Synapsis nr 1 2018

Läkarprogrammets tidning | Nr. 1 Mars 2018 | Årgång 20

Inter vju med Vinnarbidrag Plugga David Eberhard skrivartävling utomlands sida 5

sida 10

sida 18

SYNAPSIS

LED ARE Om du simmar mot botten i simhallsbassängen byts larmet ovan ytan mot tystnad. Kanske hörs ett svagt visslande från bassängens andetag. Vattenytan får ljuset att brytas annorlunda och möjligheterna blir plötsligt oändliga. Så länge jag befinner mig under ytan är verkligheten rent teoretisk. Jag räknar sekunderna tills syrebehovet smärtar. Hämtar luft, flämtande.

Dyker sedan mot botten igen.

Om du låter dig förloras i orden suddas verkligheten ut. Jag var åtta år gammal när jag lärde mig att böcker bjuder världar mer fängslande än vår egen. Bland sidorna en verklighetsflykt incroyable. Jag är snart tjugotre men läser fortfarande lika febrigt.

Snubblar genom sidorna. Slukar och låter mig slukas.

Om du lutar dig lite närmre försvinner du in i honom. Hans händer kramar ratten. Ölands allvar möter sommarhimmelns rodnad, vi spelar hög musik, hans skratt vibrerar i mig. Jag pressar läpparna mot hans sjunde ryggkota, klickar bort jobbet när de ringer. Jag kysser honom för att glömma mig själv och han tillåter det. Vi

flyr in i varandra och bort från varandra på samma gång. ”Hallå, var är du?” Hon lutar sig mot dörrkarmen, underarmarna korsade över kroppen i försvarsställning. Jag sitter i skrivbordsstolen på andra sidan skyttegraven, vår lägenhet ett krigsfält sedan en vecka tillbaka. Hon tycker att jag drar mig undan, försvinner iväg. Flyr verkligheten genom att ständigt befinna mig i rörelse.

Jag svarar att jag är på väg. ”Vart då?”

Framåt, uppåt, bortåt. ”Kom och drick te istället. Verkligheten behöver dig.”

Bästa läsare. Du håller årets första nummer av Synapsis i din hand. Kanske bjuder läsningen dig en flykt från verkligheten ett tag, eller påminner dig om att det ibland är viktigt att befinna sig i den. Numret är ett alster av redaktionens tankar och timmar. Det är inte mer än rätt att låta framsidan spegla innehållet.

Glad läsning!

Eyla Mohlin Chefredaktör

SYNAPSIS I DETTA NUMMER

"Hur gör man det - lugnar ner sig?"

26 04 | Notes to self

Linn Moberg ger tips till T1

04

Notes to self

05

Intervju: David Eberhard

09

Boktips

10

Vinnarbidrag

11

Mindfulness

14

Poesi

16

Krönika: En metaanalys

18

Plugga utomlands

22

Selfieguide

24

Bli en ekohjälte

26

Hitta sitt lugn

27

Avslutningsvis

09 | Vänd blad och varva ner

Läs en bok - eller två! Johanna Bungerfeldt tipsar

22 | Selfieguide

Matilda Häggström hjälper dig posera som en kunglighet

24 | Bli en ekohjälte - studentversionen

Dina matval gör skillnad! Klara Strömblad guidar

REDAKTION synapsistidning@gmail.com CHEFREDAKTÖR Eyla Mohlin ANSVARIG UTGIVARE Johanna Bungerfeldt BILDREDAKTÖR Eyla Mohlin LAYOUT Eyla Mohlin Matilda Häggström

ILLUSTRATÖRER Johanna Bungerfeldt Eyla Mohlin Celina Lindgren OMSLAGSBILD Katinka Tell Eyla Mohlin TEXTREDAKTÖRER Johanna Bungerfeldt Matilda Häggström Sofia Sundin Eyla Mohlin

SKRIBENTER Linn Moberg Ashkan Salehi Johanna Bungerfeldt Anna Nyman Matilda Häggström Eyla Mohlin Sofia Sundin Klara Strömblad Elin Forsgren Celina Lindgren

UTGES AV Föreningen Synapsis KONTAKT Synapsis Akademiska sjukhuset Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA TRYCK: Exaktaprinting 2018 För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

S | TIPS

NOTES TO SELF TEX T : LI N

om en skulle börjat T1 igen

NM

OBE

RG

1. Du hinner göra andra saker än att gå på läkarprogrammet. Se till att göra dem! Du kommer att hinna plugga och få kompisar i klassen ändå.

2. Din sociala framtid i Uppsala behöver inte avgöras de första veckorna på programmet. Det finns oändligt många trevliga kursare, men det kanske tar någon eller några terminer att hitta dina guldkorn. Social orientering är härligt, men tar tid.

3. Våga Youtube. Fysiologiböcker måhända, men ibland går det faktiskt snabbare att repetera hjärtcykeln på tuben.

4. Lita på din förmåga. Du är här på samma villkor som alla andra och du kan saker. Det du inte kan, men förväntas kunna, har du full kapacitet att lära dig (Amen).

7. På tal om att plugga tillsammans – att utveckla pluggsynergism tar tid.

8. Sök aktivt efter en vän utanför programmet. Ibland kommer du tycka att det är härligt att ha, om så ett enda, annat socialt forum än klasskompisarna.

Kanske en granne? Barndomsvän som också flyttat till Uppsala? Släkting?

Korridorskompis?

9. Köp en termos av märket ”Thermos”. Det blir dyrt och omständligt att prova olika fabrikat i rosa eller turkos. Köp den här direkt bara.

Bikupans kaffe är gott men förrädiskt dyrt.

10. När du har köpt t(h)ermosen – se till att stänga den 5. Borsta håret inför fotot som tas utan- ordentligt i för B22 under T1. Det kan komma att väskan. förvåna dig senare under programmet när samma foto dyker upp på ortoped- 11. Kom på ett standardsvar att ta till kliniken i Mora under rubriken ”Veckans när någon frågar vad du ska bli för typ av kandidater”. läkare. Det kan behöva användas ett par år framöver.

6. Tro inte att du ska kunna tentaplugga rubbet över en helg. Visserligen mysigt 12. Till sist - tänk på idéerna ovan som att åka med fem nyfunna vänner till en just goda idéer, men räkna inte med att stuga, men räkna inte med att återvända kunna följa dem. Välkommen till läkarsom kunskapens moder. Sannolikt är du programmet och gör så gott du kan! bara än mer förvirrad.

Du äger!

4 | Synapsis

INTERVJU: DAVID EBERHARD| S

”Finns det nån Gud, så

är det i alla fall inte nån som skrivit några böcker” En intervju med psykiatern och författaren David Eberhard TEXT: ASHKAN SALEHI ILLUSTRATION: EYLA MOHLIN

Synapsis | 5

S | INTERVJU: DAVID EBERHARD

"Konrad gillar inte sitt namn. Han vill heta något vanligt och tråkigt som Bengt eller Lars."

jag sista fem åren var chef på psykakuten... på Sankt Göran.

När jag sen slutade där så gick jag till Danderyd och slutligen PRIMA. Så det är min karriär. Läkarmässiga karriär så att säga. Och inom PRIMA är jag nu chef i Liljeholmen och suttit i ledningsgruppen, jah... vad blir det...åtta år... ja,som chef alltså..."

Jag sitter i periferin av väntrummet på PRIMA Barn och Vuxenpsykiatri i Liljeholmen i Stockholm och bläddrar igenom en barnbok om en kille som inte vill heta Konrad. Närmare pudelns kärna är att han avskyr skådespelare för att hans stackars mamma jobbar inom teater. Jag lägger smått Jag tar till orda. irriterat ifrån mig boken och mönstrar mitt lilla anteckningsblock, slarvigt nedkladdat med frågor jag hoppas ska fungera "Okej så det där var såhär en....såhär.....varför valde du att..... som en krycka om intervjun går dåligt. och nu tar jag den här bilden du skapade och liksom zoomar in på olika ställen...om vi börjar såhär, varför valde du att En högrest man med grön tröja öppnar till slut dörren till plugga medicin?" Jag märker att jag snubblar på orden men korridoren och tittar ut över väntrummet. Klockan är 16:01 David skrattar varvid jag panikslaget sticker in att jag tänkte och jag förstår att det är mig han söker. Jag rör mig mot hon- att vi tar det "väldigt från början" så att säga. om och skakar hans hand, säger något onödigt varvid vi rör oss genom korridoren mot hans kontor som för övrigt ligger "Jag tänkte egentligen aldrig att jag skulle bli läkare, mina längst in, väl undangömt i korridorkomplexet. föräldrar... min pappa är läkare sen har jag några syskon som är läkare så jag tänkte, det ska jag inte bli. För det blir ju David Eberhard är överläkare i psykiatri, föreläsare och författare alla andra, men sen insåg jag vid något tillfälle att det är ju till allt från vetenskaplig litteratur, medialt uppmärksammade rätt trevligt." David Eberhard talar med skånsk dialekt och och kommersiellt framgångsrika böcker samt artiklar om ledar- han väljer orden med omsorg, utan att kompromissa rytmen, skap, vafrihetsstress och kränkta trygghetsnarkomaner. För den tanken är utkristalliserad men måste representeras korrekt minst belästa kanske man minns honom från Anna Odell genom språket. Han fortsätter. incidenten januari 2009 dåen konstfackstudent spelade psykiskt sjuk och självmordsbenägen. Eberhard, i egenskap "Jag hade alltid en ambition att bli författare och journalist av dåvarande chef för psykakutavdelningen som omhänder- och så tyckte jag sen att det var...ja, alltså antingen kan du tog Anna Odell, riktade skarp kritik mot henne via bland skriva eller så kan du inte skriva, det tillför inte så mycket att annat uttalanden och debattartiklar. läsa på journalisthögskola egentligen."

Han stänger dörren till sitt kontor. Jag sätter mig ned och han slår sig ned vid sitt skrivbord men påpekar att han också kan sätta sig mittemot där jag sitter. Kontoret är rymligt och bokhyllan välfylld. Jag sluddrar fram att han kan börja tala om sin karriär, var han studerat och vad han gjorde under sin studietid.

"Jag kan säga att jag studerade läkarlinjen i Göteborg, på Sahlgrenska, nångång, närfasen var det..... på 90talet. Under den tiden så var jag faktiskt...ehhhmm... redaktör för Göteborgs Medicinska Förenings tidning Organet. Eller jag döpte om den till Organet. Den hette 'Post och präst'. Det var mycket tjafs om det, folk blev mycket upprörda över namnet. Men den heter fortfarande Organet idag, så det är bra."

"Sen så gjorde jag min allmäntjänst i Eksjö ­Småland. Efter det så började jag jobba på psykakuten på Sankt Göran som underläkare... så fick jag ST där. Sen var jag där i 13 år tills

6 | Synapsis

"Men sen började jag läsa matematik istället och det blev lite för, ja, introvert."

Jag sticker opportunistiskt in några icke väl genomtänkta ord. "Ja det är ju två extremer det där, matematik och skrivande."David Eberhard svarar att så är det nog. Sedan fortsätter han som en förlängning av min input om två extremer, som jag för övrigt själv inte riktigt förstod.

"Men jag har haft jättenytta av både journalistik och matematik kan jag säga. Matematik tycker jag är något de flesta borde läsa, speciellt logik."

Jag frågar om det finns något mer han vill tillägga om sin bakgrund ­om han alltså redan så att säga för intervjun urholkat sitt förflutna på all intresseväckande substans. Svaret är uppenbarligen nej men han ger ifrån sig ett ödmjukt

INTERVJU: DAVID EBERHARD| S

Till David Eberhards bibliografi hör 'I trygghetsnarkomanernas land' (2006), 'Ingen tar skit i de lättkränktas land' (2009), 'Normalt?: Från vansinnesdåd till vardagspsykoser' (2011) och nu senast 'Hur barnen tog makten' (2013).

och icke skrytsamt läte varvid jag tillslut ställer frågan: "Vad gav egentligen arbetet på Sankt Göran och Danderyds?"

inte hade funnits en anledning att utbilda sig. Jag håller med och gör ett radikalt byte av samtalsämne för att katalysera konversationen.

David Eberhard svarar: "Ah men, det ger ju OTROLIGT..."

"Vad tycker du om idéen att du är en psykiater inte bara Det verkar som att han sitter på en klar och tung tanke, för dina patienter men också för Sverige, förutsatt att men väljer att formulera sig tydligt och tar således och Sverige skulle ha någon slags hemsk neuros eller något." avbryter sig själv innan han fortsätter. "Det är ju så att David Eberhard drar till med ett flin och tittar ned i borddet finns något som man lite skämtsamt kallar akutregel et. Han svarar. "Haha, jag tyckte att jag var det! Nej.... nummer 1. Det man märker inom psykiatrin är att det nej, nej. Men jo. Jag skrev ju den där boken ’I trygghetsväldigt ofta är så att det bästa för en person oftast inte narkomanernas land’ där jag satte några diagnoser på är det personen själv vill ha. Många personer som...ska Sverige vid ett tillfälle; nåt paniksyndrom, jag kallvi säga...vill ha benzodiazepiner ska ju inte ha benzo- ade det för ett nationellt paniksyndrom. Jag hade ju diazepiner... Så man får lära sig väldigt ofta att SÄGA också några andra diagnoser i den boken, jag kallade det NEJ. Inte för att vara elak, utan för att det faktiskt är det tvångssyndrom också. Så det är klart att vissa tillstånd bästa för personen." som drabbar enskilda kan ju också drabba grupper, även inom någon slags överförd bemärkelse. Det är ju egentligJag lägger in, som ett halvdant försök att förtydliga och en det jag gjort mig en karriär på att göra." raffinera Davids poäng: "...jag kan tänka mig att man slutar förhålla sig till personerna och istället förhåller sig till Jag känner att jag vill ändra riktning igen och säger att en sorts upphöjd sanning eller regel?" jag tänker slänga lite kortfrågor på honom, och vill därför ha korta svar. David Eberhard mumlar begrundande...

David Eberhard svarar, den här gången i rollen av psykiater "korta svar...". Jag börjar. istället för författare. "Jaaa....man får ju inte sluta förhålla sig till personen, man måste ju se till personen."

Kroppens mest intressanta organ?

"Hjärnan."

Vi avslutar detta segment med en kort växelverkan där jag först pressar honom att ge ett läkarelitärt svar genom att Livet efter döden? påpeka att jag träffat en hypotetisk person som menade att "Tyvärr nog så är det så att det inte finns något där." läkare inte vet mer än sina patienter, inte för att personen faktiskt trodde detta utan för att hon liksom ville försvara Jag tycker svaret är för ointressant och försöker desperat idén om allas lika värde, även i den epistemologiska realm- provocera genom att kategorisera honom som en simpel en så att säga. David Eberhard svarar att det i sådana fall ateist, ty det är ett för simplistiskt förhållingssätt till livets

Synapsis | 7

S | INTERVJU: DAVID EBERHARD

stora fråga, det visste jag. David Eberhard svarar till slut.

"Ja, om du vill kategorisera mig är jag ateist, men vi människor är ju så ovetande så vi vet egentligen absolut ingenting, så det är klart det kan finnas någonting men då är det så stort att vi inte har någon som helst aning om det. Och de där böckerna från medeltiden och tidigare, de kan vi ju skita i. Så finns det nån Gud, så är det i alla fall inte nån som skrivit några böcker."

Jag avviker omedvetet från de korta frågorna och ställer istället en enkel klassisk fråga, i linje med de frågor som ställdes i början av intervjun. Jag hör alltså mig själv mumla: "Vad tycker du om den patientnära, terapeutiska kontakten jämfört med att jobba på sjukhus?"

Jag märker att han sitter med en grön polotröja, storlek large ­gissningsvis från Zara.

Film?

"Oj film...Ja där finns ju en del som... Moulin Rouge!"

Jag svarar automatiskt att jag inte hört talas om den.

"Oj har du inte sett den? Ewan McGregor och Nicole Kidman är med i den."

Jag går slutligen vidare utan att lägga den minsta fisken vid att jag glömt fråga om hans favoritbok. Han blir tvungen att stanna upp mitt tankeflöde och ställer frågan själv, varvid han ödmjukt backar, jag trycker då fram att favoritbok inte "Ja alltså här i öppenvården... alltså det som är positivt bara är väsentligare än favoritfilm utan också onekligen mer med att jobba i öppenvård är att man får lära känna sina relevant med tanke på kontexten, alltså att jag i egenskap av patienter på ett helt annat sätt. Det som är positivt med skribent för en tidning intervjuar en psykiater och författare. att jobba på sjukhus, som jag har gjort mycket....är ju att Nu börjar istället David formulera fram ett svar. man har ett mer socialt liv. Alltså man lär känna av- "Ja den är ju nästan ännu svårare, men där finns ju några delningen och man blir mer av ett naturligt arbetslag. som är fantastiska... 'Blindheten' av José Saramago, den är I öppenvården blir det ju lite mer ensamt, man sitter ju ju helt fantastisk, och Camus böcker i allmänhet, ’Pesten’ varje dag och träffar inte så många människor." till exempel."

Jag hoppar snabbt tillbaka till vår lilla lek av kortfrågor.

Favoritmusik?

"Oj, jah vad ska man säga.... " Jag ser att han tänker, antingen för att hans musikaliska diet är en oorganiserbar myriad eller för att han inte riktigt tänkt i termer av favoritmusik. Det kan ju också vara så att hanbara inte visste. Jag avbryter hans tankeprocess med att säga att han inte behöver svara om han inte vill.

"Nej, jag lyssnar ju på en hel del musik...Jag lyssnar ju på det som är bra kan jag ju säga.... Guns N Roses kanske!"

Jag skrattar.

Jag lägger till: "Jag läste hans... jag läste en av hans böcker, ehhmm... ’Främlingen’...och ehhh... jag hade problem med den, jag menar första hälften var bra för att den var så enkel och avskalad, jag är oftast en ganska stressad person men när jag läste den boken kände jag ett genomträngande lugn men... eehhh... jag gillade den inte så mycket...men jag sönderläser Dostojevskij."

Favoritdjur?

"Jaaahhh, det är svårt. Jag skulle kanske ha svarat tiger eller något sånt där, men nu har viju en liten hund så det har blivit helt annorlunda så nu får jag nog faktiskt ta och svara hund iallafall.

David Eberhard kontrar:"Alltså om du vill ha ett riktigt svar är ju 'Bröderna Karamazov' en fantastisk bok. Camus älskar jag också, men det är klart... Sen en som är fantastisk är Charles Dickens ’David Copperfield’. Den blev jag itutad att läsa när jag var sådär 12 år och då tyckte jag den var värdelös, sen läste jag den som vuxen och då är det ju en helt annan sak. Det är ju språketsom är hela grejen med den boken. När man läser en bok när man var 12, då drar de ner den till essensen och då blir storyn helt ointressant.

Men den kan jag rekommendera, alla Charles Dickens böcker är helt fantastiska."

FÄRG! Jag låter som en robot där någon tryckt för hårt på ljudknappen, röstnivån var uppenbarligen för hög och monoton. "......Favoritfärg? Grön brukar jag säga."

Jag nickar och avbryter skrytsamt att jag kommer understryka Dostojevskij i artikeln då jag är inne på min andra läsning av ’Bröderna Karamazov’. David säger att jag gör hur jag vill och att det för övrigt är en helt obegripligt bra bok. Jag håller med. ■

8 | Synapsis

BOKTIPS| S

Vänd blad och varva ner TEXT: JOHANNA BUNGERFELDT

Hur jag lärde mig att förstå världen Hans Rosling och Fanny Hägestam

Jag vet allt det här Annika Paldanius

Allas vår favoritläkare har gett ut sina memoarer i samarbete med journalisten Fanny Hägestam. Boken publicerades sent i höstas, mer än ett halvår efter hans bortgång. När du läser behöver du inte oroa dig för dina medicinska kunskaper, för Gapminders skapare har skrivit en bok om medicin nästan utan att citera en enda siffra. Han har lyckats skapa en bok om sig själv utan att sätta sig själv i centrum. Fokus ligger istället på alla de fantastiska människor Hans mötte under sitt liv och sin karriär och hur de förändrade hans sätt att tänka och agera.

Otroligt läsvärd bok med många gemensamma beröringspunkter för alla Uppsalastudenter. En sann inspirationskälla!

I en sunkig bokhylla på ett hostel i Kambodja hittade jag en sliten kopia av den här boken. Jag kunde inte tro att den var på svenska - än mindre att den handlade om en läkarstudent. Den kändes som placerad där av gudarnas försyn för att JAG skulle läsa den. Låt dig inte luras av dess babyrosa omslag - den här boken är mörk. Anna och hennes två vänner är amasoner, oövervinnerliga läkarstudenter, boostade av ett extremt självförtroende och hopp om framtiden. Men allt är inte så perfekt som det kan verka. För det finns saker man aldrig får tala om, saker man aldrig får tvivla på, framförallt inte som läkarstudent. Då kan den glänsande läkarbubblan förvandlas till is – och spricka i tusentals skärvor. Äntligen finns det en bok som handlar om hur det är att vara läkarstudent i Sverige idag. Även om du inte håller med om allt så finns de där kornen av sanning där- som iskristaller i hjärtat- och du inser att du känner igen dig.

Sapiens: en kort historik över mänskligheten Yuval Noah Harari Sapiens är boken som lästs av en hel värld och i lika delar älskats, diskuterats och ifrågasatts. Sällan har en populärvetenskaplig fackbok fått sådan uppmärksamhet. Historieprofessorn Yuval Noah Harari tar oss med på en resa från människosläktets ursprung till nutid och försöker reda ut begreppen: Varför är vi här? Varför är vi här? Hur borde vi egentligen leva? Och vad gör vår nuvarande levnadssituation med oss? För alla oss lite smånördiga människor som funderat över vår plats på jorden är detta en superintressant och medryckande bok.

Bered dig på att starta många hetsiga diskussioner med dina vänner och spontant utbryta ”Visste ni att...?”

Hundra omistliga ting Lucy Dillon Jag älskar prylar. Det gör huvudpersonen i den här småmysiga boken också, men efter en världsomvälvande personlig katastrof bestämmer hon sig i ett drastiskt drag för att göra sig av med allt. Allt utom 100 omistliga ting (inklusive en bortkommen Greyhound) och sedan bygga upp ett nytt liv. Fyll en stor kopp med te, kryp upp i soffan och ägna dig åt lite seriös verklighetsflykt i februarislasket. Och kanske fundera på vad som är det viktiga i livet egentligen?

Fiskarmännen Chigozie Obioma Det här är debutromanen av författaren som blivit mångfaldigt hyllad som ett stjärnskott på litteraturhimlen. I en stad i Nigeria lever fyra bröder som är oskiljaktiga.

I hemlighet smyger de ner till den fruktade floden och fiskar tillsammans, utan föräldrarnas vetskap. En kväll möter de en mystisk man vid flodstranden. Han uttalar en profetia över de unga männen som kommer att driva dem allt närmare en katastrof. Läs en annorlunda och rörande berättelse om syskonskap i ett samhälle splittrat mellan det traditionella och moderna, kluvet mellan folktro och religion. Boken är vackert skriven i raka meningar med otroliga liknelser. Den sorgliga berättelsen drar dig med som en mörk flod och du KAN inte sluta läsa.

Detta är en bok för alla som älskade En halv gul sol eller Americanah, eller vill lära sig mer om det nigerianska samhället.

Synapsis | 9

S | SKRIVARTÄVLING

Vinnande bidrag i Tidningskonventets skrivartävling 2017

Frihet i Botaniska trädgården TEXT: ANNA NYMAN

Det växer enorma cederträd i de marockanska Atlasbergen. Att stå under dem är som att få svindel – men det som orsakar yrseln är inte hög höjd utan ens egen obetydlighet där bredvid.

I den stund man tappar illusionen av att vara evig, har livet inte längre någon mening, skrev Jean-Paul Sartre – och vad illustrerar vår egen förgänglighet bättre än sådant som både förekommit vår existens och säkert kommer att överleva den? Universum är såklart paradexemplet, men för att förstå sin egen litenhet i tid och rum behövs egentligen inte så stora enheter. I alla fall inte för mig. Väldiga cederträd räcker gott.

Många skräms av tanken på att livet inte har någon mening och att komma till insikt om meningslösheten i ens egen existens är onekligen rätt skrämmande. Det är som upplagt för ångest, följt av apati och tomma, vilsna ögon. Men jag tror insikten också kan komma med viss tröst. Känslan av att ingenting spelar någon roll kan vara ett andrum snarare än ett strypgrepp, när beslutsångesten river i kroppen.

Vilka kurser ska jag välja till våren? Vad ska jag arbeta med efter mina studier? Och vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Svaren varierar såklart beroende på vilken student en frågar, men jag kan tänka mig att beslutsångesten är en konstant. Och när den blir för stor är tanken på hur litet och betydelselöst ens liv och beslut egentligen är, ur det stora perspektivet, faktiskt rätt välkommen.

Cederträden i Botaniska trädgården är inte riktigt lika stora som de marockanska – och såklart nästan lika obetydliga som jag själv i relation till universum – men när jag går under deras väldiga grenar och andas in lukten av jord och kottar och kåda och bark kan jag ändå förnimma den där känslan av att vara nästan ingenting, i slutändan.

Då slår lugnet ut som en blomma i bröstet på mig och jag känner mig – fri. Kanske är det alltså inte så konstigt att Botaniska är en av de platser jag tycker om allra bäst här i Uppsala; vem behöver inte få känna lite frihet, då och då?

10 | Synapsis

MINDFULNESS | S

Anatomisk målarbok Första upplagan

ILLUSTRATION: JOHANNA BUNGERFELDT, EYLA MOHLIN

Synapsis | 11

S | MINDFULNESS

För några år sedan började målarböcker 'för vuxna' marknadsföras som ett sätt att kupera vardagsstressen.

Färgläggandet kan betraktas som en enklare typ av meditation.

I väntan på en målarbok för läkarstudenter presenterar Synapsis-redaktionen en egen version av pulssänkande plugg. För varför inte slå två flugor i en smäll? Ta några djupa andetag och plocka fram färgpennorna - vem säger att inte passiv repetition av bukens kärlträd kan vara stresslindrande? Färglägg våra illustrationer eller fylls av inspiration att göra dina egna!

12 | Synapsis

MINDFULNESS | S

Synapsis | 13

S | POESI

Autofagi

TEXT: MATILDA HÄGGSTRÖM

jag äter mig själv strukturerat, kontrollerat en tanke i taget en tanke i taget nöter jag sönder allt som jag var för allt som jag var var kanske inte den jag var jag var bindväv, brosk och några brokiga drömmar som nu ska bli något nytt allt det jag kallade för jag var kanske inte den jag var

14 | Synapsis

POESI| S

III

TEXT: EYLA MOHLIN

Hon viskar mjuka meddelanden mot insidan av hans underarmar Radius Ulna Han tatuerar in sina initialer i henne med sin tunga De staplar sina bråk i lådor i rader På bredden på höjden Barrikader De trycker sig mot varandra i desperation Han som för att säga Varför gör vi varandra illa Hon som för att säga Jag vet inte, låt oss göra det igen

Synapsis | 15

S | K RÖNIKA

En metaanalys av vad jag hittade i en folder i datorn TEXT: JOHANNA BUNGERFELDT

Alla har drabbats av idétorka någon gång och de flesta när det minst passar.

Som när en ska skriva en krönika med deadline innan veckan är slut och har två fallavslut, ett grupparbete och ett seminarium att förbereda samtidigt.

Det är ändå standard.

Vad gör jag om jag inte kan komma på något vettigt att skriva? tänkte jag.

Sen kom jag på det: Jag gör en sammanställning av allt jag inte lyckats skriva.

En metaanalys av mina misslyckade alster. Fan, jag är ju ändå naturvetare. Även misslyckade försök kan vara värda att publiceras.

Jag gick in på min mapp på datorn där jag sparar saker som inte hunnit bli klara. Små tankar jag försökt fånga på papper i hopp om någon gång förvandla dem till något större. Jag började läsa:

Men en februarimorgon som den här, när dimman sveper kring fönstren på huset där jag bor, snurrar och virvlar och letar upp varje gestalt och gör dem små, grå och intetsägande, känns Ackisbacken oövervinnelig. Som ett bergatroll, som varje morgon lagar gröt vars ånga sveper in Uppsala i vit rök och får oss att känna oss ensamma, desorienterade och genomfrusna. Jag hatar februari.

Natt på sjukhuset. Taklamporna är nedsläckta men i sjuksköterskornas bur lyser ljuset dygnet runt som en påminnelse om att nattfriden är en illusion och att sjukhuset egentligen aldrig sover. Som en lurande björn med ett öga öppet. Björnen sover, björnen sover...En mumlande patient i sin säng, en rossligt hostande från en trach, en tjutande sökare eller en helikopters hovrande över betongtaket. Björnen är lättväckt i natt. Ingenstans är livet så verkligt som klockan 03:35 i en mörklagd sal, bländad av en datorskärm, omgiven av svårt sjuka patienter. Hon frös och hade lite ont i magen. Tre timmar och 25 minuter kvar. Tiden går långsamt men ändå snabbt när man båda önskar att något ska hända och fruktar vad som då kommer ske, tänkte hon.

16 | Synapsis

KRÖNIKA| S

”Välkommen hit – välkommen hem”- hur

otroligt passande Uppsalas slogan alltid har känts. Varje gång jag kliver av tåget slås jag av samma tanke: Borta, men ändå hemma. Sliten mellan mitt gamla familjeliv och mitt nya studentliv, en fot i varje värld.

En bikupa i bikupan om cykelhjälm i snöslasket?

Vad är den allmänna inställningen?

Därför är det upprörande att bostadsmarknaden i Sverige blir allt tuffare, och många människor har svårt att hitta bostad, oavsett bakgrund. Fråga en nyanländ familj i Akalla, fråga en universitetsstudent i Uppsala, fråga en uteliggare på Sergels torg eller en ensam pensionär i sin lilla lägenhet på översta våningen. Alla kommer att säga att bostadssituationen i Sverige idag är ett problem.

Ibland är det tur att jag är så dålig på att städa min dator. För i en osorterad folder fann jag brottstycken av en borttappad verklighet. Till största del små ögonblick av lycka, ångest, tristess, som var för sig är obetydliga. Men sätt minnena tillsammans och se mönstret uppstå. Metaanalys utförd. Resultat övervägande positivt. ■

ILLUSTRATION: EYLA MOHLIN

Men det finns små ljuspunkter, som ett stänk av solglitter i Fyrisån, eller en extra puff av medvind i nedförsbacken. En kopp starkt kaffe när man kommer fram till BMC, innan dagens första seminarium är en sådan sak. En belöning, en gnutta vardagslyx.

Synapsis | 17

S | R EPORTAGE

Att plugga till läkare utomlands

18 | Synapsis

REPORTAGE| S

TEXT OCH BILD: SOFIA SUNDIN

B

ara ett stenkast från den medel- inte kände någon och plötsligt skulle ha tida gamla staden, med sina engelska som vardagsspråk tog några kullerstensgator och högresta månader. Dessutom var universitetsstenkyrkor, ligger moderna studierna något helt annat än det hon kontorskomplex med glasfasader. Grå var van vid från gymnasiet. höghus i betong som för tankarna till de ”Jag var inte förberedd, och hade ingen jag forna öststaterna samsas med pampiga kunde prata med eller få råd eller tips av. fasader i jugendstil. Floden Daugava delar Det hade varit bra att ha haft någon som staden mitt i tu, och högt över hustaken kunnat dela med sig av sina erfarenheter tronar den lettiska vetenskapsakademien; och som kunde ha förberett mig på hur en rest från sovjettiden. Här i Riga, en intensivt det skulle bli.” stad fylld av historia, pluggar 22-åriga Ravina Kumar till läkare.

Under de prekliniska terminerna läser man 7-8 ämnen samtidigt, och kan ha Det var på SACO-mässan i Stockholm flera stora tentor på kort tid. De största som Ravina under sitt sista gymnasieår kurserna under preklin är anatomi, fick upp ögonen för läkarutbildningen i histologi, fysiologi, mikrobiologi och Riga. Med läkarprogrammets goda rykte, patologi. Dessutom läser läkarstudentett brett studentliv och den korta res- erna i Riga även bland annat kemi, fysik, tiden hem till Sverige verkade Riga som medicinhistoria, lettiska och medicinsk det bästa alternativet för utlandsstudier. etik under sina första år. Vardagen kretYrkesvalet har alltid varit självklart för sar till väldigt stor del kring studierna, Ravina. som har ett högt tempo och är mycket ”För mig spelade det faktiskt ingen roll krävande. Ofta testas studenterna på sina hur jag tog mig till målet, eller om vägen kunskaper i ett ämne redan innan det ungick genom Sverige eller genom Riga. Jag dervisas. Det gäller alltså att vara påläst visste att det var läkare jag skulle bli!” jämt!

Ravina sökte även till läkarutbildningen vid de svenska lärosätena, men blev inte antagen. Kraven för antagning vid Riga Stradin University var att ha bra betyg i de naturvetenskapliga ämnena och i engelska, vilket Ravina hade. I juli 2014 kom glädjebeskedet – hon var antagen!

En vanlig dag på preklin var Ravina schemalagd från 8.00 till 17-18-tiden.

Efter det stannade hon ofta kvar på det anatomiska centrat och pluggade, kom hem och åt middag för att sen plugga igen fram till läggdags.

vi även sluttenta i ett eller flera utvalda ämnen som vi läst under terminen.”

Som läkarstudent på klin i Riga har man inga teoriveckor eller kliniska praktikveckor. Istället sker all undervisning i grupper, på ett sjukhus med en läkare som lärare. Oftast är undervisningen förlagd till något av läkarutbildningens tre olika huvudsjukhus som alla ligger i Riga. Sjukhusen är ganska utspridda över staden, men Ravina kommer i alla fall hem varje kväll.

Vid undervisningstillfällena går studenterna tillsammans med sin lärare igenom ämnet för dagen, som de förväntas vara väl pålästa om. Det kan t.ex. vara en specifik sjukdom eller sjukdomsgrupp. Vissa ämnen är jättestora och kan omfatta flera sjukdomar med mycket teori bakom.

Femton minuters bussfärd från Rigas centrum, på andra sidan Daugava, ligger Paul Stradins kliniska universitetssjukhus. Liksom Ackis består sjukhuset av en mängd olika byggnader. Den stora kirurgibyggnaden ser ut som en blandning av herrgård och gammal skola, och är bitvis ganska sliten. I bjärt kontrast mot denna står den alldeles nya huvudbyggnaden med sin fantasifulla form, färgglada väggar och enorma glasfönster. Det här är ett av de tre sjukhus där Ravina har merparten av sin kliniska undervisning.

Idag går Ravina termin sju. Hennes klass Därefter gick allt väldigt fort. Varken består av cirka 100 studenter, som är upp- Hur ser en typisk vardag ut för dig nu på studierna eller Riga som stad visste delade i grupper om tio. Liksom i Uppsala klin?

Ravina särskilt mycket om, men mindre har grupperna olika block parallellt med ”Vi börjar klockan 8.00. På lektionen går än två månader efter att antagnings- varandra under en termin, så att alla i vi igenom dagens ämne med vår lärare, beskedet kommit befann hon sig i en slutet av terminen lärt sig samma saker. sen får vi träffa patienter med sjukny stad, i ett nytt land, för att börja en ”Jämfört med preklin är arbetsbördan domarna vi just gått igenom. Min grupp sexårig universitetsutbildning. mycket mindre nu. Från fjärde året och på 10 studenter delas upp i grupper om 2-3 framåt läser vi i block om några veckor; personer, beroende på hur många patienter Flytten till Riga var ett stort steg. Ravina ett ämne i taget. I början av varje block får som finns tillgängliga. Då ser vi alltid till beskriver sig själv som en riktig familje- vi en detaljerad målbeskrivning som inne- att det finns någon i varje grupp som talar människa, och hade inte rest så mycket håller allt vi förväntas lära oss. Ett block lettiska eller ryska och kan tolka om det själv eller varit borta från familjen tidigare. tentas av när det är klart, sen börjar vi behövs. Vi tar anamnes och undersöker Att komma in i den nya miljön där hon med nästa. I slutet av varje termin skriver patienten. Sen går vi tillbaka till klass-

Synapsis | 19

S | R EPORTAGE

rummet och går igenom de olika patientfallen tillsammans, innan vi presenterar dem för hela gruppen och diskuterar med vår lärare. Efter det är dagen slut, ungefär vid 12-13-tiden. All undervisning, teoretisk såväl som praktisk, sker under lektionstillfället. På kirurgiska block kan man, om det passar in i schemat, få följa med in på operationssal och observera.

"Jag tar mig hem, äter lunch, och vilar någon timme. Sen går jag till gymmet ett par timmar, lagar middag, tittar lite på tv och pluggar inför nästa dags ämne. Sen är dagen slut och allt börjar om från början igen nästa dag.”

För att kunna kommunicera med patienterna på kliniken är studier i lettiska obligatoriskt under de första tre terminerna på läkarutbildningen.

Efter termin 3 kan man fortsätta läsa lettiska som en valbar kurs; en möjlighet Ravina har tagit. Om ingen av kursarna kan tolka vid patientmötena kan Ravina alltså ta anamnes på patienten själv, men i situationer utanför sjukhuset är hennes lettiska begränsad.

Så om man sätter dig i ett kök tillsammans med en lett och ni ska laga mat tillsammans går det inte så bra? ”Haha nej, men jag kan ju försöka! Mjölk heter piens, ett poäng!”, säger Ravina och

skrattar.

I Riga finns det många internationella studenter. Majoriteten av Ravinas kursare är tyskar. Resten kommer bl.a. från Skandinavien, Ryssland, Irland, Storbritannien och Asien, då främst från Sri Lanka.

Internationella studenter finns, förutom på läkarutbildningen, också på ingenjörsoch tandläkarutbildningarna. Föreningen International Student Association (ISA) fixar i samband med terminsstarterna en välkomstfest på någon klubb för de nya studenterna, och varje år anordnar de en fin bal på hotell Radisson. Dessutom har ISA har ett fadderprogram för nyanlända internationella studenter. Varje ny student får en ”buddy” som är till för att hjälpa en under ens första månader/terminer. Ravina minns sin ”buddy” med glädje. ”Jag hade en underbar lettisk tjej som såg till att jag trivdes och hjälpte till med praktiska tips såsom vägbeskrivning från flygplatsen och liknande.”

Förutom ISA finns även Sveriges Läkarförbund Student Utland för de svenska läkarstudenterna. De anordnar ofta föreläsningar och möten. Dessutom förmedlar de en viktig kontakt med det kommande arbetslivet i Sverige, genom

» I Riga kan man plugga till läkare på två universitet; där Riga Stradin University är det mest populära bland svenskar. Utbildningen är 6 år, och ger läkarlegitimation. Man gör därmed inte AT när man kommer tillbaka till Sverige.

Hela utbildningen är på engelska, men kurser i lettiska ingår för att studenterna ska kunna kommunicera med patienterna. Studiemedel från CSN utbetalas till svenska studenter i Riga på samma sätt som till svenska studenter i Sverige. Till skillnad från i Sverige måste man betala terminsavgifter för att få studera till läkare i Riga.

Totalt uppgår dessa till närmare 60 000 kronor per termin. För att betala dessa kan man få ett merkostnadslån från CSN; som dock inte täcker hela summan.

20 | Synapsis

REPORTAGE| S

möten med svenska läkare som utbildat sig i Riga. Dessa läkare berättar gärna om hur deras första år som yrkesverksamma i Sverige varit och ger de svenska läkarstudenterna i Riga bra tips inför framtiden.

Med facit i hand menar Ravina att om hon hade blivit antagen till läkarutbildningen på ett svenskt lärosäte hade hon nog valt det över utlandsstudierna; ”borta bra men hemma bäst!”. Då hade hon gärna åkt på utbyte för att upptäcka ett nytt land och få lite omväxling mot Sverige. Nu blir istället hela utbildningen utomlands, men Ravina konstaterar att Riga är ganska likt Skandinavien ändå. Förutom språket tycker hon att den största skillnaden mot Sverige är människornas attityd. ”I Sverige är folk gladare och beter sig på ett annat sätt, det är ett annat bemötande.

Folk här är mer bittra än hemma.”

Som tur är håller letternas tidigare tveksamma attityd till internationella studenter på att förbättras, och Ravina trivs bra i Riga.

Sedan några månader tillbaka har hon dessutom sällskap av sin lillasyster Monica, som i september började sin första termin på läkarutbildningen. Nu får Ravina, med sina sju terminers erfarenhet av Riga och läkarstudierna, vara den erfarna äldre studenten som delar med sig av erfarenheter och tips och peppar familjen Kumars yngsta blivande läkare. ■

Lettlands nationalbibliotek, ett favoritpluggställe för många studenter i Riga.

» Riga ligger vid floden Daugavas utlopp i Östersjön, och är den största staden i Baltikum med sina drygt 700 000 invånare (nästan 5 gånger större än Uppsala).

Redan på 1100-talet började Riga byggas, och dess medeltida centrum har bevarats och finns med på UNESCO:s världsarvslista.

En byggboom i början av 1900-talet har resulterat i en stor del jugendarkitektur och även några gator med art noveau-hus i Riga.

På grund av dess ekonomiskt och militärt strategiska läge har den forna Hansastaden Riga flera gånger erövrats och under perioder varit både polskt, ryskt och även svenskt. I gamla stan finns en port som heter ”svenskporten”, där de svenska soldaterna enligt historien fick marschera ut ur staden sedan de besegrats av ryssarna.

Efter andra världskriget blev Lettland en del av Sovjetunionen. 1991 föll unionen och Lettland blev återigen fritt. En hel del ryssar bor fortfarande i Riga, många av dem utan medborgarskap. Av historiska skäl finns en del motsättningar mellan ryssar och letter i Riga.

Synapsis | 21

S | KONSTVETENSKAP

SELFIE-GUIDE:

Att posera som en kunglighet TEXT: MATILDA HÄGGSTRÖM

I höstas läste Matilda (ja jag har tillräckligt med hybris för att referera till mig själv i tredje person) 7,5 hp skönhet och konst. Dessa poäng skall nu väl förvaltas, genom att med hjälp av historien besvara vår generations största fråga: Hur skapar man den ultimata selfien?

Ta inspiration ifrån renässansen! Med några enkla knep kan du utstråla pondus såsom självaste Henrik den åttonde. På 1500-talet var det helkroppsportätt som gällde för kungligheter (och det var framförallt dessa som hade råd med porträtt).

De fick gärna vara avbildade så att det såg ut som om personen såg ner på betraktaren, lite sådär lagom nedlåtande. Ståtliga vader var grejen, så rikta gärna fötterna utåt och bär tajta strumpbyxor så att dessa framhävs. Lösvader är helt okej om det 22 | Synapsis

är lite dåligt på muskelfronten. Handen placeras gärna på höften, för att accentuera den så kallade renässansarmbågen. I andra handen kan du med fördel placera en handske eller ett svärd. För en mer intellektuell och mjuk utstrålning (som blev trendig under 1500-talet), håll i en bok. Lägg gärna in lite latinska citat i bakgrunden som säger något om din personlighet.

Eller varför inte en liten klämkäck lieman eller likande för en välbehövlig påminnelse om att vi alla en dag ska dö,

ett så kallat ”memento mori”.

Mottot ”en sund själ i en sund kropp” har varit aktuellt sen romartiden, och utgör basen för begreppet skönhet. Är ditt yttre vackert och välvårdat, är förmodligen din själ också det, och en vacker själ vill man ju gärna ha. På grund av detta har blekhet alltid varit en grej, det symboliserar en ungdomlig helgonlikhet och själens odödlighet. Som instängd student lever du förmodligen redan upp till detta

KONSTVETENSKAP| S

ideal. Grattis! Skulle du mot förmodan behöva bli blekare så funkar bly utmärkt (som bonus: det förstör din hud också, fråga bara Elizabeth I.) Vad är då skönhet? Det är en fråga som många genom historien försökt att besvara utan någon större framgång.

Vissa drag har dock alltid verkat anses som vackra; harmoni mellan ansiktsdragen, perfekt hud, stora ögon, en rak näsa och en lång hals. Under 1700-talet växte intresset för den så kallade fysionomin; att utifrån det yttre kunna uttala sig om en människas inre. Vissa anletsdrag tydde t.ex. på snålhet, andra på klokhet. Ofta liknade man människan vid olika djur, var du lik en räv var du listig, var du lik ett får var du korkad, och så vidare. Dina ansiktsdrag är dock som bekant inte helt lätta att ändra på, så se detta stycke som kuriosa.

Tycker du att en vit vägg verkar som den perfekta, neutrala bakgrunden till din

selfie? Tänk om. Din bakgrund kan med fördel laddas med symbolism. Är du rik?

Har du rest mycket? Visa det för all del.

Exotiska växter, djur, dyrbara draperier eller varför inte ditt gods som bakgrund?

Välj dock växter och djur med omsorg.

Till exempel symboliserar en hund trofasthet medan en apa symboliserar sexualitet, kaos och synd.

”Som instängd student lever du förmodligen redan upp till detta ideal.”

Och blommor ska vi inte ens prata om (tips: hitta en bra viktoriansk blomtolkningsguide.)

Det är värt att fundera lite över vad du vill säga med din selfie. Vad vill du utstråla? Pondus? Skönhet? Mildhet?

Yrkesstolthet? Det är viktigt att välja bakgrund, kläder och andra symboler som passar ditt budskap. Pärlor betyder till exempel oskuldsfullhet.

En annan fråga är också viktig: Vem är mottagaren? Haffet på snapchat, dina föräldrar för att visa att du lever, en ny profilbild till facebook eller en glassig instagrambild? Anpassa bilden till mottagaren, så att budskapet blir det du önskar. Jämför till exempel de två porträtten på Elizabeth I som barn och som drottning. Visst är det olika budskap i de två bilderna? Diskutera med din bänkkamrat.

Slutligen vill jag önska dig lycka till med poserandet, och glöm inte att tänka på hur ljuset faller och på att vinkla dig så att dina allra bästa drag framträds.

Kanske blir det just din selfie som kursen ”Skönhetens Mask” analyserar om femhundra år… ■ Synapsis | 23

S | TIPS

BLI EN EKOHJÄLTE STUDENTVERSIONEN TEXT: KLARA STRÖMBLAD

Känner du dig lite vilse i ekodjungeln på ICA? Har du tappat intresset för att köpa ekologisk mat när allt ändå är "så dyrt"? Ställer du dig frågan "hur stor skillnad kan mitt köp göra egentligen"? Ganska stor faktiskt - i flera fall kan dina val i mataffären göra skillnad för både miljön, odlaren och dig själv. Att välja eko kan svida lite extra i en redan tunn studentplånbok, men med denna artikel som guide kan du i alla fall byta ut några matvaror mot bra alternativ. Eva Hagström Öberg, sakkunnig på matoch jordbruksfrågor på Naturskyddsföreningen har valt ut de fem livsmedel som är viktigast att köpa ekologiska - för en human värld ur både hälso- och miljöaspekt1.

1. Kaffe I det svarta guldet döljer sig ett antal mörka hemligheter. Vid kaffeodling används flera giftiga bekämpningsmedel, förbjudna i Sverige sedan länge, som i värsta fall kan innebära död för natur, djur och även människor. Att välja ett ekologiskt kaffe ger dig en produkt som är odlad på en och samma plats utan några bekämpningsmedel.

Utsläpp av växthusgaser vid ekologisk kaffeproduktion genererar dessutom bara en tredjedel av den konventionella produktionens utsläpp.Det finns fördelar även ur ett humanistiskt perspektiv; bonden får bättre betalt för sin produkt!2 Eftersom lilla Sverige står för en hel procent av världens kaffekonsumtion, kan våra val vid kaffehyllan verkligen göra skillnad! I genomsnitt dricker en svensk 3,5 koppar kaffe om dagen, vilket skulle innebära 1274 koppar kaffe per år. Kostnaden för detta kaffe blir för den som väljer icke-ekologiskt 899 kronor per år, medan den som väljer ekologiskt får betala 955 kronor per år, enligt en undersökning från Metro3. Skillnaden blir alltså bara några kronor extra per månad för att välja ekologiskt kaffe!

Prisjämförelse: Ekologiskt kaffe (Ica I love eco) 77.67kr/kg Paket 500gr 38.80kr Konventionellt kaffe (Ica) 63.98kr/kg Paket 500gr 31.95kr10 2. Bananer och vindruvor Det är allmänt känt att bananer är en hårt besprutad frukt. De bekämpningsmedel som används är extremt miljöfarliga, och kan ge både arbetare och deras barn nervskador1. Lika hårt besprutade är även vindruvor, vilka man faktiskt bör skippa helt enligt Eva Hagström Öberg. I vindruvor har det uppmätts rester av kemiska bekämpningsmedel, som passerat genom deras tunna skal. När du sedan äter vindruvan får du i dig dessa rester. Även vindruvor odlade för vintillverkning besprutas på detta sätt. "Ekologiska viner är en växande marknad där prisskillnaden mellan ekologiskt och konventionellt inte alls är stor", säger Eva Hagström Öberg.

Prisjämförelse: Ekologiska bananer (lösvikt) 23.95kr/kg10 Fruktlöst försök att hitta icke-ekologiska bananer på Ica Lutis.

3. Mejeriprodukter Genom att välja ekologiska mejeriprodukter kan du göra nytta för Sverige och för världen! En ekologisk mejeriprodukt ger både friskare vatten i haven och sjöarna, och färre kemikalier i naturen1. Eva Hagström Öberg påtalar även att ekologiska mejerier främjar svenskt jordbruk. "Viktigt att veta när det kommer till ekologiska mejeriprodukter är att den extra kronan ekomjölken kostar går nästan direkt till bonden själv, vilket naturligtvis motiverar bonden att fortsätta med sitt arbete och därmed säkerställer att vi har svenskproducerad mjölk i framtiden!" En metastudie från SLU visar dessutom på intressanta skillnader i näringsinnehåll mellan konventionellt 24 | Synapsis

TIPS| S

producerad mjölk och ekologisk mjölk. Den ekologiska mjölken innehåller mer fleromättade fettsyror samt mer protein, beroende på att ekologiska djur får äta mer gräs än andra djur4. Ekomjölken blir därför också ett bättre val ur hälsosynpunkt för dig som konsument!

Prisjämförelse: 1L ekologisk mjölk (Arla): 12.50 kr 1L mjölk (Arla): 9.95 kr Sju gårdar ekologisk mjölk: 13.90 kr10 Psst! Ett extra bra val: I Uppland finns mejerikooperativet Sju gårdar, vilket helt enkelt är sju gårdar belägna inom en radie av 4 mil från Uppsala. Här produceras ekologisk och KRAV-märkt mjölk i en liten skala5. Istället för att äta foder baserat på sojaprodukter som fraktats ända från Sydamerika6 (vilket ofta är situationen för konventionella djur) utfodras djuren på de sju gårdarna med egenproducerat foder.

Mjölken tas om hand på Grådö mejeri, 11.4 mil från Uppsala - så närproducerat som det kan bli för oss Uppsalabor (såvida du inte har en egen ko att mjölka)5.

4. Kött Ekologiskt kött lovar gladare djur. Detta genom att djuren får beta ute större delarna av året, till skillnad från konventionella7. "En viktig skillnad för ekologiska djur är att de måste föda sig på bete utomhus, inte bara gå och lufta sig", berättar Eva Hagström Öberg. Konventionella djur behöver bara vädra sig och får istället skördat foder inomhus. Något man dock bör tänka på är att till exempel kor är idisslare och därmed släpper ut växthusgasen metan i och med sin fodersmältning. Även vid maskindrift, lagring av gödsel och spridning av gödsel släpps växthusgaser ut - oavsett om produktionen är ekologisk eller inte 8. Eva Hagström Öberg påtalar därför att det viktigaste trots allt är att försöka dra ner på köttkonsumtionen i allmänhet - på så sätt planas även kostnadsskillnaden ut automatiskt. Eva Hagström Öberg poängterar även vikten av att välja svenskproducerat kött, främst för att vi i Sverige har en förhållandevis god djurhållning jämfört med andra länder.

Prisjämförelse: KRAV-märkt ekologisk svensk nötfärs ca. 460gr: 59 kr (129kr/kg) Konventionell svensk nötfärs ca. 460gr: 44 kr (94.90kr/kg)10 5. Potatis Den svenska basvaran potatis hamnar något oväntat på topplistan för de hårdast besprutade grödorna i Sverige! De stora mängder bekämpningsmedel som används rinner ut i svenska vatten och hamnar sedan i sjöar där det skadar djurliv eller kan hamna i vårt dricksvatten9.

Prisjämförelse: Ekologisk fast potatis 2kg (Färdigpackad påse, Ica I love eco): 32.95 kr Konventionell fast potatis 2kg (lösvikt): 21.80 kr10 ■ 1. Naturskyddsföreningen. U.å. 5 viktiga varor att byta till eko. www.naturskyddsforeningen.se 2. Naturskyddsföreningen. 2015. Fem skäl att välja ekologiskt kaffe. www.naturskyddsforeningen.se 3. Karlsson, Jenni. 2016. Ekologiskt kaffe kostar bara 5,50 kronor mer i månaden.www.metro.se 4. Jayanegara m.fl. 2012. Comparison of nutritional quality between conventional and organic dairy products: a meta analysis. Journal of the Science of Food and Agriculture.

5. Sju gårdar. 2014. Frågor och svar om Sju Gårdar. www.sjugardar.se 6. Världsnaturfonden. 2018. Soja - en viktig proteinkälla. www.wwf.se 7. Naturskyddsföreningen. U.å. 6 anledningar att byta till eko. www.naturskyddsforeningen.se 8. Cederberg m.fl. 2009. Greenhouse gas emissions from Swedish production of meat, milk and eggs 1990 and 2005. SIK-rapport nr 793.

9. KRAV. 2017. Därför är KRAV-märkt mat bättre för miljön. www.krav.se 10. Prisjämförelser gjordes på Ica Luthagens livs 2017-01-20.

Synapsis | 25

S | K RÖNIKA

TEXT: ELIN FORSGREN

En gång under en avskedsfest säger en bekant till mig samtidigt som vi kramas hejdå: ”Jag blir alltid så himla lugn när jag ser dig.” Mitt i den där svettiga, varma kramen med solen gassande i sommarhetta stelnar jag till. Att jag skulle sprida lugn, tänker jag och skrattar nästan. Han måste ha missat hela min personlighet.

Samtidigt blir jag smickrad, stolt; att fastän min insida inte speglar min utsida verkar jag ändå lyckas få någon att känna en stillhet och en trygghet. En slags vila.

Jag tror inte att jag är ensam om att ha försökt dra ner på tempot, försökt reducera tankekarusellerna, försökt att hitta en fokuspunkt som får omvärlden att snurra lite långsammare. Att försöka tämja en rastlöshet som gör att det kliar innanför huden. Någon gång – ja, det vet jag – kommer man att lyckas skendränka sig själv med allt huvudsus. Men den tanken skjuter jag undan och hoppas på att nästa tanke ska vara lite mer svävande, lite mer lycksökande, lite mer framtidsälskande.

Dövar panikkänslor genom att streama alla deckarserier som finns på svtplay.

Skrattar åt mig själv när jag tror att det hjälper.

Men vad är det egentligen som hjälper?

Börja meditera, säger någon. Träna, uppmuntrar en annan. Se livet från den ljusa sidan, varva ner, åk bort en helg, ta en paus. Släpp alla krav på dig själv, du duger, du äger. Lyssna regelbundet på lugnande musik. Promenera minst 20 minuter om

26 | Synapsis

dagen. Acceptera dina tillkortakommanden. Sov tillräckligt. Skriv ner dina negativa tankar på en lapp och elda upp dem. Sluta läsa livsstilsbloggar.

Det är säkert fler än jag som effektiviserar sina rutiner, igen och igen. Lagar mat i visionen att få kvoten av (näringsvärde + smak + lite disk + prisvärt) / tidsåtgång att bli så stor som möjligt, för att sedan hamna liggandes på sin säng och stirra på en mobilskärm och vänta på att något ska hända på riktigt. Hända på riktigt. Är det vad jag vill? Uppfyllas, rivas helt itu istället för att småpysa och småglädjas hela tiden.

Smågnälla på tidiga mornar, småskratta

”Är det vad jag vill? Uppfyllas, rivas helt itu istället för att småpysa och småglädjas hela tiden.” åt halvdana memes. Det är så mycket som händer i din ålder, säger mamma. Det är så mycket som avgörs. Vänner säger åt mig att de personer jag träffar inte är tillräckligt bra. Att jag är värd bättre. Och att jag ska andas mer, ha roligare. Att jag ska sluta bli arg. Att jag ska lugna ner mig.

Hur gör man det – lugnar ner sig? Framför allt då jag mest bara blir provocerad.

Provocerad av att det ska ligga på mitt ansvar; att min rastlöshet är min person-

lighet, att min stress är min egen. Provocerad av zen-iga instacaptions, weekendresor. Provocerad av lycka klistrad på bild.

Provocerad av att man förväntas plugga och jobba 100% och lägga dubbelt engagemang på sin fritid och självutveckling.

Inser att jag är irrationell och känslostyrd, avundsjuk och missunnsam. Blir arg på kursledare som säger att man måste visa framfötter och ta för sig. Vill ju åtminstone kunna få låtsas att jag kan släppa saker, sänka krav och ändå kunna duga. Det är så ofta man får höra det där, tycker jag; det där om att man måste ta plats.

Slåss om uppmärksamhet i ett dammigt strålkastarljus som mest bara känns trött.

Slåss i ett socialt rum för att inte bli den tysta, snälla personen vars ansikte lätt förväxlas med någon annans.

Jag försöker skriva en text om lugn men hamnar hela tiden någon annanstans.

Hittar bara skarvar och skavanker, irrvägar och irritation. Försöker landa men kommer aldrig ner innan jag rycks iväg igen. Ändå tänker jag att min vän som tyckte jag var lugn kanske hade en poäng.

Att det kanske finns något värdefullt i att ändå betraktas som något annat än vad man är. Att anses vara snäll när man egentligen känner sig elak, att verka generös istället för snål, att vara varm istället för kall. Att få vara en trygg plats i någon annans liv när man inte är det i sitt eget. Det får mig ändå att känna någon slags stillhet, något slags lugn. En form av vila, åtminstone för en stund. ■

AVSLUTNINGSVIS| S

En jul utan julklappar

Bastubryderier Hon åker till gymmet varje tisdag, går på Marias spinningpass och klapprar ljudligt fram över duschgolvet i ett par rosa gummitofflor. Varje tisdag hämtar hon trähinken från bastun, fyller den ända upp, och låter sig omslutas av ångorna som pressar sig mot glasdörren. Hon pratar ivrigt med sin väninna. Har Anders slutat? Ja, han gick bara en gång i månaden. Mmhm, det är som att slänga pengar i sjön.

Han är en av de mest engagerade läkarna jag har auskulterat med. Ur den svarta läderportföljen drar han inför varje patientmöte upp ett slätt A4-ark med utskrivna rubriker och plats för anteckningar. Jag förbereder det här kvällen innan, berättar han och reser sig upp för att hämta patienten. Kom så ska jag visa dig.

Har du några frågor så förklarar jag gärna.

Det är som han Zlatan säger, ’om jag hade hetat Svensson i efternamn hade det inte varit några problem’ säger kvinnan med de rosa gummitofflorna. Hennes väninna nickar instämmande. ”... om jag hade hetat Svensson

i efternamn hade det inte varit Läkaren och jag hämtar varsin porslinskopp några problem” från fikarummet. Vi dricker starkt, frätande landstingskaffe utan mjölk. Utanför fönstret faller det första oktoberslasket från surmulna moln. Vilket tråkigt väder, anmärker han. Sedan lägger han till ett kluckande skratt och tar sig för bröstet, som att han nyss kommit på sig själv med den svenskaste av meningar.

I ett annat fikarum är det inte kaffet som får det att vända sig i magen. Jag låtsas som att jag inte hör kommentaren. På samma sätt kastar jag snabbt undan den plastiga pamfletten som ligger inkilad mellan räkningarna på hallmattan när jag kommer hem.

I den brännheta bastun slänger kvinnan med de rosa gummitofflorna ännu en skopa vatten på aggregatet. Jag formulerar orden i mitt huvud. Önskar att jag kunde karva in dem i träbänken.

Betvivla aldrig din svenskhet.

Blåsippor till trots.

Celina Lindgren Synapsis | 27

AV: CELINA LINDGREN