Universitetsläraren 2, 2026

NYHET: Göteborgs universitet får böta åtta miljoner kronor

Nummer 2 2026

REPORTAGET

Varselvågen på lärosätena

RANKNINGSFÄLLAN

Har lärosätena fastnat i det internationella rankningssystemet?

NYHET Nytt fall av AI-fusk i sakkunnigutlåtande

MÖTET

Det handlar om händer

Nummer 2, 2026

Jag kunde inte riktigt tro mina ögon, ska jag säga. Jag läste flera gånger för att säkerställa att jag inte läste fel.”

En sökande till en professorstjänst upptäckte felaktig information om sig själv i ett sakkunnigutlåtande.

MÖTET För andra gången någonsin genomfördes en dubbel handtransplantation i Sverige förra året. Tobias Laurell ansvarade för planeringen av operationen. Han är verksamhets chef på handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset, som är en del av Karolinska institutet.

Nyheter

6 Kraftig ökning av anmälningar till visselblåsarkanaler.

8 Miljonböter drabbar Göteborgs universitet.

9 Studie visar hur forskningsfusk kan avslöjas.

10 Ännu ett fall av AI i sakkunnigutlåtande.

12 Osäker framtid för Irans universitet.

Reportaget

14 Allt fler lärare och forskare sägs upp på grund av arbetsbrist. Vi har mött två av de uppsagda.

På jobbet

22 Tänk på detta innan du skaffar en bisyssla.

Fokus

32 Universitetsrankningar: hyfsade mått på kvalitet – eller bara helt onödiga?

Disputerad

40 Kajsa Gullbergs avhandling avslöjar lögner i skriven text.

Debatt

44 ”Tystnadskultur? Varför har ingen sagt något?”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

Kan man tävla i vetenskap och högre utbildning?

Competitions are for horses, not artists. Detta citat tillskrivs den ungerske kompositören Béla Bartók, apropå den ofta omdiskuterade frågan om man kan tävla i musik och andra konstnärliga uttryckssätt. Men hur är det med vetenskap och högre utbildning, kan man tävla i det? Mycket inom akademin är förvisso en tävling. Studenter kämpar för att få det högsta betyget på tentan, forskare slåss om anslag och lärare konkurrerar om tjänster. Dessutom har vi naturligtvis Nobelpriset.

”Mycket inom akademin är förvisso en tävling.”

Mer omstridda är de olika universitetsrankningar som med jämna mellanrum kommer med nya listor över världens bästa lärosäten enligt olika kriterier. Medan en del lärosäten använder rankningarna i sin marknadsföring är det andra som lägger betydligt mindre vikt vid dem. Universitetslärarens fråga till svenska lärosäten visar att knappt hälften, 9 av de 20 lärosäten som svarat, inte skickar in uppgifter till rankningsinstituten. Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, menar att lärosätena är fast i en rankningsfälla – fi nns man inte med på listorna är det färre studenter som får syn på lärosätet och ansöker just dit. En fördjupande artikel om universitetsrankningar hittar du med start på sidan 32.

EN ANNAN FRÅGA som fortsätter engagera är AI. I förra numret av Universitetsläraren berättade vi om att referenslistan i ett sakkunnigutlåtande till en docentur hade skapats med hjälp av AI, och i det här numret, på sidan 10, avslöjar vi ett liknande fall i sakkunnig utlåtanden i samband med rekryteringen till en professur. Missa inte heller reportaget om varselvågen som fortsätter skölja över svenska universitet och högskolor.

Anders Jinneklint, chefredaktör

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets­ och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST- OCH

BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR & STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

REPORTER: Lina Landström, redaktionen@universitetslararen.se

ADMINISTRATION:

Josefina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

ADRESS- OCH

PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

ANNONSER: Hans Simons hans.simons@annonssaljarna.se tel 070-928 58 41

PRENUMERATION: Helår 750 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.

TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2026. Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren. Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS­kontrollerad upplaga: 22 700 ex (juni 2025).

Studenter köar för vaccin

Två personer, varav en var student vid universitetet i Canterbury i grevskapet Kent i Storbritannien, avled efter att ha smittats av epidemisk hjärnhinneinflammation i mitten av mars. Veckan efter konstaterades 15 personer bära på smittan, flera av dem hade besökt samma nattklubb i staden. När universitetet några dagar senare beslutade att alla boende på området skulle erbjudas vaccin samt förebyggande antibiotikakurer i en av campusbyggnaderna, började studenter köa. Första dagen vaccinerades runt 600 studenter och 6 500 kurer med antibiotika delades ut. En andra dos vaccin ska ges efter fyra veckor. Epidemisk hjärnhinneinflammation anses som ett livshotande tillstånd och efter konstaterad smitta krävs omedelbar behandling med antibiotika intravenöst. Sjukdomen sprids via saliv eller så kallad droppsmitta. När Universitetsläraren gick till tryck hade totalt 20 personer konstaterats smittade och ytterligare 9 offentliggjorts som sannolikt smittade. Samtliga vårdades på sjukhus.

Nyheter Visselblåsningar

17 av 33 lärosäten har haft visselblåsarärenden sedan december 2022, visar Universitetslärarens kartläggning.

Fyrdubbling av anmälningar till visselblåsarkanaler

År 2025 var antalet anmälningar till lärosätenas visselblåsarkanaler nästan fyra gånger fler än två år tidigare. En dryg tiondel av anmälningarna bedöms vara visselblåsningar i enlighet med lagstiftningen.

I slutet av 2021 infördes en ny visselblåsarlag, vilken innebär att alla offentliga arbetsgivare och privata företag med fler än 50 anställda ska ha en kanal för rapportering av missförhållanden. När Universitetsläraren för tre år sedan gick igenom anmälningarna för det första året hade endast en knapp tredjedel av lärosätena tagit emot anmälningar via sin nya kanal.

I en ny genomgång som Universitetsläraren genomfört inkluderas anmälningarna till visselblåsarkanalerna på 33 högskolor och universitet från december 2022 till januari 2026. Under perioden har 28 av 33 lärosäten tagit emot anmälningar till sin visselblåsarkanal och antalet anmälningar ökar för varje år. År 2025 var antalet anmäl-

ningar nästan fyra gånger fler än 2023, men bara ungefär elva procent av alla anmälningar under perioden har bedömts falla inom lagstiftningen för visselblåsning. Av de 33 lärosätena har 17 haft visselblåsarärenden som ryms inom lagstiftningen, flest ärenden hade Stockholms universitet med åtta, följt av Lunds universitet med sex ärenden och Göteborgs universitet med fem.

FLEST ANMÄLNINGAR TILL sin visselblåsarka nal har Malmö universitet, som under perioden fått in 98 anmälningar efter en rejäl ökning under 2025. Endast två av anmälningarna under perioden har bedömts falla inom lagstiftningen.

Henrik Wiebe är jurist vid Malmö universi-

tet och en av dem som är behörig att hantera anmälningarna som kommer in via universitetets visselblåsarkanal.

– En visselblåsning är en rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram, berättar han.

Det ska finnas skälig anledning att tro att informationen i anmälan är sann, dessutom måste visselblåsningen komma in genom rätt kanal. Eftersom visselblåsningen ska vara i ett arbetsrelaterat sammanhang är det främst anställda som omfattas, men även volontärer, praktikanter och andra som utför arbete under verksamhetsutövarens kontroll.

– Till exempel den som är här och arbetar som hantverkare i våra lokaler, om den får reda på någonting under sitt arbete här, ja, då kan den visselblåsa till Malmö universitet. Då omfattas den personen av lagen, för det är ett arbetsrelaterat sammanhang.

Men, säger Henrik Wiebe, man lurar sig när man säger att en person som faller utanför lagens definition inte kan visselblåsa.

– Det är bara det att lagen är ett skydd och då omfattas man inte av det skyddet. Men det kanske man inte behöver heller, om man inte har någon koppling till universitetet.

ATT MALMÖ UNIVERSITET har så många anmälningar till sin visselblåsarkanal beror, enligt Henrik Wiebe, på att en person med ”ett rättshaveristiskt beteende” bombarderar kanalen med klagomål på den svenska skolan. Får man göra så?

– Det finns ingen teknisk eller juridisk möjlighet att hindra det. I och med att visselblåsarkanalen vi har ska vara öppen även för volontärer och praktikanter och liknande, så kan man inte låsa in det i ett intranät.

När en anmälan kommer in till Malmö universitets visselblåsarkanal avgör de behöriga personerna tillsammans om anmälan ska anses vara ett visselblåsarärende. De flesta ärendena trillar ur skyddslagstiftningen av en eller annan anledning, säger Henrik Wiebe.

– Antingen för att de har varit anonyma, vilket gör att det inte går att bedöma om informationen har framkommit i ett arbetsrelaterat sammanhang. Eller för att man inte har använt sig av rätt kanal.

JUST HURUVIDA EN visselblåsare ska kunna vara anonym eller inte är ett ämne som återkommande diskuteras.

– När man läser om de här ämnena i media så säger man att det är ett stort problem att man inte kan visselblåsa anonymt. Och då säger jag, är det? För det är inte så att

myndigheten struntar i det som kommer in anonymt, det är bara det att vederbörande inte omfattas av skyddslagstiftningen. Men är man anonym så fi nns det ju heller inget behov av det.

En anonym anmälan blir också mycket svårare att utreda, säger Henrik Wiebe. Om en anmälan anses falla inom lagstiftningen så avgör de behöriga personerna vem som ska utreda ärendet. Enligt rutin ska den färdiga utredningen sedan hänskjutas till universitetsdirektören – eller om ärendet rör hen eller hens underställda till rektor – som beslutar om eventuella åtgärder. Och så ska man enligt lagens bestämmelse återkoppla till den rapporterande personen vad som har hänt med ärendet.

HENRIK WIEBE TYCKER att lagstiftningen i sig är bra, men ifrågasätter samtidigt att en så stor arbetsplats som Malmö universitet har så få visselblåsningar.

– Inte för att säga att vi har problem men det fi nns alltid saker som borde uppmärksammas. Att det kommer 84 ärenden på ett år men inget är en visselblåsning är såklart inte tillfredsställande.

På frågan om han tror att det ligger en räds-

la bakom bristen på visselblåsningar blir Henrik Wiebe tveksam.

– Jag låter det vara osagt om det är rädsla eller om det är okunskap om skyddslagstiftningen.

ETT LÄROSÄTE SOM inte fått in några anmälningar till sin visselblåsarkanal under perioden är Karlstads universitet. Chefsjuristen Eva Rendahl är en av två behöriga att hantera visselblåsarärenden vid universitetet. Hon konstaterar att det både är väldigt mycket och väldigt lite som kan vara en visselblåsning, eftersom lagstiftningens defi nition inte är särskilt tydlig, men att det rör någon form av missförhållande.

”Att det kommer 84 ärenden på ett år men inget är en visselblåsning är såklart inte tillfredsställande.”

– Det ska fi nnas ett allmänt intresse av att det kommer fram. Det är det, skulle jag säga, som är den viktigaste defi nitionen.

I egenskap av chefsjurist har Eva Rendahl fått frågor och information om misstänkta oegentligheter redan innan den nya lagstiftningen, så hon upplever inte att lagstiftningen haft någon större effekt på hur och

Anmälningar och visselblåsningar på lärosätena

Tabellen visar antalet anmälningar till visselblåsarkanalen vid respektive lärosäte, samt hur många av anmälningarna som bedöms falla inom visselblåsarlagen. Lärosäten som saknas i tabellen har inga anmälningar som bedöms falla inom visselblåsarlagen. Hela listan finns på universitetslararen.se.

Lärosäte Antal anmälningar Varav visselblåsningar

högskola

när personer hör av sig till henne. Dessutom fi nns många olika kanaler för anmälan av olika sorters misstänkta oegentligheter på universitetet, menar hon, såsom för disciplin ärenden eller oredlighet i forskning. – En myndighet har ju alltid ett ansvar att utreda vad som har hänt. Och det är ju ingenting som har förändrats i och med lagstiftningen. Lagstiftningen handlar mest om skyddet för den rapporterande, att det numera fi nns ett absolut sekretesskrav.

Till skillnad från Malmö universitet så ligger ka nalen för visselblåsning på Karlstads universitet på intra nätet.

– Den är ju också för praktikanter och liknande, som då får tillgång till vårt intranät.

När en anmälan inkommer via visselblåsarkanalen hanteras den i enlighet med universitetets handlingsordning, vilken inkluderar diarieföring, dokumentation, inledande bedömning och återkoppling till den rapporterande personen. Inte heller på Karlstads universitet kan visselblåsaren vara anonym.

– Om du ska få visselblåsarlagens skydd så kan du inte det.

Men, konstaterar Eva Rendahl, även om en anonym anmälan inte omfattas av lagstiftningen så ska det som framkommer tas på allvar.

– Hanteringen ska ju ske oavsett. Oavsett vad vi kallar det så har vi ju ett ansvar att se till så myndigheten bedriver sin verksamhet på ett bra sätt. ○

Lina Landström

Detta gäller för visselblåsningar

○ Visselblåsarlagen är en skyddslag som baseras på ett EU­direktiv.

○ Alla offentliga och privata arbetsgivare med minst 50 anställda ska ha en intern visselblåsarfunktion.

○ Visselblåsningar ska hanteras av särskilt utsedda personer.

○ Visselblåsare ska skyddas mot repressalier. En visselblåsare som ändå utsätts för repressalier har rätt till skadestånd.

○ För att skyddslagstiftningen ska gälla måste ärendet falla inom ramen för visselblåsarlagen, exempelvis ska missförhållandet ha ett allmänintresse.

○ Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet. Källa: Arbetsmiljöverket

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Bristerna i Göteborgs universitets säkerhetsskydd identifierades i en tillsyn av Länsstyrelsen i Västra Götaland som inleddes i augusti 2024.

Miljonböter drabbar

Göteborgs universitet

Göteborgs universitet tvingas betala åtta miljoner kronor i sanktionsavgift för allvarliga brister i säkerhetsskyddet. Samtidigt pågår tillsyn mot flera andra svenska lärosäten.

Göteborgs universitet får sanktionsavgiften efter att Länsstyrelsen i Västra Götaland identifierat allvarliga brister i universitetets säkerhetsskyddsarbete. Beslutet kommer efter en tillsyn som pågått sedan augusti 2024 och flera förelägganden som inte lett till tillräckliga åtgärder.

– Under arbetets gång har vi haft dialog med universitetet om de brister vi identifierat och hur de kan åtgärdas. Men trots flera förelägganden har de inte blivit åtgärdade, säger Andreas Arvidsson, chef för avdelningen för civilt försvar och beredskap vid Länsstyrelsen Västra Götaland.

På Göteborgs universitet ser man allvarligt på kritiken.

– Vi håller med om att det inte har gått tillräckligt fort att åtgärda bristerna och att vi inte agerat tillräckligt kraftfullt. Men kritiken handlar inte om att någon skada har inträffat, utan om rutiner och ansvarsför-

delning – alltså det systematiska säkerhetsskyddsarbetet, säger universitetsdirektör Johan Johansson, som också är säkerhetsskyddschef.

Han förklarar bristerna med hög personalomsättning bland specialister på området och svårigheter att rekrytera rätt kompetens.

– Den här kompetensen efterfrågas av många organisationer just nu, både i offentlig och privat sektor.

GÖTEBORGS UNIVERSITET har nu i ntensifierat säkerhetsskyddsarbetet och vidtagit flera åtgärder, bland annat tydliggjort chefsansvaret och påbörjat arbetet med en säkerhetsskyddsanalys och säkerhetsskyddsplan, enligt Johan Johansson.

Säkerhetsskyddslagen har funnits sedan 1996 men skärptes 2019 för att anpassas till ett förändrat säkerhetsläge. Lagens syfte är att skydda verksamheter av betydelse för Sveriges säkerhet mot spioneri, sabotage, terrorism och andra hot. Svensk forskning och teknik är samtidigt attraktiva mål för främmande makt, enligt Säpos senaste lägesrapport.

– Lagstiftningen och tillsynen finns efter-

som omvärldsläget kräver det. Vårt mål är att så långt som möjligt vägleda och stötta verksamheterna. Tillsynen handlar om att upptäcka brister så att de kan åtgärdas och säkerheten stärkas, säger Andreas Arvidsson på Länsstyrelsen.

FLERA ANDRA STATLIGA lärosäten har också fått kritik för bristande säkerhetsskydd de senaste fem åren. Tillsyn pågår exempelvis mot Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska högskolan och Uppsala universitet. Göteborgs universitets avgift på åtta miljoner kronor sticker ut i jämförelse med tidigare fall: i fjol fick SLU en avgift på sex miljoner kronor, ett beslut som nu prövas i kammarrätten, och Försvarshögskolan fick samma år betala 1,5 miljoner kronor.

Tidigare tillsynsärenden mot Karolinska institutet samt Linköpings universitet avslutades utan avgift. Storleken på GU:s sanktionsavgift beror på att Länsstyrelsen bedömer att bristerna inneburit en allvarlig sårbarhet för Sveriges säkerhet. Bedömningen grundas bland annat på universitetets skyddsvärden, bristernas betydelse för säkerhetsskyddsarbetet samt den långa tidsperiod som de pågått – men exakt vad bristerna består i är sekretessbelagt.

Att bristerna inte är unika för Göteborgs universitet speglar också utmaningarna i stora, decentraliserade lärosäten.

– Säkerhetsskyddslagen träffar egentligen en ganska liten del av vår verksamhet men för att kunna avgöra vilka delar som berörs måste vi analysera och bedöma hela verksamheten. I en stor och decentraliserad organisation som präglas av akademisk frihet är det en utmaning, säger Johan Johansson.

Samarbeten och erfarenhetsutbyte mellan universitet är viktiga för att stärka arbetet. Det finns flera forum där universitet och högskolor utbyter erfarenheter, bland annat genom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och olika säkerhetsnätverk, och frågorna har fått större fokus de senaste åren, enligt Johan Johansson.

ANDREAS ANDERSSON på L änsstyrelsen pekar också på lärosätenas betydelse för att stärka Sveriges försvar:

– Många lärosäten arbetar redan aktivt med säkerhetsskydd och forskning inom området. Universiteten är nyckelaktörer och experter, viktiga för att bygga upp Sveriges civila försvar och vår samlade säkerhet, säger han. ○

Katharina Hedström

FOTO: LINUS HELLERSTEDT

Lärosätena rustar för en orolig omvärld

• Universitetsläraren har skickat ut en fråga till landets lärosäten om deras verksamhet med bäring för totalförsvaret. Ett exempel är att från och med hösten 2026 kan studenter som går en o�icersutbildning parallellt börja på ett högskoleingenjörsprogram vid

Luleå tekniska universitet. Motsvarande arrangemang finns vid Chalmers och Blekinge tekniska högskola. Flera lärosäten pekar på att det inom ordinarie anslag inte finns utrymme att utveckla särskilda kurser med inriktning mot totalförsvarets behov. När det gäller forskning redovisar lärosätena många initiativ.

Per-Olof Eliasson

Fler doktorander kvar i Sverige

• Nästan sex av tio utländska doktorander som disputerade åren 2017–2020 har stannat kvar i Sverige, visar en ny rapport från Statistikmyndigheten SCB som också tyder på att andelen har ökat över längre tid. Jacob Adamowicz, analytiker på SULF, påpekar att det ännu inte finns siffror för hur de striktare migrationsreglerna från 2021 påverkat möjligheten att stanna.

I ett mejl till Universitetsläraren skriver högskole­ och forskningsminister Lotta Edholm (L) att fler ska kunna komma till, och stanna i, Sverige: ”Liberalerna och regeringen har därför sett till att doktorander och forskare från och med i juni i år kommer kunna få permanent uppehållstillstånd snabbare. De ska även få längre tid att söka jobb eller starta företag och vi gör det enklare för familjemedlemmar att få uppehållstillstånd.”

Per-Olof Eliasson

Studie visar hur forskningsfusk kan avslöjas

En ny studie från Chalmers tekniska högskola pekar ut fem retoriska tecken som kan signalera forskningsfusk.

– Vi måste alla ta ett visst ansvar, säger lingvist Baraa Khuder som ligger bakom studien.

Baraa Khuder presenterar sig själv som forskare, tidskriftsredaktör, tidskriftsgranskare, forskningsläsare och lärare för doktorander. Den officiella titeln är universitetslektor i fackspråk och kommunikation vid Chalmers tekniska högskola.

– I alla dessa roller är det något som alltid skriker åt mig, att det fi nns fusk där ute.

BARAA KHUDER LÅTER sina studenter analysera återkallade artiklar för att lära sig känna igen forskningsfusk. Det var då ett överraskande mönster framträdde, fem retoriska kännetecken som kan avslöja fusk i ett tidigt skede:

• Otydlig metod.

artiklar är irrelevanta eller används vilseledande.

Mönstret känner Baraa Khuder igen som tidskriftsredaktör och granskare, men hon säger att de inte är en bekräftelse på att något är fel utan snarare ett tecken på att vidare efterforskningar krävs. Hon hoppas att studien kommer få fler forskare att börja fundera över dessa problem.

– Som jag ser det måste alla inom akademin ha åtminstone viss kunskap om forskningsfusk. Första steget är att träna nästa generation av forskare, speciellt doktorander, att identifiera och utreda integritetsfrågor.

Denna känsla av delat ansvar var anledningen till att hon lät forskningsfusk bli en del av sin doktorandkurs, som handlar om att skriva för publicering. För dålig forskning kan döda, säger Baraa Khuder, och hon menar det bokstavligen.

”Som jag ser det måste alla inom akademin ha åtminstone viss kunskap om forskningsfusk.”

– Den artikel som vi använder i klassrummet är en artikel från 1998. Det var en fabricerad studie som ledde till barns död, den handlade om vaccinationer. Det blev protester i USA, föräldrar slutade vaccinera sina barn, barn började dö... Allt på grund av en artikel.

• Retoriska inkonsekvenser, till exempel att siff ror och slutsatser inte överensstämmer.

• Retorisk överdrift, betydelsen av resultaten hävdas med överdriven självsäkerhet.

• Inkonsekvent eller felaktig användning av terminologi.

• Problem i hur referenser används. Citerade

BARAA KHUDER ANSER att systemet är den bakomliggande orsaken till ökande forskningsfusk. I en värld där befordringar baseras på kvantitet snarare än kvalitet är alla ansvariga, menar hon.

– Vi måste alla ta ett visst ansvar, eftersom vi också har bidragit till systemet. ○

Lina Landström

Det är unikt att en sittande minister

disputerar. Men det är inte det enda som gör finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) till en sällsynt doktor.”

Universitetslärarens nyhetskrönikör MarieLouise Samuelsson tittar närmare på omständigheterna kring statsrådet Niklas Wykmans forskarutbildning, i en krönika på universitetslararen.se.

Baraa Khuder

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

När Linköpings universitet skulle tillsätta en professur i historia förra året uppdagades felaktig användning av AI i ett av sakkunnigutlåtandena.

Ännu ett fall av AI i sakkunnigutlåtande

Efter att Universitetsläraren tidigare rapporterat om att ett sakkunnigutlåtande för en docentur vid Uppsala universitet dragits tillbaka efter felaktig användning av AI, framkommer nu ytterligare ett fall.

När Linköpings universitet skulle anställa en professor i historia förra året anlitades tre externa sakkunniga för att skriva utlåtanden om de sökande. I ett av utlåtandena upptäcktes omfattande felaktigheter. En sökande läste fel information om sig själv gällande både var hen tagit sin doktorsexamen och var hen nu arbetar. – Jag kunde inte riktigt tro mina ögon, ska jag säga. Jag läste flera gånger för att säkerställa att jag inte läste fel.

ENLIGT DEN SÖKANDE var dennes publikationer dock korrekt listade, vilket inte var fallet för alla sökande. Misstanken gick direkt till AI.

Linköpings universitet valde att bortse från det felaktiga sakkunnigutlåtandet och utöka antalet sökande som de kallade till intervju.

– Men det har inte varit någon ytterligare uppföljning av det här. Jag tror säkert att tillsättningen i slutändan blev bra och att det var en kompetent kandidat och allt sådant där. Men det som förvånar mig i det hela är väl att universitetet inte har märkt det här, innan de går ut och kallar till intervjuer baserat på sakkunnigutlåtanden.

En annan sökande hittade inga direkta faktafel om sig själv, men reagerade däremot på utlåtandet över en av sina artiklar.

– Jag tyckte att en av mina artiklar var beskriven på ett sätt som visade att personen i fråga inte läst eller uppfattat vad artikeln egentligen handlade om.

Hen nåddes av information om att andra sökande har aviserat mer omfattande felaktigheter och misstänker användandet av AI, men har inte fått misstankarna bekräftade.

Informationen som gått ut till sökanden är att det aktuella utlåtandet exkluderats för att det inte uppfyller kraven.

DEKAN ULF MELIN är ordförande i anställ ningsnämnden vid filosofiska fakulteten på Linköpings universitet och enligt egen utsago den som beslutat om att entlediga den sakkunniga på grund av kvalitetsbrister i utlåtandet. Han svarar på frågor via mejl och bekräftar att felaktigheterna uppdagades när två av personerna som sökt professuren påpekat faktafel i utlåtandet.

”Vi gick tillbaka till underlagen med signalerna om felaktigheter och brister och analyserade på djupet igen med dessa som raster. Slutsatsen av denna matchning och fördjupning var att vi instämde med de sökandes påpekanden om felaktigheter och kvalitetsbrister och tog kontakt med den sakkunniga.”

I samtal med Linköpings universitet har den sakkunnige klargjort hur och till vad AI har använts, samt uppgett att det uppstått fel som inte ska vara med i utlåtandet. Personen uttryckte förvåning över att det gått snett och beklagade händelsen. Hen förklarar det hela med stor arbetsbörda och tidspress, berättar Ulf Melin.

Utifrån universitetets anställningsordning räckte det med två externa sakkunnigutlåtanden, så anställningsnämnden kunde fortsätta anställningsprocessen med de övriga två till grund och har nu tillsatt professuren.

ULF MELIN UPPGER att anställningsnämnden vid filosofiska fakulteten har uppdaterat sin information till sakkunniga med en explicit kommentar om användandet av generativ AI. Han håller med om att felaktigheterna ”i den bästa av världar” hade upptäckts av nämnden i deras förhandsgranskning, men att omfattande granskningar med många sökanden gör det svårt för utomstående att hitta faktafelen under en handläggningstid som kan anses vara rimlig.

”Den sökande känner sin egen produktion bäst och jag är inte förvånad över att den bästa förmågan att se denna typ av avvikelser i kvaliteten i framställningar finns just där. Med det sagt så är det centralt att vi också kan ha ett förtroende för att de sakkunnigutlåtanden vi får in håller en god kvalitet och att den externa sakkunniga som har fått uppdraget att granska gör det på ett gediget och trovärdigt sätt och tar ansvar för sin text.”

Universitetsläraren har sökt den sakkunnige, som är professor vid ett norskt universitet. Hen har inte återkommit.

Lina Landström

HALLÅ DÄR!

CHRISTER FUGLESANG, professor i rymdfart på KTH, som sedan 1 januari samordnar den nationella forskarskolan Swedish Space Research School.

Vad ska forskarskolan göra?

– Den ska se till att vi får fler utbildade doktorer inom rymdområdet i Sverige. Pengar har getts från Rymdstyrelsen och forskare i hela Sverige kan söka till forskarskolan om att finansiera en doktorand. Syftet är att öka kompetensen inom rymdområdet i Sverige.

Varför ska Sverige satsa på rymdforskning?

– Så att vi kan öka rymdverksamheten i Sverige. Rymdens betydelse i samhället växer väldigt kraftigt, det ser man till exempel om man tittar på ekonomiska prognoser som har gjorts från erkända institut som McKinsey.

Forskarskolan är ett samarbete mellan universitet, industri och forskningsinstitut. Vad hoppas du att forskarskolan ska uppnå? – Skillnaden mot om man bara har doktorander var och en för sig, är att de kommer att ha gemensamma aktiviteter även om de är på olika universitet spridda i hela Sverige. Vi kommer ha en gemensam kick­off vid Esrange och så kommer det vara några gemensamma kurser som alla måste ta. Det kommer vara gemensamma workshops och seminarier några gånger om året så de träffas, lär känna varandra och på det viset bygger upp ett nätverk. Det är det som är extra bra med det här, att få lära sig i ett nätverk. Jag tror att det är väldigt bra och viktigt för Sverige, ännu mer nu ur försvarsoch säkerhetssynvinkel.

Lina Landström

Tipsa oss på redaktionen@universitetslararen.se. Du kan vara anonym.

Fler anmälningar av arbetsskador på lärosätena

Förra året anmäldes 1 038 arbetsskador på de 35 lärosäten som granskats, en ökning från 778 anmälningar år 2021.

Källa: Arbetsmiljöverket

■ Totalt

■ Arbetsolycka utan sjukfrånvaro

■ Färdolycka

■ Arbetsolycka med sjukfrånvaro

■ Arbetssjukdom

Alla personskador som sker på arbetet, eller på väg till och från arbetet, ska enligt lag anmälas till Försäkringskassan. Allvarligare skador ska även anmälas till Arbetsmiljöverket. Universitetslärarens genomgång av lärosätenas anmälningar till Arbetsmiljöverket från förra året visar att de flesta rör mindre spektakulära olyckor i vardagen, såsom halkolyckor på isiga campusområden, cykelolyckor på väg till jobbet eller fall i trappan, vilka inte sällan lett till benbrott, blåmärken och lättare skallskador.

– Det fi nns ingen skarp gräns för vad som är en allvarlig olycka eller tillbud och därför uppmuntrar vi till att hellre anmäla en

gång för mycket än en gång för lite, säger Jan Sandberg, tillförordnad sektionschef på Arbetsmiljöverket.

Det är skadans allvarsgrad, inte händelsen i sig, som avgör om händelsen ska anmälas eller inte. Och, konstaterar Jan Sandberg, ett fall i en trappa kan leda till en längre sjukskrivning.

– Det kan vara frågan om otur, men det kan ju också vara fråga om att man skulle ha kunnat förebygga den här händelsen. ○

Lina Landström

På universitetslararen.se finns en längre artikel om arbetsskador på lärosätena.

Universiteten har länge spelat en nyckelroll i Irans historia. Vad som kommer att hända med landets akademi framöver är osäkert, mer med tanke på landets inre omständigheter än på kriget, enligt experter som Universitetsläraren talat med.

Osäker framtid för Irans universitet

Universiteten i Iran har övergått till distansundervisning till följd av kriget, det har myndigheter i landet beslutat.

Men, säger en iransk professor i exil, problemen universiteten står inför är av en helt annan kaliber.

Enligt Nasser Fakouhi, professor i antropologi, är omvälvningarna som det iranska samhället nu går igenom så stora att ingen kan ana vart de leder.

– Det är som om allt vi tidigare känt till inte längre gäller, säger han till Universitetsläraren. Han syftar inte bara på kriget med ärkefienderna USA och Israel. Han talar lika mycket – kanske mer – om protesterna i januari, som ledde till att upp till 30 000 iranier dödades av landets egna säkerhetsstyrkor. Studenter spelade en betydande roll i demonstrationerna.

– Efter morden och kriget har allt förändrats. Vi står inför nya perspektiv som kommer att behöva växa fram efterhand, men som vi ännu inte förstår vidden av, säger

Nasser Fakouhi, som är knuten till Teherans universitet, men befinner sig i Paris.

Universiteten har länge spelat en nyckelroll i Irans historia. Under shahen Mohammad Reza Pahlavi var universiteten huvudmotorn i det stora ”moderniseringsprojektet”. Under en generation skulle iranier gå från att vara religiösa och traditionella till att vilja dansa till Elvis Presley.

Sedan, under den islamiska revolutionen 1979, som blev ett uppror mot både Pahlavis förtryck och hans moderniseringsprojekt, var det studenterna som var ledande, särskilt de vid Teherans universitet.

I DAG, NÄSTAN 50 år senare, ser man ironin: Eftersom islamisterna själva kom till makten genom massprotester, är de väl medvetna om vilken fara dagens demonstrationer utgör.

Och just därför övervakar regimen universiteten noga, säger professor Afshin Shahi, en historiker som följer utvecklingen från Storbritannien.

– Det finns ämnen man inte ens kan forska kritiskt om, som den högste

ledaren, islam och väktarrådet. Men ändå har vi hela tiden sett en dragkamp om var de röda linjerna ska gå. Detta har förändrats i takt med att studenter och forskare har vågat göra sina röster hörda i frågor som det var omöjligt att tala om tidigare, säger han.

Just nu är det omöjligt att ha campusundervisning i Iran på grund av bombningarna, men ofta har distansundervisning i sig varit en del av förtrycket. Varje gång regimen har känt att farorna legat och pyrt under ytan på campus, har ordern kommit om att övergå till distansundervisning.

ENLIGT NASSER FAKOUHI måste alla forskare och intellektuella i Iran kämpa med hur de uttrycker sig för att inte väcka regimens vrede.

– Varje intellektuell, särskilt författare och konstnärer, känner till problemet. Och strategin som används är knuten till det språkliga. Lyckligtvis har det persiska språket en sådan bredd att det är möjligt att kringgå censuren och formulera sina åsikter indirekt. Detta är särskilt utbrett vid de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna, säger Nasser Fakouhi.

Han betonar att den islamiska regimen trots allt har haft framgång i sin utbildningspolitik.

– Före revolutionen var analfabetismen utbredd, särskilt bland kvinnor, i dag kan över 90 procent läsa och skriva. Det tidigare så traditionella och religiösa samhället har gått igenom en transformation. Iran har blivit mindre religiöst och mer konsumtionsbaserat och västorienterat, berättar antropologen.

VAD SOM KAN hända med universiteten framöver vågar inte heller Afshin Shahi sia om, men också han är mer fokuserad på de inre förhållandena än de yttre, alltså kriget. Han tror att våldet i januari har underminerat regimen.

– Den har svårt att rättfärdiga sin egen fortsatta existens. Myndigheterna vet också att studenterna inte längre är intresserade av den binära striden mellan reformister och hökar, nu vill studenterna att regimen ska bort, säger Afshin Shahi.

En sak är han övertygad om.

– Som i andra auktoritära stater kommer regimen att försöka kontrollera allt. Men universiteten kommer alltid att vara platsen där oenighet kommer till uttryck, säger Afshin Shahi. ○

Roger Hercz

Nasser Fakouhi

Afshin Shahi

Rapport visar på stärkt jämställdhet

• Sedan 2022 har jämställdheten stärkts vid svenska högskolor och universitet. Det framgår i slutrapporten av regeringsuppdraget Jämställdhetsintegrering i myndigheter, som Universitetskanslersämbetet, UKÄ, publicerat. Under perioden har UKÄ sett framsteg bland lärosätena. Vid tidigare granskningar fick 15 lärosäten omdömet ”ej tillfredsställande” gällande sitt kvalitetssäkringsarbete inom jämställdhet. I slutet av 2025 hade samtliga av dessa lärosäten vidtagit åtgärder som UKÄ bedömer som tillfredsställande.

Matilda Westermark

SULF stämmer

Högskolan i Jönköping

• En anställd vid Högskolan i Jönköping med sjukersättning på halvtid har inte rätt till fullt antal semesterdagar, enligt arbetsgivaren. Diskriminerande, menar SULF, som nu stämmer lärosätet till Arbetsdomstolen.

När en anställd varit sjuk frånvarande i mer än 180 dagar på ett intjänandeår slutar personen tjäna in semester. För att åter tjäna in nya semesterdagar måste hen återgå i arbete under minst 14 dagar, vilket enligt Högskolan i Jönköping innebär arbete på heltid i enlighet med anställningsgraden. I det aktuella fallet har arbetsgivaren beviljat semester enligt minimikravet i lag om 25 dagar. Kollektivavtalet ger rätt till 35 semesterdagar.

– Det kan inte vara så här som lagstiftaren tänkt att det ska bli, säger Claudia Jiménez Guala, förbundsjurist på SULF.

Arbetsgivaren har avböjt intervju.

Lina Landström

Forskning tar Ukraina närmare EU

I februari var det fyra år sedan Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina. Sedan dess har tolv procent av Ukrainas universitetspersonal tvingats omlokalisera, men forskningen fortskrider.

Inna Mykhalchenko på fackförbundet Trade Union of Education and Science Workers of Ukraine, TUESWU, berättar via mejl att över 4 000 utbildningsinstitutioner skadats sedan krigets eskalering och hänvisar till uppgifter från ministeriet för utbildning och vetenskap om att tolv procent av Ukrainas forskare och universitetspersonal tvingats omlokalisera på grund av kriget.

bro universitet. I dag är han fast anställd på universitetet och projektleder Train4EU, som utbildar ukrainska jurister i EU-rätt. Projektet sker i samarbete med flera ukrainska aktörer, däribland National University Odesa Law Academy. Målet är att stärka rättssäkerheten i ärenden över nationsgränserna. – Det är jätteviktigt eftersom Ukraina rör sig närmare EU.

I ODESSA FINNS Yurii Orzikhs kollega Daria Minchenko. Hon är advokat, biträdande professor vid institutionen för civilrätt på National University Odesa Law Academy och avdelningschef för universitetets internationella relationer.

– Jag lämnade aldrig. Jag åkte aldrig någonstans ens för några månader eller några veckor. Jag har alltid stannat i Odessa, berättar Daria Minchenko.

”Vår regering och våra forskare arbetar intensivt för en EU-integration.”

”Vi är uppriktigt tacksamma för våra internationella kollegers solidaritet. Under dessa år har det varit ett verkligt stöd – inte symboliskt – som har hjälpt ukrainska lärare och forskare att hålla ut.”

EN AV DEM som flyttat för att kunna fortsätta forska och undervisa är Yurii Orzikh. Han bodde tidigare i Odessa och arbetade som jurist och forskare vid National University Odesa Law Academy. I oktober 2022 flyttade Yurii Orzikh till Sverige för att forska vid Öre -

Hon efterfrågar fler möjligheter till forskningssamverkan från Sverige och ger samarbetet med Örebro universitet som exempel. På samma sätt som Yurii Orzikh ser hon ett medlemskap i EU som vägen framåt.

– Därför har vi anpassat oss till situationen som vi lever i, men vi fortsätter fortfarande att arbeta. Vår regering och våra forskare arbetar intensivt för en EU-integration. ○

Lina Landström

Många undrar vad ett universitet som har förlorat allt gör. Men ett universitet är mer än väggar – det är människor. Vi har kvar vårt team och vår vilja att utvecklas.”

Tetyana Marena, tillförordnad rektor för Mariupols statliga universitet i Ukraina, som i april 2022 flyttade till huvudstaden Kiev till följd av kriget. Läs mer på universitetslararen.se

Läs längre intervjuer med Yurii Orzikh och Daria Minchenko på universitetslararen.se.

Reportaget Varselvågen

Uppsagda

I fjol blev 309 universitetslärare och forskare på svenska lärosäten av med jobbet på grund av arbetsbrist. Antalet uppsagda har nästan tredubblats de senaste åren, visar Universitetslärarens granskning. Adam och Sara är två av dem som sagts upp.

Uppsagda universitetslärare och forskare

Siffrorna gäller undervisande och forskande personal vid högskolor och universitet som

text: Linus Hellerstedt

Källa: Respektive lärosäte

Adam blev uppsagd från sin tjänst som universitetslärare förra året. Han har förståelse för att arbetsgivaren har ekonomiska skäl till uppsägningar. Samtidigt är han besviken över att det inte gick rätt till när han blev av med jobbet.

Reportaget

Adam redogör metodiskt för hur det gick till när han blev – menar han – utmanövrerad av arbetsgivaren. Han är inte särskilt arg. Det är inga konstigheter med att arbets givaren, e tt lärosäte i södra halvan av Sverige, behövde göra sig av med personal. Det fanns tydliga ekonomiska skäl till varsel och uppsägningar, och när det väl kommer till kritan måste ju någon drabbas. Den här gången blev det tyvärr han, säger Adam. Efter en stund tar en annan röst över från den metodiska, förklarande Adamrösten. Han är besviken, ledsen och orolig. När lärosätet först meddelade att ett antal anställda skulle bli av med jobbet, trodde inte Adam att han skulle behöva sluta. Ganska många anställningsår i staten. Betydligt fler än många av kollegorna, var känslan. Omplaceringsutredningar gjordes och när Adam – inkallad på ett enskilt möte – för första gången fick se en lista över de kompetenser arbetsgivaren ansåg krävdes för att få behålla jobbet, insåg han att processen kändes riggad. Han menar att han var utvald från början.

Adam berättar om några tillfällen då han upplevts som ”obekväm anställd”. Han har haft ett par duster med en chef de senaste åren. Inga personliga saker, utan konflikter om avvikande åsikter. Adam kan inte veta exakt varför, men för honom är det uppenbart att arbetsgivaren valde ut honom när chansen gavs. För att i efterhand konstruera något att motivera det beslutet med.

PÅ NÄMNDA MÖTE sitter närmaste chef och en representant från HR-avdelningen. Adam har skickat in sin cv men har fortfarande inte en tanke på att han kan hamna överst på listan över de som får sluta. Han får se dokumentet, som liknar en arbetsbeskrivning i en platsannons. Adam börjar läsa.

– Det nästan enda som handlar om mitt område är rubriken på dokumentet och det är då det börjar svaja för mig. Min världsbild börjar falla lite, säger Adam. Först reagerar han emotionellt inombords, sedan börjar han fundera och resonera med sig själv.

– Jag läser och känner att det här har ingenting med mitt arbete eller det arbete som vi gör på vår institution att göra. De tar nästan inte upp någonting som har att göra med de arbetsuppgifter som vi har inom vårt ämnesområde, eller vad som är planerat för framtiden.

Däremot finns det punkter på listan som inte borde vara där, säger Adam.

– En av de saker som lyfts fram som viktig är en väldigt nischad och avgränsad del av vad vårt område handlar om.

I samtal med andra varselberörda kollegor kan han senare utläsa att han inte är ensam om att känna så här.

Det fanns ett gemensamt mönster, säger Adam.

– Flera av oss hade under de senaste åren haft svåra samtal med någon i ledningsnivå. Vi hade haft invändningar mot något eller kritiserat. Det var ganska

”... på alla sätt är det här en olycklig situation som jag önskar inte hade hänt mig.”

uppenbart att vi alla hade haft situationer där vi potentiellt hade kunnat bedömas som bråkiga.

Adam vill noggrant betona att han inte är särskilt bitter. För honom är det allra mest en fråga om rättvisa.

– Mina invändningar beror egentligen inte på att just jag blev utvald och på att jag är sur över det och därför vill kritisera min arbetsgivare. Utan det är på grund av att det här inte har gått rätt till. För mig och för flera andra.

Adam smuttar på ett glas vatten. Helst vill han ha mer ljus men dimmern i det lånade mötesrummet verkar inte fungera som han vill. Snart är den ganska långa uppsägningstiden slut, säger han nedstämt. Adam söker jobb och har varit en bit fram i några rekryteringsprocesser. Häromdagen fick han reda på att man gått vidare med en intern kandidat för en tjänst han varit på anställningsintervju för. – Det som har hänt mig är naturligtvis en väldigt svår situation och jag står ju i risk för att få en drastisk försämring av min ekonomiska situation. Jag har barn hemma och en lägenhet med ganska hög hyra. Så på alla sätt är det här en olycklig situation som jag önskar inte hade hänt mig, säger Adam.

Än så länge känner han inte panik.

– Det finns ingenting här i livet som det bara är nackdelar med och jag har gjort det till en överlevnadsaspekt att fokusera på det positiva. De små möjligheterna. Sedan behöver man nog skakas om i sitt yrkesliv ibland också. Jag önskar bara att jag hade skakats om under bättre omständigheter. Adam är inte ensam om sin situation. De senaste åren har en varsel- och uppsägningsvåg rullat in över svenska universitet och högskolor. Förra året blev 309 universitetslärare och forskare uppsagda på grund av arbetsbrist. Året innan var de 232 och 2022 handlade det om 113, visar siffror som Universitetsläraren har samlat in från 35 lärosäten. Sammanlagt har 1 045 universitetslärare och forskare sagts upp sedan 2020. På frågan om personal kan komma att varslas om uppsägning under 2026, svarar 15 lärosäten ja.

Enligt statistik från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, var också 2024 första året sedan 2006 som den forskande och undervisande personalen vid lärosätena inte ökade. I stället minskade den personalkategorin med 460 individer, eller 340 heltidsekvivalenter.

VID ETT ANNAT lärosäte, också i den södra halvan av Sverige, har universitetsläraren Sara precis avverkat sin allra sista arbetsdag. Hon undervisade på en nyligen nedlagd

Snart är Adams uppsägningstid över och han söker jobb för fullt. Än så länge känner han ingen omedelbar panik. Han kan tänka sig antingen att stanna inom akademin eller att lämna, säger han.

Reportaget

Uppsagda universitetslärare och forskare 2020–2025

Kartan visar hur många personer i kategorin undervisande och forskande personal som sagts upp på grund av arbetsbrist under 2020 till och med 2025 vid respektive lärosäte. Totalt handlar det om 1 045 personer.

Förra året blev 309 universitetslärare och forskare uppsagda på grund av arbetsbrist vid 23 lärosäten.

Tre år tidigare var motsvarande siffra 113, visar Universitetslärarens genomgång av 35 lärosäten. På frågan om personal kan komma att varslas om uppsägning under 2026, svarar 15 lärosäten ja.

Källa: Respektive lärosäte

Högskolan i Gävle 3

Högskolan Dalarna 2

Mälardalens universitet 0

Örebro universitet 2

Karlstads universitet 4

Högskolan Skövde 18

Högskolan Väst 23

Högskolan i Jönköping 3

Göteborgs universitet 53 Chalmers tekniska högskola 9

Högskolan i Borås 9

Högskolan i Halmstad 4

Lunds universitet 196

Malmö universitet 17

universitet 21

Mittuniversitetet 7

Uppsala universitet 295

Sveriges lantbruksuniversitet 39

Stockholms universitet 171

Karolinska institutet 47 KTH 16 Konstfack 3

Kungliga Konsthögskolan 3

Stockholms konstnärliga högskola 0 GIH 0

Försvarshögskolan 0

Handelshögskolan i Stockholm 0

Beckmans designhögskola 0

Kungliga Musikhögskolan 0

Södertörns högskola 39

Linköpings universitet 23

Linnéuniversitetet 8

Blekinge tekniska högskola 6

Högskolan Kristianstad 3

LÄS MER: En mer detaljerad lista finns på universitetslararen.se

Umeå

Luleå tekniska universitet 21

Att Sara blev uppsagd är inget hon tar personligt.

Däremot hade det aldrig skett om arbetsgivaren hade skött processen på ett mer professionellt sätt, menar hon.

uppdragsutbildning men ansvarade också för flera andra kurser, när arbetsgivaren gick ut med att personalstyrkan behövde minskas. Sara har arbetat på lärosätet i fråga i mer än tio år. Direkt när beskedet kom kunde hon därför aldrig tänka sig att hon skulle få gå. Det var däremot uppenbart för henne varför arbetsgivaren behövde säga upp personal, säger hon.

– Det var jättelogiskt och väldigt tydligt. Man kan inte ha en massa lärare kvar som har undervisat på nedlagda program. Samtidigt tänkte jag att jag ju undervisar på annat också. Så det kommer inte vara något problem. I förhållande till andra som hade undervisat på uppdragsutbildningen var jag också en av dem som hade varit där längst. Så jag var inte särskilt stressad.

NÄR ARBETSGIVAREN EN tid senare informerade om turordningskretsarna skiftade Saras känslostämning.

– Då blev jag lätt stresschockad faktiskt över att jag var kretsad. Man började fundera på vilka mer som var i

”... jag har kollegor som börjar se det dolda och blir lite konspiratoriska. Att de har gjort den här kretsen för att bli av med just mig.”

kretsen. Jag frågade runt bland kollegorna och det visade sig att vi var tre.

Hon är besviken och känner sig lite lurad av arbetsgivaren, säger hon. Om kretsningen hade gjorts utifrån ämne snarare än utifrån den nedlagda uppdragsutbildningen, tror Sara inte att hon hade fått sluta. Varför man gjorde så, upplever hon sig aldrig ha fått något tydligt svar på.

– Arbetsgivaren säger att det är förhandlingssekretess som gäller och facket säger att det är arbetsgivaren som

”Arbetsgivaren verkar ha trott att när man säger upp folk så kommer alla jobba fram till ’the bitter end’. Men helt plötsligt är några sjukskrivna och andra säger upp sig ...”

har kretsat. Då förstår man hur jag har kollegor som börjar se det dolda och blir lite konspiratoriska. Att de har gjort den här kretsen för att bli av med just mig, säger hon.

Sara är tydlig med att hon själv inte har sådana konspirationsteorier. Det beror på att hon – från prefekt och nedåt som hon uttrycker det – har fått höra att det inte fanns några personliga orsaker till att just hon blev uppsagd.

– Jag tror verkligen inte att det är personligt. Däremot är jag väldigt övertygad om att man faktiskt inte visste vad man gjorde.

SARA BESKRIVER HUR hon har specialkompetens som behövs för att lösa undervisningen på ett antal kurser som fortfarande ges. Hon har svårt att tro att arbetsgivaren inte skulle få problem med de kurserna nu när hon har slutat.

– Arbetsgivaren gjorde inte jobbet innan. För hade man gjort det, då hade man kretsat på ett annat sätt för att få det utfall man ville ha. Hela processen har varit ganska oprofessionell från arbetsgivarnas sida, säger Sara.

Hon tar fler exempel på vad som ligger bakom känslan av att arbetsgivaren hanterat processen oprofessionellt. Samtidigt som hon har hanterat besvikelsen av att bli uppsagd, har Sara fått kämpa hårt för att få ledigt för kontakter med Trygghetsrådet och för att få möjlighet att hitta ett nytt jobb.

– Arbetsgivaren verkar ha trott att när man säger upp folk så kommer alla jobba fram till ”the bitter end”. Men helt plötsligt är några sjukskrivna och andra säger upp sig, och så då står man där med personalbrist i stället.

Hennes chef frigjorde till sist tid genom att ta bort Sara från en av kurserna. Men kort innan kursstart stod man fortfarande utan kursansvarig, så Sara fick ta hand om den i alla fall. Med löfte om att de frigjorda timmarna skulle tas på annat håll senare, vilket också skedde till sist. Sara känner att hon ställde upp utan att få så mycket tillbaka.

– Det har jag alltid gjort och egentligen är det inte för arbetsgivaren, utan för studenterna. Alternativet att de hade tagit in någon utifrån hade blivit betydligt sämre för dem. Om någon frågade mig varför jag undervisar är det för att se studenterna växa. Det är det som gör att det är roligt. Sara lutar sig tillbaka i stolen under tiden hon berättar. Det är nära till tårarna flera gånger. Hon klarade inte av att gå på avslutningen förra terminen. Hon berättar om hur vissa studenter insåg att det var hennes sista arbetsdagar,

och Sara fick flera meddelanden med ”tack för den här tiden” skickade till sig.

För egen del är Sara inte särskilt orolig över framtiden. Sedan en tid tillbaka har hon fått en deltidstjänst vid ett annat lärosäte. Efter tips från en före detta kollega blev Sara uppringd av arbetsgivaren som bad henne söka en utlyst tjänst. Egot fick en rejäl boost.

– Jag blev väldigt smickrad, glad och kände mig inte så värdelös som när jag blev uppsagd. När de i princip säger att du inte har någon specialkompetens. Jag kände att det inte spelar någon roll om jag får jobbet utan jag blev bara så glad över att någon såg vad jag kan, säger Sara.

SARA HAR OCKSÅ en bisyssla som har växlats upp en del det senaste året. Men hon gillar att undervisa och vill fortsätta med det.

– Jag har alltid tyckt att det är roligt att se människor växa. Hur studenterna kommer lätt förvirrade första dagen och när man skickar ut dem tre år senare så är de liksom flygfärdiga. Den där strulputten på första kursen som inte kom i tid eller inte hade med sig det man skulle och som sedan får pris för bästa uppsats. Då känner jag att det bara är så kul!

Det finns också en annan anledning till att bisyssla får ta större plats.

– Vad jag har lärt mig av det här efter moget övervägande är att jag inte vill vara på heltid inom akademin, säger Sara. ○

Fotnot: Adam och Sara heter egentligen något annat.

LÄS MER PÅ universitetslararen.se: Så svarar lärosätena om varselvågen vid universitet och högskolor

Fler än tusen uppsagda universitetslärare och forskare

Totalt har 2 457 personer sagts upp på grund av arbetsbrist under 2020 till och med 2025, visar Universitetslärarens genomgång av 35 universitet och högskolor.

1 412

1 045

Uppsagda forskare och universitetslärare

Uppsagda bland övrig personal

Källa: Respektive lärosäte

Sara har fått en deltidstjänst vid ett annat lärosäte och växlat upp en bisyssla. Hon vill inte arbeta heltid inom akademin igen, säger hon.

Tänk på detta innan du skaffar en bisyssla

Vilka bisysslor är godkända att ägna sig åt för universitetslärare och forskare? När måste en bisyssla anmälas och när kan arbetsgivaren neka? Universitetsläraren reder ut begreppen.

Universitetslärare och forskare vid lärosätena har enligt högskolelagen rätt att ägna sig åt vissa bisysslor som rör forskning och utveckling. Men det finns regler som är viktiga att känna till. En bisyssla får inte skada förtroendet för en själv eller lärosätet. Den får heller inte vara ett hinder för arbetet eller konkurrera med lärosätets verksamhet.

arbetshindrande och konkurrerande bisysslorna regleras i centrala kollektivavtal.

text: Martin Röshammar

– Förhållandevis många har bisysslor men det är ingenting som vi för statistik över. Alla som anmäler bisysslor gör det i ett system. Systemet gör det dock inte möjligt att föra statistik i dagsläget. Integritetsfrågan är också viktig, att vi arbetsgivare inte frågar för mycket. Det är väldigt sällan som vi förbjuder en anställd att ha en bisyssla, säger Martin Hellgren, HR-specialist vid Karolinska institutet.

Uppdrag som tillhör privatlivets sfär betraktas inte som bisysslor. Det kan handla om vanliga fritidsintressen som idrottande. Politiska eller fackliga uppdrag räknas oftast inte som en anmälningspliktig bisyssla. Om de inte hindrar arbetet eller skadar universitetets rykte.

illustration: Nils-Petter Ekwall

I riktlinjerna från Arbetsgivarverket står det bland annat: ”En arbetstagare ska på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren ska kunna bedöma arbetstagarens bisysslor”, men Martin Hellgren understryker samtidigt att om man har en bisyssla, då ska man anmäla den. Det framgår i regelverket, både det centrala och KI:s egna.

ska dokumentera underrättelserna och hålla dokumentationen ordnad så att det går att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har”.

Han berättar att det är lagen om offentlig anställning som styr förtroendeskadliga bisysslor, medan de

Arbetsgivarverket uttrycker det så här: ”En högskolelärare är enligt 4 kap. 15 § högskoleförordningen skyldig att hålla högskolan underrättad om de bisysslor som han eller hon har och som har anknytning till anställningens ämnesområde. Högskolan

OFTA NÅR ÄRENDEN inte ens KI:s HR-avdelning utan det är prefekterna på institutionerna som, enligt arbets- och delegationsordningen, hanterar de frågorna först. Det är när de tveksamma fallen dyker upp som HR kopplas in och då ber chefen eller prefekten att återkoppla till medarbetaren att ”Det här ligger nog i farozonen. Ska du anmäla bisysslan?”. Då brukar de oftast plocka bort anmälan och

Martin Hellgren

avsluta sin bisyssla. Martin Hellgren poängterar att HR-avdelningen på KI vill att det ska vara tydligt på institutionerna att cheferna ska ha en kontinuerlig och tidig dialog om bisysslor.

Lärosätet får inte ställas i dålig dager av något som en medarbetare gör. Då räknas det som förtroendeskadligt. Den anställde får inte heller använda lärosätets logotyp eller mejladress för att dra nytta av dess varumärke. En bisyssla ska alltså inte heller vara arbetshindrande, något som enligt Martin Hellgren kan vara svårhanterligt.

forskning och jobbar mycket utifrån de ramar som de har i sina arbetstidsavtal. Det är klart att vi inte vill att anställda ska jobba för mycket. Om medarbetaren hela tiden är trött, trots att det har varit helg, så att medarbetaren jobbar sju dagar i veckan, då är det inte bra. Det ordinarie jobbet får inte bli lidande, säger han.

– Många av våra forskare lever för sin Johan Tralau

JOHAN TRALAU ÄR professor i statskunskap vid Uppsala universitet även om han för tillfället har en sabbatstermin som han tillbringar

Vilka bisysslor är förbjudna?

En bisyssla får inte vara förtroendeskadlig på så sätt att den rubbar tilltron till den anställde, dennes kollegor eller till lärosätet. Då kan bisysslan förbjudas, vilket också kan ske om den anses vara arbetshindrande eller konkurrera med lärosätets uppdragsverksamhet. I högskolelagen finns en särskild reglering som ger universitetslärare rätt till vissa bisysslor. Men på arbetsgivarens begäran måste den statligt anställde lämna in uppgifter om bisysslorna.

Författarskap

på ett forskningsinstitut i Nice. Vid sidan av arbetet skriver han också spänningsromaner i akademisk Uppsalamiljö och böcker om grekiska myter samtidigt som han ibland sticker ut hakan som kulturdebattör i olika sammanhang.

– Att anmäla bisysslan är väldigt enkelt nuförtiden. Man gör det i det system där man också ser lön och anhåller om tjänstledighet och så vidare. Det är smidigt. Man gör det varje år.

Tidsfördelningen mellan det vanliga arbetet och bisysslan varierar.

– Ibland har jag arbetat 100 procent och tagit någon timme då och då, ibland har jag varit tjänstledig lite mer än halvtid. Jag är väldigt tacksam för att Uppsala och min institution är så flexibla i den frågan. Jag vet att en hel del universitet i andra europeiska länder inte går med på sådant, säger Johan Tralau.

Att han har haft möjligheten att ha tjänstledigt deltid under perioder har gjort att det har fungerat tidsmässigt för honom. Han poängterar att man inte kan missköta sin forskning, sin undervisning eller administration, då kan man inte ägna sig åt bisysslor.

– Det finns naturligtvis en ekonomisk aspekt också. Men det handlar även om att det man gör inte ska vara, hur ska jag säga det, alltför konstigt, i förhållande till arbetet. Jag hoppas att det inte är det i mitt fall, säger Johan Tralau och exemplifierar det där konstiga med ”vissa typer av humor eller mycket olämpliga kulturyttringar”.

TIDIGARE HAR HAN sagt att hans spänningsromaner ska handla om den intellektuella glädjen i att lösa en gåta. Böckerna ska vara spännande, men om man är mycket nördig eller extra litterärt bevandrad inom något särskilt fält, då ska det finnas spår som hänger ihop, spår som tillsammans blir som en serie av gömda påskägg i boken.

Det sättet att tänka genomsyrar även hans forskning, att den ska uppfattas som att man löser gåtor och problem och att det handlar om att förmedla glädjen det innebär att se att det finns en lösning på en gåta och att allting faller på plats.

– Så på det sättet tycker jag att mina två verksamheter hänger ihop mycket väl. Ingen har uttryckt något ogillande vad jag kan minnas. Men min erfarenhet är nog samtidigt att kollegorna aldrig pratar om bisysslor. Men det beror säkert på vilken disciplin man arbetar i, säger Johan Tralau. ○

Skydda juniora forskares arbete

Efter att ha förnekats ett författarskap som doktorand, har Hari Ram C. R. Nair tagit fram ett protokoll i förebyggande syfte. För hans erfarenheter är inte unika, erfar SULF:s doktorandförening.

Hari Ram C. R. Nair är ursprungligen från Indien. Utan tidigare erfarenhet från akademin utanför hemlandet, gjorde han sin doktorandutbildning vid ett svenskt universitet. Efter att ha hjälpt en kollega med dennes studie, något som tog både tid och energi från Hari Ram C. R. Nairs avhandling, såg han sedan studien publiceras utan att han nämndes som medförfattare. Förra året skrev han om sina erfarenheter i tidskriften Science.

– Många nya doktorander är inte medvetna om behovet av dokumentation, säger

rander ofta längst ner i hierarkin. Det gör att många inte vågar stå upp mot orättvisor eller hävda sina rättigheter, berättar Habib Sadri.

Orättvisa författarskap är inget ovanligt, enligt doktorandföreningens kartläggning, och problemet kan se ut på många olika sätt. Till exempel, berättar Habib Sadri, kan det röra sig om en orättvis förändring av författarordningen, krav från handledare om att denne ska stå som medförfattare på doktorandens artiklar eller att doktoranders arbete och idéer tas över av mer seniora forskare efter disputationen. – Det som kanske är viktigast och mest oroande är att den här typen av tankesätt verkar vara så normaliserad, säger Habib Sadri.

”I akademins maktstruktur

är doktorander ofta längst ner i hierarkin. Det gör att många inte vågar stå upp mot orättvisor eller hävda sina rättigheter.”

Hari Ram C. R. Nair. Han tror att utmaningen är störst för forskare och doktorander som kommer från utomeuropeiska länder, på grund av kulturella skillnader inom akademin.

– De borde vara medvetna om sina rättigheter och veta hur de ska hantera sådana här situationer. Det är bättre att undvika dem, än att försöka lösa det i efterhand.

HABIB SADRI ÄR doktorand vid avdelningen för byggnadsteknik och belysningsvetenskap på Högskolan i Jönköping och sammankallande i SULF:s doktorandförenings arbetsgrupp för författarskap, forskningsetik och maktstrukturer.

– I akademins maktstruktur är dokto -

Även Habib Sadri pekar på att doktorander från tredje land är särskilt utsatta, eftersom deras uppehållstillstånd är beroende av seniora forskares stöd. På så sätt kan handledaren pressa doktoranden till orättvisa villkor. – Särskilt internationella, icke-europeiska doktorander är starkt beroende av sina utbildningsprocesser, för uppehållstillstånd i Sverige både för sig själv och för sina familjer. Så det gör att de ofta tvekar att lyfta problemen eller stå upp för sina rättigheter.

DOKTORANDFÖRENINGEN menar att det är svårt att få hjälp vid konflikter kring författarskap, då många lärosäten saknar tydliga, oberoende mekanismer att hantera dem. Även när de finns är Habib Sadri osäker på hur väl de fungerar i praktiken.

– De är bara formella mekanismer

Hari Ram C. R. Nair

Habib Sadri

som debatteras på papper, de är inte realistiska. Det gör att doktorander ofta står ganska ensamma i sådana situationer. Även när det fi nns en sådan mekanism eller någon man kan vända sig till, är det svårt att faktiskt göra det. Arbetsgruppen planerar ett opinionsbildande arbete i framtiden, för att försöka påverka de bakomliggande strukturerna.

– Jag vet inte om det fi nns en lösning för det, men vi kan dra uppmärksamhet till problemet, säger Habib Sadri.

HARI RAM C. R. NAIR är i dag postdoktoral forskare vid Chalmers tekniska högskola. Han har skapat ett protokoll baserat på sin doktorandhandledares arbetssätt, vilken gav honom både stöd och tips efter det förnekade författarskapet.

– Varje gång ett manuskript diskuterades förberedde han ett dokument där vi listade alla potentiella forskarnamn, deras roller och vad vi försökte

Sex steg som skyddar ditt författarskap

Hari Ram C. R. Nairs protokoll IN-SAFE inkluderar följande sex steg:

○ Initiera samtal: Frågan om författarskap ska diskuteras redan innan forskningsprojektet inleds.

○ Notifiera ändringar: Kommunicera när det sker förändringar i rollerna.

○ Säkra arbetet: Dokumentera och spara dina egna bidrag.

○ Arkivera material: Spara anteckningar och utkast.

○ Formalisera rollerna: Kom överens innan artikeln lämnas för publicering.

○ Utbilda andra: Dela kunskapen med kolleger.

Källa: ”Subtle steps that protect your authorship” av Hari Ram C. R. Nair i Times Higher Education

åstadkomma, berättar Hari Ram C. R. Nair.

Detta sätt att arbeta utvecklade sedan Hari Ram C. R. Nair till ett protokoll att följa steg för steg. – Jag har dokumenterat sex steg, som ett protokoll, ”IN-SAFE”.

Huruvida man följer Hari Ram C. R. Nairs protokoll eller något annat bryr han sig inte om, det viktiga är transparenta processer, officiella kommunikationsvägar och tydlig dokumentation.

I sin forskargrupp arbetar han aktivt utifrån sitt eget protokoll i ett levande dokument som alla i projektet har tillgång till. Hari Ram C. R. Nair rekommenderar juniora forskare att vidta åtgärder för att förebygga konfl ikter om författarskap. Han är dock inte ute efter att göra något revolutionerande.

– Men oavsett var jag arbetar försöker jag göra människor medvetna och följa protokollet. ○

Lina Landström

Det handlar om händer

Dubbla handtransplantationer är sällsynta. I Sverige har det gjorts två gånger. När den senaste gjordes, på Södersjukhuset i Stockholm, i somras, var det handkirurgen Tobias Laurell som ansvarade för planeringen.

Det är klart att man känner igen händer. På samma sätt som man känner igen ansikten. Man ser yrke, ålder, kön eller värk genom händerna. Svullna eller skrynkliga, valkar eller smuts under naglarna. Det finns alla möjliga sätt att titta på händer. Det säger Tobias Laurell. Han är verksamhetschef på handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset som är en del av Karolinska institutet i Stockholm. I slutet av sommaren genomfördes en dubbel handtransplantation där, den andra i Sverige någonsin. Tobias Laurell var ansvarig för planeringen av processen där patienten stod på väntelista i två och ett halvt år innan det gick att genomföra operationen. Vi kommer snart att återkomma till den operationen.

kirurgi och har breddat min erfarenhet av vad händer gör. Jag har förstått begränsningarna som kommer när man skadar sig eller blir sjuk.

TEXT: Martin Röshammar

FOTO: Kristina Sahlén

HAN FÖRKLARAR ATT handen är en komplicerad och detaljerad kroppsdel som har många strukturer och är ytterst mekanisk, i kombination med att den är väldigt betydelsefull för välmående och för en människas förmåga att fungera. Tobias Laurell understryker också att händernas utseende och användning i sociala sammanhang spelar roll. Han beskriver det som tre huvudspår.

Nu sitter kirurgen som önskar att han hade mer tid för att forska, i ett opersonligt konferensrum på sjukhuset. Framför honom ligger en arm, en pedagogisk modell av en arm, för att illustrera vad det handlar om. Han läste ekonomi på gymnasiet, gjorde värnplikten i flottan, men är inte särskilt pigg på att prata om sig själv. Men när Tobias Laurell på städad göteborgska talar om händer skapar han ett slags yrkesmannens och forskarens poesi. Genom att betrakta någons händer kan han till en viss gräns bekräfta eller ”kasta bort” sina fördomar.

– Det är klart att jag har påverkats av mitt jobb och rimligen borde jag förstå lidandet bättre. Jag har gjort min ST-tjänst inom hand-

– Funktionen, utseendet och sedan skulle jag vilja lägga till ett tredje som handlar om kommunikation och kroppsspråk och inkludering och tyvärr, i vissa fall, exkludering. Om man överdriver. Det händer att människor tycker att det är jobbigt när det ser annorlunda ut eller när det saknas något av handen, säger Tobias Laurell och fortsätter:

– Många som föds utan en hand har från början vant sig vid det, så det finns en större invänjning där. Men om du eller jag skulle förlora våra händer, skulle det vara en katastrof.

I EN INTERVJU i Dagens Medicin 2006 berättade han om sin dröm, den att bli handkirurg och att han därför blev väldigt glad när han fick tjänsten som ST-läkare på just Södersjukhuset. Han blev intresserad av kirurgi rent generellt, under studietiden på Karolinska institutet och

Tobias Laurell

Mötet Tobias Laurell

”Protesernas nackdel är att de inte har känsel och att de alltid kommer att se ut som en protes. Mekaniskt är de okej. Så vissa patienter anpassar sig till ett liv utan händer.”

säger i texten att kirurgi är något omedelbart, att man ser ett resultat av det man gör direkt.

När jag påminner om artikeln skakar han, 19 år senare, på huvudet och suckar något om digitala fotspår och att ”den där är rätt svettig alltså”.

– Som handkirurg har man en väldigt tydlig uppgift med tydliga strukturer. Men handtransplantationer är extremfall. 85 procent av det vi gör är dagkirurgi, vi har inte så mycket vårdavdelning och ronder. Vi opererar och så går patienterna hem.

TOBIAS LAURELL LOCKADES och lockas fortfarande av det rekonstruerande, att återställa någonting som på en detaljnivå antingen blivit skadat eller var annorlunda från början. Det känns meningsfullt, menar han och lägger sedan till att det finns djupare, personliga saker i hans läkargärning som han inte går in på.

Han sätter gränser och markerar, under intervjun. Han är här för att prata om handkirurgin, här för att slå ett slag för en lite undanskuffad del av sjukvården. Han är inte här för att berätta om sina drömmar som ung.

Däremot lyfter han gärna lagarbetet och vad det innebär att vara tillsammans i en operationssal, liksom vikten av att följa upp patienterna i efterhand. Kan de plötsligt böja på något som de tidigare inte kunde? Eller har de fått tillbaka känseln?

Tobias Laurell berättar att han har opererat många barn och han ser tillfreds ut när han konstaterar att det kan betyda mycket om det efter operationen fungerar och ser bättre ut. Det kan ge dem bättre förutsättningar i skolan. Det roliga är, menar han, att möta patienterna igen och känna att det nog blir bättre och bättre.

SOM VERKSAMHETSCHEF HANDLAR en stor del av arbetet om administration och ledarskap. Många av handkirurgerna på avdelningen opererar mycket mer än han gör. Och han tycker att det är viktigt att kontrastera all dålig publicitet som sjukvården får i, som han uttrycker det, allmän media. Han menar att den positiva bilden ibland drunknar i det där andra, i skandaler, i det negativa.

kliniskt, men försöka väva ihop det till en helhet.

Åter till den dubbla handtransplantationen. Han konstaterar att projektet har pågått i ungefär 15 år och att den aktuella patienten stod på väntelista i två och ett halvt år. På sitt noggranna vis förklarar Tobias Laurell att när de placerade patienten på väntelista för att denne skulle få händer, då var de på sjukhuset redo att dra igång sin process när det skulle dyka upp rätt händer. Därefter bockade de av punkt efter punkt på sin checklista, gick vidare till nästa steg. När det gäller handtransplantationer handlar det om 100 till 150 patienter i världen, beroende på hur man räknar, många av dem har fått två nya händer. – För en väldigt liten skara patienter är det en etablerad och mycket kostsam metod, när det gäller engagemang, resurser och tid. Men det görs. I Göteborg 2020, i Helsingfors häromåret och nu på Södersjukhuset. I Europa finns det flera center som gör det. Det kommer inte att bli en mängdvara men jag tror att det kommer att finnas kvar som alternativ, säger Tobias Laurell.

Anledningen till att det inte kommer att bli särskilt vanligt är bland annat att vägen är så lång för patienten och att det handlar om ett ”väldigt exakt medicinskt behov”.

Tobias Laurell …

… är verksamhetschef på handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset i Stockholm. Han hinner för tillfället inte med att forska själv men är handledare åt en doktorand vid Karolinska institutet, i ämnet epidemiologi med fokus på barnhandskador. Han är född och uppvuxen i Göteborg men bor numera med sin familj på Södermalm i Stockholm. Hans hobby är att wingfoila, en släkting till kitesurfing. Man använder en bräda som åker ovanför vattnet och håller en uppblåsbar vinge i handen.

Han har lite forskning på gång, exempelvis är han handledare för en doktorand, Nina Rydman, som håller på med epidemiologi med fokus på barnhandskador och tittar på socioekonomiska faktorer i Sverige. Handkirurgiska kliniken har en väldigt aktiv forskargrupp med en handfull doktorander och ungefär en disputation per år. Den forskargruppen leds av Maria Wilcke på Karolinska institutet.

Själv disputerade han på klinisk genetik, genetiska orsaker till handmissbildningar. Om att forska säger han att det är en fantastisk miljö att vara i, att det är jätteroligt att använda hjärnan.

– Men dygnets timmar räcker inte till för mig. Det är en relativt vanlig roll, att vara medicinskt ansvarig och fortsätta jobba lite

Om katastrofen sker, att du förlorar dina händer på grund av till exempel blodförgiftning då ska du läka, du ska anpassa dig till det nya livet. Det är ett stort trauma för individen. Tobias Laurell har ägnat mycket tid åt de här frågeställningarna och säger att patienten mitt i all turbulens ska börja fundera på proteser och att en del tycker att proteser funkar och använder dem sedan resten av livet. För andra funkar det inte alls.

– Protesernas nackdel är att de inte har känsel och att de alltid kommer att se ut som en protes. Mekaniskt är de okej. Så vissa patienter anpassar sig till ett liv utan händer, förklarar Tobias Laurell.

ATT GENOMGÅ EN handtransplantation kräver också en mycket stark motivation och vilja. Det gäller att träna flera timmar varje dag efter operationen och om man inte kan göra det, då blir det ingen operation. Den utvärderingen och den selektionen görs i samarbete

HANDARBETE

På Södersjukhuset genomfördes i augusti 2025 en dubbel handtransplantation. Patienten hade förlorat båda sina händer efter en svår infektion. 19 timmar tog operationen och ungefär 40 personer var inblandade. Tobias Laurell var ansvarig för processen.

Mötet

Tobias Laurell

”Vi har inte slappnat av än. Nervläkningen tar år, känseln ska komma och rehabenheten jobbar med patienten varje dag.”

med psykiatriker, psykolog och kurator. Det är viktigt att patienten kan sätta sig in i hur det kommer att bli och kan ha rimliga förväntningar. Kort sagt: Är patienten redo?

De hårda kraven gör att de få som förlorar båda händerna gallras ytterligare. Såklart påverkas man psykiskt av en katastrof, av en olycka där man förlorar sina händer.

Operationen på Södersjukhuset pågick i 19 timmar och Tobias Laurell beskriver sin roll som koordinator och projektledare. Checklistorna var många, liksom instruktioner som var redo att aktiveras vid precis rätt tillfällen. När det är dags för operation då är det som om han går in i en annan zon: ”Nu gör jag det här”. Han beskriver sig och sina kollegor som detaljfokuserade.

Den dubbla handtransplantationen som har fått så mycket uppmärksamhet bestod egentligen av åtta operationer, fyra för vänsterhanden, lika många för högerhanden. Efter operationen, eller operationerna, var inte allt färdigt. Inte alls. För det första skulle cirkulationen överleva och han säger att det brukar ta ungefär en vecka innan man kan slappna av och se att jo, nu funkar det. Det kan också ske att kroppen stöter bort det nya organet, en sådan akut reaktion kan dröja flera månader. Patienten ska må bra, i ”sin helhet” och benen ska läkas. – Vi har inte slappnat av än. Nervläkningen tar år, känseln ska komma och rehabenheten jobbar med patienten varje dag.

I SLUTET AV intervjun undrar jag, en annan göteborgare i förskingringen, om han saknar sin hemstad. Han skiner upp. Ja, det gör han. Tobias Laurell längtar efter havet och efter människorna.

– Det är go’ stämning där. Vi göteborgare har en till dimension, brukar jag säga. Det är roligt att både kunna vara ironisk och skoja samtidigt. Man kan skoja med ironi. Det är jätteroligt att reta stockholmarna med Göteborgshumor. När vi sedan ska runda av, som när en pro -

gramledare i en talkshow kastar sina manuskort, flikar han in att handkirurgin som sådan är en viktig specialitet men att den lever lite i skymundan ibland, av ortopedin och de stora jättarna.

Så de gör sitt för att synas och höras. De har ett NHV-uppdrag, det handlar om nationell högspecialiserad vård på uppdrag av Socialstyrelsen och har ytterligare ett par på gång eller mer än så.

– Försäkringsbolagen har en tabell för medicinsk invaliditet, om du skadar dig. Om du amputerar benet så får du en viss procent invaliditet, samma procent invaliditet gäller om du tappar känseln i tummen, pekfingret, långfingret och ringfingret, om handen så att säga blir blind i de fingrarna, säger Tobias Laurell och fortsätter:

– Det gäller skador i en nerv som heter medianusnerven. Inte heller våra kollegor i sjukhusvärlden tänker på det ibland, på invaliditetsnivån, när vi vill sy medianusnerven så noggrant som möjligt för att den är avskuren av en skada.

Han poängterar att det är så betydelsefullt att det blir bra, för att förbättra chansen att vederbörande får tillbaka sin känsel och lägger till att han och hans kollegor som jobbar med händer och med handkirurgi får förklara och förklara hur viktig handen är.

TOBIAS LAURELL VILL helt enkelt att fler ska intressera sig för handen och för händer och återigen lyser han upp. Det sker när han pratar om forskning, om framtiden.

– Ja, när man börjar förstå nervsystemet mycket bättre och när man börjar förstå signalsubstanser och det molekylära mycket bättre, då kommer rollen som opererande läkare, kirurger, att förändras. Det finns mycket kvar att upptäcka som inte ligger i det mekaniska, det som vi håller på med. Däremot är det klart att folk måste lagas även i framtiden, om de skadar sig! ○

FINGERTOPPSKÄNSLA

”Hur känns det när jag gör så här?” Tobias Laurell är mer intresserad av händer än de flesta. Han är verksamhetschef på handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset i Stockholm.

Flera svenska universitet ligger topp hundra på de etablerade lärosätesrankningarna och använder sin placering i marknadsföring på

olika sätt. Samtidigt har vissa

internationella universitet

lämnat rankningssystemen de senaste åren. Så frågan är vilken roll de här listorna kommer att spela i framtiden.

Och vad säger egentligen en rankningsplacering om kvaliteten på ett lärosäte?

text: Linus Hellerstedt

illustrationer: Nils-Petter Ekwall

Hyfsat mått på kvalitet – eller helt onödigt?

Internationella rankningar är ett fungerande mått för att ta reda på ungefär hur bra ett universitet är, menar vissa forskare, rektorer och lärosätesrepresentanter. Andra anser att man borde sluta använda dem.

I höstas trillade Karolinska institutet ned från plats 49 till 53 på rankningen Times Higher Education (THE). Men det spelar egentligen inte så stor roll, om man lyssnar till Nils Hansson, professor i medicinens historia, teori och etik vid Heinrich Heine-universitetet i Düsseldorf. Han har skrivit boken Genier utan Nobelpris, som kom ut 2025. Som titeln antyder handlar den om de som bara nästan får de åtråvärda priserna. Och om hur de personerna är minst lika bra på sitt yrke som de som faktiskt vinner.

Fokus

Universitetsrankningar

”Deras metod för att mäta lärosäteskvalitet är helt usel och skulle inte godkännas på en C-uppsats.”

Utifrån det har Nils Hansson, i flera debattartiklar, också kritiserat hur internationella universitetsrankningar tar för stor plats. Att som i idrott räkna poäng, mål och – när säsongen är över – slutposition i en serietabell för att avgöra vem som är bäst. Den metoden fungerar helt enkelt inte för att avgöra om ett universitet är bättre eller sämre än ett annat, menar han.

– Rankningar är också ett ganska nytt fenomen. Det är ju inte så att man för hundra år sedan inte visste vilka universitet som var ledande inom vissa områden och vilka som inte var det. Där tror jag inte att rankningarna har bidragit med så mycket, säger Nils Hansson.

Han efterlyser en genomlysning av vad det är som rankningarna egentligen mäter. Bibliometri exempelvis, som flera av rankningarna har som indikator, är ett relativt trubbigt mått för att mäta vilket genomslag forskning har, menar Nils Hansson.

– Universiteten är väldigt noga med att poängtera om de har gått upp eller ned några steg på listorna. Just för en svensk publik kan jag undra om det inte gör mer skada än nytta. Det är ju inte så att de svenska universiteten är på topp tio i någon av de här stora rankningarna, snarare topp 100 eller ännu lägre ner, säger han.

VANLIGTVIS RÄKNAS TRE internationella universitetsrankningar till de etablerade: Times Higher Education (THE), QS World Ranking of Universities och Academic Ranking of World Universities (ARWU), som också kallas Shanghairankningen.

På Lunds universitets hemsida går det att läsa hur lärosätet toppar QS senaste delrankning inom hållbarhet, och dessutom rankas som nummer ett bland universitet i Norden på QS totala rankning. I ett inlägg på Lunds universitets sociala medier beskrivs det som ”både ett erkännande och ett ansvar” av lärosätets rektor Erik Renström. I kommentarsfältet gratuleras Lunds universitet till att ha slagit både Köpenhamns och Uppsala universitet.

Kristina Eneroth, vicerektor vid Lunds universitet, beskriver kommunikationsarbetet kring rankningar som en del i arbetet med internationell synlighet. Det gäller att hålla isär den svenska marknaden, med relativt få lärosäten och där de stora aktörerna är välkända för de flesta, och den internationella som har en annan typ av konkurrens, menar hon.

– Men ingen tror ju att det finns något rankningsinstitut som kan fånga hela den komplexa verksamheten vid ett universitet och få ner det i en siffra som säger allt.

För Lunds universitet – beskriver Kristina Eneroth – är kvalitetsutveckling det relevanta när det kommer till arbe-

tet med olika rankningar. I kvalitetsarbetet behöver man ta reda på hur man ligger till i förhållande till omvärlden, säger hon.

– Då är rankning en del i det arbetet. Det ger inte en helhetsbild och man kan inte få svar på alla frågor genom att titta på en siffra i ett rankningsutfall. Men det ger en indikator på hur man står sig i en internationell konkurrens.

Kristina Eneroth beskriver däremot en ”magisk gräns” att förhålla sig till. Vissa länder har stipendieprogram där internationella studenter bara kan få stipendier till topp 100-universitet.

– Är man inte på rätt sida om den gränsen har man svårare att rekrytera riktigt duktiga internationella studenter. Det är en krass anledning, säger hon.

MAGNUS MACHALE-GUNNARSSON, utredare v id Göteborgs universitet, har jobbat med universitetsrankningar sedan 2010. Han är den som skickar in lärosätets uppgifter till olika rankningssystem och analyserar resultaten. Han tycker inte att det går att mäta utbildning på samma sätt som till exempel idrottsprestationer.

– Nej, och det beror mycket på att det är så pass mångdimensionellt med lärosäteskvalitet. Det är så många olika aspekter.

Hans skeptiska inställning till rankningar har i första hand med metodik att göra.

– Deras metod för att mäta lärosäteskvalitet är helt usel och skulle inte godkännas på en C-uppsats. Rankningarna har inte så många olika möjliga indikatorer att använda, säger han.

Forskningsintensitet är ett exempel på en bristande mätmetod, menar Magnus MacHale-Gunnarsson. Ett läro -

Vad är internationella universitetsrankningar?

Tre internationella universitetsrankningar räknas vanligtvis till de mer etablerade, Times Higher Education (THE), QS World Ranking of Universities (QS) och Academic Ranking of World Universities (ARWU). Inom de tre övergripande rankningarna finns i sin tur olika delrankningar, bland annat efter ämne, region och hållbarhet.

• THE görs av ett brittiskt medieföretag med samma namn sedan 2004 och var från början knutet till tidningen The Times. Under 2019 blev THE ett eget bolag.

• QS drivs av det brittiska bolaget Quacquarelli Symonds. Från början samarbetade QS och THE, men de båda rankningarna gick isär 2009.

• ARWU kallas också Shanghairankningen och startades av det kinesiska Shanghai Jiao Tong­universitetet 2003. Sedan 2009 står företaget Shanghai Ranking Consultancy bakom.

Källor: THE, QS, ARWU

säte med en hög andel forskning i relation till antalet studenter, mycket forskningsmedel jämfört med utbildningsmedel eller många doktorander i förhållande till studenter på grundnivå är inte nödvändigtvis bättre i jämförelse med andra.

– Det är inte säkert att man är ett sämre lärosäte för att man har mycket utbildning jämfört med forskning. QS och Times (THE-rankningen reds. anm.) pratar mycket om att man ska använda lärosätesrankningar för att studenter ska välja lärosäte. Då kan man väl inte gå efter att mycket utbildning är något dåligt? säger han.

Däremot fyller rankningar en funktion för en internationell student som vill jämföra lärosäten på en övergripande nivå. Indikatorerna som rankningarna använder är trots allt inte helt tagna ur luften, betonar Magnus MacHale-Gunnarsson.

I SYDKOREA INLEDDE ett antal universitet en numera avslutad bojkott mot QS-rankningen 2023, med hänvisning till metodbrister. De senaste åren finns också exempel på europeiska universitet som lämnat olika rankningar. Från årsskiftet har Sorbonneuniversitetet i Frankrike slutat skicka in data till THE-rankningen. Likadant gjorde universiteten i Zürich i Schweiz, och Utrecht i Nederländerna under 2024. Utrechts universitet lämnade även QS-rankningen men syns i den ändå, eftersom QS inte enbart bygger på data som lärosätena rapporterar in själva. Universitetsläraren skickade ut frågor till 35 svenska universitet och högskolor om huruvida de skickar in data till internationella rankningar eller inte. Av de 20 som svarade, angav 9 att de inte gör det. Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs

En uppgörelse om metoder för utvärdering av forskning

The Coalition for Advancing Research Assessment (Coara) är en sammanslutning av olika organisationer i syfte att förändra metoder för att utvärdera forskning. Inom Coara enades över 700 organisationer i juli 2022 om det så kallade Agreement on Reforming Research Assessment, som togs fram inom ramen för EU. Avtalet innebär att de undertecknande organisationerna åtar sig att jobba mot gemensamma mål om att stegvis förändra hur forskning utvärderas.

Enligt de grundläggande åtagandena i avtalet ska man sträva efter att forskning ska bedömas och utvärderas främst utifrån kvalitativa mått, med fokus på kollegial granskning. Det ska i sin tur kunna kombineras med kvantitativa indikatorer. Dessutom innehåller överenskommelsen bland annat en punkt om att organisationerna ska undvika att använda sig av listor som rankar forskningsorganisationer.

Källa: Coara

universitet, anser att lärosätena sitter fast i en ”rankningsfälla” där man inte kan sluta skicka in data till de olika listorna.

– Det som händer när man inte är med i listan är att det blir färre studenter som får syn på en och man får färre sökande.

Att vissa rankningar listar lärosäten trots att de inte skickar in data gör fällan ännu svårare att ta sig ur, säger han.

– Då letar de upp dåliga uppgifter som man inte har koll på och det är nästan ännu värre, säger Magnus MacHaleGunnarsson.

SETT TILL DE svenska lärosätenas placeringar toppar Karolinska institutet, KI, två av tre rankningar (se ruta på sidan 38). Enligt Annika Östman Wernerson, rektor vid KI, är dock de mer övergripande rankningarna inte de viktigaste för just KI.

– De mer ämnesspecifika rankningarna är av större intresse för oss. De är också mest relevanta för de som använder dem i andra länder, nämligen studenter, säger hon.

En god rankningsposition är bra för varumärket KI. Samtidigt är listorna trubbiga mätinstrument. Uppmärksamheten kring en förändrad placering kan därför vara svår att tolka ur aspekten kvalitet, beskriver Annika Östman Wernerson.

– Både små förändringar upp och små förändringar ned lyfts ibland väldigt stort. Så det kan vara både bra och dåligt. Men de behöver egentligen inte innebära att vår kvalitet har blivit vare sig bättre eller sämre, säger hon.

KI arbetar däremot inte särskilt aktivt för att klättra i listorna, enligt Annika Östman Wernerson. Man skickar in data till fyra rankningar, följer vad som händer och försöker förstå varför det går upp eller ned. Lärosätet publicerar löpande hur man placerar sig och har personal som jobbar särskilt med rankningar, säger hon.

– Det är inte deras enda uppgift förstås, men vi har anställda som håller koll på det här.

Annika Östman Wernerson tycker att det är problematiskt att mäta forskning och utbildning. Bland annat eftersom rankningssystemen med jämna mellanrum förändrar mätmodeller, kriterier och viktningar. Hon betonar också att ingen rankning ger en fullständig bild av lärosäteskvalitet. Ett annat problem – menar hon – är att det inte är helt transparent hur vissa mätmetoder ser ut eller förändras.

– Vissa rankningar skickar ut enkäter där man får tycka till om universitet, och de kan ha en väldigt låg svarsfrekvens. En sådan metod är ju inte särskilt vetenskaplig och om sådana data ligger till grund för rankningar är det klart att man kan ifrågasätta dem.

När det gäller utbildning finns det i stort sett inte heller några rimliga mätbara indikatorer på global nivå, konstaterar KI:s rektor.

– Vi har inte kunnat se att de här rankningarna ligger

1910

En lista över de tusen mest framstående vetenskapsmännen tar form i USA och kopplas till det universitet de tagit examen vid. När det sätts i relation till lärosätenas totala antal forskare och universitetslärare är rankningssystemet fött.

1983

U.S. News & World Reports lista över bästa lärosäten börjar publiceras. Under åren som följer sätter sig rankningslistor som affärsidé alltmer i USA. Universiteten börjar ta fram strategier för hur de ska klättra i rankningarna.

1992

Storbritanniens första rankningslista över universitet introduceras, Good University Guide, från tidningen Sunday Times.

1999

Tidningen The Guardians rankning drar igång i Storbritannien.

2003

Den första internationella rankningen, Academic Ranking of World universities (ARWU) lanseras. Den kallas också Shanghairankningen och lanseras av Shanghai Jiao Tong University. Karolinska institutet hamnar på plats 39.

2004

Times Higher Education (THE) och QS World University Rankings startar som ett samarbete.

till grund för att forskare eller stödpersonal söker sig till KI. Så det är också intressant att det inom utbildning faktiskt egentligen inte finns några bra sätt att mäta, säger Annika Östman Wernerson.

SULF:S FÖRBUNDSDIREKTÖR Lars Geschwind är också professor vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, och har forskat på högskoleorganisation. Han var tidigare verksam vid Uppsala universitet och Södertörns högskola. Hur läro säten förhåller sig till internationella rankningar har utvecklats med tiden, menar han.

– Det är ju otroligt att vi har så högt rankade universitet. Men på de lärosätena spelar också rankningar en stor roll. På KTH, som verksam i olika delar, har jag märkt det väldigt mycket. Det präglar en hel del av strategierna och för en del rektorer är det tydligare än för andra. Ledningarna och inte minst högskolestyrelserna kan vara väldigt intresserade av rankningar, säger Lars Geschwind. Internationella rankningar spelar också en allt större roll vid studentrekrytering. Särskilt inom vissa områden.

”Det börjar bli lite som opinionsmätningarna. Det finns alltid någon man kan plocka fram.”

Hur ett lärosäte är rankat har också betydelse för rekrytering av personal, menar han.

– När som i synnerhet de gamla universiteten tidigare kunde vila i sin status, sina traditioner och sitt otroligt starka varumärke. Ibland från medeltiden som i Uppsalas fall, finns det nu också uppstickare. Det finns en möjlighet att avancera, ta mark och bli bättre rankat. Den drivkraften tror jag är oemotståndlig för ledare på olika nivåer, säger Lars Geschwind.

Eftersom det är svårt att mäta kvalitet, excellens och hur det går för ett universitet framstår rankningar som ett enklare alternativ, menar han.

– Rankningar säger också en del om hur universiteten

2008

Dåvarande Högskoleverket undersöker om studenter kan ha nytta av lärosätesrankningar. Nej blir svaret.

2009

Times Higher Education och QS slutar samarbeta, THE byter metodik.

2023

Universitetet i Utrecht i Nederländerna slutar skicka in data till bland annat THE och QS. Detta efter att inte ett enda nederländskt universitet hamnat på topp 50 i rankningen. Även universitetet i Zürich slutar dela data till THE och QS.

konkurrerar på en marknad. De konkurrerar om studenter, lärare och forskare. För en del av dem är det viktigt hur högt rankat det är när man kommer någonstans.

Det moderna lärosätet – säger Lars Geschwind – har en annan typ av styrning och jobbar annorlunda med marknadsföring. Det finns numera tydligare mål att mätas mot samt tydligare strategier och ambitioner. Utåt kan det verka som om ett lärosäte inte jobbar särskilt aktivt med rankningspositioner, samtidigt som det firas när det går bra.

– Nu med den mångfald av rankningar som finns är det alltid någon rankning som det går bättre på. Det börjar bli lite som opinionsmätningarna. Det finns alltid någon man kan plocka fram.

ENLIGT ANDERS SÖDERHOLM, rektor vid KTH, är frågan om hur man ska arbeta med THE- och QS-rankningarna uppe på samtalsbordet i detta nu.

– Ja, för att försöka förstå lite mer på djupet hur de använder data, vilka data de använder och också se till

2023

I USA lämnar Columbia University den inhemska U.S. News & World Report College Rankings. Året innan hade lärosätet sjunkit 16 placeringar på listan. Även universiteten Yale och Harvard har lämnat samma rankning.

2025

Sorbonneuniversitetet i Frankrike meddelar att de lämnar THE. Universitetet slutar skicka in data till rankningen från och med 2026.

2026

Karolinska institutet, Lunds universitet och KTH hamnar på topp 100 på THErankningen. På QS:s europeiska rankning placerar sig Lunds universitet tolva.

att det finns data om oss på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vi försöker förstå systemet så djupt som det går, säger han.

Tanken är att förhålla sig mer strategiskt till lärosätesrankningarna och ta fram en långsiktig plan för arbetet med dem, beskriver Anders Söderholm.

– Vi har ett bra system och en bra hantering men det kanske kan göras på ett enklare och mer ändamålsenligt sätt. Det ingår i hela det paket som vi kallar strategisk verksamhetsanalys där vi följer allt från söktryck, breddad rekrytering, bibliometri och extern finansiering.

Även för KTH spelar rankningar störst roll i de internationella kontakterna, säger Anders Söderholm.

– I den lokala kontexten tror jag inte att det finns något behov av den här typen av rankningssystem för vi känner varandra väl. Det är mer i de långväga kontakterna.

LINKÖPINGS UNIVERSITET LIGGER strax utanför topp 200 på THE och en bit utanför topp 300 på QS och Shanghais senaste rankningslistor. Jan-Ingvar Jönsson, rektor vid

”Man kan styras mer av ambitionen om att klättra på rankningen än av att förbättra kvaliteten. Då blir det något av en korrupt styrning ...”

Så placerar sig svenska lärosäten

På senaste THE­rankningen finns 13 svenska universitet och högskolor. Shanghairankningen (ARWU) listar 14 svenska lärosäten och QS ­rankningen 8. Listorna nedan visar de 5 svenska lärosäten som toppar respektive lista och deras totalplacering.

Alla tre rankningar släpptes 2025, QS i juni, ARWU i augusti och THE i oktober.

QS WORLD UNIVERSITY RANKINGS

Placering Lärosäte

72 Lunds universitet

78 KTH

93 Uppsala universitet

147 Stockholms universitet

165 Chalmers

ACADEMIC RANKING OF WORLD UNIVERSITIES (ARWU), SHANGHAIRANKNINGEN

Placering Lärosäte

50 Karolinska institutet

93 Uppsala universitet

100 Stockholms universitet

101–150 Lunds universitet

151–200 Göteborgs universitet

TIMES HIGHER EDUCATION (THE)

Placering Lärosäte

53 Karolinska institutet

95 Lunds universitet

98 KTH

128 Uppsala universitet

201–250 Chalmers samt Stockholms, Göteborgs och Linköpings universitet

Källa: THE, QS, ARWU

Linköpings universitet, skulle helst se att svenska lärosäten slutade relatera till rankningslistor. Men det behöver i så fall ske samlat, säger han.

– Ska man försöka utmana ett system som alla förhåller sig till mer eller mindre strategiskt, borde ju något land gå i bräschen för det. Det tror jag skulle kunna ha effekt. Men Sverige är relativt litet så det är ett stort steg.

Jan-Ingvar Jönsson ser en tydlig motsättning mellan det internationella samarbetet Coara (se ruta på sidan 35 ) och rankningslistorna.

– Inom Coara finns en slags överenskommelse om att man ska försöka gå ifrån den klassiska bibliometrin och i stället börja titta på bredare parametrar som man i dag inte använder. Samtidigt använder de här rankningsföretagen just den parametern. Det blir en kollision där, säger han.

Bibliometrins kvantitativa mått behöver luckras upp till förmån för mer kvalitativa mått, säger Jan-Ingvar Jönsson och nämner studentnöjdhet som exempel. Men vad som skulle kunna ersätta rankningslistor har han inget färdigt svar på.

Vid Linköpings universitet finns ingen tydlig strategi för att klättra på rankningslistor. Även om Jan-Ingvar Jönsson gärna skulle bryta den där topp 200-vallen.

– Jag tror vi är femte eller sjätte bäst i landet just nu på Times Higher Education. Det är klart att nå det målet hade varit väldigt trevligt, men det är inte så att det ingår som en medveten strategi, säger han.

HANS WIKLUND ÄR universitetsdirektör vid Umeå universitet, som ligger strax utanför topp 400 på THE-, QS- och Shanghairankningarna. Han ser listorna som ett underlag i kvalitetsarbetet och beskriver att det finns en pedagogisk och kommunikativ fördel med dem.

– På ett väldigt enkelt sätt kan man göra någon form av övergripande bedömning av ett lärosätes prestation. Och det är också lätt för ett lärosäte att kommunicera. Sedan är det väldigt viktigt att vara medveten om att verkligheten är så oändligt mycket mer komplex, säger han.

För stort fokus på lärosätesrankningar i arbetet med utbildnings- och forskningskvalitet kan göra att man hamnar snett, förklarar Hans Wiklund.

– Man kan styras mer av ambitionen om att klättra på rankningen än av att förbättra kvaliteten. Då blir det något av en korrupt styrning, att du styr mot en skenbar kvalitet i stället för en reell kvalitet. Där faller ett stort ansvar på ledarskapet vid varje lärosäte.

Utöver de tveksamheter som finns kring de internationella rankningarnas metoder, vill han också lyfta fram att rankningsföretagen verkar på en kommersiell marknad.

– Om man nu ska använda rankningar hade det kanske varit att föredra om de hade varit ägda av, och överenskomna i, sektorn. Att lärosätena själva påverkade rankningarnas utformning och utveckling, säger Hans Wiklund. ○

Kajsa Gullberg

Hon avslöjar lögner i skriven text

Går det att avgöra om någon ljuger i skriven text? Svaret är ja, enligt Kajsa Gullbergs avhandling, men det krävs uppföljning.

Att observera hur människor talar när de ljuger är välstuderat inom forskningen.

Men Kajsa Gullberg har även undersökt hur osanning kan upptäckas när någon ljuger i text. Inom ramen för sin avhandling lät hon personer titta på korta fi lmer som de därefter skulle återberätta fyra gånger: sanningsenligt och falskt i både tal och skrift. I det senare fallet spelade hon in processen och registrerade alla tangenttryckningar.

– Jag fick ut övergripande statistik om hur många tecken de skrev, hur många de raderade och hur många pauser de hade.

Hon upptäckte att personerna pausade mer när de skrev en lögn jämfört med när de skrev en sann berättelse.

– Mig veterligen har det här inte gjorts alls tidigare utan man har bara tittat på den färdiga texten. Då ser man inte var någonstans det kanske var svårt att skriva.

KAJSA GULLBERG PÅPEKAR dock att det är svårt att dra slutsatsen att någon ljuger enbart med hjälp av den här analysmetoden.

– De här effekterna, att man pausar mer, det är att man behöver tänka mer, uppgiften är svårare. Och det kan vara av andra anledningar än att man ljuger, till exempel att du skriver på ett andra språk eller om ett ämne som du inte kan så mycket om. Hon tror att metoden kan komma till användning för att upptäcka beteenden och då kunna ställa frågor om det.

– Jag tror att det här är något som på sikt kan vara viktigt i en forensisk verktygslåda, att samla in vittnesmål digitalt när folk skriver. ○

Anders Jinneklint

Avhandlingen

Titel: Language Production and Deception. Explorative experimental studies on deception as a constrain during spoken and written narratives

Ämne: Allmän språkvetenskap.

Lärosäte: Lunds universitet.

Disputationsdatum: 9 februari 2026.

Folk

PRIS

Årets lärare i Karlstad

Karlstad studentkår har delat ut priset för årets bästa lärare vid Karlstads universitet 2025. Kandidaterna nomineras av studenter. Av 101 nominerade lärare valdes Wibke Straube, docent i genusvetenskap, ut som vinnare. Hen fick motta diplom och blommor från Karlstad studentkårs ordförande.

PRIS

Miljoner till yngre forskare

Kungliga Vetenskapsakademien har utsett fem mottagare av årets Göran Gustafssonpriser. Forskarna, som får vara högst 45 år gamla, tillhör forskningsfronten inom sitt område och tilldelas 8,1 miljoner kronor vardera, 300 000 i ett personligt pris och 7,8 miljoner i anslag till forskningen.

Julia Mårtensson studerar i dag datateknik vid Chalmers och läser samtidigt en masterutbildning i atmosfärvetenskap, klimat och ekosystem vid Göteborgs universitet.

Ung forskare prisas

Emma R. Andersson, senior forskare i utvecklingsbiologi vid Karolinska institutet, får priset i medicin ”för utveckling av innovativ metodik för grundläggande och translationella studier av tidig embryonal utveckling”. Joanna Rorbach, senior forskare i molekylärbiologi vid Karolinska institutet, får priset i molekylär biologi ”för banbrytande studier om ribosomens sammansättning och reglering av proteinsyntes i mitokondrier”. Simone Fabiano, professor i materialvetenskap vid Linköpings universitet, får priset i kemi ”för utveckling av innovativa metoder för dopning av organiska halvledare”.

Josefin Larsson, professor i astrofysik vid KTH i Stockholm, får priset i fysik ”för sin nydanande forskning om exploderande stjärnor, som kopplar observationer till grundläggande astrofysikaliska teorier”. Dan Petersen, professor i matematik vid Stockholms universitet, får priset i matematik ”för djupgående bidrag till algebraisk geometri, algebraisk topologi och talteori”.

22-åriga Julia Mårtensson tilldelas Anders Walls stipendium för unga forskare. Redan som 17-åring var hon medförfattare till sin första vetenskapliga artikel. Allt började när hon fick höra talas om sommarforskarskolan Rays och forskade om biobaserad plast på KTH en sommar.

– När programmet var slut sa min handledare till mig att vi nog kunde få detta publicerat och därefter jobbade vi vidare och ett knappt år senare blev artikeln publicerad.

Julia Mårtensson säger att hon alltid tyckt att det är roligt att lära sig nya saker. Under gymnasietiden upptäckte hon yrket där nyfi kenheten ”är poängen” – nämligen forskare.

– Efter mina fyra veckor på Rays kände jag en stark känsla av att ha hittat rätt och att det var detta jag ville göra.

När Julia Mårtensson är klar med sin pågående masterutbildning vill hon doktorera. Vad stipendiet på 200 000 kronor ska gå till vet hon inte än.

– Oavsett vad det blir så vill jag att det ska vara till gagn för forskning på något sätt.

Lina Landström

namngivits efter svenskar. Bland annat har asteroiden 1993 FX 35 nu fått namnet ”Sundin” efter Maria Sundin, universitetslektor vid institutionen för fysik på Göteborgs universitet och 1993 FM 28 heter framöver ”Ynnerman” efter Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering vid Linköpings universitet. 1992 ER 17 heter nu ”Rådbo” efter Göteborgs universitets professor emerita Marie Rådbo och Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet, har fått namnge asteroiden 1993 FR 4, som nu kalllas ”Ulfdanielsson”.

UTMÄRKELSE Han är Årets cancerforskare

Cancerfonden har utsett Magnus Essand, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi på Uppsala universitet, till Årets cancerforskare 2026. Motiveringen lyder: ”För världsunik forskning inom immunterapi mot cancer. Med vass molekylär ingenjörskonst har han skapat innovativa cellterapier som tagit sig hela vägen från laboratoriet till patienter och med resultat som räddar liv.”

PRIS

KI-forskare får

internationellt pris

Patrik Ernfors, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska institutet, tilldelas The Brain Prize 2026 för banbrytande upptäckter om hur nervsystemet tolkar beröring och smärta. Priset delas med professor David Ginty vid Harvard Medical School. The Brain Prize är världens största neurovetenskapliga

forskningspris, vilket delas ut varje år av Lundbeckfonden. Prisceremonin äger rum i Köpenhamn med deltagande av kung Frederik av Danmark. Mottagarna får en guldmedalj och delar på priset på tio miljoner danska kronor.

NAMNGIVNING

Asteroider uppkallade efter svenskar

Internationella astronomiska unionen har gett flera objekt i asteroidbältet nya namn, varav tio har

UTMÄRKELSE Årets lärare i Gävle

Isak Sandlund, doktorand i miljövetenskap, har utsetts till Årets lärare 2025 vid Högskolan i Gävle. Det är studenter som nominerar lärare, utmärkelsen delas ut av Gefle Studentkår. Isak Sandlund kommer att uppmärksammas i samband med Akademisk högtid på högskolan den 17 april.

FÖRORDNANDE

Rektor i tre år till Regeringen har beslutat att förlänga Jan-Ingvar Jönssons förordnande som rektor vid Linköpings universitet fram till sista juni 2029. Jan­Ingvar Jönsson har varit rektor vid Linköpings universitet i sex år.

FOTO:

Universitetssatir och exiltragedi

Den korta romanen Pnin är en situationskomedi och satir över akademiska avarter. Men berättelsen utspelar sig mot en mörk fond av främlingskap och i skuggan av Förintelsen.

Handlingen tilldrar sig i början av 1950-talet vid ett fi ktivt universitet i östra USA där Pnin är lektor i ryska. Vi möter först titelpersonen när han kliver på fel tåg på väg till en föreläsning. Han beskrivs som ganska grotesk till det yttre och vilse i sin amerikanska exil. Det engelska språket misshandlar han på ett närmast parodiskt sätt. Författaren Vladimir Nabokov är mest känd för skandalsuccén Lolita, som har överskuggat allt annat han skrivit. Men Pnin är en roman där Nabokov bearbetar sina egna erfarenheter. Precis som romanfiguren Pnin flydde Nabokov först från ryska revolutionen för att 1940 lämna Europa på grund av andra världskrigets utbrott.

NABOKOV SJÄLV UNDERVISADE i många år i rysk och jämförande litteratur vid två amerikanska universitet. I Pnin möter vi Nabokovs skarpa blick på den tidens dumheter inom akademin. Boken är bitvis väldigt rolig i sina parodier på akademiska avarter, som att prefekten för institutionen i franska inte kan språket och har förbjudit böcker i utbildningen; talinspelningar och mekaniska apparater är det som gäller. Även psykoanalys får sig en rejäl bredsida liksom rundliga anslag för meningslös forskning. Pnin trivs bäst med sina böcker och sin forskning, utanför lektionstid har han slutat se studenterna på campus. Han är godhjärtad

Pnin

Författare: Vladimir Nabokov

Först utgiven: 1957

Översättning: Aris Fioretos

Denna svenska

upplaga: 2000

Förlag: Norstedts

och trofast, den bedrägliga exhustrun utnyttjar honom gång på gång, i sin kärlek låter han det ske.

Sorgen över alla förluster som drabbat Pnin ansätter honom i hjärtattackliknande visioner av det förflutna. När någon nämner namnet på hans första stora förälskelse, Mira, återupplever Pnin hur de tvingades isär vid ryska revolutionen och hur hon senare mördades av nazisterna i Buchenwald.

ROMANEN BESTÅR AV en rad mer eller mindre fristående episoder. Till att börja med är bokens berättare neutral. Men mot slutet tar berättaren själv alltmer plats i handlingen, och blir alltmer lik författaren.

Pnins rotlöshet är ett grundtema i boken. Den illustreras av att han flyttar en gång per termin mellan olika hyresrum. Till sist förlikar sig Pnin med sitt främlingskap och hittar en bostad han trivs med. Han ordnar en lyckad inflyttningsfest och planerar till och med att köpa huset.

Då, när allt verkat ordna sig, får han reda på att han till följd av akademiska intriger blir av med jobbet. Han skulle kunnat vara kvar, men på för honom förödmjukande villkor, varför han brådstörtat lämnar universitet för en osäker framtid.

Som läsare har man fått sympati för antihjälten Pnin och undrar hur det ska gå för honom. En tröst är att han i en senare Nabokovroman ( Pale Fire 1962, Blek låga 2002) skymtar förbi som solbränd professor i hawaiiskjorta, chef för ett annat fi ktivt universitets ryska institution.

Per-Olof Eliasson

AI tar inte bort behovet av kunskap

• I en liten tunn volym, Varför lära? Meningen med mänsklig kunskap i AI-tider (Natur & Kultur 2026), ger professorerna Torkel Klingberg och Åsa Wikforss svar på den, inför den förväntande AI­eran, så aktuella frågan ”varför ska jag lära mig det här?”. Svaren varierar från ”du blir smartare” över ”ny kunskap kräver tidigare kunskap” till ”kunskap krävs för kritiskt tänkande”. Och sist men inte minst: AI­utopin förutspår en artificiell generell intelligens, AGI, som kan ge tiofalt snabbare utveckling inom de flesta områden. Författarna menar att det är avgörande att den styrs av mänsklig kunskap – om inte frihet och demokrati ska gå förlorade.

Vad var egentligen kunskapssamhället?

• Antologin Sverige som kunskapssamhälle: Historiska perspektiv på en förväntad samhällsomvandling (Nordic Academic Press 2026) samlar 19 forskares infallsvinklar på det svenska kunskapssamhället. Boken avgränsar kunskapssamhället till ungefär perioden 1980–2005, när man tänkte sig att industrisamhället hade övergått i något nytt. Kunskapssamhället visar sig vara ett svårfångat villebråd. I sitt efterord menar Sverker Sörlin att det inte fanns bara ett kunskapssamhälle, utan flera. Samt att begreppet aldrig riktigt avgränsade sig utan delade utrymme med exempelvis informationssamhället, tjänstesamhället och det postindustriella samhället.

Per-Olof Eliasson

Beskrivningen av romanen Pnins fiktiva campus passar bra med Wellesley College.

Nyligen hade jag en diskussion med en lärare på juridikprogrammet som berättade att företag inom a� ärsjuridik helst vill nyanställa personer som redan har fem års arbetslivserfarenhet, eftersom AI har blivit så bra på de arbetsuppgifter som man gör de första åren efter examen.

Strax därefter träffade jag en person från försäkringsbranschen som inte bara såg samma problem, utan också uttryckte oro över hur högre utbildning ska kunna möta företagens behov av AI-kompetens samtidigt som nyutexaminerade tillåts utveckla kompetensen som behövs. Jag tänker att om vi krokar arm med företag och organisationer kan vi kanske hitta en lösning.

DISKUSSIONEN OM ANSVARET för framtidens arbetskraft har ofta utgått från ett instrumentellt nyttoperspektiv på högre utbildning. Näringslivet förväntar sig ofta att lärosätena ska ”leverera” studenter som är produktiva från dag ett. Detta har under en längre tid påverkat både studenter och oss lärare, till att värden som bildning, kritiskt tänkande, kreativitet och lärande, tenderar att vara något som visserligen uttrycks i högskoleförordningen, men som det talas mindre om när man planerar undervisning med begränsade resurser.

Är det inte i själva verket så att det är just nu, när allt fler sätter sin tilltro till att AI-verktyg kan ”lösa” olika slags tidskrävande och ofta mindre avancerade uppgifter, som vi behöver extra mycket fokus på sådana generiska kompetenser i högre utbildning? Efter mina diskussioner

Klara Bolander Laksov, professor i pedagogik, Stockholms universitet

Dags att dela på ansvaret för högre utbildning?

med de två ovanstående personerna vill jag dela med mig av en möjlig utvecklingsväg.

VAD SKULLE HÄNDA om stora organisationer, både inom offentlig sektor och näringslivet, utvecklade närmare samarbeten med lärosäten kring till exempel utbildningar på masternivå inom alla ämnen? Masterutbildningar kunde bli treåriga i stället för två åriga, och innebära en successiv förskjutning av tyngdpunkten från att i början i hög grad fokusera på teori, till att mot slutet fokusera på tillämpning i en existerande organisation. Studenter skulle få bidra med kritiska perspektiv, forskningsförankring och utvecklingsinriktade dialoger med kollegor i sådana partnerorganisationer.

”Näringslivet förväntar sig ofta att lärosätena ska ’leverera’ studenter som är produktiva från dag ett.”

Organisationerna å sin sida skulle erbjuda studenterna autentiska problem och utmaningar, men också en möjlighet att få träna och göra mindre komplexa arbetsuppgifter, sådant som visserligen skulle kunna utföras av en AI-bot, men som man behöver träna för att senare kunna avgöra var AI går bet.

Sådana samarbeten existerar redan inom en del fält, som praktikperioder inom medicin och vårdutbildningar, eller examensarbeten på ingenjörsutbildningar, och i en del länder. Ofta innebär det också att det fi nns delade tjänster, där man blir anställd delvis på lärosätet, och delvis i företaget eller organisationen. Varför skulle inte studenter i språk, ekonomi, sociologi eller medie-

vetenskap kunna få samma slags dialog med möjliga framtida arbetsmiljöer?

Tillgången till AI aktualiserar problemet.

HÖGRE UTBILDNING kritiseras ibland för att inte hantera den ”verkliga” världen då vi fokuserar på teori, forskningsmetod, begreppsbildning och vetenskaplighet. Men är det inte lika mycket olika samhällsinstansers och näringslivets ansvar att fortsätta den vetenskapliga dialogen och forskningsförankringen tillsammans med företrädare för lärosätena, som tvärtom?

Jag tänker att detta också är en fråga om att fortsätta dialogen, att se att det behöver fi nnas en öppenhet och nyfi kenhet, ett partnerskap, mellan lärosäten och olika arbetsplatser. Genom att låta studenter inom alla ämnesområden och utbildningar fungera som kommunicerande kärl mellan vad som händer inom forskning och utbildning, och vad som händer inom olika organisationer, fi nns goda möjligheter till en större gemensam förståelse för värdet av det som våra studenter får ta del av under sin utbildning och som AI inte ersätter: förmåga att hantera komplexitet, arbeta med osäkerhet, förklara fenomen och tänka långsiktigt.

Det är något som förhoppningsvis kan påverka både oron kring att AI tar våra nyutexaminerades arbetsuppgifter, och borga för en fortsatt förståelse för det värde som högre utbildning har att erbjuda ett fortsatt demokratiskt samhälle.

Klara Bolander Laksov Professor i pedagogik, Stockholms universitet

Krönika

Debatt Samtalsklimat

Karin Strömqvist Bååthe trodde att hennes debattartikel skulle leda till en livlig diskussion. I stället har hon fått privata reaktioner. Nu undrar hon: råder det en tystnadskultur på lärosätena?

Tystnadskultur? Varför har ingen sagt något?

När min debattartikel i Universitetsläraren (nr 5, 2025), ”Behövs chefer som räknar låtsastimmar?”, publicerades utgick jag från att den skulle utlösa en öppen och livlig diskussion. Frågan gällde styrning, tillit och professionalitet – centrala frågor för hela utbildningssektorn. Men det offentliga gensvaret uteblev.

”Vad händer när kritiska synpunkter flyttas från kollegiala forum till korridorer och privata mejltrådar?”

I stället kom många privata reaktioner från kollegor vid olika lärosäten: igenkänning, uppskattning och uppgivenhet: ”Har du suttit som en fluga på väggen på mina avdelningsmöten?”; ”Jag känner sååå igen mig, men det är ju inget vi kan göra något åt”.

Nästan alla uttryckte samma tvekan inför att kritisera öppet av rädsla för att uppfattas som besvärliga. Någon chef menade dock att timräkning skyddar medarbetare från att arbeta för mycket, ett argument som riskerar att förminska professionellt ansvar. Att inte beordra övertid är en sak; att kräva redovisning av varje timme en annan. Vad hände med den tillitsbaserade styrningen?

DET SOM OROAR mest är inte någon enskild omorganisation eller ännu en ny styr- och uppföljningsmodell. Det verkligt bekymmersam-

ma är vad som händer med den akademiska kulturen när medarbetare upplever att det är tryggare att viska än att tala öppet. Vad händer när kritiska synpunkter flyttas från kollegiala forum till korridorer och privata mejltrådar? När tystnad börjar tolkas som lojalitet; och öppen diskussion som ett problem?

För mig blir den kognitiva dissonansen särskilt tydlig. Jag är präglad av en annan internationell organisationskultur, där motsatsen gällde: att tiga i mötesrummet och kritisera i korridoren sågs som både småaktigt och illojalt. Där betraktades generositet med idéer och öppen oenighet som en förutsättning för kvalitet; inte som ett hot mot sammanhållningen.

UNDER DE SENASTE åren har många lärosäten genomgått omfattande omorganisationer: nya chefsled, styrmodeller och administrativa rutiner. Förändringarna motiveras med effektivitet, kvalitetssäkring och strategisk samordning. Lokaler görs om, verksamheter flyttas och arbetssätt standardiseras. Mönstret är dock återkommande: kollegiala diskussioner hålls, men det är oklart om argumenten faktiskt påverkar besluten. Avgörandena tas högt

upp och genomförs utan utrymme för avvikande, lokalt förankrade lösningar – trots att sådana ofta skulle kunna stärka både kvalitet och arbetsmiljö utan ökade kostnader. Likriktning riskerar att bli ett självändamål, och uppföljande, öppen utvärdering som leder till handling lyser alltför ofta med sin frånvaro.

VI FORSKAR OM psykologisk trygghet, om vikten av kritiskt tänkande och om betydelsen av öppna samtalsklimat i organisationer. Vi undervisar studenter i att ifrågasätta maktstrukturer och att värna det offentliga samtalet. Men hur ser det ut i våra egna korridorer och mötesrum? Finns det en växande diskrepans mellan vad vi lär ut och hur vi själva agerar?

Tystnadskultur är ett starkt ord. Kanske

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

handlar det inte om uttalade förbud eller repressalier, utan om mer subtila mekanismer: osäkerhet kring anställning, beroendeförhållanden i meriteringssystemet, rädsla för att uppfattas som ”besvärlig” eller ”illojal”. I en miljö där karriärvägar är smala och konkurrensen hård kan även lågmäld kritik upplevas som riskabel.

MEN HÖGSKOLOR OCH universitet som inte förmår rymma intern kritik riskerar att förlora något grundläggande. Den akademiska friheten är inte bara en princip riktad utåt mot politisk styrning; den måste också praktiseras inåt, i relationen mellan ledning och kollegium. Så frågan kvarstår: Har vi en tystnadskultur på svenska lärosäten? Och om många känner

igen problemen; varför är det så få som säger något offentligt?

Kanske är det dags att bryta mönstret. Inte genom fl er policydokument om öppenhet, utan genom att faktiskt visa att kritiska röster ryms, respekteras, tas på allvar samt leder till konkret handling och förändring. För utan det riskerar universitetet att bli en plats där vi forskar om öppenhet, transparens och mod; men sällan själva utövar det.

Karin Strömqvist Bååthe

Doktorand i arbetslivskunskap, Mälardalens universitet och adjunkt, Högskolan Dalarna

FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se/debatt

Universiteten har en central roll, inte bara i att producera kunskap, utan i att tydliggöra vad det innebär att ignorera den. Vad händer när politiker ignorerar forskning, och inte fattar evidensbaserade beslut?”

Cecilia Emanuelsson, professor och styrelseledamot i organisationen Klimatriksdagen, i en debattartikel om akademins roll i klimatkrisen.

Kurslitteratur och akademisk frihet

• ”Lärarens frihet att själv välja läromedel är en central förutsättning för god undervisning i grundoch gymnasieskolan. Den friheten är ännu viktigare i den högre utbildningen. Om utbudet av kurslitteratur minskar kommer det att begränsa den faktiska friheten att välja och valet blir i praktiken styrt av vad som finns kvar; ofta äldre upplagor eller engelskspråkig litteratur som inte är anpassad till svenska förhållanden. Precis som att forskningen ska vara fri är det viktigt att den som undervisar har friheten att välja den kurslitteratur som är lämplig.”

Per Kornhall, ordförande för Läromedelsförfattarna

Debatt Arbetsmiljö

Gör det möjligt för anställda i akademin att ta tjänstledigt för återhämtning. Det föreslår Michael Toivio, tidigare huvudarbetsmiljöombud vid Högskolan Dalarna, för att minska sjukskrivningarna.

Akuta åtgärder krävs för minskad sjukskrivning

Svenska universitet och högskolor befi nner sig i en ohållbar paradox, statens krav på excellens, innovation och högre kvalitet möts av urholkade basanslag och en prestationskultur som tär på verksamheten. Under min tid som huvudarbetsmiljöombud mötte jag alltför många kollegor på gränsen till utmattning – ofta de mest engagerade och samvetsgranna. Dessa erfarenheter bekräftas av statistiken.

Enligt Fackförbundet ST:s stora enkät från 2025 upplever 71 procent av de anställda inom universitet och högskolor ofta känner stress i arbetet, främst till följd av hög arbetsbelastning. När en betydande andel inte tror sig orka arbeta fram till pensionen är det inte ett uttryck för individuell bräcklighet. Det är ett systemfel.

PROBLEMET LIGGER SÄLLAN hos den enskilda medarbetaren – och inte heller nödvändigtvis hos den enskilda rektorn. Det är inbyggt

i strukturen. Staten beställer internationell excellens, fler publikationer och högre genomströmning, samtidigt som basanslagen urholkas och prestationskraven skruvas upp. Resultatet är en akademi som långsamt förbrukar sin egen kompetens.

Vi måste sluta behandla resursbrist som en naturlag. Samtidigt är det ohederligt att låtsas som om strukturella reformer står runt hörnet. I väntan på politiska beslut som faktiskt adresserar underfinansiering och prestationskultur behövs akuta åtgärder för att minska risken för utmattning och kompetensflykt.

”När

erbjuda, förbereda för och bevilja tillfällig arbetstidsminskning som en förebyggande arbetsmiljöåtgärd.

• Arbetstagarens ansvar är att se den tillfälliga inkomstminskningen som en medveten investering i långsiktig hälsa och ett hållbart yrkesliv.

För lärosätet innebär detta en möjlighet att behålla kompetens, minska sjukfrånvaro och motverka sjuknärvaro – där medarbetare är på plats men saknar faktisk full arbetsförmåga. För individen innebär det att behålla kontakt, sammanhang och delaktighet, till skillnad från en ofta lång och oförutsägbar sjukskrivning, där delaktigheten på arbetsplatsen går förlorad.

Jag delar fullt ut den fackliga invändningen att anställda inte ska behöva bära kostnaden för strukturella problem som ytterst är arbetsgivarens och statens ansvar. Inga individuella lösningar kan ersätta behovet av grundläggande reformer. Men att avvisa alla interimistiska åtgärder riskerar att cementera ett system som redan producerar ohälsa.

STATEN KAN INTE fortsätta beställa kvalitet och internationell konkurrenskraft samtidigt som den akademiska arbetskraften förslits. Det är ett nationellt kompetensslöseri att acceptera att kompetenta lärare och forskare lämnar yrket i förtid – ofta genom sjukdom.

en betydande andel inte tror sig orka arbeta fram till pensionen är det inte ett uttryck för individuell bräcklighet.”

MOT DEN BAKGRUNDEN vill jag lyfta ett förslag som är långt ifrån perfekt, men som kan vara både mer pragmatiskt och mer etiskt försvarbart än dagens ordning: en strukturerad möjlighet till 10–20 procents tjänstledighet för återhämtning under en begränsad period, till exempel tre–sex månader.

Detta är inte en lösning på akademins grundproblem. Det är ett ambulansförfarande – symtomlindring i ett system som annars ofta låter människor arbeta tills de kollapsar. Men i avsaknad av bättre alternativ måste frågan ställas: är det rimligare att erbjuda planerad återhämtning, eller att passivt invänta sjukskrivning?

Förslaget bygger på ett ömsesidigt ansvar: • Arbetsgivarens ansvar är att proaktivt

Tillfällig arbetstidsminskning är ingen slutpunkt. Men den kan fungera som en så kallad nudge – en varsam styrsignal – bort från en kultur som i dag bygger på övertid, tyst lojalitet och normaliserad överbelastning – och visa att alternativa vägar är möjliga.

För en verkligt hållbar akademi krävs ett gemensamt ansvarstagande. Här måste staten, lärosätenas ledningar, fack och medarbetare våga agera tillsammans. Status quo är inte neutralt. Det är ett aktivt val – och ett ohållbart sådant.

Michael Toivio

KBT-terapeut

F.d. adjunkt i tillämpad etik och huvudarbetsmiljöombud vid Högskolan Dalarna

Studenter med utländska examina möter praktiska svårigheter när de söker in på svenska universitet. Det skriver Violeta Juks och Lars Jagrén, och föreslår att högskoleprovet kan användas som en lösning på problemet.

Antagningen till högre utbildning behöver bli bättre

Svensk arbetsmarknad präglas av en välkänd paradox: företag vittnar om omfattande kompetensbrist samtidigt som arbetslösheten är hög, särskilt bland utlandsfödda. En viktig – men förbisedd – del av problemet är hur antagningssystemet till högre utbildning fungerar i praktiken.

Ju snabbare och enklare det är att komplettera sina studier, desto bättre för arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. De flesta har nog bilden att detta är rätt enkelt i Sverige, både för de som är födda här och har en svensk utbildning, och för de som kommit hit från andra utbildningssystem.

DEN BILDEN HADE vi också. Men verkligheten är tyvärr en annan. Bakgrunden är följande: Vi är två personer med likvärdig bakgrund: gymnasie- och universitetsutbildning, över tio års kvalificerat arbete på svenska samt identiskt resultat på högskoleprovet (1,75 hösten 2024). Skillnaden är att den ena har svenska examina, den andra motsvarande utbildning från ett annat EU-land och därefter SFI-kurser. När vi samtidigt sökte samma kurser vid samma lärosäten blev det tydligt hur mycket mer tidskrävande, otransparent och osäkert antagningsförfarandet är för den med utländska betyg.

För att ge några exempel:

• Det går som utlandsstudent inte att sända in bevis på engelska att en kurs är avkla-

rad – vilket annars är det normala vid internationella studier. För varje enskild kurs måste man vända sig till sin gamla skola och begära ut betyg på ursprungsspråket (och en officiellt översatt version).

”Det går som utlandsstudent inte att sända in bevis på engelska att en kurs är avklarad ...”

• Med svenska examina får du nästan direkt efter att din ansökan kommit in besked om du är behörig eller inte. Med utländsk examen ska varje ansökan ut till den enskilda högskolan och bedömas. I flera fall är handläggningstiderna mycket långa.

• Det största problemet är dock att den möjlighet som högskolorna har att ge dispens för att den sökande faktiskt behärskar svenska inte alls utnyttjas. Trots flera intyg från välkända arbetsgivare gav ingen av högskolorna dispens trots mycket goda vitsord.

SAMMANTAGET HÄMMAR detta kompetensförsörjningen och försvårar integrationen, helt i onödan. Därför vill vi lyfta några enkla, kostnadsneutrala reformer som snabbt skulle kunna göra skillnad:

• acceptera utländska betyg på engelska,

• inför tydliga tidsgränser för handläggning av ansökningar,

• öka transparensen vid undantag från behörighetskrav – inför tydliga riktlinjer för högskolorna,

• ge behörighet i svenska vid resultat över genomsnittet på högskoleprovet för sökande Debatt

med utländsk examen. Utan goda kunskaper i svenska är det i praktiken inte möjligt att klara av högskoleprovet, varken ordförståelsen eller de övriga frågorna.

Särskilt det sista förslaget borde vara prioriterat eftersom det baseras på en redan befi ntlig, nationellt likvärdig prövning av avancerad svensk språkförståelse. Från Universitetsoch högskolerådet (UHR) är motargumentet att högskoleprovet inte är utformat för att ge behörighet i något enskilt ämne, utan är ett studiefärdighetsprov. Det må så vara – i verkligheten kan dock ingen klara provet utan att kunna så mycket svenska att man också skulle klara vilken utbildning som helst på ett svenskt universitet. Använd det därför även som ett behörighetstest i svenska.

VI INSER ATT detta inte löser alla utmaningar inom kompetensförsörjningen, men det skulle vara några konkreta steg för att snabbare ta tillvara den kompetens som redan fi nns i Sverige.

Violeta Juks Nationalekonom och sökande till universitet Lars Jagrén Nationalekonom och sökande till universitet

Rise in whistleblowing reports, redundancies among university teachers, and a double hand transplant. This is a selection of articles from Universitetsläraren translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Whistleblowing reports have quadrupled in two years

In 2025, the number of reports submitted to the universities’ whistleblowing channels was almost four times higher than two years prior. Just over a tenth of the reports are deemed to be whistleblowing cases in accordance with the law.

At the end of 2021, a new legislation for the protection of whistleblowers was introduced, requiring all public sector employers and private companies with more than 50 employees to have a channel for reporting misconduct. During the first year, only a third of HE institutions had received reports via their new channel.

A review by Universitetsläraren includes reports to the whistleblowing channels at 33 colleges and universities from December 2022 to January 2026. During this period, 28 out of 33 HE institutions received reports via their whistleblowing channels, and the number of reports has increased every year. In 2025,

In 2025, the number of reports to the whistleblowing channels was almost four times higher than in 2023. Around 11 per cent of the reports were deemed to fall within the scope of the whistleblowing legislation.

the number of reports was almost four times higher than in 2023, and around 11 per cent of all reports during the period were deemed to fall within the scope of the whistleblowing legislation. Of the 33 HE institutions, 17 have had whistleblowing cases that fall within the scope of the legislation.

Malmö University has received the highest number of reports via its whistleblowing channel, with 98 reports received during the period following a significant increase in 2025. Only two of the reports received during the period were deemed to fall within the scope of the legislation.

ONE HE INSTITUTION that has not received any reports via its whistleblowing channel during the period is Karlstad University. Chief Legal Officer Eva Rendahl is one of two people authorised to handle whistleblowing reports at the university. She notes that there is both a whole lot and very little that can constitute a whistleblowing case, as the legal definition is not particularly clear, but that it concerns some form of misconduct.

“There must be a public interest in the matter coming to light. That, I would say, is the most important definition.”

In her capacity as chief legal officer, Eva Rendahl received enquiries and information regarding suspected irregularities even before the new legislation came into force, so she does not feel that the legislation has had any significant impact on how or when people contact her. Furthermore, she says there are many different channels for reporting various types of suspected irregularities at the university, such as disciplinary matters or research misconduct.

“An authority always has a responsibility to investigate what has happened. And that is certainly nothing that has changed with the legislation. The legislation is mainly about protecting the whistleblower; there is now an absolute requirement for confidentiality.” ○

Lina Landström

Chalmers study shows how to discover research misconduct

A new study from Chalmers University points out five rhetorical signs that can signal research misconduct.

“We better all take responsibility to some degree,” says linguist Baraa Khuder who is behind the study.

Baraa Khuder introduces herself as a researcher, journal editor, journal reviewer, reader of research, and teacher for PhD students. The official title is senior lecturer at Chalmers University in language and communication.

“In all those roles, something always screams at me, there is malpractice out there.”

Baraa Khuder lets her students analyse retracted articles to learn how to recognise research misconduct, and it was then a surprising pattern emerged. Five rhetorical red flags emerged that can uncover research misconduct in an early stage:

• Problems in how references are used. Cited articles are irrelevant or used in a misleading way.

• Unclarities in methodology.

• Rhetorical inconsistencies, such as between figures and conclusion.

• Rhetorical exaggeration, too confidently claiming the significance of the findings.

• Inconsistent or incorrect use of terminology.

BARAA KHUDER RECOGNISES these signs from her work as journal editor and reviewer. However, she says, they are not a confirmation of that something is wrong, but rather an indication of that further investigation is needed. She hopes the study will make more researchers ponder over these issues.

“The way I see it, I think every person in academia needs to have at least some level of knowledge of research misconduct. The first step is to train the next generation of researchers, especially PhD students, to identify and investigate integrity issues.”

This feeling of a shared responsibility is what caused her to bring research malpractice into her class for PhD students, which is about writing for publication. Because bad science can kill, says Baraa Khuder, and she means that literally.

“The paper that we bring in the classroom

is a paper from 1998. It was a fabricated study that resulted in the death in children, it was about vaccination. Then there were riots in the US, parents stopped vaccinating their children, children started dying … It was all because of a paper.”

Lina Landström

Increased number of reported occupational injuries within HE

Last year, 1,038 occupational injuries were reported at the 35 colleges and universities reviewed by Universitetsläraren.

In April last year, three employees at Stockholm University were to carry out a diving assignment at the Baltic Sea Centre. A long day’s work with several dives resulted in decompression sickness for one of the employees, who had to spend half the night in a pressure chamber.

During a staff gathering at Lund University in May, an employee fell headfirst on a segway and got knocked unconscious during a game.

The statistics for occupational injuries are divided into four different categories: occupational accidents leading to sick leave, occupational accidents not leading to sick leave, occupational diseases, and commuting accidents on the way to or from work.

Last year, 1,038 work-related injuries were reported at the 35 universities from which Universitetsläraren requested figures, an increase from 778 reports in 2021. Half of the work-related injuries did not result in sick

leave, and just over a third were categorised as commuting accidents.

The Swedish Work Environment Authority receives approximately 25,000 reports of occupational accidents and incidents each year, an increase of 10,000 in ten years.

“This is not because the number of incidents has increased, we think, but because people are more likely to report them,” says Jan Sandberg, acting section manager at the Swedish Work Environment Authority’s inspection coordination unit.

WHEN UNIVERSITETSLÄRAREN reviews the reports to the Swedish Work Environ ment Authority about the more serious accidents at colleges and universities from last year, most of them involve less spectacular everyday accidents, such as falls on icy campuses, bicycle accidents on the way to work or falls in the stairway.

It is the severity of the injury, not the incident itself, that determines whether or not the incident should be reported. And, as Jan Sandberg points out, a fall in the stairs can lead to a long sick leave.

“It may be a matter of bad luck, but it may also be a matter of that the incident could have been prevented.” ○

Lina Landström

Made redundant

Last year, 309 university teachers and researchers at Swedish HE institutions lost their jobs due to lack of work. The number of redundancies has almost tripled in recent years. Adam and Sara are two of the people made redundant.

Adam recounts methodically how, in his view, he was manoeuvred out of his job by his employer. He is not particularly angry. There is nothing strange about the fact that his employer, a university in southern Sweden, needed to let staff go. There were obvious financial reasons behind the redundancy decision, and when it comes down to it, someone has to be impacted. Unfortunately, this time it was him, he tells us.

After a while, Adam’s voice switches from this methodical, explanatory tone. He is disappointed, sad and worried. When the university first announced that several employees would be losing their jobs, Adam did not

think he would be one of them. He had been working in the state sector for quite a few years, significantly longer than many of his colleagues, he felt. Redeployment assessments were carried out, and when Adam was called in for a private meeting and saw for the first time a list of the skills his employer considered necessary for him to keep his job, his impression was that the process looked rigged. He believes he was singled out from the start.

AFTER CONVERSATIONS WITH other colleagues impacted by the redundancy notice, he realised that he was not alone in feeling this way. There was a common pattern, he says.

“Several of us had had difficult discussions with someone at management level in recent years. We had raised objections to something or expressed criticism. It was quite obvious that we had all been in situations where we could potentially have been regarded as argumentative or disruptive.”

Adam is not alone in his situation. In recent

Adam’s impression is that he was singled out from the start. The process looked rigged, he says.

When Sara’s employer announced that the number of employees needed to be reduced, she couldn’t imagine that she would be one of those that would be let go.

In English Find more articles at universitetslararen.se/eng

years, a wave of redundancies has swept through Swedish universities and colleges. Last year, 309 university teachers and researchers were made redundant due to lack of work, according to figures collected by Universitetsläraren from 35 HE institutions. The year before, the number was 232, and in 2022 it was 113. A total of 1,045 university teachers and researchers have been made redundant since 2020. When asked whether staff may be given notice of redundancy in 2026, 15 HE institutions answered yes.

AT ANOTHER HE institution, university teacher

Sara has just completed her very last day at work. She was teaching on a recently discontinued contract education programme but was also responsible for several other courses when her employer announced that the number of employees needed to be reduced. Sara had been working at the university in question for more than ten years, so when the news came, she could not imagine that she would be one of those that would be let go. However, it was obvious to her why the employer needed to make staff redundant, she says.

“It was very logical and very clear. You cannot keep on a lot of teachers who have been teaching on discontinued programmes. At the same time, I thought that because I also taught other subjects, it would not be a problem. Compared with others who had been teaching on the contract education pro-

University teachers and researchers

made redundant

The figures refer to the number of teaching and research staff who have been made redundant due to lack of work.

gramme, I was also one of those who had been there the longest. So I wasn’t particularly anxious.”

WHEN THE EMPLOYER later announced the order of priority groups, Sara’s mood changed.

“I was actually a bit stressed out when I found out I was named in the group. I started wondering who else was in the same group. I asked around among my colleagues, and it turned out there were three of us.”

She is disappointed and feels a little cheated by her employer, she says. If the order of priority groups had been based on subject rather than on the discontinued contract education, Sara does not believe she would have had to leave.

For her own part, she is not particularly worried about the future. She recently got a part-time job at another HE institution. She also has a secondary job that has grown a little over the past year. But she enjoys teaching and wants to continue with it. ○

Linus Hellerstedt

Taking on a side job – how does it work?

What secondary jobs are permitted for university teachers and researchers? And when can the employer refuse permission?

The Higher Education Act gives university teachers and researchers at higher education institutions the right to engage in certain secondary work related to research and development. However, there are rules that are important to know. A secondary job may not harm reputation of the individual or the higher education institution, nor may it distract from, or hamper, work or compete with the activities of your higher education institution.

”Quite a lot of people have other jobs, but we do not have any statistics about this,” says Martin Hellgren, an HR specialist at Karolinska Institutet (KI).

He explains that it is the Public Employment Act that governs whether secondary employment could undermine the position of the individual or organisation, while secondary jobs that could interfere with, distract from, or compete with, the individual’s pri-

mary employment are regulated in central collective agreements.

Work that belongs to the private sphere is not considered a secondary job. This may include normal leisure activities such as sports. Political or trade union assignments are not usually considered secondary jobs that must be reported unless they interfere with work or harm the university’s reputation.

THE GUIDELINES FROM the Swedish Agency for Government Employers state that “At the employer’s request, an employee is to provide any information necessary for the employer to assess the employee’s secondary employment”.

The HE institution must not be put in an awkward situation by something that an employee does. This is considered a breach of trust. Employees are also not permitted to use the HE institution’s logo or email address to benefit from use of the brand. A secondary occupation should therefore not interfere with work, which, in Martin Hellgren’s opinion, can be difficult to manage.

“Many of our researchers live for their

research and work extensively outside the framework of their working time agreements,” he says. “We obviously do not want employees to work too much. If an employee is constantly tired, even after the weekend, because they work seven days a week, then that is not good. Their primary job must not be negatively impacted.” ○

ever in Sweden. Laurell was responsible for planning the process, in which the patient was on the waiting list for two and a half years before the operation could be performed.

Today, the surgeon, who wishes he had more time for research, is sitting in an impersonal conference room at the hospital. In front of him lies an arm, a teaching model of an arm, to illustrate what it is all about. When Tobias Laurell talks about hands he creates a sort of the professional’s and researcher’s poetry. By looking at someone’s hands, he can, at least to a certain extent, confirm or “discard” his prejudices.

“Of course I have been influenced by my job, and I should reasonably be able to understand suffering better. I did my residency in hand surgery and have broadened my experience of what hands do. I understand the limitations that come with injury or illness.”

He explains that the hand is a complex and detailed part of the body that has many structures and is extremely mechanical, while also crucial for well-being and a person’s ability to function. He also emphasises that the appearance and use of hands in social contexts is important. He describes this as three main tracks.

“Function, appearance, and then I would like to add a third that is about communication and body language and inclusion and, unfortunately, in some cases, exclusion. If you exaggerate. Sometimes people find it awkward when they see something different or when something is missing from a hand.”

“Many people who were born without a hand have been used to it from the start,” he

It’s all about hands

Double hand transplants are rare. In Sweden, the procedure has been performed twice. For the most recent one, at the hospital Södersjukhuset in Stockholm in summer 2025, hand surgeon Tobias Laurell was responsible for the planning.

continues, “so there is greater acceptance there. But if you or I were to lose our hands, that would be a disaster.”

TOBIAS LAURELL SETS clear boundaries during the interview. He is here to talk about hand surgery, here to champion a somewhat neglected part of medical care. However, he is happy to talk about teamwork and what it means to work together in an operating theatre, as well as the importance of following up with patients afterwards. Can they suddenly bend something they could not bend before? Have they regained feeling?

As head of the clinic, a large part of his work involves administration and leadership. Many of the hand surgeons there perform many more operations than he does. He has some research going on. For example, he is supervising a doctoral student, Nina Rydman, who is working on epidemiology with a focus on childhood hand injuries and looking at socio-economic factors in Sweden.

He wrote his own doctoral thesis on clinical genetics, genetic causes of hand deformities. He says that research is a fantastic environment to be in, that he loves using his brain.

“But there aren’t enough hours in the day for me. It is a relatively common role, to be medically responsible and continue to do a little clinical work but try to weave it all together into a whole.”

BACK TO THE double hand transplant. He notes that the project has been going on for around 15 years and that the patient in question was ILLUSTRATION:

Martin Röshammar

Tobias Laurell is the head of the hand surgery clinic at Södersjukhuset, which is part of Karolinska Institutet in Stockholm. At the end of summer 2025, a double hand transplant was performed there, the second

Laurell ... ... is the head of the hand surgery clinic at Södersjukhuset in Stockholm. He does not currently have time to conduct his own research, but he is supervising a doctoral student at Karolinska Institutet in the field of epidemiology, with a focus on childhood hand injuries.

Tobias

PHOTO: KRISTINA SAHLÉN

on the waiting list for two and a half years. In his meticulous manner, Tobias Laurell explains that when they placed the patient on the waiting list to receive hands, the hospital was ready to start the process as soon as the right hands became available. They then ticked off each item on their checklist and moved on to the next step. There are between 100 and 150 hand transplant patients worldwide, depending on how you count them, and many of them have been given two new hands.

“For a very small group of patients,” he explains, “it is a well-established and very costly method in terms of commitment, resources and time. But it is being done. In Gothenburg in 2020, in Helsinki last year and now at Södersjukhuset. There are several centres in Europe that do it. It will not become a mass procedure, but I believe it will remain an option.”

ONE OF THE reasons it will not become particularly common is that the road is so long for the patient, and it involves a “very specific medical need”.

If disaster strikes, if you lose your hands due to blood poisoning, for example, then you need to heal and adapt to your new life. It is a huge trauma for the individual. Laurell has spent a lot of time on these issues and says that patients in the midst of all this turmoil are expected to start thinking about prostheses, and that some find prostheses work well and use them for the rest of their lives. For others, they do not work at all.

“The disadvantage of prostheses is that they have no feeling, and they will always look like a prosthesis. Mechanically, they are fine. So some patients adapt to a life without hands,” he explains.

Undergoing a hand transplant also requires a very high level of motivation and strong willpower. People need to train for several hours every day after the operation, and if they cannot commit to that, then they cannot have the operation. This assessment and selection is done together with psychiatrists, psychologists and counsellors.

THE OPERATION AT Södersjukhuset took 19 hours, and Tobias Laurell describes his role as coordinator and project manager. The double hand transplant actually consisted of eight operations, four on the left hand and the same number on the right. ○

Martin Röshammar

University rankings: A satisfactory measure of quality? Or completely unnecessary?

International rankings are a useful measure for gauging roughly how good a university is, think some researchers, vice-chancellors and university representatives. Others believe we should stop using them.

Last autumn, Karolinska Institutet dropped from 49th to 53rd place in the Times Higher Education (THE) rankings. But that does not really matter very much according to Nils Hansson, a professor of the history, theory and ethics of medicine at Heinrich Heine University in Düsseldorf.

He is the author of the book Genier utan Nobelpris (‘Geniuses Without a Nobel Prize’), which was published in 2025. As the title suggests, it is about people who narrowly miss out on receiving these coveted prizes. And about how those individuals are at least as good at their profession as those who actually win. Building on this, Hansson has also written several opinion pieces criticising the excessive prominence given to international university rankings; the way this imitates sports, counting points, goals and – when the season is over – final positions in a league table to determine who is best. That method simply does not work for determining whether one university is better or worse than another, he argues.

“Rankings are also a fairly new phenomenon. It is not as though a hundred years ago people did not know which were the leading universities in certain fields and which were not. I do not think that ranking tables have contributed all that much in that regard,” he says.

He would like to see an analysis of what the rankings actually measure. For example, he thinks that bibliometrics, which several of the rankings use as an indicator, is a relatively crude measure of the impact of research.

“Universities are very keen to announce whether they have moved up or down a few places in the lists. For a Swedish audience in particular, I wonder whether this does more harm than good. It is not as if Swedish universities are in the top 10 of any of the major

rankings. They are in the top 100, or even further down.”

Three international university rankings are generally regarded as well-established and reliable: Times Higher Education (THE), the QS World University Rankings and the Academic Ranking of World Universities (ARWU), also known as the Shanghai Ranking.

ON LUND UNIVERSITY’S website, you can read that it tops the latest QS sub-category for sustainability and is also ranked number one among universities in the Nordic region in QS’s overall ranking. In a post published on social media by Lund University, Vice-chancellor Erik Renström describes this as “both a recognition and a responsibility”. In the comments under the post, Lund University is congratulated on having beaten both the University of Copenhagen and Uppsala University.

Kristina Eneroth, Deputy Vice-chancellor of Lund University, describes the communication work about rankings as part of the efforts to raise the university’s international profile. She believes it is important to distinguish between the Swedish market, which has relatively few higher education institutions and where the major players are well known to most people, and the international market, which sees a different kind of competition.

“But nobody believes that there is any ranking organisation that is capable of capturing the full complexity of a university’s activities and reducing it to a single figure that says everything.”

For Lund University, she explains, quality development is the key factor when it comes to working with the different ranking systems. When working with quality matters, you need to know where you stand in relation to the wider world.

“Rankings are part of that work. They do not provide a complete picture, and you cannot find answers to all your questions simply by looking at a figure in a ranking result. But they do provide an indicator of how a university is faring in international competition.”

HOWEVER, SHE DESCRIBES a “magic threshold” to bear in mind. Some countries have scholarship programmes where international students can only receive scholarships to top 100 universities.

“If you are not on the right side of that line, it is harder to recruit highly talented international students. That is the harsh reality.”

Magnus MacHale-Gunnarsson, a research-

er at the University of Gothenburg, has been working with higher education institution rankings since 2010. He is the person who submits the university’s data to the different ranking organisations and analyses the outcomes. He does not believe it is possible to measure education in the same way as, for example, sports results.

“No, and that is largely because university quality is so multidimensional. There are so many different aspects to it.”

His sceptical attitude towards rankings is primarily due to the methodology.

“Their method for measuring university quality is terrible. It would not even get you a pass as a Bachelor’s essay. The rankings do not have very many different possible indicators to use.”

On the other hand, rankings do serve a purpose for international students who wish to compare higher education institutions at a general level. After all, he emphasises, the indicators used in the rankings are not entirely plucked out of thin air.

In South Korea, a number of universities launched a boycott of the 2023 QS rankings – which has since ended – citing methodological shortcomings. In recent years, there have also been examples of European universities withdrawing from rankings. At the start of 2026, the Sorbonne University in France stopped submitting data to the THE rankings. The higher education institutions of Zurich in Switzerland and Utrecht in the Netherlands did the same in 2024. Utrecht University also withdrew from the QS rankings but still appears in them, as QS does not rely solely on data reported by the higher education institutions themselves.

UNIVERSITETSLÄRAREN SENT OUT questions to 35 Swedish universities and colleges asking whether or not they submit data to international rankings. Of the 20 that replied, 9 stated that they do not.

Looking just at the rankings of Swedish higher education institutions, Karolinska Institutet (KI) tops two out of three lists. However, according to Annika Östman Wernerson, Vice-chancellor of KI, the more general rankings are not the most important ones for KI.

“The more subject-specific rankings are of greatest interest to us,” she says. “They are also most relevant to those who use them in other countries, namely students.”

A good position in the rankings is good for

the KI brand, she explains. At the same time, the lists are blunt measuring tools. The attention surrounding a change in ranking can therefore be difficult to interpret from a quality perspective.

“Small changes up and small changes down are sometimes blown out of proportion. So it can be both good and bad. But they do not necessarily mean that our quality has become either better or worse.”

ÖSTMAN WERNERSON BELIEVES that measuring research and education is problematic. One reason is that ranking systems regularly change their measurement models, criteria and weightings. She also emphasises that no

ranking provides a complete picture of a higher education institution’s quality. Another problem, she believes, is that it is not entirely transparent how certain measurement methods are designed or how they change.

“Some ranking organisations send out surveys asking people to give their opinions on universities, and these may have a response rate of just one per cent. Such a method is hardly scientific, and if such data forms the basis for rankings, it is obvious that they can be called into question.”

When it comes to education, there are also no reasonable measurable indicators at a global level, notes KI’s vice-chancellor. ○ Linus Hellerstedt

Större, starkare och med siktet inställt på förändring

Den svenska högskolesektorn befinner sig under hård press. Ansträngd ekonomi, omfördelning av anslag och en värld där akademisk frihet är hotad.

Sällan har det varit så viktigt att höja våra röster för att försvara grundläggande principer som akademisk frihet, institutionell autonomi, akademisk integritet och kollegialt inflytande.

Sällan har SULF:s arbete, i vardagen, på lärosätesnivå, nationellt och internationellt varit så viktigt. Tillsammans behöver vi vara ihärdiga, uthålliga och motståndskraftiga, både för oss forskare och lärare som nästa generations studenter.

Att engagera sig fackligt, som SULF-medlem eller förtroendevald, är ett sätt att bygga akademins motståndskraft, stärka universitetslärares, forskares och doktoranders röst i samhällsdebatten och förbättra arbetsmiljön och villkoren på Sveriges lärosäten. Och det är med stolthet som jag konstaterar att förbundet vid årsskiftet för första gången passerade 23 000 medlemmar. Det är inte bara en siffra, det är en milstolpe och ett besked! Till alla nya medlemmar – välkomna! Och till dig som ännu inte tagit steget – det är dags!

”Tillsammans står vi upp för våra medlemmars rättigheter och är inte rädda för att driva medlemmarnas ärenden. Det visar vad facklig styrka innebär i praktiken: bättre vardag, större inflytande och ökad professionell respekt.”

VI BEHÖVER VARA många och arbeta tillsammans för att stärka villkoren i akademin och värna akademins roll i samhället. Villkoren inom akademin och dess ställning i samhället förbättras inte av sig själva, utan genom att vi organiserar oss och agerar gemensamt.

Tack vare dig som SULF-medlem kan vi vara en stark röst i debatten, exempelvis om tonårsutvisningarna som blossat upp under vintern där vi lyft hur detta påverkar

Sveriges attraktivitet som forskningsland. SULF:s politiska arbete har bidragit till att regeringen ändrat politik som annars skulle ha försämrat villkoren för våra medlemmar. Samtidigt har det långsiktiga arbetet i migrationsfrågan lett till att regeringen under februari lagt en proposition för att

förbättra migrationsreglerna för forskare och doktorander. Arbetet med migrationsreglerna är inte avslutat, men vi kan vara stolta över de förbättringar vi nu ser. Engagemanget för akademisk frihet, på både individuell och organisatorisk nivå, har sträckt sig utanför högskolesektorn. Utvecklingen i världen har visat på att den akademiska friheten måste skyddas och SULF har varit en avgörande aktör i att frågorna lyfts i samhällsdebatten. Även i denna fråga är vi starkare tillsammans.

SAMARBETEN, EXEMPELVIS I Kommittén för demokratins röstbärare, gör oss starkare där vi tillsammans kan bidra till att samla forskare, kulturutövare och journalister för att värna det fria ordet, akademisk frihet och konstnärlig frihet. På Sacos kongress i november samlades hela Sacofederationen bakom den motion om grundlagsskydd av akademisk frihet som SULF initierat och som signerats av fackliga kollegor i 13 förbund och Saco studentråd. Det är tillsammans vi blir starka och gör skillnad. Förutsättningarna för våra medlemmars arbete angår inte bara akademin, det angår demokratin. Framgångar innebär dock inte att arbetet för medlemmarnas villkor och förutsättningar avstannar. Pressen mot sektorn fortsätter och kräver en motkraft. 2026 har bara börjat och SULF fortsätter arbetet för en rimlig forskningsfinansiering, ökad andel av basanslag, akademiska kärnvärden och medlemmars villkor och arbetsmiljö.

Tillsammans står vi upp för våra medlemmars rättigheter och är inte rädda för att driva medlemmarnas ärenden. Det visar vad facklig styrka innebär i praktiken: bättre vardag, större inflytande och ökad professionell respekt. Jag är stolt över det arbete vi gjort men också vårt fortsatta arbete. Tillsammans utvecklar vi villkoren för våra medlemmar. Sanna Wolk Ordförande för SULF

Dessa sidor produceras av SULF:s kommunikationsenhet.

I KORTHET

Förtroendevalda från universiteten i Örebro, Mälardalen och Karlstad firar SULF:s 23 000 medlemmar!

Inspirerande internat i Örebro

– tillsammans bygger vi ett starkt SULF

○ I mars samlades SULF-förtroendevalda från universiteten i Mälardalen, Örebro och Karlstad i Örebro för ett tvådagarsinternat fyllt av engagemang, erfarenhetsutbyte och gemensam utveckling. Några av ämnena som togs upp under de två dagarna var rekrytering, flexibla arbetsplatser, digital säkerhet och förutsättningar för akademisk frihet.

– Stort tack till alla som deltog, delade med sig av erfarenheter och bidrog till både kloka samtal, skratt och diskussion. Och mitt i allt detta fick vi också anledning att fira att SULF har passerat 23 000 medlemmar. Tillsammans fortsätter vi att bygga ett starkt SULF, säger Malvina Kummu, ombudsman på SULF och en av initiativtagarna till internatet.

Sanna Wolk besöker Luleå och Uppsala

○ Under året arrangeras en stor mängd möten och seminarier på lärosätena, en del enbart för medlemmar men många är öppna för alla. Den 15 april åker SULF:s ordförande Sanna Wolk till Uppsala universitet och den 25 maj är det dags för besök på Luleå tekniska universitet. Dagarna innehåller möten med lokala företrädare och medlemmar samt samtal om villkor i akademin, arbetsmiljö och aktuella fackliga frågor. I samband med besöken förs även dialog med universitetens ledningar. Håll utkik i sulf.se/ kalender för mer detaljer om besöken.

SULF i medierna

○ SULF bedriver ett omfattande opinionsarbete. Dit hör kontakter med regeringen, riksdagsledamöter, universitets- och högskoleledningar, utbildnings- och arbetsmarknadsjournalister. Dessutom är SULF:s representanter, på både central och lokal nivå, ständigt aktiva i debatter och omnämns ofta i medierna. Den senaste tiden har till exempel migrationsfrågor och akademisk frihet varit på tapeten.

Följ gärna SULF i medierna – se länken nedan för sammanställning. Och om du saknar någon artikel i SULF:s mediearkiv, kontakta Ulrika Herstedt, uh@sulf.se, med länk.

Läs mer på sulf.se/sulf-i-medierna

Medlemsförmåner – vad sägs om rabatt på tåg, bio och kryssningar?

○ Med ett medlemskap i SULF får du tillgång till den kunskap du behöver för att orientera dig i högskolevärldens djungel av lagar och förordningar. Medlemskapet ger dig bland annat tillgång till inkomstförsäkring, rådgivning, förhandlingshjälp och medlemsförsäkringar. Genom medlemskapet kan du även få rabatt på tågresor, bio, teater, hotell och kryssningar med Tallink Silja Line. Logga in på Mina sidor på sulf.se för att se och få tillgång till alla förmåner.

Läs mer på sulf.se/mina-sidor/medlemsformaner

Hallå där!

… SANNA WOLK, förbundsordförande. SULF har inlett arbetet med att ta fram en ny vision.

Varför behövs det en ny vision?

– Det är dags att blicka framåt. SULF:s nuvarande Vision 2030 är jättebra men nu behöver vi blicka ännu längre fram för att kunna driva de systemförändringar som behövs för att skydda akademin även i framtiden. Det händer mycket i omvärlden, i Sverige och tekniken utvecklas – det behöver vi ha med.

Hur går visionsarbetet till?

– Det behövs så många olika tankar och inspel som möjligt. Vi är många som utgör akademin och det är viktigt att alla får möjlighet att komma till tals. Vi kommer därför att gå ut brett och efterfråga alla medlemmars och förtroendevaldas tankar.

Vad ska visionen innehålla?

– Visionen ska vara ett tydligt ställningstagande från SULF:s medlemmar om hur de vill utforma framtidens universitet och högskolor. Det innebär att vi behöver få med allt från professions-, utbildningsoch forskningspolitiska frågor till villkorsfrågor och mycket mer.

Hur gör man om man vill bidra?

– Gå in på sulf.se/vision2050 och skicka in dina tankar, förslag och inspel. Du kan också bidra via styrelsen i din lokala SULF-förening eller doktorandföreningen. Du kan också höra av dig direkt till mig. Det viktigaste är att man är med och bidrar! Vad tycker du är viktigt att ha med i Vision 2050? Ta chansen att påverka framtidens akademi!

Dags för pension?

○ Under årets första kvartal skickas det orange pensionskuvertet ut varje år. Oavsett om din pension är nära förestående eller lite längre fram i tiden så kan det vara bra att förbereda sig och kolla vad som gäller. På vår webbplats har vi samlat information om vad som gäller för den statliga tjänstepensionen men för att få en överblick över hela din situation, se pensionsmyndigheten.se, minpension.se och spv.se.

Anmäl dig till våra webbinarier

○ Du vet väl att SULF arrangerar webbinarier, både på svenska och engelska? Den 22 april kan du följa ett webbinarium på svenska om doktoranders villkor, rättigheter och skyldigheter. Anmäl dig gärna i förväg till webbinariet och lägg in i din kalender så att du kommer ihåg när det är dags.

– Under året arrangerar vi ett tiotal webbinarier, se sulf.se/kalender. Webbinarierna är gratis och öppna för alla. För att kunna delta måste du anmäla dig för att få en personlig länk. I anslutning till alla webbinarier finns möjlighet att ställa frågor, säger Catrine Folcker, ombudsman och utbildningsansvarig på SULF.

Fyra steg om du blir arbetslös

○ Den stora mängden visstidsanställningar gör att korta perioder av arbetslöshet inte är ovanligt för den som arbetar i högskolan. Om du skulle bli

En fråga – tre svar

arbetslös en period finns både kollektivavtalade trygghetssystem i form av omställningsavtalet och SULF:s inkomstförsäkring som ingår i ditt medlemskap. För att kunna få arbetslöshetsersättning måste du först bli medlem i en a-kassa. SULF rekommenderar medlemskap i Akademikernas arbetslöshetskassa (eller annan svensk a-kassa) omgående. Medlemsavgiften är 140 kronor i månaden för alla. Du måste uppfylla inkomstvillkoret för att få ersättning, läs mer på akademikernasakassa.se.Så här gör du om du blir arbetslös:

1. Anmäl dig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen din första arbetslösa dag.

2. Ansök om a-kassa från Akademikernas a-kassa.

3. Kontakta Trygghetsstiftelsen för att kontrollera om du omfattas av det statliga omställningsavtalet.

4. SULF:s inkomstförsäkring: Du som omfattas av det statliga omställningsavtalet kan också ha rätt till komplettering av a-kassan i ytterligare 175 dagar från SULF:s inkomstförsäkring.

Vad innebär akademisk frihet för dig i din vardag?

Nikolai Scherbak, Örebro universitet.

– I min vardag innebär akademisk frihet möjlighet att utveckla forskning och undervisning självständigt. Samtidigt kan ekonomiska förutsättningar påverka hur stort detta utrymme faktiskt är.

Carl-Mikael A. Teglund, Mälardalens universitet.

– För mig innebär akademisk frihet i vardagen att jag själv kan formulera min forskning utan påverkan från politiska eller ekonomiska påtryckningar och redovisa mina resultat utifrån vad materialet faktiskt visar.

KALENDARIUM

Chalmers, seminar in English: Working in Sweden.

Webbinarium: Doktoranders villkor, rättigheter och skyldigheter.

SULF:s ordförande Sanna Wolk besöker Luleå tekniska universitet.

Stockholm, SULF:s förbundsstyrelse sammanträder.

SULF-seminarier under Almedalsveckan, bl a om akademisk frihet. ! Mer info hittar du på sulf.se/kalender 16

Therese Broman, Karlstads universitet.

– Som utbildningssamordnare inom lärarutbildningen innebär det att hitta vägar för akademin att utveckla programmen utifrån vetenskap och profession trots ökad politisk detaljstyrning.

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Vad innebär egentligen den svenska modellen?

Vad är egentligen den svenska modellen? Och varför är den viktig att försvara?

ANTHONY

SVAR: Hej! Den svenska modellen ses av en del som en självklarhet medan andra kanske inte ägnar den en tanke. Väldigt få stannar upp och funderar på vad den faktiskt innebär i praktiken så tack för din fråga. I grunden är modellen enkel: det är parterna på arbetsmarknaden, fackförbund och arbetsgivare som tillsammans ansvarar för villkoren i arbetslivet. Staten sätter ramarna genom lagstiftning men innehållet fylls genom kollektivavtal och partsgemensamt arbete.

VAD HAR DEN svenska modellen betytt för de svenska arbetstagarna? Den har resulterat i det som idag tas för givet i svensk arbetsmarknad: rimliga arbetstider, schyssta löner, pensioner, föräldraledighet, arbetsmiljöregler och skydd mot godtycke, samt att vi i ett internationellt perspektiv har relativt få arbetsmarknadskonflikter. Inom akademin är modellen dessutom nära kopplad till professionalitet och akademisk frihet. När villkoren formas av professionens egna parter, snarare än genom detaljstyrande lagstiftning, finns det bättre möjligheter att skapa utrymme för självständighet och långsiktighet. Den svenska modellen är robust men långt ifrån självbärande. Den bygger på hög organisationsgrad, på att arbetsgivare erkänner facket som en legitim motpart och på tillit mellan parterna. Just tilliten är central men den är också otro-

ligt sårbar och kunskapen om den svenska modellen varierar kraftigt – särskilt på lokal nivå, vilket i sig försvårar en fungerande och tillitsbaserad dialog mellan parterna. I mina samtal med förtroendevalda runt om i landet märks det att modellens praktiska innebörd inte alltid är självklar, varken för arbetsgivare eller arbetstagare. Där återkommer både goda och mindre goda exempel på hur modellen fungerar i vardagen.

NÄR PARTSRELATIONERNA FUNGERAR väl finns det en nära och kontinuerlig dialog mellan de lokala parterna. Arbetsgivaren tar då fackliga perspektiv på allvar, följer både lokala och centrala avtal och använder risk- och konsekvensanalyser som ett levande verktyg i beslutsprocessen – inte som en formalitet. När dessa delar finns på plats skapas förutsättningar för förändringar som är mer hållbara, förutsägbara och legitima för dem som berörs.

Men förtroendevalda beskriver också återkommande situationer där modellen sätts ur spel. Det kan handla om arbetsgivare som visar ovilja att förstå eller hänvisa till gällande avtal, eller där risk- och konsekvensanalyser genomförs sent i processen och utan verkligt innehåll. I sådana lägen uppstår frustration och låsningar.

DET SOM SKA vara en modell för samarbete förvandlas istället till en arena för konflikt och den svenska modellens grundidé om ömsesidigt ansvar urholkas. I tuffa ekonomiska tider blir arbetsbristfrågor allt vanligare vid många lärosäten, samtidigt som det finns skäl att ifrågasätta om personal-

neddragningar verkligen är den mest hållbara lösningen när behoven ofta återkommer. Det är heller inte ovanligt att arbetsgivare missar att det är arbetsuppgifterna, inte tjänstetitlarna, som ska ligga till grund för underlag, till exempel vid beslut om turordningskretsar.

KAMPEN FÖR DEN svenska modellen handlar om hur modellen faktiskt tillämpas i vardagen. Många beskriver att modellen fungerar som bäst när det finns kunskap, respekt och en levande dialog mellan parterna och som sämst när dessa förutsättningar saknas.

Den svenska modellen kan inte tas för given. Den måste ständigt fyllas med innehåll genom lokalt arbete, kunskap och relationer. Att värna modellen idag handlar därför om att stå upp för kollektivavtalens betydelse, fackligt inflytande i förändringsprocesser och för principen om att förändringar ska ske tillsammans med de som berörs.

Den svenska modellen handlar inte om att undvika oenighet, utan om att kunna hantera meningsskiljaktighet på ett strukturerat, kunskapsbaserat och ansvarsfullt sätt. Den bygger på att den gemensamma dialogen tas om hand, att avtal och regelverk används som verktyg och att parterna faktiskt tar ansvar för helheten. Förtroendevaldas erfarenheter visar att när detta fungerar skapas hållbara lösningar även i svåra och pressade situationer. När det inte gör det urholkas både tilliten och möjligheten till långsiktighet. I slutändan är den svenska modellen bara så stark som det gemensamma ansvar vi är beredda att ta.

Malvina Kummu Ombudsman

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Malmö universitet söker

11 biträdande universitetslektorer

Vi söker dig som vill kombinera vetenskaplig excellens med forskningsanknuten undervisning och bidra till samhällsutvecklingen.

Anställningarna är inom:

• Biomedicinsk vetenskap

• Datavetenskap

• Farmaceutisk vetenskap

• Fastighetsvetenskap

• Grafisk design

• Idrottsvetenskap med inriktning hållbarhet

• Matematisk statistik

• Odontologi

• Offentlig förvaltning

• Pedagogik med inriktning mot skolutveckling och ledarskap

• Samhällsodontologi

Anställningen omfattar 60 procents forskningstid och inkluderar utbildning i forskningsledarskap och högskolepedagogik, vilket ger dig förutsättningar att utveckla din forskning och att växa i rollen som lärare.

Välkommen med din ansökan på mau.se/rekrytering

Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm