




NYHET: Universitetslärare i Halmstad varslas om uppsägning

3 2026







REPORTAGET Forskare på flykt



VALET 2026




![]()





NYHET: Universitetslärare i Halmstad varslas om uppsägning

3 2026







REPORTAGET Forskare på flykt



VALET 2026




Försäljningen dalar.
Är det här slutet för den tryckta kurslitteraturen?
Så vill partierna förändra högskolan




MÖTET Idrottens gråzoner
Nummer 3, 2026




MÖTET Susanne Johansson, lektor i idrottsvetenskap vid GIH, forskar med syfte att göra idrotten till en trygg plats för alla.



Sådana här arbetsmiljösituationer uppstår inte bara plötsligt, utan de pågår ofta i flera år.”
Adam Brenthel, ordförande för Saco-S vid Lunds universitet, om arbetsmiljöproblem på Industridesignskolan. 6


6 Larm om missförhållanden på Industridesignskolan i Lund.
7 Konflikt vid MDU: ”Man sätter munkavle på facket”.
8 Italienska lärosäten pressas av regeringen.
10 Varsel om uppsägning i Halmstad.
11 Högskolefrågorna som kan ta plats i valrörelsen.

REPORTAGET Wasma Amin Abdelgadir Ahmed, postdoktor i biokemi vid KI, flydde från sitt hemland Sudan på grund av inbördeskrig och påtryckningar från regimen.
14 Scholars at risk i Sverige hjälper forskare på flykt att hitta en ny plats att utöva sitt yrke på. Vi har mött några av forskarna.
På jobbet
22 Så kan du planera kommunikationen kring din forskning.
Fokus
32 Studenterna läser allt mindre, och allt färre böcker säljs. Varför krisar kurslitteraturen?
40 Alexandra Farazouilis avhandling handlar om hur AI får gamla problem att verka nya.
Debatt
46 ”Många utestängs från att söka lektorstjänster.”
In English
48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.
Varslen och uppsägningarna av universitetslärare och forskare fortsätter. I förra numret skrev vi om att antalet uppsagda på grund av arbetsbrist nästan tredubblats under den senaste treårsperioden. Samtidigt uppgav 15 av 35 lärosäten att de planerar att varsla på grund av arbetsbrist under 2026. Sedan dess har Högskolan i Gävle sagt upp fyra universitetslärare och Högskolan i Halmstad har varslat sex personer, enligt nuvarande uppgift till det lokala facket.
”Fem av de åtta riksdagspartierna har uttryckt i konkreta ordalag att de vill avskaffa produktivitetsavdraget.”
FLERA AV DE lärosäten som sagt upp personal uppger att pengarna inte räcker till. Något som ofta lyfts fram som bekymmersamt är det så kallade produktivitets avdraget som bygger på tanken att verksamheten vid lärosätena (och inom staten i övrigt) med tiden ska bli mer effektiv, ungefär som industrin. När anslagen varje år räknas upp enligt index görs därför ett avdrag som innebär att summan lärosätena får av staten inte växer i takt med kostnaderna.
Därför är det värt att notera att fem av de åtta riksdagspartierna har uttryckt i konkreta ordalag att de vill avskaffa produktivitetsavdraget, när Universitetsläraren ställt frågor till dem inför valet. Som vanligt väntas inga högskolefrågor bli avgörande i valrörelsen. Egentligen är det märkligt eftersom sektorn står för en betänklig del av statsbudgeten. Av 27 utgiftsområden ligger ”utbildning och universitetsforskning” på femte plats i storleksordning, med 105 miljarder i budget för 2026.

OM DU UNDRAR vad partierna vill åstadkomma inom utbildnings- och forskningspolitiken behöver du bara bläddra fram till sidan 12 för att hitta valenkäten. En utförligare version med fler frågor fi nns dessutom på universitetslararen.se.


Anders
Jinneklint, chefredaktör

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)
POST- OCH
BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm
TELEFON: 08-505 836 00 (växel)
E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se


REDAKTÖR & STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se
ADMINISTRATION: Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se
ADRESS- OCH
PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se
HEMSIDA: universitetslararen.se
ANNONSER: Hans Simons hans.simons@annonssaljarna.se tel 070-928 58 41
PRENUMERATION: Helår 750 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.
TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2026. Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren. Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 22 700 ex (juni 2025).




Södertörns högskola, 10 april klockan 10:04



Räcker upp handen för mer lärarledd tid
Den 10 april klockan 10:04 samlades studenter vid landets lärosäten i en gemensam aktion där de räckte upp handen för mer lärarledd tid. På Blickatorget på Campus Flemingsberg höll vice ordföranden för studentkåren vid Södertörns högskola, Alexandra Bokström Niflis, ett kort tal. Aktionen var en del i en nationell kampanj som Sveriges förenade studentkårer, SFS, driver för att uppmärksamma att Sverige ligger på näst sista plats i Europa gällande mängden lärarledd tid. Datumet och klockslaget för aktionen symboliserar att Sveriges studenter har i genomsnitt tio timmar lärarledd tid per vecka, medan vissa har så lite som fyra timmar.
Nyheter
Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

”Vi har tappat all respekt och all tillit, på grund av försöken att tysta oss och de konstanta regelförändringarna.” Det säger en av flera källor som Universitetsläraren pratat med om Industridesignskolan i Lund.
Visselblåsningar och en internutredning på Industridesignskolan vid Lunds universitet visar på brister. När Universitetsläraren granskade uppgifterna fick anställda mejl från en chef om att inte prata med media.
År 2019 fick Industridesignskolan en donation från Ikea Foundation på runt 350 miljoner kronor. Knappt fem år senare kom larm om brister. Studenter gjorde i slutet av 2023 en 6:6a-anmälan enligt arbetsmiljölagen, begäran om åtgärder av risker i arbetsmiljön, där de beskriver att det varit otydligt vad som bedöms i kurserna, att bemötandet från lärare varit dåligt och att examinationer tar tid.
Strax därefter pekade en visselblåsare på brister i den ekonomiska hanteringen. Det ledde till en internutredning som bland annat visade att både anställda och studenter gjort olika typer av utlägg som anses bryta mot både universitetets rutiner och lagen om offentlig upphandling. Våren 2025 inkom en ny visselblåsning som avslöjade brister i
hanteringen av studenters examinationer, registreringen av betyg och bemötandet av studenter.
ANNIKA OLSSON, REKTOR vid Lunds tekniska högskola (LTH), ser allvarligt på de missförhållanden och brister som framkommit, men framhåller att det operativa ansvaret är delegerat till prefekt och avdelningschef.
– Jag vill absolut inte skylla ifrån mig eftersom jag är ytterst ansvarig för LTH:s verksamhet och när det väl kom upp på mitt bord så tog vi tag i det, säger hon. Borde inte du som rektor vid LTH ha upptäckt bristerna tidigare, innan det blev ett visselblåsarärende?
– De som har delegerat ansvar och finns nära verksamheten borde upptäckt sådant här och i så fall kunnat agera tidigare. Som rektor för en så här stor verksamhet, så delegerar vi det ansvaret enligt vår delegationsordning. Vi är en tillitsbaserad organisation. Adam Brenthel, ordförande för Saco-S vid Lunds universitet, säger att facket har flera pågående ärenden vid Industridesignskolan.
Bland annat har Saco-S anmält arbetsgivaren för kränkande särbehandling utifrån hur arbetsgivaren har organiserat utredningsarbetet i arbetsmiljöfrågor. Enligt Adam Brenthel har situationen eskalerat på grund av en dålig ekonomi och bristande ledarskap.
– Sådana här arbetsmiljösituationer uppstår inte bara plötsligt, utan de pågår ofta i flera år. Det är därför det är en fråga om ledarskap, för har man inte hanterat dem tidigt så har de en tendens att växa.
EN ÅTGÄRD SOM universitetet genomförde var att ta in Ylva Hofvander Trulsson som ny avdelningschef för Industridesignskolan. Hon säger att man nu bland annat har ändrat sin examinationsrutin, implementerat rutiner för att lärarna ska få stöd kring ekonomisk rapportering samt att man har en ny programledning.
– Jag är jätteglad för att vi har kommit så pass långt på den här tiden, säger hon. Uppföljning av rutiner sker varje månad av ledningsgruppen, enligt Ylva Hofvander Trulsson.
Universitetsläraren har tagit del av mejl och dokument som visar att konflikten mellan Industridesignskolan och ledningen vid Lunds tekniska högskola, LTH, pågått sedan åtminstone hösten 2023. Ett par källor säger att konflikten startade redan med donationen från Ikea Foundation 2019.
I samband med att Universitetsläraren granskade missförhållandena på Industridesignskolan skickade Ylva Hofvander Trulsson ett mejl till de anställda, med information om att rektorn, en student, hon själv och Ikea Foundation blivit kontaktade av en journalist: ”Om du kontaktas av journalisten, vänligen hänvisa dem direkt till mig”, skrev hon i mejlet.
I ett uppföljande mejl skrev hon senare att ”det kan vara svårt att förutse en journalists vinkel” och att hon vill säkerställa att information som lämnas är ”enhetlig och korrekt”.
När Universitetsläraren kontaktar Ylva Hofvander Trulsson om mejlen, svarar hon skriftligt:
”Alla som studerar och jobbar på universitetet har yttrande- och meddelarfrihet, vilket betyder att de alltid kan uttrycka sina åsikter fritt. Det är en självklarhet att jobba efter dessa principer.”
KÄLLOR UPPGER ATT det här inte är första gången anställda blivit tillsagda att inte gå till media med anledning av konflikten vid Industridesignskolan. ○ Lina Landström

Högskolan i Gävle
Fyra universitetslärare
i Gävle förlorar jobbet
• I januari varslade Högskolan i Gävle sju anställda om uppsägning när ämnet folkhälsovetenskap lades ned. Efter omplaceringsutredning erbjöds fyra av dem nya tjänster, ett lektorat, en adjunktstjänst samt två tjänster inom förvaltningen. Tre av dem som fick erbjudandet om omplacering accepterade. En fjärde, som erbjöds ett vikariat på en administrativ tjänst, sade nej. Efter förhandling mellan fack och arbetsgivare får därför fyra universitetslärare lämna sina tjänster. Orsaken till att folkhälsovetenskap försvinner är att man behöver minska antalet fristående kurser, enligt Magnus Isaksson, chef för akademin för hälsa och arbetsliv.
– Vi skulle kunna ha kapacitet men vi kan ju bara utnyttja det budgetutrymme som vi får av staten, säger han.
Linus Hellerstedt
KTH överklagar beslut om terrordömd student
• En student vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, som i november 2025 dömdes till åtta års fängelse för flera allvarliga brott med koppling till terrorism får fortsätta sina studier. Högskolans avskiljandenämnd, HAN, sade nej till KTH:s begäran om avskiljande. KTH pekar på att studenter och personal känt oro och rädsla för sin säkerhet. Lärosätet lyfter också att utbildningen har koppling till den brottslighet studenten dömts för och att fortsatta studier kan ge ökade kunskaper i ämnet. KTH har överklagat beslutet till förvaltningsrätten.
Katharina Hedström
”Man
Miljonunderskott, bristande ledning, förhörsliknande samtal med anställda och närvarokrav utan fasta arbetsplatser. Problemen vid Mälardalens universitet är omfattande, enligt facket.
Efter att ha startat ett ofi nansierat program för 20 postdoktorer utan formellt beslut, har akademin för innovation, design och teknik, IDT, vid Mälardalens universitet gått med underskott på över 62 miljoner kronor under fyra år, rapporterar VLT. Anställandet av postdoktorerna kom utifrån ett utökat forskningsanslag efter att MDU blev universitet 2022. – Det fi nns flera förklaringar till oklarheter i regelefterlevnaden. Bland annat har verksamhetsstödet varit bristfälligt, säger Björn Fundberg, vice ordförande för Saco-S vid MDU.
version samtidigt som facket hindras från att göra sitt jobb. Vid överläggningar inför personalansvarsnämnden har facket inte fått ta del av ärendeunderlaget med hänvisning till att den pågående utredningen omfattas av sekretess, vilket skapar en otydlighet i vad den anställde anklagas för. Främst är problemen kopplade till IDT, men facket upplever att hanteringen av personalärenden blivit annorlunda även på resten av MDU. – Man går lite hårdare fram. Man sätter munkavle på facket även utanför ärenden som inte har med den här akademin att göra, säger Roger Andersson.
”Vi är inte vana vid att det blir polisförhörsliknande situationer.”
Samtidigt pågår en ombyggnation av campuset i Västerås för att införa flexibla kontorsplatser. Strax före sommaren 2025 aviserades också ett närvarokrav på arbetsplatsen om minst tre dagar i veckan. I den flexibla arbetsmiljön fi nns inte tillräckligt med platser för att alla ska få rum samtidigt. – Jag tror aldrig vi har fått så mycket reaktioner på någonting, uppger Roger Andersson.
TVÅ SEPARATA UTREDNINGAR, en extern och en intern, har genomförts och flertalet personalärenden är pågående.
– Vi är inte vana vid att det blir polisförhörsliknande situationer, säger Björn Fundberg.
Björn Fundberg och Roger Andersson, ordförande för Saco-S vid MDU, beskriver hur anställda inte får möjlighet att ge sin
FACKET MENAR ATT de nya reglerna inte följer arbetsgivaravtalet om årsarbetstid och att förändringen skulle ha förhandlats. En av facket påkallad lokal förhandling har genomförts, vilken slutade i oenighet. Den centrala förhandlingen är inte avslutad. Av förhandlingsunderlaget framgår att arbetsgivaren menar att närvarokravet följer arbetstidsavtalet och man anser sig därför inte ha brutit mot förhandlingsplikten.
Universitetsläraren har sökt MDU:s rektor Martin Hellström. ○
Lina Landström
Tänk på Ahmadreza, inte bara som ett fall bland andra, utan som människa, som forskare, som kollega, som pappa. Så länge folk pratar om hans situation, är han inte ensam.”

Vida Mehrannia, gift med den svensk-iranske forskaren och läkaren
i sitt tal vid ett seminarium på
institutet den 15 april. Seminariet anordnades med anledning av tioårsdagen av att hennes man fängslades i Iran.
Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se


De senaste åren har den italienska högskolesektorn utsatts för påtryckningar från regeringen. Från vänster Federico Barbino, Irene Tommasi och Gabriele Caforio.
Italienska universitet lever under politiskt tryck. Finansieringen minskar och den akademiska friheten attackeras. – Kunskap har blivit en handelsvara i stället för en offentlig tillgång, säger Gabriele Caforio, generalsekreterare i universitetslärarnas fackförbund FLC CGIL.
När universitetet i Bologna fyllde 900 år var det så kallade Magna Charta Universitatum en del i firandet. Dokumentet, som undertecknades i staden, slår fast universitetens akademiska frihet och oberoende från politisk och ekonomisk makt. Detta var 1988.
Sedan Georgia Meloni tillträdde som Italiens premiärminister 2022 har dock högskolesektorn utsatts för starka påtryckningar. – Regeringen minskar lärosätenas anslag och försöker påverka hur de organiserar sig, säger Gabriele Caforio, generalsekreterare i universitetslärarnas fackförbund Federazione Lavoratori della Conoscenza (FLC CGIL).
Han har sin arbetsplats i Camera del Lavoro di Bologna, en fastighet på via Marco -
ni i Bologna där flera av centralorganisationen CGIL:s medlemsförbund har kontor.
– Italienska universitet har under senaste decenniet gått igenom en nyliberal transformation. Regeringen prioriterar privat utbildning. Kunskap har blivit en handelsvara i stället för en offentlig tillgång, säger Gabriele Caforio.
DET HÅRDNANDE KLIMATET tvingar universiteten att söka privat finansiering. En utveckling som facket motsätter sig.
– För oss är den viktigaste frågan att utbildning ska vara offentlig och finansierad av samhället.
Ett annat problem är att medelåldern bland italienska universitetslärare stiger. Numera är 56 procent av lärarna över 50 år. Yngre akademiker har en lång och svår väg framför sig för att komma till den position som seniora professorer kan ha med säkert jobb och bra lön, förklarar Irene Tommasi, ledamot i FLC CGIL:s lokala styrelse.
– Bara en av tio doktorander blir till slut forskare och lärare på hög nivå. Osäkra anställningsformer bidrar till att många som
vill starta en akademisk karriär inte klarar av det, säger hon.
Federico Barbino är personalrepresentant i akademiska senaten vid universitetet i Bologna, som är ett samordnande organ och länk mellan styrelse, rektor och universitetets olika avdelningar. Han framhåller att regeringen under de senaste åren gått till attack mot en rad forskare som uttryckt kritik mot den nationella politiken. De har också försökt att begränsa den akademiska friheten.
– Vi talar om personer vars rätt att utföra fri akademisk forskning är skyddad av konstitutionen, säger han.
Federico Barbino är bekymrad över att universitetet i Bologna tar in färre studenter från södra Italien än för några år sedan.
– Trots att vi har ett omfattande stipendiesystem blir det för dyrt för ungdomar från de delar av Italien där inkomsterna är lägre, säger han.
UNIVERSITETET I BOLOGNA brukar betraktas som det äldsta universitetet i västvärlden som fortfarande är i drift. Byggnadsställningar runt några av de historiska byggnaderna vittnar om tidens påverkan, men annars är mycket av den gamla studiemiljön intakt.
Lucrezia Lunettini och Mariafrancesca Iacelli strosar över innergården i en palatsliknande byggnad där de just haft ett seminarium i sin juristutbildning. De har lockats till staden av möjligheten till dubbla examina, en från Bologna och en från något av de prestigefulla utländska lärosäten som universitetet samarbetar med. – Bologna är bästa platsen om du läser juridik. Men kostnaderna är höga. Jag betalar 500 euro i månaden för mitt rum i en bostad som jag delar med fem andra, säger Lucrezia Lunettini. ○
Torbjörn Tenfält
Federazione Lavoratori della Conoscenza (FLC CGIL) är en del av den italienska fackliga centralorganisationen CGIL. Förbundet bildades 2006 och representerar anställda inom skola, universitetsutbildning, forskning och yrkesutbildning.
CGIL (Confederazione Generale Italiana del Lavoro) har knappt sex miljoner medlemmar och är störst av Italiens tre fackliga centralorganisationer. Även inom de två andra – CISL och UIL – finns förbund som organiserar personal inom högre utbildning: CISL Università och UIL Scuola RUA.

HENRIK ARNSTAD, styrelseledamot i SULF- och Saco-Sföreningarna vid Södertörns högskola, samt initiativtagare till lärosätets nystartade råd för akademisk frihet.
Vad ska rådet göra?
– Vi vill värna akademisk frihet institutionellt och individuellt. Man ska kunna forska utan att utsättas för hat och mobbning. Vid hot på institutionell nivå vill vi kunna agera om det kommer propåer från statsmakten.
Varför behövs ett råd?
– Det finns hot mot den akademiska friheten i Sverige men vi har lärt oss att leva med det. Det talas om att forskare är aktivister, men i andra länder är det självklart att forskare och akademiker med kunskap i en fråga agerar. Sverige har en ganska unik akademikertradition att vi ska sitta tysta i våra elfenbenstorn. Akademiker ska hålla käften, annars är man aktivist.
Det kom fem personer till mötet där rådet bildades. Vad tänker du om det?
– Jag hade gärna sett fler. Jag tror att vi i Sverige är invaggade i en falsk trygghet och tänker ”det händer inte oss”. Det gäller i demokratiska frågor i allmänhet att vi tror oss vara säkra.
Varför startas ett sådant här råd vid just Södertörns högskola?
– Södertörn är det mest utsatta lärosätet i Sverige. Vi ses som woke, ”genus-Mekkat”, en symbol för genusvetenskap i vissa kretsar. Det är extra naturligt att vi bildar ett råd för akademisk frihet.
Vad blir nästa steg?
– Vi ska skriva en debattartikel. Jag hoppas på att engagera fler lärosäten.
Anders Jinneklint
Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.
Två doktorsavhandlingar med fabricerade referenser har fällts för oredlighet i forskning av Npof, som misstänker användning av AI. Avhandlingarna godkändes av Lunds universitet respektive KTH.
I februari tog Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, Npof, fällande beslut för oredlighet i forskning för två olika doktorsavhandlingar.
En av de fällda avhandlingarna godkändes vid Lunds universitet, vilket Sydsvenskan var först att rapportera om. I Npof:s fällande beslut går att läsa att avhandlingen innehåller 14 fabricerade referenser, vilka ”innehåller en typ av fel som förekommer vid användning av AI”. Forskaren anger att det fi nns felaktigheter i referenslistan som borde ha upptäckts, men att hänvisningarna i texten är korrekta och bestrider därmed att hen gjort sig skyldig till förfalskning.
ledare och doktorand, och skickats ut till opponent och betygsnämnd i tid. De har haft möjlighet att inkomma med synpunkter. Betygsnämnd och opponent ska kontakta institutionen om de upptäcker allvarliga fel eller brister i avhandlingen, vilket ger studenten möjlighet att ställa in disputationen för att arbeta vidare med avhandlingen.
– I det här fallet fick vi inga indikationer från opponent eller betygsnämnd att det fanns några sådana brister.
Biträdande prefekt uppger att Lunds universitet arbetar löpande med att tydliggöra ramarna för användandet av AI, men att medarbetare och studenter alltid är ansvariga för allt innehåll de publicerar.
”I det här fallet fick vi inga indikationer från opponent eller betygsnämnd att det fanns några sådana brister.”
BITRÄDANDE PREFEKT PÅ den aktuella institutionen vid Lunds universitet säger till Universitetsläraren att hen inte kan uttala sig om eventuella konsekvenser då ärendet är överklagat, men berättar att avhandlingens godkännande har skett enligt gängse rutin. – Avhandlingen har gåtts igenom av hand-
DEN ANDRA AVHANDLINGEN lades fram vid KTH, vilket P4 Stockholm var först att rapportera om. Enligt Npof:s fällande beslut innehåller avhandlingen nio referenser som ”innehåller en typ av fel som förekommer i fråga om referenser i texter som tagits fram med hjälp av AI” och bedöms vara fabricerade. I yttrandet bestrider forskaren anklagelserna och uppger att ”referenserna är verifierbara via etablerade publiceringsdatabaser” men att felaktigheter kan ha uppstått under arbetets gång gällande namngivning, årtal och tidsskriftstitlar.
KTH:s ledningskommunikatör Jill Klackenberg skriver i en kommentar till Universitetsläraren:
”Personen har överklagat Npof:s beslut till förvaltningsrätten. KTH inväntar att beslutet vinner laga kraft innan åtgärder vidtas.” ○ Lina Landström






… före detta studenter har hittills anmält sig till en grupptalan mot 36 universitet i England och Wales, där man kräver ekonomisk ersättning för utebliven undervisning på plats under coronapandemin.
En världsomspännande cyberattack mot Canvas har påverkat 33 svenska lärosäten. Leverantören Instructure har nått en överenskommelse med hackergruppen Shiny Hunters som innebär att all data ska ha återlämnats.
Det var i slutet av april som attacken upptäcktes. Företaget Instructure, med huvudkontor i USA, gick sedan ut offentligt med information den 2 maj. Genom lärplattformen Canvas sägs uppgifter ha stulits från 275 miljoner användare över hela världen, uppgifter som hackarna hotade att sprida.
I Sverige är det Vetenskapsrådet via Sunet som tillhandahåller Canvas till lärosätena. Per Nihlén är ansvarig för tjänsten Canvas och konstaterar att han inte vet någonting mer än det Instructure har lagt ut på sin egen hemsida. Det gäller exempelvis vilka uppgifter om lärare och forskare som kan ha läckts.
och det som Canvas och Instructure kallar för student-id. Det sistnämnda används lite olika från lärosäte till lärosäte, säger Per Nihlén.
Han lägger till att meddelanden mellan studenter och mellan studenter och lärare är läckta, men att det inte är säkert att alla lärosäten har haft den funktionen påslagen.
– Vi vet fortfarande bara vad Instructure säger kan ha läckt. De har sagt att data har exfiltrerats, som det heter på säkerhetsspråk. Men vad som har läckt från de olika lärosätena, det har jag ingen information om utan det är mellan Instructure och lärosätena, förklarar Per Nihlén.
”... vad som har läckt från de olika lärosätena, det har jag ingen information om ...”
– Det rör sig om viss användarinformation som till exempel namn, e-postadresser
INSTRUCTURES VD STEVE DALY erkänner i ett långt meddelande på hemsidan, att de borde ha varit tydligare. På Instructures hemsida står också att de har fått tillbaka all data från angriparna och att Instructure har fått en garanti på detta. – Vi utgår från den information som kommer från Instructure och gör inga egna bedömningar utöver det. Det bästa är att utgå från det som inte kommer från hotaktören. Av säkerhetsexperter och egen erfarenhet har jag lärt mig att inte kommentera det hotaktören säger, utan det som den andra sidan säger, förklarar Per Nihlén. ○ Martin Röshammar

Oenighet om uppsagda i Skövde
• I januari stämde SULF Högskolan i Skövde då man anser att fem anställda som blev av med sina jobb förra året, blev det på ett felaktigt sätt. Nu har fackets centrala förhandling med Arbetsgivarverket slutat i oenighet. SULF menar att det saknades så kallade sakliga skäl för att säga upp de fem och att arbetsgivaren inte har följt turordningsreglerna. Arbetsgivarverket, som är förhandlingspart i central förhandling, erbjöd en förlikning där de uppsagda skulle få 40 000 kronor vardera i kompensation. Förutsatt att alla fem tackade ja till erbjudandet. SULF sade nej och krävde det dubbla, 80 000 kronor till var och en, vilket Arbetsgivarverket sade nej till. I skrivande stund ska SULF ha möte med de fem medlemmarna och därefter ska förbundets arbetsutskott fatta beslut om processen ska gå vidare till Arbetsdomstolen eller inte. Linus Hellerstedt
Universitetslärare
i Halmstad varslas om uppsägning
… euro per studiepoäng kostar studier vid Öppna universitetet i Finland, en studieform för de som sökt men inte kommit in på den ordinarie högskolan. Finlands regering har nu introducerat en reform där det blir gratis för personer under 29 år.
• Högskolan i Halmstad har varslat om att sex universitetslärare kommer att sägas upp, enligt den information facket har fått i skrivande stund. Från början varslades elva personer. Anledningen är arbetsbrist till följd av en ansträngd ekonomi. De berörda arbetar på akademin för informationsteknologi samt akademin för lärande, humaniora och samhälle. – Det här dök upp lite som en bomb. Vi på facket fick information av rektor och dagen efter gick de ut med det på intranätet. Då var det väldigt upprörd stämning, säger Jonas Carlsson, ordförande för Saco-S vid Högskolan i Halmstad. Linus Hellerstedt



Det är knappast högskolefrågorna som avgör valet. Det är de båda statsvetare som Universitetsläraren frågat överens om.
utbildningar ska vi satsa på? Vad är det man behöver dra ner? Eventuellt kommer frågan upp vad vi ska göra med alla arbetslösa samhällsvetare när företagen skriker efter civilingenjörer?

Trots att samhällsdebatten domineras av geopolitik kan vissa högskolefrågor ändå få plats i årets valrörelse. Det menar två forskare i spaningar inför årets valdebatter.

Högskolefrågor brukar oftast inte spela någon större roll i valrörelserna. Så länge de inte direkt berör stora grupper, alltså studenterna, är de högskolepolitiska frågorna svåra att sätta på agendan i den allmänna debatten, säger Jenny Madestam, docent i statsvetenskap och lektor i offentlig förvaltning vid Södertörns högskola. – Högskolefrågor är inget partierna ser som valvinnare. Kommer klassiska höger–vänsterfrågor, som breddad rekrytering eller mer spets, och fler eller färre universitet, att dyka upp i valdebatten?
– Min spaning är att jag tror att den här valrörelsen kommer att präglas mer av klassiska vänster–högerfrågor än vad de föregående valen har gjort. Så ja, jag ser en potential för de frågorna.
Jenny Madestam påpekar att vänster–
höger frågorna hör samman med den ekonomiska politiken och med vad många människor upplever som stora samhällsproblem.
– Nu är arbetslösheten hög med unga människor som står utanför arbetsmarknaden och dessutom ser vi ett extremt söktryck till universitet och högskolor. I den situationen skulle man ju kunna förvänta sig att den högre utbildningen skulle fi nnas med som en självklar del i diskussioner och valdebatter.
Det kan särskilt gälla frågan om tillgång till högre utbildning.
– Utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv borde det ligga i korten att man vill prata om utbildning för alla, breddad utbildning, att tillgängliggöra högre utbildning för fler, och så vidare. Men hittills har vi inte sett att man vill lyfta fram den typen av berättelser. Det kanske kommer, säger Jenny Madestam. Svenskt Näringsliv har ju länge argumenterat för bättre arbetsmarknadsanpassning av högre utbildning. Kan det bli en fråga inför valet?
– Det tror jag. I debatterna om arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik kan den högre utbildningen bli en del. Vilken typ av
FRÅGAN GÅR ÖVER till Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet. Han tror att det främst är de mindre partierna som kan komma att driva högskolefrågor i valrörelsen. – Min bedömning är att det fi nns en nisch kring akademisk frihet, autonomi, etcetera. Jag tror att man kan räkna med att en del av de lite mindre partierna, framför allt Liberalerna, kommer att försöka profi lera sig kring autonomi-, organisations- och frihetsfrågor. Centerpartisten Anders Ådahl vill ju också profi lera sig med att det är en fråga om integritet och trovärdighet hur högskolan fi nansieras och styrs, säger Mats Benner.
Däremot tror han att ju större partierna är, desto mindre angelägna är de att ge sig in i diskussionen om högskolan.
– De stora geopolitiska, geomilitära och geoekonomiska frågorna dominerar helt och det är de som tar både det politiska och ekonomiska syret i rummet. Ur de stora partiernas perspektiv blir högskolan då ett villospår.
Mats Benner menar att sektorn måste ha lite tur, men också lite skicklighet, för att få sina frågor att också bli politikens frågor.
– För högskolan är det i vilken mån man kan alliera sig med eller vara en del av de stora samhällsfrågorna. Och jag ser dessvärre inte så mycket av de överlappen i dag, min bedömning är att högskolefrågorna inte skär in i de stora samhällsfrågorna som vi har just nu.
Kan klassiska högskolefrågor som höjda basanslag, mer undervisning, kvalitet i forskningen och trygga anställningar komma att leva i valrörelsen?
– De ligger och bubblar under ytan och det är många med mig som efterfrågar någon typ av samlat grepp kring dem. Det fi nns en mängd frågor som väntar på en lösning, men som det parlamentariska läget ser ut vinner man inga stora fördelar på att ta ett större grepp om högskolefrågor. En generell tendens är att det är svårt att driva långsiktig högskolepolitik så förhoppningen är att det blir en stabilare regeringsbildning som kan ta tag i de här frågorna, säger Mats Benner. ○
Per-Olof Eliasson
Universitetsläraren
har frågat de åtta riksdagspartierna vad de vill åstadkomma inom forsknings- och utbildningspolitiken efter valet.
LÄS
1 Vad är det viktigaste ditt parti vill åstadkomma inom högskole- och forskningsområdet den kommande mandatperioden?

Centerpartiet Anders Ådahl, talesperson för forskning och högre utbildning
– När forskarna själva får definiera sina frågor görs de viktigaste upptäckterna. Vi vill därför minska den politiska styrningen och flytta makt från politiken till professionen, öka basanslagen till lärosätena på bekostnad av konkurrensutsatta medel från forskningsråd samt omvandla fler lärosäten så att de blir fristående.

Kristdemokraterna Mathias Bengtsson, utbildningspolitisk talesperson
– Kristdemokraterna vill stärka kvaliteten i högre utbildning genom en långsiktigt hållbar resurstilldelning som premierar ökad lärarledd tid, stark forskningsanknytning och hög akademisk kvalitet.

Liberalerna Joar Forssell, utbildningspolitisk talesperson
– Vi vill prioritera forskning i områden där Sverige redan har, eller kan utveckla, internationell spets och strategisk betydelse, såsom teknik, AI, life science och klimatomställning. Samtidigt som den fria grundforskningen värnas, eftersom många avgörande genombrott växer fram ur nyfikenhetsdriven forskning.
2 Anslagen till lärosätena räknas inte upp i nivå med deras kostnader, vilket bland annat har lett till besparingar och uppsägningar de senaste åren. Hur vill ni lösa detta?
– Centerpartiet anser att det så kallade produktivitetsavdraget har haft stora konsekvenser både på forskningen och den högre utbildningen. Vi behöver successivt komma ifrån det och öka resurserna till lärosätena.
– Fokus ligger på att säkra tillräckliga resurser för hög kvalitet i utbildningen, stark forskning och goda arbetsvillkor. Genom stärkta basanslag, en mer träffsäker resursfördelning och långsiktiga investeringar vill vi ge lärosäten bättre förutsättningar att planera, rekrytera och bedriva utbildning med hög kvalitet och ökad lärarledd tid.
– Under mandatperioden har Liberalerna stärkt ersättningen inom flera utbildningar för att bland annat öka den lärarledda tiden. Vi vill fortsätta den inriktningen. Högre utbildning kräver långsiktiga investeringar, inte automatiska effektiviseringar. Därför vill Liberalerna även ta bort produktivitetsavdraget.
3 Hur vill ni säkerställa den akademiska friheten i forskning och utbildning vid svenska universitet och högskolor?
– Centerpartiet anser att den akademiska friheten hotas av politisk detaljstyrning. För att stärka den vill partiet reformera finansieringssystemet med ökade basanslag direkt till lärosätena, minska antalet statliga forskningsfinansiärer och ge lärosätena ökad autonomi, bland annat genom att de ska kunna ombildas till stiftelser.
– Den akademiska friheten är i grunden stark i Sverige, men har delvis pressats, både organisatoriskt och genom en alltför kortsiktig forskningsfinansiering. Vi vill stärka forskares och lärares akademiska frihet genom tydligare skydd för forskningens oberoende och en ökad andel långsiktiga basanslag som ger professionellt handlingsutrymme.
– Liberalerna vill grundlagsskydda den akademiska friheten. Regeringen har, med Liberalerna i spetsen, därför tillsatt två utredningar: en som ser över hur lärosätenas självständighet kan stärkas, och en som fokuserar på den enskilda forskarens möjlighet att bedriva fri forskning.

Miljöpartiet
Camilla Hansén, talesperson i utbildningsfrågor
– Miljöpartiet vill stärka Sveriges ställning som kunskapsnation genom att främja högre kvalitet i utbildning och forskning. Vi vill avskaffa produktivitetsavdraget, öka lärosätenas resurser och basfinansiering, skydda den akademiska friheten i grundlag och förbättra studenters trygghet.

Moderaterna Josefin Malmqvist, utbildningspolitisk talesperson
– Det handlar om att koncentrera forskningsmedlen till de miljöer som kan konkurrera internationellt och leverera banbrytande resultat. Vi vill därför reformera resurstilldelningssystemet så att det premierar kvalitet framför kvantitet.

Socialdemokraterna Anders Ygeman, gruppledare i utbildningsutskottet
– Vi måste investera långsiktigt i forskning och höja de statliga anslagen, samt stärka kvaliteten i hela landet. Regeringen prioriterar riktade satsningar framför basanslag, vilket minskar långsiktigheten, ökar administrationen och förskjuter makt från akademin. Vi vill därför prioritera basanslag och fria forskningsmedel.

Sverigedemokraterna Patrick Reslow, utbildningspolitisk talesperson
– Sverigedemokraterna vill värna undervisningens och forskningens kvalitet genom bland annat högre lärartäthet och relevanta intagningsprov. Vi vill också öka lärarnas akademiska frihet till exempel genom att de får sätta sina egna litteraturlistor.

Vänsterpartiet
Ilona Szatmári Waldau, högskolepolitisk talesperson
– Vänsterpartiets viktigaste fråga är ökade generella anslag till lärosätena för både utbildning och forskning. Det skulle bidra till att öka lärosätenas frihet att kunna bestämma över sin verksamhet och forskning och bidra till att öka undervisningens kvalitet. På sikt vill vi se över och ändra finansieringssystemet för högre utbildning.
– Vi vill avskaffa produktivitetsavdraget som urholkar universitets finansiering. Vi vill även se höjda basanslag, och ser att de är viktiga för lärosätens långsiktiga planering. Det underlättar dels för lärosätenas forskning, leder till fler trygga anställningar och skapar långsiktighet genom lär- och forskningsmiljöer av högsta kvalité.
– Vi vill skydda den akademiska friheten i grundlagen. Forskningens frihet skyddas redan, men akademisk frihet omfattar även utbildning, finansiering, organisering, utnämningar och studenters frihet, som också behöver grundlagsskydd.
– Resurserna till utbildning har ökat med cirka en miljard kronor sedan före pandemin. Samtidigt har antalet administratörer ökat och undervisande personal legat stilla. Moderaterna vill fortsatt höja anslagen, men det måste kombineras med fokus på excellens. Som ett litet land måste vi prioritera resurser dit de ger störst effekt.
– Moderaterna vill säkerställa den akademiska friheten genom att minska styrningen via regleringsbrev och säkerställa att anslag bedöms utifrån vetenskaplig kvalitet snarare än politisk hänsyn. Alltför många forskare upplever att detaljstyrning och byråkrati inskränker deras frihet.
– Satsningarna på universitet och högskolor måste öka. Därför föreslog vi i vårt budgetförslag för 2026, 100 miljoner kronor mer än regeringen till universitet och högskolor.
– Vi vill att anslagen ökar minst i enlighet med inflationen om inte rena omprioriteringar sker. Dessutom vill vi avskaffa produktivitetsavdraget. – Vänsterpartiet vill avskaffa det så kallade produktivitetsavdraget i offentlig förvaltning. Men även se över finansieringssystemet för högre utbildning. Styr- och resursutredningen hade många bra förslag men nu har det gått så lång tid sedan den utredningen kom att vi ser behov av en ny utredning som återigen ser över finansieringen.
– Politiska företrädare måste tydligt visa att hot och hat mot forskare är oacceptabelt. Vi har krävt att regeringen måste ta tydlig ställning för att värna den akademiska friheten. Detta inbegriper också att vara transparent, föra dialog och ge lärosäten och forskare långsiktiga förutsättningar för sin verksamhet.
– Som ovan. Vi vill stärka friheten för varje enskild lärare enligt tysk modell, Lehrfreiheit. Vi vill också öka det akademiska inslaget i högskolornas styrelser.
– Universitetens och högskolornas verksamhet är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Vänsterpartiet vill därför utreda grundlagsändring som ett sätt att stärka den akademiska friheten.
Reportaget

Forskare på flykt



Scholars at risk i Sverige har hjälpt utländska forskare från konfl iktområden att hitta en ny plats att utöva sitt yrke på i tio år nu. Universitetsläraren har mött några av dem som fått stöd av nätverket.


text: Linus Hellerstedt




Reportaget Forskare på
Wasma Amin Abdelgadir Ahmed möter upp i entrén till Science for Life Laboratory i Solna. Glad och stolt visar hon runt i byggnaden på Scilifelab, som det förkortas. Det är ett forskningscentrum inom biovetenskap, medicin och miljö som drivs av KI, KTH samt Stockholmsoch Uppsala universitet. I snart två år har det här varit Wasmas arbetsplats. Första året hade hon en tjänst som forskningsingenjör finansierad av Scholars at risk. Nu är hon anställd som postdoktor i biokemi vid Karolinska institutet, KI. Hon drar sitt passerkort i hissen och kommer in på hur mycket hon faktiskt jobbar för tillfället. Nästan alltid först på morgonen och oftast sist att lämna. Medveten om att det inte är hållbart i längden är jobbet hennes väg till terapi. Tidigare fick hon professionell hjälp men behövde en paus från det, säger hon.
WASMA ÄR UPPVUXEN i Sudan och kom till Sverige 2023. Innan dess doktorerade hon i genetik och molekylärbiologi i Italien, dit hon flyttade 2019. Under nästan fyra år levde hon i en akademisk bubbla. Förstärkt av pandemin som stängde ned Italien nästan helt, beskriver hon. I april 2023 försvarade Wasma sin avhandling. Hemlängtan till Sudan var så stor att hon åkte ut till flygplatsen Malpensa i Milano samma eftermiddag för att återvända.
Planet hann knappt landa i huvudstaden Khartoum innan inbördeskriget som pågår än i dag bröt ut. Hennes bror och föräldrar hämtade henne vid flyget och redan på vägen hem fastnade bilen i militärens vägspärrar. Någon vecka senare var fullskaligt krig ett faktum. Först bara på tv, men ganska snart kom striderna närmre.
– Situationen eskalerade väldigt snabbt. Från att gå upp och se rökmoln i fjärran, till att öppna fönstret och kunna lyssna på kriget, kunde man snart ligga i sängen och höra det pågå på gatan utanför. Allt på bara några dagar, säger Wasma.
Att gå ut var det inte tal om. Ännu mindre att ta sig till universitetet, fortsätter hon.
– Alla som kunde låste in sig i sina hus. Tyvärr hade inte alla samma möjligheter som jag, vissa hade inget hem kvar att ta skydd i.
DET VAR INTE bara på grund av kriget som Wasma bestämde sig för att lämna Sudan en andra gång. Hon har en bakgrund som lektor vid ett statligt universitet och beskriver sig som politiskt aktiv. Hon har strejkat, demonstrerat och protesterat. Regimens utgångspunkt är att det inte är til llåtet för en universitetslärare att uttrycka politiska ståndpunkter, enligt Wasma.
– Det här var något förbjudet men jag och några kollegor kände att vi inte kunde vara tysta. Så jag hamnade på en lista som innebar att jag blev måltavla för påtryckningar.
När hon återvände från Italien var visserligen hela rätts-
”Genom att förödmjuka och förminska universitetslärare sänder man en signal till andra att de står på tur om de väljer att gå samma väg.”
systemet och samhället under kollaps, men det gjorde bara Wasma till en ännu större måltavla. Nu betraktades hon som universitetsläraren som kom tillbaka med ännu fler aggressiva politiska idéer gentemot sitt land, säger hon. – Sedan tidigare hade jag också blivit arresterad vid en av demonstrationerna. Så jag fanns även på listan över sådana som aktivt deltagit i protester mot regimen, säger hon.
I SUDAN FINNS både statliga och privata universitet men också universitet som drivs av militären. Under de senaste fyra åren – och redan några år innan kriget bröt ut – har framför allt de statliga universiteten varit under stark politisk press, beskriver Wasma. Akademianställda som strejkade för högre löner och bättre arbetsvillkor arresterades. Det finns ingen akademisk frihet i Sudan, säger hon. – Vissa blir av med jobbet men det man framför allt använt sig av länge är social stigmatisering. Att bara visa att någon har blivit arresterad eller trakasserad av regimen är ofta ett tillräckligt straff i Sudan. Genom att förödmjuka och förminska universitetslärare sänder man en signal till andra att de står på tur om de väljer att gå samma väg. Kvinnor drabbas oftast hårdast.
Utöver det hade Wasma också en svår situation med den man hon var gift med. Under åren i Italien ingick hennes familj ett äktenskapsavtal med mannens familj. Han arbetar inom akademin och har starka kopplingar till militären, beskriver hon.
Wasma behövde inte närvara för att äktenskapet skulle bli giltigt i Sudan. Hon beskriver det som ett avtal baserat på religion. När hon kom tillbaka från Italien fick hon själv skriva på avtalet och enligt tradition följer då en bröllopsceremoni. Den blev aldrig av. Fyra år i Europa fick
Sedan april 2023 är det inbördeskrig i Sudan mellan landets armé (SAF) och den paramilitära gruppen Rapid Support Forces (RSF). Fler än 12 miljoner människor har behövt lämna sina hem och 4 miljoner beräknas ha flytt till olika grannländer. Enligt FN lider 25 miljoner människor i landet av akut hunger och 2 miljoner riskerar svält.
Källor: UNHCR, Human Rights Watch, FN:s livsmedelsprogram (WFP)


Som anställd vid ett statligt universitet i Sudan har Wasma både strejkat och demonstrerat. Det är inte tillåtet för universitetslärare.
– Jag hamnade på en lista som innebar att jag blev måltavla för påtryckningar, säger hon.
Reportaget
”Han har laglig rätt att göra vad han vill med mig utan att bli straffad för det, till och med ta livet av mig.”
Wasma att se annorlunda på det arrangerade äktenskapet. När hon berättade att hon ville skiljas vägrade mannen. Då kom de första hoten.
– I början sa han uttryckligen att han skulle kidnappa mig från mitt hem och att han hade rätt till det eftersom han var min man. Det stämmer också, enligt lagen kan han ta mig dit han vill.
VID DET HÄR LAGET hade Wasmas familj insett att äktenskapet var ett misstag. Mannen började hota hela familjen. Han skulle dra dem inför rätta och utnyttja sina kontakter inom polis och militär för att få sin vilja igenom. När Wasma och hennes familj insåg att hoten var på allvar bytte de taktik.
– Jag intog en mer lågmäld ton gentemot honom, började svara när han ringde och kunde lyssna i timmar på hans konstiga planer för vår gemensamma framtid. Jag spelade med för att vinna tid samtidigt som vi försökte hitta ett sätt för mig att lämna Sudan, säger hon.
På grund av kriget fanns det varken fungerande flygplatser eller gränsövergångar. Vägen ut blev en vandring till fots, som Wasma beskriver som sex dagar i helvetet. Hon nådde Etiopiens huvudstad Addis Abeba och köpte flygbiljett till Milano. Resan är fortfarande ett obearbetat trauma, säger hon.
I Sudan anses Wasma fortfarande vara gift. Hon kan inte åka tillbaka.
– Jag kommer att hämtas med våld, tvingas att bo med honom och lyda honom utan egna rättigheter. Han har laglig rätt att göra vad han vill med mig utan att bli straffad för det, till och med ta livet av mig. Som en man vars fru vill skiljas ses han snarare som en hjälte av samhället än som en kriminell om det händer.
Tårar börjar rinna och Wasma har svårt att berätta. Det mesta av sina upplevelser har hon hållit inom sig och inte berättat om så många gånger tidigare. Numera, i Sverige och på KI, känner hon sig säker.
– Absolut. Jag jobbar på ett jättefint ställe och det känns prestigefyllt att få vara verksam på KI. Bland mina kollegor och övrigt umgänge har kanske 80 procent inte en aning om min bakgrund. Bland dem som faktiskt vet känner jag att det finns personer som skulle bry sig om jag inte dök upp på jobbet eller började isolera mig. Jag känner mig väl omhändertagen, säger Wasma.
Wasma har bestämt sig för att aldrig återvända till Sudan. Förutom att hon skulle få stå till svars inför den man hon fortfarande anses vara gift med är Sudan ett farligt land. Särskilt för kvinnor. Hennes föräldrar har flytt

med systrarna till Saudiarabien. Hennes bröder bor i Egypten respektive Uganda. En bror är kvar i Sudan.
– Kvinnor har utsatts och utsätts fortfarande för omfattande sexuella övergrepp i kriget, särskilt i områden där strider pågår. Inga kvinnor går säkra i Sudan, säger Wasma.
Förutom att nätverket Scholars at risk, Sar, betalade Wasmas lön under första året i Sverige har hon fortfarande uppföljningsmöten med en handläggare regelbundet. De stämmer av hur arbetet går och diskuterar framtidsplaner. Men också hennes mående.
– Det känns bra att ha någon som kan pusha en, så man inte glömmer att tänka framåt. Kontraktet jag har med Sar nu är mer av ett mentorskap, det är inget ekonomiskt stöd längre, säger Wasma.
I ETT KONTORSRU M PÅ Campus Norrköping vid Linköpings universitet, släpper gardinstången plötsligt från väggfästet. Det är Claudia Tazreiter, professor i etnicitets- och migrationsstudier vid Linköpings universitet, som försöker släppa in ljuset. Någon behöver nog komma och titta på det här, säger hon uppgivet och slår sig ned vid skrivbordet.
Claudia är mentor för en forskare från Afghanistan, som med hjälp av Sar är verksam vid Linköpings universitet. Numera har han gått vidare till en doktorandtjänst och Claudia är hans handledare. Mentorskapet handlar om att ge vägledning och stöd kring regler och kultur inom det högre utbildningssystemet i Sverige. Det går också ut på att bygga nätverk kring forskaren, säger hon. – Vad som behövs är individuellt såklart men det kan handla om att se till att de blir inbjudna att tala vid evenemang, organisera så att de träffar kollegor eller undersöka möjligheter för dem att undervisa.
Forskarna kan behöva vägledning för att lära sig svenska språket, men också hjälp med praktiska saker. Att besöka Migrationsverket med familjen, få ett svenskt personnummer eller leta bostad. Även om Sars internationella kansli sköter det mesta av det praktiska, fungerar Claudia
Inbördeskriget i Jemen utkämpas mellan landets regering och de shiamuslimska huthirebellerna. Den nuvarande konflikten eskalerade 2015 och grundar sig i motsättningar kring det politiska styret i landet efter den arabiska våren 2011. FN räknar med att 22 miljoner människor i Jemen är beroende av hjälpinsatser. Det anses vara ett ombudskrig, där Saudiarabien stöder regeringen och Iran står bakom huthirebellerna.
Källor: Utrikespolitiska institutet, Sverige för UNHCR

Forskare som grips i Jemen förs bort för att aldrig återvända, säger
Anees Al-Najjar. Han kom till Sverige 2025.

som bollplank. Hon har dessutom färsk personlig erfarenhet. För några år sedan flyttade hon själv från Australien till Sverige för jobbets skull.
Claudia är också Sveriges representant i Sar International och håller i en kurs för studenter om akademisk frihet. Centralt kretsar Sars arbete för tillfället mycket kring situationen i Gaza och på Västbanken, beskriver hon.
– Det är både akut och svårt. Sar erbjuder palestinska forskare möjligheter till fi nansiering och mentorskap men det är extremt svårt för dem att lämna landet och få visum i andra länder, säger Claudia.
I JEMEN HAR ETT inbördeskrig pågått sedan 2015 och situationen för landets universitetslärare och forskare har kontinuerligt förvärrats med tiden. Särskilt utsatta är de som undervisar i västerländsk litteratur, säger Anees Al-Najjar, docent i engelska och litteraturvetenskap vid
Linnéuniversitetet i Växjö. Han och hans kollegor i Jemen utsattes ständigt för hot och påtryckningar från miliser och religiösa grupper.
– Man menar att vi propagerar västvärldens religio-
”De ser studenternas frisyrer eller tjejernas tajta kläder som ett resultat av den här västvärldsundervisningen som vi står för enligt dem.”
ner och principer. De ser studenternas frisyrer eller tjejernas tajta kläder som ett resultat av den här västvärldsundervisningen som vi står för enligt dem. Att manliga och kvinnliga studenter blandas uppskattas inte heller, säger Anees.
Han har suttit i långa förhör och anklagats för att försöka förvränga världsuppfattningen för sina studenter. Han har fått hot via sms och blivit utskälld av chefer, berättar han.
Anees är uppvuxen i Jemen men har bott flera år i Indien där han studerade en masterutbildning och tog doktorsexamen. När Anees återvände till Jemen arbetade han på institutionen för engelska vid universitetet i Ibb. Där avan-
Reportaget
”På grund av kriget har jag inte kunnat arbeta på väldigt länge. Det har bara handlat om att överleva. Så det finns mycket att ta igen.”
cerade han först till biträdande professor i engelsk litteratur och översättningsvetenskap, och senare till prefekt. En tjänst han hade när han bestämde sig för att fly.
I Jemen förväntade sig Anees att bli gripen varenda dag men det var inte rättegång eller fängelsestraff han oroade sig för. Det finns inget rättssystem i Jemen. De dödar. Man bara försvinner. Flera hundra forskare har dödats eller blivit bortförda för att sedan aldrig återvända, säger han.
ANEES BESKRIVER NÄR han blev kontaktad av en person som sade sig vara professor vid ett universitet i London, och som ställde frågor om hans tankar kring högre utbildning i Jemen. Efter att ha mejlat med personen några gånger raderade han konversationen. Det går inte att lita på att den man har kontakt med verkligen är den hen utger sig för att vara. – Det går inte att verka under sådana omständigheter. Hur ska jag kunna undervisa eller forska när jag inte kan lita på folk, säger Anees.
När Anees insåg att det inte gick att stanna i Jemen fick han kontakt med Sar. Han dokumenterade hotbilden och beskrev varför han behövde hjälp. Det tog lång tid att få stöd – beskriver Anees – men när han väl fick det var han mån om att komma till ett land i västvärlden. Efter erbjudanden från både Italien och Sverige valde han Sverige. Anees anlände i början av 2025 och blev gästforskare vid Göteborgs universitet. När den ettåriga anställningen närmade sig slutet hade han precis återförenats med sin familj.
– När min familj kom till Sverige hade jag bara två månader kvar på kontraktet. Det var otroligt stressande att inte veta vad som skulle hända och jag behövde kunna försörja familjen, säger Anees.
ÄN EN GÅNG VÄNDE han sig till Sar, som hjälpte till med att skicka hans ansökningar, rekommendationer och meriter till olika lärosäten. Efter att ha kallats på anställningsintervju vid Linnéuniversitetet fick han ett nytt ettårskontrakt som forskare på heltid. Han känner sig lyckligt lottad, beskriver han.
Anees har en mentor vid Linnéuniversitet och regelbunden kontakt med en representant från Sar. Helst skulle han vilja få stöd av Sar i fler situationer. Mer hjälp med ärenden hos Skatteverket och Migrationsverket till exempel. Hans näst äldsta son har nu fyllt 18 år. När Ane -
es ansökte om förlängt uppehållstillstånd stod det klart att det inte är säkert att sonen får stanna. Familjen väntar fortfarande på Migrationsverkets beslut.
– Min fru säger att om han är tvungen att åka tillbaka till Jemen så följer hon med. Ett barn utan föräldrar har små chanser till ett bra liv i Jemen. Det är märkligt att Sverige ser en 18-åring som självständig. I Jemen behöver man först ha en utbildning och gifta sig. Man är betydligt äldre än 18 när man är ansvarig för sig själv, säger Anees. Äldsta sonen är fortfarande kvar i Jemen.
– Han är smart men det är svårt. När vi har kontakt upprepar jag att han bara ska vara tyst, ligga lågt och sköta sitt arbete. Jag försöker se till att hans farbror och farmor ser efter honom, det är en mycket svår situation.
NÄR DET NUVARANDE anställningskontraktet är slut vill Anees ha ett nytt, och han har bestämt sig för att jobba hårt för det. Han sover extremt lite och jobbar långa dagar, säger han.
– Ibland går jag inte och lägger mig förrän två eller tre på natten. Jag försöker bara jobba på, publicera mig och bli bättre. På grund av kriget har jag inte kunnat arbeta på väldigt länge. Det har bara handlat om att överleva. Så det finns mycket att ta igen.
Anees vill gärna börja undervisa igen. I Sverige har det än så länge bara blivit en gästföreläsning, om 1600-talets metafysiska poesi.
– Jag har väl känt att man inte riktigt litar på min kompetens i Sverige, om jag klarar av att undervisa. Men jag hoppas att jag får en chans så att de ser att jag kan, säger Anees. ○
Nätverket Scholars at risk (Sar) grundades 1999 vid University of Chicago. Sar arbetar för akademisk frihet i världen och med att hitta fristäder åt utsatta forskare.
Sar-Sverige, startades 2016. Det består av ett trettiotal svenska lärosäten och organisationer som samordnar placeringar av forskare i Sverige. Sar-Sverige finansieras bland annat av Vetenskapsrådet och Sida.
Ett femtiotal forskare har fått hjälp av Sar-Sverige att hitta en plats på svenska lärosäten under de tio år som nätverket har funnits. Vissa av dem har fått flera olika anställningar i följd. Flera svenska lärosäten har också tagit emot forskare från Ukraina sedan Rysslands invasion av landet 2022. De flesta av dem har anlänt inom ramen för massflyktsdirektivet, och inte via Sar.
Källor: Scholars at risk (Sar), Sar-Sverige


Första året var Anees gästforskare vid Göteborgs universitet medan familjen var kvar i Jemen. Nu bor de tillsammans utanför Växjö. Äldsta sonen är kvar i Jemen och det är osäkert om den näst äldsta, som nyss fyllt 18 år, får stanna i Sverige på sikt.
Bestäm först vad du vill uppnå med att kommunicera din forskning. Sen kan du välja om det är bäst att skicka ett pressmeddelande, prata inför folk på biblioteket eller kanske skriva en Wikipedia-artikel.
– För mig är kommunikation om min forskning en del av att vara forskare, säger Victor Galaz, docent i statsvetenskap på Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet och programchef på Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien. Han är utsedd till en av årets ”superkommunikatörer” 2025 av tidskriften Resumé, forskar bland annat om AI och hållbarhet och är krönikör i Svenska Dagbladet Kultur.
text:
sin kommunikation menar Victor Galaz att det i första hand är en fråga om tajming. Det gäller att ha koll på det som diskuteras i samhället.
Per-Olof Eliasson
illustration: Nils-Petter Ekwall
För Victor Galaz hänger forskarrollen och kommunikatörsrollen ihop så att den ena gör att den andra blir bättre. – Det är inte så att man gör forskning och sen separat kommunicerar. För mig går de här två rollerna ihop. Dels för att jag tycker att vi som forskare har ett ansvar gentemot skattebetalare, men också för att det blir en bättre forskning när vi tvingas kommunicera den. Alltså, du måste tänka igenom, du måste resonera. Du måste tänka på ”vad har jag för stöd för det här?” Hur ska jag förklara att de här sakerna hänger ihop?
– Det handlar inte om att göra jättestora planer kring kommunikation. Du kan planera, men du måste planera flexibelt. Om du ska få genomslag för vissa frågor så är ju tajmingen allt. Vad händer generellt i samhället, vad pratar människor om, vad är det människor oroar sig för? Det gör jättestor skillnad att hitta den rätta tajmingen för det du vill försöka få fram.
Victor Galaz andra punkt handlar om att vara nåbar.


När det gäller att planera
– Tillgängligheten är viktig för journalister. Var tillgänglig när telefonen ringer och en journalist söker dig. Om du missar samtalet, ring upp, svara på mejl även om du inte kan just då. Journalister jobbar i ett annat tempo än vad vi gör. De gör någonting som ska vara klart i kväll, eller i morgon eller nästa vecka. Då gäller det att man är tillgänglig.
VICTOR GALAZ TREDJE punkt är att förbereda sig noga.
– När du kommunicerar forskning måste
du vara väl förberedd. Det är väldigt sällan som du bara kommunicerar ett enskilt forskningsresultat, utan vad du gör är att du kommunicerar ett helt forskningsområde. Så även om man frågar dig om vad du kom fram till i en studie, så måste du alltid kunna förklara kontexten för studien. Du måste vara beredd att kunna svara på de bredare frågorna. Spekulera inte, uppmanar han.
– Om du får en fråga som du inte kan svara på, säg det då. Spekulera inte. Hänvisa vidare. Det är viktigt för vår integritet som forskare att det vi säger hela tiden är utifrån evidens och vår expertis.
Victor Galaz menar att enda sättet att bli

bra på forskningskommunikation, är att göra det igen och igen.
– Man kan inte läsa sig till att bli en bra kommunikatör, utan man blir det genom att göra det. Så varje gång man presenterar sin forskning, ska man se det som träning. Då är det inte bara bra i sig att man pratar med tio pensionärer i Hornstulls bibliotek, utan det är bra träning för mig inför någonting större som jag kanske gör i framtiden.
Hur tänker du när det gäller att välja var du ska göra din röst hörd?
– Det beror på vad du vill. Jag tror inte det går att säga generellt, men man brukar skilja narrowcasting från broadcasting. Broadcas-
ting är när du skriver något i någon stor dagstidning eller framträder i Aktuellt eller i ett radioprogram.
Med broadcasting når man alltså ut till allmänheten. Narrrowcasting däremot, är en annan typ av kommunikation, det kan till exempel vara att sitta i samtal med tio bankdirektörer, enligt Victor Galaz. Både narrowcasting och broadcasting är viktiga på olika sätt. Det beror på vad du vill uppnå, säger han.
– Det är det som är min poäng. Om man menar allvar med forskningskommunikation så måste man göra hela spektrat av det. Ofta sköts forskningskommunikationen av kommunikatörerna på lärosätenas fakul-
Gör en kommunikationsplan
En kommunikationsplan bör svara på frågorna varför, vilka, var och vad.
• Varför vill du kommunicera?
• Vad vill du att mottagarna ska känna till, förstå eller göra?
• Vilka berörs?
• Vilken inställning har de till ämnet?
• Vad är viktigt för dem?
• Vilka förkunskaper har de?
• Var och när ska du kommunicera?
• Vad och hur ska du kommunicera?
• Vilka är dina budskap? Har du dubbelkollat fakta?
Källa: Karolinska institutets webbplats
teter. Charlotte Ståhl är fakultetskommunikatör på samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet.
– Först måste man ju fråga sig vad vill jag med den här kommunikationen? Vad är det jag vill säga och vem vill jag nå? Därifrån kan vi bena ut till exempel vilka kanaler och vilka tidpunkter som passar. Helt enkelt, vem, hur, när och vad, säger hon.

Lärosätena använder ofta pressmeddelanden.
– Det är en form av kommunikation som framför allt är riktad till massmedia. Och det är ju ett sätt att nå ut, man hoppas och tror att medierna ska vara intresserade av det vi presenterar, säger Per Melander, fakultetskommunikatör på humanistiska fakulteten vid Umeå universitet.

Men möjligheterna att nå ut med hjälp av lärosätenas kommunikatörer är bredare än att bara skicka ut ett pressmeddelande.
– För 10–15 år sedan förlitade man sig nästan enbart på att de traditionella medierna plockade upp det universitetet presenterade.
I dag är vi närmast ett mediehus i den bemärkelsen att vi producerar otroligt mycket eget innehåll, både skrivet, rörlig bild, foto och så vidare, säger Per Melander.
ETT TIPS ATT långsiktigt göra sin forskning synlig är att skriva på Wikipedia.
– Vill man som forskare nå och ha en stor publik, då ska man författa artiklar på Wikipedia. Det kan ju ta lite tid att skriva artikeln, men när man väl har gjort det så behöver man kanske bara lägga en kvart i månaden på att underhålla sidan.
Ett annat tips är att forskaren bör ha en bra presentation av sig själv och sin forskning på universitetets hemsida.
– Våra egna undersökningar om webben visar att trafiken till våra sidor bygger på att någon sitter och söker om ett ämne. Har vi då en träff kring det ämnet, då är ju chansen stor att den som söker hittar det. Det är ett ganska enkelt sätt att nå ut.
Per Melander uppmanar forskare att inte vara ute i sista minuten.
– Hör av er i god tid till oss! För då hinner man vara mer strategisk och vara mer grundlig. Så det är en viktig del, säger han. ○
Var tydlig med hur studenterna bäst använder AI – och vad som inte är tillåtet. Diskutera verktygens risker och möjligheter. Din ämneskompetens behövs för att guida studenterna rätt.
När Chat GPT introducerades för drygt fyra år sedan slog chattboten ner som en bomb, inte minst i utbildningssammanhang.

– Alla såg generativ AI mest som ett hot. Det var mycket hysteri kring fusk och vi kände att vi måste få mer fakta. Vad är det som håller på att hända? Den frågan ville vi ställa till studenterna, säger Jonas Knutsson, pedagogisk utvecklare vid Blekinge tekniska högskola, BTH.
Han och Emma Jönsson, som också är pedagogisk utvecklare vid BTH, har tre år i rad gjort enkätstudier där de frågat hur studenterna ser på och använder AI. Resultaten från de två första åren visar att användandet ökar, att reflektioner kring risker blivit vanligare och att verktyget förändrar studietekniken. Svaren från den senaste enkäten, gjord i maj, ska nu analyseras.
har varit för otydligt när, var och hur de får och inte får använda AI, säger Emma Jönsson.
SOM EN FÖLJD av resultaten har BTH bland annat utvecklat en egen AI-baserad ”studiekamrat”, en chattbot enbart tränad på kursmaterial.
– Det blir en annan kvalitetscheck än om studenterna använder Chat GPT, som vi ser att studenterna använt mest, säger Emma Jönsson.
Chattboten har under läsåret testats på en sjuksköterske- och en matematikkurs och resultaten ska nu utvärderas. Regler och riktlinjer kring AI-användandet har också tagits fram både centralt och på institutionerna.
– Vi uppmuntrar till ett ansvarsfullt användande av generativ AI. Det är tillåtet, men det är viktigt att kursansvarig lärare specificerar hur och när AI får användas och inte, säger Emma Jönsson.
”En del studenter i vår studie uttrycker att de knappt vågar nämna AI, för de tror att de direkt ska definieras som fuskare.”
Lika centralt tycker hon det är att läraren förklarar vilka faktiska kunskaper som krävs för att studenterna ska kunna tolka och ifrågasätta AI-verktygens förslag.
I den första studien var det särskilt ett resultat som förvånade. Närmare hälften av de knappt 600 svarande uppgav att de använde AI som en studiekamrat eller extralärare.

– Och den andelen har fortsatt öka. Ett annat resultat är att studenterna har saknat stöd för vad som är tillåtet eller inte. Det
DE PEDAGOGISKA UTVECKLARNAS råd till lärare är att i nvolvera studenterna i dialogen kring A I i stort och smått. När BTH:s riktlinjer tagits fram har studenter varit med.
– De använder det mest och är experterna. Men lärarna behöver vägleda med sin ämneskompetens, för det efterfrågar studenterna, säger Emma Jönsson.
Att vara tydlig med hur studenterna kan dra nytta av AI inom ämnet är viktigt, menar Jonas Knutsson.
– En del studenter i vår studie uttrycker att de knappt vågar nämna AI, för de
tror att de direkt ska defi nieras som fuskare. Man måste försöka ta bort tabut och i stället föra en öppen och transparent dialog.
Att studenterna blir alltmer medvetna om riskerna är också tydligt i enkäterna. Flera har uttryckt att de blir passiviserade av AI-verktygen. Några menar att de ”blir dummare” av att använda dem.
– Det är ju en av våra farhågor. Att man använder AI för snabba svar, som en sorts genväg, i stället för att det verkligen blir ett kunskapsstöd, säger Emma Jönsson.
HUR DJUPINLÄRNINGEN påverkas är något de pedagogiska utvecklarna funderat mycket på. Om AI används på fel sätt engageras inte hjärnan fullt ut i studierna.
– Då kommer vi att få sämre resultat och lägre kunskapsnivå, säger Jonas Knutsson.
Processen att ”skriva sig till kunskap”
Checklista för AI:s roll i utbildningen
○ Involvera studenterna. För en öppen och transparent dialog kring användandet.
○ Lärarens ämneskunskaper behövs för att guida studenterna rätt.
○ Utarbeta tydliga riktlinjer, både centralt och på kursnivå, om hur AI får användas och inte.
○ Stoppa inte huvudet i sanden. Studenterna använder AI och verktygen kommer inte att försvinna.
Källa: Emma Jönsson och Jonas Knutsson, BTH
utmanas också när AI snabbt formulerar färdiga förslag.
– Frågan är vad det gör med vårt lärande. Man behöver hitta nya vägar

för det. Där har vi inget svar än, säger Emma Jönsson.
I utvecklingen av BTH:s chattbot har en av utgångspunkterna varit att den inte ska ge snabba svar, utan bygga på stegvisa instruktioner och fungera mer som en studiementor. Man har också samarbetat med flera andra lärosäten när AI-verktyget tagits fram.
FELAKTIGT AI-ANVÄNDANDE lär fortsätta. Verktygen är lättillgängliga och antalet AI-relaterade disciplinärenden ökar. Men trots risker och farhågor tycker Jonas Knutsson att man som universitetslärare behöver se hela bilden.
– Stoppa inte huvudet i sanden. ”Äh, det där orkar jag inte med”, är en katastrofal attityd. AI kommer inte att försvinna, man måste inse att verktygen är här för att stanna. Och de kommer att förändra enormt mycket. ○
Bertil Janson







Susanne Johansson
De flesta svenskar är någon gång i livet med i en idrottsförening. Susanne Johansson, lektor i idrottsvetenskap vid GIH, forskar med syfte att göra idrotten till en trygg plats för alla.
Vi befinner oss i en av lektionssalarna på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. De vita väggarna är kala, utanför hintar aprilvädret om en kommande vår. I bänkraderna på klassrummets vänstra sida sitter en grupp kvinnliga studenter, på andra sidan mittgången sitter dubbelt så många manliga. De är ungefär halvvägs igenom kandidatutbildningen Sport Management som kombinerar företagsekonomi vid Södertörns högskola med idrottsvetenskap vid GIH. Målet är att bli morgondagens idrottsledare, någon drömmer om rollen som sportchef i Djurgården.
Susanne Johansson ställer IOK:s uttalande mot argument om inkludering och faktumet att de få transkvinnor som tävlat i damklasser i OS inte har kunnat slåss om några topplaceringar. Ett etiskt dilemma.
TEXT: Lina Landström FOTO: Oskar Omne
Trots det komplexa ämnet utstrålar Susanne Johansson ett lugn när hon pratar och ämnet blir lätt att ta till sig. Lärarrollen har hon enligt egen utsago fått växa in i, till skillnad från de många kollegor som burit med sig pedagogiken från en bakgrund som idrottslärare.
Längst fram i klassrummet föreläser Susanne Johansson om etiska dilemman och gråzoner inom idrotten. Idrotten styrs inte av regler, utan av värderingar, berättar hon. Vanligt förekommande etiska gråzoner kan dölja allvarligare problem, men kan även orsaka stor skada i sig. Teorin exemplifieras med verkliga händelser, den första handlar om transpersoners deltagande i elittävlingar. Bara ett par veckor tidigare har Internationella olympiska kommittén, IOK, beslutat att alla atleter på elitnivå som vill tävla i damklasser behöver genomgå ett könstest, en policy ”för att skydda den kvinnliga kategorin i olympiska sporter”.
NÄR VI SENARE slår oss ner i varsin fåtölj i korridoren utanför Susanne Johanssons kontor börjar jag intervjun med att belysa klassrummets könsuppdelning. Hon skrattar och berättar att det alltid ser ut så, att de kvinnliga studenterna sitter på ena sidan klassrummet och de manliga på den andra.
– Jag har påtalat det flera gånger.
Hon konstaterar att idrottens könsnormer reproduceras i klassrummet, trots medvetenheten och expertisen har lärarkollegiet ännu inte lyckats komma tillrätta med det. Vetskapen om ett problems existens är inte samma sak som att sitta på nycklarna till lösningen, som vi ska återkomma till.
Susanne Johansson gjorde själv sin första
Mötet Susanne Johansson
” Jag gick i stort sett bara runt och letade efter någonting som kändes intressant att forska om. Det var nog bara någonting som jag ramlade över.”
elitsatsning inom MMA, i en tid då få tjejer utövade sporten. Bristen på motstånd i sin viktklass gjorde att hon bytte idrott och så småningom gjorde en ny elitsatsning i styrkelyft. Resultatet blev ett SM-guld – och en utmattning. Försöket till dubbla karriärer, kombinationen av elitidrottande och doktorandutbildning, blev för mycket och hon tvingades välja. Hon valde forskningen.
– Men jag tränar, har varit domare i flera år och är aktiv i min förening. Jag tycker om att ha kvar den foten i idrotten.
Från början fokuserade forskningen på att belysa problem med otrygghet och utsatthet inom idrotten. Intresset för maktfrågor har hängt med sedan tiden som sociologstudent vid Stockholms universitet, medan ämnet sexuella trakasserier dök upp som av en händelse.
– Jag gick i stort sett bara runt och letade efter någonting som kändes intressant att forska om. Det var nog bara någonting som jag ramlade över.
När doktorsavhandlingen var färdig undrade idrottsrörelsen vad de skulle göra för att
komma till rätta med de problem som forskningen belyste, för det var ju det där med att vetskapen om ett problems existens inte är samma sak som att ha tillgång till lösningarna. Fokuset flyttades och nu handlar Susanne Johanssons forskning mer om hur idrotten kan förändras och bli tryggare. En av utmaningarna är att många fortfarande ser arbetet med trygg idrott som en sidofråga till idrottens främsta uppgift: att träna och tävla. En annan är den utbredda tystnadskulturen.
– Vi vet att de här problemen förekommer, men det är väldigt sällan det syns. Det är väldigt sällan som idrottare vill berätta om det. Och det är ett av de största problemen, för då kan vi inte göra någonting åt det.
PROBLEMEN MED SEXUELLA övergrepp inom idrotten handlar inte om enstaka rötägg och pedofiler, som det heter i Susanne Johanssons forskning.
kvenserna ofta svartvita, oavsett om det rör sig om ett lagbrott eller enbart ett moraliskt övertramp. Antingen leder det inte till några konsekvenser alls, eller så får personen sparken. Susanne Johansson efterfrågar fler alternativ.
– Du kanske inte ska träna barn, du kanske inte ska ha damatleter, men man kanske inte behöver bränna alla skepp.
Hon säger att det fortfarande saknas verktyg inom idrottsföreningar att hantera övertrampen, vilket är varför hon har kommit att fokusera på gråzoner. Det är i etiskt tveksamma situationer, utan tydliga rätt eller fel, som det framför allt behövs ökad kunskap och stöd till idrotten.
FORSKNINGEN HAR FÅTT ett stort genomslag, vilket Susanne Johansson tror delvis beror på att hon lyckas göra sin forskning relaterbar genom vardagliga exempel som alla kan förstå och känna igen sig i.
– Sedan är det ju mycket som inte är min förtjänst över huvud taget, utan det är bara det att det är en fråga som lätt får … eller det är dubbelt. Den är ju väldigt osynliggjord för det mesta, men när det väl kommer upp till ytan så blir det mycket uppmärksamhet.
Susanne Johansson … … är 47 år gammal och bor tillsammans med en sambo i Åkersberga, norr om Stockholm. Hon är uppvuxen i Bromma och har en idrottsbakgrund inom ridsport, MMA och styrkelyft. 2013 tog hon SM-guld i styrkelyft. Susanne Johansson disputerade år 2017 med avhandlingen Sexual Relationships between Athletes and Coaches: Love, Sexual Consent, and Abuse. I dag är hon högskolelektor i idrottsvetenskap vid GIH. I april fick hon ta emot Sveriges centralförening för idrottens främjandes pris för yngre forskare.
– I och med att det här länge har varit, och i stor utsträckning fortfarande är, någonting som man inte pratar om till vardags så mycket, så har det varit styrt av uppmärksammade fall i medier. Och de tenderar ju vara extremfallen. När allmänhetens kunskap kommer från fallen i media skapas en bild av att om de enstaka rötäggen bara plockas bort ur idrotten så förvinner problemen. I verkligheten är problemet större och har att göra med en kultur som normaliserar gränsöverskridande beteenden, menar Susanne Johansson. Då är det situationen som skapar förövarna och vägen bort från problemen blir svårare, eftersom det hänger på att vi alla måste förändra oss.
– Det är mycket lättare att kasta rötäggen i fängelse och hoppas att de inte kommer tillbaka, än att vi alla behöver fundera på hur vi beter oss och hur vi som vuxna kan skapa en miljö där till exempel unga personer känner sig trygga.
När en ledare har betett sig illa blir konse -
Susanne Johansson är flitigt anlitad av idrottsrörelsen och förekommer inte sällan i media, något hon beskriver som ”lyxigt”. Men det sistnämnda gör hon motvilligt, säger hon med ett skratt.
– Jag tycker verkligen inte om det egentligen, att vara med på bild är hemskt!
Trots allt tackar hon ja till medieförfrågningar, igen och igen. Hon ser det som sitt ansvar att sprida den kunskap som hennes forskning genererar. Förtroendet inom idrottsrörelsen baseras på att Susanne Johansson själv är idrottare, inte på att hon är forskare, menar hon själv. Det finns dock en allt större efterfrågan av evidensbaserad kompetens och kunskap inom idrotten.
– Det blir allt fler som har en akademisk examen som är ute i idrotten och det ger ringar på vattnet.
NÄSTA FORSKNINGSPROJEKT FOKUSERAR på tystnadskulturen rörande hästvälfärd inom ridsport. Tidigare har Susanne Johansson undersökt tystnadskulturen runt sexuella trakasse-

PRISAD
I april mottog Susanne Johansson Sveriges centralförening för idrottens främjandes pris för yngre forskare 2025. Äldre kollegor sa att hon skulle köpa sig skrivtid för pengarna, så i höst bär det av till Azorerna för två veckors ostört skrivande.
Mötet
Susanne Johansson
”Jag tror inte att jag hade pallat forska om det här om jag hade barn själv.”
rier inom ridsporten, en fråga som brukade vara glödhet. Nu är det i stället hästvälfärden som står i rampljuset.
– Jag tror att det är ännu lättare att se hur hästar blir illa behandlade, för att de är ännu mer maktlösa. Kärleken till hästen är ju varför man håller på med ridning, men det är också intressant att se hur tystnadskulturen skiljer sig åt eller är likadan beroende på om det gäller utsatthet för hästar eller människor.
För sju år sedan fick Susanne Johansson i uppdrag från Svenska bordtennisförbundet att utreda anklagelser om en otrygg landslagsmiljö. När rapporten var klar gick meningarna isär både gällande huruvida rapporten skulle offentliggöras och gällande hur den information som rapporten uppdagade skulle användas. Saken fick stor uppmärksamhet i media och händelsen har påverkat henne.
I dag är hon mindre benägen att ta sig an liknande uppdrag och i de fall hon ändå gör det ser hon till att ha ett tydligt avtal på förhand.
– Det är svåra situationer. Det kan komma upp saker som ingen hade förväntat sig.
Hon tycker själv att hon har klarat sig bra jämfört med den utsatthet som en del kollegor fått genomleva, men att som granskare synliggöra existerande problem är inte alltid så populärt.
– Det blir ganska allvarligt om forskare som gör sitt jobb råkar illa ut.
Den omsorg som forskare generellt visar sina deltagare omfattar sällan dem själva.
Susanne Johansson önskar att det fanns ett nätverk för forskare inom utsatta ämnen, en sorts stödgrupp.
– Vi behöver nog bli bättre på att värna om vår egen hälsa, vår egen trygghet och vår egen arbetssituation.
Samtalet går lätt och ledigt om idrotten och arbetet, men när jag ställer frågor om livet utanför börjar Susanne Johansson genast
skruva på sig. Hon berättar i korta ordalag att hon är uppvuxen i Bromma, men nu bor norr om Stockholm tillsammans med en sambo. Och så är hon barnfri.
– Jag tror inte att jag hade pallat forska om det här om jag hade barn själv.
Hade hon haft barn så hade hon ”varit konstant livrädd”, säger hon efter att jag bett henne utveckla sin kommentar.
– Som förälder tror jag att det blir jobbigare. Man kan relatera till det. Man är rädd för att det ska hända ens eget barn.
FÖR ATT SLAPPNA av, utöver idrott och träning, blir det tv-spel och en del matlagning. Men hon försöker att inte ta allt för seriöst. Utbrändheten under doktorandtiden lärde henne att vara good enough.
– Om jag strävar efter perfektion för mycket, eller att högprestera, så blir det inte kul längre. Jag försöker styra bort från att saker är ångestdrivna, till att det ska vara mer lustfyllt och lekfullt. ○
Gråzoner
Grova sexuella övergrepp är relativt ovanliga inom idrotten, men alla sorters övertramp kan skada förtroendet för idrottsrörelsen. Susanne Johanssons forskning om gråzoner rör gränslandet mellan sexuella övergrepp och lagliga sexuella relationer. Det kan till exempel handla om relationer mellan atleter och tränare, där samtycke påverkas av professionella intressen. När gränserna är otydliga blir uppkomna situationer svårare att hantera för idrottsföreningarna, som inte sällan är små och styrs av ideella krafter.


PIONJÄR
Susanne Johansson startade sin karriär vid GIH som forskningsassistent. När hon påbörjade sin forskning kunde hon inte hitta någon annan i Sverige som forskade på sexuella övergrepp inom idrotten.
Kurslitteraturen är i kris, studenterna läser allt mindre och allt �ärre böcker säljs. Så har larmet gått det senaste året. Kanske är det ett teknikskifte som ställer till det; studenterna hämtar in kunskap på andra sätt än genom kursböcker. Eller är det läromedelsförlagens affärsmodell som inte fungerar? Oavsett vad, är det kris för svensk kurslitteratur. Förslagen vad man kan göra åt det spretar.




text: Per-Olof Eliasson
illustrationer: Nils-Petter Ekwall
Sid. 33
Vad är orsaken till krisläget för kurslitteraturen?
Sid. 37 Finns inga enkla lösningar för att säkra tillgången
Rapporterna är entydiga, kurslitteratur på svenska säljer allt sämre. Om det är alla överens. Men vad beror det på? Lata studenter som läser allt mindre, förlegade affärsmodeller eller ett oundvikligt teknikskifte?
Efter en stabil uppgång av försäljningen av kurslitteratur under åren 2001 till 2011 planade försäljningen ut för att nå en ny topp under pandemiåret 2021. Därefter rasade försäljningen med 40 procent fram till 2024. Nu har situationen för utgivningen av kurslitteratur
”Det är värt att ha i åtanke att även om försäljningen av fysiska böcker har minskat så innebär det inte att studenter läser mindre.”
stabiliserats men på en mycket lägre nivå än tidigare.
Håkan Pihl, rektor vid Högskolan i Kristianstad, tillhör de många som är oroliga över kurslitteraturens framtid.

– Läget för kurslitteraturen är problematiskt. Utgivningen har minskat drastiskt och om den utvecklingen fortsätter kommer det knappast att ges ut kurslitteratur på svenska och det vore allvarligt, säger han.
Varför är det problematiskt?
– Studenter med svenska som modersmål lär sig förmodligen bättre om de har kurslitteratur på svenska, speciellt i inledande stadier av studierna. Dessutom behövs ofta också kurslitteratur som behandlar svenska förhållanden.
Generellt behövs en mångfald av kurslitteratur och kurslitteratur för olika behov. Att det finns kurslitteratur av hög kvalitet är viktigt. Nu när utgivningen faller riskerar det att slå mot utbildningarnas kvalitet på sikt, säger Håkan Pihl.
Regeringen är också bekymrad. Gymnasie-, högskoleoch forskningsminister Lotta Edholm (L) skriver i ett mejl till Universitetsläraren:
”Läskrisen blir allt tydligare. Det är en oroväckande utveckling eftersom det riskerar påverka studenternas kunskapsutveckling och förmåga att använda kurslitteratur.”

Hon påpekar att regeringen bland annat gett Universitetskanslersämbetet, UKÄ, i uppdrag att se över detta och lägger till:
”Vi måste vända trenden och vidta tidiga åtgärder redan i förskolan och grundskolan. Liberalerna i regeringen genomför därför en helrenovering av svensk skola.”
PÅ REGERINGENS UPPDRAG har UKÄ alltså kartlagt användningen av kurslitteratur. I en ny rapport har myndigheten ställt frågor till institutioner, bibliotek och studentkårer på lärosätena. Enligt rapporten anser en stor del av de intervjuade lärarna att studenterna läser kurslitteraturen i mindre utsträckning än tidigare.
– Flera lärare tycker att det är problematiskt att studenter inte läser kurslitteraturen eller tar sig an kurslitteraturen. Men det är ju också så som en del säger, att studenterna letar fram annat material som gör att de lär sig det de ska, säger Anna Lundh, utredare vid UKÄ.
Hon menar att det i dag är en större variation vad gäl-

ler lärresurser än vad det var för 10–15 år sedan. UKÄ:s intervjuer visar också att det är större variation i vad lärarna anger att studenterna ska ta del av.
– Som vi hörde så kunde det ingå i litteraturlistan att studenterna ska titta på Youtube-klipp för att lära sig hur man gör en praktisk manöver av något slag. Även inom IT-utbildningar finns det mycket på nätet för studenter, som de får instruktioner att kika på.
Däremot anser exempelvis de matematikinstitutioner som UKÄ intervjuat att när studenter letar på nätet efter alternativ till kursböckerna kan det leda till missuppfattningar.
– Studenter kan också använda AI-verktyg som sin studiekamrat och diskutera saker med dem. Man kan ju säga att för att klara kurserna så använder studenterna alla resurser som står till buds, säger Anna Lundh.
De närmast berörda, studenterna, ser också problemet och de anser att det till stor del är ekonomiskt.
– Vi tänker på det väldigt mycket från ett ekonomiskt perspektiv. Studenter måste ha råd att köpa kurslitteratur och de senaste åren med hög inflation och stigande
Försäljning av högskolelitteratur i 2025 års penningvärde (miljoner kronor)
Diagrammet visar Läromedelsföretagens medlemmars försäljning av högskolelitteratur under 2000–2025. Troliga faktorer bakom försäljningsökningen 2001–2011 är att antalet studenter ökade med en topp 2010/2011, att bokmomsen 2002 sänktes från 25 till 6 procent, att nätbokhandeln expanderade och att det rådde priskrig på studentlitteratur som näthandeln drev på.
Källa: Läromedelsföretagen

hyror och matkostnader så har det varit tufft för många att känna att man har råd att lägga pengar på kurslitteratur, säger Colin Andersson, ordförande i Saco Studentråd.
Han anser att tillgången till allt material på nätet spelar stor roll. – Men det är blandat, för det finns en del dåliga aspekter med AI, och med piratkopiering som är olagligt och problematiskt på så sätt. Samtidigt så är digitalt material mycket, mycket, mer lättillgängligt, till exempel digital kurslitteratur som man kan få via universitetsbiblioteken. Generellt är att digitalt material är bra för många eftersom det blir lättare att få tag på det. Men då ska det såklart vara lagligt, säger Colin Andersson.
Sveriges förenade studentkårer, SFS, är skeptiska till en vanligt förekommande förklaring till kurslitteraturens kris, att studenter läser mindre.
– Det är värt att ha i åtanke att även om försäljningen av fysiska böcker har minskat så innebär det inte att studenter läser mindre. UKÄ kartlade ju precis frågan om användningen av kurslitteratur. Och då kan man konstatera att visserligen säger lärarna att man tycker att studenter läser i mindre omfattning, men jag noterar att man inte har frågat studenterna, säger Rasmus Lindstedt, SFS ordförande.
Han vill nyansera bilden av studenternas studieflit.

Lindstedt
– Man kan också lägga till att svenska studenter i dag har näst lägst lärarledd tid i hela Europa. Men samtidigt så ligger svenska studenter i absoluta toppen i Europa när det gäller självstudier. Så svenska studenter lägger mycket tid på sina studier.
MÅNS SVENSSON, REKTOR vid Högskolan i Jönköping och ordförande i SUHF:s expertgrupp för lärosätesbibliotek, vidgar diskussionen om kurslitteraturens kris.
– När man pratar om den krisen får man vara lite försiktig med hur man definierar begreppet kurslitteratur. Kurslitteratur är ett brett begrepp. Över tid så har det ju varit en kombination av skrivna böcker på svenska, skrivna böcker på engelska, men också artiklar i våra biblioteks upphandlade databaser, säger Måns Svensson.

Måns Svensson
Han beskriver en avgörande skillnad mot tidigare.
– Jag skulle säga att den grundläggande förändringen som sker just nu är ett teknikskifte. Som vi ser det är det en specifik affärsmodell i det här systemet som är i kris. Det som är svårast just nu är utgivningen av svensk kurslitteratur i bokform, i pappersform. Där ser vi tydligt att det är svårt att få ekonomi i den gamla affärsmodellen. Historien är fylld av exempel där ny teknologi


ändrar förutsättningar och gamla affärsmodeller får svårt att överleva.
När det gäller den omtalade läskrisen, håller Måns Svensson med SFS ordförande.
– Det är en felaktig slutsats att tro att våra studenter inte läser, eftersom förlagen inte säljer. I stället läser de andra format. Det är också kurslitteratur när man exempelvis läser vetenskapliga artiklar eller när man läser kompendier som har skrivits av och läggs upp direkt på kursplattformar av lärarna som driver kursen. Det är ett annat sätt att distribuera kurslitteratur.
Måns Svensson poängterar att den stora tydliga trenden är digitala produkter, där det tidigare varit svårt att hitta affärsmodeller för e-böckerna som fungerat för alla parter, lärosäten och lärosätesbibliotek å ena sidan och förlag å andra sidan.
– Det har varit väldigt svårt att få till det. Men nu har vi drabbats av en andra våg av teknologisk förändring, när AI ställer saker på ända igen. För att i dag är ju unga människor vana vid att kunna ta de texter de ska läsa, ge det till sin AI och sen diskutera texten med sin AI. Och det är väldigt svårt att göra med fysiska böcker.
TILL DE NÄRMAST berörda hör också utgivarna av kursböcker. Stefan Persson, vd för utbildningsförlaget Studentlitteratur och ordförande för branschorganisationen Läromedelsföretagen, tar upp bakgrunden till dagens situation.
– Jag tror man måste gå tillbaka några år i tiden för att sätta det i rätt kontext. Under pandemin stängde de svenska universiteten, studenterna kunde inte längre vara där och delta i undervisningen. Då växte ju kurslitteraturens betydelse för studenterna, påpekar Stefan Persson.
Efter pandemin började försäljningen av en ny svensk kurslitteratur sjunka snabbt.

– Den sjönk ungefär med 40 procent på ett par år. Det är klart att det blev en stor ekonomisk belastning för oss som utgivare. Man ska då tänka på att kurslitteraturen verkligen är en marknad där du säljer få exemplar. Jag skulle tro att en genomsnittlig svensk kursbok säljer ungefär 300 exemplar om året. Så det är väldigt små upplagor och det gör ju naturligtvis att det är känsligt för förändringar.
Flera faktorer påverkade nedgången i försäljning.
– Det var att det fanns en stor uppsjö begagnade böcker efter pandemin. Och vi hade den statliga tjänsten Legimus (en tjänst för tillgänglig litteratur), som spred kurslitteratur till stora grupper som knappast kan anses ha nedsatt läsförmåga, enligt upphovsrättslagens definition.
Till det kommer den tekniska omställningen när alltmer studiematerial blir digitalt.
– Läromedelsföretagens medlemsföretag står för nästan all svensk kurslitteratur och den försäljning av digitala tjänster för kurslitteraturmarknaden som kommer från förlagen är väldigt liten. Den är någon procent av totalförsäljningen. Däremot finns det en stor illegal fildelning, Stefan Persson
både i slutna Facebookgrupper och i andra olika sammanhang, säger Stefan Persson.
Sedan hösten 2024 har situationen för utgivningen av kurslitteratur stabiliserats.
– Vi ser inga drastiska nedgångar längre. Men vi ser inte heller någon uppgång. Så det är klart att våra olika medlemsföretag nu är restriktiva med offensiva satsningar på kurslitteratur.
Det är ju också välkänt att studenterna använder fria resurser på nätet exempelvis för att få lösningar på matteproblem?
– Man kan diskutera om det är rimligt att en student som läser på svenska universitet ska få förlita sig på fritt material på nätet, vars kvalitet inte kan garanteras. Är det så vi har tänkt oss att universitetsutbildning i Sverige ska gå till?
Även Stefan Persson tar upp att studenter i Sverige har näst minst undervisningstimmar i Europa.
– När man talar om kvaliteten i högre utbildning, tycker jag vi har en riktigt giftig kombination: Väldigt lite undervisningstimmar, väldigt lite stöd till studenterna som lämnas ensamma med sina studier och dessutom inte har tillgång till kurslitteratur, säger Stefan Persson.
PER KORNHALL ÄR ordförande för intresseorganisationen Läromedelsförfattarna och har det senaste året drivit en debatt i media om kurslitteraturen för högre utbildning.
– Läget är väldigt, väldigt svårt för utgivningen av svenskspråkig kurslitteratur, vilket vi visade med rapporten Den perfekta stormen för drygt ett år sedan.

Per Kornhall beskriver läget så här: – Försäljningen har minskat och därmed minskar underlaget dramatiskt för möjligheten att betala för tryckning och layout, betala författare, betala redaktörer och så vidare. Det som händer är helt enkelt att hälften så mycket kurslitteratur kan ges ut.
Men han poängterar att problemen inte beror på att studenterna, eller lärarna, inte vill ha kurslitteraturen eller inte skaffar sig den.
– Det finns väldigt många olika sätt att skaffa sig kurslitteraturen som innebär att man slipper betala för den, vilket hotar svensk utgivning av kurslitteratur. Men man betalar inte heller för digitalt material. På det viset är krisen teknikneutral.
Läromedelsförfattarnas rapport pekar på är att det är många olika faktorer som är orsak till kurslitteraturens kris.
– Det är begagnatmarknaden, som har blivit effektivare. Det är den digitala olagliga nedladdningen. Men det är också anglifieringen av svensk högre utbildning. Och studenters läsvanor. Kanske är det också så att vissa studenter låter AI sammanfatta kurslitteraturen i stället för att läsa den själv. Det väcker pedagogiska frågeställningar: Hur påverkar AI själva kunskapsbildningen hos studenterna? Hur påverkar anglifieringen inlärningen? säger Per Kornhall. ○
Kurslitteraturens kris
Vad ska man göra åt krisen för kurslitteraturen? Gör ett teknikskifte att man måste hitta nya sätt att arbeta? Eller handlar det om att återupprätta kurslitteraturens status? Svaren skiftar beroende på hur man ser på frågan. Men ingen verkar ha en snabb lösning.
– Jag tycker ibland att debatten kring kurslitteratur är lite förenklad. Det problemet är komplext och vi behöver tänka tillsammans, olika aktörer och kanske lägga ner gamla förutfattade meningar om hur saker bör vara, säger Måns Svensson, ordförande i SUHF:s expertgrupp för lärosätesbibliotek och rektor vid Högskolan i Jönköping.
I Norge har studentorganisationen NSO argumenterat för att i och med att utbildningen är gratis så bör kurslitteratur också vara gratis.
– Det är ju en helt rimlig tanke. I en värld där vi försöker jobba för öppen vetenskap, så är det ju väldigt bra om den också är gratis för studenten, säger Måns Svensson.
Han anser att kurslitteraturens kris delvis beror på en normförskjutning.
– En del av de problem som våra läromedelsförlag upplever är en konsekvens av att studenterna förväntar sig en högre grad av fria resurser för att bedriva sin utbildning. Detta tillhandahålls på olika sätt genom lärplattformar, genom andrahandsbokmarknader, genom icke tillåtna distributionskanaler för kopierad kurslitteratur och så vidare.
Han konstaterar att det finns en uppsjö av konsekvenser av de förändringar som påverkar läromedelsförlagen.
– Det som under lång tid har fungerat som affärsmodell för läromedelsförlagen, det fungerar inte längre och då måste de hitta affärsmodeller som fungerar om de ska kunna fylla en funktion i högre utbildning framåt. Men att försöka använda sig av konstgjord andning för att upprätthålla en affärsmodell som blir alltmer problematisk att upprätthålla, det har aldrig funkat förut historiskt när det sker stora teknikskiften, säger Måns Svensson.
MEN FORTFARANDE ÄR det universitetslärare och forskare som skriver kurslitteratur.
– Min utgångspunkt är att vi bör jobba för att lärare och forskare vid svenska lärosäten får riktigt bra förutsättningar att ta fram bra kurslitteratur. Sedan är distributionsformen sekundär för mig.
Måns Svensson säger att studenters benägenhet att
”Det finns inget självändamål i att man ska behöva köpa sin egen bok, utan jag tycker det vore bättre om mer fanns öppet tillgängligt för de som vill ta del av kurslitteraturen.”
köpa svensk kurslitteratur utgiven av svenska kurslitteraturförlag otvetydigt ser ut att minska över tid.
– Våra studenter läser ju i andra format i dag. Där handlar det om att vi som lärosäten och förlag måste hitta rätt i den nya tidens logik. Vad blir vår roll i den logiken?
Det är där som jag ser att man måste leta efter lösningar.
Måns Svensson anser att kurslitteraturförlagen är betydelsefulla.
– Det är viktigt att det förs en klok dialog kring de här frågorna mellan olika aktörer där vi kan resonera kring hur vi ska förhålla oss till att verkligheten håller på att förändras. Vi bör vårda en sådan dialog, säger Måns Svensson.
STEFAN PERSSON, VD för utbildningsförlaget Studentlitteratur och ordförande för branschorganisationen Läromedelsföretagen, är skeptisk till förslaget från den norska studentorganisationen om gratis kurslitteratur.
– Jag tror inte att det är möjligt att få politiskt stöd för en sådan generell reform, säger han.
Stefan Persson föreslår i stället att staten finansierar kurslitteraturen för studenter på vissa utbildningar – han nämner vårdutbildningar, lärarutbildningar, polisutbildningar och vissa försvarsutbildningar – och ser om studieresultaten påverkas.
– Det garanterar kvalitén på de studenter som går på utbildningarna i och med att de slipper söka sig till osäkra källor på nätet. Och visar det sig att det inte fungerar, ja då har man åtminstone försökt. Och visar det sig att det fungerar då kan man utvidga det till fler utbildningar, säger Stefan Persson.
Också Läromedelsförfattarnas ordförande Per Kornhall får frågan om kurslitteraturen borde vara gratis. – Det kan ju vara en slutsats som man landar i. Men i slutändan ska ju ändå någon betala för den. Sen kan man ju fråga sig om den typen av, ska man säga förstatligande av kurslitteraturen är bra, eller om det kanske tjänar både demokratin och samhället att det faktiskt finns en fri marknad för lärare att välja kurslitteratur från. Man måste tänka både framlänges och baklänges.
ETT ANNAT FÖRSLAG som bland annat förts fram på Universitetslärarens debattsidor är att universitetslärare borde få skriva kurslitteratur på arbetstid.
– Vi är absolut för att kurslitteratursskrivande ska vara
mer påtagligt, mer meriterande inom lärarkåren. Men om man säger att man ska ha betalt? Ska man skriva kurslitteraturen på arbetstid, då måste ju universitetslärarna vara väldigt, väldigt, väldigt varsamma med den typen av krav. Finns det ett explicit uppdrag i din tjänst ligger lärarundantaget risigt till. Då blir det här en fråga om den akademiska friheten som man ska vara väldigt försiktig med.
Per Kornhall anser att det är bråttom att göra något åt kurslitteraturens kris.
– Regeringen måste väldigt snabbt utreda hur vi ska lösa det här i framtiden. Alltså hur svensk högre utbildning ska förses med den svenskspråkiga kurslitteratur som studenter och lärare efterfrågar. Det menar vi är en strategisk fråga.
Eftersom han menar att det är en akut situation kräver Per Kornhall också någon form av akut stöd.
– Vi kan tappa så mycket kompetens på förlagen och så mycket uppbyggda rutiner. Staten borde snabbt gå in med någon typ av riktat stöd, antingen till studenter eller till förlag, eller hur man nu vill lösa det. Men på något sätt behöver staten se till att marknaden överlever till dess att vi som nation har bestämt oss för hur vi ska hantera det här, säger Per Kornhall.
Studentorganisationer ser främst frågan ur ekonomisk synvinkel.
– Jag tror det är svårt att komma åt något slags öronmärkt studiebidrag för kurslitteratur. Jag tror det skulle
Vad ska man göra åt kurslitteraturens kris?
Åsikterna går isär om vad den minskade försäljningen av kurslitteratur beror på. Därför spretar även förslagen på vad man bör göra åt krisen.
• Studentorganisationerna vill ge studenterna ekonomiskt stöd att köpa kurslitteratur.
• I Norge argumenterar studentorganisationen NSO för gratis kurslitteratur – men frågan är vem som ska betala?
• Branschorganisationen Läromedelsföretagen föreslår ett försök med gratis kurslitteratur bara för vissa studentgrupper.
• Ett förslag som ibland förts fram är att låta universitetslärare skriva kurslitteratur på arbetstid
• Läromedelsförfattarna vill att regeringen snabbt ska ge kurslitteraturen krisstöd och att en utredning tillsätts om vad man ska göra åt problemet på längre sikt.
• SULF menar att det är lärosätena som måste se till att det finns lämpligt underlag för undervisningen.
vara väldigt, väldigt svårt i praktiken. Vi ser helst att man gör en generell lösning och stärker studenternas ekonomi generellt, säger Colin Andersson, ordförande för Saco Studentråd.
Också Sveriges förenade studentkårers ordförande Rasmus Lindstedt anser att man kan titta på en generell höjning av studiemedlet. Men han föreslår också att man skulle ha mer gratis resurser.
– Den stora punkten är att titta på frågan om öppna lärresurser. Det finns inget självändamål i att man ska behöva köpa sin egen bok, utan jag tycker det vore bättre om mer fanns öppet tillgängligt för de som vill ta del av kurslitteraturen. Jag tror att man borde titta mer på öppna lärresurser och skjuta till finansiering till lärosätesbiblioteken för att möjliggöra för ännu tillgängligare kurslitteratur, säger han.
KARIN ÅMOSSA, SAMHÄLLSPOLITISK chef på SULF, är skeptisk till många av förslagen på att lösa krisen för kurslitteraturen.
– Det underlag som ska användas för lärande, det måste väljas ut av lärarna, av kollegiet, de som gör kursplaner och lägger upp kurser. Lärosätena har ett uppdrag att ge högkvalitativ utbildning. Då ska de använda de metoder, underlag, litteratur, filmer, eller vad du vill, som tjänar syftet att göra en så bra utbildning som möjligt.
SULF har landat i att politiken inte ska reglera tillgången till kurslitteratur.

Karin Åmossa
– Vi tycker inte att man ska säga att det måste finnas svenskspråkig kurslitteratur. Vi tycker att det är bra att det finns svenskspråkig kurslitteratur, och att lärarna har möjlighet att skriva den, och det är jätteviktigt att de ska ha goda villkor för att göra det. Men om man reglerar kurslitteraturen och säger att den måste vara på ett särskilt sätt i en tid som är så stadd i förändring, då låser man ju in sig. Och det är inte politikens sak att reglera den frågan.
Men det finns det ju områden som är specifikt svenska, exempelvis lagar, förordningar och som studenterna måste ta till sig?
– Det kan ju verkligen vara så att ibland behövs det svensk kurslitteratur för att man ska kunna uppfylla kvalitetskraven. Och då är ju uppgiften för lärosätet eller lärosätena i Sverige, eller för de här utbildningarna i samarbete med varandra, att se till att det finns ett underlag för undervisningen som gör att studenterna lär sig det de ska lära sig.
Karin Åmossa anser att i många ämnen kan engelskspråkig eller tyskspråkig litteratur vara bättre för att nå kursmålen.
– Sen är det klart att det är tråkigt om förlagsvärlden för kurslitteratur dör. Men jag tror inte att man löser det genom att påtvinga lärosätena att de måste se till att det skrivs svenskspråkig kurslitteratur, säger Karin Åmossa. ○

Alexandra Farazouli Disputerad
Generativ AI sätter fokus på vissa sårbara punkter i högre utbildning. De är långt ifrån nya, men har länge försummats, menar Alexandra Farazouli.
Hur upplever universitetslärare de dilemman, möjligheter och etiska utmaningar som kommer med generativ AI? Inom ramen för sitt avhandlingsarbete har Alexandra Farazouli intervjuat 31 universitetslärare, verksamma på fem institutioner vid ett universitet i Sverige, om hur chattbotar och automatiska betygssättningssystem påverkar pedagogik och yrkesvardag.
– Det viktigaste resultatet är att de etiska utmaningar som kommit sedan AI introducerades inte är helt nya. AI sätter bara ljuset på vissa ömma punkter i högre utbildning.
Redan innan AI:s genombrott hade resursbrist kopplad till den högre utbildningens expansion börjat reducera samtal om akademisk integritet till frågan om hur plagiat ska upptäckas, menar hon.
– Djupare värden som akademisk ärlighet, originalitet och respekt för författarna har försummats. Så kommer AI, och plötsligt tycker vi att det är ett problem. Men det är faktiskt ett långvarigt problem.
UNIVERSITETSLÄRARE LIKNAS I avhandlingen vid jazzmusiker: lyhörda och uppmärksamma på signaler om förändring, utforskande och improviserande. Men för att de ska kunna hänga med AI-utvecklingen krävs också stöd, betonar Alexandra Farazouli.
– Vi behöver mer utbildning så att lärarna blir mer AI-kunniga. Men det behövs också mer plats för lärare att reflektera tillsammans, dela goda praktiska exempel och utmaningar de möter, för generativ AI är en snabbrörlig måltavla. ○
Bertil Janson

Titel: Emerging AI and Ethics in Higher Education: A Technology Mediation Perspective
Ämne: Pedagogik och didaktik.
Lärosäte: Stockholms universitet. Disputationsdatum: 8 maj.
Folk
UTMÄRKELSE
Belönas för trygghet inom idrotten
Susanne Johansson, lektor i idrottsvetenskap vid GIH, får 2025 års
Lilla vetenskapliga pris av Sveriges centralförening för idrottens främjande (SCIF).

Enligt juryns motivering får hon det för att hennes forskning bidragit till att säkerställa en trygg idrott ”särskilt för barn och ungdomar och i synnerhet för unga kvinnor”. Hennes forskning handlar om sexuella övergrepp och trakasserier inom idrotten. Även det priset delades ut 23 april. Läs en intervju med Susanne Johansson i Mötet på sidan 26.
NY PÅ JOBBET
Umeåprofessor blir statsepidemiolog
Anders Johansson, professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet och överläkare, tar över som Sveriges statsepidemiolog efter Magnus Gisslén. Anders Johansson tillträder som avdelningschef för smittskydd och beredskap samt statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten 1 oktober.
PRIS
Ny utmärkelse från ekonomisajt

redaktionen@universitetslararen.se

UTMÄRKELSE
Docent får journalistpris

Cecilia Aare, docent i journalistik vid Södertörns högskola, får ta emot the Literary Journalism Studies Article of the Year för sin artikel In the Cracks between Narration and Experience: Narrative Dissonance in Literary Journalism. Utmärkelsen delades ut på en konferens i Frankrike i maj, arrangerad av The International Association for Literary Journalism Studies. Konferensen hålls årligen för forskare, lärare och journalister som verkar inom genren berättande journalistik.

Eva Jansson, professor emeritus vid Karolinska institutet, får Stora idrottsforskningspriset till en erfaren forskare, som delas ut av Sveriges centralförening för idrottens främjande (SCIF). Hon har bland annat forskat om kroppens och skelettmuskulaturens metabolism och om hur träning påverkar människans hälsa och prestationsförmåga. Juryn lyfter särskilt fram hennes ”betydelse för den idrottsfysiologiska idrottsforskningen samt för kvinnors särskilda villkor inom idrotten” som avgörande för att hon tilldelats priset. Enligt juryns motivering har hon också förenat idrottsvetenskap och klinisk tillämpning med medicinsk grundforskning, och genom det varit drivande i att ”överbrygga klyftan mellan forskning och praktik”.
FRAMRÖSTAD

John Hassler, professor i makroekonomi vid Stockholms universitet, får Guldhumlan av ekonomikanalen EFN. Priset delas ut i fem olika kategorier och John Hassler får det inom kategorin Forskat och förklarat, som går till den som bidragit till att ge en ”bredare allmänhet” kunskap inom ekonomi. EFN ägs av Handelsbanken och kanalen delar ut Guldhumlan i samarbete med storbankens forskningsstiftelse. Var och en av de fem pristagarna får 250 000 kronor.
UTMÄRKELSE De är mest lovande efter 60

Mai-Lis Hellenius, professor emeritus i allmänmedicin med inriktning mot kardio-
– Priset är ett viktigt erkännande av min forskning inom idrott och fysisk aktivitet under drygt 50 år, säger Eva Jansson i ett pressmeddelande.
Priset delades ut 23 april.

vaskulär prevention vid Karolinska institutet, får pris som Årets mest lovande över 60 i kategorin Hälsa, som delas ut av 60plusbanken. Hon får det för sitt ”arbete med att göra forskning om livsstil och hälsa begriplig, relevant och tillgänglig för en bred allmänhet”. Lars Lannfelt , professor emeritus i geriatrik vid Uppsala universitet, får motsvarande pris i kategorin Forskare för sin, enligt juryns motivering, ”banbrytande forskning inom Alzheimers sjukdom”. Utmärkelsen består av 10 000 kronor som vinnarna får skänka till valfri organisation.
PRIS
Vann med forskning om språkbruk

Per Holmberg, professor i svenska språket med inriktning mot språkbruksforskning vid Göteborgs universitet, får Erik Wellanders pris 2026. Han får utmärkelsen för sin forskning om skrivande i skolan och textbruk samt för sina ”insatser för att tillämpa systemisk-funktionell grammatik vid studiet av svenska språket”. Priset är instiftat av stiftelsen Erik Wellanders fond och delades ut på Språkrådets konferens Språkrådsdagen i april.
Linnea Urberg, som disputerade inom pedagogik vid Örebro universitet i höstas, har fått sin avhandling Om elevers motstånd i miljö- och hållbarhetsutbildning framröstad som Lärarpanelens favorit i företaget Skolportens senaste forskningsmagasin. Bland de avhandlingar som nämns i tidningen utses en per nummer till panelens favorit. Linnea Urbergs avhandling handlar om skolelevers inställning till undervisning om miljö och hållbarhet, och om orsaker till eventuellt motstånd mot sådan undervisning.
STIPENDIUM
Belönas för bioenergiforskning
Elisabeth Wetterlund, professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet, får Jan Häckners bioenergistipendium. Enligt juryns motivering får hon utmärkelsen för att hennes forskning ”belyst hur bioenergi kan samverka med elektrifiering, vätgasproduktion och koldioxidinfångning för att skapa robusta och klimatneutrala energisystem. Detta arbete är av stor betydelse för långsiktig utveckling av ett hållbart energisystem”. Stipendiet är på 10 000 kronor och delas ut av Svensk Bioenergi.

sett & hört


Vladimir
• Tv-serie på Netflix, 2026.
• Åtta avsnitt, varav två regisserade av svenska Josephine Bornebusch.
• Baserad på romanen Vladimir (2022) av Julia May Jonas.
Miniserien Vladimir kombinerar collegesatir, svart humor och skruvat passionsdrama. Handlingen tar fart när en kvinnlig medelålders litteraturprofessor blir erotiskt besatt av en nyanställd 25 år yngre författare.
Vi möter genast den namnlösa huvudpersonen, i rollistan benämnd M, som bryter den fjärde väggen och talar direkt till åskådaren. Hon beklagar att studenterna inte längre beundrar henne som förr utan ser hennes undervisning som föråldrad, hon sörjer sitt åldrande och sin förlorade attraktionskraft på män.
M är professor i kreativt skrivande, har en framgångsrik roman bakom sig men har drabbats av skrivkramp. Hennes man John är lyrikforskare på samma institution och är avstängd efter upprepade aff ärer med studenter. Sexförbindelserna skedde innan det blev förbjudet, men nu efter metoo anklagas han för övergrepp och det ska bli en hearing.
M:S LIV HÅLLER på att falla samman. Då anställs en ny lärare, den unge författaren Vladimir. M fi nner honom oändligt attraktiv, oavbrutet trevlig och flörtig. Men det är hon som berättar historien och hennes förhållande till både sanningen och verkligheten blir alltmer relativt under berättelsens gång.
I serien fi nns två återkommande grepp: Berättaren talar direkt till tittaren vilket oftast är underhållande och lägger ytterligare
lager till hennes störande och inte alltför sympatiska personlighet. Däremot blir jag snabbt mätt på de återkommande visualiseringarna av M:s fantasier om sex med Vladimir.
Roande är däremot den satiriska skildringen av det akademiska livet på en litteraturinstitution där de flesta har varit kollegor i decennier. Vi möter skvaller, intriger, maktkamp och ständiga litterära referenser. Studenterna skildras som omogna, naiva och moralistiska. Institutionen sneglar ängsligt på vad studenterna anser, vill inte stöta sig med dem utan dansar efter deras pipa.
Serien odlar en cringe humor och främst huvudpersonens ansträngningar att få Vladimir i säng får mig att vilja ta fram skämskudden.
PÅ VÄG MOT det katastrofala slutet spårar M ur allt mer. Kanske följdriktigt förlöser mötet med Vladimir hennes författarskap. När allt går åt helsike skriver hon rasande snabbt klart sin nya roman som handlar om, just det, en äldre kvinnlig professors passion för en ung kollega. Serien försöker genomlysa svåra ämnen som makt, åldrande, kvinnligt begär, sexuell attraktion, metoo, övergrepp, cancelkultur och konstnärligt skapande.
Man lyckas inte helt, men Vladimir är ett välspelat och visuellt snyggt drama. Skådespelarinsatserna är genomgående trovärdiga och Rachel Weisz är brilliant i den namnlösa huvudrollen.
Per-Olof Eliasson
I huvudet på en universitetslärare
• I en dagboksroman, 150 dagar (Recito Förlag 2026), dokumenterar Ágnes Botond sin sista tid som högskolelärare. Funderar över högt och lågt, om den omedelbara vardagen och om minnen från långt tillbaka, gamla vänner och släktingar. Reflekterar över sin ”icke-karriär”, hon har forskat på ledig tid och haft svårt att få forskningen publicerad. Hon förbereder föreläsningar, föreläser, konstruerar tentafrågor, rättar oavbrutet tentor, handleder examensarbeten. Klagar på oförstående chefer, att hon drunknar i mejl från studenterna och att arbetet äter upp all hennes tid. Kollar med Pensionsmyndigheten och tänker på allt hon ska hinna göra sen.



• När oron över världsläget stiger känns det tryggt att lyssna på Rapporterat (rapporterat. podbean.com). Podcasten från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, reder ut frågor med bäring på säkerhetsläget. I hittills 75 avsnitt behandlar man frågor som hur Ryssland bygger inflytande i Afrika och att spioneriet i Europa blir alltmer komplext. Podden behandlar också andra frågor. Ett avsnitt handlar om hur luftprover insamlade sedan 1960-talet, ursprungligen avsedda att mäta radioaktivt nedfall, nu används för att spåra dna från biologiska organismer. Luftproverna gör det möjligt att studera arter och följa ekosystemens förändringar över tid. Per-Olof Eliasson
Oskar MacGregor, lektor i informationsteknologi Krönika








Min bästa lektion någonsin skedde inte i ett klassrum. Den skedde i ett dammigt förråd med trasiga projektorer och gamla jordglober. Min lärare gav mig en låda med skrot och sa: ”Lista ut hur lång tid det tar för saker att falla”. Ingen formel. Ingen lärobok. Inget ”rätt” svar.





























































Jag byggde en manick: ett papper fasttejpat på en snurrande LP-skiva, med en penna vid nålen. Jag släppte ett föremål från en höjd samtidigt som jag släppte nålen. När föremålet träff ade nålarmen ryckte pennan till och gjorde ett jack i linjen på det snurrande pappret. Från skivspelarens 33,3 varv per minut kunde jag då beräkna falltiden. Det var rörigt, bristfälligt och (enligt min ödmjuka åsikt som sjätteklassare) fullkomligt briljant. Den dagen sköt min tilltro till mina egna förmågor i höjden.
Vi bär alla på snarlika minnen. En lärare som inte bara förmedlade fakta utan som fick oss att tro på oss själva. Som såg vår potential innan vi själva gjorde det. Som utmanade oss att växa och som – liksom vi alla berättar vår egen version av samma historia – ledde in oss på det spår som gjorde oss till den vi är i dag.
NÅGRA DECENNIER INNAN min upplevelse ställde William H. Whyte en kamera vid Seagram Plaza i New York och fi lmade människor i timmar i sträck. Han observerade var de satt, var de stod, var de dröjde sig kvar. Han hade märkt att en del torg sjöd av ett kaotiskt, brokigt liv medan andra, trots topplägen, stod övergivna och oälskade. I sin dokumentär The Social Life of Small Urban Spaces skildrade han dessa kontraster



























och byggde en grundläggande förståelse för varför vissa platser tilltalar oss mer än andra.
Whyte arbetade mot en fond av komplexa teorier och högtravande manifest. Dessa utlovade stadsförnyelse men deras ”perfekta” planer gav ofta döda ytor som människor instinktivt undvek. Whytes insikt var att vi inte behövde fler teorier eller mer exakta mätningar av triviala detaljer, utan en återgång till grunderna: en stadsplanering baserad på det som faktiskt funkade. För torg var detta en kombination av sådant som sol, vatten, grönska och mat, jämte sittplatser som lät folk ägna sig åt ett av










subjektiva sidor manifest
våra favoritnöjen: att betrakta andra.
”Det vi behöver är en återgång till grunderna.”
Vid det här laget undrar du kanske vad berättelser om bra pedagogik har med framgångsrik stadsplanering att göra. Svaret är enkelt: i båda fall känner vi alla igen det så snart vi ser det. Viss undervisning bara är bra, precis som vissa torg bara drar oss till sig. Vi kan kanske inte förklara teorin bakom men vi känner sanningen i ryggmärgen.
DEN FUNDAMENTALA poängen med all pedagogikforskning är, förstås, att slå fast vad som utgör bra undervisning. Vilket gör det desto mer frustrerande att


rummet.


bevittna återkommande fruktlösa debatter mellan kvalitativa och kvantitativa synpunkter på ämnet. Liksom den som just nu skälver här i Sverige efter den svidande rapporten från Riksrevisionen som i princip menade att svensk skolutbildning inte vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet: vissa försvarar behovet av subjektiva beskrivningar medan andra vill ha konkreta data. Båda sidor har förstås rätt. Och båda missar poängen. För sanningen är att vi inte behöver fler komplexa teorier eller högtravande manifest om pedagogikens natur. Precis som vi inte behöver mer exakta mätningar av triviala detaljer i klassrummet. Det vi behöver är en återgång till grunderna. Det vi behöver är pedagogikforskare som ger sig ut och betraktar. Som ägnar åtskilliga timmar åt att observera de lärare vars studenter engageras, vars frågor väcker nyfikenhet, vars föreläsningar fastnar. Som hjälper oss att bygga en grundläggande förståelse för varför viss pedagogik bara är så mycket bättre.
SOM STUDENT KÄNNER jag direkt igen undervisning som är bra. Men som lärare, som försöker designa detta för mina studenter, så är jag lite vilsen i hur jag kan återskapa det på ett konsekvent sätt. Det enda jag vet är att svaren inte verkar återfi nnas i befi ntliga teorier och mätningar. I stället misstänker jag att de gömmer sig någonstans i en låda med skrot.

Oskar MacGregor Lektor i informationsteknologi
Debatt Forskning
Varje nytt forskningsprojekt som på något sätt berör personuppgifter måste gå igenom en process i upp till åtta steg. Doris Lydahl, lektor vid Göteborgs universitet, beskriver hur hon i praktiken hindras bedriva forskning.
I forskarvärlden har vi länge diskuterat etikprövningslagen och hur den riskerar att inskränka den akademiska friheten – så pass att en ny, om än försenad, lag nu är på väg. Mindre uppmärksamhet har däremot riktats mot hur dataskyddsförordningen (GDPR), och universitetens sätt att implementera den, påverkar verksamma forskare.
Inför varje nytt forskningsprojekt som på något sätt berör personuppgifter måste forskare vid Göteborgs universitet genomgå en i värsta fall åttastegslång process för personuppgiftsbehandling. Om forskningen inte rör känsliga personuppgifter behöver man ”bara” genomföra en informationsklassning och en tröskelanalys, upprätta en datahanteringsplan samt registrera handlingarna. Jag skriver ”bara” eftersom tröskelanalysen kräver en omfattande redogörelse för den planerade personuppgiftsbehandlingen: varför den genomförs, vilken rättslig grund som åberopas, hur uppgifterna ska hanteras och vilka kategorier de tillhör. Allt detta sker utan egentlig hjälp, stöd eller utbildning – utöver några inspelade fi lmer.
”... de jurister
som utformat processerna har begränsad förståelse för samhällsvetenskaplig forskning.”
en beroendeställning, krävs även en konsekvensbedömning. Detta är en löpande och dokumenterad process som syftar till att säkerställa efterlevnad av dataskyddsförordningen. Vid Göteborgs universitet innebär det att forskaren själv, utan stöd, fyller i en omfattande dokumentation där personuppgiftsbehandlingen beskrivs systematiskt, en rättslig analys genomförs samt risker identifieras, analyseras och åtgärdas.
När dokumentet är ifyllt skickas det till universitetets förvaltningsjurister, som påpekar vad som behöver ändras men utan att ge konkreta förslag på hur. När juristerna bedömer att konsekvensbedömningen håller tillräcklig kvalitet skickas den vidare till dataskyddsgruppen, som granskar materialet och begär ytterligare kompletteringar.
Om forskningen dessutom uppfyller fler än två kriterier för hög risk för forskningspersonerna, exempelvis om uppgifterna är känsliga eller om deltagarna befi nner sig i
TRE AV DE forskningsprojekt jag är verksam i har genomgått denna process. Min forskning är kvalitativ och empirisk, ofta baserad på intervjuer och etnografi ska observationer. I det första projektet tog processen närmare ett halvår, eftersom vi var en av de första forskargrupperna vid Göteborgs universitet som genomgick den. Under denna tid var projektet i praktiken bakbundet – vi kunde inte bedriva empirisk forskning, samtidigt som



projektmedlen fortsatte att förbrukas. Som tur var gick jag på föräldraledighet i mitten av processen, vilket innebar att projektet fick utökad dispositionstid.
Under den andra processen fick vi lära oss att även pseudonymiserad data, såsom fältanteckningar och transkriptioner där alla uppgifter som kan identifieras tagits bort, ändå klassas som känslig och därför endast får bearbetas i säkerhetsklassade miljöer. I praktiken innebär detta att en intervjutranskription inte får analyseras i program som NVivo eller Atlas på den egna datorn, eftersom materialet då anses lämna den säkra miljön.
I den tredje processen menade förvaltningsjuristerna att eftersom pseudonymiserade fältanteckningar och intervjutranskriptioner
Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.


fortfarande utgör personuppgifter, bör vi överväga om det verkligen är nödvändigt att publicera citat i vetenskapliga artiklar – och om vi ens har rättslig grund för att göra det. Ungefär samtidigt fick jag ett peer review-utlåtande där granskarna efterfrågade mer empiri i artikeln.
TVÅ SAKER KAN konstateras. För det första är vi forskare alltför dåligt rustade för att själva hantera dessa processer. Etiska överväganden har vi tränats i sedan forskarutbildningen, men juridisk kompetens saknas i stor utsträckning. För det andra framstår det som uppenbart att de jurister som utformat processerna har begränsad förståelse för samhällsvetenskaplig forskning.
Missförstå mig inte: skyddet av personupp-


gifter är centralt. Men om jag inte får bearbeta mitt material på ett adekvat sätt och inte heller använda det i mina publikationer så kan jag i praktiken inte bedriva forskning.
Som jag ser det fi nns det två möjliga vägar framåt. Antingen får universiteten se till att vi forskare är bättre rustade att ta oss an denna process eller så får processen underlättas och hjälpen och stödet som fi nns för forskare att ta sig igenom den utökas. Jag skulle föredra det senare.
Doris Lydahl Lektor i vetenskapsteori, Göteborgs universitet
FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se/debatt
Naturligtvis
behövs forskning som inte lever upp till att �örsöka motbevisa några antaganden. Forskning utan antaganden behövs �ör att antaganden ska kunna göras i ett senare skede.”
Anders Flykt , universitets lektor vid Mittuniversitet, i debattartikeln Vi måste våga prata om vad som definierar vetenskap.

Jaga inte AI-spöken –börja belöna transparens • ”Frågan är alltså inte om AI används i forskningen – det gör den redan. Frågan är om vi vill ha ett system där detta sker i det fördolda, eller ett där det sker öppet och ansvarsfullt. Att försöka skilja mellan ’mänsklig’ och ’AI-genererad’ text är fel väg att gå. Det vi behöver är något mer värdefullt: ett forskningssystem som belönar de som tydligt visar hur kunskap framgångsrikt produceras i samarbete med AI. AI-assistans ska alltså deklareras fullt ut i samband med vetenskapliga artiklar. Det kommer inte att dröja länge innan det snarare är så att AI behöver deklarera humant samarbete vid publicering av forskningsresultat, men det är en annan historia.”

Jan Scheffel, professor emeritus vid KTH, i debattartikeln J aga inte AI-spöken – börja belöna transparens

Biträdande lektorat ger rätt att befordras till lektor. Men anställningen kan bara sökas fem, eller ibland sju, år efter disputation. Många kvalificerade personer har därför inte möjlighet att söka, skriver Helene Castenbrandt.
I Universitetsläraren nr 1/2026 uppmärksammades att en övervägande majoritet av alla nyanställda vid svenska lärosäten är under 45 år. Rådande rekryteringssystem verkar alltså gynna yngre, och med ett arbetsliv som förväntas fortsätta allt längre upp i åldrarna är det ett förhållande som behöver diskuteras. Mönstret är tydligast när man ser till samtliga anställda, men även bland lärare och forskare är en klar majoritet av de nyanställda under 45. Vid vissa lärosäten är över 80 procent av de nyanställda under 45 år. Ser man därtill till gruppen över 55 år blir det ännu tydligare att rekryteringar utestänger äldre. Varför är det så?
VISSERLIGEN BIDRAR doktorander och postdo ktorer till hög andel yngre nyanställda, men en faktor som inte nämns i artikeln är anställningsformen biträdande lektorat (BUL). De åldersmönster som framkom i Universitetslärarens artikel sätter nämligen fi ngret på flera av de nackdelar som BUL-systemet medför. Det är ett uttalat mål att öka antalet biträdande lektorer och anställningsformen infördes för att förbättra karriärvägarna inom akademin. En klar majoritet av alla som disputerar är under 40 år och då tidsfönstret för BUL är högst fem år (eller numer i vissa fall sju år)
efter disputation är därför få över 45 behöriga att söka en BUL-tjänst.
Till skillnad från meriteringsanställningen postdok ger BUL därtill rätt att befordras till lektor om de fastställda kraven uppfyllts efter utsatt tid. Vilket alltså innebär att många lärartjänster i dag tillsätts genom BUL för att därefter genom befordring omvandlas till lektorstjänster. En effekt av hög användning av BUL-tjänster bör därför minska rörligheten i sektorn för seniora lärare. Det blir helt enkelt färre utlysningar där personer längre fram i karriären är behöriga att söka.
”Meriteringstjänster behövs, men det är långt mindre självklart att de också ska utgöra ett snabbspår till en lektorstjänst för vissa.”
BUL-SYSTEMET MEDFÖR även att många forskare vid svenska lärosäten utestängs från att i konkurrens söka många av de lärartjänster som utlyses om de missat tidsfönstret för BUL. Det innebär att tjänster går till långt mindre meriterade, medan mer meriterade forskare blir kvar i en karriärmässig återvändsgränd. I ämnen där få tjänster utlyses är därtill tidsfönstret för BUL en fråga om tur då det kan dröja år mellan utlysningarna och det gäller att ha disputerat rätt år för att ha en chans.
Med ökad extern finansiering har forskargruppen vuxit och numer fi nns omkring 4 000 anställda på forskartjänster vid svenska lärosäten. Det är en stor grupp. Merpar-


ten av dessa är anställda vid de stora forskningsintensiva universiteten. Det handlar om högt meriterade anställda som i många fall själva fi nansierar sina tjänster genom externa anslag, och som gör viktiga insatser inom forskning såväl som undervisning.
På de flesta lärosäten är dessa forskare dock inte inkluderade i karriärvägarna och möjlighet att befordras till lektor fi nns inte. Lärosätena hänvisar i stället till det stöd som erbjuds för meritering och att forskarna därefter kan söka lärartjänster i konkurrens. Men för det behövs tjänster att söka.
MED VETENSKAPSRÅDETS nya satsning på strategisk rekrytering av biträdande lektorer utesluts därtill än fler på grund av fastställda kriterier gällande internationell bakgrund. Det starka fokuset på internationell rekrytering


har även en generell påverkan på rekryteringsprocesserna. Med internationell excellens som kriterium riskerar sökande från det egna universitetet att sållas bort, inte på grund av bristande excellens utan för att de redan är verksamma vid lärosätet.
Meriteringstjänster behövs, men det är långt mindre självklart att de också ska utgöra ett snabbspår till en lektorstjänst för vissa. Det är svårt att se att detta system lyckas upprätthålla våra annars så högt värderade meritokratiska principer när många högt meriterade utesluts från att i konkurrens söka våra lärartjänster.
Helene Castenbrandt Forskare i ekonomisk historia och facklig förtroendeman, Saco-S, Lunds universitet
Artificiell intelligens
Vad händer när AI-bolagen börjar ta mer betalt? Det blir dyrt om alla anställda och studenter ska få tjänsterna av lärosätena, skriver Jonas Grafström, vice vd för Ratio och gästlektor vid LTU.
Universitet runt om i landet integrerar nu AI-tjänster som Chat GPT och Claude i undervisningen. Studenter uppmanas att använda verktyg för kod, text och analys. Lärare bygger moment där AI är en del av arbetsprocessen. Det framstår som rationellt. Tekniken fi nns, produktiviteten ökar och arbetsformer förändras.
”... vad
universitet innebär det att undervisning som byggs kring externa AI-modeller i praktiken knyts till en prissättning man varken kontrollerar eller kan förutsäga.

kostar det att bygga utbildning kring verktyg vars prissättning ligger utanför lärosätenas kontroll?”
Men det fi nns en fråga som nästan inte diskuteras mitt i lyckoruset över det nya: vad händer när det börjar kosta på riktigt? Inte bara 200 kronor per student och månad utan tillräckligt mycket för att de förlusttyngda AI-bolagen ska kunna ha en möjlighet att bli lönsamma.
DE MEST AVANCERADE AI-modellerna drivs av företag med höga kostnader som vida överstiger intäkterna och därmed finns tydliga incitament att ta rejält betalt i framtiden. Bolagen planerar investeringar större än de nordiska staternas samlade statsbudgetar. Sådana investeringar måste ge avkastning. Det talar för att dagens priser inte är varaktiga. Prissättningen i dag är låg i relation till kapaciteten och kan beskrivas som en introduktionsfas.
Företag som Open AI och Anthropic höjer redan priser kopplade till AI-tjänster, samtidigt som avancerade abonnemang når nivåer på flera tusen kronor i månaden. Samtidigt sker en övergång mot användningsbaserad prissättning precis som för el och vatten, där varje interaktion genererar en kostnad. I sådana system blir kostnaden inte bara högre utan också svårare att förutse. För ett
DET GÅR SÅ klart att ha förväntningar på att studenterna har viss utrustning. Gratisversionerna finns men fungerar sämre. Studenter som använder betalversioner av AI-verktyg kommer troligen få en fördel. De får tillgång till snabbare modeller, bättre svar och färre begränsningar. Det är formellt frivilligt men funktionellt nödvändigt att betala. Ett sådant system skaver mot grundprincipen om likvärdig utbildning. En svensk studie visar att sysselsättningen bland unga i AI-exponerade yrken minskar, samtidigt som den ökar i äldre åldersgrupper. Mot denna bakgrund argumenteras det för att utbildningssystemet bör ”AI-rustas” för att bättre spegla arbetsmarknaden. Det kan vara en rimlig slutsats. Men den bortser från en central fråga: vad kostar det att bygga utbildning kring verktyg vars prissättning ligger utanför lärosätenas kontroll?
JOBBET BETALAR FÖR Claude och Chat GPT och vissa dagar slås användartaket i för Claude. Ett vänligt påpekande om att större paket fi nns att tillgå dyker upp på skärmen. 200 kronor per månad kommer nog bli 1 000 kronor innan året är slut. Om produktivitetsökningen är 25 procent är det ekonomiskt sett billigt men om alla universitetsanställda ska ha detta blir det dyrt, om alla studenter ska få det blir det ännu dyrare.
Jonas Grafström Vice vd för Ratio, Näringslivets forskningsinstitut, och gästlektor vid Luleå tekniska universitet

FOTO: ERIC KRONBERG
Staff in Lund told not to speak to the media, university teachers in Gävle to lose their jobs and a crisis in course literature. This is a selection of articles from Universitetsläraren translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.
Breaches of the Public Procurement Act and shortcomings in the examination process are among the issues that have emerged from whistleblower reports and an internal investigation at the School of Industrial Design at Lund University.
At the end of 2023, students at the School of Industrial Design in Lund filed a Section 6:6a report under the Work Environment Act, which allows a health and safety representative to demand that an employer take action to address risks in the work environment. The report described a lack of clarity about what was being assessed in the courses, poor treatment from teaching staff and lengthy examinations processes.
Shortly afterwards, a whistleblower highlighted shortcomings in financial manage -
ment, which led to an investigation by the university’s internal audit department. In spring 2025, a new whistleblower report was received which, as well as financial irregularities, also revealed shortcomings in the handling of student results, the registration of grades and the treatment of students. Teachers are alleged to have shown favouritism and spoken ill of students, while examination results were not reported on time.
ANNIKA OLSSON, DEAN of Lund University Faculty of Engineering (LTH), confirms that irregularities have come to light at the School of Industrial Design. She emphasises that operational responsibility is delegated to the heads of department and the managers who are closest to the day-to-day work.
“We have a trust-based structure, and so I need to trust the staff who have responsibility out in the organisation.”
One of the measures the university implemented was to appoint Ylva Hofvander Trulsson as the new Head of Division at the School of Industrial Design. Hofvander Trulsson tells us she has been running a development project since she was recruited, focusing on structures and procedures relating to the

exercise of authority and to the work environment for students and teachers.
ADAM BRENTHEL, CHAIR of the local Saco-S association at Lund University, says that the trade union organisation has ongoing cases at the School of Industrial Design and that some of them are “quite difficult”. Brenthel believes it is still too early to say whether the employer’s measures have had a positive impact on the work environment, but notes that the situation has escalated due to poor finances and a lack of leadership.
“Work environment situations like this do not just appear suddenly. They often develop over several years. That is why it is a question of leadership, because if these things are not dealt with at an early stage, they tend to grow.”
Lina Landström
When Universitetsläraren investigated reports of mismanagement at the School of Industrial Design in Lund, staff received an email from a department manager instructing them not to speak to the media.
During Universitetsläraren’s investigation on concerns regarding mismanagement at the School of Industrial Design at Lund University, an email was sent to staff by Ylva Hofvander Trulsson, the Head of Division at the School of Industrial Design. In the email she stated that the vice-chancellor, a student and she herself had been contacted by a journalist from Universitetsläraren.
“If you are contacted by the journalist, please refer them directly to me,” she wrote in the email.
In a follow-up email a few hours later, she wrote that she wished to clarify her previous email, which she “perhaps wrote too hastily”. The second email concludes by stating that everyone is welcome to refer media enquiries to her.
HOFVANDER TRULSSON HAS declined to be interviewed by Universitetsläraren but replied in writing:
“Everyone who studies and works at the university enjoys freedom of expression and free-
dom of information, which means they can always share their opinions freely. It goes without saying that we follow these principles.”
Sources tell us that this is not the first time staff have been instructed not to speak to the media about the conflict at the School of Industrial Design. ○
Lina Landström
A deficit running into millions, poor management and interrogation-style interviews with staff. According to the union, the problems at Mälardalen University are extensive.
Since launching an unfunded programme for 20 postdocs without a formal decision, the School of Innovation, Design and Engineering (IDT) at Mälardalen University (MDU) has run a deficit of over SEK 62 million over a four-year period, reports the local newspaper VLT. The employment of postdocs at IDT was a result of an increased research grant following MDU’s elevation to university status in 2022.
“It may sound as though people are crooks and have been deliberately mismanaging things,” says Björn Fundberg, vice-chair of the local Saco-S association at MDU, “but there are several explanations for the lack of clarity regarding compliance with regulations. Administrative support has been inadequate, for example.”
TWO SEPARATE REVIEWS have been carried out, one external and one internal, and several personnel cases are currently under investigation.
“We are not used to police interrogation-type situations”, says Fundberg.
He and Roger Andersson, chair of the Saco-S association at MDU, describe how employees are not given the opportunity to tell their version of events, while the union has been prevented from doing its job. For example, they explain, they have not been allowed to see case files during deliberations before the Staff Disciplinary Board on the grounds that the ongoing investigation is subject to confidentiality, which creates
uncertainty regarding what the employee is accused of.
“We have a bad situation here, which is very worrying, especially for those affected. We believe that confidentiality cannot apply to the employee,” says Fundberg.
The problems are primarily associated with IDT, but the union feels that the handling of staff matters has changed elsewhere within MDU as well.
“They are taking a slightly tougher line. They are muzzling the union even in matters unrelated to this department,” says Andersson.
Universitetsläraren has contacted Martin Hellström, the vice-chancellor of MDU, for comment. ○
Lina Landström
The University of Gävle gave notice of redundancy to seven members of staff. Four of these were offered new positions at the university, three of whom have now accepted.
Earlier this year, the University of Gävle announced that seven people within public health science would be made redundant, as the subject was to be discontinued. When the redeployment assessment process was complete, four of the seven were offered other positions at the university. Three of those who received the offer of a new position have accepted. The reason the subject of

public health science is being discontinued is that the university needs to reduce its number of stand-alone courses due to an insufficient increase in its state budget allocation, explains Magnus Isaksson, head of the Faculty of Health and Occupational Studies.
“We simply do not have the revenue to keep this programme running,” he says. ○
Linus Hellerstedt
A student convicted of terrorismrelated offences has been allowed to continue his studies at the Royal Institute of Technology (KTH), after the Higher Education Expulsions Board rejected the university’s request to expel him.
In November 2025, the student was sentenced to eight years’ imprisonment for several serious offences linked to terrorism. He has also previously been convicted of arson. The sentence prompted KTH to request that the student be expelled from his course, citing the risk that he might cause harm to people or property. KTH states that students and staff have expressed concern and fear for their safety. In February, the Higher Education Expulsions Board (HAN) rejected KTH’s request. KTH has appealed the decision to the Administrative Court. ○
Katharina Hedström
Scholars at Risk in Sweden has now been helping foreign researchers from conflict zones find a new place to practise their profession for ten years. Universitetsläraren has met some of the people who have received support from the network.
Wasma Amin Abdelgadir Ahmed meets us in the entrance hall of the Science for Life Laboratory in Solna. Cheerful and proud, she shows us around the building at Scilifelab, as it is commonly abbreviated. It


is a research centre for bioscience, medicine and the environment run by Karolinska Institutet (KI), the Royal Institute of Technology (KTH), Stockholm University and Uppsala University. This has been her workplace for close to two years. In her first year, she held a post as a research engineer funded by Scholars at Risk. She is now employed as a postdoctoral researcher in biochemistry at KI.
She grew up in Sudan and came to Sweden in 2023. Before that, she completed her PhD in genetics and molecular biology in Italy, where she had moved in 2019. She defended her thesis in April 2023, and she was so homesick for Sudan that she headed to the airport that very afternoon to fly home. The plane had barely landed in Khartoum, the capital, before the civil war – which is still ongoing – broke out.
“The situation escalated very quickly,” she explains. “From waking up and seeing plumes of smoke in the distance, to opening the window and being able to hear the war, we were soon lying in bed and hearing on the street outside. All in just a few days.”
THE WAR WAS NOT the only reason Wasma Amin Abdelgadir Ahmed decided to leave Sudan for a second time. She had previously been a senior lecturer at a state university and describes herself as politically active. She tells us that the regime’s view is that university teachers are not permitted to express political views.
“I had also been arrested at one of the previous demonstrations, so I was also on the list of people who had actively participated in protests against the regime.”
There is no academic freedom in Sudan, she says.
“By humiliating and belittling university teachers, a signal is sent to others that they will be next if they choose to follow the same path. Women are usually hit hardest.”
On top of that, she also found herself in a difficult situation with the man she was married to. During her time in Italy, her family had signed a marriage contract with his family. She describes it as an agreement based on religion. When she returned from Italy, she told the man that she wanted a divorce, but he refused. That was when the threats started.
“First, he said openly that he was going to kidnap me from my home, and that he had the right to do so because he was my husband. That is true, too. By law, he can take me wherever he wants.”
By this point, her family had realised that the marriage was a mistake. The man began
to threaten the whole family. He would take them to court and use his police and military contacts to get what he wanted. When she and her family realised the threats were serious, they decided she had to leave the country. In Sudan, she is still regarded as married. She cannot go back.
“I will be taken by force and made to live with him and obey him without any rights of my own. He has the legal right to do whatever he wants to me without being punished for it, even to take my life. As a man whose wife wants a divorce, he would be seen by society more as a hero than as a criminal if that happened.”
As well as the Scholars at Risk network paying her salary during her first year in Sweden, she still has regular follow-up meetings with a case worker.
“It feels good to have someone who can give you a push, so that you do not forget to think ahead,” she says.
IN YEMEN, A CIVIL WAR has been raging since 2015, and the situation for the country’s university teachers and researchers has deteriorated steadily over time. Those who teach Western literature are particularly vulnerable, says Anees Al-Najjar, a docent in English and literary studies at Linnaeus University in Växjö. He and his colleagues in Yemen were constantly subjected to threats and pressure from militias and religious groups.
Al-Najjar grew up in Yemen but spent several years living in India, where he studied for a master’s degree and obtained a doctorate. When he returned to Yemen, he worked at the Department of English at the University of Ibb. In Yemen, he expected to be arrested every day, but it was not the thought of a trial or a prison sentence that worried him. There is no justice system in Yemen, he says. Several hundred academics have been killed or abducted, never to return.
WHEN AL-NAJJAR REALISED he could not stay in Yemen, he contacted Scholars at Risk. He arrived in Sweden early 2025 and was given a post as a visiting researcher at the University of Gothenburg. As his one-year term of employment was drawing to a close, he once again turned to Scholars at Risk, who helped him to send his applications, references and qualifications to various HE institutions. He was ultimately offered a one-year contract at Linnaeus University as a full-time researcher. He has a mentor at Linnaeus University and is
in regular contact with a representative from Scholars at Risk.
Ideally, he would like to receive support from the organisation in more situations, for example with matters at the Tax Agency and the Migration Agency. His eldest son is still in Yemen and his second-eldest son has now turned 18. When Al-Najjar applied for an extension to his residence permit, he understood that it is not certain that his son will be allowed to stay. The family is still waiting for the Migration Agency’s decision.
“My wife says that if he has to go back to Yemen, she will go with him. A child without parents has little chance of a good life in Yemen. It is strange that Sweden considers an 18-year-old to be independent.” ○
Linus Hellerstedt
First, decide what you want to achieve by communicating your research. Then you can choose whether it is best to send out a press release or give a talk at the library.
“For me, communicating my research is part of being a researcher,” says Victor Galaz, a docent of political science at the Stockholm Resilience Centre at Stockholm University and programme director at the Beijer Institute for Ecological Economics at the Royal
Swedish Academy of Sciences. He was named one of 2025’s ’super communicators of the year’ by the magazine Resumé and conducts research on topics such as AI and sustainability. He is also a cultural affairs columnist for the national daily newspaper Svenska Dagbladet.
In his eyes, the roles of researcher and communicator are intertwined in such a way that one enhances the other.
“It is not as though you do research and then communicate about it separately. For me, these two roles go hand in hand. Partly because I believe that, as researchers, we have a responsibility towards taxpayers, but also because our research improves when we are forced to communicate it. In other words, you have to think things through. You have to ask yourself, ‘What evidence do I have to back this up?’ How am I going to explain that these things are connected?”
WHEN IT COMES to planning communication, Galaz believes it is primarily a question of timing. You need to keep an eye on what subjects are being discussed in society at large. His second point is about being reachable.
“Be available when the phone rings and a journalist is looking for you. If you miss their call, ring back; reply to emails, even if you cannot do so straight away. Journalists work at a different pace to us.”
His third point is about being thoroughly prepared.
“It is very rare that you are just communicating a single research result; rather, what you are doing is communicating an entire field of research. So even if you are asked what

you found in a study, you must always be able to explain the context of that study.”
Research communication is often handled by the communications officers at the HE institutes’ faculties. Charlotte Ståhl is a faculty communications officer at the Faculty of Social Sciences at Umeå University.
“First, you have to ask yourself: what do I want to achieve with this communication?” she says. “What is it that I want to say, and who do I want to reach? From there, we can work out, for example, which channels and what times are suitable. Quite simply, the who, how, when and what.”
ONE TIP FOR making your research visible in the longer term is to write about it on Wikipedia, says Per Melander, a faculty communications officer at the Faculty of Humanities at Umeå University.
“It may take a bit of time to write the article, but once you have done it, you might only need to spend fifteen minutes a month maintaining the page.” ○
Per-Olof Eliasson
Most Swedes join a sports club at some point in their lives. Susanne Johansson, a senior lecturer in sports science at GIH, conducts research that aims to make sport a safe space for everyone.
We are in one of the lecture theatres at the Swedish School of Sport and Health Sciences (GIH). The white walls are bare; outside, the April weather hints at the coming spring. Susanne Johansson exudes calm when she speaks. She says she has had to grow into the role of teacher, unlike many of her colleagues, who have brought teaching skills with them from their background as physical education teachers in schools.
Susanne Johansson made her first foray into elite sport in mixed martial arts (MMA), at a time when few women and girls practised the sport. The lack of competition in her weight class led her to switch sports and eventually move into elite powerlifting. The result of her efforts was a gold medal at the Swedish Championships – and exhaustion. Her
attempt at a dual career, combining elite sport with doctoral studies, proved too much and she was forced to choose. She chose research.
“But I still train. I have been a referee for several years and am active in my club. I like keeping one foot in sport.”
INITIALLY, HER RESEARCH focused on highlighting problem areas involving insecurity and vulnerability within sport. Her interest in power structures is something that has remained with her since her days as a sociology student at Stockholm University, while the topic of sexual harassment came up almost by chance.
“I was basically just casting around looking for something that seemed interesting to research. It was probably just something I stumbled across.”
Once her doctoral thesis was complete, the sports movement wondered what they should do to address the problems highlighted by the research, because, after all, knowing a problem exists is not the same as having access to the solutions. Her focus shifted, and now Johansson’s research is more about how sport can change and become safer. The problems of sexual abuse in sport are not a matter of a few bad apples and paedophiles, her research suggests.
“Because this has long been, and to a large extent still is, something that is not talked
Susanne Johansson …
… is 47 years old and completed her doctorate in 2017 with a thesis entitled Sexual Relationships between Athletes and Coaches: Love, Sexual Consent, and Abuse. Today she is a senior lecturer in sports science at the Swedish School of Sport and Health Sciences (GIH).

about much in everyday life, it has been driven by high-profi le cases in the media. And those tend to be extreme cases.”
WHEN PEOPLE’S KNOWLEDGE comes from media cases, they get the impression that if those few bad apples are simply removed from sports, the problems will disappear. In reality, the problem is bigger and has to do with a culture that normalises inappropriate behaviour, Johansson believes. So it is the situation that creates the perpetrators, and that makes the path away from the problems more difficult, as it requires all of us to change.
“It is much easier to throw the bad apples in prison and hope that they never come back than it is for all of us to have to think about how we behave and how we adults can create an environment where, for example, young people feel safe.” ○
Lina Landström


jeopardising students’ knowledge acquisition and their ability to use course literature.”
What is behind the crisis in
Reports provide a clear picture: Swedish course literature is selling less and less. Everyone agrees about that, but what is the reason?
Following a steady rise in sales of course literature between 2001 and 2011, sales levelled off before reaching a new peak during the pandemic year of 2021. Then sales plummeted by 40 per cent in the period until 2024. The figures for the publication of course literature have now stabilised, but at a much lower level than before.
Håkan Pihl, Vice-Chancellor at Kristianstad University, is one of many who are concerned about the future of course literature.
“The situation for course literature is problematic,” he says. “Publication has fallen drastically, and if this trend continues, there will hardly be any course literature published in Swedish at all, and that would be a serious issue.”
The government is also concerned.
“The crisis in reading is becoming increasingly apparent,” writes Lotta Edholm, Minister for Upper Secondary Education, Higher Education and Research, in an email to Universitetsläraren.
“This is a worrying development, as it risks
The Swedish Higher Education Authority (UKÄ) has surveyed the use of course literature on the government’s behalf. In a new report, the agency has compiled answers to questions it put to departments, libraries and student unions at HE institutions. The report shows that a large proportion of the teachers surveyed believe that students are reading course literature to a lesser extent than before.
Those most directly affected, the students, also see the problem and believe it is largely fi nancial. Colin Andersson, chair of the Saco Student Council, says:
“Students need to be able to afford to buy course literature. And in recent years, with high infl ation and rising rents and food costs, it has been difficult for many of them to feel they can afford to spend money on course literature.”
MÅNS SVENSSON, VICE-CHANCELLOR at Jönköping University and Chair of the Association of Swedish Higher Education Institutions’ expert group on university libraries, widens the discussion on the crisis in course literature.
“When talking about this crisis,” he explains, “you have to be a bit careful about how you defi ne the term ‘course literature’. Course literature is a broad concept. Over time, it has encompassed a combination of books written in Swedish, books written in English, as well as


articles in the databases our libraries subscribe to.”
Also among those most directly affected are the publishers of textbooks. Stefan Persson, CEO of the educational publisher Studentlitteratur and chair of the trade association Läromedelsföretagen, explains the background to the current situation.
“I think you have to go back a few years to put it in the right context. During the pandemic, Swedish universities were closed; students could no longer go there and take part in lessons. That was when the importance of course literature for students grew.”
After the pandemic, sales of new Swedish course literature began to fall rapidly.
“Sales fell by about 40 per cent over a couple of years. Obviously, this was a significant fi nancial blow to us as publishers.”
Since autumn 2024, the situation regarding the publication of course literature has stabilised, says Persson.
PER KORNHALL IS the Chair of Läromedelsförfattarna, the Swedish trade association for authors of educational literature.
“The situation is very, very difficult for the publication of Swedish-language course literature, as we demonstrated in our report ‘The Perfect Storm’ just over a year ago,” he says.
The report highlights a range of factors behind the crisis in course literature.
“There is the second-hand market, which has become more efficient. There is illegal digital downloading. But there is also the angli-
cisation of Swedish higher education. And students’ reading habits. Perhaps it is also the case that some students are letting AI summarise the course literature instead of reading it themselves,” Kornhall explains. ○
Per-Olof Eliasson
Column: Plazas can reveal the secret to better teaching
My best lesson ever didn’t happen in a classroom. It happened in a dusty storage space fi lled with broken projectors and outdated globes. My teacher handed me a box of junk and said, ”Figure out how long it takes for things to fall.” No formula. No textbook. No ”right” answer.
I built a contraption: a sheet of paper taped to a spinning LP record, with a pencil by the needle. I’d drop an object from a height at the same time as I dropped the needle. When the object hit the needle arm, it would jerk the pencil, creating a jag in the line on the spinning paper. From the record player’s 33.3 RPM, I could then calculate the fall time. It was messy, fl awed, and (in my humble sixthgrade opinion) absolutely brilliant. That day, my belief in my own abilities soared.
We all have some memory like this. A teacher who didn’t just deliver facts, but who made us feel capable. Who saw our potential before we saw it ourselves. Who challenged us to grow, and who – in the way we all tell our own version of the same story – set us on the path that ultimately led to who we are today.
A FEW DECADES before my experience, Wil liam H. Whyte set up a camera by Seagram Plaza in New York City and fi lmed people for hours on end. He watched where they sat, where they stood, where they lingered. He had noticed that some plazas teemed with chaotic, messy life, while others, despite prime locations, were abandoned and unloved. In his documentary The Social Life of Small Urban Spaces, he chronicled these contrasts, building a bottom-up understanding of why some places appeal to us more than others.
Whyte was working against a backdrop of complex theories and lofty manifestos. These promised urban regeneration, but their ”perfect” designs often translated into dead spaces that people instinctively avoided. Whyte’s
insight was that we didn’t need more theories, or more precise measurements of trivial details, but a return to the basics: urban planning based on what actually worked. For plazas, this was a combination of things like sun, water, greenery, and food, alongside seating that let people engage in one of our favorite pastimes: observing others.
At this point you might be wondering what stories about great teaching have to do with successful urban planning. The answer is simple: in both cases, we all know it as soon as we see it. Some teaching just is great, much like some plazas just draw us in. We might not be able to explain the theory behind it, but we feel the truth in our gut.
THE FUNDAMENTAL PURPOSE of all pedagogy research is, of course, to establish what makes for good teaching. Which makes it all the more frustrating to witness recurrent fruitless debates between qualitative and quantitative views of the topic. Like the current one convulsing Sweden, after a scathing report from the Swedish National Audit Office essentially stated that Swedish schooling is not based on a scientific foundation and proven experience: some defend the need for subjective descriptions, others request more hard data. Of course both sides are correct. And both are missing the point.
Because the truth is we don’t need more complex theories or lofty manifestos about the nature of pedagogy. Just like we don’t need more precise measurements of trivial details in the classroom. What we need is a return to the basics. What we need is pedagogy researchers who go out and observe. Who spend countless hours watching the teachers whose students lean in, whose questions spark curiosity, whose lectures stick. Who help us build a bottom-up understanding of why some teaching just is so much better.
As a student, I immediately recognize good teaching. But as a teacher, trying to engineer it for my students, I’m at a bit of a loss as to how to make it consistently happen. All I know is that the answers don’t seem to be found in existing theories and measurements. Instead, I suspect they’re hiding somewhere in a box of junk. ○ Oskar MacGregor Senior Lecturer in Informatics







Akademisk frihet beskrivs ofta som rätten att forska, undervisa och söka kunskap utan politisk eller ideologisk styrning. Det är sant. Men för oss som arbetar i akademin är det något mer konkret än så. Akademisk frihet handlar om vardagen på våra lärosäten. För akademisk frihet är inte är ett privilegium för högskoleanställda, utan är en nödvändig förutsättning för trovärdighet och en resurs för samhället i stort. För vad spelar frihet i lagen för roll om du inte vågar kritisera ditt lärosäte eller säga emot dina kollegor eller chef? Vad betyder den om du riskerar att förlora din försörjning när du lyfter obekväma perspektiv i undervisningen eller forskningen? Hur fri är undervisningen och forskningen om hot, hat och trakasserier leder till självcensur?

”När forskare tystnar förlorar samhället viktig kunskap. När lärare undviker svåra frågor försvagas utbildningen. När doktorander tidigt lär sig att anpassa sig i stället för att tänka fritt riskerar hela akademins kultur att förändras.”
Det här är frågor som allt fler talar om. Diskussionen om akademisk frihet har blivit starkare de senaste åren, inte minst mot bakgrund av utvecklingen internationellt. Vi ser hur universitet pressas politiskt i flera länder och hur forskare och lärare attackeras för sin undervisning och forskning. Men också i Sverige pågår nu ett viktigt arbete. Regeringen har tillsatt en utredning om stärkt skydd för den akademiska friheten och en annan om lärosätenas organisationsform och styrning. Det är välkommet. Men samtidigt måste vi våga tala klarspråk om att akademisk frihet aldrig kan reduceras till en juridisk princip på nationell nivå. Den måste också kunna utövas i praktiken. På varje lärosäte. Det är så vi får trovärdig undervisning och forskning.
FÖR FORSKARE, UNIVERSITETSLÄRARE och doktorander handlar akademisk frihet därför inte bara om principer utan också om väldigt konkreta arbetsvillkor. Det handlar om trygga anställningar och möjligheten att bygga en akademisk karriär utan ständig osäkerhet. Om möjlighet för forskning och undervisning av hög kvalitet. Om kollegialitet och högt i tak. Om att kunna delta i det offentliga samtalet utan rädsla för repressalier. Om att kunna undervisa vetenskapligt och kritiskt även när ämnen uppfattas som kontroversiella. När
de här förutsättningarna saknas urholkas också friheten. SULF:s rapporter visar tydligt att hot och hat mot forskare och universitetslärare är ett arbetsmiljöproblem. Nästan hälften av alla doktorander, forskare och lärare uppger att de utsatts för hot, hat eller otillbörlig påverkan. Många väljer att inte anmäla. Många blir mer försiktiga. En del undviker vissa forskningsområden eller drar sig undan det offentliga samtalet. Det påverkar direkt undervisningen och forskningen. Det är inte bara ett arbetsmiljöproblem. Det är ett demokratiproblem.
NÄR FORSKARE TYSTNAR förlorar samhället viktig kunskap. När lärare undviker svåra frågor försvagas utbildningen. När doktorander tidigt lär sig att anpassa sig i stället för att tänka fritt riskerar hela akademins kultur att förändras. Därför är det viktigt att vi inte fastnar i en alltför snäv diskussion om akademisk frihet. Friheten måste skyddas både institutionellt och individuellt. Sverige behöver starkare grundlagsskydd för akademisk frihet och för lärosätenas autonomi. Men vi behöver också starka fackliga skyddsräcken och arbetsplatser där akademisk integritet faktiskt går att upprätthålla i vardagen. Det är här ni medlemmar kommer in. Akademisk frihet försvaras inte bara genom utredningar och lagstiftning. Den försvaras varje dag av forskare, lärare och doktorander som håller fast vid vetenskaplig integritet trots press och osäkerhet. Av lokala fackliga företrädare som står upp för kollegialitet och rimliga villkor. Av medlemmar som säger ifrån när tystnadskultur eller politisk klåfingrighet breder ut sig. Friheten behöver institutioner som skyddar den. Men den behöver också människor som använder den.
Det är därför SULF fortsätter driva frågan om akademisk frihet inför valet 2026. Inte för att friheten är abstrakt eller självklar. Utan för att vi vet att den är avgörande för både akademin och demokratin.
Sanna Wolk Ordförande för SULF



SULF:s valplattform: Grundlagsskydda den akademiska friheten!
○ Ta inte den akademiska friheten för given. Den behöver grundlagsskyddas. Efter ett regeringssammanträde kan den akademiska friheten vara borta. Det vill säga i morgon! Inför valet 2026 driver därför SULF frågan om grundlagsskydd för akademisk frihet, en ödesfråga för Sveriges demokratiska framtid.
Fri kunskap är en demokratisk grundpelare. Akademisk frihet innebär att forskare, lärare och studenter kan söka och pröva kunskap utan politisk, ideologisk eller kommersiell påverkan. Men frihet på papper räcker inte. Utan självständiga lärosäten, kollegial styrning och starka fackliga skyddsräcken blir friheten svår att utöva i vardagen. #Ifyousnoozeyoulose
Läs mer på sulf.se/frihet
SULF opinionsbildar om högskolefrågor under Almedalsveckan
○ Företrädare för SULF är som vanligt i Visby under politikerveckan i Almedalen. De SULFrepresentanter som är på plats är Sanna Wolk, förbundsordförande, Lars Geschwind, förbundsdirektör, Karin Åmossa, samhällspolitisk chef, Jacob Adamowicz, analytiker, Stefan Engström, kommunikationschef samt Ulrika Herstedt, projektledare för SULF i Almedalen. Hör gärna av dig till om du vill boka ett möte i Visby eller söker en expert för din panel. SULF arrangerar också
ett seminarium den 25 juni klockan 11.00–11.45: Spelar lärosätenas organisationsform någon roll för den akademiska friheten? Välkommen!
Läs mer på sulf.se/nyhet/sulf-i-almedalen-2026
Medlemsförmåner inför sommaren
○ Du som läser Universitetsläraren är troligen också medlem i SULF. Men känner du till alla förmåner som ingår i ditt medlemskap? I medlemskapet ingår till exempel en inkomstförsäkring, rådgivning, förhandlingshjälp, medlemsförsäkringar och mycket mer. En del av förmånerna kan vara extra bra att känna till när du planerar din semester, bland annat rabatt på böcker, teater, tåg och hotell.
Läs mer på sulf.se/medlemskap/medlemsformaner
Vikten av att vara ledig under semestern
○ Semesterdags? Om du är statligt anställd regleras din rätt till semester i kollektivavtalet Villkorsavtal-T och i lokala kollektivavtal. Detta gäller även för dig som är anställd som doktorand på ett statligt lärosäte. SULF:s rådgivning får just nu många frågor om semester och vi vill därför påminnna om vikten av att vara ledig.
– Det är tyvärr vanligt att man inte är ledig på sin semester. En del medlemmar väljer i stället
Hallå där!

… STEFAN ENGSTRÖM, ny kommunikationschef på SULF.
Berätta om din bakgrund.
– Jag har mina rötter i Jämtlands inland men efter många år i huvudstaden är det nog snart dags att kalla sig stockholmare. Yrkesbakgrunden finns främst i politiskt och medlemsstyrda organisationer, bland annat regeringskansliet och finans- och utbildningsdepartementen. Jag har också varit kommunikationschef på Svensk Scenkonst och på Svensk biblioteksförening. De senaste åren har jag varit kommunikationskonsult.
Förväntningar på jobbet?
– Jag ser fram emot att tillsammans med kollegor och förtroendevalda fortsätta utveckla SULF:s kommunikation för att stärka medlemmarnas villkor och höras i samhällsdebatten. Betydelsen av detta kan inte underskattas i en tid då akademisk frihet, forskningens förutsättningar och utbildningens möjligheter både diskuteras och ifrågasätts. Samtidigt gör de ekonomiska ramarna för statens utgifter att det blir ännu viktigare att vara en tydlig och samlad röst för medlemmarna och för universitetens och högskolornas samhällsuppdrag.
Vad brinner du för?
– Frågor om utbildning och allas tillgång till kunskap och information. Jag engagerar mig också i läx- och studiehjälp, vilket ger både praktisk förankring och förståelse. På fritiden trivs jag allra bäst i fritidshuset i Hälsingeskogarna, utan både el och rinnande vatten. Och gärna också i längdskidspåren.
att forska eller läsa kurslitteratur som man aldrig riktigt hinner med under terminerna. Men det är viktigt att du inte arbetar när du har semester. Semester är till för avkoppling och återhämtning så att du kan prestera resten av året, säger ombudsman Catrine Folcker.
Tyck till om din akademiska frihet
– vinn pocketbok
○ En fråga som SULF opinionsbildar om är akademisk frihet, se ledaren och notisen om SULF:s valplattform på föregående sidor. Nu vill vi veta hur du ser på din akademiska frihet, i din roll som forskare eller universitetslärare. Vilka problem möter du i din vardag när det gäller akademisk frihet? Följ länken nedan för att svara. Vi lottar ut pocketböcker bland dem som skickar in svar.
Läs mer på sulf.se/frihet
Insändare om den svenska modellen
○ Ombudsmannen Malvina Kummu beskrev i senaste Universitetsläraren den svenska modellen på arbetsmarknaden. Hon lyfter fram de många fördelar modellen har, inte bara för arbetstagare utan även för arbetsgivare och staten, när den fungerar väl. Bland annat kännetecknas Sverige av relativt få konflikter på arbetsmarknaden. Kummu framhåller att modellen bygger på tillit och ömsesidigt ansvar mellan parterna. Dessa principer kan även tillämpas på
relationer mellan stater. För att minska internationella konflikter krävs just tillit och ett gemensamt ansvarstagande. Denna insikt framstår som naturlig i ett land som Sverige, där samspelet mellan arbetsmarknadens parter under lång tid har präglats av goda erfarenheter och få större konflikter. Man skulle därför kunna hävda att den svenska modellen på arbetsmarknaden är en del av det svenska kulturarvet.
Saltsjöbadsavtalet från 1938 ingår faktiskt i den föreslagna kulturkanon för Sverige med motiveringen att det lade grunden för samspelet mellan arbetsmarknadens parter. I dag befinner vi oss i ett utrikespolitiskt läge där många befarar att Sverige kan dras in i krig inom några år. I ett sådant läge bör svenska politiker och myndigheter påminna sig om framgångarna med den svenska modellen och vad de vilar på. I stället för att främst fokusera på att bevara kulturarvet i institutioner som museer och arkiv ”om kriget eller krisen kommer”, bör vi också ta till vara de lärdomar som arbetsmarknaden (en annan del av kulturarvet) erbjuder för att stärka tillit och ömsesidigt ansvar mellan olika aktörer. En möjlig konsekvens vore att utöka Sveriges engagemang inom FN-systemet. Svensk kultur och kulturarv kan därmed bidra till att stärka en fredskultur i världen, förebygga konflikter och i förlängningen förhindra krig i framtiden. Låt oss använda den kraften.
Cornelius Holtorf UNESCO Chair on Heritage Futures, Linnéuniversitetet
Stockholm: SULF:s förbundsstyrelse sammanträder.
Seminarium på BTH med Sanna Wolk om akademisk frihet.
Seminarium i Visby om organisationsform och akademisk frihet.
Webbinarium: Så maxar du din lön.
Webinar in English: How to maximize you salary.
Mer info hittar du på sulf.se/kalender
Vilken valfråga är viktigast för dig i din roll?

Maria Wickenberg, bibliotekarie, Högskolebiblioteket i Skövde.
– Min viktigaste valfråga handlar om bibliotekens och högre utbildningens roll för demokrati och generiska (generella) färdigheter som till exempel litteracitet och medie- och informationskunnighet.

Ulrika Nilsson, handläggare, Gymnastik- och idrottshögskolan.
– Akademisk frihet och demokratifrågor är avgörande. När pengapåsen minskar riskerar fri forskning och kritiska perspektiv att trängas undan. Utblickar, samarbete och solidaritet är viktigare än någonsin.

Eva Fors, högskoleadjunkt och IT-pedagog, Gymnastik- och idrottshögskolan.
– Jag ser risker med juridifieringen i samhället som bidrar till mindre plats för både dialog och gemensamt ansvarstagande. En mer polariserad struktur missgynnar inte bara akademin utan även samhället i stort.


Jag arbetar vid ett lärosäte där all semester läggs ut under sommaren. Förra året var jag föräldraledig från slutet av maj och resten av året. Jag tog därför ingen semester. Nu säger min chef att semesterdagarna från förra året har förbrukats, eftersom vi har schablonsemester. Stämmer detta?
UNDRANDE MEDLEM
SVAR: Det korta svaret är nej – det stämmer inte. Dina semesterdagar kan inte anses vara förbrukade när du varit föräldraledig och inte har haft semester. Semester och föräldraledighet är två skilda ledighetsformer med helt olika syften. Därför ska semester normalt inte läggas ut under tid då du är föräldraledig. Det förutsätter naturligtvis att du inte själv har begärt att ta semester i samband med föräldraledigheten, och att det inte heller finns en tydlig överenskommelse om det mellan din chef och dig,
HUVUDREGELN ENLIGT semesterlagen är att du som medarbetare måste ta ut 20 dagars semester per år, och att du har rätt till fyra veckors sammanhängande semester under sommaren. Du har samtidigt enligt kollektivavtal rätt att spara totalt 30 semesterdagar. Om det av olika skäl inte går att ta semester på grund av exempelvis föräldrapenning får semestern sparas. Om du har fler än 30 dagar sparade får de överskjutande dagarna betalas ut i pengar.
Det är viktigt att känna till att du inte kan ha semester samtidigt
som du får föräldrapenning från Försäkringskassan. Föräldrapenning betalas ut när du avstår från arbete för att ta hand om ditt barn, medan semester förutsätter ledighet för vila och återhämtning.
Det innebär att arbetsgivaren varken ska lägga ut semester automatiskt eller räkna semesterdagar som uttagna under perioder då du varit föräldraledig med föräldrapenning.
VID MÅNGA UNIVERSITET och högskolor – både statliga och privata – tillämpas så kallad schablonsemester. Det innebär att semestern i normalfallet läggs ut kollektivt för samtliga lärare, forskare och doktorander under sommaren.
”Det korta svaret är nej – det stämmer inte. Dina semesterdagar kan inte anses vara förbrukade när du varit föräldraledig och inte har haft semester. Semester och föräldraledighet är två skilda ledighetsformer med helt olika syften. Därför ska semester normalt inte läggas ut under tid då du är föräldraledig. ”
Ett sådant system måste dock alltid anpassas till den enskildes situation. Om du är föräldraledig när schablonsemestern infaller kan
semesterdagarna inte automatiskt läggas ut eller anses vara uttagna. Föräldraledighet är delvis semesterlönegrundande. Enligt semesterlagen tjänar du in semester under de första 120 dagarna av föräldraledighet per barn (180 dagar för ensamstående), samt under den tid du arbetar. Hur många betalda semesterdagar du har rätt till beror därför på hur mycket du arbetat under året och hur länge du varit föräldraledig.
Semesteråret sammanfaller med kalenderåret vid både statliga och privata lärosäten.
Semesterdagar som du har rätt till kan alltså inte ”försvinna”. Har du varit föräldraledig under den tid då semester normalt skulle ha lagts ut, ska dagarna som huvudregel finnas kvar och kunna tas ut när du återgår i arbete.
DET ÄR DOCK fullt möjligt att kombinera semester och föräldraledighet över tid, till exempel genom att ta semester under en viss period och vara föräldraledig under en annan. Det avgörande är att det tydligt framgår vilken ledighetsform som gäller vilken dag, och att detta är känt både för dig och arbetsgivaren.
Har du behov av mer råd och stöd? Om du känner dig osäker på hur din semester har hanterats, eller om du själv inte vill lyfta frågan direkt med din chef, rekommenderar jag att du kontaktar din lokala Saco S- eller Akademikerförening vid lärosätet. Där kan du få stöd i att reda ut just din situation.
Mer information finns på sulf.se/jobb-lon-och-villkor.

Antonia Ribbing Ombudsman
! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se


Var med och forma framtidens Karlstads universitet!
Sök här: kau.se/jobba-hos-oss



Nu finns tidningen i pdf-format. universitetslararen.se/tidningar
Vill du annonsera i Universitetsläraren?
Kontakta mig så berättar jag mer.
Hans Simons
Telefon 070-928 58 41
Hans.simons@annonssaljarna.se
Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm
Subscribe to the Universitetsläraren newsletter in English!
Prenumerera på Universitetslärarens nyhetsbrev på svenska!