förbi några anslagstavlor på deras campus där Växjös så kallade “nationer” marknadsförde sig. De såg trevliga ut och har det nog väldigt roligt tillsammans men jag åkte lugnt tillbaka till Uppsala med kännedomen om att vi har de 13 bästa nationerna. Jag vill med detta sagt slå ett slag för att ta del av deras fantastiska verksamhet också!

Ja hörni, det må vara mörkt, slaskigt och kallt ute men vi går åtminstone mot varmare tider. Det finns däremot ett ställe i Uppsala där jag kan lova er att det alltid är varmt oavsett årstid – på Borgen, vårt föreningshus. Eller varmt sett till temperaturen är kanske lite falsk marknadsföring, då våra element har varit med om ett och annat. Men vi har varma filtar, varmt kaffe och framförallt; en varm gemenskap.

Så avslutningsvis vill jag bara säga till alla er som läser detta: Välkommen in i värmen, välkommen till Borgen!◼

ANNIE UNGHANSE Ordförande Uppsalaekonomerna

LÄR KÄNNA REVERSEN Ny termin - nya ansikten att göra sig bekant med! Vi har ställt tre snabba frågor till terminens redaktion på Reversen.

1. Vilken var din mest spelade artist 2022?

2. Vad ser du fram emot i vår?

3. Vad är vardagspassion för dig?

Thea Blomquist

Edgar Taube T4 En liten teologisk kurs om Bergmans filmskapande 1. Ulf Lundell 2. Solljus 3. Att reta juriststudenter

T8 Estetik 1. Suede 2. Bärs på uteserveringar 3. Första snusen på dagen

Elias Nyqvist

Oskar Holm T6 NEK C 1. Sam Fender 2. Alla besöken till Lund 3. Bakad potatis

T1 FEK A 1. The Strokes 2. Min första Uppsala-valborg!

3. När jag har tid över loggar jag in på PokerStars och anstränger min ansträngda ekonomi ytterligare

Diana Sabou T6 Praktik 1. Frank Ocean 2. Att ta examen 3. Att få sträckkolla på min guilty pleasure-serie Below Deck ostört

Saga Nilsson T6 Idéhistoria A 1. BANKS 2. Examen!

3. Att göra miljontals Spotifylistor

Jordan Lok

Wilma Svanberg Eriksson T2 Oklart 1. The Strokes 2. På fullt allvar – varmare väder, jag saknar kontinenten (Skåne) 3. Min heliga kopp med morgonkaffe

T9 FEK/marknadsföring 1. Shawn Mendes 2. Min första svenska valborg med min flickvän 3. Testa nya saker, allt från recept till att besöka nya platser

William Moritz T3 Statistik A 1. Benjamin Ingrosso 2. Plugga någonting roligare än statistik 3. Att slänga ihop riktigt goda nudlar

Henrik Petersson T7 FEK C 1. Hov1 2. Komma ur friendzonen med Daniel 3. Podda

Daniel Busk T9 NEK C 1. Tom Jones 2. Skidspelen i Falun 3. Att höra min poddpartner Henriks bubblande skratt

Rut Bruse T6 Litteraturvetenskap C 1. Fleetwood Mac 2. Våffeldagen och min fölsis 3. Morgonkaffet i sängen

MICROPASSIONER I VARDAGEN Februari är en svår månad. Den mentala bakfyllan orsakad av januaris haveri kan göra det svårt att lokalisera någon form av starkare passion i livet. Samtidigt erbjuder februari en hoppfullhet om att säsongsdepressionen snart är över – det är en märklig övergångsperiod från mörker till ljus som kan vara förvirrande att förhålla sig till. I tider som dessa tycks det extra betydelsefullt att identifiera de små ljusglimtarna i vardagen som håller en flytande. Jag har lyckats plocka ut några av mina micro-passioner, som på ett eller annat sätt förgyller min annars relativt gråa februarivardag. Jag rekommenderar att ni gör detsamma!

Kaffe och snus När jag började träffa en psykolog för 1,5 år sedan ville hon att jag skulle sluta dricka kaffe och snusa.

Konsumtion av koffein och nikotin under perioder av stress kan tydligen resultera i kraftfulla explosioner av panikångest och självhat. Men icke! Jag är en självständig ung kvinna och en av de få passionerna jag har i mitt liv är ju kaffet och snuset. Det kan inte någon ta ifrån mig. Det heliga bandet som existerar mellan oss går inte att bryta.

Solljus Efter vad som känns som en evighet av mörker kan vi äntligen konstatera att solen inte har slocknat. Absolut, februari är en relativt grå månad, men det lilla solskenet vi får ta del av känns ibland som den finaste gåvan människan kan få. Förutom att förse oss med Dvitamin, påminner solen om vilka vi har varit och skänker oss hopp om vilka vi kan bli. Sentimentalt men sant! Solen är nog den mest betydelsefulla micropassionen i mitt liv just nu, förmodligen fram tills att jag börjar ta den för givet och förtränger det becksvarta mörkret som återigen kommer omfamna oss i höst.

Träning Tidigare har jag känt stark avsky för människor som tjatar om att träning är det främsta botemedlet mot nedstämdhet och depression. Självklart har de rätt, men det finns väl inget värre än hurtiga människor som dessutom är självgoda nog att försöka brassa på alla andra deras livsstil. Dessvärre är jag en hycklare som har utvecklats till en sådan person själv. Utan träning hade jag nog tynat bort i ett hörn på Engelska Parken.

Badminton rekommenderas!

Hoppet om skatteåterbäringen Studentlivet resulterar sorgligt nog ofta i ekonomisk instabilitet och ett berg av CSN-skulder. I syfte att lindra min ekonomiska ångest har hoppet om skatteåterbäringen blivit en återkommande liten passion i mitt liv. När jag inser att det endast gått två veckor sedan jag fick CSN men att pengarna på något mystiskt sätt redan tagit slut, brukar jag tänka ”Det är lugnt! Snart kommer skatteåterbäringen”. Naivitet är härligt. Det får bli en rolig liten överraskning ifall jag blir återbetalningsskyldig eller inte.

AP-ölen AHHHH! Afterpluggölen, vad har vi gjort för att förtjäna den? Efter en lång dag av mediokert utförda studier finns det väl inget bättre än att traska ner för Slottsbacken till Bakfickan och belöna sig själv med en lurig liten öl (eller annan valfri dryck). Det bristande akademiska självförtroendet som präglat dagen är som bortblåst och oron inför kommande utmaningar syns inte längre till.

Höra om mina vänners eländen En egoistisk micropassion kanske, men jag är säker på att jag inte är ensam om att känna lättnad över att även mina vänner kämpar med diverse tillkortakommanden.

Det är få saker som helar själen på samma sätt som att sitta med sina nära och vältra sig i varandras misslyckanden. En fin men outtalad överenskommelse om att ingen har det vare sig bättre eller sämre än den andra. Det dröjer inte länge innan jag inser att mina problem faktiskt är ganska betydelselösa och en våg av "allt kommer lösa sig" - lättnad sköljer över mig◼

Text: Thea Blomquist

MY STRANGE ADDICTION Guilty pleasure. Alla har vi saker som vi njuter av och känner passion för. Likväl har alla passioner som man gärna skyltar mer eller mindre med. Man får en udda fixering och ligger helst lågt med det för att undvika dårstämpeln. En vacker dag för några år sedan kom en innovativ person på att man kan bygga en programidé av detta. Man kan föra människors udda besattheter till rampljuset och dela dem med resten av världen. Som åskådare av programmet är det bara att tacka och ta emot för underhållningen – och tröstas av att ens egen något mer udda passion kanske är rätt harmlös trots allt. Nedan följer ett axplock av diverse besattheter från programmet My Strange Addiction.

25-åriga Riley är besatt av att vara en vuxenbebis. Hon klär sig i bebisutstyrslar så ofta som möjligt och förklarar att det är ens stressavlastande ritual i den stora vuxenvärlden.

Eric är besatt av sjöjungfrur. Han äger själv en jungfrustjärt som han ofta bär och simmar i. Han kommenterar själv: ”It’s a lifestyle – it’s my lifestyle, you know… It’s the path of life that I have chosen”.

Slutligen träffar vi Nathaniel som är i ett förhållande med sin bil. Den rödlackade bilen heter Chase och blir framför kamerans ögon tvånglad av sin ägare. Nathaniel verkar åtminstone lycklig◼

Justin låtsas inte som att han är en bebis.

Däremot introducerar han sig som en levande docka. Under sitt liv har han hunnit med så mycket som 125 skönhetsoperationer och ännu högre siffror i hur mycket det har kostat honom, nämligen 158 000 dollar.

Passion kan vara dyrt.

20-åriga Mark är tillsammans med 15 uppblåsbara pooldjur. De spenderar sin tid tillsammans genom middagar, tv-tittande och inte minst badande.

Mark konstaterar att det är det roligaste sällskapet han har i livet.

Text: Wilma Svanberg Eriksson

Reversen testar Uppsala är ungdomens stad. Varje termin kommer det nya, pirriga studenter som är redo att instifta nya bekantskaper – men som kanske också är sugna på att ge sig in i stadens svindlande dejtingpool. Det är här som frågeställningen uppstår: Vilka ställen i Uppsala lägger grunden för en lyckad första träff? För att få svar på denna brådskande fråga har Reversens redaktörer gett sig ut på Uppsalas gator för att testa utbudet av barer där risken att stöta på en kurskamrat inte behöver hålla en på tå.

O'Connors, Stora Torget 1 I hörnet av Stora Torget, lite undangömd från törstiga studenters blickar, ligger O’Connors. En ödmjuk utsida, men väl inne möts man av trevlig belysning och smakfull konst som pryder väggarna. “Most popular pub in Uppsala” enligt O’Connors egna hemsida, men det är endast vid sällsynta tillfällen man ser reccelag inviga baren, och mer erfarna studenter verkar ha glömt dess existens. Oftast står stället förhållandevis tomt; med andra ord är det ett perfekt hak för att dela intima blickar och handsmekningar med sin dejt.

Bra vibe! Det är en helt vanlig bar, varken romantisk eller oromantisk; ett säkert kort för en första dejt.

Belysningen är lagom och det är varken en stel tystnad eller för högljutt.

Livemusik på fredagar och lördagar! Jättebra om man inte vill prata så mycket med sin dejt.

Sätter man sig vid något av hörnborden finns det bra möjlighet att flytta lite närmare varandra.

Kallt! Detta kan förvisso vara en fördel om man vill ha en bra anledning att flytta lite närmre.

Något dyrare för en student, men fortfarande inte dyrt.

Churchill Arms, S:t Olofsgatan 30 På S:t Olofsgatan, nära ån, har vi ännu ett guldkorn som kan leda till en andra dejt. Inredningen är minst sagt kantat av intressanta val, med uppstoppade djur på väggarna och en meny som går att förväxla med en vanlig tidning. Det är tända ljus, dämpad belysning och det finns både avskilda platser och en trevlig bar som går att sitta i. Hit vill du gå med någon du är taggad på, för stämningen har absolut potential att bli sexig.

Det är också ett säkert kort om ni har en lite längre startsträcka.

Otrolig vibe! Bra belysning och ljus, lagom ljudnivå med behagligt mummel från övriga gäster.

Kul med en tidning som meny!

Inte för öppen planlösning – det är mysigt utan att vara trångt.

Möjlighet att sitta bredvid varandra och hålla hand.

Goda drinkar och bjudvänliga priser.

Förbipasserande ser in om man sitter vid fönstren. Detta kan å andra sidan ses som en fördel, då det kan vara mysigt att sitta och titta på folk om samtalsämnena börjar sina.

Det hänger uppstoppade djur på väggarna. Även detta kan vara en vattendelare, här får du överväga själv hur du tror din dejt ställer sig till ett vildsvinshuvud ovanför ert bord.

Puben, S:t Olofsgatan 9 Har ni haft en lyckad dejt på Churchill Arms, men är inte redo att gå hem än? Frukta icke!

Rakt över gatan ligger nämligen Puben, vars främsta fördel i detta sammanhang är att de har öppet till 03 varje dag. Med en något bristande dejtvibe är detta kanske inte rätt ställe för ett första möte, men absolut för ett senare. Med schlagerhits pumpandes ur högtalaren och en trevlig bartender har ni goda förutsättningar för att ta vid där ni slutade på den något mer romantiska baren på andra sidan övergångsstället.

Billigt! Vi fick dessutom dela på en öl i varsitt glas; mysigt att dela.

Trevlig uteservering på sommaren! Då sitter ni dock på display för hela Uppsala.

Text: Saga Nilsson & Rut Bruse

Inte alls mysigt faktiskt.

Märklig planlösning: Svårt att hitta till toaletten.

Kallt, men återigen; det öppnar upp för möjligheten att flytta lite närmare◼

KRÖNIKA

NÄR PASSIONEN SVALNAR I VINTERN På Tiktok och Instagram-reels får jag upp unga tjejers videor om att man måste romantisera vardagen. Sätta på italiensk opera på högtalarna när man sminkar sig och låtsas som att ögonlocket är en canvas när ögonskuggan appliceras. Varje borstdrag kan vara ett penseldrag med akvarell bara man låter sin fantasi övertyga en om det.

Det är en vacker poetisk tanke att alla livets mikrostunder bär på ett värde – man måste bara uppmärksamma det. Men det finns också något djupt orealistiskt i det. Jag vill trösta dig med min genetiska cynism som är helt övertygad om det djupt orealistiska i att känna sig passionerad i alla stunder man genomlever. Fattar ni hur mycket trista fenomen det existerar i världen?

N

yligen hade jag ett återseende med en vän som jag inte hade träffat på länge.

När hon frågade mig hur jag mår drog jag en djup suck och svarade att jag mår ”februari”. Hon tittade på mig med en rörande, förstående blick och sedan bekräftade hon sitt identiska tillstånd. Varje dag i flera månader har det varit mörkt utomhus när alarmet ringt. Ibland har mörkret även hängt som ett tungt moln över sovmorgnarna. Som en slav under vardagens rutiner har man ändå pliktskyldigt stigit upp och gjort vad som ska göras för dagen, men helst absolut inte mer än så. Suttit och rullat tummarna under en halvtrist föreläsning. Gjort matlådor på snabbmakaroner med valfritt halvfabrikat till.

Ketchup har varit det närmsta en grönsak som måltiden närmat sig.

Vad ska universum göra åt saken – straffa en?

Glaset känns emellertid mer halvtomt än halvfullt.

Nä, tillvaron känns inte så satans glamourös eller spännande just nu. Vad ska universum göra åt saken – straffa en? Skicka en influencer på en som knackar på ens dörr och tvingar en att skriva ner 10 saker som man är tacksam för varje morgon?

Tro det eller ej – men man begår faktiskt inget brott genom att känna sig omotiverad. Passion kan vara det vackraste som finns, och jag tror starkt på att elden som varje människa bär på är vad som får världen att utvecklas – oftast i en god riktning. Men likväl tror jag att elden kan falna, att den kan krympa till en svag glöd kämpandes efter syre. Alla människor kan inte vara en Alexander Pärleros som 365 dagar om året vaknar upp adrenalinkickad redan klockan 05 och i ren iver nästan springer iväg till kontoret för att man är så hungrig på att börja arbeta – och tacka gudarna för det vet jag.

Det är fullständigt normalt att i perioder inte känna sig särskilt passionerad i plugget, till sporten man utövar eller i vissa relationer som man har.

Det är mänskligt att ha dippar, att motivationen stundtals tynar och att tvivel spökar. Speciellt under rådande yttre miljöomständigheter som har namngetts vinter. Det betyder inte alltid att det är något fel på en, tvärtom. Det är precis lika mänskligt som det är att bära på eldlågan som definierar passion◼

Text: Wilma Svanberg Eriksson

KRÖNIKA

UPPSALA - TACK Där jag kommer ifrån är det fult att vara passionerad. De flesta lägger av med idrotten någon gång på gymnasiet och slutar utöva kultur efter bild, musik och slöjdlektionerna på högstadiet. Du ska inte vara för bra på datorer, du ska inte ha för många följare, ja, du ska helt enkelt inte sticka ut. I en liten stad där de flesta har koll på varandra blir straffet för att bryta mot denna norm att du tvingas bära identiteten av det du gör, istället för den du är.

D

etta är såklart enormt destruktivt.

Musikutövandet i högstadiet var för mig ett avbrott från en annars fyrkantig vardag, men jag fann det otänkbart att hitta tillräckligt med med mod för att fortsätta utanför klassrummet. Till råga på detta insåg jag att det fanns mer till helgerna än att spendera dem i svettiga sporthallar i Flen, Vingåker och andra sörmländska hålor, och valde att lägga innebandyskorna på hyllan till förmån för halvtrötta hemmafester. Jag hamnade i ett stadie där jag kände mig identitetslös och som en passagerare i mitt egna liv. Jag upplevde helt enkelt det som så många innan mig upplevt; mina passioner hade bytts ut mot att springa i vuxenlivets ekorrhjul.

Det var uppenbarligen dags att flytta till Uppsala och börja plugga och till min glädje upptäckte jag att kulturen här är helt annorlunda. Folk bryr sig inte om vad du gjort tidigare, utan här är det viktiga vem du är nu. Du slipper bli stämplad som sport, musik eller konst-killen – de flesta här klarar av att ta in bredare intryck. Ingen ser ner på de som dansar, sjunger eller spexar, utan det verkar snarare som att många tycker det är lite kreddigt.

Det känns verkligen som att Uppsala är en stad där du är fri att utforska dina passioner.

Visserligen kan man via engagemang få meriter på CV:t och ingå i en gemenskap i många föreningar oberoende av ort, men det är något magiskt med Uppsalas studentliv. Du kan prata med vem som helst, oavsett hur de bidrar till studentlivet och märka att de har en inspirerande stolthet i rösten när de pratar om deras engagemang. Så många har hittat vägar för just dem att tillföra något. Alla har inte talang eller förkunskaper, utan är engagerade för att det är roligt. Och det känns som att det är just denna glädje, att alla verkar tycka engagemanget är roligt, som gör studentlivet så bra.

Tack för att du ger mig chansen att prova nya saker, och tack för att du låter mig återuppliva vilande hobbies.

Uppsala; tack. Tack för att du har hjälpt mig hitta tillbaka till en glädje och nyfikenhet inför nya saker, något jag inte känt sedan jag var barn. Tack för att du ger mig chansen att prova nya saker, och tack för att du låter mig återuppliva vilande hobbies. Jag ser fram emot att få återgälda dig genom att vara en av alla de passionerade människorna som gör Uppsalas studentliv till Sveriges bästa◼

Text: Elias Nyqvist

UTBYTESKORRESPONDENS Ett portugisiskt äventyr

Namn: Samuel Fellin Ålder: 23 Termin: 7 Läser: Ekonomie kandidatprogram – Företagsekonomi Tidigare engagemang inom UE: IT- ansvarig HT21 & VT22

Där vägen slutar, Europas västra ände. Likt ett eget väsen av myllrande gator, småhus och spårvagnar som snirklar sig uppåt i staden som sluttar rakt ner mot havet.

Så föreställde jag mig Lissabon.

E

fter ett besök insåg jag att staden i själva verket låg vid en flodmynning och att stadskärnan inte ens var den västligaste punkten i Lissabons storstadsregion. Men de myllrande gatorna och de snirkliga vägarna som spårvagnar sakta makade sig upp för stod likväl framför en att åskåda.

Efter en resa just västerut från centrala delarna av staden, nådde jag fram till en Uppsalaekonom på terminslång utflykt till toppskolan Nova School of Business and Economics. Efter en termins vistelse i Baskien kände Samuel ett sug på att röra sig än mer västerut. Då Uppsala universitet inte erbjöd möjligheten till utbyte i Lissabon tog han saken i egna händer och sökte kurser direkt på Nova. Här har Samuel bytt ut världens kanske bästa matkultur mot den högst mediokra portugisiska. Terminen har precis inletts när jag besöker, varav inget allt för stort avbrott från de icke-existerande vardagsrutinerna föranleds. I själva verket har Samuel precis spenderat de fem senaste dagarna i Algarve för att noggrant studera AIK fotbolls försäsongsläger. Här pratar vi om en man med passion. Tillsammans har vi därifrån gjort resan till Lissabon.

I Carcavelos, 40 minuters resväg utanför centralstationen är det hypermoderna och pompösa campuset beläget. Nova är en klassisk handelshögskola med ett enskilt campus där de sponsrade salarna duggar tätt, det är KPMGgallery, Santander lecture hall och grupprum betalda av BCP. Det är inte utan en tanke på vilka den portugisiska motsvarigheten till Wallenbergfamiljen är, man vandrar igenom byggnaden.

Det är inte utan en tanke på vilka den portugisiska motsvarigheten till Wallenbergfamiljen är, man vandrar igenom byggnaden.

Det sponsrade campuset till trots så visade det sig att hitta ett eluttag var ungefär lika svårt som på Eko. Att hitta den alkoholfria drycken till lunchen i campusets matbutik visade sig vara en utmaning, där ölen, portvinet och cidern var mer placerade i ögonhöjd. Men efter en stunds letande lyckades en koffeinfri Cola Zero identifieras.

Samuel har skaffat sig en spännande boendesituation i Carcavelos. Lissabon, som i övrigt inte karaktäriseras av en snäll bostadsmarknad, är extra knivigt för studenter.

Men Samuel har lyckats hitta ett kap med låg hyra.

Däremot har han drabbats av otur i form av sin hyresvärd Paolo, som med jämna mellanrum kommer instampandes från övervåningen ner till den uthyrda delen av huset. Efter sig lämnar han rödvinsfläckar på sofforna. Diskhon som skulle fixas för en vecka sedan har fortfarande stopp i avloppet, och den städning som Paolo åtagit sig att göra skulle nog ingen intendent vara nöjd med.

Han lyser däremot glatt upp när han mottar hyran – som givetvis betalas kontant.

Utöver Paolo så är problemen begränsade på Samuels front; förvisso missade han några föreläsningar under utflykten till Algarve. Men den lilla solbrännan i ansiktet och möjligheten att följa sin passion – AIK – gjorde att han känner att det var med råga värt det.

Nu ska han under veckan gå på sina första föreläsningar här i Portugal. Systemvetenskap, modellering och optimering, dataanalys och business seminar står på agendan. Likt all annanstans än Sverige läses kurserna simultant.

Trots att terminen knappt börjat har Samuel navigerat väl på kompisfronten, två norska nationalekonomer hälsar glatt när Samuel kommer gåendes in på campus. Skolan har en tydlig internationell prägel, med utbytesstudenter från världen över. Portugiserna är i minoritet på skolan. Överlag verkar Samuel vara tillfreds med sin nya vardag vid den portugisiska kusten◼

Text: Oskar Holm

6 PASSIONERADE LÅTAR SOM FÅR DIG ATT KÄNNA Thea Blomquist 36 min Oh Honey Delegation

Passion går hand i hand med kärleken och nu är det mys!

I Just Want to Make Love to You Etta James

Det är ett brott att utesluta Etta James från en passion-mixtape.

I´d Do Anything for Love (But I Won´t Do That) Meat Loaf

Klassiker! (viktigt att det är 12 minuter versionen).

Know Your Enemy Rage Against the Machine

En lista med passionerade låtar kan inte endast beröra kärlek! Vi kräver lite brinnande hat mot samhällssystemet också, eller hur?

Fire Lizzy Mercier Descloux

Vem känner inte passion för experimentell discomusik från 1970-talet, speciellt när sångerskan har fransk brytning?

So Far to Go J Dilla, Common, D'Angelo

Vad är en passion-mixtape utan en renodlad sexlåt?

I JAKTEN PÅ MENING OCH PASSION – EN LITEN HYLLNING TILL FILMEN IKIRU OCH DESS SKAPARE Det är tisdag den 14:e februari, Alla Hjärtans Dag. Jag flyr från Instastorys och romcoms till ett årtionde i den japanska filmens guldålder – nämligen det inte så glada 50-talet. Filmen Ikiru (svensk översättning: Att leva) mötte de japanska biobesökarna för 1952. I Sverige hade den premiär först 1966 med den översatta titeln ”Att leva” och det är precis vad filmen handlar om.

V

i får följa Kanji Watanabe, en äldre byråkrat som spenderat sitt liv med att klättra upp för hierarkin av mellanchefer inom Tokyos myndighetsförvaltning. En dag går han till läkaren och får reda på att han lider av magcancer och har sex månader kvar att leva. Vi får följa hans till en början desperata försök att både hitta någon slags passion till livet, och att hitta meningen i alla år av bleknad vardag.

Jag är väl medveten om att det finns något pretentiöst med att halvt recensera en av Sydostasiens mest omtalade filmer sådär 71 år efter att den haft premiär, men det väljer jag att fullständigt ignorera. Jag väljer även att ignorera det faktum att det jag har att säga förmodligen redan sagts och skrivits tusentals gånger innan. Filmen har ett odödligt etos och den förtjänar att hyllas så länge det finns människor som kan se, höra och känna.

Filmen har ett odödligt etos och den förtjänar att hyllas så länge det finns människor som kan se, höra och känna.

Mannen bakom detta mästerverk är ingen mindre än den japanska giganten Akira Kurosawa, som kanske främst är känd för sin förmåga att i bild berätta om den japanska samurajen. Filmer som De sju samurajerna (1954), Den vilda flykten (1958) och Yojimbo (1961) är bara några av alla de filmer som gjort honom till en av actiongenrens pionjärer.

Men innan Kurosawa definierande den västerländska bilden av ett feodalt Japan så kom den till synes anspråkslösa Ikiru till. Här möter vi inte hjältar i rustning: Vi möter istället efterkrigstidens Tokyo i ett Japan som slickar sina djupa sår.

Text: Edgar Taube

Huvudkaraktären Kanji Watanabe, som projekteras av en äldre Takashi Shimura, är en herre som tillägnat sitt liv åt byråkratins ekorrhjul. Dag efter dag förflyttas medborgarnas ärenden och viljor, från en hög av papper till en annan. Det är en evighetsmaskin, perpetuum mobile, och ingen tycks göra någon åt saken. En ”Så har det alltid varit och så ska det förbli”-mentalitet genomsyrar allt. Det är som att ordet passion ännu inte upptäckts innanför de gråa väggar som rymmer skrivbordsnissarnas liv.

En dag förändras allt. Watanabe får reda på att han lider av en smärtsam magcancer, som inom sex månader har tagit hans liv. Under filmen får vi följa Watanabe på ett sökande i jakt efter passion och mening och på vägen möter vi bikaraktärer av alla möjliga slag, från alla möjliga samhällsskikt och av alla möjliga livserfarenheter. Vi får se Watanabe brottas med dåtiden och nutiden, i en kamp som känns lika naturlig som människan själv. Filmen kompromissar inte, Watanabe dör (till ingens större förvåning), men historien är inte slut där. Den sista tredjedelen av filmen tar utgångspunkt i ett antal konversationer som äger rum på hans begravning.

Konversationer som i kombination med återblickar pusslar ihop historien till den magiska berättelse den verkligen är.

Aldrig har en svartvit film känts så färgstark och ett filmspråk så odödligt.

Se filmen, tro mig – du kommer inte ångra dig◼

Kuriosa: Filmen har mycket gemensamt med ett annat existentiellt mästerverk, Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (1957). Det är ingen hemlighet att Bergman var ett stort fan av Kurosawas filmer. När Bergman senare år 1960 blev oscarsbelönad för den kritikerrosade filmen Jungfrukällan så ska han enligt vissa senare sagt att hans film var en usel imitation av Kurosawa.

VAD ÄR DIN PASSION? Att bena ut något så stort som passion kan kännas omöjligt, och att veta vad man brinner för är inte helt enkelt. Här kommer ett par frågor du kan ställa dig själv, som förhoppningsvis kan bli en liten hjälp på traven i sökandet efter din egen passion.

Vad är lätt för dig? (Det som du tycker är lätt kommer ofta vara besläktat med din passion) Om 60 år, när du sitter på det där trista ålderdomshemmet där din enda vän är en senil, tandlös tantiluring, vad skulle du ångra att du inte har provat?

Vad skulle du kunna tänka dig att göra trots att du inte fick betalt för det?

Tänk dig att du vunnit 100 miljoner kronor, vad skulle du göra då? (“Investerat dem” räknas inte som ett giltigt svar) Vad får tiden att försvinna för dig? (Ni som har svarat “dubbelföreläsning i statistik”, hur mår ni?)

Ser du någon röd tråd i dina svar, eller finns det ett specifikt svar som är återkommande?

Kanske kan dina svar ge dig en uppfattning om vad din passion är.◼

Text: William Moritz

HÄLSNING FRÅN GENERALERNA En torsdag i november fick vi samtalet från välkomstutskottet att vi blivit generaler. Några dagar efter träffade vi varandra för första gången. En del av oss hade aldrig pratat med varandra. Vi hade ingen aning om att vi nu, några månader senare, skulle bli bästa vänner.

Det hårda arbetet började direkt. Kontakta nationer, företag och daglig kommunikation med välkomstutskottet. Att vara general under vårterminen är nog lite annorlunda från att vara general under hösten. Det går så otroligt fort. Mitt i tentaplugg till både redovisning och kalkylering behövde vi springa runt i Uppsala på möten. På jullovet pratade vi på FaceTime nästan varje dag för att få planeringen klar. Och den 16e januari, när allt var färdigt, började äntligen insparken.

Under veckorna har vi jobbat på som aldrig förr. Festande, planerande och föreläsningar har varit konstanta komponenter i våra liv de senaste veckorna.

Vi är så otroligt tacksamma över våra kära faddrar. 30 personer, varav några vi aldrig sagt ett ord till innan, har nu blivit våra bästa vänner. Ingenting av detta hade varit möjligt utan dem.

Vi vill också tacka Uppsalaekonomernas fantastiska ordföranderi. Annie, Saga, Maja och Sara – vilka stjärnor ni är! Inget av detta hade varit möjligt utan er. Vi vill också skicka lite extra kärlek till välkomstutskottet. Douglas, Silas och Gustav; vi är så tacksamma för hur mycket ni hjälpt oss under dessa veckor.

Vi kommer sakna Luciafirandet i Domkyrkan.

Till sist vill vi tacka alla er reccar. Vi hoppas att Academy Awards och Oscarsgalan är något ni kommer minnas för alltid, det kommer i alla fall vi göra!

Oj vilka kungar och drottningar ni är på att spexa, festa och tävla.

Ni är riktiga Uppsalaekonomer. Precis som vi fått, så hoppas vi att dessa veckor gett er vänner för livet ◼ Recceveckorna är över, men inte vår tid tillsammans.

Den har bara börjat!

/ Era generaler, Anton, Emma, Ebba, Jacob, Sophie

Föreningskalendern Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna?

Se hit!

mars

MÅN 27

TIS 28

Prequal med EY

Alpha Sights Midterm kickoff #1

6

7

ONS

TORS

FRE

LÖR

SÖN

1

2

3

4

5

10

11

12

Prequal med Deloitte 8

9

Equal march gasque

Mingel med Accenture

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

Lunchföreläsning med SEB

Vi hoppas att du har uppskattat terminens första månadsnummer av Reversen. Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss! reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Saga & Rut