Universitetsläraren 1, 2026

Nummer 1 2026

SKIDSKYTTEPROFESSORN

Marko Laaksonen har mål i sikte

Militär forskning, varsel och skidskytte

Den militära upprustningen i Sverige ökar. Orsakerna är som bekant era. Rysslands anfallskrig i Ukraina och allmänna vapenskrammel är en del, men även medlemskapet i Nato ställer krav på ökade satsningar på försvaret.

Nu märks utvecklingen även inom akademin där gränsen mellan civil och militär forskning håller på att luckras upp. Svenska staten lägger allt högre belopp på försvarsrelaterad forskning och utveckling och inom EU diskuteras i vilken utsträckning militär tilllämpning av forskning ska kunna nansieras inom ramprogrammet Horisont Europa. Vad detta innebär och hur det påverkar enskilda forskare kan du läsa om i fördjupningen med start på sidan 32.

EN ANNAN UTVECKLING som fortsätter är varselvågen som sköljer över universitet och högskolor. På sidorna 8–9 kan du läsa om vilka lärosäten som är i farozonen just nu. Vid Högskolan i Skövde anser facket

CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE: Anders Jinneklint, tel 08-505 836 13, aj@universitetslararen.se

REDAKTÖR & STF ANSVARIG UTGIVARE: Linus Hellerstedt, tel 08-505 836 38, lh@universitetslararen.se

REPORTER: Lina Landström, tel 08-505 836 29, ll@universitetslararen.se

ADMINISTRATION: Jose�ina Åsén, tel 08-505 836 18, ja@sulf.se

dessutom att anställda blivit uppsagda på fel grunder – förhandlingar pågår.

När omvärlden känns hopplös är det nog er än jag som ser fram emot vinter-OS. En som i alla fall lär följa skidskyttetävlingarna är Marko Laaksonen, professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet som forskar om just den sporten. Du hittar en porträttintervju med honom med start på sidan 26. Trevlig läsning!

UTGES AV: Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)

POST- OCH

BESÖKSADRESS: Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm

TELEFON: 08-505 836 00 (växel)

E-POST: redaktionen@universitetslararen.se

ADRESS- OCH

PRENUMERATIONSFRÅGOR: prenumeration@sulf.se

HEMSIDA: universitetslararen.se

ANNONSER: Hans Simons hans.simons@annonssaljarna.se tel 070-928 58 41

PRENUMERATION: Helår 750 kronor inkl moms, gratis till medlemmar.

Anders Jinneklint, chefredaktör

TRYCK: Stibo Complete, Vimmerby, 2026. Åsikter som framförs i debattartiklar, krönikor och recensioner står för författaren.

Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 22 700 ex (juni 2025).

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.

Innehåll

Nummer 1, 2026

Vi tycker att arbetsgivaren frångår lagen och kollektivavtalet i hur turordningskretsarna har satts samman.”

Angelica Lindlöf, ordförande för Saco-S vid Högskolan i Skövde, rörande tvisten om uppsägningar.

Nyheter

6 Lärosätena anställer oftare yngre än äldre.

8 Central tvist om uppsägningar vid Högskolan i Skövde.

9 Övertalighet i Kristianstad och Gävle.

10 Sakkunnigutlåtande var delvis AI­genererat.

12 Privata universitet tillåts i Grekland.

MÖTET. Marko Laaksonen, professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet i Östersund, forskar om skidskytte.

På jobbet

22 Låt forskningen bli ett lärande i grupp.

På jobbet

24 Så blir du färdig med avhandlingen.

Reportaget

14 De forskar om Lundin Oil­rättegången.

Fokus

32 När civil och militär forskning flyter ihop.

Disputerad

40 Roberth Adebahr har disputerat med avhandling om sexuellt intresse för barn.

Debatt

44 ”Vill våra politiker verkligen ha akademisk frihet?”

In English

48 A selection of shortened articles from this issue. Longer versions can be found at universitetslararen.se/eng.

ILLUSTRATION: NILS-PETTER EKWALL

Ministern sjösatte utredning om organisationsform

På en pressträff i januari presenterade gymnasie­, högskole­ och forskningsminister Lotta Edholm (L) utredningen om lärosätenas organisationsform. Utredningen ska ta fram förslag på dels en alternativ organisationsform för statliga lärosäten, dels förändringar inom den nuvarande myndighetsformen, för att göra lärosätena mer självständiga.

Utredningen ska presenteras senast den 31 mars 2027. Särskild utredare blir Kerstin Jacobsson, universitetsdirektör vid Kungliga Tekniska högskolan.

På bilden förbereder Lotta Edholm en tv­intervju. Till höger syns ministerns pressekreterare Björn von Zweigbergk.

Text och foto: Anders Jinneklint

Den vanligaste åldern för nyanställda vid universitet och högskolor är 25 till 44 år, enligt Universitetslärarens kartläggning.

Lärosätena anställer oftare yngre än äldre

Vid 45 års ålder minskar en sökandes chanser att få jobb inom akademin. Efter 55 är det ännu svårare, visar Universitetslärarens genomgång.

Vid årsskiftet ändrades pensionsreglerna och fler förväntas arbeta allt högre upp i åldrarna. Forskning visar dock att äldre arbetssökande ofta sorteras bort på arbetsmarknaden redan i de första gallringarna.

Akademin är inget undantag. Trots att flera lärosäten, som Göteborgs, Karlstads och Lunds universitet, arbetar aktivt mot ålderism går tjänsterna framför allt till yngre sökande. Universitetslärarens genomgång visar att den vanligaste åldern vid en nyanställning är mellan 25 och 44 år. Efter 45 års

ålder är vägen till en ny tjänst brantare och för den som har passerat 55-årsstrecket är det ännu svårare.

De tekniska lärosätena rekryterar de yngsta medarbetarna, nio av tio av samtliga nyanställda är under 50 år. Anders Jansen, HR-controller på personalavdelningen vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, menar dock att ålder inte är en utslagsgivande parameter vid rekryteringar.

– Vi utlyser många doktorand-, postdoktor-, amanuens- och forskningsingenjörstjänster, vilket av naturliga skäl påverkar

åldersstrukturen bland de sökande och anställda, säger han.

Medelåldern bland nyanställd undervisande och forskande personal är också något högre än vid tillsättning av övrig personal. Bara ett fåtal av de nyanställda universitetslärarna och forskarna är äldre än 60 år.

VID GÖTEBORGS UNIVERSITET är nästan sju av tio av dem som anställts inom kategorin undervisande och forskande personal under 45 år, och elva procent har passerat 55-årsstrecket. Ralph Heiefort, utvecklingsledare på personalenheten, är förvånad över siffrorna.

– Vi har inget mål om att föryngra personalen. All rekrytering ska utgå från kompetens och meriter, och ålder ska inte spela någon roll, säger han.

Anna Jutterdal, personalchef vid Stockholms universitet kommenterar statistiken i ett mejl:

”Ålder är inte något som diskuteras vid rekrytering. Som statlig myndighet ska vi anställa utifrån förtjänst och skicklighet. Jag kan inte bekräfta att vi anställer få personer

över 50 år. Och om så vore fallet har jag inte något enkelt svar”, skriver hon.

FÖRSVARSHÖGSKOLAN GÅR MOT strömmen, där är nästan hälften av de nyanställda över 50 år.

”Många typer av anställningar vid Försvarshögskolan kräver ofta kvalificerad yrkeserfarenhet, vilket kan vara en faktor som sammanfaller med längre yrkeserfarenhet”, skriver Monica Welmer, HR-chef vid Försvarshögskolan, i ett mejl.

Stockholms konstnärliga högskola anställer också något äldre medarbetare jämfört med genomsnittet. Där är 90 procent av de

rekryterade universitetslärarna och forskarna mellan 35 och 54 år. Däremot gick ingen av de tjänster som tillsattes inom den kategorin det senaste året till en person som var över 55 år.

het. Det ska vara den pedagogiska och konstnärliga förmågan som styr, säger han.

”Frågan

Anders Eriksson, HR-chef vid Stockholms konstnärliga högskola, kan inte dra sig till minnes att han någonsin har hört en diskussion om att en sökande har varit ”för gammal eller för ung”. – Vi har tydliga processer för våra rekryteringar som grundas på förtjänst och skicklig-

som uppstår är ju om det finns en strukturell diskriminering.”

Så anställer universitet och högskolor

Tabellen visar andelen personer som anställts i de olika åldersgrupperna (i procent) under det senaste året. Tolv lärosäten har tagit fram motsvarande siffror i kategorin undervisande och forskande personal. Sju lärosäten har inte kunnat presentera uppgifterna och två lärosäten har angett att de har ett för litet underlag att redovisa. Tabellen är sorterad på alla nyanställda under 45 år.

Alla nyanställda (i procent)

Nyanställda universitetslärare och forskare (i procent)

Lärosäte Under 45 år Över 55 år Under 45 år Över 55 år

Chalmers tekniska högskola 93 2

Karolinska institutet* 92 8

Luleå tekniska universitet*

Högskolan i Skövde

Högskolan Väst

Blekinge tekniska

Försvarshögskolan***

Konstfack

* Redovisar i kategorierna upp till 49 år respektive över 50 år. ** Redovisar i kategorierna upp till 46 år respektive över 57 år. *** Redovisar i kategorin upp till 50 år. Källa: Respektive lärosäte

Seniorforskaren Ingmar Skoog, professor vid Göteborgs universitet, tycker att universitet och högskolor borde kunna ge bättre förklaringar till sina rekryteringar. Han menar att det är lärosätenas uppgift att ha koll på eventuell diskriminering.

– Frågan som uppstår är ju om det finns en strukturell diskriminering, som arbetsgivarna inte är medvetna om, säger han.

SJU LÄROSÄTEN HAR inte lyckats ta fram de uppgifter som Universitetsläraren efterfrågat. Ingmar Skoog tycker att det är märkligt att lärosätena inte kunnat bistå med uppgifterna, som han anser borde ligga i deras eget intresse.

– Universiteten borde kunna redogöra för vad som ligger bakom rekryteringarna, varför det ser ut som det gör. Om meritokratin inte ska gälla på universitetet, var ska den då gälla? säger han.

Enligt lagstiftningen kring statliga anställningar är det skicklighet och kvalifikationer som ska styra och ingen får sorteras ut på grund av stigande ålder. Nyligen har regeringen också gett Arbetsgivarverket i uppdrag att följa upp hur statliga myndigheter arbetar för att möjliggöra ett längre arbetsliv. I uppdraget ingår bland annat att redovisa åldersfördelningen bland statligt anställda, med särskilt fokus på äldre arbetstagare.

”Det är viktigt att staten som arbetsgivare är ett gott föredöme som tar vara på kompetensen hos medarbetare, oavsett ålder, och skapar förutsättningar för ett längre arbetsliv”, skriver arbetsmarknadsdepartementet i ett pressmeddelande.

FÖR NÅGRA ÅR sedan satt Ingmar Skoog med i Delegationen för senior arbetskraft, som hade i uppdrag att hitta sätt att motverka åldersdiskriminering och skapa möjligheter för att bättre ta tillvara äldres kompetens.

– Det visade sig att staten är sämst på att ta tillvara äldre arbetskraft, vilket också gällde på universiteten. Det är ju helt motsatt mot vad politikerna säger sig vilja, säger han. Resultatet av att stänga ute äldre arbetskraft är att universitet och högskolor riskerar att förlora ovärderlig kunskap och handledarerfarenhet, något som Ingmar Skoog tycker är illavarslande.

– Frågan är vad det betyder för svensk forskning om vissa grupper diskrimineras, säger han. ○ Lotta Engelbrektsson

Nyheter

SULF och Arbetsgivarverket tvistar om uppsägningen av fem anställda vid Högskolan i Skövde.

Central tvist om uppsägningar vid Högskolan i Skövde

Fem anställda vid Högskolan i Skövde har sagts upp på fel grunder, menar facket. SULF har därför inlett tvisteförhandling med Arbetsgivarverket. Sammanlagt söks 2,25 miljoner kronor i skadestånd för medlemmarnas räkning.

Förra året blev 21 anställda vid Högskolan i Skövde av med jobbet, vilket Universitetsläraren skrivit om tidigare. Under hösten har SULF och Saco-S i Skövde förhandlat med arbetsgivaren om ett antal berörda medlemmar som man anser inte borde ha sagts upp.

Efter att de förhandlingarna slutade i oenighet har SULF nu lämnat in en ansökan om central tvisteförhandling till Arbetsgivarverket, som är motpart i central förhandling. Parterna har haft ett första möte och nästa förhandlingstillfälle är inbokat till i mitten av mars.

Facket anser att fem av de anställda har blivit uppsagda utan så kallade sakliga skäl,

Angelica

Lindlöf

i strid mot lagen om anställningsskydd, Las. Arbetsgivaren har inte heller följt turordningsreglerna, skriver förbundet i sin tvisteansökan.

– Vi tycker att arbetsgivaren frångår lagen (Las reds. anm.) och kollektivavtalet i hur turordningskretsarna har satts samman. Vi tycker också att omplaceringsutredningarna inte är helt tillfredsställande och framför allt att de saknar dokumentation, säger Angelica Lindlöf, ordförande för Saco-S vid Högskolan i Skövde.

UNIVERSITETSLÄRAREN HAR pratat med flera av de berörda medlemmarna. En av dem beskriver känslan av att arbetsgivaren godtyckligt har valt ut vilka som ska sägas upp på förhand, och sedan utformat turordningskretsarna efter det. Att man helt enkelt har passat på att säga upp de man ändå har velat göra sig av med av något skäl.

– Sedan verkar arbetsgivaren kompromiss-

löst ha hållit fast vid detta till varje pris genom processen, säger hen till Universitetsläraren.

Den uppsagda medlemmen beskriver också en specifik situation som hen anser kan vara orsak till att arbetsgivaren valt ut just hen.

– Det är uppenbart att man har tagit sig friheter kring kretsarna på sätt som inte är förenligt vare sig med vad lagen säger eller med de faktiska arbetsinsatser som man som medarbetare har utfört. I stället verkar det i mitt och flera andra fall varit viktigare för högskolan att tysta obekväma röster, som har påpekat brister eller föreslagit förbättringar på verksamheten, säger medlemmen.

Saco-S-ordföranden Angelica Lindlöf menar att facket inte har fått tillräckligt med underlag inför förhandlingarna för att kunna enas med arbetsgivaren.

– Vi tycker också att turordningskretsarna varierar. Jag ska inte säga att vi tycker att alla kretsar är direkt felaktiga. Det är mer en gråskala från okej till felaktigt, säger hon.

ANGELICA LINDLÖF HAR förståelse för att arbetsgivaren inte har velat dra ut på processen, av hänsyn till de berörda. Men efter fackets kritik borde man ändå ha backat och gjort ett omtag i hur turordningskretsarna utformades, menar hon.

– Då hade vi nog kunnat uppnå enighet. När det gäller omplaceringsutredningarna tycker vi också att de kunde ha gjort ett omtag och dokumenterat dem på ett bättre sätt.

För var och en av de fem medlemmarna yrkar SULF på 300 000 kronor i skadestånd, uppdelat i allmänt skadestånd samt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Dessutom yrkar man på 150 000 kronor per medlem i skadestånd till det egna förbundet för kollektivavtalsbrott.

Arbetsgivaren har tackat nej till intervju.

”Då detta inte längre ligger hos oss som myndighet utan hos Arbetsgivarverket och dessutom är pågående kan vi i dagsläget inte uttala oss”, skriver Ulrika Dagman, tillförordnad HR-chef vid Högskolan i Skövde, i ett mejl till Universitetsläraren. ○

Linus Hellerstedt

21 FICK SLUTA FÖRRA ÅRET

I maj 2025 fick 21 anställda vid Högskolan i Skövde sluta, efter att arbetsgivaren från början varslat om att 25 tjänster skulle försvinna. Anledningen var lärosätets ekonomiska underskott om 23 miljoner kronor året innan.

Ingen spridd oro efter ”dejtingmanifest”

• Ett 42 sidor långt ”dejtingmanifest” cirkulerar bland studenterna på Lunds universitet, vilket Lundagård var först att rapportera om. Manifestet vänder sig till manliga studenter och beskriver tjejers hjärnor som ”primitiva”. Studenter som Universitetsläraren varit i kontakt med säger att det pratas flitigt om manifestet och många tycker att det är tråkigt att det tagits fram, samtidigt som de inte är förvånade över att attityden finns. Men hos universitetslärare finns ingen spridd oro, enligt Adam Brenthel, ordförande för Saco ­ S i Lund.

– Bland våra medlemmar är det här en icke ­fråga.

Bilden delas av doktorandombudsman Haro de Grauw. – Jag kan inte säga att doktorander inte påverkas av det, men det är ingenting som kommit upp i ärendeverksamheten hos mig än i alla fall.

Lina Landström

SULF utsatt för it-attack

• På julafton gjordes en riktad cyberattack mot den gemensamma it­miljö som SULF delar med sex andra fackförbund inom Saco. Per Rosén, affärsområdeschef på it­leverantören Nordlo, konstaterar att en angripare tog sig in i fackförbundens it­miljö och lyckades kryptera fem servrar.

– När vi upptäckte attacken stängde vi direkt ner systemen och påbörjade återställningsarbetet. På måndagen, den första vardagen efter jul, var de viktigaste delarna återställda så förbunden kunde jobba igen, säger Per Rosén.

Martin Röshammar

Övertalighet i Kristianstad och Gävle

Vid Högskolan Kristianstad pågår omplaceringsutredning för fem tjänster på lärarutbildningen och tio inom verksamhetsstödet.

Högskolan i Gävle har varslat om att sju anställda blir övertaliga när ämnet folkhälsovetenskap läggs ned.

Förra året sades en universitetslärare upp på lärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad. Nu förhandlar fack och arbetsgivare kring ytterligare övertalighet. Det handlar om fem tjänster på lärarutbildningen samt tio tjänster inom verksamhetsstödet, enligt Viktoria Näsvall, biträdande HR-chef.

– Nästa steg är att vi ska jobba med kretsindelning och turordning. Så nu ska vi sitta med cheferna och titta på arbetsuppgifter och fördjupa oss i dem och undersöka statlig anställningstid. Sedan blir det nästa förhandling, som är planerad att genomföras under februari, säger hon.

Håkansson, ordförande för Saco-S i Kristianstad, fått till sig.

– Att det är ett för litet antal studenter, det håller vi med om. Det är för litet tjänsteunderlag, men hur man hyvlar på de här arbetsuppgifterna är inte tydligt, säger hon. Stämningen bland de anställda är orolig, beskriver Gloria Håkansson.

– Det märkliga, som vi också är oeniga kring, är att arbetsgivaren redan i det här tidiga skedet har uttalat vilka befattningar det handlar om. Alltså har man redan i början av processen sagt i vilka ämnen det finns arbetsbrist och även att arbetsbristen finns bland just precis adjunkter i de ämnena. Det är klart att det blev jättemärkligt och oroligt bland dem.

”Stämningen bland de anställda är orolig.”

När det gäller varslet på lärarutbildningen är anledningen sviktande studentantal. För tjänsterna inom verksamhetsstödet handlar det om Högskolan Kristianstads ekonomiska situation generellt sett, säger Viktoria Näsvall.

Det är också den förklaring som Gloria

ÄVEN HÖGSKOLAN I Gävle har varslat om övertalighet. Det handlar om sju tjänster inom folkhälsovetenskap, ett ämne som läggs ned. – Nu pågår en omplaceringsutredning och det är klart att det är ingen som vill att vi ska behöva säga upp någon i slutänden, säger EvaBritt Jämtnäs, HR-specialist. Folkhälsovetenskap försvinner eftersom lärosätet behöver minska antalet fristående kurser till förmån för programkurser, enligt Niklas Rothpfeffer, ordförande för Saco-S och SULF vid Högskolan i Gävle. Eftersom det är tidigt i processen vill han inte spekulera i hur många som blir av med jobbet i slutänden. Tidsramen för processen är också svår att förutspå, säger han. – Men vi hoppas ju på att man inte drar ut på det för mycket i tid. Samtidigt vill man inte att det här ska slarvas över. ○

Linus Hellerstedt

… procent av Sveriges doktorander är utrikesfödda, enligt siffror från SCB. Det gör att doktorander hamnar på plats fem i listan över yrken med högst andel utrikesfödda. Toppar listan gör pizzabagare.

Nyheter

Du hittar fler nyheter på universitetslararen.se

Efter ett AI-debacle valde professorn att dra tillbaka sitt sakkunnigutlåtande. En ny sakkunnig utsågs, som även denne ställt sig positiv till Martin Karlbergs docentur vid Uppsala universitet.

Sakkunnigutlåtande var delvis AI-genererat

När Martin Karlberg ansökte om docentur vid Uppsala universitet tilldelades en professor vid Lunds universitet uppdraget som sakkunnig. Det inskickade utlåtandet visade sig vara delvis AI-genererat, men en instans som granskar förfarandet saknas.

I sakkunnigutlåtandet hittade Martin Karlberg, som arbetar på institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningssociologi i Uppsala, flera felaktigheter, bland annat en överskattning av antalet artiklar som han publicerat och varit angiven försteförfattare på. I listan över åberopade artiklar var nio av tio felaktiga. Martin Karlberg misstänkte att AI var involverat och tog kontakt med dekanen.

– Jag vill ju inte att fakultetsnämnden ska fatta beslut om att jag ska bli docent på felaktiga grunder, säger Martin Karlberg.

Att AI var inblandat visade sig stämma. Professorn som skrivit sakkunnigutlåtandet uppger att hen experimenterat med AI för att göra en jämförelse med sitt eget arbete

och att fel bilaga sedan kommit med vid inskickandet.

– Regeringen har gett Vetenskapsrådet i uppdrag att försöka stimulera forskare att använda AI mer. Vi uppmanas att titta på vad vi kan testa och hur det kan se ut. Det är just det jag håller på med. Sen är det jätteolyckligt att den bilagan kommer med, men det förringar inte min insats, säger professorn.

EFTER ATT HA arbetat med uppdraget i flera månader skulle utlåtandet kortas från tio till fyra sidor, samtidigt som professorn var under stor privat stress. Det var då det blev fel, säger hen.

– Jag borde ha varit mycket, mycket noggrannare med att läsa igenom innan jag skickade detta, och den tiden hade jag inte. Och det beklagar jag verkligen, där har jag brustit. Men i övrigt har jag noggrant läst och bedömt allt material som ingått i uppdraget och bilagan har i sig inte utgjort någon grund för själva bedömningen eller utformningen av sakkunnigutlåtandet. När meddelandet kom om felaktigheterna befann sig professorn på uppdrag utomlands

och kände då inte att hen hade möjlighet att kolla igenom sina anteckningar, som fanns kvar hemma.

– Och då ville jag inte göra ett dåligt arbete, utan jag vill göra ett bra arbete. Det har jag försökt göra hela min yrkeskarriär.

Efter att ha skickat ett reviderat utlåtande några veckor efter det ursprungliga, valde professorn att avsäga sig uppdraget och avstå arvodet.

MARTIN KARLBERG ANMÄLDE ärendet till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (Npof) som avvisade det med hänvisning till att det inte rörde forskning. Esbjörn Larsson, dekan vid fakulteten för utbildningsvetenskaper, menar att den här typen av händelser faller mellan stolarna.

– Enligt regelverken som finns så finns det ingen tydlig arbetsgång för hur man ska ta upp den här typen av ärenden.

Både Esbjörn Larsson och Martin Karlberg uppger att fakultetsnämnden inte hade upptäckt felaktigheterna om inte Martin Karlberg själv påpekat dem.

– Så noggrant granskar vi ju inte sakkunnigutlåtanden. I de allra flesta fall har vi inte möjlighet att göra det, det är därför vi har sakkunnigförfarande, säger Esbjörn Larsson. Esbjörn Larsson ger exempel på tillfällen då sakkunnigutlåtanden varit bristfälliga, vilket även det varit svårt att hantera. Fakultetsnämnden gör nu om riktlinjerna för befordrans- och rekryteringsärenden, så att ramarna för användning av AI blir tydlig.

Martin Karlberg tror det hade varit bättre för professorn om det fanns en granskningsinstans.

– Jag tänker för hens skull, kanske det hade varit på något sätt enklare att vara öppen med vad som hände och sen tagit påföljden och gått vidare. Nu ska det här liksom hänga med hen kanske i åratal.

Professorn själv håller inte med.

– Skulle vi ha en instans för att pröva denna form av fel som sker i arbetsutövandet så skulle vi ha en instans som prövar alla slags misstag som görs när vi skickar eller skriver dokument.

UNIVERSITETSKANSLERSÄMBETET (UKÄ) har ansvar för tillsynen av universitet och högskolor. Via mejl hänvisar de til l att riksdagens ombudsmän (JO) har ansvaret för tillsynen av enskilda tjänstemän vid statliga myndigheter och att Npof ansvarar för ärenden om avvikelser från god forskningssed. UKÄ vill inte kommentera en eventuell förändring. ○

Lina Landström

FOTO: HÅKAN LINDGREN

HALLÅ DÄR!

… ANNA-SARA LIND, professor i offentlig rätt vid Uppsala universitet och särskild utredare för utredningen om stärkt akademisk frihet i Sverige.

Utredningen har nu nått drygt halvvägs, vad har du gjort så här långt?

– Jag har träffat rektorer och prorektorer från nästan alla lärosäten i Sverige. I de regionala mötena som vi anordnat har jag också diskuterat utredningen med lärare och forskare från i stort sett samtliga lärosäten. Sedan har jag haft dialog med de aktörer som omnämns i direktiven men också med andra som jag anser är viktiga att kontakta. När jag har blivit inbjuden till träffar med forskare, lärare och studenter har jag träffat många andra också.

Vad krävs för att ha en stark akademisk frihet?

– Det krävs förutsättningar för att på bästa sätt kunna leva upp till de akademiska kärnvärdenas förverkligande, dels som de uttrycks i nationell och internationell rätt, dels utifrån de krav som det vetenskapliga samhället ställer upp i form av ansvar och plikter för forskare och lärare.

Kan du säga någonting om vad du kommit fram till hittills?

– Jag kan konstatera att oavsett ämnesdiscipliner och vilket lärosäte som forskare och lärare arbetar vid så finns det en stor samsyn vad gäller de utmaningar man tycker sig stå inför. Men det är också viktigt att framhålla att engagemanget i att diskutera och utbilda i dessa frågor är stort på de olika lärosätena, det är frågor man arbetar aktivt med på olika sätt.

Lina Landström

Lärosätena som flyger mest

Lärosätena med högst koldioxidutsläpp

från flygresor kortare än 50 mil, räknat i ton

Lärosäte 2024 2023 Trend

Umeå universitet 1 436 873 D

Uppsala universitet 411 284 D

KTH 209 90 D

Lärosätena med högst koldioxidutsläpp

från flygresor längre än 50 mil, räknat i ton

Lärosäte 2024 2023 Trend

Göteborgs universitet 6 308 6 713 J

Lunds universitet 4 874 8 788 J

Linköpings universitet 4 070 3 833 D

Fotnot: Göteborgs och Lunds universitet rapporterar i koldioxidekvivalenter vilket ger större utsläpp i jämförelse med övriga lärosäten. Lunds universitet har för 2024 rapporterat utsläpp utan så kallad höghöjdseffekt, vilket ger en sänkning jämfört med 2023.

Lärosätena flyger mindre än tidigare men de tillhör fortfarande de myndigheter som flyger mest och därför släpper ut mest. Det visar Naturvårdsverkets siff ror.

Det handlar om statistik för 2024 och precis som året före är Umeå universitet med bland de tio myndigheter som rapporterade störst utsläpp i kilogram koldioxid från korta flygresor (resor kortare än 50 mil). Umeå universitet ökade även utsläppen från korta flygresor men förklarar ökningen med att ”förändrade beräkningsfaktorer har använts”.

De lärosäten som har rapporterat de största koldioxidutsläppen från långa flygresor är

Göteborgs universitet som toppar med 6 308 ton, Lunds universitet, Linköpings universitet, KTH och Uppsala universitet.

Två av dessa, Linköpings universitet och Uppsala universitet, rapporterade ökade utsläpp från långa flygresor, medan Göteborgs universitet, KTH och Lunds universitet uppgav att utsläppen från långa flygresor minskade mellan 2023 och 2024. ○

Martin Röshammar

På universitetslararen.se hittar du en längre artikel med statistik från fler lärosäten.

Privata universitet tillåts i Grekland

Den grekiska universitetskartan har ritats om. Privata utlandsägda lärosäten har gjort entré.

University of Nicosia är ett av sex utländska universitet som har fått möjligheten att driva privat verksamhet i Grekland. De första 300 studenterna började i november 2025, efter att det cypriotiska lärosätet fått godkänt av den grekiska motsvarigheten till Universitetskanslersämbetet.

Universitetets vd, Antonis Polemitis, blickar ut över The Ellinikon, den jättesatsning på hållbarhet och innovation som tar form kring den före detta flygplatsen i södra Aten. För University of Nicosia, som startades 1980, är det en satsning i tre etapper. Deras campus ska byggas ut, bland annat med lägenheter för 800 studenter.

– Det som har hänt nu, att universitetssystemet har ändrats, har föregåtts av en hetsig och utdragen debatt. Många försök har gjorts tidigare och den här gången var det en av premiärministern Kyriakos Mitsotakis mest prioriterade frågor och reformer, säger Antonis Polemitis.

University of Nicosia har

startat åtta utbildningar. Antonis Polemitis slår fast att inte minst läkarprogrammet och dess tekniska förutsättningar kommer att ligga i framkant.

– Men de statliga eller offentliga universiteten kommer att vara förstavalet för de flesta grekiska studenterna en lång tid framöver. De undervisar på grekiska vilket är vad de flesta föredrar. Vi undervisar primärt på engelska och deras utbildningar är gratis, vilket är något bra, menar Antonis Polemitis.

OLIKA TYPER AV privatägd collegeverksamhet har funnits tidigare i Grekland, men inte utlandsägda forskningsuniversitet.

– De grekiska universiteten är bättre än oss på många områden. Vi vet ingenting om arkeologi eller filosofi. Så det kommer vi inte ens att erbjuda. Men när det gäller kontakter med till exempel Silicon Valley, där ligger vi långt före, säger Antonis Polemitis.

Han menar att det som skiljer University of Nicosia och de statliga grekiska universiteten åt är kulturen. Som vd strävar han – säger han – efter att vara öppen, transparent och mindre hierarkisk än sina grekiska kollegor.

Skarlis Charalampos är universitetslektor i farmakologi på läkarutbildningen, själv

Skarlis Charalampos

utbildad i Ferrara i Italien. Han har precis avslutat en föreläsning och sitter nu längst ner på läktaren i salen som luktar nytt. Han menar att det är mindre byråkrati och en bättre organisation än på de offentligt finansierade universiteten i Grekland.

– Det är väldigt viktigt för Grekland att den här sektorn är öppen nu och jag tror att de grekiska universiteten kommer att påverkas positivt av oss och andra privata universitet, säger Skarlis Charalampos.

Han lämnar salen och in släntrar två studenter som precis har börjat på läkarutbildningen, Kiara Kekeri och Georgios Kallivokas.

Kiara Kekeri från Aten försökte komma in två gånger om på statliga utbildningar, utan att lyckas. Så fick hon nys om den här nya utbildningen och det nya universitetet och blev imponerad av hur man tänker kring problembaserat lärande.

– Infrastrukturen är bra här jämfört med andra universitet i Grekland. Allt är nytt, så modernt och vi har möjlighet att samarbeta med andra läkarutbildningar också. Här har man allt som de traditionella universiteten har och så har man lagt till några viktiga bitar, säger Georgios Kallivokas.

DET ÄR GRATIS att studera vid de statliga universiteten. Vid University of Nicosia kostar det 27 000 euro per år att studera men den första kullen studenter har tio procents rabatt och det finns behovsbaserat stöd utöver det.

– Om jag skulle studera i det offentliga systemet skulle kostnaderna vara mindre, jag skulle inte behöva betala något. Jag bor hemma hos mina föräldrar så det håller ju nere kostnaderna. Men jag gillar att det finns stipendier för studenter som annars inte har råd, menar Kiara Kekeri. ○

Martin Röshammar

Grundlagen ändrades 2024

I mars 2024 ändrade Grekland sin grundlag. Numera tillåts privatdrivna universitet och utländska universitets filialer. I augusti 2025 godkände det grekiska utbildningsministeriet de första privata lärosätena och University of Nicosia är ett av de universitet som har startat verksamhet i Grekland under läsåret 2025–2026.

Numera tillåts privatdrivna universitet i Grekland. University of Nicosia startade sin verksamhet inför läsåret 2025–2026.

Antonis Polemitis

Regeringen föreslår nya migrationsregler

• I januari överlämnade regeringen en lagrådsremiss som rör de migrationsrättsliga reglerna för forskare och doktorander. Förslagen är huvudsakligen i enlighet med utredningen som presenterades i december 2024. Syftet är att göra Sverige mer attraktivt för doktorander och forskare. Med de nya förslagen kommer doktorander att kunna få uppehållstillstånd för forskning i stället för studier och ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska kunna återkallas till förmån för ett permanent uppehållstillstånd.

Personer som omfattas av massflyktsdirektivet ska kunna få uppehållstillstånd för exempelvis forskning, utan att lämna Sverige. Stramare regler för uppehållstillstånd för studenter föreslås också, i syfte att motverka missbruk. Förändringarna föreslås träda i kraft den 11 juni 2026.

Lina Landström

Fortsatt kris i Argentinas akademi

• De akademianställda som demonstrerade mot president Javier Milei i Argentina förra året har hittills fått rätt i sina farhågor om nedskärningar i sektorn. Tusentals forskar­ och lärarjobb har försvunnit och universitetens budgetar har minskat betydligt. Enligt en rapport från forskningscentret Ciicti från november har 5 000 arbeten för forskare försvunnit sedan Milei tog över presidentposten, och det enbart inom naturvetenskap och teknik. Jon Weman

Alla lärare får

rätt

att söka medel

Efter avslutade förhandlingar är den nya tjänstestrukturen på Chalmers införd. Detta sedan den nya kategorin fakultetslärare fått rätt att söka forskningsmedel.

I slutet av höstterminen blev det diskussion och upprörda känslor på Chalmers när en ny tjänstestruktur presenterades. Ledningen hade beslutat att den personal som placerats i kategorin fakultetslärare inte skulle kunna söka forskningsmedel. De skulle få 20 procent kompetensutveckling, som kunde utgöras av forskning i syfte att säkerställa forskningskoppling, men utöver det skulle de undervisa.

– Många kände sig fråntagna en rättighet, trots att vi ser att många i den här gruppen inte är forskningsledare. Man upplevde att man fått minskad frihet, säger Maria Elmquist, Chalmers prorektor med ansvar för ledarskap och jämlikhet.

att söka forskningsmedel om prefekten godkänner det, samma som gäller för andra tjänster, säger Maria Elmquist.

Hon påpekar även att av Chalmers fakultet på cirka 560 personer är det ett 50-tal som placerats i tjänstekategorin fakultetslärare.

– Det är inte alls så att fakultetslärare ska göra merparten av undervisningen på Chalmers. Den mesta undervisningen bedrivs fortfarande av vår forskningsledande fakultet som även undervisar, säger Maria Elmquist.

SACO-S-ORDFÖRANDE på Chalmers, Peter Hellqvist, kommenterar:

– I den förhandling vi hade med arbetsgivaren gick de oss till mötes i att fakultetslärare får rätt att söka forskningsmedel. Enligt signaler jag fått anser medarbetare att det var väldigt positivt med den förändringen, säger han.

”Det är nu möjligt även för fakultetslärare att söka forskningsmedel om prefekten godkänner det.”

Chalmers valde därför att backa från ställningstagandet att fakultetslärare inte ska kunna söka forskningsmedel.

– Det är nu möjligt även för fakultetslärare

Saco-S på Chalmers har bjudit in rektor Martin Nilsson Jacobi och prorektor Maria Elmquist till ett medlemsmöte.

– Där ska medlemmarna kunna ställa frågor för att få förtydliganden om de här frågorna. Det känns bra att vi kunnat få till det mötet. Vi kommer också att följa upp med enkäter till medlemmarna för att se hur omorganisationen landat och sen får vi följa upp det över tid, säger Peter Hellqvist. ○

Per-Olof Eliasson

Arbetsgivarens beslut i det här fallet kommer att leda till att en växande grupp anställda vid Lunds universitet i praktiken inte kan jobba fackligt.”

Adam Brenthel, ordförande för Saco-S-rådets styrelse vid Lunds universitet, som menar att Lunds universitet bryter mot högskoleförordningen när lärosätet inte ser facklig verksamhet som särskilt skäl för att förlänga biträdande lektorat. Läs artikeln på universitetslararen.se

Reportaget

Martin Schibbye är journalist och har följt Lundin Oil-rättegången sedan dag ett. Under föreläsningen på Stockholms universitet redogör han för vad rättegången egentligen handlar om.

Lundin Oil­rättegången

Historisk rättegång granskas

Sveriges hittills längsta rättegång går mot sitt slut. Den har pågått sedan september 2023 och på de anklagades bänk sitter Lundin Oil som numera heter Orrön Energy. Ett forskningsprojekt följer rättegången noggrant. Hur hanterar företag anklagelser om brott?

text: Martin Röshammar

Foto: Oskar Omne

Reportaget

Lundin Oil­rättegången

Journalisten Martin Schibbye tillbringar dag efter dag i sal 34 i Stockholms tingsrätt på Scheele gatan 7. Han har boat in sig i ett hörn längst bak och rapporterar utförligt på Whats App för alla som är intresserade av turerna i rättegången. Den har fokus på Lundin Oils ansvar för medhjälp till folkrättsbrott i Sydsudan (dåvarande södra Sudan) mellan åren 1999 och 2003, när Lundin Oil letade efter olja. De åtalade är Ian Lundin, tidigare styrelseordförande, och Alex Schneiter, före detta vd.

Men just nu befinner Martin Schibbye sig i en helt annan sal, på Stockholms universitet. Han som är redaktör på reportagesajten Blankspot är här för att tillsammans med forskaren Isabel Schoultz berätta om rättegången. Hon ska beskriva forskningsprojektet men hennes tåg är försenat så han får börja. Föreläsningen är en del av en kurs i grön kriminologi och Martin Schibbye är klädd i kavaj, skjorta och bär hårknut. Han säger att han pluggade här en gång i tiden, att han läste ekonomisk historia och att han skrev sin magisteruppsats om svensk utrikeshandel under 1700-talet. Martin Schibbye studerade debatten i riksdagen kring införandet och avskaffandet av kolonin Sankt-Barthélemy men kände till slut att det var dags att ”låta de döda begrava sina döda” och att man/han inte ville vara 200 år för sen till allting. Därför läste han en påbyggnadskurs i journalistik för, som han säger det, överåriga akademiker. Sedan dess har han frilansat med fokus på de bortglömda, underbevakade, underrapporterade krigen och konflikterna runt om i världen.

DOCK BÖRJAR HAN sin redovisning av vad rättegången handlar om med att spola tillbaka bandet till 1997. Då skrev Lundin Oil på ett avtal med Sudans regim (eller regering, beroende på hur man lägger orden). Vi får nu titta på en TV4-intervju med Adolf Lundin, Ian Lundins pappa, och det är som att vara med om en tidsresa. Han uttrycker sig på ett sätt som företagsledare nog inte skulle göra i dag och Martin Schibbye menar att intervjun ger en bra bild

”Kartläggningen av de döda migrantarbetarna i Qatar höll vi på med i två–tre år, nu har jag hållit på med det här i mer än två år.”

av både den tiden och den etiska och moraliska diskussion som har rasat fram tills rättegången inleddes. I Lennart Ekdals intervju med Adolf H. Lundin från 1997 säger den solbrände företagsledaren bland annat att de måste behandla Sudans regim som en normal förhandlingspartner och att Lundin-bolaget har olja i blodet, inte blod. Det enda som är viktigt är att leta efter olja och att de inte har någon som helst etisk aspekt med sig in i förhandlingen. Genom att hitta olja kommer företaget också att befrämja en eventuell demokratisering av landet. Adolf Lundin pratar om ”Mörkaste Afrika”, säger saker som ”Vi är kapitalismens spjutspets” och ”Vi trivs i maximal oro”.

Intervjun har använts av åklagarsidan, av målsägandebiträdena, som bevisning och Martin Schibbye visar kartbilder och fotografier över och från området, för att sätta rättegången i ett sammanhang. Till saken hör också att det han kallar för världens största humanitära katastrof sker i Sudan just nu. Många, många människor är på flykt. Men det är en annan historia.

Här och nu handlar det om Lundin Oils roll i det som hände i skarven mellan 1990-tal och det nya millenniet. Martin Schibbye talar om området kallat Block 5A. Enligt försvarssidan var det helt enkelt för stort för att Lundin-bolaget skulle kunna ha koll på vad som faktiskt hände där. Han konstaterar att åklagarsidan under den första rättegångshösten gjorde bilden tydligare. Vad handlar rättegången egentligen om?

Det här handlar rättegången om

Den, som har pågått sedan september 2023, handlar om kopplingen mellan de övergrepp som ska ha skett på civilbefolkningen i det som i dag är Sydsudan, för att möjliggöra oljeutvinning i regionen, och Lundin Oils agerande.

I dag heter företaget Orrön Energy och representeras av tidigare ordförande Ian Lundin och den före detta vd:n Alex Schneiter. De båda misstänks för medhjälp till grovt folkrättsbrott och anstiftan till övergrepp i rättssak.

– Det är inte olagligt att samarbeta med en diktatur för att utvinna olja. Det är inte heller olagligt att göra det om diktaturen befinner sig i ett krig och hotas av rebeller som ger sig på oljeanläggningarna. Men själva kärnan i åtalet är att åklagaren menar att Lundin-bolaget ville leta olja och då begärde säkerhet i områden som inte stod under den sudanesiska regimens kontroll. Det medförde i nästa led offensiva militära operationer under vilka den sudanesiska armén stred på ett sätt som bröt mot krigets lagar, säger Martin Schibbye där han står framför en stor bildskärm. Den viktigaste bevisningen i målet består inte av flyktingars berättelser eller de målsägandes historier utan det som bolaget skrev och lade fram i rapportväg.

I PAUSEN STÅR Martin Schibbye kvar och konstaterar att han känner ett ansvar, för att han är en av de få som följer rättegången från början till slut.

– Att Sverige har de här processerna är unikt. Som de

om Rwanda och Iran och nu Lundin Oil. Det pratas om att Sverige inte är en humanitär stormakt men i en rättssal på Kungsholmen tror man på folkrätten, man prövar vad som är krigsbrott och inte. Det är en del av svensk nyhetshistoria som måste berättas, säger Martin Schibbye.

Han menar att forskningsprojektet är både unikt och viktigt och precis som han själv går forskarna in med öppna ögon, inte heller de är så intresserade av skuldfrågan. – Jag drivs av att göra journalistik av rättegången och journalistik måste få ta tid. Kartläggningen av de döda migrantarbetarna i Qatar höll vi på med i två–tre år, nu har jag hållit på med det här i mer än två år. Jag gillar den typen av projekt. Jag vill göra den bästa journalistiken,

Efter föreläsningen kommer en av åhörarna fram och diskuterar Lundin Oil-rättegången med de två forskarna Isabel Schoultz och Nina Törnqvist.

förklarar Martin Schibbye som lägger till att det ska bli en bok, en reportagebok om rättegången och om det som har hänt.

2011 sköts han av Lundin Petroleums vakter i Ogaden i östra Etiopien, vid gränsen till Somalia. Han och fotografen Johan Persson var där för att rapportera om de övergrepp som sades pågå. Vittnen hävdade att det hade kopplingar till Lundin Petroleums verksamhet i området. De två svenska journalisterna greps den 1 juli det året och benådades först den 10 september 2012.

Martin Schibbye tycker att han har lyckats vara neutral i sin rapportering från rättegången och hävdar att han inte tänker så mycket på det som hände honom, trots att det

Reportaget

Lundin Oil­rättegången

Det är det här området i Sudan rättegången handlar om, i landet som numera heter Sydsudan. Två direktörer står åtalade för att ha möjliggjort krigsförbrytelser i Sudan mellan 1999 och 2003.

hade en så tydlig koppling till bolaget allt handlar om. Men det gör honom extra noggrann, menar han.

– Jag kanske hellre slår över till att förklara försvarets ståndpunkter och att man är oskyldig till motsatsen är bevisad. Jag har också lärt mig mycket om oljebolaget, hur de verkar. Det kanske inte alltid är så svartvitt. Jag tror att journalistikens uppgift i vår tid ännu mer än tidigare är att komplicera narrativet. I det här fallet betyder det att få alla som är övertygade om att de är skyldiga att förstå svagheterna i åtalet, och vice versa.

Det är inte bara en berättelse om Lundin Oil och hur de agerade i det som i dag är Sydsudan, det som då var södra Sudan. Det är också en berättelse om Sverige. Martin Schibbye anser att både den svenska regeringen och EU har hållit bolaget under armarna. Ingen har uppmanat dem att lämna området. Bland annat har svenska pensionsfonder, som AP-fonderna, tidigare haft stora innehav i Lundin Petroleum.

– Så vi alla har låtit det här ske. Sedan kanske det var rätt, jag vet inte. Många blev väldigt rika, säger Martin Schibbye för att liksom poängtera att det inte är hans sak att ta ställning. Hans uppgift är att i slutändan presentera så mycket fakta som det bara går.

Att svenska medier skriver och berättar så lite om rättegången är en skandal, menar Martin Schibbye. Kanske beror den begränsade bevakningen på att rättegången är för stor och att innehållet är alltför komplext. Det extrema nyhetsläget just nu spelar också in, tror han.

– Men nog borde fler bevaka. Det är sjukt spännande hela tiden. Men jag har fått problem med benen. Jag förstår inte att de kan sitta stilla så mycket, juristerna. Jag försöker kompensera genom att springa mer utanför rättssalen, konstaterar Martin Schibbye med ett snett leende.

PAUSEN ÄR ÖVER och Isabel Schoultz från rättssociologiska institutionen i Lund, har kommit fram till slut. Hon skojar om att de kör med akademisk kvart i Lund och om att

”I det här projektet tittar vi på vilka frågor det blir tvist om, på vilka rättsliga frågor som blir stora i rättegången, men också på hur frågorna drivs i själva rättegången.”

Forskningsprojekt om Sveriges hittills längsta rättegång

Forskaren Isabel Schoultz följer rättegången tillsammans med ett forskarteam. Projektet ska leda till vetenskapliga artiklar och när väl domen har fallit är tanken att ett symposium ska arrangeras. Projektet består av domstolsobservationer, dokumentstudier och intervjuer och man undersöker både hur parterna argumenterar och hur de interagerar, hur känslor och konflikter visar sig i rättssalen. Projektet finansieras av Riksbankens jubileumsfond.

det borde finnas en regel för forskare när det kommer till att föreläsa efter journalister. Hon flaggar om att nu blir det en mer klassisk föreläsning än den Martin Schibbye bjudit på.

– Jag tror att jag har överraskats mest av försvaret, av hur de har brutit ner åtalet. Eller försökt bryta ner det, kanske jag ska säga. De har gått ner till fotnoter i rapporter och små detaljer i artiklar för att hitta personer som enligt dem har annan bakgrund och andra kopplingar till konflikten än vad som har sagts från början, säger Isabel Schoultz.

Hon lägger till att det mitt i allvaret finns en humor, att man har kunnat skratta i rättssalen och att de tvära kasten, den kontrasten mellan det mörkaste mörka och skämt, har förvånat henne. Samtidigt har båda sidor varit noga med att upprätthålla en konfliktlinje. De möts inte i fiket, de går var och en till sitt mellan stunderna i sal 34. Några dagar efter föreläsningen sitter Martin Schibbye i sal 34 igen. Där och sittandes på bänken utanför sal 34 utstrålar han hemtamhet, han hälsar och småpratar med än den ena, än den andra. Det här är hans arbetsplats. I salen finns även den danska journalisten Nils Carstensen som förhörts tidigare men som nu är här apropå hans ljudfiler från Sudan. De innehåller intervjuer som kan tolkas olika, som så mycket annat under den här rättegången. För åklagarna är det bevis på att civila har drabbats och för försvaret handlar det om politisk propaganda för rebellarmén SPLA.

Också Nina Törnqvist som är forskare vid sociologiska institutionen i Uppsala, är på plats. Liksom en skolklass från Kista. Efter upprepade uppmaningar om att de måste vara tysta, släntrar de ut. En efter en. Snart är alla borta. Nina Törnqvist är också med i forskningsprojektet som finansieras av Riksbankens jubileumsfond och hon försöker närvara i sal 34 så ofta hon kan. Hon har forskat om samspelet, interaktionen, under rättegångar, i snart tio år. Hon har tittat på förhållandevis korta rättegångar som har handlat om mord, bedrägerier och grov kvinnofridskränkning. Hennes expertis är själva metoden, domstolsobservationer. Tidigare har hon studerat känslors betydelse för beslutsfattande.

– I det här projektet tittar vi på vilka frågor det blir tvist om, på vilka rättsliga frågor som blir stora i rättegången,

Reportaget Lundin Oil­rättegången

”En av artiklarna vi har jobbat med i det här projektet handlar om vilka berättelser de för fram om vad det var som hände i Sudan de där åren.”

men också på hur frågorna drivs i själva rättegången. Det är ett otroligt spännande mål för att det är så exceptionellt i svensk kontext såväl som internationell kontext, säger Nina Törnqvist.

Längden på rättegången är också exceptionell och det gör att samspelet blir väldigt speciellt. Det handlar om mycket skickliga yrkespersoner med olika spetskompetenser och några åklagare och ordförande har mötts i tidigare mål.

Utöver Nina Törnqvist och Isabel Schoultz, båda kriminologer i botten, ingår även Fanny Holm i projektet. Den sistnämnda, från Umeå universitet, har den juridiska kompetensen.

Rättegången är en resurskrävande process. Själva förundersökningen tog över tio år och omfattar mer än 80 000 sidor. Det är fem åklagare som arbetar med rättegången. Ytterligare en åklagare har gått i pension. Samtidigt har försvaret oljebolagets ekonomi i ryggen och har därför möjlighet att grotta ner sig i varje liten detalj längs vägen. – En av artiklarna vi har jobbat med i det här projektet handlar om vilka berättelser de för fram om vad det var som hände i Sudan de där åren. Det är två extremt olika versioner, poängterar Nina Törnqvist.

Åklagarsidan menar att när Lundin Oil gick in i området så var Sudan som land väldigt påverkat av de olika inbördeskrigen som hade pågått länge. Däremot var inte just det aktuella området påverkat av inbördeskrig sedan tidigare. Nina Törnqvist pratar precis som Martin Schibbye, om att den så kallade allvädersvägen, som ibland har fått heta dödens väg, den väg som Lundin Oil byggde spelar en viktig roll i rättegången. Åsikterna om vägen går isär och hör ihop med hur man ser på konflikten i stort. Vägen kunde användas av civilbefolkningen och skapade en infrastruktur. Det är Lundin Oils inställning. Den andra sidan menar att företaget bidrog till att kriget flyttade in i området och i nästa steg att så många människor dog och fördrevs. Och är det ett krig som drivs av den sudanesiska regimen med hjälp av paramilitära milisgrupper eller är det klanstrider som inte har någonting alls med den stora nord-sydkonflikten i landet att göra?

NINA TÖRNQVIST OCH hennes kollegor har inte haft möjlighet att närvara rättegångens alla dagar men hon är tacksam för att Martin Schibbye är där dag ut och dag in. Det är viktigt med oberoende journalistik men hans noggranna

rapporterande hjälper dem också att fylla i pusslet, det 10 000-bitarspussel som rättegången är. Varje dag kan innebära ett genombrott.

– I en så här lång rättegång är det klart att det finns ganska långa passager där det inte är någon intensitet utan det tuffar på. Men jag tycker att det finns någon slags nerv i varje förhör, varje del av rättegången, säger Nina Törnqvist och fortsätter:

– Även om vi har följt rättegången så är det svårt att se i vilken riktning det slutliga domslutet kommer att gå. Det är inte ett uppenbart mål som det kan vara i andra stora men mindre komplicerade mål.

Lundin Oil-rättegången kommer avgöras av två professionella juristdomare och fyra nämndemän och under rättegången har Nina Törnqvist ofta tänkt hur starkt kravet på objektivitet genomsyrar deras agerande, hur svårt det är att läsa av deras tankebanor. Även i sin tidigare forskning har hon och hennes kollegor pratat om att svenska domare har stenansikten. De är noga med att inte visa vad de ser som intressant och spännande. De avslöjar heller inte vad de bedömer vara mindre relevant.

Hon konstaterar i vilket fall som helst att det är roligt att det är så många internationella forskare som är intresserade av den här specifika rättegången. Nyfikenheten kring projektet har varit stor på internationella konferenser.

– Bland annat har jag och Isabel Schoultz skrivit en artikel om den transnationella dynamiken i och med det faktum att det är brott som har skett i södra Sudan men att det hela utreds i en svensk domstol. Vad innebär det i förlängningen? undrar Nina Törnqvist.

Isabel Schoultz ser fram emot slutpläderingarna. Vad kommer dessa superproffs trycka hårdast på? För en sak är klar, de båda sidorna har lärt sig mycket under processens gång. Vad har funkat? Vad har inte funkat?

Hur hon kommer att känna när allt är över, det vet hon inte. Kanske kommer det inte ens vara över när det är över? Kommer domen att överklagas? Ingen vet. Men att domen kommer att påverka andra framtida åtal runt om i världen, det är Isabel Schoultz säker på. ○

Vem är Martin Schibbye?

Han är journalist och ansvarig utgivare för reportagesajten Blankspot. Han och kollegan Johan Persson greps i Etiopien i juli 2011, misstänkta för terrorbrott. De benådades efter 14 månader. Före och efter det har Martin Schibbye fokuserat på att bevaka det han menar är underbevakade områden och händelseförlopp utomlands. Sedan inledningen av rättegången mot Lundin Oil är han på plats varje dag i sal 34 i Stockholms tingsrätt. Det ska till slut resultera i en bok men rapporteringen går också att följa på Blankspot.

Journalisten och forskaren. Martin Schibbye och Isabel Schoultz följer båda Lundin Oil-rättegången. De åtalade är Ian Lundin, tidigare styrelseordförande, och Alex Schneiter, tidigare vd.

Låt forskningen bli

ett lärande i grupp

Vill du att din forskning ska göra verklig skillnad? Då kan en studiecirkel vara rätt väg. Där får deltagarna diskutera, pröva idéer och ta med sig kunskapen in i sin vardag.

Varje torsdagskväll i fem veckor har Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, träffats med deltagarna i studiecirkeln ”Att lära sig konsumera mindre – tillsammans”. Han forskar inom miljösociologi, miljöreglering och riskkommunikation så studiecirkelns tema ligger nära hans forskning, men kontrasterna har ändå varit stora mot vardagen på universitetet.

text: Charlie Olofsson

illustration: Nils-Petter Ekwall

– På grundutbildningarna kan det ju vara flera hundra studenter och då är förutsättningarna förstås helt annorlunda. Det har varit roligt att få möjlighet att skapa situationer för gemensamt lärande i en liten grupp.

Sammanlagt deltog 19 personer i studiecirkeln, han själv inkluderad. De har bland annat skrivit konsumtionsdagbok och reflekterat över sina köpimpulser. Cirkeln arrangerades av studieförbundet Bilda, men materialet är framtaget inom ett forskningsprojekt vid Örebro universitet, och fritt för vem som helst att använda.

DET ÄR FORSKAREN Linn Rabe som har skrivit materialet, inom ramen för forskningsprojektet ”(O)hållbara livssti-

lar: sociala (o)möjligheter att konsumera mindre”, som leds av Magnus Boström. Projektet har visat att det kan vara svårt att minska sin konsumtion på egen hand eftersom konsumtionen är sammanflätad med våra sociala relationer: Är det till exempel okej att tacka nej till pappas 60-årsresa till Teneriffa för att man inte vill flyga? Kan man handla födelsedagspresenten till barnkalaset på second hand?

– Intervjustudien visar att det finns ett jättestort behov av att prata med andra om de här frågorna, men samtidigt att många inte vet hur. Därför passade det väldigt bra att göra ett studiecirkelsmaterial, säger Linn Rabe.

När man sätter ihop material till en studiecirkel baserat på forskning tycker hon att man ska tänka igenom vad det är, kopplat till forskningen, som är mest angeläget för människor i deras vardag.

– Det är inte säkert att det är just teoriutvecklingen som ska vara kärnan i studiecirkeln, förklarar hon.

Under karriären har hon klivit mellan forskarvärlden och den ideella sektorn. Hon har gjort olika typer av

utbildningsmaterial, men aldrig tidigare ett studiecirkelsmaterial. Hon berättar att hon kände viss tveksamhet inför hur studiecirkeln skulle tas emot.

– Jag tänkte att studiecirklar kanske inte riktigt ligger i tiden. Studieförbunden får ju minskade anslag och folkhögskolor läggs ner. Samtidigt finns det en längtan efter demokratiska samtal och då passar studiecirkelns format fint.

Linn Rabe jobbar inte kvar vid Örebro universitet utan forskar numera vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Hon tror att det finns många forskningsprojekt som skulle kunna mynna ut i spännande studiecirklar,

Linn Rabe

och tar området krisberedskap som exempel.

– Där tror jag att det finns både behov av och sug efter praktiskt och socialt lärande. Jag tror också att det generellt kan vara lite terapeutiskt att mötas och lära tillsammans. Det kan nog fylla många olika behov i vår samtid, som ju präglas av flera parallella kriser.

”Att lära sig konsumera mindre – tillsammans” vänder sig till allmänheten, och deltagarna går cirkeln på fritiden.

MEN EN STUDIECIRKEL kan också samla deltagare utifrån en viss yrkesroll. Så är det med studiecirklarna som hålls av Sällskapet för folkun-

dervisningens befrämjande, SFUB, tillsammans med Lärarstiftelsen. Deras ”forskningscirklar” vänder sig till yrkesverksamma lärare, som får möjlighet att fördjupa sig i forskning och pröva nya arbetsmetoder tillsammans med forskare och elever.

Astrid Pettersson, professor emeritus vid Stockholms universitet, leder en forskningscirkel för lärare som vill bli bättre på att involvera sina elever i bedömningen.

– Om eleverna till exempel får rätta sitt eget prov utifrån bedömningsanvisning-

Lyckas med studiecirkeln

Linn Rabes, Rolf Lidskogs och Astrid Petterssons bästa tips:

○ Jobba med praktiska övningar och vardagsnära frågeställningar för att hjälpa deltagarna att reflektera och dela sina erfarenheter.

○ Cirkelledaren ska föra samtalet framåt genom att lyssna och ställa frågor, snarare än att hålla föreläsning.

○ Det är viktigt med ett tillåtande klimat, så att deltagarna vågar prova tankar som inte är helt färdigtänkta.

○ Tid för fika och småprat ger deltagarna chans att lära känna varandra och skapa en bra gruppkänsla.

Astrid Pettersson

ar och sedan jämföra med lärarens bedömning kan det hjälpa dem att se skillnader och hur de ska förbättra sina prestationer, säger hon.

Hon har en lång forskarkarriär bakom sig, och ser forskningscirkeln som en möjlighet att skapa konkret förändring kring en av sina viktigaste forskningsfrågor – bedömning. Deltagarna träffas löpande under ett års tid, med både fysiska och digitala möten. Mellan träffarna prövar lärarna tillsammans med sina elever olika bedömningsmetoder.

– En skillnad mot att undervisa på lärarutbildningen är att de här lärarna kommer in med mycket egen erfarenhet som de bidrar med till resten av gruppen, säger Astrid Pettersson.

För att en forskningscirkel ska bli bra tror hon att det är viktigt att skapa ett tillåtande klimat, så att deltagarna vågar testa olika tankar och idéer. Hon tror att formatet möjliggör ett lärande som går på djupet.

– En föreläsning blir lätt som ett tomtebloss. När den är över fortsätter vardagen. En forskningscirkel tror jag skapar mer varaktig förändring.

Lärarna som deltar i forskningscirklarna via SFUB och Lärarstiftelsen gör det under arbetstid och Astrid Pettersson är arvoderad i sin roll som ledare. Utöver att hon håller i träffarna har hon också skrivit studiecirkelns upplägg, i dialog med personalen vid SFUB.

Beroende på hur omfattande uppdraget som cirkelledare är kan man som universitetsanställd behöva stämma av engagemanget med sin arbetsgivare. Om det är att betrakta som en sidoverksamhet behöver det godkännas.

ROLF LIDSKOG SER sitt uppdrag som cirkelledare som en del av den tredje uppgiften.

– Samverkansuppdraget har alltid varit väldigt viktigt för mig. Jag tycker att vi forskare har ett stort ansvar att dela med oss av den kunskap vi tar fram.

Under kvällarna med studiecirkeln har han slagits av hur ovanligt det är att människor som inte känner varandra möts i lågmälda samtal. Han upplever en stark kontrast till den polarisering som präglar tonen i samhället, inte minst i sociala medier.

– Alla bara argumenterar mot varandra och försöker rättfärdiga sin sak, men i studiecirkeln är det tillåtet att visa att man inte har alla svar. ○

Så blir du färdig med avhandlingen

Kämpar du med att få din avhandling klar? Det finns knep att ta till för att komma i mål och bli redo att spika.

Björn Lundberg, docent i historia vid Lunds universitetet, menar att två saker är annorlunda med att skriva en avhandling jämfört med det mesta annat skrivande.

– Det ena är att det är ett stort projekt, ett projekt som pågår i flera år och det är höga ambitioner och ska tillföra ny kunskap. Det andra är att du ska gå igenom en rigorös vetenskaplig granskning vilket förstås sätter ökad press på författaren.

Vid ett seminarium något år efter disputationen sammanfattade

Björn Lundberg sina erfarenheter av att slutföra avhandlingen.

DEN FÖRSTA PUNKTEN är att grovskrivande och slutskrivande är två helt olika processer.

Björn Lundberg

georienterat. Man drivs av frågor som man försöker få svar på.

I den andra fasen, slutskrivandet, ska man däremot bildligt förvandla sandhögen till en sandskulptur.

– Då tänker jag mig att man ska framställa svaren på frågorna som en argumenterande text. Man ska visa läsaren vad som är viktigt och giltigt och vad som är den viktigaste poängen. Då behöver man arbeta om hela texten så att det ser ut som att man hela tiden visste vart man var på väg.

”Jag

hade väldigt stor glädje av att försöka tänka på arbetet i form av delprojekt, delstudier och delmål som skulle avklaras.”

Björn Lundberg liknar det vid att göra en sandskulptur. Vid grovskrivandet samlar man tillräckligt mycket material för att kunna genomföra sitt projekt. Vid slutskrivandet tar man sedan succes sivt bort material så att den färdiga formen på skulpturen träder fram. Mycket text Björn Lundberg arbetat med i månader strök han under det sista året.

– Det kan kännas jobbigt att stryka saker man lagt ner mycket arbete på. Men texten kan faktiskt på så sätt bli betydligt skarpare, genom att ta bort delar blir resten av texten tydligare och mer koherent.

DEN ANDRA PUNKTEN handlar om att i texten gå från fråga till argument.

– Grovskrivandet är ett slags analytiskt skrivande som jag tänker mig är frå-

Björn Lundberg poängterar att det är viktigt att i slutversionen av avhandlingen skriva rakt och tydligt.

TREDJE PUNKTEN handlar om att planera sitt skrivande. För att få överblick lade Björn Lundberg in sitt arbetsschema i Excel i tre nivåer, vecka, femveckorsperiod samt termin, där varje termin var indelad i fyra femveckorsperioder. – Jag hade väldigt stor glädje av att försöka tänka på arbetet i form av delprojekt, delstudier och delmål som skulle avklaras. Sedan höll inte alla de här planerna, men det fanns ändå en tanke om vad jag ville åstadkomma vid olika tidpunkter.

FJÄRDE PUNKTEN KALLAR Björn Lundberg ”optimumnormer och minimikrav”. Man kan säga att det handlar om att avhandlingen ska bli tillräckligt bra. – Drömmen, idealet, är att avhandlingen ska bli fantastisk. Men sen ska man formulera ett antal minimikrav som egentligen handlar om att den ska bli godkänd. Och för sig själv kanske man har ytterligare lite högre krav än så. Man sätter helt enkelt en ribba för

hur bra avhandlingen ska bli och vad som måste få plats och prioriterar utifrån det.

– I slutskrivningsprocessen försöker man beta av uppgifterna utifrån hur de bidrar till att nå upp till minimikraven. Och om det fi nns tid och utrymme kan man jobba mot optimumnormerna. Men man börjar med att uppfylla minimikraven.

DEN FEMTE PUNKTEN handlar om att stänga butiken. I slutfasen av skrivandet måste man inrikta sig på att bli klar, ta minimala chanser och inte falla för frestelsen att öppna nya trådar.

– Jag vill också med den här punkten förmedla att skriva en avhandling är

Björn Lundbergs skrivtips

○ Grovskrivandet och slutskrivandet är två helt olika processer. Stryk osentimentala sidospår som inte förbättrar texten.

○ I slutskrivningsfasen redigera om hela texten utifrån de viktigaste resultaten.

○ Planera skrivandet med hjälp av Excelark.

○ Prio ett är att uppfylla minimikraven, prio två att göra avhandlingen optimal.

○ Stäng butiken. Vid slutredigeringen, ta inga chanser, öppna inga nya spår, se till att bli klar.

en lång process. I början tar man vissa beslut som man kanske skulle gjort annorlunda senare, utifrån vad man under avhandlingsarbetet lärt sig om vetenskapliga processer

Vissa saker kan vara svåra att ändra på i slutfasen av avhandlingsarbetet. Så Björn Lundberg menar att man får leva med konsekvenserna av sina beslut.

– Man hade inte alla kunskaper i början av projektet. Men det är bara att gilla läget och tänka att man tar hänsyn till de här sakerna i nästa projekt. Jag tror att det är en naturlig del av att skriva en avhandling, det är ju en lärprocess och man examinerar också en utbildning. ○

Per-Olof Eliasson

Marko Laaksonen

Med mål i sikte

Skidskytte är en underforskad sport. Det vill Marko Laaksonen, före detta förbundskapten i skidskytte och professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet, råda bot på.

Det smattrar konstant från skjutvallen. En stadig ström av skidåkare närmar sig målområdet. De flesta med gevär på ryggen. Någon sprintar, en annan glider långsamt fram mot vallen, lägger an och siktar. Sedan fem dova smällar i jämnt tempo. Förhoppningsvis blir de svarta prickarna på måltavlan vita i takt med att skotten avlossas.

sar glatt på karaktäristisk finsk brytning och gratulerar ”Sebbe” till pallplatsen.

TEXT: Linus Hellerstedt

FOTO: Linnea Vesterlund

Att sänka tempot i skidåkningen lagom mycket en bit innan skjutvallen är en konst i sig, förklarar Marko Laaksonen, professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet. I lärosätets kommunikation kallas han skidskytteprofessor.

– Det är inte alltid fördelaktigt att komma in alldeles för långsamt. Rent fysiologiskt, hjärtats pumpförmåga. Känslan blir liksom att det börjar slå hårt. Det är negativt för skyttet och därför är det bättre om pulsen är lite hög, säger han.

DET ÄR VÄRLDSCUPEN i skidskytte i Östersund. Den här dagen är tävlingsfri och det är officiell träning inför morgondagens jaktstart för damer. Östersunds skidstadion, nationalarena för skidskytte, bjuder på några minusgrader och en snöbädd sparad från förra vintern. I år har det knappt kommit någon snö än trots att det är december. Flera medaljhopp på OS i Milano och Cortina skidar förbi fotografens kamera varv för varv. Däribland Hanna Öberg, som i skrivande stund tar sin första världscupseger på tre år. Sebastian Samuelsson, trea på gårdagens distanslopp för herrar, passerar till fots klädd i svenska landslagets bylsiga vinterjacka. Skidskytteprofessorn häl-

Marko Laaksonen studsar lätt upp och ned på läktaren och konstaterar att det blir för kallt att stå stilla. Själv skjuter han sällan med gevär numera och det blir inte så mycket skidåkning heller, bara när det är fint väder. Han blickar ut mot skjutvallen och fnissar till på frågan om sin egen skidskyttekarriär. Mumlar tyst något om ”karriär och karriär”.

Under uppväxten i Finland sysslade ingen i arbetarfamiljen med elitidrott. När Marko Laaksonen var tolv år tog hans pappa med honom på skidskytteträning första gången. Som ungdom var han bättre på skytte än skidor och det blev några finska mästerskap. Vid 26 års ålder slutade han och bytte till tränarspåret.

Den akademiska banan inleddes också. I grunden är Marko Laaksonen idrottsfysiolog. Under sin masterutbildning i finska Jyväskylä kontaktade han ett forskningscentrum vid universitetssjukhuset i Åbo, för att höra sig för om projekt för sin uppsats. När han sedan skrev den om hjärtmuskelns blodflöde, uppmanades han att söka en doktorandtjänst i Åbo. Han fick den och disputerade inom klinisk fysiologi och isotopmedicin. Tanken om att forska på skidskytte dök upp först senare, när han kom till Östersund 2005.

– Jag var väldigt grön då men det var någonstans min tanke att fokus borde ligga där. Det är så mycket som är kopplat till skidskytte, längdskidåkning och prestationer här.

Marko Laaksonen var den första som anställdes på den idrottsvetenskapliga utbildningen

Mötet Marko Laaksonen

”När jag funderade på vad ville jag göra i min fortsatta akademiska karriär, hade jag en ganska klar bild över att det här är ett område som jag verkligen behöver grotta ned mig i.”

i Östersund. Han började tre veckor efter disputationen i Finland. Precis efter sina första år som skidskyttetränare.

– Jag hade ingen erfarenhet av svenskt universitetssystem, jag hade aldrig läst någonting i Sverige.

Efter sex år fick han upp ögonen för ett tränar jobb på det svenska skidskytteförbundet.

– Någonstans där var jag också lite fundersam om det här verkligen var det som jag ville göra. Tillfället dök upp och jag tänkte, varför inte? Jag hade ju erfarenhet av tränarjobbet. Han kände personer i förbundet, sökte och fick tjänsten. Sedan rullade tränarkarriären på. Fem år som förbundskapten för först det svenska damlaget i skidskytte och sedan det finska. De första fyra åren tog Marko Laaksonen tjänstledigt från Mittuniversitetet. Det femte gav chefen honom ett ultimatum, och han valde att säga upp sig.

Ett år senare tackade han plötsligt för sig i finska landslaget.

– Då hade jag privata skäl. Jag hade två små barn som bodde och fortfarande bor här i Östersund, jag hade haft jobb i Finland i två år. Jag kände att det här var fel mot de aktiva, fel mot barnen och fel mot mig själv. Det funkade inte. Han fick tillbaka sin tjänst vid Mittuniversitetet. Sedan 2023 är han professor i idrottsvetenskap och proprefekt.

– Jag längtar inte tillbaka till livet som tränare, den tiden har passerat. Det är jätteroligt men du har ett schema på vintern, och är alltid flera veckor på olika ställen. Du lär känna massa folk och det blir en familjär känsla med fin atmosfär. Men det är slitsamt med många dagar borta och resor.

TILLBAKA TILL GÅRDAGENS distanslopp för herrar. I mitten av läktaren står en rad åskådare i blågula västar med texten ”Ponsi” på ryggen. Någon viftar med en svensk flagga uppträdd

på kastspö. De syftar på Martin Ponsiluoma, född och uppvuxen i Östersund. Efter ett starkt första varv och en felfri skjutning når han vallen inför andra skjutningen, lägger sig ned. Träff! Hemmapubliken jublar. Två bommade skott och lika många besvikna publiksus senare drar han iväg på skidorna igen. Martin Ponsiluoma slutar på tjugotredje plats den här gången, men publiken andas ändå ut när Sebastian Samuelsson till slut alltså korsar mållinjen som trea.

Marko Laaksonen är inte en av dem i publiken ikväll. Han ser helst loppen på tv, förklarar han i Mittuniversitetets glesa lunchmatsal dagen efter.

– Det är lättare att fokusera och det var samma sak när jag var tränare. Man är mitt i smeten, men numera använder tränarna en padda där man har tidtagningssystemet. Delvis samma som används i tv:n. Man kan klicka bland mellantider eller se var de aktiva befinner sig. Du får en helt annan bild av loppet.

Det osar i någon mån skidskytte om Öster-

Vad är skidskytte?

På 1700 ­talet organiserade norska armén skidtävlingar där deltagarna bland annat åkte skidor med gevär och packning. I de olympiska vinterspelen 1924 var grenen militär patrull med för första gången och 1960 debuterade grenen i OS under namnet skidskytte. I skidskytte finns sju tävlingsformer, fyra individuella och tre olika stafetter. De tävlande åker en skidslinga på mellan två och fyra kilometer beroende på tävlingsform, skjuter fem skott och åker samma runda igen. Geväret måste väga minst 3,5 kilo och avståndet till tavlorna är 50 meter.

sund, särskilt den här veckan. SVT-kommentatorn och före detta skidskytteikonen Björn Ferry blir stannad av en äldre kvinna utanför hotellet i centrala delen av staden, kan man få ta en bild? Nationalarenan i skidskytte ligger här och samtliga aktiva i landslaget bor i staden. Att det finns ett skid- och skidskytteuniversitet, som det står på skylten utanför Mittuniversitetets hus D där Marko Laaksonen har sitt arbetsrum, säger det mesta.

Kontoret ligger i Nationellt vintersportcentrum, som startade som ett EU-projekt och testlabb för skidskyttar och längdskidåkare. Marko Laaksonen visar metodiskt runt bland olika rullband, testlabb och möjligheter att simulera höghöjdsträning. Mittuniversitetet tog över driften 2007 och sedan dess har det växt ut till ett forskningscentrum och en samlingspunkt för landslagsskidåkare och skidskyttar som studerar här, tränar här eller både och.

NUMERA VET MARKO Laaksonen att det är forskare han vill vara. När han kom tillbaka från tränarjobbet insåg han att skidskytte är en underforskad sport och att han vill ändra på det. Underforskad jämfört med sina beståndsdelar, längdskidåkning och gevärsskytte. Skidskytte är också betydligt mindre än de båda på den internationella idrottsscenen, säger han. – När jag funderade på vad ville jag göra i min fortsatta akademiska karriär, hade jag en ganska klar bild över att det här är ett område som jag verkligen behöver grotta ned mig i. Det finns ganska få forskare med skidskyttebakgrund, som förstår vilken forskning man ska göra och som kan översätta den.

Marko Laaksonens forskning har bland handlat om hur geväret påverkar idrottarnas prestation i skidåkningen. En doktorand han handledde utgick från ett spår i tidigare forskning där man sett skillnader i åkhastighet och kraft i stavarna, med respektive utan gevär på ryggen. Studien kom fram till att geväret påverkar kroppspositionen.

– Det är bara 3,5 kg som du måste bära men det påverkar. Du sjunker ihop lite. Man ser det inte med blotta ögat men vi kan mäta hur det påverkar åktekniken.

Märkligt nog – konstaterar Marko Laaksonen – tränar skidskyttar ganska lite med gevär på ryggen. Elitens fysträning ligger

TV-SPORT

för både Sveriges och Finlands landslag i skidskytte. Men han ser ändå helst skidskyttetävlingar på tv, eftersom det är lättare att fokusera.

Marko Laaksonen har varit tränare

Mötet

Marko Laaksonen

Marko Laaksonen …

… är 50 år och professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet.

Han är uppvuxen nära Lahtis i Finland och började med skidskytte som tolvåring. Han höll också på med musik och folkdans.

I början av 2010­talet tränade han det svenska damlandslaget i skidskytte i tre år och sedan det finska landslaget i två år. Han är både finsk och svensk medborgare.

Marko Laaksonen bor i Östersund med två barn.

Hans fru bor utanför Helsingfors.

någonstans runt 700 timmar om året, och de skjuter runt 100 timmar, beskriver han.

– Det var lite det vi var ute efter med studierna, att belysa och ge värden för hur geväret påverkar åkningen. Och att man måste ta hänsyn till det i träningen. Hur mycket det görs i praktiken numera vet vi inte, det har vi inte följt upp.

I en annan studie, publicerad våren 2025, har Marko Laaksonen och kollegan Glenn Björklund undersökt hur skidskyttars prestationer i skytte respektive skidåkning på stafetter påverkar deras placering på tävling. De samlade in data om åktid, skjutmoment, straffrundor och avfyrade skott från tjugo stafettlag under två säsonger på totalt tolv världscuptävlingar.

Vid individuella lopp kan små misstag i någon av disciplinerna få direkt påverkan på slutplacering, beskriver Marko Laaksonen.

– På stafett får du det där gånger fyra eftersom det är fyra åkare som hänger ihop. En dålig prestation i första sträckan påverkar de kommande.

I studien kom man fram till att det fi nns vissa könsskillnader. På damsidan var skjutmomentet på andra och sista sträckan mest avgörande för slutplaceringen. För herrarna spelade prestationen i skidåkningen på de sista två sträckorna störst roll. Med andra ord gäller det att sätta de bästa skyttarna på andra respektive sista sträckan när det gäller damlag. För herrarnas del bör de starkaste skidåkarna köra de sista två sträckorna.

– Man ska komma ihåg att i studien har vi

slagit samman tävlingar under ett par säsonger. Vi kan alltså säga att det ser ut så här i den vanligast förekommande stafetten. Sedan är varje tävling unik. Det kan hända något, det kan blåsa mer eller vara snöfall, säger Marko Laaksonen.

För tillfället – säger han – tar rollen som proprefekt ungefär ”hälften av arbetstiden”. På en viss del av forskningstiden är han kopplad till Svenska skidskytteförbundet, som vetenskaplig stödperson till landslaget med tester och analyser. Han handleder också en doktorand i Finland vars avhandling berör skyttemomentet och två doktorander i Östersund som skriver specifi kt om skidskytteträning.

ALL HANS FORSKNING är dock inte kopplad till skidskytte. Utifrån sin grund i idrottsfysiologi, har han ett pågående samarbete med två kollegor från tiden i Åbo.

– Jag har varit där några gånger och vi har börjat skriva tillsammans igen. Det är en publikation om hjärtmuskelns energiomsättning under återhämtning från maximalt arbete, inte kopplat till skidskytte.

Så nu pendlar Marko Laaksonen till Finland igen, precis som under sista tiden i sin tränarkarriär. För ett och ett halvt år sedan gifte han sig. Marko Laaksonen bor i Östersund där han har barnen varannan vecka. Hans fru bor utanför Helsingfors. Paret turas om att pendla till varandra.

Det fi nns ett system, som Marko Laaksonen uttrycker det. ○

Forskning visar att kroppspositionen vid skidåkning påverkas av geväret.

Trots det tränar skidskyttar relativt lite med gevär på ryggen, konstaterar Marko

KOLL PÅ VAPNET

Laaksonen.

Den tidigare skarpt dragna gränsen mellan civil och militär forskning håller på att luckras upp. Lärosäten i Europa stretar emot för att värna forskningens frihet och excellens, men omvärldsläget och politiker pressar på.

Samtidigt ses alltmer civil forskning som något som måste skyddas för EU:s ekonomiska överlevnad. Ett svårnavigerat ansvar landar på forskarnas axlar.

text: Kajsa Skarsgård

illustrationer: Nils-Petter Ekwall

EU bryter den civila gränsen i forskningen

Sid. 33

EU bryter den civila gränsen i forskningen

Sid. 37

Stort ansvar landar på forskarna

2026 blir slutet för Horisont Europa som ett helt civilt ramprogram för forskning och innovation. Medan vissa ser det som en nödvändig utveckling, varnar andra för stora praktiska och etiska problem för forskningen.

2024 publicerade EU-kommissionen ett förslag, ett så kallat white paper, som berörda aktörer och allmänhet fick tycka till om. Frågan i fokus var en principiellt radikal förändring. Ska EU:s ramprogram för forskning och innovation – som under sina 30 år varit exklusivt civilt – öppnas upp också för potentiellt militära tillämpningar?

Nej, tyckte majoriteten av de lärosäten och akademiska organisationer som svarade. Bättre att fortsatt sköta sådan forskningsfi nansiering genom Europeiska försvarsfonden. Annars kan regler kring säkerhet undergräva forskningens

Fokus Civil och militär forskning

”Vi har länge trott och hoppats att grundforskning är någonting som ändå är ganska fredat från militär potential. Men så är det inte längre.”

frihet, öppenhet, internationella samarbeten och excellens. Från Sverige kom sådana svar från både Vetenskapsrådet och Stockholm trio – Kungliga Tekniska högskolan, Karolinska institutet och Stockholms universitet.

Då, 2024, tycktes det vara en stor fråga att öppna upp ramprogrammet för forskning med dubbel användning (eng. dual use – se faktaruta på denna sida). Två år senare är det inte lika kontroversiellt, berättar Ellenor Devine som för Vetenskapsrådets räkning leder Sveriges forsknings- och innovationskontor i Bryssel.

Nu är frågan som medlemsländerna diskuterar snarare till vilken grad rent militära tillämpningar ska kunna finansieras inom programmet. Redan i år ska det i nuvarande Horisont Europa bli möjligt att finansiera start-ups med militära tillämpningar, via Europeiska innovationsrådet.

VAD NÄSTA RAMPROGRAM för 2028–2034 landar i återstår att se. Men inriktningen är att dubbel användning ska bli en grundprincip i programmet. I den så kallade andra pelaren, med temat konkurrenskraft och samhälle, föreslås ett fokusområde bli ”resiliens och säkerhet, försvarsindustri och rymden”. Detta är kopplat till den nya Konkurrenskraftsfonden som väntas få stort inflytande på ramprogrammet, och där utveckling av teknologier med dubbel användning är ett mål.

Varför plötsligt denna betydande förändring?

En av personerna som har drivit på är Sylvia Schwaag Serger. Hon är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och har länge varit involverad i frågan om ansvarsfull internationalisering. Numera är hon också vd för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA.

Våren 2025 publicerade en självständig expertgrupp inom kommissionen en rapport med titeln: Making the most of EU Research and Innovation Investments: Rethinking dual use. Huvudbudskapet var att EU:s ramprogram borde ha inriktningen ”dual use by design”. Sylvia Schwaag Serger är en av experterna bakom rapporten.

Dess rekommendation innebär inte bara en principändring för EU, utan också för henne själv. Hon är uppvuxen i Tyskland. Där ledde erfarenheterna av naziregimens användning av forskningen för sina syften till att universitet senare förbjöd militär forskning genom att anta en ”civilklausul”.

– Om man växer upp i Tyskland på 70- och 80-talet får man dels med sig Tysklands skuld, dels frågan om hur vi kan undvika att hamna i en sådan situation igen. Så jag kommer från en personligen påverkad fredsrörelse. Det

Sylvia Schwaag Serger

satt långt inne för mig att förstå att de här nya teknikerna är annorlunda, och att världen är annorlunda, säger Sylvia Schwaag Serger.

Hon lyfter fram det förändrade säkerhetsläget sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022. Även åren innan dess hade den ökade rivaliteten mellan USA och Kina, liksom coronapandemin, öppnat politikernas ögon för EU:s ekonomiska sårbarhet.

Detta har lett till nya satsningar på forskning och innovation, men också till restriktioner för att skydda viktig teknikutveckling från läckage och spionage. Det rör bland annat forskning inom AI, kvantteknologi, halvledare, bioteknik, rymdteknik, avancerade material och energirelaterad teknik.

– Genom mitt arbete har jag förstått att de här disruptiva teknologierna per definition har multipla syften, säger Sylvia Schwaag Serger.

– Vi har länge trott och hoppats att grundforskning är någonting som ändå är ganska fredat från militär potential. Men så är det inte längre. Avståndet mellan grundforskning och applikation har krympt väldigt mycket och därför kan man inte säga ”Men jag bedriver bara grundforskning så jag behöver inte tänka på de här frågorna”. Även om fokus ofta ligger på teknik- och naturvetenskaperna kan till exempel också psykologiforskning användas för militära syften. Inte minst i den ökande hybridkrigföringen där påverkanskampanjer är en viktig del. – Så jag tror att vi måste ompröva många uppfattningar som vi har. En sak som också satt långt inne för mig är att dual use inte bara är ett problem, det kan också driva utvecklingen framåt.

Medan försvarsmakterna och -industrin förr var draglok för civil teknikinnovation har de nu svårt att hinna med i den civila innovationstakten. För att möta såväl militära som ekonomiska säkerhetshot finns därför ett

Dubbel användning – flera betydelser

○ Enligt EU:s exportkontroll är produkter för dubbel användning avsedda för civil användning, men skulle kunna nyttjas för militära ändamål, cyberövervakningsutrustning eller för framställning av massförstörelsevapen och dess bärare. Är syftet militär användning klassas det i stället som krigsmateriel.

○ 2024 beskrev EU ­kommissionen dubbel användning som ”software and technology that has the potential to be used for both civil and military purposes”. I de efterföljande diskussionerna om Horisont Europa har det ofta tolkats som sådant avsett för både civila och militära tillämpningar.

○ Inom vissa forskningsfält kan dubbel användning syfta på forskning som görs för samhällsnytta eller i fredligt syfte, men kan missbrukas för skadliga eller militära syften.

akut politiskt intresse av att minska avståndet mellan civil och militär forskning och innovation. Allt fler forskare och lärosäten vill också bidra med kunskap.

ROBERT EGNELL ÄR rektor vid Försvarshögskolan och märker tydligt av förändringarna.

– För fem år sedan kunde jag egentligen inte prata om detta med rektorer på civila lärosäten, det var tabubelagt.

Begreppet dual use var en slags varningslapp på framför allt kärnteknik, men nu har det nästan blivit en marknadsföringslapp, säger han.

Intresset att samarbeta med Försvarshögskolan har ökat, liksom söktrycket på utlysta tjänster.

– När kriget kändes väldigt långt borta för Sverige var de etiska frågorna svårare att brottas med. Det är klart att jag och många andra här funderade: Vad är det egentligen jag bidrar till för kunskap? Leder det här till någonting positivt eller inte? Nu är det fler som ställer samma etiska frågor och landar i samma slutsats, att det bidrag jag

Statens budgetanslag till försvarsrelaterad forskning och utveckling

Anslagen till försvarsrelaterad FoU har ökat de senaste åren. Samtidigt har försvarsrelaterad FoU blivit en allt större del av total FoU. Diagrammet visar utvecklingen de senaste tio åren.

Antal miljoner kronor i anslag till försvarsrelaterad FoU (Beloppen är angivna i löpande priser, det vill säga i respektive års penningvärde)

Andel av de totala FoUanslagen som är försvarsrelaterade

gör för den militära forskningen är någonting som gynnar svensk säkerhet och demokrati.

I Sverige fi nansieras den civila forskningen via forskningsbudgeten och den militära via försvarsbudgeten. Robert Egnell vill se både fi nansiering och innovationsprocesser överlappa mer även nationellt.

TVÄRS ÖVER GATAN på KTH håller rektorn Anders Söderholm däremot fast vid Stockholm trios uppfattning att civil och militär forskning bör hållas tydligt åtskilda, och att synergier i stället bör hanteras i särskilda program.

I ett mejl till Universitetsläraren skriver han att det annars ”innebär betydande konsekvenser för universitetens verksamhet – inte minst vad gäller säkerhetsklassning, sekretess, exportkontroll och andra regelverk som skulle medföra ökad administrativ börda och potentiellt begränsa öppenheten i våra forskningsmiljöer”.

Han fortsätter:

”KTH har redan visat att det är möjligt att bidra till försvars- och säkerhetsrelevant forskning, exempelvis genom Europeiska försvarsfonden, samtidigt som vi upprätthåller krav på öppenhet, publicerbarhet och inkludering av internationell personal. Den balansen måste fortsatt vara vägledande.”

Det ser inte ut att bli som han vill. Och då, påpekar han, krävs tillräckliga resurser för att hantera den administrativa börda som följer.

Expertgruppen med Sylvia Schwaag Serger har också flera medskick till sin rekommendation. För att hantera etiska frågor och inte riskera allmänhetens förtroende för forskningen krävs självständiga etiska organ, forskningsetisk utbildning om dubbel användning och militära tilllämpningar, offentliga konsultationer och dialoger med civilsamhället.

Ellenor Devine, på Vetenskapsrådets kontor i Bryssel, påpekar vikten av att följa upp de farhågor som fi nns.

Kommer regelbördan för säkerhetskänsliga frågor leda till att forskningen hämmas? Kommer medlen till grundforskning och civil forskning urholkas till förmån för forskning som snabbt kan bidra till EU:s militära förmåga? Kommer forskare känna sig tvungna att hitta en militär tillämpning i sin forskning för att få pengar?

Hur kommer den höga andelen utländska forskare i Sverige påverkas av ökade säkerhetskrav?

Hur påverkas forskningens frihet, öppenhet och internationella samarbeten?

– Uppföljningen av ramprogrammet blir en väldigt viktig skyddsmekanism för att det här ska bli bra. Vi behöver nog lägga mycket krut på den, säger Ellenor Devine. ○

Robert Egnell

Ellenor Devine

Anders Söderholm

FOTO: MIKAEL SJÖBERG

Stort ansvar landar på forskarna

Oklara definitioner av dubbel användning försvårar analysen av dess konsekvenser för forskningen. En sak är ändå tydlig: när forskning kopplas till säkerhetspolitik måste forskare och lärosäten fatta fler svåra beslut.

Regelverket om exportkontroll för produkter för dubbel användning och krigsmateriel är på omkring 400 sidor. Lägger man till sanktioner ökar de till 1 000.

– Det är ett hantverk att kunna förstå och tolka den lagstiftningen och tillämpa den i forskningsprojekt, samarbeten eller rekryteringar, säger Thom Thavenius som är biträdande säkerhets- och säkerhetsskyddschef på Kungliga Tekniska högskolan, KTH.

En av personerna på KTH som stödjer forskarna med hantverket exportkontroll är Fredrik Karlsson. Han ser ett stort problem med att definitionen av vad som menas med dubbel användning varit så otydlig och skiftande i diskussionerna kring Horisont Europa.

Enligt EU:s exportkontrollregler är produkter med dubbel användning (PDA) sådana som har en civil användning, men skulle kunna nyttjas för militära ändamål eller för att skapa massförstörelsevapen. Det kan handla om teknik, material, programvara, kemikalier, konsulttjänster, konstruktionsritningar, med mera.

Om man forskar med syfte att utveckla PDA kan export-

Vad tycker regeringen?

I ett mejl till Universitetsläraren skriver Lotta Edholm (L), gymnasie, högskole ­ och forskningsminister:

○ ”Horisont Europa ska även fortsättningsvis bygga på excellens, vara öppet för teknik med dubbla användningsområden och samtidigt ha tydliga och proportionerliga regler som skyddar säkerhet, öppen vetenskap och akademisk frihet.”

○ ”Förslaget om en separat försvarsdel inom konkurrenskraftsfonden och samordning med Horisont Europa är positivt, men kopplingen mellan dessa behöver analyseras vidare, särskilt för försvarsinriktade projekt.”

○ I Sverige vill regeringen ”stärka samarbetet mellan civil och militär forskning genom att utveckla och underlätta civil­militär samverkan och utforska hur synergier kan tas till vara bättre”.

kontroll kicka in. Då kan det krävas tillstånd för att dela produkt och information utanför EU – inklusive genom en publikation, ett forskningssamarbete, eller med en gästforskare på den egna institutionen.

– Kretskort till raketer är till exempel PDA och precis information om hur man utvecklar dem är exportkontrollerad. Så innan man publicerar det, det vill säga exporterar informationen till hela världen, måste man ha tillstånd. Mig veterligen har det aldrig givits, och man brukar inte ens söka om det. I stället måste man vaga ner sina forskningsresultat för att kunna publicera.

Fredrik Karlsson

Om forskningen har uttalat militära ändamål klassificeras det som krigsmateriel, och får ytterligare restriktioner.

– Man måste se på det från fall till fall. Men om det står i projektplanen att det finns militära syften, eller om finansieringen eller samarbetspartner sannolikt har militära syften, lutar det mot att klassas som krigsmateriel.

När begreppet dubbel användning i EU-dokument och debatten syftar på både civila och militära ändamål handlar det alltså om både PDA och krigsmateriel i exportkontrollagstiftningens mening, påpekar Fredrik Karlsson.

– Det känns bättre att säga ”Vi behöver dual use” än ”Vi behöver militära grejer för att hota och döda folk med”. Vi vill låta snällare när vi pratar om hemska saker. Det är min reflektion, säger Fredrik Karlsson.

THOM THAVENIUS BESKRIVER exportkontroll som en av tre korgar av säkerhetsfrågor som forskare och lärosäten behöver förhålla sig till. I den andra korgen finns säkerhetsskyddslagen som fokuserar på sådant som är viktigt för Sveriges säkerhet. Då kallas det för säkerhetskänslig verksamhet

– För att hårdra det hela kan man säga att om den forskning man bedriver bedöms vara viktig för Sveriges säkerhet så går det liksom inte att bedriva öppen internationell forskning enligt akademins alla premisser.

Den tredje korgen innehåller frågor kring forskningssäkerhet i bredare bemärkelse. Här finns direkta och indirekta krav som är kopplade till att säkra Sveriges och EU:s industriella konkurrenskraft. Här kan fler forskningsområden och mer civila tillämpningar också stöta på patrull.

– USA kan sätta stopp för ett samarbete med en kinesisk forskare. Industrin kan ha egna skyddsvärden som inte är reglerade i lag. Migrationsverket kan i sista stund sätta stopp för en rekrytering, efter remittering till Säpo, säger Thom Thavenius.

KTH hanterar balansen mellan öppenhet och säkerhet genom att ha öppna miljöer så långt som möjligt, stängda miljöer för känslig forskning och vid behov utföra forskningen på exempelvis Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som har högre grad av säkerhet.

Även om gränsen mellan militärt och civilt suddas ut i

Thom Thavenius

Fokus Civil och militär forskning

finansiering och tillämpning, kommer lärosäten och forskare alltså fortsatt behöva dra gränser i verksamheten.

PÄR OLSSON HAR lång erfarenhet av att navigera säkerhetsfrågorna. Han är professor vid KTH och forskar om kärnenergiteknik. Fokuset är helt civilt, men eftersom kärnteknik också skulle kunna användas för militära ändamål kan exportkontroll gälla.

2024 behövde han skicka prover med cirka fem gram naturligt uran till USA för tester som inte kan göras i Sverige. De nödvändiga tillstånden fick han först efter nästan ett halvår.

För att ens kunna bedöma om något är militärt användbart, vilket Pär Olsson menar att uranproverna verkligen inte var, kan det krävas djup kunskap.

– Bedömningarna kan bli väldigt personberoende. En person förstår ämnet, förstår argumentationen när man säger att det här har ingen militär användning av anledning X, Y och Z. Och en annan tror inte på det.

På grund av exportkontroll och rådan-

”Det är inte så kul att som myndighetsanställd känna att det enda sättet att utföra mitt uppdrag på är att gå emot lagen.”

de sanktioner kan han nu inte anställa personer från exempelvis Iran och Ryssland. Personer från andra länder, som Kina, kan hamna i den luddigare forskningssäkerhetskorgen. Det kan sätta rekryterande forskare i ett svårt dilemma.

– En kollega hade rankat högst en väldigt, väldigt välmeriterad postdok som jobbar i USA, men som kommer från Kina. Efter sex månader fick personen nej på sin visumansökan. Då var det bara att börja om. Nästa gång kommer det antagligen också vara en kandidat med kinesisk bakgrund som är bäst rankad, för i det fältet är det ganska skralt med folk.

För att inte forskningen ska avstanna kan de rekryteran-

Pär Olsson

de forskarna känna sig nödgade att själva sålla bort sökande från specifika länder, oavsett deras meriter.

– Det är inte så kul att som myndighetsanställd känna att det enda sättet att utföra mitt uppdrag på är att gå emot lagen. Det är väldigt otillfredsställande att det inte finns någon tydlighet hur vi ska göra här.

PÅ LINKÖPINGS UNIVERSITET anordnade Elin Palm vid Centrum för tillämpad etik nyligen en workshop om dubbel användning och god forskningssed som lockade ett 60-tal personer. De senaste åren har hon nämligen märkt att doktoranderna hon undervisar i forskningsetik har börjat reagera annorlunda på The Uppsala Code of Ethics for Scientists. Sedan 1984 har den bidragit till diskussioner kring forskares individuella ansvar, inte minst mot bakgrund av kapprustning och risk för kärnvapenkrig.

– Kodexen ställer krav på att man verkar för frihetlighet och fredliga syften. Det är många som nu tycker att den känns svårhanterlig i dagens situation. Man ser hot och risker som man anser att forskning måste anpassas till. Man är också osä-

ker inför det egna ansvaret för teknik och teknikutveckling i en svårbedömd och skakig tid, säger Elin Palm.

Hon utgår från hur begreppet dubbel användning används bredare inom teknik- och vetenskapsstudier.

– Där handlar det om utmaningen att säkerställa att kunskap och utveckling som kan vara till stor samhällelig nytta inte används för oavsedd och icke önskvärd användning, för skadliga syften. Vi kan inte se in i framtiden, men bör identifiera de här icke önskvärda inverkningarna innan det är för sent och innan man har sjösatt ny teknik.

Att bidra till teknik som stärker Sveriges militära försvar och demokrati kan kännas helt rätt nu. Men om den sedan används av Ryssland mot Ukraina? Av Israel mot Palestina? Av USA mot Danmark och Grönland? Eller av ett autokratiskt svenskt styre mot den egna befolkningen?

Det finns ofta en stödfunktion för exportkontroll på lärosätena, men de etiska reflektionerna kring närmandet mellan civil och militär forskning behöver andra forum.

– Det kan vara jättesvårt att stå upp för sitt samvete som enskild doktorand eller forskare. Och svårt att uppdatera sig och ha tillräcklig insyn i stora samverkansprojekt, säger Elin Palm. ○

Elin Palm

Roberth Adebahr

Tabubelagt ämne i ny avhandling

Män med sexuellt intresse för barn går att nå för behandling och forskning, visar psykolog Roberth Adebahrs avhandling.

Eftersom sexuellt intresse för barn är en stark riskfaktor för att begå övergrepp mot barn och barnpornografi brott, är forskningen viktig för att kunna nå ut med förebyggande insatser.

– Med avhandlingen har vi lärt oss mer om hjälpsökande beteenden hos män med sexuellt intresse för barn, och vi har kunnat visa att de går att nå för behandling och forskning. Vi har också fått ökad kunskap om klinisk profi l och psykiatrisk samsjuklighet hos den här gruppen samt ökad förståelse för behoven hos deras närstående.

ATT ÄMNET ÄR STARKT tabubelagt är ingenting Roberth Adebahr, som arbetar på mottagningen Anova vid Karolinska sjukhuset, förhåller sig till särskilt ofta.

– Däremot är det ett komplext ämne som med rätta väcker starka känslor. Om jag pratar inför en publik kan där sitta personer som blivit utsatta för övergrepp av någon med sexuellt intresse för barn, där kan också sitta någon med ett avvikande intresse och ett stort lidande relaterat till detta och som funderar på att söka vård, och kanske också föräldrar eller andra närstående till både offer för övergrepp och förövare. Det behöver jag förhålla mig till när jag pratar om vår forskning.

Även om avhandlingen är klar så fortgår behandlingsstudien. Dessutom pågår andra forskningsprojekt, som bland annat utvärderar stödinsatserna till närstående. ○

Lina Landström

Fotnot: Känner du oro över din eller en anhörigs sexualitet? PrevenTell 020–66 77 88.

Avhandlingen

Titel: Men with sexual interest in children: clinical management in an outpatient setting

Ämne: Psykiatri.

Lärosäte: Umeå universitet.

Disputationsdatum: 5 december 2025.

Folk Borde du eller din kollega synas här? Mejla redaktionen@universitetslararen.se

PRIS

Pris för gärningar i akademin

Ytterligare tre medarbetare har belönats med Linnéuniversitetets förtjänsttecken för 2026.

Johanna Witzell, professor i skogsskador, får utmärkelsen till framstående forskare för att ha förenat avancerad forskning med konkret nytta för samhälle, näringsliv och naturresursförvaltning.

Kristoffer Holt, professor i medie­ och kommunikationsvetenskap, får utmärkelsen för forskare eller forskarstuderande som gjort framstående insatser för samhällelig drivkraft eller för Linnéuniversitetet i världen. Enligt motiveringen ”bidrar Kristoffer väsentligt till Linnéuniversitetets roll som motor för tvärgående medieforskning i samverkan med det omgivande samhället” genom ambitionen att samverka med andra forskare, samhällsaktörer och medborgare.

Prisas för sitt sätt att undervisa

Oskar Johansson tilldelas Linnéuniversitetets pris för pedagogisk skicklighet.

ström har varit rektor för Mittuniversitetet sedan 2017. Det här är hans andra omförordnande.

PRIS

Nytt pris för kommunikation

Oskar Johansson, universitetsadjunkt på institutionen för medicin och optometri, tilldelas Linnéuniversitetets utmärkelse till framstående lärare för pedagogisk skicklighet. Utmärkelsen känns overklig, berättar han.

Terese Nilsson, utbildningsadministratör vid Ekonomihögskolan, får utmärkelsen för framstående administrativ gärning.

Prissumman är 25 000 kronor per person.

UTNÄMNINGAR

Nya i Kungl. Vitterhetsakademien

– Men samtidigt otroligt roligt att få en sådan bekräftelse på att det jobb jag gör uppskattas av både kollegor och studenter. Oskar Johansson menar att studenterna måste erbjudas en trygg miljö för att kunna lära. Dessutom måste undervisningen anpassas efter hur varje enskild student tar till sig kunskap.

– Jag vill att mina studenter ska känna sig lyssnade på och att dom ska veta att vi gör allt vi kan för att skapa denna trygga miljö.

Vad han ska göra för prispengarna på 25 000 kronor vet han inte än.

– Jag hoppas att jag ska kunna använda dem på något sätt som hjälper mig att bli en bättre lärare, genom forskning, resor eller liknande.

Lina Landström

Karin Jarnkvist, docent i sociologi, är den första mottagaren av Mittuniversitetets Femörespriset för forskningskommunikation. Enligt motiveringen tillgängliggör Karin Jarnkvist både sin egen och andras forskning för nya målgrupper ”genom innovativa samarbeten med kulturaktörer, idérika populärvetenskapliga initiativ och konferensarrangemang samt medverkan i både nationella och lokala medier”. Det nyinstiftade Femörespriset vid Mittuniversitetet har sitt namn efter Femöresföreningen, vilken grundades år 1864 av den samiska ångermanländskan Maria Mathsdotter för att inrätta skolor i glesbygden. Mottagaren får ett stipendium på upp till 50 000 kronor för en resa till ett populärvetenskapligt arrangemang.

PRIS

Håkan Möller är ny preses för Kungliga Vitterhetsakademien sedan den 1 januari 2026. Håkan Möller är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och docent i svensk litteratur vid Helsingfors universitet. Han har suttit som ledamot i Kungliga Vitterhetsakademien sedan 2016 och är tidigare vice preses. Håkan Möllers forskningsintresse inkluderar diktanalys, religiös tematik, litteraturhistorieskrivning – och ornitologi.

Samma datum tillträdde Torun Lindholm Öjmyr som ny ständig sekreterare för Kungliga Vitterhetsakademien. Torun Lindholm

Öjmyr är professor i psykologi vid

Stockholms universitet och forskar inom socialpsykologi och kognitionspsykologi.

PRIS

Prisas för jämställdhetsarbete

Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledning vid KTH, tilldelas Rektors jämställdhets­ och mångfaldhetspris. Anna Wahl var vicerektor med ansvar för värdegrunds­ och jämställdhetsfrågor på KTH 2017–2022. I motiveringen går att läsa att hon varit ”en stark och modig

röst för förändring”. Dessutom omnämns Anna Wahl som pionjär inom genusforskningen, där ”hon banat väg för nya perspektiv och förändrat hur vi förstår och arbetar med dessa frågor i akademin”. Priset om 10 000 kronor är att använda till tjänsteresor och/eller förkovran inom ämnet.

FÖRORDNANDE Förnyat förtroende

Anders Fällström har fått förnyat förtroende som rektor vid Mittuniversitetet. Hans förordnande förlängs med ytterligare tre år från 1 april 2026. Anders Fäll­

Forskning om astma och allergi belönas Caroline Nilsson, docent och barnallergolog på Sachska barn­ och ungdomssjukhuset, och Göran Wennergren, professor emeritus i pediatrik och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus, tilldelas Astma­ och Allergiförbundets pris Guldsvalan. Guldsvalan är organisationens finaste hedersutmärkelse och ges till personer som ”har gjort betydelsefulla insatser, vilket medfört att situationen för människor med allergisjukdomar förbättrats avsevärt”. Caroline Nilsson forskar om diagnostik och behandling av matallergier och ansvarar för allergi­ och lungmottagningen för barn och ungdomar på Södersjukhuset. Göran Wennergren har forskat om astma och allergi hos barn. Guldsvalan består av en nål med en svala i guld.

En nybliven doktor hittas död på sin egen disputationsfest i Orangeriet i Botaniska trädgården i Uppsala.

Dödens

lustgård

Författare:

Karolina

Schützer

Förlag: Louise

Bäckelin Förlag

Utgivningsår: 2024

Filosofiska mord på anrikt universitet

Är det ett hemligt sällskap som mördar folk i anslutning till filosofiska institutionen på Uppsala universitet?

Eller är det passioner och förbjuden kärlek som fått fatala följder i Dödens lustgård?

Redan i prologen blir nydisputerade

Carl-Henrik Lundberg mördad under sin egen disputationsfest i Orangeriet i Botaniska trädgården i Uppsala. Över huvud taget tilldrar sig romanens handling i huvudsak i ikoniska Uppsalamiljöer, helst med anknytning till universitetet.

Carl-Henrik verkar ha haft allt. Han ansågs vara en briljant fi losof som spåddes en lysande framtid, var född rik, såg bra ut och hade framgång hos kvinnorna. Men han var omtyckt av få, en översittare som verkar ha stulit sina forskningsresultat. Många verkar ha haft motiv att mörda honom.

Och vad spelar det mystiska, hemliga Filosofi ska sällskapet för roll?

Ett sällskap grundat på 1700-talet, som enligt stadgarna inte drog sig för att döda för att bevara sina hemligheter. Alla spår av sällskapet upphör vid andra världskrigets slut.

DET ÄR JUST INTRESSET för det hemliga sällskapet som för bokens två omaka amatördeckare samman. Den ena är fi losofi studenten Liam Lode, knappt 30 år gammal med sårig uppväxt och bakgrund i gängmiljö. Nyss dumpad av sin fl ickvän och snuvad på en doktorandtjänst. I stället har han fått bli administratör på institutionen.

Liam har blivit alltmer besatt av att avslö-

ja hemligheterna kring Filosofi ska sällskapet. Så får han tips om journalisten Greta Sparre, grevinna och ”en av Sveriges bästa journalister”, som skrivit en artikelserie om sällskapet. Hon är en parant kvinna på några och 60 som just tvingats i pension från tjänsten som chefredaktör på prestigefyllt magasin.

De två blir genast bundsförvanter kring sitt specialintresse och Liam bjuder med Greta på den dödliga disputationsfesten i Orangeriet. Där blir de båda i princip vittne till mordet och strax börjar de försöka lista ut vem mördaren är.

TILL SKILLNAD FRÅN polisen misstänker Liam och Greta att Filosofi ska sällskapet inte alls är avsomnat utan på något sätt är inblandat i mordet. Och vad handlar alla antydningar om förbjudna relationer på fi losofi ska institutionen om?

De två privatspanarna diskuterar oavbrutet härvan av hypoteser om mordet. Gärna över ett glas vin i Gretas stora villa.

Efterspaningarna blir till rena pojkboksäventyr. Ju närmare de kommer sanningen desto fler varningar får de att upphöra med snokandet. Trots det fortsätter de, ömsom livrädda, ömsom märkligt dumdristiga.

KUTYM I PUSSELDECKARE är ju att i slutet ska alla trådar knytas ihop. Här lämnas i stället en mängd lösa ändar, särskilt om det undflyende Filosofi ska sällskapet.

Är det bäddat för en återkomst av det mystiska sällskapet i en senare bok i författarens utlovade serie Mord för Filosofi ska klubben? ○

Per-Olof Eliasson

Hur speglar lärosätena mångfalden i omvärlden?

• Antologin Medelklassfabriken – Perspektiv på breddad rekrytering och breddat deltagande i högre utbildning (Arkiv förlag 2025) är tillkommen på initiativ av nätverket Include. I boken ryms en mängd perspektiv, från personliga reflektioner av en klassresa till redogörelse för UKÄ:s utvärdering av breddad rekrytering. De olika bidragen behandlar frågor som betydelsen av klass och kön och även geografisk plats, vägar till högre utbildning för landsbygdens unga och effekter av betygsinflationen. Antologin landar i att deltagande av nya studentgrupper fordrar ett nytt inkluderande förhållningssätt från universitetslärare och akademin i stort.

Inge Axelsson sågar all sorts oredlighet

• Professor emeritus Inge Axelsson har i Fuskboken (Lava förlag 2025), samlat de mest olika ohederliga aktiviteter. I boken samsas kända och okända forskare, och inte bara forskare utan även politiker, journalister och andra som sprider ovetenskaplig smörja. En del av exemplen är direkt forskningsfusk, en del är ”Nobelsjuka”, charlataneri vid sidan om sin specialitet, annat är plagiat och döljande av intressekonflikter. Axelsson hoppas att den som läser boken blir mindre lättlurad och bättre på att avslöja bedrägerier inom forskning. Hans grepp om fusk är brett, han förefaller trålat in allt han hittat. Men underhållande är det, och lärorikt.

Per-Olof Eliasson

Krönika

Jag känner stolthet över att inte vara arbetsnarkoman, påminner jag mig själv medan jag sätter mig för att redigera en forskningsartikel på julaftonsmorgon. Det känns inte helt övertygande just i dag, men med lite överslagsräkning lyckas jag övertyga mig själv att det inte är en begynnande arbetsnarkomani, utan väl avvägd frihet under ansvar. Jag har koll på mina arbetstimmar och vet att jag totalt sett inte lägger fler timmar än förväntat på arbete denna julvecka. Jag arbetar med min artikel någon timme om dagen under juldagarna, och tar därmed igen de timmar jag inte arbetade i början av veckan. Därutöver får jag välbehövd omväxling från julstöket och håller igång min skrivrutin. Oreglerad arbetstid är toppen för oss som gillar att smita undan en stund på julafton, men farligt för oss som har svårt att bedöma när vi uppnått tillräcklighet. Oreglerad arbetstid blir lätt gränslös arbetstid.

FÖR VISSTIDSANSTÄLLDA fi nns det ytterligare en dimension av dubbelhet i den oreglerade arbetstiden. Doktorander, till exempel, har arbetstid för att skriva avhandling, läsa kurser, och institutionstjänstgöra. Vi har inte arbetstid för sådant som att skriva artiklar som inte ingår i våra avhandlingar eller förbereda ansökningar till nya forskningsprojekt, trots att bådadera är saker vi uppmanas lägga någon sorts tid på, för att öka våra chanser att säkra en ny anställning när den nuvarande löpt ut. Arbetsgivare är dock, enligt min erfarenhet, noggranna med att poängtera att det inte fi nns formella krav på att utföra den-

Evelina Edfors, doktorand i religionsfilosofi, Uppsala universitet

Röda dagar är forskningsdagar

na typ av extraarbete. I samma andetag smiter det dock ut ett par meningar i stilen ”men det är ju väldigt bra för cv:t. Om man klarar det, så är det bra att arbeta med det parallellt.”

EN LIKNANDE dubbelhet råder för andra visstidsanst ällda forskare, som behöver arbeta parallellt med sitt nuvarande projekt och ansökningar för nya projekt. Gränserna mellan betalt arbete inom ett nuvarande projekt och obetalt arbete inför en potentiell framtida anställning suddas ut, och då blir det svårt att veta när man har arbetat tillräckligt på det ena eller det andra.

”Innan jag vet ordet av är bluffsyndromet där och får mig att ifrågasätta om jag klarar av mitt jobb.”

att hantera denna frihet under ansvar. Vi sätter upp diverse rumsliga och tidsliga gränser: här är arbete, där är vila. Här är forskningstid, där är undervisningstid. Här är betalt arbete, där är obetalt arbete. För vissa resulterar det i att det som i kalendern är helgdagar, blir forskningsdagar.

Det är ju en konst få förunnat att få vardagen att räcka till, men på röda dagar förväntas man inte undervisa, besvara mejl eller delta i möten. Röda dagar är forskningsdagar.

både det betalda och det obetalda arbetet. Jag tar mig in till kontoret dagar när det är låst och mörkt. Att sitta ensam i en kontorslokal och knappra på tangentbordet får mig att känna mig som att jag är den enda som inte hinner med allt under ordinarie arbetstid. Jag måste jobba ikapp medan alla andra kan njuta och slappna av. Det är förstås inte sant, men det är så det känns när jag sitter alldeles ensam. Min begränsade arbetstid rinner iväg och det fi nns fler uppgifter på schemat än det fi nns arbetstimmar. Innan jag vet ordet av är bluffsyndromet där och får mig att ifrågasätta om jag klarar av mitt jobb.

Efter att ha gått igenom detta lidande tre år i rad, bestämmer jag mig för att prova något nytt. Under julledighetens röda dagar tränger jag mig in på ett knökfullt café med min laptop, bland en hel drös andra laptopknapprare. Omgiven av studenter, journalister, baristor och forskare, fi nner jag acceptans. Jag är en av många som jobbar på en röd dag.

JAG KOMMER TILLBAKA till kontoret först på trettondagen. Det är tomt när jag rör mig i korridoren, men inifrån mitt kontor hör jag då och då hissen åka, en dörrkarm knarra, eller skrivaren surra. Inte heller här är jag den enda som hanterar röda dagar som forskningsdagar.

Vi har alla våra metoder för

JAG HAR VERKLIGEN fastnat i vanan att nyttja röda dagar för forskningstid, för att hinna med

Evelina Edfors Doktorand i religionsfilosofi, Uppsala universitet

Debatt Politik

Politiker säger sig värna lärosätenas självständighet, men gör i praktiken tvärtom. I väntan på lagändringar och strukturella reformer måste vi inom akademin ta vårt ansvar. Genom protester uppifrån och engagemang på gräsrotsnivå. Det skriver professorerna Björn Brorström och Rolf Solli.

Vill våra politiker verkligen ha akademisk frihet?

Ledande politiker bekräftar i debatt och inlägg alltid betydelsen av akademisk frihet. De uttalar sig positivt om förändringar som skulle stödja en ökad autonomi för lärosätena.

Dessvärre har dock politiken på punkt efter punkt under de senaste decennierna visat att vikten av att tydliggöra och öka den akademiska friheten bara är vackert prat. Förslag som lyfts fram i utredningar med syfte att stärka autonomin för universitet och högskolor har negligerats. Märkliga interventioner har gjorts av regeringen: förkortade mandatperioder för styrelserna, detaljreglering av utbildningar och uppdrag till universitet som inte ingår i lärosätenas kärnuppdrag. Ser vi till vad den nuvarande regeringen faktiskt gör handlar det om ökad styrning, inget annat.

”Ser

dock att ökade basanslag, och möjligheten för lärosäten att själva genomföra större strategiska satsningar, bidrar till högre kvalitet i både forskning och utbildning. Men en sådan inriktning står sig slätt mot politikens behov av synlighet. En riktad investering i ett specifi kt område kan väcka uppmärksamhet, medan ökade basanslag ofta passerar obemärkt förbi.

vi till vad

den nuvarande regeringen faktiskt gör handlar det om ökad styrning, inget annat.”

EN ANDRA FÖRKLARING är att många politiker när det kommer till kritan helt enkelt inte är tillräckligt intresserade av eller insatta i frågan. I en studie om akademisk frihet tillfrågades elva erfarna och debattglada politiker. Endast två svarade på de fem frågor som skickades ut. Det är visserligen ingen stark bevisföring, men utfallet säger ändå någonting. Det fi nns uppenbart inte något brett intresse för akademisk frihet.

oroväckande tendenser även i Sverige. Klimatministerns frånvaro vid sitt eget klimatråds årsrapportering illustrerar en oroande ovilja att möta och lyssna på vetenskapen.

MEN ÄVEN ANDRA ledande politiker visar sig vara oförmögna att skilja mellan fakta och åsikter. Är vi inte överens om grundförutsättningarna och ifrågasätter evidens baserat på systematiska vetenskapliga studier är vi på ett sluttande plan.

DET FINNS FLERA olika tänkbara förklaringar till den utveckling som skett och situationen som råder. En är sannolikt utbildningspolitikernas behov av profi lering.

Man hör ofta politiker som uttrycker sig högtidligt om betydelsen av konkurrens och excellens, det senare ett favoritbegrepp i sammanhanget. Internationella jämförelser visar

EN TREDJE FÖRKLARING, och nu börjar det bli obehagligt, är att akademisk frihet helt enkelt inte är önskvärd. Det fi nns poäng med att styra verksamheten vid universitet och högskolor så att forskning och utbildning inte stör politiska intentioner och strävan efter att bli omvald. Det händer ju som bekant förfärliga saker runt om i världen i försök att styra verksamheten inom universitet och högskolor. Men det fi nns

Vi behöver lagstiftning som skyddar akademisk frihet och vi behöver utreda organisationsform och kanske fi nna något alternativ som stärker autonomin. Men det räcker inte. Det fi nns egentligen bara en väg att gå och det är via kärnverksamheten.

Många forskare och lärare tar trots det ovan sagda akademisk frihet för givet. När kritik riktas mot villkoren för arbetet handlar det

Skicka debattartiklar till redaktionen@universitetslararen.se.

sällan om inskränkningar i friheten, utan snarare om otillräcklig fi nansiering eller brist på tid för att utveckla kurser och bedriva forskning. Men just denna självklarhet rymmer en risk: att vi inte ser förändringen när den sker.

OAVSETT HUR SITUATIONEN sett ut tidigare så kan forskare och lärare inte längre ta sin frihet att välja forskningsfrågor och undervisningsmetoder för given. Det krävs insikt om hoten och ett aktivt engagemang på två fronter:

Det ena är att engagera sig i frågan om vikten av självständighet för lärosätena och för lärare och forskare. Det handlar om att argumentera för och påvisa betydelsen av en oberoende röst i samhällsdebatten och om att värna fakta.

Det andra är att vara aktiv i samhällsdebatten, lägga fram fakta och ge olika perspektiv på utveckling och tillstånd. Lägg undan arbe-

tet med de vetenskapliga artiklarna för en stund och prioritera aktuella samhälleliga frågor där du kan ge ett bidrag. Lärare och forskare som syns och hörs är viktiga för att skapa ett bredare engagemang. Viktigare än ledningarnas upprepade krav på skyddsstängsel och organisationsutredningar.

Det är så vi kan bygga en levande akademisk frihet som består.

Björn Brorström

Professor emeritus och styrelseordförande för

Högskolan Kristianstad

Rolf Solli

Professor emeritus, Göteborgs universitet

FRÅN WEBBEN. Läs mer på universitetslararen.se/debatt

När studenter behöver hjälp att använda AI-verktyg på ett akademiskt hederligt sätt, och när källkritik måste göras i generativa miljöer, hamnar trycket på bibliotek och lärare samtidigt.”

Niklas Ferdinand Carlsson, bibliotekarie på Campus Norrköping vid Linköpings universitet, i en debattartikel om AI-kommissionens färdplan, på universitetslararen.se.

Känner inte igen Edholms beskrivning

• ”Ministern verkar förutsätta att ’distansstudier’ per definition innebär sämre kvalitet, högre avhopp och en svagare akademisk miljö än campusbaserad undervisning. Det är en väldigt förenklad bild, som inte är verklighetsförankrad. Nätbaserad undervisning utesluter självfallet inte akademiskt tänkande, kritiska samtal eller mötet mellan olika idéer. Dessa sker – precis som i campusbaserad undervisning – främst under lärarledda seminarier i realtid men även utanför seminarierna i till exempel diskussionsfora och samarbetsprojekt eller när studenter på egna initiativ möts över en digital fika.”

Boglárka Straszer, prefekt, Anneli Fjordevik , proprefekt och Maren Eckart , docent – alla vid Högskolan Dalarna – i en debattartikel riktad till gymnasie- högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) apropå Universitetslärarens intervju med ministern i nr 6/2025.

Om AI kan ta ansvar för vissa grundläggande undervisningsmoment frigörs tid för det som kräver mänsklig närvaro, som seminarier och kritisk diskussion. Det skriver Gunne Grankvist, professor i psykologi.

AI som kollega – inte ersättare

Universitetslärare brottas med begränsad tid, heterogena studentgrupper och ett behov av individuell undervisning som sällan ryms inom ordinarie kursupplägg. Samtidigt har mycket av utvecklingen inom högre utbildning gått i riktning mot mer aktiv undervisning, med seminarier, grupparbete och problemlösning i klassrummet. Dessa arbetssätt är väl belagda pedagogiskt, men de ställer också höga krav på tid, närvaro och flexibilitet från lärarens sida.

”Ett AI-system dömer inte, tappar inte tålamodet och signalerar inte hierarki.”

Mot denna bakgrund är det värt att ta ny evidens på allvar, även när den utmanar etablerade arbetssätt. En nyligen publicerad experimentell studie av Gregory Kestin med flera vid Harvard University, publicerad i Sci-

entific Reports jämför AI-baserad undervisning med aktiv klassrumsundervisning i en konkret universitetskurs i fysik. Med aktiv undervisning avses här seminarier, grupparbete och problemlösning – undervisningsformer som generellt ses som de bästa alternativen till traditionella föreläsningar.

AI-UNDERVISNINGEN bestod i studien inte av fri användning av en chattbot, utan av ett pedagogiskt designat och strukturerat AI-system. Studenterna arbetade stegvis genom uppgifter där AI ställde följdfrågor, gav återkoppling och anpassade förklaringar efter svaren. Upplägget byggde på samma pedagogiska principer som användes i klassrummet, men med

möjlighet till individualisering och självstyrt tempo.

Resultatet är anmärkningsvärt: studenter som arbetade med en pedagogiskt utformad AI lärde sig mer på kortare tid, skattade AI-förklaringarna som lika bra eller bättre än lärarnas och upplevde dessutom högre engagemang och motivation.

Studien pekar inte på att undervisning i klassrum är ”fel”, utan på strukturella begränsningar som även aktiv undervisning har svårt att komma runt – särskilt när det gäller individualisering och möjligheten för studenter att arbeta i sitt eget tempo. Här har pedagogiskt genomtänkt och tydligt avgränsad AI, enligt studien, uppenbara fördelar.

AI är redan bättre än vi lärare på vissa saker. Den kan förklara med ett närmast oändligt tålamod, vara tillgänglig dygnet runt och låta varje student stanna exakt så länge som behövs vid ett moment. Att låta AI ta större ansvar för introduktion, begreppsförståelse och andra grundläggande undervisningsmoment är därför inte ett hot mot lärarrollen, utan ett sätt att använda våra gemensamma resurser mer effektivt.

Detta frigör tid och energi till det vi människor fortfarande är bättre på. Seminarier där studenter i realtid måste formulera, förklara och försvara sina resonemang inför andra går inte att ersätta med teknik. Kritisk diskussion, intellektuell friktion och gemensam tolkning av texter kräver mänsklig närvaro och pedagogiskt omdöme.

EN OFTA UNDERSKATTAD aspekt är dessutom studenternas möjlighet att ställa ”dumma frågor”. Många tvekar att visa sin osäkerhet öppet i klassrummet. Ett AI-system dömer inte, tappar inte tålamodet och signalerar inte hierarki. Resultatet är ofta bättre förberedda studenter, snarare än passivisering.

Poängen är inte att AI ska ersätta läraren. Om AI kan ta ansvar för vissa grundläggande undervisningsmoment, frigörs tid för det som kräver mänsklig närvaro: seminarier och kritisk diskussion där studenterna måste förklara och försvara sina resonemang och texter. Frågan är därför hur vi på våra lärosäten faktiskt kan börja integrera pedagogiskt utformad AI för att frigöra tid till det som verkligen kräver mänsklig närvaro?

Gunne Grankvist Professor i psykologi, Högskolan Väst

Sista ansökningsdag: 9 mars 2026 Läs mer på si.se Vill du annonsera i Universitetsläraren? Kontakta mig så berättar jag mer.

Hans Simons

Telefon 070-928 58 41

Hans.simons@annonssaljarna.se

Undervisa svenska vid universitet utanför Sverige

Sök ett internationellt undervisningsuppdrag. Du arbetar vid ett universitet där en tjänst som svensklärare ska tillsättas. Du möter engagerade studenter som valt att studera svenska språket och kulturen.

Ageism

in hires, a historical trial and a biathlon professor. This is a selection of articles from Universitetsläraren translated into English. Longer versions can be found at our website, universitetslararen.se/eng.

Universities hire younger people more frequent than older

Around the age of 45, an applicant’s chances of getting a job in higher education decreases, Universitetsläraren has found. After 55, it is even more difficult.

At the turn of the year, changes were made to pension and retirement rules, meaning more people are expected to work for longer. However, research shows that older job seekers are often filtered out in the early stages of recruitment processes. Academia is no exception. A review by Universitetsläraren shows that the most common age for new employees is between 25 and 44. After the age of 45, the path to a new job grows steeper, and for those over 55, it is even more difficult.

At the University of Gothenburg, almost seven out of ten people recently employed in teaching and research positions are under 45, while 11 per cent are over 55. Ralph Heiefort, a

development manager at the Human Resources Department, is surprised by the figures.

“We have not set a goal to lower the average age of our staff,” he says. “All our recruitment is based on competence and qualifications, and age should not be a factor.”

ANNA JUTTERDAL, HEAD of Human Resources at Stockholm University, comments on the statistics by email:

“Age is not something that we discuss when recruiting. As a state agency, we hire on the basis of qualifications and competence. I cannot confirm that we hire few people over the age of 50. And if that were the case, I do not have a simple explanation.”

The Swedish Defence University is bucking the trend, with almost half of its new employees over the age of 50.

“Many types of position at the Swedish Defence University often require qualified professional experience, which can be a factor that coincides with longer professional experience,” writes Monica Welmer, Head of Human Resources at the university, in an email.

Senior researcher Ingmar Skoog, a professor at the University of Gothenburg, believes

HOW UNIVERSITIES AND COLLEGES RECRUIT

Of the 12 higher education institutions that provided the percentage of newly employed teaching and research staff in different age groups over the past year, University of Skövde had the highest percentage of hires below the age of 45. Full table available at universitetslararen.se.

Newly employed university teachers and researchers (percentage)

*Reported in the categories up to 49 years of age and over 50 years, respectively.

that higher education institutions should be able to provide better explanations for their recruitment decisions. He believes that it is their responsibility to monitor for any potential discrimination.

“The question that arises is whether there is structural discrimination that employers are unaware of.”

Seven higher education institutions could not provide the information requested by Universitetsläraren. Skoog finds it odd that they have not been able to provide the data, which he believes should be in their own interest.

ACCORDING TO THE legislation that governs employment in the state sector, skills and qualifications should be the deciding factors, and no one should be excluded on the basis of age. The government has also recently tasked the Swedish Agency for Government Employers with monitoring how state agencies are working to enable people to work for longer.

The result of shutting out older people is that universities and colleges risk losing invalu able knowledge and supervision experience, something that Skoog thinks is a worrying sign.

“The question is what the impact is on Swedish research if certain groups are discriminated against.” ○

Lotta Engelbrektsson

Dispute over layoffs at the University of Skövde

Five employees at the University of Skövde have been made redundant on incorrect grounds, according to the union. SULF has therefore called for dispute resolution negotiations with the Swedish Agency for Government Employers.

Last May, 21 employees at the University of Skövde lost their jobs. The reason given was the university’s budget deficit. During the autumn, SULF and the local Saco-S association in Skövde held negotiations with the employer regarding a number of the members involved, who they believe should not have been made redundant.

Those negotiations ended in disagreement, and SULF has now submitted an application for central dispute resolution to the Swedish

Agency for Government Employers, which is the university’s representative when negotiations are escalated to central level.

THE UNION BELIEVES that five of the employees have been made redundant without just cause, in violation of the Employment Protection Act (LAS). The employer has also failed to follow the rules on order of priority in redundancy processes, the union writes in its call for dispute resolution negotiation.

“We think that the employer has deviated from the law, (LAS, editor’s note), and from the collective agreement in how the order of priority groups were drawn up,” says Angelica Lindlöf, chair of the local Saco-S association at the University of Skövde. “We also think that the redeployment assessment process has not been entirely satisfactory and, above all, that there is insufficient documentation.”

SULF is claiming SEK 300,000 in damages for each of the five members, made up of general damages and damages for breach of the collective agreement. Additionally, it is claiming SEK 150,000 per member in damages to the union itself for breach of the collective agreement.

The employer has declined to be interviewed. ○

Linus Hellerstedt

Redundancies in Kristianstad and Gävle

A redeployment assessment for five positions in teacher training and ten in operational support is currently being conducted at Kristianstad University. Meanwhile, the University of Gävle has announced that seven employees will be made redundant.

Last year, a university teacher was made redundant from the teacher training programme at Kristianstad University. Now, the union and employer are in negotiations about further redundancies. This involves five positions in teacher training and ten operational support positions, says Viktoria Näsvall, the university’s Deputy HR Manager.

“The next step is to work on dividing people into order of priority groups and determining the order of priority within those.”

The reason for the redundancy notices in

teacher training is declining student numbers. When it comes to the positions in operational support, that is a consequence of Kristianstad University’s general financial situation, Viktoria Näsvall explains.

The University of Gävle has also announced redundancies, affecting seven people working with the public health science programme, a subject that is being discontinued.

“A redeployment assessment is currently being carried out, and obviously no one wants us to have to make anyone redundant in the end,” says Eva-Britt Jämtnäs, an HR specialist. ○

Linus Hellerstedt

Historic trial under scrutiny

Sweden’s longest court case to date is approaching its end, having begun in September 2023. In the dock is Lundin Oil, now Orrön Energy. A research project is following the trial closely. How do companies deal with allegations of criminal offence?

Journalist Martin Schibbye spends day after day in courtroom 34 of the Stockholm District Court. He has found himself a comfortable spot in a corner at the back and reports extensively on WhatsApp for anyone

interested in the ins and outs of the trial. Its main focus has been on Lundin Oil’s responsibility for aiding and abetting violations of international law in South Sudan (then southern Sudan), between 1999 and 2003, when Lundin Oil was drilling in search of oil.

But right now, Schibbye is at Stockholm University. He is the editor of the news reporting website Blankspot and is here to talk about the trial, together with researcher Isabel Schoultz. He begins his account of what the trial is about by rewinding the tape to 1997, when Lundin Oil signed a deal with the Sudanese regime (or government, depending on how you choose to express it).

In Lennart Ekdal’s 1997 interview with Adolf H. Lundin, the tanned business executive says that they must treat the Sudanese regime as a normal negotiating partner and that the Lundin corporation has oil in its veins, not blood. The only thing that matters for the company is searching for oil, and they take no ethical considerations into account whatsoever in their negotiations. By finding oil, the company will also improve the prospects for democratisation of the country.

THE INTERVIEW HAS been used by the prose cutor’s side as evidence, and Schibbye shows maps and photographs of the area to put the trial into context. Schibbye talks about the area known as Block 5A. According to the defence, the region was simply too big for the company to be aware of what was actually happening there. He notes that the

Martin Schibbye was once a student himself at Stockholm University, where he is now giving a lecture, studying economic history prior to becoming a journalist.

Criminologists Isabel Schoultz and Nina Törnqvist are researching the trial together with law professor Fanny Holm.

prosecution clarified the picture during the first autumn of the trial.

So, what is the trial really about?

“It is not against the law to collaborate with a dictatorship to extract oil. Nor is it illegal to do so if the dictatorship is at war and under threat from rebels who attack the oil facilities. But the essence of this indictment is that the prosecution argues that the company wanted to search for oil deposits and requested security in areas not under the control of the Sudanese regime. This led to offensive military operations in which the Sudanese army fought using methods that violated the laws of war,” Schibbye says, standing in front of a large screen.

IN 2011, MARTIN SCHIBBYE was shot by Lun din Petroleum security guards in Ogaden in eastern Ethiopia, on the border to Somalia. Together with photographer Johan Persson, he was there to report on alleged abuses. Witnesses claimed they were linked to Lundin Petroleum’s operations in the area. The two Swedish journalists were arrested on first of July that year and not pardoned until 10 September 2012.

Schibbye believes he has managed to remain neutral in his reporting of the trial. He claims that he does not think much about what happened to him, despite the clear link to the company on trial. But it makes him extra cautious, he says.

A few days after the lecture, Martin Schib -

bye is back in courtroom 34. Nina Törnqvist, researcher at the Department of Sociology in Uppsala, is also there. Törnqvist too is involved in the research project, which is funded by Riksbankens Jubileumsfond (RJ). Her expertise is the method itself, court observations. In addition to Nina Törnqvist and Isabel Schoultz, both criminologists, Fanny Holm of Umeå University is also part of the project, contributing legal expertise.

“One of the articles we have been working on in this project is about what stories the two sides choose to tell about what happened in Sudan during that period. There are two extremely different versions,” Törnqvist tells us.

The prosecution argues that when Lundin Oil first entered the area, Sudan as a country had been severely impacted by the various civil wars that had been going on for many years. However, the area in question had not previously been touched by civil war. Like Martin Schibbye, Törnqvist says that the so-called all-weather road, which has sometimes been called the road of death, which Lundin Oil built, plays an important role in the trial. Opinions about the road differ and depend on how the conflict is viewed in general. The road could be used by the civilian population and created an infrastructure. That is Lundin Oil’s position.

The other side argues that the company contributed to bringing the war into the region and, in the next step, to the death and displacement of so many people. Is it a war fuelled by the Sudanese regime with the help of paramilitary militia groups, or is it a question of clan fighting that has nothing at all to do with the major north-south conflict in the country? ○

Martin Röshammar

What the trial is about

The trial concerns the links between alleged abuses against the civilian population in what is now South Sudan to enable the extraction of oil in the region and the actions of Lundin Oil.

The company is now called Orrön Energy and is represented at the trial by former Chair of the Board Ian Lundin and former CEO Alex Schneiter.

Let research be a group learning experience

Do you want your research to make a real difference? Then a study circle could be the way to go. Participants can have discussions, float ideas and incorporate the knowledge in their own work and lives.

Every Thursday evening for five weeks, Rolf Lidskog, a professor of sociology at Örebro University, has been meeting participants in a study circle called ‘Learning to consume less – together.’ He researches environmental sociology, environmental regulation and risk communication, so the theme of the study circle is closely related to his research, but the contrasts with everyday life at the university have nevertheless been considerable. “There can be several hundred students on undergraduate programmes, so the situation is of course completely different. I have enjoyed the opportunity to create situations for shared learning in a small group.”

THE CIRCLE WAS organised by the study association Bilda, but the material was developed as part of a research project at Örebro Univer-

sity and is free for anyone to use. The material was written by researcher Linn Rabe, as part of the research project ‘(Un)sustainable lifestyles: social (in)opportunities to consume less’, led by Magnus Boström. The project has shown that it can be difficult to reduce consumption individually, because consumption is intertwined with our social relationships. For example, is it okay to decline an invitation to your father’s 60th birthday trip to Tenerife because you do not want to fly?

“Our interview study shows that people have a huge need to talk to others about these issues,” says Rabe, “but it also shows that many people do not know how. So it felt like a good idea to create material for a study circle.”

RABE NO LONGER works at Örebro University, and she is now doing research at the Swedish Defence Research Agency, FOI. She believes that there are many research projects that could provide inspiration for exciting study circles. She mentions crisis preparedness as an example.

“I think there is both a need and a desire for practical and social learning. I also believe that it can be quite therapeutic in general for people to meet and learn together. It could probably fulfil many different needs in these days of several parallel crises.” ○

Charlie Olofsson

Eyes on the prize

Biathlon is an under-researched sport. Marko Laaksonen, former national biathlon coach and a professor of sports science at Mid Sweden University, wants to change that.

There is a constant sound of gunfire from the shooting area. A steady stream of skiers approaches, most with rifles on their backs. Some sprint, others slowly glide towards a lane, settle into position and aim. Then five muffled blasts at a steady pace. Hopefully, the black dots on the target will turn white when the shots are fired.

Slowing down your skiing the right amount just before shooting is an art in itself, explains Marko Laaksonen, professor of sports science at Mid Sweden University. In the university’s communications, he is called a biathlon professor.

“It is not always an advantage to come in too slowly, purely physiologically, the heart’s pumping capacity. You feel that it starts to beat hard. That has a negative impact on your shooting, so it is better if your pulse is a little fast,” he says.

At Östersunds skidstadion, Sweden’s national arena for biathlon, the temperature is a few degrees below zero and there is a layer of snow that has been saved from last winter. Several medal hopefuls aiming for the Milan and Cortina Winter Olympics ski past our photographer, lap after lap.

Marko Laaksonen bounces up and down

gently in the grandstand as it is too cold to stand still. He rarely shoots these days and does not do much skiing either, only when it is nice weather. He looks over towards the shooting range and chuckles when asked about his own biathlon career. He mumbles something along the lines of “if you could call it a career…”

Growing up in Finland, no one in his working-class family participated in any sport at elite level. When he was 12, his father took him to biathlon training for the first time. In his youth, he was better at shooting than skiing and won a few Finnish championships. At the age of 26, he gave up competing and started coaching.

HE ALSO BEGAN his academic career, studying to be a sports physiologist. During his master’s studies in Jyväskylä, Finland, he contacted a research centre at Turku University Hospital to ask about the possibility of doing projects for his thesis. After completing his thesis, on the blood flow of the heart muscle, he was invited to apply for a PhD position in Turku, where he did a doctorate in clinical physiology and isotope medicine. The idea of doing research in the field of biathlon came later, when he moved to Östersund in 2005.

He was the first person to be employed at the sports science programme in Östersund. After six years, he saw there was a vacancy for a coaching job at the Swedish Biathlon Federation.

“Somewhere along the line, I also started thinking about whether this was really what I

Marko Laaksonen ...

... is 50 years old and a professor of sports science at Mid Sweden University. He grew up near Lahti in Finland and started with biathlon at the age of 12.

In the early 2010s, he coached the Swedish women’s biathlon team for three years and then the Finnish national team for two years. He is a dual citizen.

Laaksonen lives in Östersund with his two children. His wife lives outside Helsinki.

PHOTO: LINNEA VESTERLUND

wanted to do. The opportunity came up and I thought, why not? I had experience of coaching.”

He spent five years as coach of first the Swedish women’s biathlon team and then the Finnish team. For the first four years, he took a leave of absence from Mid Sweden University. In the fifth year, his manager gave him an ultimatum, and he chose to resign from his position at the university.

A year later, he suddenly resigned from the Finnish national team.

“I had personal reasons at the time. I had two small children who lived, and still live, here in Östersund, and I had been working in Finland for two years. I felt that this was not good for the athletes, not good for the children and not good for myself. It was not working.”

HE GOT HIS job at Mid Sweden University back. Since 2023, he has been a professor of sports science and deputy head of department. Some of his research time is devoted to working for the Swedish Biathlon Federation, providing scientific support to the national team in the form of tests and analyses.

However, not all his research is linked to biathlon. Building on his background in sports physiology, he is currently involved in a collaboration with two colleagues from his studies in Turku.

“I have been over there a few times, and we have started writing together again. It is a publication about the energy metabolism of the heart muscle during recovery from maximum workload, not linked to biathlon.” ○

Linus Hellerstedt

Blurred barriers between civil and military research

2026 will mark the end of Horizon Europe as an entirely civil framework programme for research and innovation. While some see this as a necessary development, others warn of major practical and ethical problems for research.

In 2024, the European Commission published a proposal on which stakeholders and the general public were invited to comment. The issue at stake was a funda-

mental and radical change. Should the EU’s Horizon framework programme for research and innovation, which for 30 years has been exclusively for civil research, also be opened up for potential military applications?

The majority of the universities and academic organisations that responded said no. It would be better to continue to manage military research funding through the European Defence Fund. Otherwise, security regulations could undermine freedom, openness, international collaboration and quality in research. Among Swedish organisations expressing this view were the Swedish Research Council, the Royal Institute of Technology (KTH), the Karolinska Institute and Stockholm University.

Back in 2024, the question of opening up the framework programme to dual-use research felt like a major issue. Two years later, it is less controversial, says Ellenor Devine, who heads Sweden’s Research and Innovation Office in Brussels on behalf of the Swedish Research Council.

Now, the question being discussed by the EU member states is rather to what extent purely military applications should be eligible for funding under the programme. Already this year, the current Horizon Europe programme will allow funding of start-ups with military applications through the European Innovation Council.

ROBERT EGNELL, Vice-chancellor of the Swedish Defence University, has observed these changes.

“Five years ago, I could not really talk about this with vice-chancellors of civilian higher education institutions. It was a taboo subject. The concept of dual use was a kind of warning label, especially for nuclear technology. But now it has almost become a marketing label.”

Interest in collaborating with the Swedish Defence University has increased, as has the number of applicants for job vacancies.

“When war felt very far away from Sweden, the ethical issues were more difficult to grapple with. Of course, I and many others here asked ourselves, ‘What am I actually contributing knowledge to?’ and ‘Will this lead to something positive or not?’ Now, more people are asking the same ethical questions and coming to the same conclusion: that their contribution to military research is something that is to the benefit of Swedish security and democracy.”

In Sweden, civil research is funded through the state’s research budget, while military

research is funded by the defence budget. Egnell would like to see both funding and innovation processes overlap more at the national level as well.

ACROSS THE STREET at the Royal Institute of Technology (KTH), however, Vice-chancellor Anders Söderholm maintains the view expressed by the Stockholm universities that civil and military research should remain clearly separate, and that synergies should instead be a matter for special programmes.

In an email to Universitetsläraren, he writes that there would otherwise be “significant consequences for the universities’ activities –not least when it comes to security classification, confidentiality, export controls and other regulations that would increase our administrative burden and potentially constrain the openness of our research environments”.

“KTH has already demonstrated that it is possible to contribute to defence and security-related research,” he continues, “for example through the European Defence Fund, while fulfilling requirements for transparency,

publishability and the inclusion of international staff. That balance must continue to guide us.”

ELLENOR DEVINE, AT the Swedish Research Council’s office in Brussels, stresses the importance of addressing the concerns that exist. Will the regulatory burden for security-sensitive issues hamper research? Will funding for basic and civil research be eroded at the expense of research that can rapidly contribute to the EU’s military capabilities? Will researchers feel compelled to fi nd a military application for their research in order to obtain funding? How will the high proportion of foreign researchers in Sweden be impacted by increased security requirements? How will the freedom, openness and international collaboration within research be affected?

“Monitoring and following up the framework programme will be a crucial protective mechanism to ensure that this turns out well. We will probably need to put a lot of work and resources into it,” she concludes. ○

Kajsa Skarsgård

Column: Public holidays Are for Research

I’m proud of not being a workaholic, I remind myself as I sit down to edit a research article on the morning of Christmas Eve. It doesn’t feel entirely convincing today, but with a little mental arithmetic, I manage to convince myself that this is not the beginning of workaholism, but rather well-balanced freedom with responsibility. I keep track of my working hours and know that, all-in-all, I am not spending more hours than expected on work this Christmas week. I work on my article for about an hour a day during Christmas, making up for the hours I didn’t work at the beginning of the week. In addition, I get a much-needed break from the Christmas bustle, and I keep up my writing routine. Unregulated working hours are great for us who like to sneak away for a while on Christmas, but dangerous for us who fi nd it difficult to judge when sufficiency is reached. Unregulated working hours easily become limitless working hours.

FOR FIXED-TERM EMPLOYEES, there is an additional dimension of duality in unregulated working hours. Doctoral students, for example, get working hours for writing their thesis, taking courses, and performing departmental duties. We don’t get working hours for things like writing articles that are not part of our theses or preparing applications for new research projects, even though both are things we are encouraged to spend some time on in order to increase our chances of securing a new position when the current one ends. In my experience, employers are careful to point out that there are no formal requirements to perform this type of extra work. At the same time, though, they slip in a couple of sentences along the lines of, “but it’s very good for your CV. If you can manage it, it’s good to work on it in parallel.”

A similar duality exists for other fi xed-term researchers, who need to work in parallel on their current project and applications for new projects. The boundaries between paid work on a current project and unpaid work for a potential future job are blurred, making it difficult to know when you have worked enough on one or the other.

We all have our own methods for managing

this freedom with responsibility. We set various spatial and temporal boundaries: here is work, there is rest. Here is research time, there is teaching time. Here is paid work, there is unpaid work. For some, this results in public holidays becoming research days. It is, as always, an art in itself to manage it all on a fi ve-day work week, but on public holidays, you are not expected to teach, answer emails, or attend meetings. Public holidays are for research.

I HAVE REALLY gotten into the habit of using public holidays for research time, in order to keep up with both paid and unpaid work. I go into the office on days when it is locked and dark. Sitting alone in an offi ce space, tapping away at the keyboard, makes me feel like I’m the only one who cannot keep up with everything during regular working hours. I have to catch up while everyone else can enjoy themselves and relax. Of course, this is not true, but that’s how it feels when I’m sitting there all alone. My limited employment is slipping away, and there are more items on the schedule than there are working hours. Before I know it, imposter syndrome sets in and makes me question whether I can do my job.

AFTER SUFFERING THROUGH this misery for three years in a row, I decide to try something new. During the Christmas holidays, I enter a crowded café with my laptop, among a whole bunch of other keyboard tappers. Surrounded by students, journalists, baristas, and researchers, I fi nd acceptance. I’m one among many who work on a public holiday.

I don’t return to the office until Epiphany. The hallway is empty as I walk down it, but from inside my office, I can hear the elevator moving, a doorframe creaking, or the printer buzzing. Here, too, I’m not the only one who treats public holidays as research days. ○

Evelina Edfors PhD student in Philosophy of Religion, Uppsala University

Akademisk integritet – en förutsättning för frihet

För att våra lärare och forskare ska kunna undervisa, forska och sprida kunskap behövs akademisk frihet och då kan vi inte ha otillbörlig inblandning eller vara rädda för repressalier. Den rätten är grundläggande för kvalitet och demokrati. Men utan akademisk integritet blir friheten värdelös. Det är därför akademisk integritet inte är en sidofråga. I det europeiska arbetet med högre utbildning definieras akademisk integritet som beteenden och attityder i den akademiska gemenskapen, där vi tar in och upprätthåller etiska och professionella principer i lärande, undervisning, forskning och styrning. Den bygger på värden som kräver ryggrad i praktiken. Ärlighet, transparens, rättvisa, tillit, ansvar, respekt och mod.

”Akademisk integritet handlar inte bara om undervisning och examination. I forskningen är den själva grunden för trovärdig kunskap.”

DE FLESTA SOM läser Universitetsläraren är lärare, forskare och doktorander. Och det är ni som just nu håller ihop integriteten i utbildning och forskning, även nu när vi ser att förutsättningarna inte hänger med. Generativ AI har flyttat gränserna på rekordtid. AI-genererat skriftligt arbete har i blindade, kontrollerade studier visat sig kunna få lika bra eller bättre betyg som studenters egna texter, och bedömare har svårt att skilja dem åt. Samtidigt visar studier att användningen av AI för att fuska ökar snabbt. Självrapporterade nivåer påminner oss om att detta är ett systemproblem, inte enstaka avvikelser. Mitt i detta står ni och gör det som sällan syns i debatten om högskolan. Ni läser noggrannare, ni letar mönster, ni ringar in gråzoner och försöker göra dem begripliga, ni tar de svåra samtalen, både när en student har gått över gränsen och när studenten famlar i det som faktiskt är oklart. Generativ AI har många användningsområden, en del tilllåtna, andra inte, och var gränsen emellan dem går är det ingen som riktigt vet. Problemet är att utvecklingen går snabbare än tjänstgörningsplanerna. När nya verktyg för-

ändrar förutsättningarna på några månader kan man inte förvänta sig att enskilda lärare ska uppfinna nya bedömningspraktiker på sin fritid. Akademisk integritet handlar inte bara om undervisning och examination. I forskningen är den själva grunden för trovärdig kunskap. Det innebär att formulera frågor och metoder så att de kan granskas, att redovisa data och val av metod transparent, att hantera osäkerhet och felkällor hederligt och att skilja tydligt mellan resultat, tolkning och spekulation.

OM INTEGRITETEN I forskning försvagas skadas tilliten till hela kunskapssystemet. Därför behöver integritet i forskning förstås som både en individuell yrkesetik och en institutionell fråga om villkor, incitament och styrning. Den som arbetar under orimliga tids- och publiceringstryck, eller i osäkra anställningar, får svårare att göra det som integriteten kräver. Att vara noggrann, öppen och beredd att låta resultaten tala, även när de inte passar. Det är här akademisk integritet och akademisk frihet möts. Frihet kräver förtroende för professionen, men också villkor som gör professionellt ansvar möjligt. Det handlar om rimlig bemanning, tid för kollegialt utvecklingsarbete, rättssäkra processer och stöd som är i takt med verkligheten. Om integriteten i praktiken blir ett individuellt projekt som bärs på kvällar och helger, då försvagas också friheten, steg för steg.

Ni upprätthåller integriteten med omdöme och mod redan i dag, ofta i gråzoner där det hade varit lättare att blunda. Vi på SULF fortsätter driva att detta arbete måste få organisatoriskt stöd och faktisk tid. Akademisk frihet behöver er integritet och er integritet behöver hållbara villkor.

Sanna Wolk Ordförande för SULF

I KORTHET

Hurra, nu är vi 23 000 medlemmar!

○ Vid årsskiftet hade SULF 23 055 medlemmar, en nettoökning med 340 personer från samma tid förra året.

– Det är så roligt att SULF:s medlemsantal ökar. Tillsammans blir vi starkare! Och om du har någon kollega som inte är medlem i SULF än får du gärna tipsa om medlemskap, säger Paulina Rajkowska, medlemsrekryterare på SULF.

Ändrade medlemsavgifter 1 januari

○ För medlemmar som betalar ordinarie avgift är den nya avgiften 295 kronor per månad. Avgiften för medlemmar utan anställning (inklusive stipendiater) blir 80 kronor per månad och för pensionärer 60 kronor per månad. Doktorandavgiften förblir oförändrad på 100 kronor per månad.

Läs mer på sulf.se/medlemskap/medlemsavgifter

Anmäl dig till våra webbinarier

○ Du vet väl att SULF arrangerar webbinarier, både på svenska och engelska? Den 18 februari kan du till exempel delta i webbinariet Pension –finns det ett liv efter jobbet? 22 april kan du följa ett webbinarium på svenska om doktoranders villkor, rättigheter och skyldigheter. Den 14 oktober arrangeras ett webbinarium på engelska om pension.

– Under året arrangerar vi ett tiotal webbina -

rier – håll utkik i SULF:s kalendarium. Webbinarierna är gratis och öppna för alla. För att kunna delta måste du anmäla dig för att få en personlig länk. I anslutning till alla webbinarier finns möjlighet att ställa frågor, säger Catrine Folcker, ombudsman och utbildningsansvarig på SULF.

Läs mer på sulf.se/kalender

Nytt år – ny arbetstid

○ Nu är det nytt år och med det följer ny årsarbetstid. Årsarbetstid tillämpas ofta när arbetstiden varierar mellan olika perioder under året. Årsarbetstiden ska framgå av ditt lokala arbetstidsavtal.

Om arbetsgivaren beordrar dig att arbeta övertid ska du alltid be att få det skriftligt för att minimera risken för missförstånd. Kolla också så att du verkligen får ersättning om du haft beordrad övertid. Enligt Villkorsavtal-T kan ersättningen lämnas i form av ledighet eller pengar. Vänd dig till din lokala Saco-S-förening om du behöver stöd i dina kontakter med arbetsgivaren.

Läs mer på sulf.se/jobb-lon-och-villkor/ arbetstid

Schablonsemester – vad är det?

○ Snart börjar det bli dags att planera sommarens semester. Semester är din möjlighet till vila

… ALMA DAUTOVIC, ordförande för SULF:s doktorandförening.

Berätta kort om din bakgrund! – Jag är specialistsjuksköterska med lång klinisk vårderfarenhet innan jag tog steget in i akademin. Jag antogs till forskarutbildningen vid Högskolan Väst och befinner mig nu i slutfasen, med disputation planerad i vår. Min forskning fokuserar på förutsättningar för arbetsintegrerat lärande, personcentrerad vård och arbetstillfredsställelse hos diabetessjuksköterskor.

Vilka frågor är prioriterade för SULF:s doktorandförening?

– En av styrkorna i doktorandföreningen är att vi är engagerade doktorander från olika lärosäten, flera med långvariga uppdrag som ger kontinuitet och möjliggör ett långsiktigt påverkansarbete. Under 2026 prioriterar vi goda och hållbara arbetsvillkor för doktorander, akademisk integritet, maktstrukturer samt fortsatt arbete med migrationsfrågor. Vi besöker också lärosäten för att fånga upp lokala utmaningar.

Har du några speciella frågor som du brinner för?

– En sådan fråga är att människor ska ha trygga och rättvisa villkor i både vardag och arbetsliv. Min bakgrund har gjort att frågor om jämlikhet och rättvisa ligger mig extra nära. För mig handlar det om att alla – oavsett bakgrund, kön, ålder eller livssituation – ska ha möjlighet att utvecklas, må bra och lyckas i sina studier eller sitt arbete. Det engagemanget präglar både min forskning och mitt fackliga arbete.

Hallå där!

I KORTHET

och återhämtning. På många lärosäten tillämpas så kallad schablonsemester för doktorander och lärare. Det innebär att semestern automatiskt läggs ut under sommaren, vanligtvis med start från måndagen efter midsommar, om man inte skriftligen överenskommer om annat.

Det är inte helt ovanligt att informationen är bristande om vad schablonsemestern innebär och att du själv måste ansöka om att ta ut semestern på annan tid än schablonen för att hindra att den läggs ut automatiskt.

Var uppmärksam på om ditt lokala arbetstidsavtal för lärare innehåller schablonsemester, särskilt om du är doktorand. Det händer att doktorander går miste om att utnyttja sina semesterdagar då de arbetar sommaren igenom omedvetna om att schablonsemester lagts ut. För att veta om schablonsemester tillämpas vid ditt lärosäte, kontakta din lokala Saco-S-förening eller personalavdelningen på ditt lärosäte.

Beredskapslåda till medlemspris

○ Folklådan är en prepperlåda som ger dig grunden till en bra krisberedskap till bra pris. Lådan är en bra grund som du kompletterar med exempelvis frystorkad mat, konserver och skafferivaror som är lätta att tillaga eller till och med går att äta direkt. Glöm inte t-sprit, varma kläder, kontanter, värktabletter och personliga mediciner. Medlemspriset för Folklådan är 1 100 kronor (inkl. moms) plus frakt. Lådan innehåller bland annat ett Trangiakök, multivevradio, vatten-

En fråga – tre svar

dunk, vattenreningstabletter, räddningsfilt och första-hjälpen-kit. Läs mer och beställ på sulf. se/mina-sidor/medlemsformaner/beredskapslada-till-medlemspris.

Logga in på sulf.se

○ På SULF:s webbplats hittar du det mesta du behöver veta när det gäller högskolesektorn. Under fliken Jobb, lön och villkor kan du till exempel läsa om lön och lönesättande samtal, arbetstider och tips inför din akademiska karriär. Passa också på att logga in på sulf.se/ mina-sidor för att se vilka uppgifter SULF har om dig i medlemsregistret. Är det rätt arbetsgivare och aktuell mejladress? Ändra själv uppgifterna om de inte stämmer så att vi kan nå dig snabbt och stötta dig på bästa sätt. I inloggat läge så får du också tillgång till dina medlemsförmåner, till exempel lönestatistik, rabatt på försäkringar och skrifterna Råd inför din föräldraledighet och Expeditionsguide för den akademiska karriären

Vad har ni på gång i er SULF-förening under 2026?

Per Lundgren, Umeå universitet.

– SULF/Umeå kommer att ha aktiviteter om professionsfrågor och arbetsvillkor för olika medlemskategorier. Vi kommer också att engagera oss i hur det minskade ekonomiska utrymmet påverkar våra medlemmar.

Darcy Parks, Linköpings universitet.

– Vi vill skapa debatt om karriärmöjligheter och utmaningar, synas på campus med affischer och intressanta seminarier, och fortsätta kommunicera regelbundet med våra medlemmar.

KALENDARIUM

Örebro: Årsmöte i SULF-föreningen vid Örebro universitet.

Webbinarium på svenska: pension – finns det ett liv efter jobbet?

KI, sem: Vad gäller om du riskerar att bli av med din tillsvidareanställning?

Göteborg: Seminar in English for doctoral candidates.

Webbinarium på svenska: doktoranders rättigheter och skyldigheter.

Mer info hittar du på sulf.se/kalender

Patrik Mosveen, Högskolan Dalarna.

– SULF-föreningen vid Högskolan Dalarna arrangerade nyligen, för fjärde året i rad, en paneldiskussion om akademisk frihet och hur vi bevarar den, skillnader och likheter mellan friheterna.

FRÅGA OMBUDSMANNEN

Ändrad riktålder – hur påverkar det min pensionsplanering?

Jag jobbar på ett universitet, har precis fyllt 60 och börjat tänka på när jag ska pensionera mig. Hörde något om ändrad riktålder, påverkar det mig? Och hur hänger det ihop med tjänstepensionen?

STEFAN

SVAR: Hej! Till att börja med kommer jag att förklara begreppet riktålder. Riktåldern innebär kortfattat en rekommenderad pensionsålder som har införts inom den allmänna pensionen och är anpassad efter hur länge vi förväntas leva.

Den ökade medellivslängden i Sverige får konsekvensen att den allmänna pensionen måste fördelas över fler år. Syftet med en rekommenderad pensionsålder är att styra när man börjar ta ut sin allmänna pension för att pensionerna ska ligga på samma nivå som för tidigare generationer –trots att vi lever längre.

MAN KAN BÖRJA ta ut allmän pension tre år innan gällande riktålder och man kan också vänta med att ta ut pensionen till efter riktåldern. Det är viktigt att känna till att om du börjar ta ut allmän pension innan riktåldern blir din pension lägre varje månad, då den ska räcka fler år. Med andra ord; ju längre du väntar med att ta ut pensionen, desto högre månatlig pension får du.

Riktåldern styr också när du kan få tillgång till de ekonomiska förstärkningar som hör ihop med allmän pension, till exempel garantipension och bostadstillägg. Dessa ersättningar kan tidigast

betalas ut till de pensionärer som uppnått riktåldern. Riktåldern styr även hur länge man har möjlighet att få a-kassa och sjukersättning, vilka kan betalas ut fram till att riktåldern uppnås.

Olika årskullar har olika riktålder för uttag av allmän pension. För dig som är född 1965 är prognosen för riktåldern 67 år – samma som för övriga som är födda tidigare under 60-talet. Du kan tidigast börja ta ut din inkomstoch premiepension från 64 års ålder. Du kan läsa mer om riktålder och annat som gäller för den allmänna pensionen på Pensionsmyndighetens webbsidor.

”Det är viktigt att känna till att om du börjar ta ut allmän pension innan riktåldern blir din pension lägre varje månad, då den ska räcka fler år.”

HUR HÄNGER DÅ detta ihop med tjänstepensionen? Riktåldern gäller endast för uttag av den allmänna pensionen. Tjänstepensionen som du får genom att arbetsgivaren har kollektivavtal har andra åldrar för uttag. För dig som är statligt anställd gäller tjänstepensionsavtalet PA 16. I detta avtal står att den som är född 1965 eller tidigare kan börja ta ut sin tjänstepension redan vid 61 års ålder (för de som är födda senare gäller i stället 63 år).

Det finns alltså ingen koppling till den allmänna pensionens regler om uttag, utan det är separata regler som gäller för tjänstepensionen. Dock är det samma för-

hållande vad gäller tidigt uttag av pension, det vill säga om du börjar ta ut tjänstepensionen tidigt så blir det en lägre pension per månad då den ska räcka fler år än om du börjar ta ut pensionen senare. Ett alternativ till att ta ut tjänstepensionen tidigt är att undersöka om du kan ansöka om delpension hos din arbetsgivare.

DELPENSION ÄR EN möjlighet att gå ner i arbetstid för de som är födda 1965 eller tidigare och jobbar i statlig sektor och kan beviljas för de som är mellan 61 och 65 år. Som alternativ finns det möjlighet att ansöka om tjänstledighet på deltid från att man är 63 år. På så sätt kan du jobba mindre men fortsätta tjäna in till både allmänoch tjänstepension, samt skjuta upp uttaget av pension. Det går också att jobba deltid och samtidigt ta ut en del av pensionen vid behov.

Om du funderar på att ta ut tidig pension är det även viktigt att tänka på att skatten blir högre än skatten på lön där man får jobbskatteavdrag. Pensionärer får lägre skatt genom ett förstärkt grundavdrag först från en viss ålder beroende på när man är född. De som är födda 1960 får lägre skatt på pension från året man fyller 68. För senare årskullar har det ännu inte beslutats från vilken ålder den lägre skatten kommer att gälla.

Innan du beslutar dig för när och hur du vill ta ut din pension är mitt råd att planera med hjälp av Minpension.se, som ger dig en samlad bild av din totala pension och visar hur uttag vid olika åldrar påverkar din framtida pension.

Anna Ekenberg Ombudsman

! Har du en fråga? Undrar du något om exempelvis anställningsvillkor, upphovsrätt eller något annat som rör din profession som forskare eller universitetslärare. Ombudsmännen finns här för dig och svarar på dina frågor. Mejla kommunikation@sulf.se

Har du koll på dina medlemsförmåner?

Rabatt på tågresor och hotell, förmånliga bolån och försäkringar, billigare böcker och teaterbiljetter. Som medlem i SULF har du tillgång till en mängd olika förmåner.

Gå till sulf.se/medlemsformaner för att se allt som ingår i ditt medlemskap.

För att komma åt medlemspriserna behöver du vara inloggad.

Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet och ledamot av Nobelkommittén för fysiologi eller medicin. Hans banbrytande forskning utforskar utvecklingen och plasticiteten i kognitiva funktioner, särskilt arbetsminnet, samt deras neurala grunder.

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och ledamot av Svenska Akademien. Hennes forskning spänner över språkfilosofi, kunskapsteori och medvetandefilosofi, med ett aktuellt fokus på hur sanning och evidens bär upp demokratin.

Följ oss på Linkedin!

Avsändare: Universitetsläraren, Ferkens gränd 4, 111 30 Stockholm