MEANDERING SOURCE
G islaveds konsthall
Med bidrag från: Behjat Omer Abdulla, Simon Andersson, Disa Björk, Nele Emilia Borchert, Frida Gällblad, Fredrik Hallström, Saul Harnist, Vilhelm Hasselgren, Anna Lindström, Johan Nelsson, Veronica Odsvik, Selma Sasivarevic, Nils Svensk, Holly Walsh, Hilda Westh och Sandra Åkerberg.
BEHJAT OMER ABDULLA, universitetsadjunkt i
fri konst
Arbetet med utställningen Meandering Source började med ett besök på Gislaveds Industrimuseum i mitten av december 2024. Museets curator Karl-Gunnar Johansson berättade många av ortens historier medan han visade oss runt i museets samling av föremål från det gångna seklet. Denna introduktion och överblick över historiska maskiner och handgjorda verktyg, gummi och plastmaterial, dokument, flmer och fotografer utvidgade bilden av Gislaveds industriella historia och samtid. Dessa föremål erbjöd insikter i ortens industriproduktion, dess arbetsliv, ekonomiska utveckling och slutligen nedläggningen av vissa fabriker. Vi fck en inblick i hur en internationell gemenskap av arbetare växte fram genom de lokala industrierna och hur det fortsätter än idag.
Denna publikation fungerar som en översikt över grupputställningen på Gislaveds konsthall, med fjorton andraårsstudenter, inklusive utbytesstudenter, från kandidatprogrammet i fri konst vid HDKValand, Göteborgs universitet. Den utökar beskrivningar av de konstverk som vuxit fram ur skilda angreppssätt och engagemang för orten och dess omgivningar, och markerar den femte upplagan av samarbetet mellan HDK-Valand och Gislaveds konsthall.
Konstverken tar sin utgångspunkt i studenternas självständigt drivna projekt och intressen i relation till Gislaved som en given och specifk plats. Studenterna har närmat sig denna plats på olika sätt och uppmuntrats att ha olika perspektiv på sina praktiker, involvera publiken och arbeta fram konstverk i relation till vad de funnit och efterforskat. I våra diskussioner med dem var centrala frågor hur vi kritiskt kan förhålla oss till minnet och dess påverkan på samtiden såväl som framtiden – särskilt med tanke på den kontext ur vilken minnet uppstått, de känslor som associeras med det och de sätt på vilka det har format Gislaveds identitet som plats.
Vi kan inte tala om Gislaveds historia utan att understryka betydelsen av det omgivande landskapet och Nissans avgörande roll för staden, vilket har format dess layout såväl som dess kulturarv och identitet. Vid sidan av arbetarna var det vattenkraften som drev maskinerna och produktionen.
Detta samarbete med Gislaveds konsthall är mycket betydelsefullt för andraårsstudenterna på vårt kandidatprogram. Under vårterminen ges studenterna tillfälle att arbeta med en offentlig institution, förhålla sig till ett specifkt ämne eller sammanhang som de själva väljer och utvecklar som ett konstverk under utbildningens gång. Trots avståndet mellan Göteborg och Gislaved, kom dessa konstprojekt att involvera människor på platsen och skapa utrymme för diskussion och experiment, väcka frågor och bidra till förståelse för komplexa problem.
En annan intressant aspekt av samarbetet var att få lära sig om hur samhället förändrats, att utforska livet på platsen och höra om historier och minnen som sammanfätas med platsen. Vi försökte också att förstå hur lokalbefolkningen uppfattar sin ort och dess förändring över tid. Vi hoppas att vårt samarbete med utställningen och denna publikation kan fungera som en katalysator för ett kontinuerligt engagemang i staden – generera frågor, lämna spår och minnen efter sig. Förhoppningsvis lägger detta ytterligare ett nytt lager till dess historia, produktion, form och växande kulturella identitet.
(EN) Going Public! Behjat
Omer Abdulla, Adjunct Lecturer
in Fine Art
The Meandering Source exhibition began with a site visit to Gislaveds Industrimuseum in mid-December 2024. Museum director Karl-Gunnar Johansson introduced us to many of the town’s stories while touring through the museum’s collection of objects from the last century. This introduction and overview of historical machinery, handmade tools, plastic and rubber materials, documents, flms, and photographs expanded the image of Gislaved’s industrial past and present. These artifacts offered insight into the city’s daily production, the lives of its workers, the evolution of its economy, and the eventual closure of some factories. We learned how an international community of workers was brought together by the local industries and how that continues today.
This publication functions as an overview of the group exhibition taking place at Gislaveds konsthall with fourteen second-year students, including exchange students, in the Bachelor’s Programme in Fine Art at HDK-Valand, University of Gothenburg. It expands on the artworks produced out of diverse approaches and engagement with the city and its surroundings and marks the ffth edition of the partnership between HDK-Valand and Gislaveds konsthall.
The artworks are based on students’ independent projects and interests, in relation to Gislaved as a site-specifc starting point. Along different journeys to the city, students were encouraged to apply diverse perspectives to their practices, engage with the public and develop artworks in relation to what they have found and researched. Questions around how to critically work with memory and its effect on the present as well as on the future were central to our discussions with the students – considering the context in which memory was formed, the emotions associated with it, and the ways in which it has shaped Gislaved’s identity as a city.
We could not talk about the history of Gislaved without highlighting the importance of its surrounding landscape and discussing the vital role the river Nissan has for the town, shaping its layout as well as its cultural heritage and identity. Alongside the workers, water power was what drove the machinery and production.
This collaboration with Gislaveds konsthall is very signifcant for our second-year Bachelor’s students. In the spring term students are encouraged to engage with a public institution responding to a specifc topic or context chosen by themselves and developed as an artwork throughout
the course. Despite the distance between Gothenburg and Gislaved, their projects allowed for engagements with locals, making space for discussion and experimentation, raising questions to further understand complex problems.
Another interesting aspect of this collaboration was learning how the city has changed, exploring its lifestyles while listening to stories and memories embedded within the city. We also sought to understand how some locals perceive their city and its transformation over time. We hope that our collaboration through the exhibition and this publication can act as a catalyst for continuous engagement with the city— generating questions, leaving marks and memories behind, and hopefully adding another layer to its history, production, shape and its overall growing cultural identity.
GISLAVEDS KOMMUN – ETT LEKSET
SIMON ANDERSSON
Material och teknik: modiferade leksakshus, handgjutna plastfgurer, Monster Clay, silikon, blålera. Verket består av tre delar: ett fktivt lekset, ett textarbete och en performance som ägde rum under vernissagen den 9 maj 2025. (EN) Modifed toy houses, hand-cast plastic fgures, Monster Clay, silicone, blue clay. The work consists of three parts: a fctional playset, a text-based piece, and a performance that took place during the opening on May 9, 2025.
Nu kan du ta del av autentiska berättelser och levande historier från Gislaved, direkt i ditt eget hem!*
Ge ditt barn en äkta bruksortsupplevelse med detta roliga och utvecklande lekset. Perfekt för övre medelklassbarn, kulturpersonligheter, konststudenter m.f. som vill uppleva bruksorten – utan att någonsin behöva lämna stan.
VARNING: Kan innehålla spår av internaliserat landsbygdsförakt, vilket är kopplat till Konstnärens egen komplicerade relation till sin landsbygdsuppväxt och ett kulturellt kapital fyllt till bredden av fulkultur och plast.
* Leksetet baseras på verkliga samtal med invånare i Gislaved.
Simon Andersson undersöker i sitt verk frågor om identitet, självbild och klass i gles- och landsbygd. Han utgår både från egna erfarenheter av att växa upp i en bruksort, där stolthet blandas med känslan av att sakna det språk som präglar storstädernas medelklass och konstvärld – och från ett socialt utforskande av Gislaveds kollektiva självbild.
Genom spontana samtal med invånare samlade han in berättelser om livet i Gislaved. Den ursprungliga ambitionen var att lyfta fram stolthet och positiva perspektiv, men istället kom samtalen att kretsa kring vardagsutmaningar, förlorad framtidstro och en känsla av strukturell osynlighet.
Genom att använda formspråket från leksakstillverkning förankras verket i ortens industriella arv av plastproduktion, samtidigt som det vänder på perspektivet: här är det inte barnens lek, utan vuxenvärldens realiteter som gestalts. Verket är på så vis en produkt av Gislaved – bokstavligt och bildligt – där form, plats och berättelse möts i ett lekfullt men allvarligt undersökande.
(EN) Now you can experience authentic stories and real-life memories from Gislaved – right in the comfort of your own home!*
Give your child a genuine small-town Swedish experience with this fun and educational playset.
Perfect for upper-middle-class kids, cultural fgures, art students, and others eager to explore working-class life –without ever having to leave the city.
WARNING: May contain traces of internalized rural contempt, rooted in the artist’s own complicated relationship to a rural upbringing and a cultural capital shaped by blockbusters, mainstream pop culture and plastic.
* The playset is based on real conversations with residents of Gislaved.
The work consists of three parts: a fctional playset, a textbased piece, and a performance that took place during the opening on May 9, 2025.
In his work, Simon Andersson explores questions of identity, self-image, and class in sparsely populated and rural areas. He draws both from his own experiences of growing up in an industrial town—where pride is mixed with a sense of lacking the language that defnes the urban middle class and the art world—and from a social exploration of Gislaved’s collective self-image.
Through spontaneous conversations with residents, he collected stories about life in Gislaved. The initial ambition was to highlight pride and positive perspectives, but instead, the conversations came to revolve around everyday challenges, a loss of faith in the future, and a sense of structural invisibility.
By using the visual language of toy manufacturing, the work is anchored in the town’s industrial heritage of plastic production, while also reversing the perspective: here, it is not the world of children’s play but the realities of adult life that are depicted. The work is thus a product of Gislaved— both literally and fguratively—where form, place, and narrative meet in a playful yet thoughtful exploration.
DU KAN INTE FÅ SKOGEN UTAN STADEN, MEN DU KAN FÅ STADEN UTAN SKOGEN. JOHAN NELSSON
Material och teknik: betong, metall, sprayfärgslager, träd, elkablar. Ljudlandskap (var 30 min) med låten il ragazzo della via gluck (nedpitchad). Alarmliknande fågelljud.
(EN) Concrete, steel, spray paint layers, wood (oak), plastic cables, movement detectors, speakers. Soundscape is played every 30 min.
Mänskligheten blickar mot stjärnorna, ivriga att befolka nya världar, men vad lämnar vi bakom oss? Denna installation utforskar vår plats på jorden, hur vi distanserar oss från naturen, och konsekvenserna av det urbana landskapets utbredning. Inspirationen kommer från en vandring genom Gislaveds närliggande skog, där stadsljuden överröstar den naturliga harmonin.
Genom att gjuta fågelholkar i betong uppstår en kontrast mellan nostalgisk idyll och brutalistisk verklighet. Nissanfoden, som en gång var en livlina för både fåglar och människor, strömmar nu genom ett industriområde, oåtkomlig och avskuren från stadskärnan. Elkablar hänger i formationen av foden som en metafor för hur vi har fjärmat oss från den natur som en gång var vår resurs och vårt hem.
Kontrasten mellan de strama betongholkarna och den organiska närvaron av trädet med de färgglada årsringarna belyser spänningarna mellan det naturliga och det konstruerade, och det kreativa. Fåglarna förblir fria, medan människan bygger murar runt sig själv, avskilda från sin naturliga omgivning. Genom att placera fåglarna i en mänsklig situation utmanar installationen betraktaren att refektera över sin egen plats i världen. Är det synd om fågeln? Eller speglar dess öde vårt eget?
(EN) Humanity looks toward the stars, eager to populate new worlds, but what are we leaving behind? This installation explores our place on e arth, how we distance ourselves from nature, and the consequences of urban expansion. The inspiration comes from a walk through the nearby forest of Gislaved, where the sounds of the city overpower the natural harmony.
By casting birdhouses in concrete, a contrast emerges between nostalgic idyll and brutalist reality. The Nissan river, once a lifeline for both birds and humans, now fows through an industrial area, severed from the city center. electrical cables trace the shape of the river, acting as a metaphor for how we have distanced ourselves from the nature that once provided for us.
The contrast between the rigid concrete birdhouses and the organic presence of the tree with its colorful growth rings highlights the tension between the natural, the constructed, and the creative. The birds remain free, while humans build walls around themselves, cut off from their natural surroundings. By placing birds in a human scenario, the installation invites the viewer to refect on their own place in the world. Do we feel pity for the bird? Or does its fate mirror our own?
HOLMEN, KVÄLLEN DEN 15 APRIL. OCH ALLA ANDRA KVÄLLAR.
VERONICA ODSVIK
Material och teknik: engångshålkamera tillverkade av trädstammar, fytande fotoemulsion.
(EN) Disposable pinhole camera made from tree trunks, liquid photo emulsion.
Träd kommunicerar med varandra via elektroniska impulser, dofter och rotsystem. De kan varna för skadeinsekter och bistå varandra med näring. De förnimmer oss när vi rör oss förbi. Detta verk är ett försök att visualisera denna osynliga kommunikation som sker dagligen runtomkring oss. På gatan, i parken, i naturen. Överallt där träd fnns. I stammen har kameran och fotografet har smält samman till samma objekt. Som att redskap och resultat blivit ett.
Bilden är tagen genom det lilla borrade hålet, ett stammens öga, och är inte bara en dokumentation av en plats, utan även stammens eget minne av att ha varit på en plats, på Holmen. Fotografet verkar ha blivit platsbundet.
(EN) Trees communicate with each other using electronic impulses, scents and root systems. They can warn of insect pests and provide each other with nutrition. They sense us when we move past. This work is an attempt to visualize this invisible communication that takes place daily around us. On the street, in the park, in nature. everywhere there are trees. In the trunk, the camera and the photograph have merged into the same object. As if the tool and the result have become one.
The picture is taken through the small drilled hole, the eye of the trunk, and is not only a documentation of a place, but also the trunk’s own memory of having been in a place, on Holmen. The photograph seems to have become placebound.
DE TRE BADEN
ANNA LINDSTRÖM
Material och teknik: en installation som består av målningarna: Gudstjänst vid Grimsås mosse, Nordens fora, Tal från Grimsås mosse, Studie i balneologi, Separationen, och textcollage: Perspektiv. Oljemåleri. Torvfri planteringsjord. Textcollage i bibel, fora och medicinskt uppslagsverk.
(EN) An installation consisting of paintings: Church Service at Grimsås Bog , Nordic Flora, Speech from Grimsås Bog , Study in Balneology, The Separation ; and textcollage: Perspective Installation: oil paintings. Peat-free soil. Text collage in different books.
I början av 1900-talet dränerades våtmarkerna för att utöka mängden odlingsbar jord och möta en växande befolknings behov. Landskapet betraktades som sjukligt, och dikningen sågs som en behandling—ett sätt att bota marken och göra den fruktbar. Men sedan början av 2000-talet har synen på våtmarkerna förändrats. De fungerar som naturens läkande organ, där vatten hålls kvar och koldioxid lagras. Så länge de förblir orörda hjälper de ekosystemet att balansera sig självt. När torven bryts frigörs stora mängder koldioxid—utsläpp jämförbara med personbilstrafken.
Det första badet Vid Villstad brunn i Gislaved ansågs myrbad ha en läkande kraft, det sades lindra allt från vitaros till konvalescens. Brunnsverksamheten upphörde 1933 och inga bilder av myrbaden fnns bevarade. Dock har traditionen levt vidare inom spa- och skönhetsindustrin, särskilt i Finland och Irland, där myrbad omformats med nya ritualer.
Det andra badet År 2023 hotades Grimsås mosse av torvbrytning, och lokalbefolkningen protesterade tillsammans med Återställ våtmarker. Helen Wahlgren lät sin kropp sjunka ner i ett myrbad för att skydda ett igenfyllt dike från grävskopor. Även andra diken fylldes igen för att återväta mossen. Vid Grimsås hölls också en gudstjänst—Är Gud intresserad av en mosse?
Det tredje badet Torvbrytningen fortsätter, främst för trädgårdsodling. Orkidén, beroende av torv, sänks varsamt ner i vitmossetorv och kaffesump—en omsorgshandling med ursprung i husmorsknep. Men medan vi vårdar odlade växter har landskapets hydrologi förändrats. Flera arter hotas, däribland inhemska orkidéer som en gång vuxit vid våtmarkernas gränser. På så sätt skapas en ny nordisk fora—formad av exploaterade mossar och artifciellt reproducerade orkidéer. Kan vår tid förena kurortens läkande flosof med klimatkampens mål och omförhandla vår syn på det levande landskapet?
Ett stort tack till Jesper Rydin, Återställ våtmarker, Jeanette Smyth och Heikki Ruha, som alla gett sin tillåtelse att deras fotografer används som referensbilder till målningarna.
(EN) In the early 1900s, wetlands were drained to expand farmland and support a growing population. The landscape was seen as unhealthy, and drainage was regarded as a treatment—a cure to make the land fertile. However, since the early 2000s, perceptions have shifted. Wetlands function as nature’s healing organs, retaining water and storing carbon dioxide. Left undisturbed, they help ecosystems regulate themselves. But when peat is extracted and land drained, vast amounts of carbon dioxide are released—emissions comparable to personal vehicle traffc.
The First Bath At Villstad Spa in Gislaved, bog baths were believed to have healing properties, said to alleviate everything from vitaros (a skin condition) to convalescence. The spa closed in 1933, and no images remain. However, the tradition persists in Finland and Ireland, where bog baths have evolved with new rituals.
The Second Bath In 2023, Grimsås Bog faced peat extraction, prompting protests from locals and restore Wetlands. Helen Wahlgren submerged herself in a bog bath to protect a reflled ditch from excavators. Other ditches were reflled to restore moisture. A church service was even held—
Does God care about a bog?
The Third Bath Peat extraction continues, mainly for horticulture. Orchids, dependent on sphagnum, are gently placed in moss peat and coffee grounds—a gesture of care rooted in homemaking wisdom. Yet while we nurture cultivated plants, landscapes change. Several species, including native orchids once thriving at wetland edges, are now at risk. A new Nordic fora emerges—formed by exploited bogs and artifcially propagated orchids. Can our time reconcile the spa’s healing philosophy with climate action and redefne our relationship with the landscape?
A heartfelt thank you to Jesper r ydin, restore Wetlands, Jeanette Smyth, and Heikki ruha for allowing their photographs to be used as references for the paintings.
PAPER MUSEUM
HOLLY WALSH
Material och teknik: oljemålning på duk, PVC, papper och rödtegel.
(EN) Oil on canvas, PVC, paper and redbrick.
Paper Museum är en hyllning till Gislaveds industrimuseum och de människor som bevarar det. Det ursprungliga konceptet för verket kommer från en hög med tegelstenar som låg på platsen – rester av det som en gång var. Dessa tegelstenar symboliserade sårbarhet snarare än soliditet.
Installationen innehåller en rekonstruktion av tegelhögen. Det fnns tjugo pappersstenar och tjugo ursprungliga tegelstenar, vilka representerar de fyrtio år av forskning som har gjort museet till den tidskapsel av Gislaved som det är idag. Bilder från museets arkiv täcker de ursprungliga tegelstenarna och fysiskt vänder ut det som fnns inuti. Utan tegelstenarna fnns inget fysiskt museum som skyddar arkivet, och utan arkivet – och människorna – fnns inget museum; det skulle också bara vara en hög med tegel.
En målning av Industrimuseet och en panel av PVC-material hänger ovanför, vilket representerar det arkiv som inte visas i museet men ändå bevaras med omsorg.
@hollywalsh_art
(EN) Paper Museum is dedicated to Gislaved Industrial Museum, and the people who preserve it. The initial concept for the work originated from a pile of bricks that lay on the site – remnants of what once was. These bricks symbolised vulnerability, rather than solidity.
The installation features a re-creation of the pile of bricks. There are twenty paper bricks and twenty original bricks, representing the forty years of research that has made the museum the time capsule of Gislaved that stands in the present day. Images of the museum’s archive cover the original bricks to physically invert what is inside to what is outside. Without the bricks, there is no physical museum to protect the archive, and without the archive, and the people, there is no museum; it too, would be a pile of bricks.
A painting of the Industrial Museum and a panel of PVC material hangs above, representing the archive that is not on display in the museum but is still carefully preserved.
DISA BJÖRK
Material och teknik: Pojagi-lappteknik, måleri i fytande bläck och foto, digitalprintade på textil med broderi. Motor i taket som får skulpturen att rotera. Riktad högtalare med ljudlandskap av porlande vatten, metallverktyg, kugghjul och fotsteg.
(EN) Pojagi patchwork technique, painting in liquid ink and photography, digitally printed on textile with embroidery. A ceiling-mounted motor sets the sculpture in motion. Directional speaker with a soundscape of trickling water, metal tools, gears, and footsteps.
Vattenhjulet var nyckeln till Nissans stadsutveckling, från Jönköping till Halmstad. Det möjliggjorde arbetet med kvarnar och sågverk innan annan industri tog fart. Jag besökte ett av de få kvarnhus som fnns kvar vid Nissan idag, Ågårdsfors kvarnhus i Smålandsstenar, Gislaveds kommun. En övergiven byggnad full med spår av liv, en stol vid fönstret där någon en gång suttit och kikat ut, en tom kaffekopp på fönsterbrädet och en tröja hängande på en stolsrygg. Jag kan inte sluta tänka på närvaron av frånvaron. Tiden, vad är det här för ställe nu och vad var det här för ställe då?
I konstverket fätas dåtid och nutid, subjektivitet och objektivitet, samman. Inte som motsatser, utan som samexisterande lager av verkligheten. Jag arbetar med spänningen mellan det dokumentära i fotografet och mina inre bildvärldar i det fytande bläcket och de handsydda stygnen. Fotot representerar det som ofta betraktas som en objektiv avbildning av verkligheten. För mig är fotot en del av en verklighet men inte hela facit, det är en utgångspunkt. Min förståelse av platsen rymmer även det som inte syns, minnet, kroppen, känslan och berättelserna från kvinnan som bor granne med kvarnhuset. Jag suddar ut delar av fotot och ersätter dem med måleri och broderi, det objektiva får glida över i det kroppsliga. Grannens berättelser blir inte en rekonstruktion, utan en tolkning som rör sig mellan hennes verklighet och min egen. Verket visar hur minnen, även om de inte är exakta, bär sin egen sanning i upplevelsen.
Tack till Åsa Theorin för det generösa berättandet och David Furbacken för hjälp med ljudproduktionen.
(EN) The waterwheel was the key to the development of towns along the Nissan river, from Jönköping to Halmstad. It enabled the operation of mills and sawmills before other industries emerged. I visited one of the few remaining mill buildings by Nissan today, Ågårdsfors millhouse in Smålandsstenar, Gislaved municipality. An abandoned building flled with traces of life, a chair by the window where someone once sat looking out, an empty coffee cup on the windowsill and a sweater draped over a chair back. I keep thinking about the presence of absence. What is this place now, and what was it then?
In the artwork, past and present, subjectivity and objectivity are interwoven, not as opposites but as
coexisting layers of reality. I work within the tension between documentary photography and my inner image worlds, through liquid ink and hand-stitched threads. The photo is often seen as an objective depiction of reality. To me, it is part of reality, but not the whole truth. It is a starting point. My understanding of the place also includes what cannot be seen, memory, the body, the feeling, and the stories I heard from the woman living next to the mill. When I blur parts of the photo and replace them with painting and embroidery, I let the objective shift into the bodily. The neighbor’s stories are not a reconstruction, but an interpretation that moves between her reality and my own.
Thanks to Åsa Theorin for her generous storytelling, and to David Furbacken for the sound production.
DET VÄXER I VÄGGARNA
FRIDA GÄLLBLAD
Material och teknik: ritkol, pigment, akvarell. (EN) Charcoal, pigments, watercolor.
Frida ämnar att genom sin konst fånga det fyktiga och drömska. Hennes verk präglas av organiska former och psykedeliska motiv vilka bjuder in betraktaren att drömma sig bort. De organiska former, färger och detaljer som inspirerar Frida hittar hon i naturen.
Det växer i väggarna är en fortsättning på hennes tidigare arbete Mönster i fasaden där hon lät sig inspireras av skiftningar i husfasader runt om i Göteborg. Genom måleri skapar hon en förstoring av dessa detaljer. Växtlighet som tar över och förändrar. Ytor eller färg som blekts och skalats av.
I detta verk har hon tagit inspiration från väggarna i Gislaveds gamla gummifabrik. Väggar som färgats av den tid som passerat, en förfyttning från en plats till en annan.
Muralen färdigställdes på vernissagen under ett 40 minuter långt performance.
@fridagallbladart
(EN) Through her art, Frida aims to capture the foating and dreamy. Her work is characterized by organic shapes and psychedelic motifs inviting viewers to dream away. The organic shapes, colors and details that inspire Frida are found in nature.
It grows in the walls is a continuation of Frida’s previous work Patterns in the facade (2024), where she was inspired by changes in house facades in Gothenburg and created an enlargement of these details through painting. Vegetation that takes over and changes. Surfaces or paint that have faded and peeled off.
In this work, she has taken inspiration from the walls of Gislaved’s old rubber factory. Walls that have been colored by the time that has passed, a movement from one place to another.
The mural was completed at the opening through a 40-minute performance.
HILDA WESTH
Material och teknik: textilier, fyllning. fällor kring lokalen från industrimuseet.
(EN) Textiles, flling. traps around the room from the industrial museum.
Moritz är din kompanjon och tröst. ta med dig honom runt om i galleriet eller sitt på honom och få en kram. vila och bli tröstad.
du är stor men du känner dig liten. det är okej, man kan inte alltid vara stor och stark. en kram från en annan, en famn du får vara liten i.
en frånvaro som döden är, behöver närvaro i stunden. närvarande med livet, närvarande med döden. en stund, en plats att andas ut. att bara vara, att bara leva. känn dig liten i min stora famn.
vila dig, tills du känner dig stor och stark igen. om inget känns rätt och sorgen är stor, lägg dig i min famn och blunda. mina armar är långa och min kärlek stor, vila hos mig och blunda.
var inte rädd, fråga om hjälp. alla går vilse någon gång. sträck ut din hand, ta tag i min. vi hittar rätt förr, eller senare.
(EN) Moritz is your companion and comfort. take him with you around the gallery or sit on him and get a hug. rest and be comforted.
you are big but you feel small. it’s okay, you can’t always be big and strong. a hug from another, an embrace you get to be small in.
an absence like death is, needs presence in the moment. present with life, present with death. a moment, a place to breathe out. to just be, to just live. feel small in my big embrace. rest, until you feel big and strong again. if nothing feels right and the sadness is great, lie down in my embrace and close your eyes. my arms are long and my love is great, rest with me and close your eyes.
don’t be afraid, ask for help. everyone gets lost at some point. reach out your hand, grab mine. we will fnd the right path sooner or later.
FRYSTA TILLGÅNGAR
SELMA SASIVAREVIC
Material och teknik: frysbox, kylskåpsmagneter, halalkött. (EN) freezer, fridge magnets, halal meat.
’Dina arvsmedel är för närvarande frysta. Vid min bortgång tillagas köttet medan pengarna tinar.’
Föreställ dig att din mormor är en gammal jugoslavisk dam som skickar din morfar till orientaffärer för att köpa halalkött. Tänk dig att hon staplar köttet i frysen efter att din morfar kommit hem. Föreställ dig nu att du en dag sitter mitt emot din mormor i köket, precis som du alltid brukar. Plötsligt spänner hon blicken i dig och säger, ’när jag dör, släng ingenting – det fnns pengar överallt’. När den dagen oundvikligen kommer fullföljer du plikttroget en sista skattjakt, där du hittar ditt arv.
Jag är intresserad av vad man ärver som barn till fyktingar från Bosnien. Under min uppväxt närdes jag inte bara av min mormors utsökta mat utan även av hennes berättelser. Min konstnärliga praktik består till stor del av att översätta vardag, familjehistoria och efterspelet av min mormors bortgång till nya sammanhang. Jag vill förmedla hur relationen till ekonomi vandrar mellan generationer och ibland skapar obegripliga situationer för folk som inte delar detta arv.
Se in i frysen för att se din framtid likväl som ditt förfutna.
@selmasasivarevic
(EN) ’Your inheritance is frozen. Upon my death, the meat is to be prepared while the bills thaw.’
Let’s pretend your grandmother is an old Yugoslavian lady, and that she sends your grandfather to buy halal meat from ’Oriental’ stores. When he returns, she stacks the meat in her large freezer. Now picture that one day, you sit across from her like you usually do, and she suddenly looks at you sharply and says, ‘when I die, don’t throw anything away, there’s money everywhere’. When this day inevitably comes you fulfll your obligated treasure hunt, and you fnd your inheritance.
I am interested in my heritage as a child of refugees from Bosnia. Growing up alongside my grandmother I not only consumed her delicious food but also her stories. My practice consists largely of translating experiences of daily life, family history and the aftermath of my grandmother’s death into new contexts. I seek to warmly convey how economic illiteracy travels through generations, creating situations that are sometimes incomprehensible to people who do not share this heritage.
Look into the freezer to see your future and your past.
SENSE / FINDING
VILHELM HASSELGREN
Material och teknik: två-kanal video- och ljudinstallation. (EN) Two-channel video and sound installation.
När jag anlände till Gislaved fck jag för allra första gången mycket tvetydiga känslor. Staden lämnade mig med melankoliska känslor, med historiska händelser som verkade bekräfta dessa känslor –såväl som bättre känslor om ett litet blomstrande samhälle. Men när fabrikerna stängdes, såg det ut som att många invånare fyttade till större närliggande städer etcetera bekräftade mina melankoliska känslor i staden. Detta var utgångspunkten för mitt arbete. Jag ville förstå varför jag kände som jag gjorde i Gislaved. Verket bygger på en egentillverkad ljudkomposition med arkivmaterial, med syfte att både bekräfta och motsäga mina känslor för staden.
Jag ville skapa en affektiv miljö – en audiovisuell upplevelse där ljud och video låter känslor komma fram och motsäga varandra. Den asynkrona två-kanaliga installationen motverkar också synkronisering, genom att skapa ett poly-rytmiskt fält. Detta är återigen för att spegla en känslomässig komplexitet i de känslor som uppstod, i relation till stadens historia och geografska läge.
(EN) Arriving in Gislaved, for the very frst time I experienced very ambiguous feelings. The city left me with melancholic feelings, with historic events that seemed to validate these feelings – as well as better feelings about a small thriving community. However with the closing of the factories, many inhabitants seemed to be moving to larger nearby cities and so on, likely validating my melancholic feelings towards the city. This was the starting point for my work. I wanted to make sense of why I felt the way I did in Gislaved. The work builds on a self made sound composition with archive material, with a purpose to both validate and contradict my feelings towards the city.
I wanted to create an affective environment—an audiovisual experience where sound and video allow feelings to emerge and contradict one another. The asynchronous two-channel installation also works against synchronization, by creating a polyrhythmic feld. This is again to refect an emotional complexity of my feelings that occurred in the city, in relation to the city’s history and geographical position.
NELE EMILIA BORCHERT DOE
Material och teknik: tyg, akvarell, ull, blod, mossa, rådjurshorn. (EN) Cloth, watercolor, wool, blood, moss, deer antlers.
Mitt konstverk DOE utforskar olika former av motstånd mot patriarkatet, klimatförändringar, läderindustrin i Gislaved och psykisk ohälsa – sett ur ett rådjurs perspektiv och inspirerat av myter.
I en flm- och textilinstallation förvandlas en kvinna, beväpnad med horn, till en symbol för hot och skydd, som i slutändan väljer vila framför våld. Genom rådjurens, växternas och kvinnornas blick bjuder verket in till att se mildhet som ett radikalt, icke-patriarkalt svar på förstörelse.
Rådjurskvinnan, uppstigen ur den klibbiga mossan, synkroniserar sina rörelser med skogens vridna kroppar och klumpar ihop sig som skuggor till en vild massa av fuffg päls, ögon och jord.
Deras hovar vibrerar till basen i marken, jordmassor rör sig i vågor framför dem, på väg mot de lysande asfaltljusen och metallen som skär genom skogen. Den jagade blir till jägaren, de rullar ut på vägen och slukar det första stycket mänsklighet.
Horn växer från ömtåliga huvuden, spetsiga och tunga att bära, fätas samman med varandra och muterar till hårda blad.
Det luktar bränt gummi, bakslagna gevär och svett av rädsla. Massan lämnar efter sig en doft likt fuktigt trä och bördig jord.
Nu är ljuset månen på himlen och människorna står tysta och osäkra som nyplanterade fröplantor rotlösa i jorden.
Hornen faller nu klirrande till marken. Att vara mild, trots att man är sårad. Tillbaka till fuff och mjuka sovhålor, vilan som motstånd. Dansar fritt över ett fält till ljudet av vårfåglar, klättrar upp i de nu tomma jaktstolarna, blir till en växt och betraktar världen i fred.
I kör säger de: Er idé om apokalyps är vår idé om paradis!
(EN) My artwork DOE explores forms of resistance regarding patriarchy, climate change, the leather industry in Gislaved and mental health through the eyes of a deer, inspired by myths.
In a flm and textile installation, a woman armed with antlers transforms into a symbol of threat and protection, ultimately choosing rest over violence. Through the perspective of deer, plants and women, the piece invites us to see gentleness as a radical, non-patriarchal response to destruction.
The deer-woman, risen from the sticky moss, moves in synchronization with the twisted bodies of the forest and
clump together as shadows into a wild mass of fuffy fur, eyes and soil.
Their hooves vibrate to bass in the ground, on the way to the lights of the streets cutting through the woods. The hunted become the hunter, they roll onto the road and devour the frst piece of humanity.
Antlers grow from delicate heads, pointed and heavy to carry, intertwine with each other and mutate into hard blades. It smells of burnt rubber, of backfred guns and sweat of fear.
The mass leaves behind an odor like freshly damp wood and fertile soil. Now the light is the moon in the sky and the people stand silent and uncertain like freshly replanted seedlings rootless in the earth. The antlers are now falling clanking to the ground.
Being gentle, despite being wounded.
Back to fuff and soft sleeping hollows, resting as resistance. Dancing freely across a feld to the sound of spring birds, climb the now unoccupied hunting chairs and peacefully admire the world.
In unison they say: Your idea of apocalypse is our idea of paradise!
FREDRIK HALLSTRÖM MARDRÖMSGENERATOR
Material och teknik: ljudinstallation, funna material. (EN) Sound installation, found materials.
Mardrömsgeneratorn genererar ljudfrekvenser som aktiverar den mänskliga hjärnans stresscentrum. Förlängd exponering ökar risken för mardrömmar nästkommande natt med 70%.
Det stod på en skylt framför min ljudinstallation Mardrömsgenerator på Gislaveds konsthall. I verket utforskar jag olika föreställningar kring ljud. Jag är intresserad av dubbelheten i ljud som fenomen, som en helande kraft inom exempelvis sound healing och förekomsten av soniska vapen inom det militära. Jag ville kombinera olika tankegångar om ljudets osynliga kraft, och expandera fantasin kring hur det kan påverka människor, i det här fallet något som skapar mardrömmar. Jag var intresserad av att leka med fantasi och pseudovetenskap, och försöka skapa en kontext där det påståendet känns troligt. Enligt sömnforskning ökar antalet mardrömmar under osäkra tider, vare sig det är kriget i Ukraina eller COVID. Det betyder att mardrömmar inte bara är en spegling av den egna själen - utan kan vara en spegling av världen runt om oss.
Ljuden i verket är inspelade i fabriksområdet kring Gislaveds gummifabrik. Jag ville fånga kakafoniska ljud - den typ som man kan tänka sig bjuder in till mardrömmar. Platsen var även inspirerande i sig. Fabriksgolvet är en ovan plats för mig, med främmande syner, dofter och ljud. De gigantiska brummande maskinerna inger i mig en känsla av hot. Fabriksbuller har visat sig bidra till minskad sömnkvalitet - något som i sig ökar risken för mardrömmar. Samtidigt har gummifabriken länge försett Gislavedborna med jobbmöjligheter som andra orter endast kunnat drömma om - på sin höjd anställde man runt 1700 personer. Men idag är den siffran endast en tiondel av det. Nedskärningen av jobb inom industrin i Gislaved har pågått länge, med exempel som nedläggningen av Continental år 2001 som kostade cirka 800 jobb. Kan denna förlorade trygghet vara en av de kollektiva mardrömmarna i Gislaved?
Två verk som inspirerade mig: Max Wrange – pseudovetenskap, alstrar neurotiska energier Lee Bontecou – hungriga käftar, krigsmaterial, destruktiva mänskliga uppfnningar. Latent hot i skulpturerna.
Jag är nöjd med hur verket fungerade i utställningen. Hur publiken interagerade med det. Även om folk inte 100% trodde på påståendet på skylten så märkte jag att det sådde ett frö, ett ”tänk om”, och bidrog till ett lågmält obehag. Jag hoppas det kan belysa olika tankegångar, om dualiteten i ljudet som helande och skadlig kraft. Och detsamma med tekniken och industrin, med sina baksidor såväl som nytta. Och om hur en hotfull omvärld formar våra drömmar.
(EN) The Nightmare Generator produces sound frequencies that activate the stress center of the human brain. Prolonged exposure increases the risk of nightmares the following night by 70%.
In the work, I explore different ideas about sound. I am interested in the duality of sound as a phenomenon, as a healing force in sound healing and the existence of sonic weapons in the military. I wanted to combine different lines of thought and expand the imagination about sound as an invisible and symbolic force – in this case, something that creates nightmares. According to sleep research, the number of nightmares increases during uncertain times, whether it is the war in Ukraine or COVID. This means that nightmares are not only a refection of one’s own soul - but can also be a refection of the world around us.
The sounds in the work were recorded in the factory area around the Gislaved rubber factory. The factory foor is an unfamiliar place for me, with strange sights, smells and sounds. The gigantic humming machines give me a sense of threat. Factory noise itself has been shown to contribute to reduced sleep quality - something that increases the risk of nightmares. At the same time, the rubber factory has long provided Gislaved residents with job opportunities that other towns could only dream of – at its peak, it employed 1,700 people. But today that number is only a tenth of that. The job cuts in industry in Gislaved have been going on for a long time, with examples such as the closure of Continental in 2001, which cost around 800 jobs. Could this lost security be one of Gislaved’s collective nightmares?
GÖTARMATUREN SANDRA ÅKERBERG
Material och teknik: metall och oljemålning. (EN) Metal and oil painting.
Götarmaturen är en sammansmält produktionskropp som utforskar kroppens anpassningsförmåga, där jag har tagit intryck av industriella gjutformar och arbetarkulturen i Gislaved, en plats präglad av landets industriella arv. Verket rör sig i gränslandet mellan det kroppsliga och det mekaniska, där kroppen förstås som både ett redskap och ett minnesarkiv. I ett samspel mellan förändring och läkning gestaltar den götlika metallkonstruktionen människokroppen – formbar, motståndskraftig och i ständig utveckling, ungefär som hur ortopediska implantat inte bara transformerar och stödjer den fysiska formen utan även förändrar dess rörelsemönster och struktur.
Som barnbarn till en industriarbetare utforskar jag kroppens arv och sår, både synliga och osynliga, som ett minne av det förfutna. Ärren på morfaderns kropp – vissa bleknade med tiden, andra fortfarande färska – återspeglar arbetets bestående arv, samtidigt som de symboliserar tidens gång och slitage, så arbetar den även med kroppens motståndskraft. Detta refekteras i skulpturens materialitet där metallen befnner sig i gränslandet mellan det hårda industriella och det mjuka organiska. Målningarna skildrar mötet med mig och min morfar, där min hand dokumenterat hans berättelse. I den transformativa hybridkroppen har jag försökt hitta ett möte mellan mig själv och det materiella utforskandet – en dialog mellan individen och en bredare gemene historia. Götarmaturen blir på så vis både en fysisk gestaltning och en känslomässig spegling av hur kroppen formas av sina omständigheter – av arbete, generationer emellan och livssituation.
(EN) Götarmaturen is a fused production body that explores the body’s adaptability, where I have taken inspiration from industrial molds and the working-class culture of Gislaved, a place marked by the country’s industrial heritage. The work moves in the borderland between the corporeal and the mechanical, where the body is understood as both a tool and a memory archive. In an interplay between change and healing, the cast iron-like metal construction embodies the human body – malleable, resilient and in constant evolution, much like how orthopedic implants not only transform and support the physical form but also change its movement patterns and structure.
As the granddaughter of an industrial worker, I explore the body’s heritage and wounds, both visible and invisible, as a memory of the past. The scars on my grandfather’s body –some faded over time, others still fresh – refect the enduring legacy of work, while symbolizing the passage of time and wear and tear, so it also works with the body’s resilience. This is refected in the materiality of the sculpture, where the metal is on the border between the hard industrial and the soft organic. The paintings depict the encounter between me
and my grandfather, where my hand documented his story. In the transformative hybrid body, I have tried to fnd a meeting between myself and the material exploration – a dialogue between the individual and a broader common history.
Götarmaturen thus becomes both a physical embodiment and an emotional refection of how the body is shaped by its circumstances – by work, between generations and life situation.
QUEERA MATERIAL
SAUL HARNIST
Material och teknik: video, papper, bränt trä, smink. (EN) Video, paper, burned wood, makeup.
Vad är en handske?
När jag kom till Sverige hade jag bara en svart kulspetspenna Jag började ta långa promenader och upptäckte ganska snart borttappade handskar som låg på marken. Mitt arbete började med en tolkning av det förlorade föremålets berättelse. Men efter många promenader, flmer, fotografer och text bestämde jag mig för att plocka upp det jag hittat för att använda det som ritmaterial. Så med en samling av tejp, en tuggad penna och någons inköpslista kopplade jag samman objekten och började skapa.
Verket är ett försök att återskapa min vandringsresa med alla dess frågor och händelser.
@saul_pleureur
(EN) What is a glove?
Arriving in Sweden, all I had was one black ballpoint pen. I started wandering, and soon noticed the many lost gloves on the ground. My work has started with my interpretation of the lost item’s narrative. After numerous walks, flming, photographing, writing, I decided to pick up what I could use to sketch. A tape, a chewed pencil, someone’s shopping list... I used them to connect, to create.
This work is my attempt to recreate my walking journey with its questions and events.
UNDER BROARNA
NILS SVENSK, curator (f.d.
Gislaveds konsthall)
Från Nissan till Kattegatt. Från Gislaved, en bruksort driven av åns födande vatten, till Göteborg, en kuststad vid helt andra vattenvägar, är det ändå som att HDK-Valands studenter rört sig uppströms mot en källa. Från det ena till det andra är vattnets väg allt annat än rak. Utställningen hämtar sitt namn därifrån, en annan fod i nuvarande Turkiet, Büyük Menderes (Maiandros), som rinner upp i Anatolien och ut i Egeiska havet. Den har gett namn till såväl det vindlande fodloppet som ett topografskt fenomen, till ett klassiskt dekorelement – en stilisering av fodens slingrande form – och i engelskan till en vindlande väg genom tanken eller en historia.
Under tio års tid har utgångspunkten för de återkommande utställningarna i detta berikande samarbete mellan HDK-Valand och Gislaveds konsthall hela tiden varit att platsen och sammanhanget i sig betyder något specifkt. Nya verk har skapats för utställningarna och orten. Undersökningar av Gislaveds historia och samtid har informerat konstnärerna och deras verk. Genom samarbeten med lokalbefolkningen, föreningar, levande industrier och det i allra högsta grad levande Industrimuseet, som varit en mycket viktig partner, har platsen och sammanhanget vävts in i verken.
Tio år är ingen lång historia men det är mycket vatten under broarna, genom fem utställningar har ett 70-tal konstnärskap alla förhållit sig till Gislaved. Jag har haft äran och nöjet att vara curator för de fyra senaste av dessa utställningar och varje gång mött nya konstnärskap men också en ny plats. Jag är djupt tacksam för det goda samarbetet, men framför allt till alla de konstnärer som tagit sig an platsen med öppna ögon och därmed också öppnat både publikens och mina ögon för nya sätt att se. Nissan rinner alltjämt genom Gislaved men varje utställning har varit ett bad i en ny fod.
Vi gör konst på den här platsen (2016) var den första utställningen i samarbetet mellan Valand och den bara tre år gamla konsthallen i Gislaved, med Jonas Nilsson som curator. NowHere (2018) var en av de första utställningarna som tog hela Borgen i anspråk, ändå fck fera verk av utrymmesskäl visas på andra platser. Borgen, som är ett av Gislaveds äldsta hus, är också platsen där Gislaveds konsthall startade. Huset hade varit ett hem, en lanthandel, en missionskyrka och Gislaveds första kulturhus. Det har rymt allt från scoutträffar till samtidskonst och blev i en ambitiös satsning 2013 en konsthall.
Där du står (2020) planerades för den gamla gummifabriken i Gislaved men covid-pandemin stoppade arbetet i HDK-Valands verkstäder och utställningen blev en publikation i tryckt och digital form – från det platsspecifka i lokalen till mottagarens specifka plats. Elastic Traces (2023) kunde äntligen ta de övergivna delarna av Gummifabriken i anspråk. Genom ett fantastiskt samarbete med Konstfabriken, som disponerar lokalerna, kunde konsten expandera över tusentals kvadratmeter av historia och fylla industriortens hjärta med nytt blod.
Meandering Source (2025) öppnade en försommarkväll genom en rad performances, aktiveringar av verk och rum som lämnade spår långt utanför konsthallens väggar. Utställningen ägde rum i konsthallens tillfälliga lokaler i Bruksmagasinet – också en del av den gamla gummifabrikens infrastruktur, ett omlastningsmagasin, där råmaterial och färdiga produkter bytt plats; rågummi och kimrök med galoscher och däck. På vardera sidan om byggnaden löpte järnvägsspår, det ena fabrikens interna järnväg, det andra en del av det sammanhängande järnvägsnätet. Idag fnns bara några meter kvar av det ena spåret. Överföringar och transformationer av material kom att bli en viktig tematik i utställningen, registrationer och spår en annan. Att detta skulle bli en av konsthallens sista utställningar visste vi inte då.
Verken har formats av en plats men samtidigt format denna plats runt sig. Meanderns slingrande rörelse går från den ena sidan till den andra, men hela tiden obevekligen mot havet. Vattnet som rinner under broarna fyttar material och sediment från den ena stranden till den andra, hämtar det där det födar snabbt och avsätter det där det födar långsamt.
(EN) Under the Bridge Nils Svensk, curator (former Gislaveds konsthall)
From the river Nissan to the Kattegat. From Gislaved, an industrial town driven by the fowing waters of the river, to Gothenburg, a coastal city shaped by entirely different waterways, it nonetheless feels as though students of HDKValand have moved upstream towards a source. Between the two, the course of water is anything but straight. The exhibition takes its name from just such a source: another river in present-day Turkey, the Büyük Menderes (Maiandros), which rises in Anatolia and fows into the Aegean Sea. It has given its name to the winding course of a river as a topographical phenomenon; to a classical decorative element—a stylization of the river’s sinuous form; and, in english, to a ’meandering’ path through thought or a story.
For ten years, the point of departure for the recurring exhibitions in this enriching collaboration between HDKValand and Gislaveds konsthall has consistently been that the place and its context carry a specifc signifcance. New works have been created for the exhibitions and for the locality. Investigations into Gislaved’s past and present have informed the artists and their works. Through collaborations with local residents, associations, active industries, and the very much living Industrial Museum–which has been an especially important partner–the place and its context have been woven into the works.
Ten years is not a long history, but it is a great deal of water under the bridge. Across fve exhibitions, around seventy artistic practices have all engaged with Gislaved. I have had the honour and pleasure of curating the four most recent of these exhibitions, and each time I have encountered new artistic practices, but also a new place. I am deeply grateful for the fruitful collaboration, but above all to all the artists who have approached the place with open eyes and, in doing so, have also opened both the audience’s and my own eyes to
new ways of seeing. The Nissan still fows through Gislaved, but each exhibition has been a dip in a new river.
We Make Art in This Place (2016) was the frst exhibition in the collaboration between HDK–Valand and the then only three-year-old art gallery in Gislaved, with Jonas Nilsson as curator. NowHere (2018) was one of the frst exhibitions to take over the entire Borgen, yet several works had to be shown elsewhere due to a lack of space. Borgen, one of Gislaved’s oldest buildings, is also where Gislaveds konsthall was founded. The building has served as a home, a rural shop, a mission church, and Gislaved’s frst cultural centre; it has hosted everything from scout meetings to contemporary art, and in an ambitious initiative in 2013, it was transformed into an art gallery.
Where You Stand (2020) was planned for the old rubber factory in Gislaved, but the COVID-19 pandemic halted work in the HDK-Valand workshops, and the exhibition became a publication in both printed and digital form, shifting from the site-specifc context of the venue to the specifc place of the recipient. Elastic Traces (2023) was fnally able to occupy the abandoned parts of the rubber factory. Through a remarkable collaboration with Konstfabriken, which manages the premises, the art expanded over thousands of square metres of history and flled the heart of the industrial town with new lifeblood.
Meandering Source (2025) opened on an early summer evening through a series of performances, activations of works and spaces that left traces far beyond the walls of the gallery. The exhibition took place in the gallery’s temporary premises in Bruksmagasinet–also part of the old rubber factory’s infrastructure, a transhipment warehouse where raw materials and fnished products have changed places: raw rubber and carbon black alongside galoshes and tires. On either side of the building ran railway tracks, one the factory’s internal railway, the other part of the wider network. Today, only a few metres of one of the tracks remain. Transfers and transformations of material became a central theme in the exhibition, while registrations and traces formed another. That this would become one of the konsthall’s fnal exhibitions was something we did not know at the time. The artworks have been shaped by a place, yet at the same time they have shaped this place around them. The meander’s winding movement shifts from one side to the other, yet always, inexorably, towards the sea. The water fowing under the bridge carries material and sediment from one bank to the other–gathering it where the current runs fast and depositing it where it slows.
KOLOFON
MEANDERING SOURCE
Ett utställningsprojekt av kandidatprogrammet i fri konst vid HDK-Valand – Högskolan för Konst och Design, Göteborgs universitet i samarbete med Gislaveds konsthall.
Redaktörer: Behjat Omer Abdulla, Kjell Caminha och Nils Svensk
Redaktionskoordinator: Kjell Caminha
Grafsk form: Sara Aras Andersson
Fotodokumentation: Johan Österholm
ISBN: 978-91-531-0869-6
© 2026 respektive författare och konstnärer.
