Stadsmissionenen del av kyrkans diakoni

jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig (Matt 25:35-36). Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig (Matt 25:40).

Det är utmanande och starka bibelord. Det vi gör eller inte gör mot dessa gör vi också mot Kristus. Kanske förknippar vi orden med domsöndagens rannsakan, men det är ord som är bra att påminna sig om året runt. De säger också något om vad diakoni är. Det är inte så lätt att leva efter. Dels eftersom behoven ofta är dolda, men även om de är synliga vill vi helst inte se dem eller påminnas om att de finns. Det gör för ont.

F Ljt Mig Genom Ren

Bibelorden har följt mig genom åren, inte minst i mina tidigare arbeten på Linköpings Stadsmission, numera Östergötlands Stadsmission. Logotypen, lika tydlig som deras tidigare vilken visade ett stort kors, men Stadsmissionen är en del av kyrkans diakoni. För mig var det en viktig betoning när jag arbetade där. Det är en del av kyrkans diakoni. Ett av kyrkans svar på de behov som finns och människor som Gud kallar till. Vreta klosters församling, tillsammans med många andra, är med som Stadsmissionens medlemsförsamlingar.

Stadsmissionens hjärta bland alla verksamheter de bedriver, skulle jag säga, är Kontaktcentrum. Det är en öppen verksamhet där jag har arbetat några år under min tid på Stadsmissionen. Jag vill här berätta lite om den för att visa ytterligare bredd och djup i det som är kyrkans diakoni. Kontaktcentrum är en plats som ligger nära mitt hjärta. Kanske delvis för att de starka bibelorden här blir så konkreta.

Bakom Etiketter Och St Mplar

Här kan den som inte får synas bli sedd. Den som många viker undan från med blicken. Personen som kanske bara kallas med sitt smeknamn eller kanske öknamn, blir tilltalad med sitt dopnamn. Det namn som personen har fått en gång av kärlek och som finns där bakom alla etiketter och stämplar som denne fått på sig under sin levnad. Ibland kan det vara en utmanande påminnelse. Att bli sedd bakom ytan. Det är också möjligt att vara anonym för den som önskar det.

Det är en unik plats. Här får människor vara även om de är påverkade av både alkohol och narkotika utan att bli ivägkörda. Bara man sköter sig och håller sig till platsens regler. För många är det ett andra hem, med en familj och för andra kanske det närmsta ett hem man har. Det tror jag är en känsla som förstärktes när man återigen började laga maten på plats och huset fylldes av matdoften. När jag var där kom det ungefär 60–80 besökare om dagen. Det var både unga och gamla, nya besökare och redan kända. Besökarna brottades med stora livsproblem och saknade inte sällan kläder, mat och pengar. En del hade inte heller någonstans att bo.

V Rdighet

Tack vare alla gåvor som människor skänkt kunde besökarna få hela och passande kläder efter behov.

Mat kunde skänkas till den som behövde, även om det oftast betalades en slant för maten. Det finns en värdighet i att få göra det också. Det goda samarbetet med kommunen underlättade för många att alltid kunna äta sina måltider där. Om man inte hade pengar kunde man få mat ändå om man till exempel krattade gården, plockade skräp eller andra liknande sysslor. Många hygienartiklar brukade skänkas dit och dom kunde både duscha och få hjälp att tvätta sina kläder.

Att verka där var ofta som att stå i ett flöde av mänsklighetens goda sidor. Då människor vill dela med sig av det de har till den som behöver. Som ett långt band av svar på många människors böner. Jag önskade många gånger att andra skulle få se den glädje och nytta deras gåvor ger. Inte minst kring jul men även i vardagen.

goda krafter

Arbetet där har också varit en ekumenisk glädje. Flera trossamfund är medlemmar i Stadsmissionen och flera olika trosuppfattningar arbetade sida vid sida på olika sätt. Diakonin verkar vara sådan till sitt väsen att den bjuder in till samarbete. En samverkan med alla goda krafter. Det handlar inte om gränser utan om ett centrum. Vårt uppdrag till medmänniskan. Personalen finns där för samtal både om det på ytan och det i djupet. De finns som stöd i kontakter med kommunen, sjukvård, behandlingshem och besök i fängelse. Ofta hjälper det till att faktiskt bli tagen på allvar och lyssnad till. Det anordnas också meningsfulla och stärkande aktiviteter och utflykter. Till Kontaktcentrum kommer också flera församlingar för att fira gudstjänst tillsammans och på julafton har biskopen varit där och läst julevangeliet. alla kan göra något

Många har frågat hur man vågar arbeta med detta. Sanningen är att jag inte upplevt mig vara i någon särskild fara. Ofta kallades platsen faktiskt för ”orkanens öga”. Ett lugnt centrum i ett stormigt kaos runtomkring. Men det är förståeligt att man kan vilja hjälpa, men faktiskt inte vågar hjälpa alla människor personligen. Det brukar sägas att alla inte kan göra allt, men alla kan göra något. Det är sant och det är allas vårt ansvar.

Därför är det bra att vi människor är både många och olika.

Vi är med och gör något. Diakonin som bedrivs genom Stadsmissionen är vi som församling en del av och bidrar till. Och om man känner att man vill göra mer går det att ge gåvor som kan bli till nytta och glädje. Vi kan ge våra händer, fötter och vår tid och engagera oss på något sätt. Kanske känner sig någon kallad att utbilda sig i något av Stadsmissionens många områden. Vi kan ge våra öron och lyssna till vad Stadsmissionen har att säga om de behov som finns och som är akuta i vårt samhälle idag. Inte helt olikt som för profeterna i det vi kallar gamla testamentet, så har vi ibland svårt att lyssna.

Vår blick, den får vi alla träna oss i för att våga se behoven som finns, öva oss i att se till dessa som Jesus själv kallar sina minsta och våga möta dem med barmhärtighetens blickar. De är personer i vilka vi också kan se Kristus.

Simon Ragnar, Präst Vreta klosters församling

Foto: Johannes Frandsen, Ikon

Kort Om Sterg Tlands Stadsmission

stadsmissionen slog upp sina portar 1972 efter initiativ av bland andra Margareta Lysén, ungdomskonsulent för Linköpings stift, och dåvarande domprost Sven Ingebrand.

tolv svenskkyrkliga och frikyrkliga församlingar gav gehör på vad kyrkorna i Linköping kunde göra. Man skulle på ”kristen grund medverka till diakonala insatser för behövande människor”. Linköpings kommun, Svenska kyrkan och frikyrkorna stod för en tredjedel vardera av kostnaderna för lokaler, verksamhet och två anställda. Man bedrev Servering med kaffe och mat, Prylboden och Rådgivningsbyrån.

50 år senare bedriver Stadsmissionen främst sina verksamheter genom avtal, framför allt på Linköpings kommuns uppdrag. Genom åren har de fått förtroendet att driva många verksamheter. Idag driver de hela 16 verksamheter och har växt till 244 anställda och 150 volontärer.

utifrån identifierade samhällsproblem verkar Stadsmissionen inom fyra områden: Basbehov och rättighetsarbete, Skydd och behandling, Boende samt Arbetsintegration.

För mer information, se Stadsmissionens hemsida: www.stadsmissionenost.se stadsmissionens ändamålsparagraf

§1. Stadsmissionen, är en ekumenisk allmännyttig ideell förening. Stadsmissionen ska utifrån kristen värdegrund verka för att ge utsatta människor förutsättningar att förbättra hela livssituationen. Genom professionalism, tillgänglighet och samverkan ska Stadsmissionen stötta den enskilda människan till egenmakt samt delaktighet i samhället.

Pianofest i Vreta klosters kyrka

Söndagen 16 april bjöd på en verkligen pianofest i Vreta klosters kyrka. Bengt Forsberg och HansErik Goksöyr vid varsin flygel spelade fantastisk musik av Sergej Rachmaninoff, WA Mozart och Alexander Glazunov. Vi var 184 personer i kyrkan som mycket tydligt visade vår uppskattning av dessa fina musikers underbara spel. Extra roligt var att Corren uppmärksammade konserten både före och efter konserten. Inte varje dag ett musikevenemang i Vreta får en recension!

Text: Mark Falsjö

Foto: Kristin Strand

18 juni ljungs kyrka

Sa Jinder P Bes K

Vår folkkära och uppskattade riks-speleman på nyckelharpa som skriver innerliga texter och utsmyckade vackra melodier.

För drygt 10 år sen gästade hon Ljungs kyrka och nu är det dags igen! Körerna CantaNova och Vox Calluna övar för fullt och ser fram emot ett samarbete tillsammans med Åsa.

Obs! Biljettförsäljning. Mer info hittar du på sista sidan.