Ny ärkebiskop

08-650 49 00

Vill du tala med våra präster och diakoner? De finns tillgängliga för samtal efter överenskommelse. Kontakta vår växel mån-fre 08-650 49 00.

FÖLJ OSS!

Följ Västermalms församling på Facebook. Du hittar oss också på instagram under @svkvastermalm och @essinge_kampanil.

EKONOMISKT STÖD

I Västermalms församling finns ett antal stiftelser och fonder där du kan söka visst ekonomiskt stöd.

För att kunna ansöka om ekonomiskt stöd behöver du bo och vara folkbokförd i församlingen, som innefattar Kungsholmen och Essingeöarna. Den samlade ekonomin i hushållet får inte överstiga 200 000 kronor och bankmedel eller värdepapper får inte finnas i hushållet. Många av stiftelserna har även som krav att du ska tillhöra Svenska kyrkan. Du kan söka ekonomiskt stöd om du behöver omvårdnad eller åka på konvalescens.

du kan söka ekonomiskt stöd från våra fonder om du är ensamstående med barn som bor hemma på heltid eller periodvis. Du kan också ansöka om bidrag för glasögon och tandvård. Sista ansökningsdag 17 februari 2023.

västermalms församling jobbar inte akutstyrt och har inga kontanta medel eller rek- visitioner att dela ut för akuta ändamål. Du kan ladda ner din ansökningsblankett på vår webbplats: svenskakyrkan.se/ vastermalm eller hämta en på vår expedition på Arbetargatan 21. Tänk på att en icke korrekt ifylld ansökan inte tas upp för prövning.

foto: @essinge_kampanil

Stina Annehed, diakon och Fredrik Santell, präst, tänker högt om kultur, diakoni och teologi. Ett nytt avsnitt släpps varannan tisdag.

Gå in i din favoritapp och prenumerera för att inte missa några avsnitt.

APPLE PODCASTER SPOTIFY LIBSYN

foto katarina sandström blyme NY ÄRKEBISKOP

Vid en högmässa i Uppsala domkyrka den 30 oktober la ärkebiskop Antje Jackelén ned staven. Den 4 december mottogs Martin Modéus (tidigare biskop i Linköpings stift) som ny ärkebiskop vid en gudstjänst i Uppsala domkyrka.

BLI MEDLEM I SVENSKA KYRKAN?

Du kan bli medlem oavsett om du har varit medlem tidigare eller inte. Här finns alltid en plats för dig. Kom förbi församlingsexpeditionen på Arbetargatan 21 eller fyll i en blankett på svenskakyrkan.se/vastermalm/ medlem.

Du kan även kontakta oss via telefon 08-650 49 00 eller e-post vastermalms.forsamling@ svenskakyrkan.se @vastermalmsforsamling

Upptäck Västermalms församling på Youtube! Du kan bland annat se på andakter, gudstjänster och konserter. Glöm inte att prenumerera, så att du inte missar något.

MARIKA MARKOVITS

ålder: 58 år gör: Domprost i Stockholm bor: Gamla stan familj: Son på 18 år, hunden Banksy aktuell: Vald till biskop i Linköpings stift ANDRUM i nr 3 2022

VILL GE MOD ATT TRO

Få platser i Stockholm doftar mer av brända mandlar och glögg i juletid än Stortorget i Gamla stan. Precis där har domprosten och julälskaren Marika Markovits sitt kontor och tjänstebostad. I alla fall ett tag till. I januari vigs hon till biskop i Linköpings stift.

text: therese hedlund foto: arne hyckenberg

Marika Markovits och jag möts på hennes kontor och slår oss ner med varsin kopp te. Precis innan har hon haft ett arbetsmöte i sin tjänstebostad som ligger ett stenkast bort.

Det är bråda tider för Marika nu. Den 8 november stod det klart att hon valts till biskop i Linköpings stift. Biskopsvigningen sker den 15 januari i Uppsala domkyrka.

Efter sjutton år som direktor för Stockholms stadsmission och två år som domprost i Stockholms domkyrkoförsamling är hon ärlig med att det är med blandade känslor hon lämnar sin nuvarande tjänst och den stadsdel hon i dag blir igenkänd i vare sig hon är klädd i prästkrage eller mjukiskläder på promenaderna med hunden Banksy. – När vi flyttade in här dagen före julafton för två år sedan, så hade vi inte så många möbler med oss. Men så fort flyttgubbarna hade åkt, gick jag ner till tunnelbanan och köpte en julgran och ställde mitt på golvet. Vi sov på madrasser den natten, men vi hade en julgran, säger Marika och ler.

men även om hon lärt sig att älska Gamla stan, så är kallet större, det som växte fram när Marika var väldigt ung. – Mitt prästkall väcktes när jag var 15 år. Jag kände redan då att kyrkan var en kreativ miljö där jag fick spela teater, sjunga och måla och där jag växte och blev modig.

Marika kom inte från någon aktivt troende familj men hennes farmor bars av en stark tro som hon förmedlade till sitt barnbarn. – Konfirmationen förde sedan in mig i en djupare tro. Mina ögon öppnades för vad kyrkan var för en plats. Jag fick förtroende från de vuxna att bli ledare och upplevde att jag blev sedd. Ur det kom en sorts kall som jag sedan fick brottas med. Jag trodde inte då att jag var rätt person, utan gick i stället fyraårig teknisk linje och tänkte bli civilingenjör.

marika var 23 år när hon började läsa teologi. Hon tilltalades av att kyrkan och även den teologiska utbildningen erbjöd en intellektuell miljö där hon fick stångas och diskutera filosofi och existentiella frågor. Länge tänkte hon att prästyrket handlade om att vara en filosofiskt skicklig predikant, något hon raskt omvändes ifrån när hon började jobba. – Det var 1994 och ekonomisk kris. Folk kunde inte bo kvar i sina hus för att deras ekonomi hade havererat. Jag

minns ett dopsamtal med ett par som hade fått flytta hem till mormor och morfar för att de inte längre hade någon bostad. Där någonstans förstod jag att prästyrket handlade om att älska människor och vara där de är.

Det var även under det första året som prästadjunkt i Ängskyrkan i Tumba som ett begrepp dök upp som sedan har följt henne. – I Tumba mötte jag församlingsbor med religiöst självförtroende som tog ansvar för sin kyrka. Jag har aldrig känt mig så buren av en församling som jag gjorde då. Och det har sedan varit ett fokus för mig, hur man bygger religiöst självförtroende, för jag fick verkligen kämpa för mitt. Jag tänkte ju att min tro var fel och inte räckte till. Jag tyckte inte att jag kvalade in.

Hur bygger man religiöst självförtroende? – Genom att lyssna och bekräfta dem vi möter i kyrkan. Det gör många präster. Jag tror inte att vi längre är en kyrka som talar om för människor ”så här är det”. Jag tror teologer i dag tänker att Gud redan finns hos människor, i alla miljöer. Vårt uppdrag är att uppmärksamma dem på att Gud redan är här.

Vad säger du till en person som ser sig som andlig, men inte religiös? – Jag börjar alltid med att fråga vad skillnaden är. Bilden av en religiös människa är ofta någon som inte är så andlig utan mer regelstyrd med tro på en gubbe på ett moln. Där lägger man också in bilden av att man som religiös behöver pricka av boxar med beteenden och läror. Men jag tror inte att det finns många religiösa vuxna som tror på en sådan Gud.

Vad säger du till den som tvivlar på om deras tro håller? – Jag skulle återigen ställa frågor, kanske om vad de ser som kärnan i sin andlighet. Sen skulle jag hänvisa tillbaka till sexåriga Marika och det hon tyckte sig förnimma av det gudomliga. Det som redan då existerade som en oändlig, genomströmmande kraft som jag inte förmår tänka ut. Den kraften lever jag på än i dag, det är min tro. Andlighet för mig är att leva i relation till den närvaron och att tona in mig själv i den. Den är större än min tanke och har med mina sinnen att göra.

för hur det än var med det religiösa självförtroendet när Marika var ung, så hittade hon ju in kyrkan och blev kvar. Hennes egna erfarenheter av tro och tvivel har sedan varit till stor hjälp i rollen som präst, att få ingjuta hopp och ett andligt bemyndigande i dem hon mött. Visa dem att de hör hemma i kyrkan. Som under de sju åren som barn- och ungdomspräst i Farsta, där hon har mötte många unga i själavårdande samtal.

– De åren kommer jag alltid se som mitt absolut viktigaste jobb. Jag vet att jag fick göra skillnad och göra avtryck i mångas liv. Jag blir alldeles rörd bara jag tänker på de unga personer jag arbetade med då. Det är ett enormt förtroende att vara själavårdare för ungdomar och jag gläds i dag när jag vet att de som kämpade med självmordstankar då, lever fortfarande.

de åren lade grunden till det hon landade i sedan, sjutton år som direktor för Stockholms stadsmission. Ett arbete där hon som chef såg till att möta de som fanns inom verksamheten, dels i mässor, men även i personliga samtal, vilket för alltid har förändrat Marikas bild av den enskilda människans roll i mötet med dem som har det svårt. – Jag känner att människors utsatthet är mitt ansvar i högre grad i dag än jag gjorde innan. Då kunde jag tänka att ansvaret låg på någon annan. Men det här kopplar tillbaka till Jesus berättelse om den barmhärtige samariern, att vi alla har ett ansvar för medmänniskan och det kan aldrig bortförklaras. Numera har jag koll på vad som är samhällets ansvar och medborgerliga rättigheter, men jag kan aldrig frånsäga mig mitt eget moraliska ansvar som medmänniska.

Hur kan vi öva oss i att ta ansvar? – Bejaka och vårda din inre kompass så att du ser att utsatta människor, funktionsnedsatta eller barn i fattiga familjer angår dig, oavsett vad politikerna säger. Den kompassen hjälper oss att handla rätt och skapa ett barmhärtigt samhälle, samt inse att det kunde varit vi. – Ett samhälle utan solidaritet blir omänskligt för alla.

jag tror teologer i dag tänker att gud redan finns hos människor, i alla miljöer. vårt uppdrag är att uppmärksamma dem på att gud redan är här.

Marika om...

HANS MAJESTÄT KONUNGENS MEDALJ Marika Markovits fick 2020 ta emot Hans Majestät Konungens medalj i guld av 8:e storleken i högblått band. – Jag är väldigt stolt över min medalj. Jag ser den som ett erkännande för mina år inom Stadsmissionen och för de unga personer jag satt i själavård med som ungdomspräst i Farsta församling. Jag lägger in dem i den här medaljen.

OM MÖTET MED UNGA SOM MÅR DÅLIGT: – Jag hade själv mycket ångest som ung och vet att man kan överleva det. Det är viktigt att säga det till unga människor som har ångest för första gången och tror att de ska dö. Att förmedla: Du kommer bli frisk, men du har också en kraft som du kommer lära känna genom det här svåra, och som kommer att hålla dig uppe.

OM GENEROSITET SOM LIVSSTIL: – Pengar kan göra skillnad och det danar oss att avstå och ge bort av det vi har till andra. Det kan handla om bistånd till Afrika eller Pakistan eller att ge till organisationer som Stadsmissionen eller ACT Svenska kyrkan. Att ge av sin tid ideellt är också bra, oavsett om man gör det i det lokala idrottslaget eller i kyrkan. Det gör oss till goda förebilder för våra barn.

KYRKAN ÄR ALDRIG LÅNGT BORTA

text: charlotte hörndahl foto: lars skölving

Hus och kyrkobyggnader ligger Jan Holmqvist varmt om hjärtat och med ett livslångt intresse för sjölivet bär det snart i väg ut i världen igen, med fartyg.

Efter sin militärtjänstgöring i marinen flyttade Jan Holmqvist 1962 ner från Luleå till Stockholm. Han ville följa i sin fars fotspår och utbilda sig till ingenjör. Under studietiden arbetade han som ritbiträde på arkitektkontor på dagarna och studerade på kvällarna, och ekonomin var skral. – Vid ett tillfälle hängde en kasse med diverse matvaror på dörrhandtaget till min lägenhet, med följande meddelande från min far: ”Min son, Du får förlåta mig om jag påstår att det är för mycket filmjölk och för lite mat på din kropp som skramlar omkring.

Ha därför godheten att hänga ut denna påse tom, så hänger lunch i morgon och denna vecka ut, så håll till godo med det som finns i kassen på samma plats.” 1969) över en tavla som han själv hade målat. Motivet var bibliskt och fritt tolkat efter Mat åt fem tusen som finns att läsa i Matteusevangeliet 14:13-21.

jans pappa arbetade som byggnadsingenjör fram till sin pensionering. Därefter lämnade han Sverige och bosatte sig en tid i Spanien. Där målade han tavlor, både akvareller och oljemålningar, som han sålde för att dryga ut sin pension och kunde senare försörja sig genom sitt konstnärskap.

Jan fick en mångårig karriär inom byggbranschen, men fortsatte senare i försäkringsbranschen. Jan har ännu inte börjat måla tavlor som sin far, även om pensionsåldern nu är inne. Genom köksfönstret har Jan utsikt över S:t Görans kyrka dit han går regelbundet. Jan tycker om att sjunga och intresset delas av hans barnbarn och ena dotter, som sjunger med i församlingens kammarkör Cantate.

förutom att läsa, promenera, besöka döttrarna och sina sju barnbarn, planerar Jan en spektakulär resa runt jorden med ett kryssningsfartyg i början av nästa år. – Sjölivet intresserade mig tidigt. Det finns flera sjöfarare bakåt i släkten och jag har varit med i Sjövärnskåren under flera år. Under min uppväxt i Luleå tillbringade jag mycket tid i skärgården. Redan som 16-åring mönstrade jag på som däckbefälselev på ett fartyg som skulle frakta malm från Narvik till Belgien. Fartyget destinerades istället till Venezuela för att hämta olja för att Suezkanalen stängdes på grund av krig. Förutom familjen har hus varit mitt liv, så fokus på detta finns förstås nu, när jag ska se mig runt i världen igen!

Matteusevangeliet 14:13-21

När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.

När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna”. Jesus svarade: ”De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.” De sade:” Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar”. Lämna dem till mig”, svarade han. Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen.

Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

FÖR BARN OCH VUXNA

På kyrkans öppna förskola kan barnen leka i en varm och trygg miljö och träffa andra barn i grupp. Öppna förskolan är inte bara för de små, utan även för föräldrarna.

text: charlotte hörndahl foto: lars skölving, unsplash

– Alla barn och föräldrar är välkomna till oss, oavsett religiös tillhörighet. Kyrkans öppna förskola är en plats där du får vara tillsammans med ditt barn och träffa andra vuxna i samma situation, berättar Sofie Stocklassa, barnledare vid Kungsholms kyrka.

Västermalms församling har öppen förskola flera gånger i veckan på tre olika ställen. Man behöver inte anmäla sig till kyrkans öppna förskola, eftersom det är drop-in och verksamheten är kostnadsfri, även för dem som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.

Varje vecka samlas vuxna och barn till sångstund och sjunger barnsånger och gör enkla rörelser för att stimulera barnens sinnen och språkutveckling. Sångstunden avslutas alltid med att man tänder ett ljus, sjunger en psalm och ber en bön tillsammans. Kyrkans öppna förskola drivs av pedagoger, barnledare och ibland deltar även en präst eller diakon. – Vi är medvetna om att det finns olika familjekonstellationer, alla lever inte i en kärnfamilj. Vissa har inte den utökade familjen med morföräldrar och farföräldrar i närheten och kan känna sig ensamma i sin roll som förälder, säger prästen Eva Åhlander.

Eva medverkar så ofta hon kan på öppna förskolan för att umgås och för att höra om det finns någon som är i behov av ett djupare samtal. – Jag är inte rädd för att fråga, men jag tänker att det får finnas som ett erbjudande. Jag finns tillgänglig för samtal, lyssnar och dömer ingen. Pröva orden!

på lugna öppna förskolan i Essinge kyrka finns en skaparhörna, där barnen kan rita med stora kritor och föräldrarna

Alla barn och föräldrar är välkomna till oss, hälsar Sofie Stocklassa och Valve Kääramees.

kan måla och pyssla om de vill. Det finns möjlighet att värma sin och sitt barns lunch och köpa kaffe/te till självkostnadspris.

ungefär tre gånger i månaden erbjuder församlingen Jollra- krypa-gå, en gudstjänst med små. Då samlas man i kyrkan, barn och föräldrar, präst, pedagoger, barnledare och musiker. Syftet är att lära känna kyrkorummet på ett avslappnat sätt och bekanta sig med ord som bön och tacksägelse. Man får lyssna på kyrkklockorna och sjunga kända barnsånger och barnpsalmer. Prästen håller en kort andakt, en tänkvärd berättelse som man kan bära med sig och fundera kring. – Gudstjänsten avslutas med att vi tänder var sitt ljus som vi placerar i ljusbäraren i kyrkan. Vi sjunger sången ”Jag tänder ett ljus” som handlar om att vi tänder ljus för våra barn som vi har i famnen och för alla barn på vår jord. Det är en fin stund som väcker många tankar. Efteråt går vi till öppna förskolan där barnen får leka och de vuxna umgås, säger Sofie Stocklassa, barnledare vid Kungsholms kyrka.

en gång i månaden erbjuder prästen Eva Åhlander och pedagogen Charlotte Ekvall en samtalsgrupp för föräldrar med barn efter Lugna öppna förskolan i Essinge kyrka. Barnen kan då leka på den stora mjuka mattan medan föräldrarna delar sina tankar om den livssituation de befinner sig i. Stress, sorg eller det arv man bär med sig från sin egen barndom är samtalsämnen som kan diskuteras. – Alla som har blivit föräldrar vet hur stor och fantastisk tillvaron kan upplevas, samtidigt som oro och bekymmer tar över ibland. Samtalsgruppen är en plats för att få ha djupare samtal med andra vuxna, berättar Eva Åhlander.

Här har församlingen öppen förskola: Arbetargatan 21 Essinge kyrkväg 13, i Essinge kyrka Hantverkargatan 6, intill Kungsholms kyrka Missa inte året sista Jollra, krypa, gå 14 december kl 10.00 i Kungsholms kyrka.

Västermalms församling är glad att kunna erbjuda denna mötesplats för barn och föräldrar och är stolta över att den är 100 procent medlemsfinansierad.

– Här är rofyllt och inbjudande i fina gamla lokaler. Det är skönt att få komma ut, få variation i vardagen och stimulans. Vi uppskattar verkligen sångstunden och det är bra att Estrid får träffa andra barn. Det är också roligt att tala med andra föräldrar som man kan få tips och råd från. Man träffar folk som man annars inte skulle ha träffat. Det är tillgängligt och det finns skötbord och många barnstolar. katayun och estrid, snart 1 år – Jag har varit här med alla mina barn, och nu med mitt tredje kommer vi hit när vi hinner. Vi har båda behov av att komma ut och få variation. Jag är jättetacksam att det finns ställen som är anpassade för små barn. Ella trivs och tycker mycket om sångstunden då vi sitter tillsammans i ring. Musiken triggar i gång upptäckarglädjen och nyfikenheten hos Ella och hon har fullt av energi efteråt. Jag tycker om att sångstunden avslutas med att vi tänder ett ljus och ber en liten barnvänlig bön. Lokalerna är fina och damerna som arbetar här är vänliga och skapar en skön stämning. maja med ella, 10 månader

FAMILJEKVÄLL

Torsdagskväll på Arbetargatan är mötesplats där du och din familj kan få återhämtning i vardagen. Under kvällen serveras också en varm måltid.

Som en del i församlingens miljö- arbete finns en återbrukshylla i barnlokalen på Arbetargatan 21 där du som besökare kan lämna . barnkläder, leksaker och barnböcker för att sakerna kan komma till användning i andra familjer.

Torsdagskvällen inleds med sång tillsammans med musikpedagogen Lena Risdal, sedan följer en samling med familjeprästen Eva Åhlander.

Varje tillfälle har ett särskilt tema kopplat till kyrkoåret. Det kan vara döden, tacksamhet, Jesus lediga dag eller änglar, som man talar om och funderar kring en liten stund. – Barn har en äkta nyfikenhet och vetgirighet, i motsats till vuxna som ofta är klara över med vad de tycker och tänker. Barn tänker på saker vi vuxna inte tänker på. De har andra infallsvinklar, vilket berikar. De dammar av gamla trosföreställningar med sina tankar och kommentarer, vilket är mycket spännande och lärorikt, säger Eva Åhlander.

under kvällen kan man pyssla och skapa, spela spel eller läsa i soffan tillsammans med sitt barn. Måltiden kostar 20 kronor för barn och 40 kronor för vuxna.

Nästa tillfälle: torsdag 15/12 kl. 17.00–19.30 på Arbetargatan 21. Ingen anmälan.

ord från en retreatdeltagare:

– Det är skönt att bara få vara i tystnaden på retreaten och bara ha fokus på mitt barn. Att inte sitta med mobilen eller vara hemma och ha tusen olika saker att göra. Det är det fina.

Madelene bor på Stora Essingen med sin familj. De går i rytmikgrupp, hänger på Lugna förskolan på måndagar och har varit med på i stort sett alla Jollra, krypa, gå-gudstjänsterna. – Det som är så fint med Jollra, krypa, gå är att man får sitta på golvet framme i kyrkan och lägga ner sitt barn på mattan där de får krypa runt. Det är underbart. Sen är det fint med musiken och akustiken. Vi trivs jättebra där.

Du är en av dem man ofta möter på Stilla mässorna på lördagar. Hade du hittat dit utan Arthur? – Det tror jag inte. Jag har bott här i tolv år och har aldrig varit på en mässa innan. Det var när jag kom till barngrupperna med Arthur som jag upptäckte att kyrkan även har ett stort utbud för vuxna, dit jag kan komma utan barn. Hade jag vetat det hade jag kommit redan när jag flyttade hit. Det är så skönt att komma hemifrån en stund och avsluta en vecka och påbörja nästa i stillhet. Det ger mig så mycket. madelene nyberg och arthur, 9 månader

LANDA I STILLHETEN

En av vår församlings mest populära retreater är vår heldag för föräldralediga med spädbarn. En stilla dag som ger mersmak.

text och foto: therese hedlund, eva åhlander

Att ge sig själv en stilla dag med sitt nyfödda barn är något många föräldrar längtar efter. Deltagarlistorna till våra retreater för föräldralediga med spädbarn fylls därför snabbt. Retreaterna är samtalslösa och föräldrarna uppmuntras att stänga av sina mobiler för att vara närvarande i mötet med barnen. Musikpedagog Charlotte Ekvall är ansvarig för våra retreater för föräldralediga.

Vad gör ni en sån här dag? – Större delen av dagen är vi i kyrkans vilsamma miljö med lugn musik. Du kan lägga dig på en mjuk matta med en filt och göra det bekvämt för dig och ditt barn eller sätta dig med ditt barn i en korgstol. Kyrkan blir som ett varmt hem av tystnad och lugn. Det finns inga krav, du kan bara vara eller delta i stunden med stilla ramsor och den meditativa sångstunden då vi tänder ljus och sjunger under den stora fallskärmen.

För den som vill, är det även möjligt att få ett samtal med en präst eller diakon under dagen.