Läkarprogrammets tidning | Nr. 3-4 December 2016 | Årgång 18
Vart tog alla kvinnor vägen? SIDAN 27
Läkarprogrammet Special: Relationstips för Uppehåll dig och din närmsta i siffror 2.0 sidan 5
sidan 8
sidan 26
SYNAPSIS
LED ARE Många får nog tidigt under utbildningen frågan om vilken slags läkare de vill bli. Kanske redan innan första dagen på läkarprogrammet. I början är det lätt att svara att man inte riktigt vet utan att få så mycket följdfrågor, och frågan kanske inte ställs så ofta. Men på klin verkar det som att den är varenda handledande läkares go-to-icebreaker. ”Vad ska det bli av dig när du blir stor då?” åker fram så fort kaffet landat i kopparna och rumporna landat på personalrummets stolar. Jag har en svarsformel som jag alltid använder, som egentligen inte säger så mycket, och som förmodligen inte gör någon specialist besviken (för jag tror också att många hoppas att vi ska säga att just deras specialitet ”is the shit”). Det hela går ut på att berätta vad jag inte vill göra, följt av vilka kurser jag tyckt varit intressanta (kan såklart vara nuvarande kurs), avslutat med ”… men det kan ju ändras, det ger sig säkert till slut”.
Och svaret ändras ofta. För jag vet inte riktigt, och det känns farligt att vara för förutbestämd. Jag minns tydligt att jag bland annat sagt att jag minsann inte skulle läsa Harry Potter, aldrig skulle tycka att räkor är gott och inte skulle bli läkare. Tur är väl då att det finns så många specialiteter att vela mellan, och alla får man inte ens prova på under programmets gång. Vad man faktiskt får uppleva under programmet framgår av Katinka Tells tidslinje på sida 24. I det här späckade dubbelnumret har vi också givit lite extra plats åt ämnet uppehåll. Bland annat får du ta del av Bardia Soltanabadis tankar om sitt uppehåll som delvis spenderades på Nya Zealand. Vi välkomnar Matilda Häggström, Patrik Nyström och Elin Forsgren till redaktionen och minns på mittuppslaget den fantastiske Mats Hjortberg som gick bort i somras med en repris av idolbilden Marcus Bergström skapade.
Sofia Eriksson Chefredaktör
SYNAPSIS I DETTA NUMMER
Bardia Soltanabadi reflekterar över uppehåll
12 04 | Fenomenet sjukhusselfie Krönika av Eyla Mohlin
22 | Varken O'boy eller astrofysik
04
Krönika: Om sjukhusselfies
05
Enkätresultat
08
Special: Uppehåll
20
Idolbild
22
Novell: Om att börja T1
24
Tidslinje
26
Relationstips
27
Where are my girls at?
30
Reseberättelse: Indien
34
Folkbildning
36
Redaktionen tipsar
38
Fias Fallfika
39
Avslutningsvis
Novell av Elin Forsgren
24 | Läkarlinjen
Få koll på terminerna med Katinka Tells illustration
30 | Att lyfta en bil med en bambustång
Johanna Bungerfeldt har volotärarbetat i Indien
REDAKTION synapsistidning@gmail.com Chefredaktör Sofia Eriksson Ansvarig utgivare Linda Goudarzi Bildredaktör Sofia Eriksson
layout Sofia Eriksson Eyla Mohlin Matilda Häggström
Textredaktörer Linda Goudarzi Sofia Eriksson
Illustratörer Katinka Tell Lovisa Löfstrand Celina Lindgren Johanna Bungerfeldt Sofia Eriksson
Skribenter Eyla Mohlin Matilda Häggström Bardia Soltanabadi Patrik Nyström Elin Forsgren Lovisa Löfstrand Celina Lindgren Johanna Bungerfeldt
Omslagsbild Celina Lindgren
Utges av Föreningen Synapsis Kontakt Synapsis Akademiska sjukhuset Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA Tryck: Exaktaprinting 2016 För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.
S | K rönika
Fenomenet sjukhusselfie Klockan är egentligen förbi lunch. Jag hastar genom kulverten i riktning mot kandidatmatsalen, scrollar febrilt genom en gruppchat. Alltjämt med mobilen i handen slirar jag runt ett hörn, tar en selfie i farten och skriver ett ursäktande meddelande om varför jag inte svarat på hela förmiddagen. Väjer med nöd och näppe för en sjuksängstransport. Med tummen på skicka-knappen kastar jag ett snabbt öga på bilden. I förgrunden ett suddigt leende, i bakgrunden hörnet av en sjukhussäng. Jag raderar bilden, och lägger ned mobilen i byxfickan igen. Äter min micrade matlåda under tystnad.
I denna tid av sociala medier breder gråzonen ut sig. Min Instagram-feed är periodvis ett hav av vitklädda selfies, av stetoskop slarvigt slängda kring halsen, av #medstudent. Akademiska sjukhuset har till och med ett alldeles eget Instagram-konto. Det vi delger på sociala medier kan, rent teoretiskt, nå flera miljoner människor inom loppet av några timmar. Trots detta finns en vårdslöshet och obetänksamhet kring användandet som skrämmer mig. Var går egentligen gränsen? Enligt Akademiska sjukhusets hemsida finns strikta regler för fotografering och filmning. Då sjukhuset ej är att betrakta som allmän plats, får fotografering och filmning endast ske ”efter medgivande av verksamhetschef/ avdelningschef eller motsvarande”. Detta innebär att det i praktiken inte ens är tillåtet att fotografera i omklädningsrummen. I bakgrunden en länga gula skåp. Utplaceringsveckorna har målat något i mitt ansikte som jag inte känner igen. Jag raderar bilden, och lägger ned mobilen i jackfickan. Det snöar när jag lämnar ingång 30. Jag förstår plötsligt varför jag blir illa till mods när Instagram-feeden svämmar över av sjukhusselfies. Leendena i förgrunden till trots - akutmottagningens golv i bakgrunden berättar om något annat. Om en vardag som omöjligt kan romantiseras, oberoende av mängd applicerade filter. ■
4 | Synapsis
text: Eyla Mohlin
enkät | S
Läkarprogrammet i siffror 2.0
Text: Matilda Häggström
Många är det som på förhand velat dra resultaten ur oss, men vi har förblivit hemlighetsfulla. Efter att under några veckor sett svar efter svar ticka in, och med spänning sett cirkeldiagrammen hypnotiskt förändras, är det nu dags att presentera resultaten av Synapsis stora undersökning 2016. Majoriteten av läkarstudenterna har kysst någon annan på läkarprogrammet, vi är väl helt enkelt kramgoa- eller pussgoa kanske (Och ni 21 personer som svarade ”Oerhört sekretessbelagt”, vad döljer ni bakom era stora röda top secret stämplar?) Vill du haffa dig en fellow läkarstudent har du en stabil chans på 38,9 % att spanet är singel. Att 56,8% är i ett förhållande gör att vi kan dra slutsatsen att läkarstudenter verkar vara eftertraktade på marknaden. Frågan om bästa sjukhusserien var den som bjöd på den hårdaste kampen. Med popcorn i nävarna satt vi på Synapsis spänt om kvällen och såg resultaten ticka in. Än hit, än dit. Slutligen vann Grey’s Anatomy med en hårsmån (ynka 0,2 %) mot Scrubs. House fick 30,3 % men det räckte inte till mer än en tredjeplats. En annan jämn kamp var den om hjärta versus hjärna (sorry levern och lungorna, vi älskar er ändå!). Här skulle vi kunna ha en filosofisk utläggning om att frågan kanske bara var ett sätt att ta reda på vad som styr er genom tuffa vägskäl i livet? Vi överlämnar det dock åt er att istället fundera på detta, rimligtvis runt klockan fyra en sömnlös natt. Hur som helst var det hjärtat som med 41,2 % gick segrande ur kampen, och hjärnans 37,5 % fick se sig besegrad. Frågan om sås-skålen förvirrade så många som 49,4 % av alla svarande. Synapsis råder er att uppsöka närmaste PreKlin för att söka klarhet hos de 50,6 % som har erfarenhet. Ni två enda människor som svarade att ni går barfota på kliniken - vilka är ni? Vi vill veta mer om era liv! Hur känns det att svassa fram, befriad från allt vad skodon heter? Hur brukar det tas emot av patienterna? Vi vill, helt enkelt, att ni berättar mer. Den digitala tidsåldern är här, men bara för 55,4 % av studenterna. Resten håller fast vid den beprövade pennan. Till sist kan vi slå hål på myten om att de flesta läkarstudenter har läkarföräldrar. Tvärtom - undersökningen visar att 78,9 % inte har det. 14,3 % har en, och bara 6,8 % har två läkarföräldrar! ■
Synapsis | 5
S | enkät Vart ifrån kommer du? Söder om Uppsala (28,9%)
Vilken sjukhusserie är bäst? Uppsala (16,5%)
Grey's Anatomy (35%)
House (30,3%)
Scrubs (34,7%) Norr om Uppsala (27,3%)
Stockholm (27,3%)
Är någon av dina föräldrar läkare?
Röker du?
Ja, båda! (6,8%)
Ja (6,3%)
Ja, en av dem (14,4%) Nej (78,8%)
Nej (93,7%)
Är du singel?
Har du kysst någon som går på läkarprogrammet? Oerhört sekretessbelagt (3,3%)
Kanske (4,3%) Ja (59%)
Nej (56,7%)
Nej (37,7%)
Ja (39%)
Hur mycket pluggar du i snitt per vecka?
På kliniken/vårdcentralen rockar jag: Birkenstocks (23,9%)
30-40h (1,7%) 10-20h (22,1%)
Crocs (4,1%) Snygga men obekväma skor (2,9%)
20-30h (5,6%) Barfota! (0,3%)
0-5h (30%) Gympaskor (56,4%)
5-10h (40,6%)
Fotriktiga men fula skor (12,4%)
6 | Synapsis
enkät | S När infinner sig vanligtvis din tenta-ångest? Dagen innan tentan (12,7%)
Jag är:
När tentan läggs framför mig (1,7%) Annat (0,9%)
Aldrig (10%)
Man ( 41,5%)
Kvinna (57,6%) Veckan innan tentan (63,4%) När kursen börjar (12,2%)
Har du tagit sabbatsår innan du började plugga?
MF-föreningar vs. nationsföreningar?
Nej (43,2%)
MF-föreningar (56,5%)
Nationsföreningar (43,5%)
Ja (56,8%)
Anteckna för hand vs. anteckna på datorn?
Har du somnat på en föreläsning?
På datorn (55,2%)
Nej, alltid alert! (36%)
Zzz... Ja. (64%)
För hand (44,8%)
Hur många sås-skålar har du utbringat? En (22,7%)
Vilket organ föredrar du? Lever (15,2%)
Två (9,5%) Lungor (6,1%)
Över fem (11,9%)
Tre (5,6%) Fyra (1%)
Hjärta (41,3%) Hjärna (37,5%) Vad är en sås-skål? (49,3%)
Synapsis | 7
S | special: uppehåll
Uppehåll upp`ehåll subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en tillfälligt upphörande som (mer eller mindre direkt) följs av fortsatt verksamhet eller förlopp
8 | Synapsis
special: uppehåll | S
Många funderar nog någon gång på uppehåll under läkarprogrammets elva terminer. Att ta steget och byta ut läkarstudenttillvaron mot något annat kan kännas både lockande och svårt. På följande sidor hittar du texter som alla handlar om just detta.
Synapsis | 9
S | special: uppehåll
Frågor & svar Förutom de klassiska datumen i oktober och april finns det en hel del annat som är bra att veta om man funderar på att ta uppehåll. Två personer som har koll på läget är studievägledare Helena Ekbrink och programordförande Matts Olovsson. Synapsis träffar dem för att reda ut vad som gäller och hur situationen på programmet ser ut just nu. Vad är grejen med termin sju? och går nu termin sju, de som blev kvar Matts: Problemet från början var att har nummer 15-28. I så fall kan de tänka väldigt många på en kurs tog uppehåll, ” jag vet att jag har ett högt nummer och nästan en tredjedel. Helt plötsligt var det kommer nog inte in nästa gång, då kan många oprioriterade som skulle tillbaka jag söka jobb i stället”, till exempel. Det till T7. Varför det blev så är det väl ingen var en grupp studenter som lobbade för att som vet. Det finns en pool av studenter som vi inte skulle lotta om inför varje intag. Vi tagit uppehåll - både frivilliga och påtving- undersökte därför intresset på uppdrag av ade. Helt plötsligt kan slumpen göra att MSR. De som inte är berörda har kanske många vill tillbaka samtidigt. Många väljer inte tänkt över det så noga. MSR har lutat att ta uppehåll när de kommit en bit in på sig mest mot vad de 14 som står och köar programmet, till exempel efter T6. tycker.* Helena: Ursprungligen var det 21 studenter utan garanterad plats som ville in på T7 till När sker lottningen? HT-16. I den gruppen fanns också student- H: Så fort sammanställningen av alla terer som hade haft för många restmoment för miners ansökningar har gjorts kallar jag att få fortsätta, och därför behövt mer än en till lottning. Det brukar vara i slutet av oktotermin för att ta igen det. Merparten hade ber eller början av november. Det kan handock tagit uppehåll med skälet ”övrigt”, dla om 150 ansökningar, så det är en process vilket inte behöver anges närmare. Inför som tar lite tid. Vid lottningen närvarar jag, VT-17 återstår nu 13 av de 21 som önskar programadministratör Helena Granbom återuppta studierna då en av de 14 förlängt och studentstudievägledare Emma Lundin. sitt studieuppehåll frivilligt. Det är Emma som drar. Jag har hört att det har varit en röstning i vissa klasser angående uppehåll och återupptagande?
M: Det går konstiga rykten, det är nog studenterna själva som fått den uppfattningen. Det har inte varit någon omröstning. Det ska tas upp i programkommittén om de här 14 studenterna, som lottades inför nuvarande termin, ska få behålla sina nummer och inte lottas om inför nästa termin. De som fick låga siffror i första lottningen kom in HT-16 10 | Synapsis
Beviljas alltid ansökan om att ta uppehåll?
H: Studenter som ansöker om uppehåll med garanterad plats är de enda som behöver få sin ansökan beviljad. Annars anmäler man ett uppehåll. M: Om man inte anmäler uppehåll utan bara försvinner hamnar man i lägsta priogruppen vid återupptagning. Samma gäller om man anmäler för sent, och det är vi stenhårda på. Då ska man ha väldigt goda skäl, exempelvis varit svårt sjuk eller liknande.
text: sofia eriksson
Situationen i t7 Inför höstterminen 2016 ansökte 34 studenter om att få återuppta studier på T7. Sex av dessa hade garanterad plats, varav fyra lämnade återbud. För de 28 studenterna i de övriga prioritetsgrupperna lottades rangordningen. Alla som tillhörde grupp II (de som läst T6 på extraplats) kom in. Alla som köat till T7 VT-16 samt en som sökte sig tillbaka för första gången kom också in. Resterande 14 gjorde inte det.
Rent praktisk Anmälan om uppehåll och ansökan om återupptagande ska lämnas in skriftligt senast den 15 april inför höstterminen och 15 oktober inför vårterminen, till studievägledare Helena Ekbrink.
*Programkommittén beslutade vid sitt möte 12/10 2016 att omlottning ska ske för de 14 studenter som sedan HT16 köar in till termin 7.
special: uppehåll | S
PRIORITETSGRUPPER VID ÅTERUPPTAGANDE I. Sjukdom, föräldraledighet (motsvarande föräldraförsäkringen), inkallning till militärtjänst, samt studentfackliga uppdrag, ger garanterad plats II. Studenter som läst föregående termin på extraplats III. Elitidrottande studenter som tagit uppehåll p.g.a. sitt idrottsutövande IV. Studier utomlands genom Internationella kansliets försorg eller studenter som bedrivit medicinsk forskning på heltid under minst ett år V. Studerande som p.g.a. för många resttentor har tagit studieuppehåll (prioriteras en termin, därefter kvotgrupp) VI. Självständigt arbete som har tillgodoräknats eller som har fullgjorts i förväg VII. Studenter som har läst enligt en individuell studieplan VIII. Övrigt (t ex resor, andra studier, arbete) IX. Studerande vars studieuppehållsansökan eller ansökan om återupptagande av studier kommit in för sent Om det visar sig att den studerande under merparten av studieuppehållstiden ägnat sig åt aktivitet som berättigar till annan prioritetsgrupp kan omprövning ske.
H: Administrationen blir ohållbar om vi inte har något fast datum. Men sjukdom kan dyka upp närsomhelst. Hur många tar uppehåll?
H: 85 studenter ansökte om eller gick på studieuppehåll höstterminen 2016. M: Kanske 10-15 per kurs. Ju högre termin desto färre. Nu var det dock åtta stycken som tog uppehåll före T11. När passar det bäst att ta uppehåll?
M: Det är omöjligt att säga. Det är ovanligt att de som vill återuppta studierna inte kommer in - det är bara på T7 vi haft den här stasen. Men jag tror ändå att det är just vid T6-T7 som flest tar uppehåll. Då har man klarat halva vägen, kanske är studietrött och vill göra något annat. H: Och så har man smakat på klin. Det är många som säger ” jag funderade efter T4, menville prova på klin också”. M: Då kan man väl säga att det är det sämsta stället att ta uppehåll på, för då är det flest som gör det. H: Samtidigt går det upp och ner med antalet studenter i kurserna. Vi tar in 116 studenter till termin ett, och har 98 ordinarie platser per termin. Vad innebär det?
M: Vi får pengar för 98 studenter per termin. Vi överpresterar ganska mycket, och det tycker inte universitetet om. Det innebär ju att vi utbildar gratis. Vi ska ha 1072 studenter på programmet och 2015 hade vi 1090.
Så ni räknar med att studenter hoppar av?
H: Ja, i T11 är det just nu 80 studenter. Och då har ändå ett tiotal som var klara med det självständiga arbetet genat upp från T9. De är 65 stycken i T10, och 94 i T6 - som det förut var kö till. Hur mycket uppehåll får man ta?
H: Man kan vara borta två terminer utan att ansöka hos Studiesociala kommittén och blir inte av med sin plats på programmet om man kontinuerligt hör av sig. M: Om man inte hör av sig kan man förlora sin plats och tvingas söka in på T1 igen. Kan det inte bli svårt att hoppa på igen om man är borta länge och programmet förändrats?
M: Det finns studenter på programmet som började på nittiotalet. De har inaktuella kunskaper och det kommer ju visa sig när de ska ut och jobba och göra AT. Det kan orsaka problem. Men vi kan aldrig ta ifrån någon poäng de har fått. Vilka är de vanligaste misstagen studenter gör när de söker uppehåll?
H: Det skulle i så fall vara att söka för sent, eller att glömma anmäla återupptagande av studierna. Ett annat misstag är att man kanske lever i tron om att man har en garanterad plats, även om jag informerar om att det inte är så. Jag
kan absolut inte lova något. Många frågar om platsläget, och jag kan inte låta bli att tala om hur det ser ut. Men jag kan inte lova någon plats. M: Som regel kommer man in när man vill börja igen, men det finns inga garantier. Det har ju nu ett tjugotal studenter fått erfara. Och det är jättetråkigt. Stämmer det att ni erbjudit gruppen som väntar på att få komma in på T7 att göra projektarbetet i förväg?
M: Ja, och några nappade på det. Det innebär att de kommer kunna hoppa över T10 i stället. H: Om det finns plats på T11 då. M: Vi har ökat intaget på T7, T8 och T9 för att beta av puckeln. Men det går ut över de studenter som redan finns i klassen om man trycker in tio till - det är en balansgång. H: Och det finns ett begränsat antal kliniska platser. En vanlig fråga är ”det är väl bara att ta in fler studenter?”, men då är svaret att vi vill borga för en så god utbildning som möjligt. Har ni några tips till de som funderar på att ta uppehåll?
H: Min roll som studievägledare är att stötta er på programmet. Jag känner ofta när jag pratar med studenter som besöker mig att många behöver ett uppehåll, av hälsoskäl. Då informerar jag om vilka möjligheter som finns och att man inte har garanterad plats, men heller inte blir av med den. Det är viktigt att man kommer ihåg att höra av sig och söka på nytt. Ett nytt beslut säger att om man som den här gruppen om 14 inte kom in - då blir man högre prioriterad att komma in andra gången man söker. Man kanske får stå tillbaka en eller två terminer, men man blir inte av med sin plats. Jag känner att risken annars kan vara att studenter drabbas av utmattningssyndrom om de inte vågar ta uppehåll. M: … och missar tentor och hoppar över obligatoriska moment och hamnar i en väldigt tung och ond spiral som måste brytas. Vi har de platser vi har, men vi anstränger oss alltid för att hjälpa alla studenter, oavsett vad det är för situation de hamnat i. ■ Mer info om uppehåll hittar du i studiehandboken på läkarprogrammets sida på Studentportalen.
Synapsis | 11
S | special: uppehåll
Andrum text & foto: bardia soltanabadi
N
ya Zeeland består av två stora öar: Nordön, Sydön, och flera små långt ute på södra halvklotet. Det är inte ett litet land men inte heller ett stort; 4,5 miljoner människor och drygt dubbelt så många får lever och dör där. Det är ett land där en känner jordbävningar av och till, ett land vars vulkaner och berg vittnar om dess plats mellan två tektoniska plattor. Landets västra kuster härjas konstant av de för seglare kända vindar som blåser på 40 graders latitud. Att säga att det är isolerat är en underdrift – de två närmaste landmassorna är Australien och Sydpolen. Det är också fantastiskt vackert, mycket på grund av dess stora variation. Nordöns topp domineras av ett vinterlöst tropiskt klimat – ett varmt och fuktigt väder som omger en öken, långa stränder och höga klippor som faller ned i ett våldsamt hav västerut och ett annat lugnare österut. På den absoluta nordspetsen kan man se och höra dånet av de två vattenmassornas möte – en spricka av vitt skum på väg mot horisonten. Söderut ramas ett land av djungel, skog och stora floder in av oändliga stränder – vita hela vägen längs östkusten och svarta av vulkanisk sand på västkusten. Mitten av ön
12 | Synapsis
domineras av böljande, marsipangröna betesmarker fläckade av vita får och i de omkringliggande regionerna sträcker sig vulkaniska terränger med berg som pyr vit rök och gejsrar som ger vinden en lukt av svavel. Sydön är större. Den är också mindre befolkad och vildare, kargare. Genom hela dess långsida går den bergskedja som kallas Sydalperna, en naturlig vägg av spiror som klyver landet itu hela vägen söderut tills topparna faller ned en efter en i Tasmanhavet. Sydalperna separerar också Sydöns klimat. Den här västkusten är våt, kall och vass av svarta klippor. De stormar som kommer västerifrån blåser över kusten och stoppas av bergen varpå de faller ned över landet i form av regn, snö och hagel – detta ger västkusten sin karaktäristiska täta, djungelliknande växtlighet. De riktiga ovädren når väldigt sällan österut. Bergstopparna bryts här abrupt av ett ändlöst långt platt och torrt land, en stepp som letar sig hela vägen ut till Stilla havet. I vattnet längs östkusten lever delfiner, valar, späckhuggare och pingviner. Nya Zeeland är ett land där en kan leva ute utan att oroa sig för farliga ormar, spindlar, skorpioner, björnar eller
vargar – det finns inga. Det är ett land där en kan räkna med att få skjuts om en sticker ut sin tumme och att få mat och säng för kvällen om en litar på främlingar. Min väg dit började med en lång flygresa. När jag vanligtvis reser med höga förväntningar är flygplanet en frizon: inget har påbörjats, inget är påverkbart, inget har misslyckats. Jag brukar tänka att jag flyger för alltid om jag vill. På flygplanet till Wellington ville jag bara komma fram, jag ville gå av. Jag ville inte se eller prata med någon. Ur den rastlöshet som dominerade livet i Sverige hade en idé fått rum i mitt huvud och i ett sinne där allt tycktes komplicerat var detta något som var simpelt och till synes svårt att misslyckas med. Jag ville vara i rörelse, packa allt jag behövde med mig och bara gå, följa en riktning. Fem månader senare, med en vår och en sommar under axeln och en höst på väg, såg jag tillbaka på min resa och konstaterade att det inte fanns något okomplicerat i att ha en riktning. De första veckorna dominerades av en känsla av stress och äventyr. Det fanns en förväntan om att uppnå målet med vistelsen, men jag visste ännu inte varför
special: uppehåll | S
jag var där. Det regnade konstant. På min karta hade jag markerat en generell riktning norrut och jag följde den längs bilvägar som skar igenom en lång, grön landsbygd. På vägen passerade jag otaliga småsamhällen centrerade kring en gammal bensinmack eller livsmedelsaffär. Runt dem fanns samma bevakande ansikten som en ser på sådana platser runt hela världen. Nätterna spenderades ofta i ett tält i en kohage, somnandes och vaknandes till lukten av fuktigt gödsel. Det tog inte lång tid förrän någon stannade vid sidan av vägen och erbjöd mig skjuts. Första gången tackade jag nej, andra gången åkte jag med. En frågvis barnfamilj inledde ett förhör som varade hela vägen till närmaste stad: ”Vem är du? Var kommer du ifrån? Vad gör du här? Vad gjorde du hemma?”. Alla var frågor som jag helst ville promenera bort. Jag hade inte tillfredsställande svar på någon av dem och när jag släpptes av på en sidogata vid en bensinmack så lämnades jag där med en dålig känsla i kroppen. En månad tidigare hade jag över telefon fått ett förvånat svar tillbaka när jag förklarade att jag hade tagit uppehåll: ”Paus? Har du slutat? Har du flytt?”.
Bortsett från att konceptet var okänt för min iranska släkting var frågan högst aktuell; hade jag slutat, hade jag flytt? Jag erkände det inte då, men sanningen var att jag inte riktigt visste. En rannsakningsprocess hade påbörjats för fyra år sedan, då jag flyttade till Uppsala, och den hade
”Jag ville vara i rörelse, packa allt jag behövde med mig och bara gå, följa en riktning.” burit en svårhanterlig och förvirrande frukt: en insikt som dominerades av en oförneklig känsla av att det jag gjorde inte var rätt. Att bli läkare kräver en konstant och riktad ambition när en väl utbildar sig, men desto oftare en tidig vetskap om att en faktiskt vill utbilda sig. Hur förlikar vi oss som vuxna med att potentiellt viga livet åt ett enda yrke? Hur kan vi överhuvudtaget spekulera kring vad det
yrket är när vi är barn? Jag hade alltid vetat att jag skulle bli läkare, men jag misstänker nu att det inte var min egen idé överhuvudtaget. Läkarprogrammet bjuder upp till en djup förvirring om tiden som investeras i det inte längre kan rättfärdigas med ett underliggande syfte. För mig sådde denna förvirring fröet för en trötthet som blommade upp till en stor sorg och rastlöshet. Det var en utdragen process och när jag väl tog uppehåll hade jag redan väntat för länge. Jag blev snabbt medveten om att även ett uppehåll kräver ett syfte. Det fanns ett stort behov av tid och vila, det visste jag, men det fanns också en längtan, en distinkt känsla av att det fanns saker att lära sig och att göra som inte fick utrymme i vardagen. Sökandet efter de sakerna och försöket att formulera ett nytt syfte tog mig runt i Sverige och Norge och för en tid räckte det som ändamål. Men snart brast också det och allt tycktes inte mer än tidsödslande. Tid hade jag krävt och nu fanns det alldeles för mycket. Behovet av rättfärdigande förgiftade allting de där första månaderna av uppehållet. Det visade sig att frigörelsen från inrotade negativa tankegångar är svårare än förväntat. När vanan av trötthet och pessimism satt sig Synapsis | 13
S | special: uppehåll
14 | Synapsis
special: uppehåll | S
djupt så går den konstant; ibland långsamt malande i bakgrunden, ibland som ett oljud överallt och ibland som något kvävande som håller en kvar i sängen om dagarna. Tortyren är så effektiv för att den är självkonstruerad. Det fanns ingen lättnad när uppehållet var beviljat, inte när terminen tog slut och inte heller efter flera månader utan skola. Med vintern på väg och en längtan efter en lång resa som jag egentligen inte orkade planera så vände jag mig till slut mot något avlägset och när jag väl var framme så var resan minst sagt förvirrande till en början. Scenen vid bensinmacken repeterades otaliga gånger i olika former tills jag släppte behovet av att ha svar på mina och andras frågor. Två månaders arbete i ett vackert Nordnorge hjälpte, två månaders drönande hemma stjälpte och efter ytterligare en tids irrande i Nya Zeeland bubblade blygt en bortglömd men bekant känsla upp; en nyfikenhet och en hunger som bad om utrymme. Med stort mod och med ännu större möda släppte jag på barriärerna och jag gav nyfikenheten och hungern plats i en process som till en början var allt annat än ett dramatiskt klimax och mer av ett långsamt skiftande till
positivt tänkande. När det väl släppte så var det i form av en fantastisk urladdning. Den tid som följde färgades av en riktig, nästan manisk uppsluppenhet, en energi som exploderade med en hämnd för all
”Runt hela Nordön skalades allt som var överflödigt av från kroppen och tankarna, och ersattes med det nya runtom.”
det nya runtom. Det var en återupptäckt av glädje och en återfödelse av hungern att lära sig, men mest av allt var det ett bevis på att den känslan som så länge besatt mig – att det fanns något som skulle växa om jag gav det utrymme – hade varit sann. Allting fylldes av en sådan entusiasm som är så lätt att hata eller beundra i andra; alla skulle träffas, allt skulle diskuteras, alla utmaningar antas och allting uppskattas. Kuren var denna: tid att få göra vad jag ville, tid att få göra ingenting, tid att få våndas utan ansvar. Två månader på Nordön fortgick som ett äventyr på det här sättet och runt nyår korsade jag Cooksundet och gick i land på Sydön där entusiasmen så småningom lugnade sig och mognade till en plan.
Det finns en vandringsled som går från toppen av Nordön till botten av Sydön – med en färja emellan som naturligt stopp – som jag hade klivit på och av under den tid den förlorat. Min resa tog av med tid jag dittills hade spenderat i landet. sådan intensitet att jag knappt ville sova, Te Araroa är 3000 km vandring genom det fanns för mycket att ta igen. Utan all tänkbar miljö, något som kräver stor tecken till trötthet rusade jag igenom planering och tar månader och skiftande skogar och stränder, uppför berg och in årstider om en försöker sig på hela. Jag i folks hem och bilar. Runt hela Nordön hade bestämt mig för ett parti i vilket jag skalades allt som var överflödigt av från skulle ta mig friheten att upptäcka och kroppen och tankarna, och ersattes med stanna i längre perioder om det kändes Synapsis | 15
S | special: uppehåll
rätt. Efter mycket planering och utgifter på förnyad utrustning påbörjade jag i januari en lång vandring som sträckte sig in och igenom Sydalperna. De efterföljande två månaderna spenderades i något som nu är romantiserat för mig men som egentligen var ett sorts långdraget gisslande upp över toppar och bergskedjor, ned längs raviner och igenom floder. Förutom den fysiska utmaningen att ta sig fram i oframkomlig terräng och stå ut med all sorts väder, står en inför en konstant kamp mot sitt eget huvud. Upplevelsen av ensamhet i ett bergsmassiv kräver ett dyrt psykologiskt pris för den som tänker för mycket. För den som är medveten om rösten i huvudet – den som överanalyserar och kritiserar – väntar en tröskel av galenskap innan en tystnad kan uppnås i förlängd ensamhet i naturen, eller var som helst för den delen. I bristen på stimuli går tankarna dit de kan; överallt och runt och runt. När jag nu ser tillbaka så är det inte förvånande att all negativitet kom tillbaka under den perioden. Men när stillheten väl kom så var den sublim. Det är ett lugn som inte får bekräftas utan att det rinner ur öronen. Det är också ett lugn som kommer som resultatet av en 16 | Synapsis
situation som kräver fokus. Ensamhet i ett avlägset naturområde kräver konstant vaksamhet och medvetenhet. Allt måste tas i beaktning: huvud, kropp, mat, vatten, väder, terräng, utrustning och ibland djur. Det är en vacker men obarmhärtig
”På en dålig dag blir regn till hagel, vinden till ett våldsamt skrik som sliter i tältet...” miljö som kräver en målmedvetenhet som gör att en till slut inte har tid att tänka på överflödiga saker. I den mödan finns också en uppskattning för saker som annars tas för givet: sol, regn, vatten, värme, styrka och en mätt mage. På en dålig dag blir regn till hagel, vinden till ett våldsamt skrik som sliter i tältet och en jagas hotfullt av en himmel
som är svart och lila och spricker av åskan ovanför bergen. På en klar natt trängs alla stjärnor för att bli sedda och vintergatan sträcker sig som ett moln över rymden – som en enorm sanning, en oändlighet som är för stor för att förstå. I en sådan miljö finns en handgriplig intimitet med livet och med sig själv. Den kan vara skrämmande. I en sådan miljö finns inte heller plats för grubblande – som aldrig missar en chans att hjälpa psykisk ohälsa på traven. När faran är framme så är tankarna klara och när faran har lagt sig så fylls en av ett sant och berättigat välbehag. Om inget annat så fanns där för mig en total frånvaro av förpliktelser som var någon annanstans än just där. Nu i efterhand ser jag att min ohälsa handlade mycket om det; att inte kunna andas av tyngden av förpliktelser. Det fanns utrymme för mycket avslappning också. Det är en alldeles speciell känsla att duscha i en flod som går att dricka ur samtidigt, eller att somna naken i solen efteråt utan en människa i närheten. Lata högsommardagar med tupplurar i blomfält och bad i turkosa glaciärsjöar fanns det gott om. Jag saknar att ligga ensam på en strand under månen och att vakna till ett glödande klot som
special: uppehåll | S
Synapsis | 17
S | special: uppehåll
hissas upp ur havet långt borta. Det där ljudet av slående vågor, tystnaden ovanför molnen eller surrandet av allt som lever i en skog under natten, är en förlust att vara utan. Vissa saker finns där som överhuvudtaget inte är möjliga här. Bara att bli påmind om den i vardagen omöjliga friheten att få göra det en vill med sin tid, hela tiden. Att inte behöva svara inför någon eller vara uppkopplad och nåbar. Det är en ynnest att viga en hel dag, varje dag, åt att lära sig något nytt eller skriva ned några tankar, rita av något eller prata och umgås utan att drabbas av en bottenlös rastlöshet. Eller att investera en hel vecka åt att läsa en bok, något som annars får skinnet att krypa av den där inlärda skyldigheten att effektivisera all vaken tid. Det är ovärderligt att få uppleva att allt det där är möjligt att inte bara göra, utan att också tycka om att göra. I en längre resa också finns möjligheten att uppskatta saker som en tar för givet hemma: förnödenheter, familj, vänner, rutiner, ovanor, sammanhang och att inte vara en främling. En lär sig också snabbt hur mycket en har som är fullkomligt överflödigt. Jag frågar mig nu 18 | Synapsis
ofta hur mycket av det jag äger som jag skulle kunna, eller överhuvudtaget vilja, bära med mig i en väska om jag var tvungen. Det finns ett värde i att skala av sig sådant. Min resa skulle så klart inte heller varit något utan de människor som delade den och det vi lärde varandra. När jag efter fem månader lämnade Nya Zeeland och bytte en höst mot en vår igen kom jag tillbaka inspirerad och med en plan för bevarandet av välmående och av nyfikenhet. Jag satte den planen i verket hemma, i mitt huvud och i ännu ett par resor, allting i förberedelse inför den stora utmaningen: terminsstart. Den där sublima tystnaden har sedan dess infekterats med ett bekant brus som jag håller under strikt övervakning. Vardagen kom som vanligt med en smäll och de gamla rutinerna var snabba att försöka ta plats igen. Negativa tankar kröp smygande tillbaka i hopp om att inte bli upptäckta. Övergången var inte enkel och min plan har inte fungerat perfekt, men mitt utgångsläge är bättre nu än vad det var tidigare. Mest av allt har jag förlikat mig med min villrådighet inför läkaryrket. Det har hjälpt mig att uppskatta det mer. Jag visste det inte då, men
min bror sa senare att jag reste så långt jag kunde utan att vara på väg tillbaka: 17500 kilometer. Resor är inte magiska men ibland är avstånd det som krävs för att få lite andrum. Uppehåll är inte heller lösningen för de flesta, men jag vill tro att en paus med en plan och en genomtänkt avsikt kan göra resten av utbildningen och potentiellt resten av livet lättare. En paus kan också bara vara just det; inget komplicerat eller storartat överhuvudtaget. I vilket fall som helst så kommer mycket gott ur en period utan bördan av verkliga och inbillade förpliktelser. För mig blev det möjligheten att formulera ett hållbart förhållningssätt till mitt eget liv. Den där entusiasmen må ha antagit en lugnare form men den lever och frodas än, och Sverige är inte Nya Zeeland men jag ser nu klarare än någonsin att det finns gott om äventyr här också. För den som är trött: det finns ett sätt att leva som inte innefattar konstant utmattning och stress. För den som är hungrig: det finns något mer och det finns ett sätt att kombinera det med utbildningen. Allt som behövs för att se lösningen är andrum. ■
Special: uppehåll | S
Studieuppehåll Risk för tillvänjning föreligger. Iakttag försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel. Särskild receptblankett krävs Ångestdämpande, lugnande och sederande Denna text är avsedd för vårdpersonal.
Indikationer Omotivation. Mild ångest. Sömnbrist. Studierelaterade hallucinationer. Profylax mot nya episoder av tentaångest.
Dosering Dos och doseringsintervall skall individualiseras med hänsyn till bland annat indikation och ålder. Vid måttlig omotivation ges initialt en låg dos, till exempel en termin. Vid svåra ångest och orostillstånd kan dock betydligt högre doser vara indicerade. Vid längre behandlingstid ökar risken för studieavhopp.
Varningar och försiktighet Beroende Behandling med studieuppehåll kan leda till psykiskt eller fysiskt beroende. Risken ökar med dos och behandlingstid. Utsättning När ett fysiskt beroende har utvecklats kan plötsligt avbrytande av behandlingen medföra utsättningssymptom. Dessa kan uppträda i form av huvudvärk, muskelvärk, svår ångest, spänningar, rastlöshet, förvirring och irritation. Alkoholism eller drogmissbruk i anamnesen Studier har visat att behandling med studieuppehåll kan öka patientens intag av alkohol.
Interaktioner Samtidigt arbetande under behandling med studieuppehåll kan försämra den lugnande effekten.
Graviditet Graviditet ger platsgaranti och är en giltig orsak till förlängd behandlingstid.
Biverkningar Vanliga: Psykiatriska och paradoxala reaktioner som rastlöshet, minnesförlust, minskad vakenhet och studiemotivationsbrist. Hudutslag. Sällsynta: Levertoxicitet. Anafylaxi.
Överdosering Användning under längre perioder än ett år i taget utan giltiga skäl kan orsaka studieavbrott.
Farmakodynamik Verkningsmekanismen för studieuppehåll är oklar men flera viktiga signalsubstanser är involverade, såsom noradrenalin, oxytocin, serotonin och dopamin. Vid kontinuerlig behandling kan tolerans till den lugnande effekten utvecklas.
Farmakokinetik Studieuppehåll absorberas snabbt. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås inom tre till sex veckor. Studieuppehåll distribueras snabbt till alla vävnader.
Miljöpåverkan Upprepade flygresor kan orsaka utsläpp av växthusgaser. text: patrik nyström
Synapsis | 19
Mats Hjortberg UNIVERSITETSADJUNKT
IDOLBILD
S | novell
Varken O'boy eller astrofysik
D
et är något som slår emot dig redan när du öppnar dörren. En luft som känns tjock: tjock som en varm dimma som kryper ner i dina lungor och får din puls att öka, får dig att andas snabbare. Trots stora fönster känns byggnaden smal men ändå som ett jättekomplex. Ett vindlande koordinatsystem av inbitna instutitionsrävar, härdade laborationssråttor och studenter som både är mätta på och ändå vill ha mer av allt detta vetande - som på samma sätt som cigarettlukt i en inrökt lägenhet - finns ingrott i väggarna. Du var här, redan igår. Inte inomhus såklart men du stod och sneglade utanför. Du stod där. Varken bävande eller suktande utan kanske något däremellan. Nu har dagen i alla fall kommit. Den där måndagen terminen du ska börja. Klockan på väggen visar inte mycket mer än halv åtta och det klafsar om dina skor och du är blöt inpå bara kroppen. Din regnjacka var visst inte så mycket till regnjacka som du hade hoppats och regnet mycket mer ihärdigt än vad du bedömt från ditt fönster. Du letar upp en toalett. Kanske mest för att få tiden att gå men också för att se vilket skick vädret har försatt dig i. I spegeln inser du att din tröja också är blöt, mest på axlarna och bröstkorgen. Vad föredrar man? Att sitta på ett upprop med en genomblöt jacka eller med en genomblöt tröja som snällt sagt framhäver dina mer... framhävda kroppsdelar. 7.46 lämnar du toaletten efter att ha försökt suga upp det värsta ur dina kläder med toapapper du stoppat innanför dem med ytterst begränsat resultat. Toapappret har du avlägsnat. Jackan har du behållit på. Salen ska vara B22 och du hittar den fastän du inte riktigt kan förklara hur. Kanske följer du bara med den där sugande känslan; den där kittlande spänningen som finns mellan de som
22 | Synapsis
är utanför salen och de som är där inne. Fan, vad stor salen är. Du kan inte sätta dig ensam - du kan inte asocialisera dig redan första dagen. Du försöker att bara glida ner. Att bara sätta sig på en av de där uppfällbara stolarna. Försöker att bara hitta en plats där i salen och att bli till en del av den och alla de andra som är här, samtidigt som du vill behålla det av dig som är dig själv. Du vet inte riktigt hur det ska gå till. Så det du tillslut gör - efter några för många sekunders övervägande är att du gör det: du sätter dig ner. Du hamnar bredvid två personer som pratar huvudstadsdialekt och som glesbygds-bo dömer du dem på en gång. Nedanför dig sitter någon med både Guyton och Boron-Boulpaep upplagda framför sig och du känner något obekvämt och fördomsfullt kravla omkring inom dig. Slutligen är klockan slagen och en person som säger sig vara både prominent och eminent börjar prata om utbildningen. Hur viktigt det är. Hur svårt det är. Hur intelligent man måste vara. Vilken elitutbildning ni kommit in på och tror er ska klara av. Som om ni vore något. Sedan kommer några föreningar fram och du förstår - och framför allt vill du förstå - att allt bara är på låtsas. När salen plötsligt fylls av människor i svarta tröjor som börjar dansa och skriver att allt ska bli bra ser du många luta sig tillbaka. Vore det inte för musiken skulle man nog ha hört en utandning, en ganska djup och lättad. “Klart att du ska bli läkare.” säger din gamla naturkunskapslärare som du träffar på ICA veckan innan du ska flytta. “Det har jag förstått redan sedan du gick i sexan.” Du ler och nickar, säger något mumligt som skulle kunna betyda tack men tittar sedan på klockan, ursäktar dig och säger att du måste iväg. Du önskar henne en trevlig höst samtidigt som undrar vad hon kan ha grundat sin uppfattning på? Det var över åtta år sedan du satt där i NO-salarna och
text: Elin forsgren
novell | S
”... du närmast flyger ut på Bergsbrunnagatan och du vet inte om det gått bra eller dåligt men du vet att du är klar. It’s done.”
hade så kallade prov på kolets kretslopp “Men att du ska börja, det är väl självklart!” och näringskedjor. Vem var du ens då? säger en barndomsväns förälder. “Du som Kanske en något överambitiös tret- har så bra betyg, klart du ska bli läkare.” tonåring som såg mer intresserad ut på Som om det vore självklart, att en person lektionerna än vad du egentligen var. med studieresultat över medel och som Någon som kanske ville leva upp till de ofta drivs av duktig-flicka- och/eller andra förväntningar som fanns runt omkring prestationskomplex ska bli läkare. Som dig men som egentligen kanske mest om det vore den enda adekvata utbildbrydde sig om hästar. Eller om vilka ningen för personer med så kallade studvänner och kärlekar du hade och inte ieframgångar. hade. Främst inte hade. Men du kommer Samtidigt vet du att för vissa är det inte - vill inte - komma ihåg. annorlunda än för dig, att de kanske Hursomhelst: medicin var inget du alltid har haft siktet inställt, alltid vetat. någonsin funderat på, inget du någonsin Och att det finns de som velat men inte övervägt. Dina tankar om framtiden var kunnat. Och du står där och kan, och både begränsade och visionära, jordade nu vill men kanske inte riktigt vet. Du och flyktiga. Dina korttidsplaner: två förstår också att man måste testa för att eller tre smörgåsar till mellis? Juice få veta, att man måste våga, prova. eller Oboy? Dina långtidsplaner: ett Och att prova - det är väl på ett unliv som kanske konstnär eller författare? gefär vad din första tenta innebär. Den Kanske astrofysiker? Eller svensklärare? där tentan som har legat i din kropp, i Saken är väl den att du aldrig har haft ditt medvetande de senaste säkert fyra någon klar vision av ditt liv, inget rik- veckorna och dränerat dig på mer än tigt kall. Och varför ens vård. Vad gör bara energi. Korvstoppning i huvudet du här? Du som trots alla dina sommar- är ett uttryck som du och dina nyfunna vikariat på ett vård- och omsorgsboende vänner slänger sig med dagligdags och får ångest av att höra ordet kräkningar. du undrar egentligen hur mycket ni bör Att sedan liksom snubbla in på läkarut- kunna. Faddrarna säger att det kommer bildningen. Börja för att se vad det är? gå bra, att de flesta klarar den. De skriver Är det något man ens kan göra? meddelanden till er fyllda med pepp och Din betydligt äldre kollega på ditt hjärtan och säger att de saknar och tror sommarjobb, en luttrad undersköterska, på er. Att det kommer att lösa sig. Och säger att: “Ja, men läkare blir väl bra.” det gör ju det. Fast det kan ju lösa sig bra Hon lägger huvudet lite på sned, ler. och det kan lösa sig dåligt. Du vill ju att “Undrar vad det bli av dig? När jag job- det ska lösa sig bra - du vill känna att du bade på sjukhuset så brukade vi gissa vad klarar det här, på riktigt. kandidaterna skulle välja sedan, kirurgi Du har kokat kaffe, köpt både frukt, eller medicin.” Hon lutar sig tillbaka och juice och godis. Ryggsäcken är packad tar en klunk av kaffet. “Jag tror du är en och du cyklar från Folkes en timma innan medicinare.” det börjar. Du är där. Ni är där. Ni går på Du vet inte riktigt vad du ska svara utan toaletten, småskrattar lite. Kramas lite. försöker slingra dig undan utan att behöva Försöker hålla det lilla nervositetsmonframbringa ett konkret svar; en förmåga stret i magen lugnt och stilla. Snart, snart som du utvecklat och blivit rätt bra på. är det över. Slutligen släpps ni in och Och vad skulle du ha svarat? Var det en salen är så stor. De delar ut den - tentan komplimang? Eller en pik? Du vet inte. Du - och du skriver din kod. Nu får du börja. som knappt vet vilka specialiteter det finns. Och du börjar.
Lite drygt fem timmar senare trippar du ut med ett pirr i brösten som om du vore lite småkär. Ja, du närmast flyger ut på Bergsbrunnagatan och du vet inte om det gått bra eller dåligt men du vet att du är klar. It’s done. Farväl alla baroreceptorreflexer, alfa-1-receptorer och vasokonstriktioner. Farväl compliance och West’s zoner. Och framför allt: farväl alla osteoclaster och erytroblaster och megakaryocyter. Åtminstone för ett tag. Det är inte riktigt med samma känsla och stil du senare gör entré på Östgöta nation i ett slags tack-och-hejdå-rus som är ett komplex av sömnbrist, lättnad och kanske också lite annat. Det är inte riktigt heller med samma känsla du kanske hellre tar en öl på en nation eller bara slöstirrar kvällen igenom på Netflix. Det är inte riktigt med samma känsla men du vet att förhoppningsvis har du gjort det: klarat din första tenta. I bästa fall har du nu 13 högskolepoäng av 330 avklarade och du vet att de kanske inte är de svåraste men just nu - för dig - de viktigaste. Fast nej, det viktigaste är inte några poäng hit eller dit, tänker du. Du tänker att det viktigaste inte är att klara eller inte klara en tenta utan att det är resan du just nu har påbörjat, tillsammans med dina kursare. Du vet inte riktigt hur du ska formulera dig men du vet att du vill ha mer och att oavsett vilka krav och förväntningar som tränger sig på, finns där något inom dig så som du inte riktigt kan sätta fingret på, ett behov som kräver mer. Som vill mer. Som vill veta. Förstå. Och leva. Klockan kvart över sju vaknar du nästa dag för att med mer eller mindre huvudvärk - och kanske också med lite entusiasm - kravla dig upp ur din säng och ta cykeln för att komma till uppropet av nästa kurs. Du vet att det här bara är början, att du knappt har bläddrat förbi prologen, men du vet att du har startat och att du i alla fall är på väg. ■ Synapsis | 23
illustration: katinka tell
24 | Synapsis
Synapsis | 25
S | kåseri
Relationstips för dig och din närmsta text och illustration: lovisa löfstrand
H
ej på er. Ja jag talar till er; dig och bakteriehärden som omger dig. Omger är kanske ett milt ord - ni utgör varandra.
Du kallar dig kanske kort och koncist för ”människa”. Men du är mer bakterie än något annat, åtminstone till antal. Tio gånger fler bakterieceller än människoceller, faktiskt. Bacilluskerna täcker det mesta i och runt dig. Från tungan till tån kryllar de och ja, utan dem skulle du inte vara mycket att ha. De små liven förutsätter din existens och styr dig. Hur mycket och över vad de bestämmer begriper forskare mer och mer. Från början tyckte vetenskapen mest att de var oförskämda små fripassagerare. Men nu uppdagas det att din bakteriehärd i princip bestämmer det mesta om dig. Beroende på läget i exempelvis din tarmflora avgörs om du blir tjock eller smal, egendomlig eller normal. Deppig eller peppig, avundsjuk eller ödmjuk. Listan görs hela tiden längre över tillstånd och symptom som forskare kopplar till sammansättningen i din mikrobiota. Så om det nu inte går att undkomma den, kanske det är lika bra att acceptera att du lever i en ständig och ofrånkomligt intim relation med din biota. Dags att från och med nu leva med insikten av att du aldrig någonsin är ensam (även om du skulle önska). Din bakteriehärd följer dig som en dykardräkt och kommer för evigt (knappt ens döden kan skilja er) vara ditt mest avgörande förhållande. Med anledning av detta vill jag framföra några dejtingoch relationstips för dig och din bakteriehärd. Nummer ett: var inte en toffel. Med tanke på hur stort inflytande bacillerna har på dig kanske man skulle kunna tro att det vore bäst att lyda deras minsta önskan. Men ingen vill vara en toffel i längden. Höj det vaksamma ögat när du blir överdrivet söt- eller fettsugen - kom ihåg att det finns giriga bacillusker med i spelet. De som lever på socker slash fett har blivit många och högljudda och vill bli ännu fler - genom att manipulera din hjärna till att vilja tillfredsställa dem. För att gynna den långsiktiga stabiliteten i ert förhållande ska du alltså inte tillmötesgå de mest
26 | Synapsis
skräniga sidorna av din partner i det här läget. Håll dem istället på styva linan till förmån för de mer lågmälda bakteriekolonierna - så som grönsaksätarna. Den här sidan av din partner är av den mer blyga sorten och behöver mer utrymme och tid på sig för att etablera passionerade element, men det kommer (ju mer grönsaker du utsätter smaklökarna för, desto mer sensitiserade blir smakreceptorcellerna och desto godare tycker du det är). Det kanske känns jobbigt i början, men alla vet ju att det är sexigt att spela svår. Nummer två: fjäska på rätt sätt. Glöm inte att visa uppskattning för det som din partner faktiskt gör bra. Härden kanske inte alltid vet vad som är bäst för er i längden. Här gäller det att steppa in som den mogna parten och göda med sådant som din partner skulle må bra av men kanske inte kan uttrycka att den vill ha. Har din partner en dålig dag (till exempel gaser) eller kanske kommit illa däran ur en antibiotikakur? Hjälp hen att återfå spänsten genom att visa att du uppskattar och vill uppmuntra dess grej - ge tillskott av nya familjemedlemmar genom att äta mat med levande bakteriekulturer. Mjölkprodukter och syrade grönsaker är klassiska tips. Nummer tre: var inte för sträng. När ert förhållande väl är i harmoni tack vare ovan följda råd är det viktigt att komma ihåg att det som trots allt spelar roll i långa loppet ju är att ha roligt tillsammans. När ni väl har lärt känna varandras behov och hyser ömsesidig omsorg och tillit är det också angeläget att inte tröttna på varandra. Att Gestapo-övervakas hela tiden gör ingen glad. För att motverka denna situation handlar det om att släppa taget och lita på att din partner vet vad den gör. Nu när ni hjälpts åt att bygga upp en hurtig och mångkulturell tarmbiota är det också tid att - njuta av resultatet. Glädjs åt en och annan pommestallrik medan den omsorgsfullt metaboliseras av biotans muntra mångfald - utan att cravingen drar ner stämningen. För det är nämligen just brokigheten - mångfalden av massa olika sorters bakteriestammar - som får er att hålla i längden. Lycka till, och kom ihåg att du aldrig är ensam. ■
historia | S
Where are my girls at?
En ode till fem fantastiska medicinare. Som också råkar vara kvinnor.
Starling. Flemming. Virchow. Koch. Rudbeck. Verselius. Cushing. Marfan. Vi pratar om eliten, toppen av toppen medicinhistoriens främsta företrädare. Det är namnen som klär kurslitteraturen; pryder PowerPoints och porträttgallerier världen över. Listan på kända personer inom medicinen kan göras lång, om man nu får använda en Wikipedia-artikel som referens, men någon gång efter Freud och killen som uppfann giljotinen är det omöjligt att inte ställa sig själv frågan: Vart tog alla kvinnor vägen?
text & Illustration: Celina Lindgren
Det är föga överraskande på många vis. Vetenskapsvärlden är inte precis känd för att vara inkluderande, och inte heller står den ut som ett föremål av ren intellektualitet. Vetenskap har länge varit verktyg för maktutövande - en gyllene spira i handen på den högst uppsatte. Den har används som ett sätt att styra samhällets tankeflöden, och om man det drar lite längre - en orimlig ursäkt till många av mänsklighetens grymmaste handlingar. Det är väl känt att historien formas efter författarens hand. När den vedertagna historikern då i traditionell bemärkelse är en vit, medelålders man är det inte så konstigt att vetenskapsböckerna står gapande tomma på kvinnlig närvaro. Osynliggörande - välanvänd härskarteknik sedan mänsklighetens begynnelse. Men det är inte bara historien som har en del att fundera över när det kommer till jämställdhetsbegreppet. En smula tanketumlande är att det bara var förra året som Sveriges Läkarförbund för
första gången hade lika många kvinnliga medlemmar som manliga. En anledning att jubla, javisst, men det tog ändå 150 år från det att riksdagen gjorde det möjligt för kvinnor att överhuvudtaget avlägga en läkarexamen. Tänkvärt. Inte för att förminska milstolpen som passerats, utan för att reflektera över de strukturer som fortfarande flätar sig samman med samtida sjukhusmiljö. Kvinnliga läkare tjänar redan på AT-nivå mindre än sina manliga kollegor. Och varför är det egentligen så att hela 86 procent av alla nyblivna kirurger är män?
”... fortfarande står historiens medicinska vetenskapskvinnor i totalt mörker. En plats som de knappast förtjänar.” Vi smyger oss alltså närmre strålkastarljuset - vågar ta mer plats på sjukhusscenen. Men fortfarande står historiens medicinska vetenskapskvinnor i totalt mörker. En plats som de knappast förtjänar. Dessa kvinnor var framstående framtidsvisionärer - kompetenta - intelligenta - och minst lika framstående som sina manliga kollegor. Om Läkarförbundet äntligen har nått jämställdhet i könsfördelning är det nog också dags att revidera arkiven; låta de undanskymda komma fram och visa världen hur fenomenalt fantastisk man kan vara. Även som kvinna. ■
Synapsis | 27
S | historia
Merit Ptah (2700 f.kr) Det sägs att Merit Ptah är den första kvinnan som omnämns som läkare i historielitteraturen. För femtusen år sedan svepte hon runt i Egypten med sådana medicinska kunskaper att hennes son lät föreviga hennes namn på väggen av en pyramid.
Hildegard von Bingen (1098-1179) Förrutom dåtidens coolaste namn hade Hildegard von Bingen många beundransvärda attibut. Abbedissa, klostergrundare, kompositör och manusförfattare. Hon korresponderade flitigt med påvar och och andra dåtida kändisar. På sidan av verkade hon dock som självlärd vetenskapskvinna med kunskaper inom humanpsykologi och fysiologi, sjukdomsetiologi och behandling. Hon gick också ganska hårt in för dåtidens trendande humorallära. Som en salig blandning av alternativmedicinare och medicinsk mästare blev hon 2012 utnämd till kyrkoläkare av dåvarande påve.
Lovisa Åhrberg (1801-1891) Stolt Uppsalabo och Sveriges första officiellt erkända kvinnliga läkare. Lovisa Åhrberg hade visserligen aldrig fått en officiell utbildning, men självlärd som hon var hade hon nog med kunskap för att öppna en egen praktik. Anklagelser om kvacksalveri var inte nog för att stoppa henne. Inte heller brydde hon sig om förbudet som gjorde det omöjligt för kvinnor att faktiskt arbeta som läkare. Oscar I belönade henne med en kunglig medalj. Och kanske, bara kanske, bidrog hon till att man 1870 öppnade upp den svenska läkarutbildningen även för kvinnor.
28 | Synapsis
Trota av Salerno (1015-1097) Trota av Salerno var student och professor vid Scuola Medica Salernitana - medeltidens hotspot för medicinska tankar och idéer. Här skrev hon ett flertal texter, bland annat inom kvinnomedicin, som banbrytande nog propagerade för opiatanvändning vid förlossning och faktumet att män också kan vara orsaken till infertilitet. När medeltida genier sedan fick en släng av hybris och bannlyste alla kvinnor från universiteten gick man ut med att Trota var en pseudonym och att hennes texter i själva verket var skrivna av en, du gissade det, snubbe.
James Barry /Margret Ann Bulkley (1789-1865)
James Barry var en framgångsrik irlänsk militärkirurg vid den Brittiska Armén. Han reste världen runt med skalpellen vid sin sida och genomförde ett av de första kejsarsnitten där både moder och barn överlevde. Det kom därför som lite av en chock när man efter hans död insåg att James Barry i själva verket var en kvinna. Född Margret Ann Bulkley hade hon förklätt sig till man för att bli antagen till universitetet i Edinburgh. Förklädnaden höll sig livet ut, även om James Barry ibland ansågs vara lite av en konstig prick. Den brittiska societeten tappade sina tekoppar när nyheten spred sig hur tusan kunde en kvinna klara av det blodiga, brutala läkaryrket? Ack och ve!
historiaďťż | S
Merit Ptah, James Barry/Margret Ann Bulkley, Lovisa Ă…hrberg, Hildegard von Bingen, Trota av Salerno.
Synapsis | 29
Att lyfta en bil med en bambustång text, Foto & illustration: johanna bungerfeldt
Detta är utvalda utdrag från min dagbok som jag skrev i juni 2016 då jag volontärarbetade för IIMC i Kolkata, Indien. Kursiverade ord förklaras i ordlistan. 30 | Synapsis
reseberättelse | S
Vänstra sidan: En by på landsbyggden några timmar från Kolkata. Denna sida, högst upp t.v: Möte med Womens Peace Council. Denna sida, högst upp t.h: Johannas dagbok. Denna sida, längst ned: I väntan på läkaren. 5/6
Idag följer jag mina drömmar. Jag har beslutat mig för att volontärarbeta i Kolkata (Calcutta) i Indien en månad och just nu sitter jag på flyget till Dubai (en plats jag annars aldrig hade drömt om att åka till). Vi ska mellanlanda där innan vi tar nästa flyg till Kolkata. Vi ska resa hela kvällen och natten och kommer fram till Västbengalen klockan åtta imorgon bitti. 6/6
Vilken overklig dag. Det känns som att det gått år sedan jag satt på Arlanda och väntade på flyget och ändå har jag inte sovit mer än två timmar sedan dess. Bil och tuk-tuk-färd genom staden utan säkerhetsbälte, Outdoor clinic, Indoor clinic, Bengali-lektion, barnhemmet med flickan som var sönderbränd från topp till tå, såromläggningar, intramuskulära injektioner, en pelikan som stirrade på mig genom fönstret när jag duschade och kaotiska tunnelbanefärder genom stadscentrat.
Det känns som att jag inte kan tänka mer än en minut framåt i tiden, för jag har ingen aning om vad som ska hända. Inget jag känner är bekant här. Alla regler är satta ur spel. Jag har landat på en främmande planet.
lyfta bilen med hjälp av en bambustång. Vi gick på tre WPC-möten, fick te och rostat bröd, jag testade mina nyfunna bengalikunskaper och tog blodtrycket på lokalbefolkningen.
8/6
Idag var jag på sjukhuset och lade om sår med tvål, vatten, betadine (en typ av lokalantiseptisk lösning)och antibiotikakräm. De använder så mycket antibiotika här och de äldre kvinnorna smörjer in det över hela kroppen som hudlotion. Inte undra på att multiresistenta bakterier utvecklas. Jag fick också öva på att ge intramuskulära injektioner. Sedan
Idag var vi på Daycare under ett par timmar på förmiddagen och sedan följde vi med Womens Peace Council på eftermiddagen. Vi åkte till en by på landsbygden som såg ut att vara hämtad från Djungelboken. Det började med att vi körde fast med jeepen i leran och fick hjälp av hela bybefolkningen att knuffa på och till slut
9/6
Indien är allt jag trodde att det skulle vara: kryddorna, dofterna och färgerna, men allt är dränkt i en meter av skräp och smuts. Det är så fattigt! Jag kommer ständigt på mig själv med att fundera på hur någon skulle kunna leva här - som om de hade något val.
Synapsis | 31
S | r eseberättelse rondade jag med läkaren. Han är mycket strikt, som på film. 12/6
Söndag och ledig dag! På kvällen såg vi en Bollywoodfilm i South City Mall, och hamnade av misstag i ”förstaklass”salongen, eftersom vi inte förstod att biljettförsäljarna lurade på oss européer de dyraste biljetterna. Sjuk upplevelse! Servitörer gick runt med popcorn på silverbrickor och stolarna var tio gånger skönare än min säng. På hemvägen åt vi middag på ett vanligt gatukök utmed vägen för att kompensera för vår utsvävning, men där var det kackerlackor på borden och råttor under stolarna Jag kunde knappt äta upp. Det visar också skillnaden mellan den 5 % rikaste och den 70 % fattigaste andelen av befolkningen. 13/6
Jag gav injektioner mot stelkramp, drog ut en tand, tog massor av blodtryck och var med på nutritionsprogrammet. Kul! På eftermiddagen fick jag en ”egen” bengalilärare: en kvinna som är lärare i sin hemby och som var väldigt road av tanken att lära mig språket. Hon berättade att hon är 22 år och har en man och två barn som är nio och fem år gamla. Hon blev gravid när hon var 12 och gifte sig vid Ett klassiskt hus på landsbyggden.
13. (Indiens officiella lag förbjuder äktenskap innan 18 års ålder.) 14/6
Har engagerat mig i två frivilliga projekt: att måla om väggarna i skolan och på dagiset, samt att göra ett farmakologiskt arbete om vilka läkemedel som används i den dagliga vården på sjukhuset. Några av oss volontärer besökte ett dagis på landsbygden en och en halv timme från Kolkata. Barnen började gråta i panik när de fick se oss ljushyade volontärer, eftersom de aldrig hade sett sådana som oss tidigare. Lärarna bara skrattade. Vi gick runt i byn där de stolt visade upp fem kor och två strutsar. I en by hade de två grisar, så då fick vi gå in i svinstian. Jag var mest orolig för japanskt encefalit som kan spridas via just grisar. 17/6
Det är vår lediga långhelg, och vi vill bada! I morse tog vi tåget tre timmar söderut från Kolkata till Digha. De brittiska kolonialisterna kallade det för ”Västbengalens Brighton”. Väl där promenerade vi rakt ner till Bengaliska 32 | Synapsis
Journal- och receptutdelning inför mötet med läkaren.
reseberättelse | S
Ordlista
viken. Tänk er en indisk motsvarighet till en klassisk semesterbadort: badgäster, strandmat, pirer ut i havet, en lång hamnpromenad, souvenirförsäljare, höga vågor – men också kossor, getter, frityrolja, inga solstolar, hundratals människor som fullt påklädda stod i vattnet, en meter skräp överallt… Vi blev konstant fotograferade och kände oss obekväma och utstirrade som de enda icke-indiska turisterna där. Grupper av män kom fram till oss hela tiden och vi kände oss inte bekväma nog att kunna bada. Tur att hettan började avta i alla fall! Men med brisen från havet och vågor krönta av vita gäss, fågelkvitter och enstaka tutanden från tuk-tuks i fjärran kan jag ända förstå att Kolkata-borna söker sig hit. 27/6
Idag gick jag med gynekologen. Jag lärde mig att avgöra hur gammalt ett foster är genom att känna på mammans mage. Jag har också fått följa med läkaren och gissa på olika dermatologiska åkommor. Det känns verkligen som jag bara blir bättre och bättre. Inom sjukvården här läggs det så stor vikt vid klinisk kunskap och det är så roligt att vara med och lära sig! ■
IIMC: Institute for Indian Mother and Child; indisk volontärorganisation som arbetar med att ge socialt stöd och sjukvård till fattiga i området kring Kolkata och Dhaki i Västbengalen. Rekryterar volontärarbetande läkarstudenter från många länder i Europa och samarbetar med IFMSA i Sverige. Som volontär får man hjälpa till med såväl sjukvård som de andra delarna av IIMC:s arbete. Västbengalen: Delstat i nordöstra Indien, angränsande till Bangladesh. Huvudstad är Kolkata (tidigare Calcutta) med uppskattningsvis 14 miljoner invånare. Outdoor clinic: Motsvarande vårdcentralsverksamhet. Indoor clinic: Sjuhuset med en dermatologisk klinik med inneliggande patienter. Härifrån utgår all volontärverksamhet. Bengali: Det officiella språket i delstaten Västbengalen. Daycare: Dagisverksamhet för barn till arbetande mödrar. Womens Peace Council (WPC): Projekt där grupper av kvinnor i byar på landsbygden samlas för att lära varandra läsa, för att kunna diskutera aktuella händelser lokalt och globalt från dagens tidning. Detta vidarebefordrar de sedan till byns invånare. Ett projekt för att stärka kvinnors självkänsla och minska analfabetismen bland kvinnor i Indien. Nutritionsprogrammet: Social stödverksamhet där behövande mödrar får köpa mat till sina minsta barn för en billig penning.
Synapsis | 33
S | folkbildning
Folkbildning Text: patrik nyström Illustration: Emelie Hollsten, Sofia eriksson
Etymologisk underhållning Bikini: Dök för första gången upp efter att man på 40-talet genomfört atombombstester på Bikini, en av Marshallöarna i Stilla havet. Analogin till detta tvådelade badplagg anses vara den explosionsartade effekt som bäraren av badkläderna orsakar beskådaren. Akvavit: Att denna spritdryck samt dess franska släkting eau de vie betyder livets vatten (från “aqua vitae”) är logiskt om man kan lite latin. Även whiskey har samma innebörd på gaeliska. Ryssarna har en liknande, men kanske mindre poetisk eufemism, då vodka betyder “lite vatten”. Kalkon: Denna fågel har i många språk fått sitt namn från det ursprung befolkningen trodde att djuret hade. I Sverige ansåg man att kalkonen var indisk, då ordet härstammar från den indiska staden Calicut (idag Kozhikode). Även fransmännens “dinde” (d’Inde, från Indien) tyder på denna uppfattning. Engelsmännens “turkey” kommer logiskt nog från tron att fjäderfät var turkiskt. Den bästa gissningen är nog portugisiskans “peru”, då kalkonens ursprungliga habitat är Sydamerika. Fågeln fördes sedan till Europa via handelsvägar österifrån, vilket kan ha gett upphov till nationalitetsförvirringen.
34 | Synapsis
p Roliga titlar på Pubmed-artiklar P
You probably think this paper's about you: narcissists' perceptions of their personality and reputation. (Carlson EN, Vazire S, Oltmanns TF. 2011) To test or "NOD-2" test: what are the questions? The balanced viewpoint. (Rubin DT. 2005) Like a rolling histone: epigenetic regulation of neural stem cells and brain development by factors controlling histone acetylation and methylation. (Lilja T, Heldring N, Hermanson O. 2013) Head and neck injury risks in heavy metal: head bangers stuck between rock and a hard bass. (Patton D, McIntosh A. 2008)
folkbildning | S
Visste du att... ...när man läser tyst (subvokalisering) sker små kontraktioner i de muskler i larynx som används vid tal? ...pinen är ett ämne som hittas i tallkåda samt andra barrträd och har bronkdilaterande egenskaper (en av förklaringarna till att skogsluft känns så frisk)? ...petrichor är namnet på den angenäma doft som kan upplevas efter att det har regnat?
Kända människor som studerat medicin Man får då och då höra att läkaryrket är mångsidigt, och att det finns en myriad möjligheter gällande jobb efter läkarexamen. För vissa verkar detta stämma mer än för andra. Här följer några exempel på kända människor som har en bakgrund inom medicinska studier. Che Guevara
Ironiskt nog är denne marxistiske guerillaledare kanske mest känd bland dagens ungdomar som en kommersiell symbol på T-shirts. Det många inte känner till är att det var under sitt arbete som kringresande medicinstudent och senare läkare Ernesto “Che” Guevara fick upp ögonen för lidandet och de orättvisor som omringade honom. Han bestämde sig snart för att han kunde göra större skillnad som revolutionär än som ensam läkare. Det kan sedan diskuteras huruvida det var ett steg i rätt riktning att fokusera på krigsföring istället för läkekonst. Artur Conan Doyle
Skaparen av Sherlock Holmes tog inte minst sagt inspiration till sina verk från sin bakgrund som läkare. Både Dr. Watson och Sherlock själv har fått ärva egenskaper från författarens mentor, Joseph Bell, som var känd för sin förmåga att dra slutsatser om sina patienter utifrån subtila intryck och ledtrådar. Dr. House och Dr. Wilson, som är baserade på Holmes och Watson har sedan fått förena karaktärerna med deras bakgrund i medicinens värld. Fler personer som visat att författaryrket går bra ihop med läkarstudier är bästsäljarskribenten Khaled Hosseini, de ryska novellisterna Anton Chekhov och Mikhail Bulgakov, samt Jurassic Park-skaparen Michael Crichton, för att nämna några få. Lisa Kudrow
Förvisso är hon inte läkare, men i och med att hon har medverkat i klinisk forskning får hon kvala in. Att Phoebe från “Vänner” har en kandidatexamen i biologi är något man lätt missar, trots att man sett alla Vänner-avsnitt bak och framlänges fyra gånger. Uppvuxen i en läkarfamilj fortsatte hon på detta spår och står tillsammans med sin far som medförfattare i en artikel om korrelationen mellan vänsterhänthet och prevalensen av Hortons huvudvärk. Ken Jeong
Kontrasten mellan sin roll som den alkoholpåverkade nakna aggressiva asiaten i “The Hangover” och det faktum att han är färdigutbildad läkare gör Ken Jeong till ett prima exempel på hur mångfacetterad en individ kan vara. Han har nu den egna sitcomen “Dr. Ken” där han med humor utforskar sin bakgrund som läkare. Även nämnvärda
» Son och far Rand Paul & Ron Paul, båda läkare och amerikanska politiker. » Uppfinnaren av basket James Naismith och NBA-allstar Pau Gasol. » Gymnasten Amy Chow, som efter sitt idrottande tog läkarexamen och idag arbetar som pediatriker. » Jenny Thompson, som efter att ha deltagit i fyra olympiader och vunnit åtta guldmedaljer i simning blev anestesiolog.
Synapsis | 35
S | r edaktionen tipsar
Redaktionen tipsar: Billiga maträtter När CSN tagit slut lite fortare än önskat kan maten lätt bli lidande. Men frukta ej, det måste inte bli en vecka av nudlar! Här är fyra goda, billiga recept att avnjuta! Pa sta ca rbonar a med syr 5 por tioner 2 pkt bacon à 140 g 1-2 vitlöksklyftor 1 msk smör 3 dl syrad grädde 15 % nymalen vartpeppar 2 äggulor 400 g spaghetti 1 dl riven ost (parmesan blir godast, men ta det du har hemma!) ev. persilja
foto: bardia soltanabadi
ad gr ädde
Koka spaghetti enligt anvisning på förpackningen. Strimla baconet. Skala och riv vitlöken. Stek bacon och vitlök i smör på låg värme ca 5 min. Häll på 2 ½ dl syrad grädde och låt sjuda ca 2 min. Peppra. Blanda äggulorna med resten av den syrade grädden och vänd ner i såsen. Blanda såsen med spaghettin och toppa med riven ost och ev en extra äggula och strimlad persilja. sofi a erik sson (via arla .se)
INDISK LINSRÖRA MED MAJSTORTILLA Linsröra 1 gul lök 3 dl gröna linser 1 dl röda linser 1 msk grönsaksbuljong 2 tsk garam masala 1 tsk mald ingefära 1 tsk kardemumma 1 tsk kanel (eller kanelstång) 1 lagerblad 2 dl hackad grönkål 1 msk vinäger Majstortilla 2 dl majsmjöl 2 msk fiberhusk en nypa bakpulver ½ tsk salt 2 dl vatten 1 msk rapsolja
• Hacka lök och fräs i lite olja. • Tillsätt kryddorna och rör om. • Tillsätt vatten, grönsaksbuljong och gröna linser och koka enligt anvisning på förpackning. (Här kan man börja fixa med majstortilla.) • Tillsätt de röda linserna efter ett tag då de oftast har kortare koktid än gröna (kan variera). • När det har kokat ihop sig och linserna börja bli mjuka tillsätt grönkål och vinäger och låt det koka en stund till. Tillsätt mer vätska vid behov. • För många kryddor? Ta det du har hemma eller köp någon färdig mix. Det ordnar sig. • Blanda alla ingredienser tills det blir lagom fast deg. • Mjöla ner något valfritt underlag (ex. skärbräda). • Dela upp degen i valfritt stora delar och kavla ut dem till runda små plättar. (Har du ingen kavel? En tom vinflaska funkar också!) • Stek i torr stekpanna på ganska hög värme på bägge sidor. • Förvara i en tät förpackning så att de håller sig mjuka. Tycker du detta är för komplicerat? För tidskrävande? Köp då färdiga tortilla, det funkar ju också! Servera gärna med lite chilisås för extra sting och solrosfrön för tuggmotstånd! Elin Forsgren
36 | Synapsis
redaktionen tipsar | S
KIK ÄRTSGRYTA
Typ 8 por tioner/matlådor
4 portioner
SYRLIG RÖD LINSGRYTA MED TIMJAN OCH FRÖN
• 1 gul lök • 2 klyftor vitlök • ca 2-3 dl röda linser • 2 morötter • 1 msk honung • 1,5 pkt krossade tomater och lite vatten • 1 msk tomatpuré • 1 skvätt grönsaksfond • 2 dl creme fraiche (jag tar den som är 34 % för den är godast) • 1 kruka timjan • blandade frön (t.ex. sesam, pumpa och solrosfrön. Det brukar gå att köpa på lösvikt precis som godis i bättre mataffärer) • olivolja • 1/2 citron • salt och peppar • 2 lagerblad • lite chiliflakes Börja med att skölja linserna och riva morötterna på det grövsta på rivjärnet. Hacka löken och pressa vitlöken. Fräs alltihop i olivolja i en gryta. Häll på krossade tomater, tomatpuré och fond. Vänta med vatten tills du märker att det behövs och linserna sugit upp mycket av vätskan. Lägg i lagerbladen, chiliflakes efter smak, honung, pressad citron salt och peppar. Hacka även i lite timjan. Låt detta puttra i ca 20 minuter och rör då och då. Häll i en skvätt vatten om det behövs. När linserna är mjuka, rör i halva burken creme fraîche och lite mer hackad timjan. Smaka av. Servera grytan med en klick creme fraîche, lite ringlad olivolja, hackad timjan, strösslade frön, salt och peppar. Och en smörgås med din favoritost på förstås!
1. Koka ris. 2. Stek 2 lökar och 3 (eller fler) vitlöksklyftor i olivolja. 3. Ha i 1 hackad paprika. 4. Ha i 1 hackad aubergine. 5. Ha i 1 hackad sötpotatis. 6. Ha i 1 burk krossade tomater. 6½. Ha i andra grönsaker du gillar eller vill göra slut på. 7. Ha i 800 g kikärtor. 8. Ha i jordnötssmör tills du skäms. 9. Ha i kokosmjölk (eller annan veganmjölk, själv hade jag mandelmjölk) till toppen av det som ligger i gry tan. 10. Krydda med: • salt • peppar • grönsaksbuljongtärning • tabasco/chilisås • dina favoritkr yddor (mina är muskotnöt, spiskummin, gurkmeja, koriander, hårdrock och kärlek) 11. Låt det koka sönder, alltså typ 30 min på låg värme. 12. Lägg riset i en skål, dränk med kikkomansoja och häll på gry tan. 13. Sätt på någon serie och ät i ensamhet medan ditt gustatoriska system uppnår klimax. patr ik nys trö m
Matilda Häggström (via elsa.elle.se)
Synapsis | 37
S | r ecept
Fias Fallfika text: Sofia eriksson foto: Eyla mohlin
Blåbärsbullar 48 st Deg: 150 g rumstempererat smör 5 dl mjölk 50 g jäst (för söta degar) 1 ägg En nypa salt 1 dl socker 2 tsk malen kardemumma 16 dl (~900 g) vetemjöl Fyllning: 3-4 dl blåbär 150 g rumsvarmt smör 1 ½ dl socker 1 vaniljstång eller 4 tsk vaniljsocker Pensling: Uppvispat ägg Mandelspån
Gör så här: Smält smöret. Häll i mjölken i kastrullen och låt vätskan bli 37 o C. Häll över i en bunke och rör ut jästen med degspadet. Ha i ägget, salt, socker och kardemumma och rör ihop. Tillsätt nästan allt mjöl. Arbeta degen tills den blir smidig och blank. Jäs under bakduk i en halvtimme. Medan degen jäser gör du fyllningen. Blanda ihop smör, socker och fröna från vaniljstången/vaniljsockret till en röra. Beroende på hur kladdigt du vill ha det kan du nu välja att antingen mosa blåbären i en skål eller lämna dem hela. Varning för blåbärsvätksa på arbetsytan om du väljer det förstnämnda! Dela degen i två delar och kavla ut i rektanglar ca 25 x 50 cm stora. Bred på smörröran och fördela sedan blåbären över degen. Rulla ihop och dela varje rulle i 24. Sätt ugnen på 225 o C. Låt bullarna jäsa under bakduk i en halvtimme. Pensla med ägg och strö på mandelspån. Grädda i mitten av ugnen i 6-8 minuter. 38 | Synapsis
Trött på vanliga, tråkiga kanelsnäckor? Här är ett recept på saftiga bullar med blåbär- och vaniljfyllning. Perfekta att frysa in för att sedan micra och impa på fallgruppen med både god doft och smak!
avslutningsvis | S
Gränsen mellan rimlig och begränsande oro Det skulle ju inte hända mig. Jag kan knappt tänka. Han väntar där framme, han som försökt lägga armen om mig. Han har förföljt mig ett tag nu, medan mitt obehag växt och växt. Jag springer. Det susar i träden, en annan dag hade det varit vackert. Löpning var syftet med att ge mig ut idag, men jag ville inte springa på det här sättet. Jag ville inte springa för vad som kändes för mitt liv. Dunk dunk är ljudet av skor mot hård asfalt, dunk dunk är ljudet av hjärtats förlamande rädsla. Följer han efter? Jag kom undan. Klarade mig. Skrek till och sprang snabbt hela vägen hem. Jag klarade mig, förutom att jag nu inte kan låta bli att titta mig över axeln där jag springer fram, undra om någon lurar där framme i buskarna. Det som ska upplevas som en frihetszon förstörs av att hela tiden planera för flykt. Trygghetsbubblan ligger spräckt. På dess plats finns plötsligt en mental frihetsbegränsning. Det är fruktansvärt att det ska vara så. Hur kan någon få för sig att det någonsin är okej att följa efter någon, att ta på någon som inte vill? Jag är inte ensam om denna känsla. På internet, denna eviga källa till visdom, finns tips att hämta. Spring inte med musik, ha självförsvarspray, spring inte ensam. Bra råd som ändå inte är helt klockrena, för de inskränker min frihet och minskar mina valmöjligheter att göra det jag vill. Jag vill kunna springa glatt och obekymrat och endast behöva oroa mig över ont i benen och tung andhämtning, samtidigt som jag vore dum om jag inte lärde mig något av den där julidagen. Det är en knepig balansgång det där; å ena sidan vill man inte vara obetänksam och utsätta sig för onödiga risker, å andra sidan får inte livet begränsas av idioter. Jag ställer mig själv frågan: är det naivt att vara orädd? Var går gränsen mellan rimlig och begränsade oro?
”Jag ställer mig själv frågan: är det naivt att vara orädd?”
foto: katinka tell
Jag tänkte det händer inte mig, men plötsligt hände det. Trots att det inte gick så illa i slutändan, såddes frön av otrygghet och tvivel. Ett tag var blomman av fröet stor, och om inte ståtlig, så rejäl. Jag kämpade på, gav mig ut i löparspåret igen, och gradvis kvävdes blomman bestående av rädsla. Men det där fröet. Det där fröet försvinner aldrig.
Matilda Häggström
Redaktionen hur samlar du vuxenpoäng?
Sofia, T9 Bytte nyligen dammsugarpåse för första gången någonsin och har glödlampor (OBS: ej trasiga!) i olika storlekar hemma i en låda. Linda, T9 Använder "kattvakt" som ursäkt till att inte gå på preklin. OBS: världens sötaste kattunge.
Celina, T5 Tar på mig reflexvästen.
Elin, T1 Äger ett par broddar.
Patrik, uppehåll efter T4 Gömmer min Resident Evil-kollektion bakom min Charles Dickens-kollektion.
Katinka, T4 Duschar mina krukväxter och retweetar politiska rants.
Eyla, T5 Bokar tvättid INNAN jag använder sista paret underkläder.
Johanna, T7 Jag är besatt av att ha blanka skor under vinterhalvåret. Jag brukar putsa mina kängor minst en gång i veckan. Det luktar väldigt gott också.
Lovisa, uppehåll efter T4 Går på vinprovning.
Matilda, T2 Luftar elementen och tecknar hemförsäkring.
Bardia, uppehåll efter T6 Tänker på döden.