Del 1: Sagan om Trollefars äventyr
Kapitel 1
Trollefar presenterar sig och sin familj
I det stora mörka köket puttrar det på spisen. Trollemor står och rör i gröten som är hela familjens favoritmat.
Blåsippan som var familjens katt låg och sov på diskbänken bredvid grytan. Familjens hund som hette Kryckan hasade sig fram med ena benet i gips som vanligt.
Trollefar själv hade fullt sjå att samla ihop alla trollungarna så att de kunde sätta sig till bords och äta frukostgröten.
- Fy vad äckligt, sa Trolletta, nu har Blåsippan bajjat i gröten igen!
Trolletta fick sitt namn eftersom hon föddes först av alla de tio trollungarna. Hon var alldeles rödhårig och hade humör därefter.
- Tänk att Blåsippan måste bajja i gröten just på min födelsedag.
Det är väl idag jag fyller år Trollefar?
- Jag tror det, sa Trollefar, vänta lite så ska jag titta vad som står inristat på din träslev
Trolletta. Det står tisdagen den femte augusti på den, så det måste det vara.
Det betyder att du fyller 14 år idag, kära nån har vi någon present till dig då?
- Trollemor, har du någon present till Trolletta frågade Trollefar?
- Det tror jag att jag har någonstans, men jag måste leta.
Katten som hette Blåsippan hade vaknat och sträckte på sig. Hon gick mot grytan för
att uträtta sina behov. Men just som hon satt sig till rätta kom Trollefar och lyfte bort
henne och sa:
- Nu får du skärpa dig Blåsippan, tänk på att Trolletta fyller år idag.
Ut ur mitt hus och stanna där tills du har gjort det du ska.
Blåsippan smet ut genom dörren tätt följd av Kryckan, dörren slog igen lagom på Kryckans ogipsade bakben och hunden ylade till. Aoooooo!
- Inte nu igen, skrek Trollemor, att du aldrig lär dig att skynda dig ut. Hunden tittade slokörat på Trollemor och haltade iväg efter Blåsippan ut i skogen. Skogen var en riktig trollskog med gamla tjocka uråldriga träd som stod tätt ihop.
Det fanns ett tjärn lite längre in i skogen som det ångade från. Trollefar brukade lura sina trollungar att det bodde en gammal häxa i tjärnen.
Om de gick för nära skulle häxan sträcka upp sina knotiga händer och dra ner trollungarna till sig. Sedan skulle de aldrig kunna ta sig upp mer. Trollungarna gick aldrig i närheten av tjärnen men det gjorde Blåsippan och Kryckan. De var inte rädda för häxan.
- Det finns ändå inga häxor, sade Blåsippan, men troll finns det ju, sa Kryckan. Dem som vi bor hos tex.
- Det förstås, sa Blåsippan, men de är snälla i alla fall. Tänk att du är så dum att du tror att grötgrytan är en toalett sa Kryckan.
- Ja och tänk att du är så dum att du alltid fastnar med ett av dina bakben i dörren varje gång du ska gå in eller ut, sa Blåsippan.
Just då sträcktes två gamla knotiga händer upp ur det grönbruna vattnet. En gammal häxa reste sig ur tjärnen. Hon hade långt brungrått hår och en alldeles kolossal näsa med en vårta på.
- Vem är ni? Och vad vill ni vid mitt tjärn, frågade häxan.
- Jag skulle bara bajja sa Blåsippan. Förlåååt då....
- Ge er iväg härifrån båda två, sa häxan. Kom aldrig mer hit och väck mig.
När en gammal häxa som jag sover i tjärnens djup vet man aldrig vad som kan hända om hon blir väckt. Om jag vore ni, skulle jag springa bort fortast möjligt.
- Hon har rätt, sa Kryckan, kom nu din flamsiga katt så drar vi.
Blåsippan följde tätt efter Kryckan som hade börjat hasa iväg.
När Blåsippan och Kryckan kom tillbaka till trollehuset var all gröten uppäten och alla trollungarna låg och sov med magarna i vädret.
- Typiskt att vi inte hann hem innan allt var uppätet, sa Kryckan.
Nu får vi ge oss iväg ut i skogen och leta efter något att äta.