Hashtag FOTO April 2016

#FOTO

NR4, April 2016

Fokus: Vardagligt Vad ses som vardagligt i den egna personliga tillvaron?

Gråskalan...

Den grå vardagen skildras inte i färg utan i olika nyanser av svart!

Vardagens Betraktelser Kjell Kalixon vänder kameran mot sin dag!

Läs, dela, bidra!

Redaktör: Tomas Karlsson Ass. Redaktör: Isabell Thurban Design: Webtrix Consulting Omslagsbild: “Vintergatan” av Marcus Liedholm I detta nummer: Eva Carlsson - evacson.com Terje Hellesø - terjehelleso.se Lennart Söderberg Marcus Liedholm - marcusliedholm.se Kjell Kalixon - kjell.kalixon@hotmail.se Mårten Lundgren - ml-naturephotography.blogspot.se Heinz Innerhofen - h-innerhofer.com Per Andersson - perandersson.se Jarl von Schèele - jarlvonscheele.se

Stödannonsera gärna hos oss!

Vi förbehåller oss dock rätten att välja bort reklam. hashtagfoto@webtrix.se Björkvägen 15 264 37 Klippan Kontakt: hashtagfoto@webtrix.se Facebook: facebook.com/hashtagfoto All text och bildmaterial i magasinet är respektive upphovsrättsinnehavares egendom och får inte spridas vidare eller kopieras utan ett skriftligt tillstånd från respektive upphovsrättsinnehavare.

2016 © #Foto

Redaktörens Reflektioner “...varje dag blir en vardag om du inte själv tar ansvar för att göra den till något...”

Tomas Karlsson är född -74, sambo, trebarnspappa och genuint fotografiskt intresserad sedan decennier tillbaks.

Boende i Skåne och fotografiskt aktiv över hela landet med spetsintresse i konst-, sport- och naturfotografi.

Tomas Karlsson Tomas Karlsson / Redaktör

Strävar efter att ses som ett modigt lejon, eftertänksam filosof och kreativ medmänniska.

Tack för att du läser och aktivt delar vidare detta magasin...

Ta också chansen att aktivt reagera på innehållet genom att kritisera, kommentera och föreslå förändringar/uppslag genom att följa magasinets egna facebooksida “Hashtag FOTO”.

Mycket av min vardag har kretsat kring NR4 av #FOTO. Den kreativa kraft som trycker på och vill komma till uttryck gör mig ödmjukt medveten om mina personliga begränsningar. Min avsikt var att dela detta nummers arbete i samvaro med någon annan men ingen har tagit steget fram. Det är ett rakt konstaterande mera än ett gnäll över sakens tillstånd.

Temat för numret har varit det mest utmanande hittills. Jag har fått vända ut och in på mina resonemang för att komma ner i

någonting alls kring det vardagliga. Min egen totala avsaknad av en vardag har gjort uppgiften komplex att tänka på och fundera kring. Ju fler perspektiv jag plockat fram, desto mindre begriplig har min egen syn på det vardagliga blivit. Det enda jag egentligen själv anser jag fått konstaterat är att varje dag blir en vardag om du inte själv tar ansvar för att göra den till det något motsatt.

I detta nummer har fler personer än tidigare spontant valt att medverka och göra något annat av sin vardag. Det glädjer mig mycket att kunna presentera dessa medvetet kreativa individer och deras uttryck.

En omvandling av vardaglig tid till en mera meningsfull tid, som fylls av personliga, eftertänksamma och djupsinniga uttryck, vet jag ger människan stor inre frid, sinnlig lycka och djup samvaro.

Innehåll

Fokus: Vardagligt Personliga 8

Se Detaljerna i Vardagen 12

8

Fokus: Vardagligt Personliga

38 Gråskalan...

12

Se detaljerna i vardagen

42

Vardagens vingar i hemmamarkerna

16

Inte alla hästar i stallet

56

Kolmården - En skog med själ

24

Am, Are, Is

64

Vardagliga betraktelser

28

Det ovanligt vanliga

74

5x Naturfotograf

Inte Alla Hästar i Stallet 16 80

Naturligtvis fotograferat

Am, Are, Is 24 #FOTO NR4 fokuserar på det Vardagligt Personliga.

Att ha en vardag är en del av tillvaron. Det vi själva ser som vår vardag är ofta vida skilt från andras uppfattning av den. Vardagen diskuteras sällan.

Den gemensamma vardagen fascinerar sällan någon alls medans en personlig tillvaron i vardagen ter sig oerhört intressant för många.

En grå vardag kan skickligt dölja de mest färgstarka personligheterna och fenomenen.

I detta nummer får det vardagliga ta plats.

Innehåll

Det Ovanligt Vanliga 28

#FOTO är ett Crowd - Culture magasin Crowd-Culture innebär att magasinet är en öppen plattform för den som vill publicera sitt material.

Crowd-Culture innebär att magasinet har en fri och flexibelt påverkansbar form.

Crowd-Culture innebär att din vilja i samverkan med övriga deltagares viljor sätts i centrum, ej ekonomin.

Vardagens Vingar 42

Kolmården En skog med själ 56

Vardagliga Betraktelser 64 I #FOTO NR5 fokuseras det på Temat: Micro/Macro Kosmos.

Efter förfrågan från ER, läsare, har vi skaffat

SWISH 0760181462 så det finns nu en möjlighet att helt fritt och enkelt stödja #FOTO med ett valfritt ekonomiskt bidrag om man känner att man så vill göra.

Vi lever på en plats i kosmos utan att någonsin uppleva det obemärkta lilla eller det oändligt stora. Båda storleksextremerna är lika ogreppbara och omöjliga att ta in fysiskt som sinnligt. Ändå bör vi som människor förhålla oss till dem dagligen.

I nästa nummer riktar vi fokus mot det kosmos vi sällan ser.

Välkommen att publicera ditt bidrag!

“Om inte du, vem? Om inte nu, när?”

- Emma Watson 2015

Alla svar på frågor om publicering samt nyheter och information om magasinet får du i facebookgruppen: hashtag foto.

Fokus: Vardagligt Vardag!

Min egen individuellt personliga vardag? Våra gemensamt förekommande vardagar?

Varje dag av liv sammanfattat i ett ord som beskriver en likartad närvaro i tillvaron med bevarandet av den egna existensen i centrum.

Den vardagliga passivitet som möjliggör att en personlig vardag över tid uppkommer definieras i ett ord lika brett som en ocean men samtidigt lika personligt skarpt som en knappnåls spets.

Att nå en djupare förståelse för ordets sanna innebörd börjar för mig med att greppa motsatsen till vad vardag betyder, för mig?

Så... In i tankespiralen om vad ordet vardag innehåller för djupare mening, om någon alls.

8 #FOTO April 2016

Vardag, för mig, betyder “ständigt lika bevarande i varje dag”.

Motsatsen blir då “tillfälligt olikt tillblivande ur en natt”.

Ur det filosofiska antagandet kan jag dra den större insikten att varje dag inleds med ett tillblivande som möjliggör bevarandet av den egna existensen genom behovsbaserade sysslor som gör att vi överlever vår vardag.

Enda gången detta överlevnadsfokuserade beteende bryts är om yttre fenomen påverkar och kräver vårt fokus.

Vardagen blir ur det perspektivet en produkt av de personer, ting och fenomen som fysiskt fyller upp tillvaron varje dag men även de fenomen som dagligen återkommer i minne och sinne.

Jag vill definiera det personligt vardagliga som de vanor vi medvetet vanligen återkommer till under en dag och över tid, oavsett om dessa vanor behandlar sådant som fyller upp vår vardag eller de handlar om sådant som saknas oss i vår vardag.

Vår vardag... .. .

Finns egentligen “Vår vardag” som begrepp eller det är ett övergrepp att ens definiera upp något som “vår lika vardag”?

Kan jag rakryggat påstå att “vår lika gemensamma vardag” existerar utan att genom detta konstaterande också påstå att vi alla är samma i vår tillvaro?

Blir inte en sådan vårligt definierad tillvaro mera en

Väntan. Vardaglig väntan på någon eller något. I skuggan av sig själv.

“Vardag - Ständigt lika bevarande i varje dag.”

“Motsatsen - Tillfälligt olikt tillblivande i en natt.” solidarisk samvaro runt behovet att personligen överleva vardagen för att kollektivt ha möjligheten att kunna förlänga den egna existensen genom avkomma.

Visst finns det ett antal elementära existensiella måsten som återkommer i människors vardag eftersom att de mänskliga behoven är gemensamma men att säga att alla är samma kan vara lika personligt fel som det, i sak, är rätt.

Det vardagliga är dock otvivelaktigt grundat i de dagligen återkommande, gemensamt förekommande, mänskliga behoven.

Ovanpå dessa läggs det ett tunt lager av personliga val och bortval som ger vår vardag en unik mening och formar en speciell, avskild och enskild tillvaro där vi som individer uppdefinierar oss.

Det som varit tydligt för mig är att det personligt vardagliga väsentligt skiljer sig från det vi gemensamt uppfattar som vardagligt och att denna syn ändras när tiden tas med i betraktandet av det vardagliga.

Det vardagliga verkar förförstås utifrån en tidsmässighet där det vi under en tid gjort eller tänkt förvandlas till en vardaglighet.

Allting som förekommer i tillvaron blir över tid en del av den personliga vardagen oavsett om det är en stridsvagn i trädgården eller avsaknaden av en kroppsdel.

Vi lever alla i ett förhållande till tiden och alla har en egen syn på hur mycket tid som måste passera för att något spännande, nytt och unikt ska bli en del av vardagen.

Vissa högflexibla individer omformar sin vardag varje dag medans mer strukturkänsliga personer behöver decennier på sig för att skifta sin vardags innehåll.

Egen moral och etik sätter förväntningar på den personliga vardagens innehåll. Andra människor i samvaron sätter också stor press på hur den personliga vardagen ska vara.

Samhällets olika lager ställer stora förväntningar på medborgarnas vardag.

Den stora massan är lyckligt ovetande om vilken vardag de lever sina liv i och några är oerhört olyckligt medvetna om vardagens innehåll.

Vilka inre förväntningar har du på din vardag som gör den till mer än ännu en vardag?

Färdas. Fysisk transport är en stor del av vardagen. #FOTO April 2016 9

Spis, diskmaskin, sopor - Vardagen gör sig påmind i alla hem.

10 #FOTO April 2016

Dassrullen - En personligt viktig återkommande vardagssyssla.

Frukostsmulspåret - Spår efter vardagens kamp för överlevnad. Utan dem, ingen vardag.

Toalettsitsen - Personliga behov uträttas dagligen och dess avtryck dröjer kvar i vardagen.

#FOTO April 2016 11

Se detaljerna i vardagen!

av Marcus Liedholm

Kan man se något bildmässigt intressant om man iaktar vardagliga föremål?

Finns där något intressant som man i normala fall inte hinner eller bryr sig om att se?

De frågorna ställde jag mig när jag gick runt i mitt egna hem. Trots ansträngning såg jag inga motiv jag tyckte var tillräckligt spännande. Därför började jag fundera på om jag skulle kunna skapa något intressant genom att flytta runt saker, för att skapa intresanta kompositioner och kontraster. Men då föll ju tesen om att vardagen är intressant som den är!

Det var viktigt för mig att inte arrangera bilderna och att ta dem i befintligt ljus, för att visa föremålen så som man möter dem i vardagen.

Istället tog jag med kameran till en närstående persons hem, och plötsligt blev det så mycket enklare. Under loppet av några timmar hittade jag massor av motiv som jag kände var vackra eller spännande.

Hur kunde det komma sig att detta gick så mycket lättare att genomföra i någon annans hem än mitt eget? Antagligen är den största orsaken just att man lätt blir blind för sin egen vardagliga miljö. När man går omkring i sitt eget hem är det så många andra tankar som kommer flygande, såsom minnen, inköpslistor, städning, och husdjur som vill ha uppmärksamhet. Jag märkte också att jag istället för att enbart leta motiv, funderade på vad betraktaren skulle tycka om mig som person för att jag visade just dessa delar av mitt hem. Så jag blev kritisk, vilket hämmade mig ytterligare. Eller så är det bara så att jag har ett ointressant hem.

- Marcus 12 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 13

14 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 15

Inte alla h채star i stallet? av Eva Carlsson

16 #FOTO April 2016

Jag undrar emellanåt vad jag gjorde av min fria tid innan jag började tillbringa den i stallet och innan jag började att fotografera.

Ett svagt minne av sådant som böcker, trädgård och träning dyker upp i huvudet... #FOTO April 2016 17

Man kan ju tänka sig en mer glamo-

syrbana och alla trädgårdsstolar och

När jag linkade in till min kiroprak-

rös vardag än att mocka hästskit…

hinkar blev hinderstöd, medan krat-

tor första gången fnös han när jag

tor och räfsor blev bommar. Mina

berättade vad jag sysslade med på

föräldrar suckade, och i mitt tycke

fritiden, och menade att stallsysslor,

fördärvade, mina fina banbyggen när

det är definitivt inte något man räk-

de samlade ihop alla stolar och träd-

nar in på träningskontot, det räknas

gårdsverktyg.

som SLIT och ingenting annat.

Det är onekligen något ytterst vardagligt över en sådan syssla, även om man står där och mockar en nyårsafton, och det gör man ju. Jag ställer mig inte alltför sällan frågan vad jag gjorde av min fria tid innan

Till sist så hamnade jag i ett stall

jag valde att tillbringa den i stallmiljö.

ändå, via en ridskola. Stallet jag nu

Det har pratats ganska mycket om de s k återvändarna, alla de (framför allt) kvinnor som i mogen, d v s min ålder återvänt till ungdomens hästliv. Det liv de övergav för studier, barn och karriär och kanske inte helt ovanligt, av ekonomiska skäl.

Jag själv tillhör dock inte återvändargruppen, utan hann passera 40 innan jag hamnade på hästryggen på riktigt för första gången, även om längtan upp definitivt inte saknats.

Som liten använde jag trädgårdsslangarna hemma till att göra en rektangel som skulle föreställa dres18 #FOTO April 2016

kallar hemma hamnade jag i lite av en slump, jag skulle bara rycka in och hjälpa till lite. Nu har det gått något år i denna nya vardag…

“Belöningen är en kopp som det ångar om i minusgraderna.”

För en höbal, till exempel, jonglerar

hästarnas tuggande och hälla upp en

faktiskt också utveckla sig till något

man inte med vänsterhanden pre-

kopp kaffe. En kopp som det ångar

bra.

cis. Befinner man sig i ett vanligtvis

om i minusgraderna.

vintergrått Skåne som för en gångs skull bjuder på riktig vinter och snö, då får alla tillgängliga resurser kallas in. Fem tappra kämpar behövdes vid något tillfälle för att baxa in den nedsnöade och fastfrusna balen i stallet. De fyrbenta står och stirrar förvånat och talar tydligt om att de börjar tycka att middagen faktiskt dröjer lite för länge. Det är vardagligt

Till vardagen hör också oron för att

Att släpa runt, vad som en dålig

något ska hända. Jag har med gråten

dag känns som hundratals meter

i halsen stått i hagen och tagit farväl

vattenslang är inte heller så lätt alla

av en häst i min närhet, som nog

gånger. Visst, det kan vara tungt rent

vi, alla inblandade, trodde skulle få

fysiskt, men det som kan få den här

sin dödsdom vid veterinärbesöket

i övrigt ganska lugna människan att

dagen efter. Hon finns med oss än,

svärande stå och hoppa jämfota av

pigg som en lärka.

ilska är alla dessa knutor och fnurror som kan uppstå – slanghams, kort

När hästarna någon sommar gjort

så det smäller om det!

sagt.

upp om rangordningen i hagen har

Belöningen kommer lite senare,

Å andra sidan, de dagar den är om-

belplast. Jag har kört därifrån med

tänksam nog att bara elegant veckla

hjärtat i halsgropen och på väg dit

ut sig varv på varv, känner jag en

igen på morgonen funderat på och

rent orimlig tillfredsställelse över

bävat inför den syn som skulle kun-

detta och resten av dagen brukar

na möta mig när jag kom fram.

när man kan stå lutad mot den där förbaskade höbalen, som doftar alldeles ljuvligt, och får lyssna på

jag velat svepa in dem allihopa i bub-

#FOTO April 2016 19

När hästen jag är ödmjuk tjänare till, står vid grinden och ser långt efter mig när jag ska köra därifrån, tittar jag henne i ögonen, som för att säga att ”nu lovar du att du är frisk och hel när jag kommer tillbaka igen”. De kan vara så vansinnigt starka och så ohyggligt sköra på en och samma gång och det är en del av vardagen i hästars närhet som jag har lite svårt att hantera och vänja mig vid. Jag svor dyrt och heligt att jag inte skulle fästa mig för mycket vid henne, men den planen har jag misslyckats fullständigt med.

“Jag svor dyrt och heligt att jag inte skulle fästa mig för mycket vid henne...”

En del råkar ju förstås också ut för

Hade jag fötts in i ett liv med hästar,

en damm, jag passerar ett par alléer,

mer än andra. En luttrad matte i min

eller ridit sedan tidig ålder, hade jag

några hus och någon gård. Jag ser kor,

närhet har fått vänja sig vid att i varda-

troligen inte funderat ett dugg över de

rådjur och rovfåglar, och ibland får jag

gen agera uppfinnar-Jocke till sin hästs

timmar jag tillbringar i stallet, eller på

se älgar, rävar och vildsvin.

skadade hov. Det går att åstadkomma

väg dit och därifrån, då hade jag inte

fler fiffiga lösningar med skumgummi,

vetat om någon annan vardag. Sam-

en sönderklippt regnjacka och silver-

ma sak gäller säkert de ekonomiska

tejp än man kan föreställa sig. Det har

prioriteringar jag gör nu, där det ser en

varit en långdragen historia som pend-

smula annorlunda ut nu än innan t ex

lat mellan hopp och förtvivlan och inte

hästskor och hovslagare kom in i ekva-

bara gjort hål i plånboken utan också i

tionen. Det är ju fullkomligt självklart

de boxväggar som kommit i vägen när

att HON ska ha nya skor och ”häst-

den frustrerade hästen som konvale-

pedikyr”. Att mina stallskor inte håller

scent tvingats vara inne. När då en ful-

tätt – Ja, det är väl inte hela världen?

lastad skottkärra får punktering på väg

Jag torkar…

jag heller, förutom till det yttre förstås.

De vägar man far fram och tillbaka på,

på väg hem.

ut i till gödselstacken, det är då man kan få höra ett uppgivet ”Jag orkar inte längre!!!” där utifrån mörkret, och ett trött och smått hysteriskt skratt sprider sig genom stallet. Hon tittar emellanåt på sin häst och undrar suckande varför hon inte har en ”vanlig” häst, men med så mycket kärlek i blicken att det står fullständigt klart att det är ju den här hästen hon vill ha.

20 #FOTO April 2016

Årstiderna passerar, det regnar och det snöar, och ibland är det så halt att jag förbannar mig själv för att jag inte tog den stora vägen (vanligtvis kallad omvägen). Jag ser soluppgångar och jag ser solnedgångar och jag tröttnar aldrig på den, trots att jag kan den så väl. Vägen är aldrig riktigt densamma, men det är å andra sidan kanske inte Oftast måste jag passera inom affären

slutar man lätt till slut att verkligen se, men med vägen till stallet är det lite

De gånger jag inte har halm i mössan

annorlunda. Jag kör vägen till och från

och är smutsig upp ända upp till näsan

stallet minst fyra gånger i veckan, fram

är lätträknade. Att känna igen ansikten

och tillbaka är det väl knappt 2,5 mil.

är inte min starka sida, men för sä-

Det är inget speciellt med den egent-

kerhets skull hälsar jag numera på fler

ligen, en vanlig liten väg. Den går ge-

människor i den lokala ICA-butiken än

nom skogen, mellan beteshagar, förbi

jag gjorde tidigare.

Människor i ridkläder – oftast, men

hovarna, det som tydligen är allra

länge. Vi, något äldre damer i stallet

för att inte verka snorkig (om något

roligast! Det vi andra gör till vardags

har nog kvar en hel del av H:s käns-

så är det blyghet och dålig syn) även

i stallet, kanske utan att alltid tänka

la ändå, speciellt om vi varit borta

på en del som ser vagt bekanta ut,

på vad vi gör, är för henne någonting

några dagar. Att se en mörkbrun

de kan ju vara så att jag helt enkelt

nytt och spännande. Att få stå och

nyrullad lerfigur i hagen komma

inte känner igen dem utan stövlar

rykta en stor, varm och mjuk ponny

hummande och smågnäggande för

och piska…

blir någonting nästan högtidligt.

att möta upp vid grinden, det är inte vardag – det är fortfarande något

Ett av stallets tvåbenta nytillskott

Jag hoppas den känslan håller i sig,

väldigt speciellt!

är H, den mest rosa uppenbarelse jag sett. Snart fem år gammal kliver hon in i stallet för veckans stund i sadeln iförd rosa jacka, rosa ridbyxor och rosa strumpor. Hon har fått en rosa hink för de givetvis rosa ryktsakerna, och den glittriga hovkratsen är förstås… rosa. Man skulle väl kunna säga att det enda som inte är rosa är morötterna hon tar med sig!

Hon är koncentrerad till tusen, men ler lyckligt när hon sitter till häst, fast minst lika viktig verkar stunden före och efter vara. Noggrant och med allvarlig min ryktar hon, och med sin mammas hjälp kratsar hon #FOTO April 2016 21

Stallets kloka ägare brukar säga att

kanske aldrig skulle korsats om

vackra bilder kan ju låta som en en-

man ”får” den häst ens personlighet

det inte varit för stallets skull. Jag

kel sak, men så är tyvärr inte fallet.

behöver. Den som har ett häftigt

tror det blir så, när vi ser varandras

Att fotografera livet i stall och på

temperament och en häst som ser

osminkade och kanske trötta sidor

stallbacke är lockande, men oftast är

spöken i varenda buske, och kan-

så ofta. Att upprätthålla fasaden

man ju så upptagen med och foku-

ske är som ett popcorn att sitta på,

blir inte så viktigt där i stallet bland

serad på det som ska göras att när

måste helt enkelt ta det lugnt och

skottkärror och gödsel, och ett par

väl arbetet är utfört, då är jag för det

komma ihåg att andas för att det ska

av vännerna i stallet är nog två av de

mesta så smutsig att jag knappt vill

bli någonting bra av det hela. En lite

personer som känner mig allra bäst.

röra kameran. Den fyrbenta varelsen

för snäll och diplomatisk mespropp

Glädjeämnen, likväl som sorger och

närmast mitt hjärta är heller inte

som jag själv, fastnade för en dam

bekymmer ventileras där under ar-

övertygad om att det är en god idé

som kan vara både stökig och tuff i

betets gång, både vad gäller djuren,

att stå still, så henne har jag knappt

stallet, och jag får konstant träna på

men inte minst livet i övrigt.

några bilder på. Andra, mer lätt-

att vara bestämd, tydlig och gräns-

flirtade får ställa upp istället. Om-

sättande.

givningarna då? Jodå, solen går allt

Samma kloka kvinna säger också att det man vill inte alltid är det man behöver, och det är någonting jag bär med mig var dag. För det finns ju inte

“I stallet, bland skottkärror och gödsel, blir det inte så viktigt att upprätthålla fasaden.”

bara hästar i stallet, det är ju stallfolket också! Vi, människor, i stallet kommer omärkligt närmare och närmare varandra, även om våra vägar

22 #FOTO April 2016

som oftast upp riktigt vackert över gödselstacken, vilket lett till att jag har fler bilder på den än på vissa av djuren, men jag kämpar på. Jag gör faktiskt det, det hör ju på något sätt vardagen till. Liksom det hör varda-

Att sedan, om man både har tillgång

gen till för mina stallkollegor att stå

till hästar i sitt liv och tycker om att

ut med mig, mina konstiga idéer och

fotografera, få till mängder med

min kamera…

“Mina konstiga idéer och min kamera hör vardagen till…..”

#FOTO April 2016 23

AM

ARE

IS

by Heinz Innerhofen

24 #FOTO April 2016

Heinz Innerhofer *1964 Studied at the film school “Zelig School for Documentary Films” in Bozen. A series of periods abroad followed, as an assistant cameraman for various documentary films for the ORF, ZDF, SRF and RAI, before returning to South Tyrol and completing a 3-year course as a bookbinder. By coincidence I came to Munich, where I worked as a photographic assistant for a few years.

I started independent work as a photographic and graphic designer in 2001 and in 2010 I completed a 5-semester course in artistic and representative photography at the Austrian “Prager Fotoschule”, with distinction.

Today I live and work as a freelance photographer in St.Lorenzen (South Tyrol).

#FOTO April 2016 25

Everybody manages - some of us better, other not quite so good - to create an image of themselves to show the rest of the world. A modern-day adventure in between conformance and individuality. Be all yourself but don’t differ from the others.

The good news is: happiness is still achievable, the Western world will survive, and we’ll keep searching for love. We don’t have to believe in any God, we don’t have to get married, we are allowed to tattoo our body. We can become a doctor despite having our nose pierced and are allowed to be hetero-, homo-, bi-, pan-, polyor whatsoever-sexual.

Never before has the individual been as free as today. Be who you are! The world shouts at us. Unfold! Do your own thing! Make something of yourself! This is the imperative of contemporary individualism.

The bad news is: Never has there been more pressure to be happy and successful than today. We are doomed to be happy. We are forced to be successful. We have to be.

Individualism has become compulsory.

As a result I ask myself the decisive question or ignore it: Do I still even know who am, I?

#FOTO April 2016 27

Det ovanligt vanliga av Terje Hellesø

28 #FOTO April 2016

Nostalgisk sommarkväll – Fårö, Gotland – 14 juni 2007 (Samsung Pro 815, 50mm, bl 5, 1/125 sek, blixt och 100 ISO)

Vägen – Brahehus, Småland – 28 januari 2006 (Nikon D100, 85mm, bl 18, 1/160 sek och 200 ISO) Campingliv – Stenö, Hälsingland – 13 juli 2007 (Samsung Pro 815, 300mm, bl 4.6, 1/320 sek och 100 ISO)

#FOTO April 2016 29

Under alla mina år som fotograf har jag ständigt återkommit till den samma tesen; om att det finns motiv och bilder överallt.

Egentligen spelar det ingen roll var jag befinner mig, så kan jag alltid börja fotografera; givetvis beroende av både mitt humör och vilken inspiration jag för stunden har.

Numera finns kameran alltid med mig; antingen jag går på en promenad i närmiljön, att jag åker på ett läkarbesök till stan - eller att jag stannar till vid en högst normal rastplats någonstans i Sverige.

Ett spännande utsnitt eller en udda motivkombination kan alltid vara en öppning till något bildmässigt intressant. Jag kan njuta och fascineras, jag kan vara lekfull och barnslig – eller så är jag full i fan och skiter fullkomligt i vad andra tycker!

@ – Söderhamn, Hälsingland – 26 mars 2006 (Samsung Pro 815, 60mm, bl 4.6, 1/320 sek och 50 ISO)

30 #FOTO April 2016

Positivt tecken – Trönö, Hälsingland – 3 augusti 2008 (Samsung Pro 815, 28mm, bl 8, 1/15 sek, genom bilfönster och 50 ISO)

Kraftfulla känslolägen som kan vara värdefulla faktorer på vägen mot annorlunda och intressanta bilder.

Ibland blir det en ”publikfriare” som ger hundra klapp på axeln, några gånger blir jag en hyllad mästare som vågar gå mina egna vägar – eller så blir det bilder där jag nog är den enda som kan se något vettigt överhuvudtaget…

Men när jag fotograferar så finns aldrig andras reaktioner i huvudet, aldrig någonsin! Det skulle helt enkelt störa mina tankar och grumla min kreativitet.

Dessutom förutsätter mitt sätt att fotografera att jag helt enkelt alltid är hundraprocentigt närvarande.

Jag har alltid hyllat vardagen och vardagsmiljön. Även om jag varit på många spännande platser och fotograferat många ovanliga motiv,

i Sverige och utomlands – så är det inte dessa ”högtidsstunder” som är bärande i bildarkivet. Det är vardagsmotiven; de banala motiven som de flesta andra fotografer inte ens skänker en tanke…

Sedan gäller det kanske viktigaste; att försöka skapa bilder som på något sätt är fruktansvärt irriterande, nästan på gränsen till löjligt humoristiska – helt enkelt för att vi så väl känner igen motiven.

Det är nog inte så viktigt att hela tiden leta efter det ovanliga, ej heller att försöka göra det vanliga ovanligt – utan kanske mer att försöka göra bilder där det vanliga blir ovanligt vanligt…

- Terje

Nu får det fan vara nog – Söderhamn, Hälsingland – 8 oktober 2006 (Samsung Pro 815, 100mm, bl 5, 1/60 sek och 50 ISO)

#FOTO April 2016 31

Nätet – Kyrkbyn, Hälsingland – 18 november 2006 (Samsung NV 7, 144mm, bl 6.7, 1/100 sek och 100 ISO) 32 #FOTO April 2016

Maskrosor – Fårö, Gotland – 14 juni 2007 (Samsung Pro 815, 150mm, bl 8, 1/200 sek och 100 ISO)

Två av allt – Rävafallet, Västergötland – 12 oktober 2015 (Pentax K7, 30mm, bl 22, 1 sek, cyanfilter och 100 ISO)

Funderingar – Hög, Hälsingland – 23 maj 2007 (Samsung Pro 815, 28mm, bl 6.3, 1/800 sek och 100 ISO)

#FOTO April 2016 33

Vila – Jönköping, Småland – 8 mars 2012 (Pentax K7, 18mm, bl 22, 1/6 sek och 100 ISO)

34 #FOTO April 2016

Fimpen – Söderhamn, Hälsingland – 11 mars 2006 (Samsung Pro 815, 90mm, bl 3.5, 1/80 sek och 50 ISO)

Fotografiskt minne – Forsa, Hälsingland – 19 mars 2009 (Samsung Pro 815, 150mm, bl 3.5, 1/250 sek och 100 ISO)

En glad skit – Ljunghems kullar, Västergötland – 24 juni 2009 (Samsung Pro 815, 28mm, bl 2.2, 1/125 sek och 50 ISO)

#FOTO April 2016 35

Avskärmande – Söderhamn, Hälsingland – 11 april 2006 (Nikon D100, 24mm, bl 8, 1/100 sek och 200 ISO)

Hackspettens skog – Nordanhöle, Hälsingland – 19 mars 2006 (Samsung Pro 815, 135mm, bl 8, 1/320 sek och 50 ISO)

Linjer – Valdres, Norge – 6 mars 2010 (Pentax K7, 50mm, bl 2.8, 1/4000 sek och 100 ISO)

Grillplatsen – Stor-Gussisjön, Hälsingland – 16 augusti 2006 (Nikon D100, 18mm, bl 29, 1/6 sek och 200 ISO)

#FOTO April 2016 37

Gråskalan...

Vardagen skildras oftast i gråskalor.

Olika nyanser av svärta mot en vit tillvaro bygger upp en grå bild av vardagen.

Konstrastmässig tydlighet ger trygghet till även de mest vilsna själar.

Spåren vi lämnar i vardagen är det enda som avslöjar att vi ens varit här.

Träd varsamt och lämna ditt medvetna avtryck.

#FOTO April 2016 39

Fotografierna i serien 채r tagna av Per Andersson.

#FOTO April 2016 41

Vardagens vingar i hemmamarkerna av Jarl von SchĂŠele

42 #FOTO April 2016

av Per Birger Olsson Under mer än trettiofem år har Jarl von Schéele fotograferat naturen med fåglar som favoritmotiv.

Hemmamarkerna för honom är Ängelholm med omnejd och området runt Vomb/Veberöd. Strax utanför stugan i Dörröd har han ett av sina stationära gömslen där han följer såväl rovfågel som småfågel på nära håll. Flera av bilderna i artikeln som följer har tillkommit från detta gömsle. #FOTO April 2016 43

Bergakungen

Ingången Min första tanke: ett knepigt tema (”Vardagligt i ett personligt perspektiv”) att presentera något vettigt i text och bild till. Men så småningom kom öppningen, ”ingången” för mig som naturfotograf med fåglar i fokus var egentligen inte så svår att hitta!

Jag tror inte jag behöver känna mig ensam i det gäng av fågelfotografer, många med fågelskådning och artkryssande i ryggen, att som motiv prioritera det mer exklusiva, lite udda framför det vardagliga i fågelvärlden.

Handen på hjärtat – visst är det mer intressant att ta bilder på exempelvis 44 #FOTO April 2016

stenknäck och nötkråka (ja även domherre förstås) än på blåmes och talgoxe. Och en stackars gräsand står sig magert i konkurrensen med en underbart vackert färgad kungsfiskare även om gräsanddrakens huvudfärg inte heller är att förakta. Men det är ju också så mycket svårare att få bilder på kungsfiskare!

Hur är det då att ”få till det” med bilder på våra vardagsmotiv? Det kan vara nog så knepigt att göra något bildmässigt bra på det som vi ständigt ser, ofta helt nära inpå oss.

Det dröjer tyvärr ofta länge, innan man inser att det över huvud taget är lönt att satsa på ett sådant motiv.

Men med åren har detta motstånd för

min del avtagit och nu fokuserar jag ofta och gärna på ”vardagens vingar”.

Vad beträffar begreppet ”perspektiv” associerar jag som fotograf genast till fotografiskt perspektiv (kameravinkel, brännvidd m.m.) Men naturligtvis handlar det om mycket mer! Jag inbillar mig, att man redan vid val av motiv har lagt grunden för ett ”personligt perspektiv”. Genom att sedan välja fototillfälle, närhet/ avstånd till motivet, brännvidd och exponering m.m. finns stora möjligheter att betona vad man vill visa i sin bild. I anslutning till mina bilder skriver jag lite grand om hur jag tänkt kring mina motiv.

En strandgrotta, Kullaberg Stor grottsal i Setergrottan, Norge

Ögonöppnare Men först en händelse som jag tror var en ögonöppnare för vardagsmotiv inpå husknuten eller som i detta fall ända inpå sovrummet, nämligen den årliga häckningen av ladusvalor på min lägenhetsbalkong. Under en lång följd av år har ett svalpar regelbundet i april/maj återkommit till det stabilt murade boet uppe i ena balkonghörnet. Det dröjde ett par år innan jag hittade bildlösningar som inte bara var dokumentation av häckning och matning. Men så snart första häckning var igång blev jag så småningom allt ivrigare med att bevaka rörelserna på balkongen.

Under denna period med matning av skrikande ungar behövs ingen väckarklocka – balkongen är helt intill mitt sovrum! Detta ständiga ”vardagsmotiv” under sommarhalvåret har säkert bidragit till att mina ögon har blivit mera öppna för motiv i min absoluta närhet.

Vintertid har säkert den nära kontakten med småfåglar vid stugans fågelbord i hög grad bidragit till ett ökat intresse för vardagsfåglar som t.ex. blåmes och talgoxe.

Med åren har det blivit ett stort antal bilder på talgoxar i mitt arkiv.

Mina motivval Här kommer en översikt som jag inleder med bilder på talgxar och därefter tre bilder på ladusvalor från min lägenhetsbalkong i Ängelholm.

Därpå följer ett par trastbilder, även de tagna i Ängelholm (vid gamla simhallen). Gräsänder ser jag dagligdags under mina promenader längs Rönne å men ankbilderna är tagna i mina hemmamarker runt stugan. Och just vid stugan och runt mina fågelbord vintertid har jag hittat mina talgoxemotiv, som även får avsluta min bildsvit.

#FOTO April 2016 45

Ladusvalor som hussvalor Här följer ett miniurval av bilder på mina ”balkongsvalor”. Något som jag till att börja med upplevde som ett stort dilemma för fotograferandet var bristen på ljus/ medljus. Först fram mot kväll och solnedgång trevade sig några solstrålar in på min balkong.

Det dröjde länge innan jag började ta vara på de fotomöjligheter som motljuset skapade. På två av bilderna ville jag bl.a. visa ladusvalorna i min ”urbana” miljö. Delar av Gröna Huset i centrala Ängelholm har blivit viktiga bildelement i de båda kompositionerna.

Alla tre bilderna är tagna från nästan samma fotoposition framför den öppna balkongdörren i mitt sovrum.

Här fick vingar utgöra blickfånget. Två svalungar fick plats i den snäva kompositionen.

46 #FOTO April 2016

Ett slöjat mjukt motljus skapade goda förutsättningar för att fånga fågelns genomlysta vingar mot himlen utan att bakgrunden blev för mörk.

Tagen strax innan den glödande solen försvinner bakom träden. Vingarnas undersidor har jag lättat upp i photoshop.

#FOTO April 2016 47

De finaste bären plockas först

Rönnbär och trastar Det är med viss nostalgi jag tänker tillbaka på de fina fototillfällena på parkeringen utanför gamla simhallen i Ängelholm. På grund av ständig trafik, liv och rörelse fick bären sitta kvar längre än på de flesta andra ställen i stan.

När hösten gick mot sitt slut, samlades därför stora flockar av ”bärfåglar” här.

Dessa bilder på två av våra vanligaste trastar, koltrast och björktrast, är tagna med kameran på en sandpåse på biltaket och med en god portion tålamod. Det svåraste var dock att friställa fågeln mot en lugn bakgrund. När jag väl hittat en bra plats/vinkel fick jag gratis hjälp av höstfärgerna!

48 #FOTO April 2016

Björktrastens rörelse fångades i rätt ögonblick

Jo, bilden på björktrasten är faktiskt tagen på högkant och därför klippte jag (tyvärr, kanske?) lite av stjärtspetsen.

#FOTO April 2016 49

Den vackra ankan - en utmaning för fotografen Gräsänder träffar man ju på lite varstans, ofta lika tama som mina hemmaankor i Rönneå, men ibland också som snabbt undanflygande vildänder.

Men varför gå över ån efter vatten på jakt efter de svårfångade!

Hannen av gräsand är kanske färgmässigt den vackraste av våra simänder. Och klart underskattad som fotomotiv, särskilt av oss fågelfotografer, åtminstone om jag utgår från mig själv. Men som så ofta är det tillfället som gör tjuven! Utan att gå in på detaljer erkänner jag att det närgångna porträttet kom till i ren frustration över att jag saknade mer intressanta motiv. Så närmade jag mig med kort telezoom och ”såg” till sist själva huvudformen som motiv. Extra bonus blev ett varmt medljus, matchande färg på bakgrunden och inte minst ögonkontakten.

Jag har beskurit originalbilden något för att framhäva huvudmotivet (ursäkta!).

Och så till flyktbilden: nuförtiden är det knappt man vågar ta en skarp bild på en flygande fågel med tanke på dagens trender! Men jag måste medge, att helskarpa flyktbilder, åtminstone i medljus, lätt blir stela. Antingen hamnar vingarna tråkigt rakt ut eller neråt och när man väl fått en bild med vingarna snett uppåtriktade känns det ändå som något är fel. Med vingrörelserna helt frysta känns ofta motivet för statiskt. Vad gör jag då, jag som inte är särskilt förtjust i kreativ oskärpa, i synnerhet inte med allt i oskärpa?

Rätt gissat, jag försöker behålla något skarpt i bilden eller åtminstone ge ett visst intryck av skärpa. Bilden på gräsanden är tagen med kameran på stativ och med lätt panorering (1/30 sekund och med en brännvidd på ca 630mm). Det var faktiskt en vildand!

Något om kompositionen: För att betona rörelse och rörelseriktning fångade jag fågeln på väg ut ur bilden. En lätt diagonal linje nerifrån vänstra hörnet upp mot högra förstärker rörelse i bilden.

50 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 51

Mumintrollet

52 #FOTO April 2016

Talgoxen har bromsat in ryttlande framför fågelbordet.

Bilden är tagen på lång slutartid för att skapa rörelseoskärpa i vingarna.

Vilken lyskraft denna vardagsfågel har i snöig omgivning!

Talgoxen, en älskad fågel vid fågelbordet Så till sist en kvartett talgoxbilder, som jag väljer att endast helt kortfattat kommentera. Bilden på talgoxarna på mossig gren i motljus, på nästa uppslag, får väl tala för sig själv. Fritt fram för fantasin vad gäller fåglarnas inbördes relation!

Så till bilden på talgoxe i snöigt träd och jag valde ut en bild där huvudet var riktat rakt emot mig och kameran.

Fågeln är medvetet placerad långt ut i högerkanten.

Bilden till höger får stå för ett mer abstrakt sätt att fånga fågelvingar. Bilden är närmast monochrome, något som stiliserar och förstärker formspråket.

Här spelar fågelart mindre roll. Samtidigt som man frågar sig hur många fåglar som finns på bild! #FOTO April 2016 53

Kolm책rden En skog med sj채l av M책rten Lundgren

56 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 57

Jag tror att de flesta, i alla fall någon gång, har passerat genom skogarna här i Kolmården. Kanske ovetandes på tåget, djupt insjunken i en spännande bok, eller passerade du kanske förbi på E4:an med bilen? Eventuellt minns du i så fall den branta motorvägsbacken vid förkastningsbranten?

I vardagens brus från motorvägar, järnvägar och flygplan finns här i trakterna en mycket spännande skog, som bjuder på ett stort utbud av vackra platser och mångfasetterat djurliv. Om du ger dig själv tid att uppleva dessa skogar, är jag helt säker på att du inte kommer att ångra detta.

Andra har säkert besökt Kolmården för att Nordens största djurpark ligger här och därmed förknippar nejden med denna nöjesattraktion.

De väldiga skogarna

Kolmården är en region med en gedigen historia, där många spännande händelser har utspelat sig genom historien. En gång i tiden var skogarna här ökända och betraktades som riktigt farliga att passera, på grund av alla de rövare som härjade här. Ett problem som med tiden försvunnit och gjort det möjligt att idag passera genom dessa skogar, norr eller söderut, utan att utsättas för livsfara.

58 #FOTO April 2016

Det är inte för intet som det finns många historier och myter om Kolmårdens skogar. De är djupa, mörka, kuperade och bitvis också väldigt otillgängliga. Om du får möjlighet att bekanta dig lite mer med dessa skogar, har du nog inte alls svårt att förstå att detta måste varit ett mycket bra tillhåll för dåtidens rövare. Precis som idag, var det även förr i tiden många som behövde passera Kolmårdsskogen på sin resa på väg norr eller söder ut i landet.

På medeltiden, då Eriksgata slingrade sig här genom trakten tvingades alla

nyvalda kungar passera genom dessa farliga skogar, på sin resa runt i landet, för att godkännas av landskapens olika lagmän.

Något som jag tycker gör Kolmården väldigt unikt är skogens stora utbredning. Trots att vi befinner oss i den sydliga delen av Sverige, är det inte några problem att vandra flera mil utan att stöta på någon människa eller spår av bebyggelse.

Väl inne i dessa väldiga skogar är det inte alls speciellt svårt att sätta fart på fantasier om både rövare, troll, vättar och andra väsen som gärna förknippas med skogens dunkla miljöer. Ibland kan det till och med vara så att jag får för mig att jag inte är ensam i skogen, utan att det är något mer än bara djuren som rör sig här inne ibland träden i mörkret. Jag är helt säker på att John Bauer hade älskat att vandra omkring i dessa skogar, för att hitta inspiration

till sina bilder med troll, vättar och andra sagofigurer.

Under modernare tider har försvarsmakten utnyttjat Kolmårdsskogarnas mörker som ett tillhåll för många av sina olika verksamheter. Under kalla krigets dagar fanns här en uppsjö av olika underjordiska bergrum, vars existens och uppgift endast få kände till. Även om dessa anläggningar idag är nedlagda, går det bitvis att hitta tydliga spår efter denna topphemliga verksamhet.

Om du väljer att bege dig till de södra delarna av skogarna kan du blicka ut över den väldiga, Östgötaslätten som nästan helt platt sträcker sig söderut.

För det är just vid Kolmårdsförkastningen som den omtalade Östgötaslätten

möts. Väljer du istället att bege dig till de östliga delarna av förkastningsbranten, får du istället blicka ut över Bråvikens djupa vatten med Vikbolandets platta slätt i bakgrunden. Med lite tur får du här också kanske syn på någon av regionens alla havsörnar, som ofta cirklar på låg höjd över förkastningen som stupar ned i Bråviken.

Sällsamma möten under den tidiga våren Tidigt under vårens islossning brukar säsongens första storlommar höras ropandes långt inifrån skogen. Jag har under alla de vårar jag vistats här i skogarna haft många fina möten med just storlommen. Kanske är det just på grund av alla dessa sällsamma möten, som jag haft med denna fågel, som den kommit att bli min absoluta favorit

bland fågelbokens alla arter?

Jag minns väl en tidig morgon då det fortfarande var skumt ute, jag begav mig långt, långt ut i skogen denna morgon. När jag väl var framme vid sjön, som var platsen för min lilla exkursion, dansade älvorna långsamt över sjöns spegelblanka vatten. På en liten klippa vid stranden satte jag mig ned och började spana ut över den vidsträckta och dimmiga sjön, i förhoppning om att få möta min favorit - storlommen. Tystnaden var påtaglig! För även om både motorvägar och järnvägar passerar genom regionen, finns det platser här i skogarna där det kan bli så där tyst, att det nästan gör ont i öronen och det enda som hörs är de egna andetagen.

#FOTO April 2016 59

Plötsligt hördes storlommens säregna rop eka över trädtopparna och den vidsträckta dimmiga sjön. Några minuter senare hade jag ett storlomspar bara ett par meter utanför den lilla klippan där jag satt. Jag kunde under lång tid betrakta parets morgonrutiner och se hur de putsade sig och gjorde sig fina, i skydd av dimman. Med jämna mellanrum ropade de ut sitt säregna läte så att det ekade långt bort över de höga trädtopparna. Detta möte kom att bli ett av mina hittills allra finaste och mest sällsamma, med just denna mytomspunna fågel. Minnena från denna fantastiska händelse kommer jag med all sannolikhet att bära med mig långt, långt framöver och till och med kanske hela livet.

Inte alls långt efter att nyheten om den första tranan vid Hornborgasjön publicerats, får storlommarnas rop här i Kolmården konkurrens, av tranornas trumpetande läten. Skogarna här erbjuder tranorna många fina små mossar och skogstjärnar att häcka vid. Vid många av dessa platser får de också vara helt för sig själva, tack vare den otillgängliga skogen. Andra tranor stannar bara till här på sin resa norr ut i landet. Om du smyger dig tyst ut i skogen, är det inte alls svårt att hitta en bra plats, för att uppleva denna långbenta och majestätiska fågel på lite närmre håll. Ett nära möte med tranorna blir utan tvekan en mycket speciell och oförglömlig upplevelse, precis som ett storlomsmöte. Tranornas ankomst till Kolmården är för mig ett mycket starkt tecken på att våren äntligen har anlänt och därmed starten på denna fantastiska årstids betydelse för djurlivet och inte minst för bildskapandet.

60 #FOTO April 2016

Främmande ljud Under höstens kalla, mörka och dimmiga kvällar och mornar, hörs det på vissa platser här i skogarna sällsamma ljud. Det är djupa brölanden, som kommer inifrån skogens mörker. Utan tvekan skrämmer de nästan vem som helst, som inte vet vad detta är för ljud. Det otränade örat kan lätt få för sig att dessa ljud kommer från något ockult väsen, som rör sig inne i dunklet bland träden. Så är det inte, utan ljuden kommer i själva verket från någon av de brunstande kronhjortarna, som rör sig här i skogarna. Den senaste tiden har jag upplevt att kronhjorten etablerat sig på ännu flera platser här i Kolmårdsskogarna. Det är verkligen ett skådespel att få uppleva, när de stora hjortdjuren med sina enorma kronor, kommer ut ur skogarnas dunkla salar för att göra upp om vem som är starkast och därmed förtjänar hindarna. Även detta skådespel har givit mig många fina upplevelser och oförglömliga möten genom åren.

För mig har kronhjorten kommit att bli ett mycket speciellt väsen. Anledningen till att jag använder ordet väsen och inte djur är för att det är något övernaturligt med dessa varelser. De kan trotts sina gigantiska horn på huvudet obehindrat röra sig i de allra snårigaste av skogar och de är även mästare på att gömma sig inne bland träden. Det händer inte alls ofta att jag får syn på en kronhjort, men när det väl händer tar det bara sekunder från det att jag fått syn på hjorten till att den är spårlöst borta. Snopet står jag kvar helt ovetandes om hur detta väsen kunde försvinna så plötsligt. Som tur är ökar möjligheterna att få se dem i

mer öppna miljöer, under den tiden på hösten när det är brunst. ”Mina” skogar Kanske är det på grund av alla möten, med både djur och väsen, i Kolmårdens mångfaldiga skogar, som gör att jag trivs bra just här? Efter att ha bott i

trakten under hela mitt liv, upptäcker jag fortfarande nya delar av skogen och platser som jag tidigare inte haft en blekaste aning om. Naturligtvis gör det att jag aldrig tröttnar på att vandra runt här i skogarna med min kamera på axeln. Kolmården har blivit något alldeles speciellt för mig, med just denna skogs pelarsalar, just denna skogs invånare, såsom storlommar, tranor och

kronhjortar. Skogarna här har kommit att bli mina hemmaskogar, där jag alltid finner nya bilder att göra. Här ute i vildmarken hämtar jag också nya krafter och återfår min energi. Nästa gång du färdas med bil eller tåg genom dessa skogar, tänk då på vilken fantastisk plats som du precis passerar förbi…

#FOTO April 2016 61

62 #FOTO April 2016

Ingen Hemma? #FOTO April 2016 63

VAD som är personligt vardagligt, för dig, är din sak att fundera vidare över eller helt enkelt välja att inte spilla tid på?

VAR det personligt vardagliga finns, är en fråga jag medvetet burit med mig under de tre månader som detta magasin tillkommit och den här bildserien är ett resultat av den frågan, inte ett absolut svar på den.

Det slog mig med kraft, hur sklida verkligheter vi lever i och ur, när jag öppnade ögonen och betraktade det, för mig, uppenbart personligt vardagliga.

Mina ögon föll på de platser vi kallar för hem och som för de flesta av oss har en central roll i den personliga vardagen.

En säker plats att finna trygghet i, är viktig för de otryggt hotade.

En låst plats att förvara sin egendom i, är viktig för de som samlar ägodelar.

En privat plats att gömma sig i, är viktig för den som bär skam inom sig.

En organiserad plats med kontroll på, är viktig för den som är slarvigt ostrukturerad.

Vårt hem och den fasad vi gemensamt putsar på manifesterar i stort vår ytlighet mot varandra och den nödvändiga distansen mellan det förtrogna och det obekanta.

Våra hems innanmäte speglar en personlig närhet som avslöjar våra inre prioriteringar och kärnvärden.

Skillnaden mellan fasaden och innanmätet i hemmet avslöjar vår soliditet som människor och sätter press på den konsekventa existens vi alla söker.

64 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 65

66 #FOTO April 2016

Jag vill med bildserien “Ingen Hemma” visa upp en personlig vardag som riktiga människor lever i genom att porträttera den fasad som ytligt kan betraktas från en distans.

Genom hemmet finner vi trygghet från den hotande omvaron. Vi skapar säkerhet inom bostadens väggar, dörrar och lås. Hemmet kapslar in det privata och tillåter oss att vara personligt öppna.

I vardagen är hemmet väsentligt viktigt för varandet och det svarar för en stor del av vår existensiella manifestation.

Utan ett hem saknas en av grundbultarna för existens.

Den fasta punkt som vi mäter förändring mot rubbas och personligheter kan driva iväg som barkbåtar i nyfallet regnvatten.

Utan något hem att bry sig om och plats att vila tryggt i så vrids människors behov mot det abnormala.

Bry-sig-om-sig-heten är idag mycket urholkad och ersatt av en bry-sig-om-mig-het. Hoten är klart definierade utan att tryggheten förklaras. De enkla

lösningarna ligger i en kontrollerad stängd egoism snarare än en gemensam kollektivism.

Min verklighet består av människor med gemensamma behov av att skydda sina liv och bevara sin frihet... Inte tvärtom.

Ett hem fullt av närhet försvarar ALLA med sitt liv medans ett hus bestående av en fasad inte ens räddas av brandkåren.

Se förbi de yttre hoten. Trygghet skapas genom närhet till andra, inte genom skapandet av nya murar och oändliga avstånd. #FOTO April 2016 67

68 #FOTO April 2016

Kjell Kalixon Född på 40-t ale t och uppväxt i Nor r bot t e n.

Av bröt si na st udi e r i Uppsala när han kom i ko n t ak t me d danse n.

Har se dan de ss och fram t i ll 2008 var i t danse n t roge n i e n e lle r annan for m.

Nume ra går han omk r i ng i Kli ppan, Skåne m e d e n kame ra på mage n och e n hund i koppe l och f y lle r si na dagar me d fot ografe rande och bi ldskapa n d e . #FOTO April 2016 69

70 #FOTO April 2016

Falukorv var en rätt som tillhörde det vanliga då jag växte upp #FOTO April 2016 71

72 #FOTO April 2016

Som enda barn kom min hund att bli en kompis, en n채stintillm채nniska #FOTO April 2016 73

Steget mellan en vardag och en annan kan vara svindlande 74 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 75

Vardaglighet

76 #FOTO April 2016

Transformation

Omvandling g책 fr책n ett tillst책nd till ett annat

#FOTO April 2016 77

Naturfotograf Lennart Söderberg

5x

Fjällripa, hane

2015-06-09 - Nipfjället, Dalarna.

På min vandring upp mot toppen av Nipfjället dyker det upp en fjällripshanne. Fågeln är påfallande orädd och kommer nära för att betrakta mig vilket var fantastiskt att uppleva. Ripan blir kvar i cirka 10 minuter. På vintern är fågeln helt vit.

Detta året var våren mycket sen. Man kan skönja de stora snöfälten i bakgrunden.

Kamera: Nikon D7100, Nikon 300mm f/2.8 + x1.4 konverter Slutare: 1/2500s Bländare: f/5.6, ISO 400 Brännvidd: 420mm

78 #FOTO April 2016

Salskrake, hona

2016-01-04 - Vegeå i Utvälinge, Skåne.

Denna art är fåtaligt förekommande i Sverige. Häckning äger rum i tjärnar och småsjöar i Lappland. Boet anläggs i trähål, urgröpta stubbar eller i holkar uppsatta för knipa. I oktober drar fåglarna söderut till Sveriges sydliga insjöar och när dessa blir isbelagda drar de vidare mot öppet vatten längst kuster och åmynningar.

Vid Vegeåns utlopp i havet låg några salskrakshonor nära vassen och dök efter småfisk.

Efter en stund lyfte de och kom flygande längst ån helt nära mig.

Kamera: Nikon D7100, Nikon 300 f/2.8 + x1.4 konverter Slutare: 1/4000s Bländare: f/5.6, ISO 400 Brännvidd: 420mm

#FOTO April 2016 79

Gröngöling, hane

2015-10-27 - Kullaberg, Skåne.

Den här dagen stod jag och beundrade den vackra utsikten över havet från fyren på Kullaberg. På håll syntes en fågel som satt på marken och kastade jord åt olika håll. Efter en stunds tålmodigt smygande kunde en gröngölings jakt på myror ses på nära håll. Fågeln var helt uppslukad av bökandet.

Eftersom jag låg på marken, uppfattade den mig som ofarlig och blev ej skrämd. Emellanåt hoppade den upp på en låg sten för att studera omgivningarna för att sedan jobba vidare.

Kamera: Nikon D7100, 300mm f/2.8 Slutare: 1/1600s Bländare: f/5.6, ISO 400 Brännvidd: 420mm

80 #FOTO April 2016

#FOTO April 2016 81

Svarthakedopping, hane

2014-05-29 - Rynningeviken, Närke.

Arten häckar i vegetationsrika, grunda sjöar och träskmarker och jag fann dem i en avsnörjd vik i hjälmaren. Ett motionsstråk gick tätt intill deras område. Förmodligen har en viss tillvänjning till människor skett då jag utan problem kunde ligga ner på sandstranden och fotografera dem på nära håll.

Kamera: Nikon D7100, 300mm f/2.8 + x2.0 konverter Slutare: 1/1600s Bländare: f/6.3, ISO 400 Brännvid: 600mm

82 #FOTO April 2016

Skräntärna

2015-08-18 - Sandön i Utvälinge, Skåne.

Fågeln störtdyker från hög höjd för att fånga fisk. Den stannade några dagar för att äta upp sig innan den sträckte vidare mot västra Afrika. Sannolikt kom den från häckningsområdet i östra Sveriges yttre skärgård.

Skräntärnan är störst av våra tärnarter och har ett kraftigt skränande ljud., något påminnande om hägern. Under häckningstid flyger den flera mil för att fiska i sötvatten.

Kamera: Nikon D7100, 300mm f/2.8 + x1.4 konverter Slutare: 1/6400s Bländare: f/5.6, ISO 400 Brännvid: 420mm

#FOTO April 2016 83

Naturligtvis Fotograferat På den här sidan presenteras ett urval av fotografier som tagits av olika fotografer sedan senaste numret av #FOTO kom ut.

Tveka inte att skicka in tre bilder (liggande, stående och kvadratisk) som du själv tagit och vill få publicerade!

Vardagsbild, Ängelholm.

Foto: Per Andersson Vardagsblick.

Foto: Tomas Karlsson Gårdagens vardag, dagens nyhet.

Foto: Tomas Karlsson Småtärna med byte vid Sandön, Skåne.

Foto: Lennart Söderberg Vardagsbild, Ängelholm.

Foto: Per Andersson Tre vise män – Stöllet.

Foto: Terje Hellesø Rastande ljungpipare på Sandön, Skåne.

Foto: Lennart Söderberg

#FOTO April 2016 85

Vardagsbild, Ängelholm.

Foto: Per Andersson Svensk skog AB – Stöllet..

Foto: Terje Hellesø Fjälldasset – Valdalsfjellet Foto: Terje Hellesø Tornfalk, hane. Hasslarp i Skåne.

Foto: Lennart Söderberg

86 #FOTO April 2016

BLI ENKELT MEDLEM I BIOFOTO SVERIGE VIA HEMSIDAN - www.biofoto.se Föreningen är skapad för att främja intresset för naturen genom naturoch landskapsfotografering.

Medlemsskapet innebär tillgång till bland annat: • Medlemsarrangemang • Hemsidan • Tidningen Naturfotografen • Tävlingar • Fototräffar Läs mer på hemsidan om event, verksamheten och förmåner.

Hashtag FOTO 2016

Utgivning 2016 - 1 April, 1 Augusti, 1 December. Deadlines 5 Mars, 5 juli, 5 November.

www.facebook.com/hashtagfoto hashtagfoto@webtrix.se

Stöd magasinet genom att gilla oss på facebook eller maila hashtagfoto@webtrix.se.

Tack för att just du finns! Tack för att du bidrog! Tack för att du läser!