VHC Uppsala – Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt Centrum.

ISBN 978-91-576-9328-0 ©SLU, Sveriges lantbruksuniversitet Formgivning: Kjell Lundin Explicare Tryck: Ineko AB, Stockholm. 2015 Foto ©: Veterinärmuseet Skara: sid 6–11 Kerstin Movér Berglund: sid 51 Göran Dalin: sid 27, 45, 53 Åke E:son Lindman: sid 12, 15, 30, 31 Kjell Lundin: sid 4, 15, 28, 34, 36, 48, 49, 51,56–59 Mathias Nero: sid 22, 33, 46, 47 Jenny Svennås-Gillner, SLU: sid 24, 32, 34, 39, 40, 44, 45, 51, 53, 55 Upplandsmuseet/Flygtrafik AB: sid 8 Mikael Wallerstedt: sid 26, 38, 50 Viktor Wrange: sid 41, 42, 52, 53 Pereric Öberg, Aerobilder: sid 54 För värdefulla bidrag till skriften tackas: Dag Beskow, Nyréns Arkitektkontor Henrik Ericsson, SLU Peter Hagdahl, Statens Konstråd Gunnar Henriksson, Akademiska Hus Göran Jönsson, Veterinärmuseet Per Nilsson, Akademiska Hus Jan Philipsson, SLU Kerstin Svennersten Sjaunja, SLU Peter Thorén, SLU Ove Wattle, SLU Karin Östensson, SLU Birgitta Östlund-Wiberg, SLU Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien

2

Välkommen in!

Sedan 2014 är merparten av svensk veteri­när­­­­ medicinsk och husdjursvetenskaplig forskning och utbildning tillsammans med landets enda universitetsdjursjukhus samlad i en gemensam byggnad vid SLU i Uppsala. Veterinär­medi­ cinskt och husdjursvetenskapligt centrum – VHC – är resultatet av en lång planerings­ process och har väckt stort intresse för sin funktionella form och sitt spännande innehåll.

Välkommen på en presentation av bakgrund, arkitektur, verksamhet och framtidstankar.

Göran Dalin

Gösta Ericson

Arvid Uggla

Förord

Bakgrund och historik Program, projektering och byggande Byggnadens idé – kontakt och samverkan Verksamheten Konst och utsmyckning VHC som del av SLU:s nya Campus Ultuna

sid 5 sid 6 sid 13 sid 17 sid 35 sid 56 sid 60 3

4

Förord

Med högt ställda förväntningar 1977 har veterinärme­ dicinen och husdjursvetenskapen genomgått en betydande vetenskaplig utveckling. Sam­ hällets intresse för djurrelaterade frågor har samtidigt vuxit och är idag mycket påtagligt.

Det har också skett avsevärda medicinska och tekniska framsteg inom djursjukvården där den djurägande allmänheten efterfrågar vård av sina husdjur som i många fall motsvarar den som ges till människor. De byggnader som på 1970-talet färdigställdes vid SLU för utbildning och forskning inom dessa veten­ skaper visade sig i många fall inte längre motsvara verksamheternas alltmer komplexa behov, inklusive lagstadgade krav på djur­ välfärd och arbetarskydd. Fuktskador i flera byggnader medförde dessutom besvärande arbetsmiljöproblem.

En reform av SLU:s fakultetsstruktur ledde 2004 till att en sammanhållen fakultet för veterinärmedicin och husdjursvetenskap bildades. Lokalplaneringen inriktades från början mot att sammanföra den nya fakulte­ tens olika delar till en gemensam anläggning för forskning, utbildning och djursjukvård. År 2006 beslutade SLU och Akademiska Hus att satsa på en helt ny byggnad i centralt läge inom ett nytt, mer koncentrerat Campus Ultuna. Efter många år av planering, projek­ tering och byggande kunde Veterinärmedi­ cinskt och husdjursvetenskapligt centrum, VHC, invigas i september 2014.

s e da n s lu bi l da de s

Det är en glädje för oss att konstatera att VHC uppfyller högt ställda förväntningar.

Vi är övertygade om att den nya miljön för svensk veterinärmedicin och husdjursveten­ skap under lång tid kommer att stimulera till forskning, utbildning och klinisk verk­ samhet på hög internationell nivå. Nyréns Arkitektkontor har lyckats skapa en markant och vacker byggnad med stor utvecklings­ potential inför framtiden. Alla som bidragit till byggnadens realiserande – tidigare uni­ versitets- och fakultetsledningar, anställda, byggherre, arkitekt och byggare – har stor anledning att känna sig stolta över resultatet.

Denna skrift beskriver i ett historiskt perspektiv tillkomsten av Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum och tan­ karna bakom utformningen av detta kom­ plexa byggnadsverk. De många bilderna ger också en god illustration av husets spännande arkitektur, kreativa miljö och den mång­ facetterade verksamhet som bedrivs där. Vi vill tacka författarna till denna skrift, Göran Dalin, Gösta Ericson och Arvid Uggla för ett värdefullt initiativ och en mycket intresse­ väckande bok.

Uppsala i juni 2015 Lisa Sennerby Forsse Rektor SLU

Peter Bohman Regiondirektör Akademiska hus

5

Bakgrund och historik

Hur det började vhc är den senaste länken i en kedja som sträcker sig tillbaka till 1775 då Linné­ lärjungen Peter Hernquist efter studier i Lyon grundade Sveriges första veterinärskola.

Djurläkarutbildning i Skara 1775 ...

På Brogården i Skara samlades då den första kullen om 17 blivande veterinärer. Veterinär­ utbildningen där upphörde 1889 och skolan ombildades till hovslagarskola och vårdinrätt­

Linnélärjungen Peter Hernquist grundade Sveriges första veterinärskola 1775.

ning för sjuka djur. Veterinärinrättningen i Skara kom med tiden att införlivas med dåva­ rande Veterinärhögskolan och idag har SLU ett av sina campusområden på denna plats. ... och i Stockholm 1821 Starka krafter verkade för att veterinärer skulle utbildas också i Stockholm. En veteri­ närinrättning öppnades därför 1821 mellan Grevgatan och Styrmansgatan invid dagens Strandvägen. Även finska och norska elever studerade där. Verksamheten växte liksom

6

samverkan med omkringliggande samhälle, inte minst med de hästrika regementen som fanns i närheten.

Veterinärinrättningen fick 1867 status av kungligt veterinärinstitut och från 1870 kräv­ des fullständig studentexamen för inträde.

Vid denna tidpunkt bestod lärarstaben av sju personer och normalstudietiden angavs till fyra år med möjlighet till ytterligare högst två års förlängning.

Läget vid Nybroviken och den dåliga kva­ liteten på de anläggningar man hade där blev med tiden en allt större belastning. Arkitek­ turprofessorn Edvard von Rothstein stod för utformningen av ett nytt veterinärinstitut som invigdes 1880 vid Esplanaden (nu kvart­ eret Veterinären vid Karlavägen) med fem byggnader jämte en portvaktsstuga, en större park med betesfållor och en trädgård för de anställda. Staben inkluderade nu tolv lärare.

Men det kom att bli problem också med det nya institutet. Förutom att en stor del av djursjukvården året runt ägde rum utomhus så blev lokaler och utrustning snabbt omo­

På Karlavägen i Stockholm arbetade tolv lärare.

Djursjukvården bedrevs utomhus året om.

derna på grund av den dramatiska utveck­ lingen inom de biologiska och medicinska vetenskaperna. Mikrobiologins frammarsch, aseptikens och den moderna livsmedelshygie­ nens etablering ställde helt nya krav på labo­ ratorier, operationssalar och kompetenser.

Medan staden växte ut kring Karlaplan och Veterinärinstitutet sökte man med dåva­ rande föreståndaren, professor John Venner­ holm i täten efter plats för en mer långsiktig lokalisering. Regering och riksdag beslutade om en flytt till Kräftriket vid Brunnsviken strax utanför Roslagstull. Här skulle man komma nära Kungl. Lantbruksakademiens experimentalfält, Skogshögskolan, Naturhis­ toriska riksmuseet och andra viktiga veten­ skapliga institutioner. Uppdraget att utforma det nya Veterinärinstitutet gick till arkitek­ terna Ludwig Peterson och Rudolf Samuel Enblom, bägge företrädare för dåtidens moderna arkitektur. År 1912 förrättade kung Gustaf V den högtidliga invigningen av det nya veterinär­

institutet. Hela anläggningen med elva byggnader, inredning, infrastruktur m.m. drog en kostnad på omkring 2,2 miljoner kr, vilket med tidens mått ansågs vara en mycket betydande satsning. Strax därefter fick insti­ tutet status av kunglig veterinärhögskola och 1935 fick man rätt att utfärda doktorsexamina efter att dessa tidigare skett med Karolinska institutet som huvudman. Den nya anlägg­ ningen i Kräftriket byggdes successivt ut i takt med att verksamheten växte och nya in­ stitutioner bildades. Under 1940- och 50-talen tillkom således flera nya institutionsbyggna­ der och ett kårhus i områdets södra delar.

1965 års veterinärmedicinska utredning handlade om möjligheterna till en tydligare integrering av veterinärmedicinsk forskning och utbildning med dels jordbruksvetenskap­ lig och dels humanmedicinsk forskning och utbildning. I betänkandet som kom 1967 redovisades ett Uppsala- och ett Stockholms­ alternativ. Detta var mitt under den stora utlokaliseringen av statliga myndigheter från huvudstaden, och riksdagen beslutade följdenligt att Veterinärhögskolan i sin helhet skulle flytta till Uppsala. De husdjurs­ inriktade ämnena och den kliniska verk­ samheten skulle förläggas i anslutning till Lantbrukshögskolan i Ultuna. För att säkra fortsatt närhet och samverkan skulle också Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, omlokaliseras från Frescati i Stockholm till Ultunaområdet.

Klinisk undervisning i Kräftriket på 1930-talet.

7

Från lantbruksinstitut 1848 till lantbrukshögskola 1932 Frågan om högre lantbruksutbildning disku-­­ terades flitigt under första hälften av 1800talet. Mycket tack vare ett initiativ från dåva­ rande arrendatorn på Ultuna kungsladugård, landshövding Robert von Kraemer, beslöt riksdagen att ett lantbruksinstitut skulle inrättas på Ultuna 1848. Ett motsvarande lantbruksinstitut i Alnarp invigdes 1862.

Försöksverksamheter inom husdjursområdet växte fram på flera håll. Delar av Lantbruks­ akademiens verksamhet på Experimental­ fältet strax utanför Roslagstull i Stockholm omvandlades 1907 till Centralanstalten för försöksverksamhet på jordbruksområdet med en avdelning för husdjursförsök. Vissa av Centralanstaltens husdjursverksamheter förlades dock redan 1914 till Ultuna. År 1939 bildades Husdjursförsöksanstalten, vars forsk­ ningsverksamhet under 1940-talet flyttades från Experimentalfältet till Ultuna. Namnet ändrades 1948 till Statens Husdjursförsök som tillsammans med Jordbruksförsök, Mejeriför­ sök och Trädgårdsförsök fick en gemensam organisation, Statens Lantbruksförsök, och integrerades med Lantbrukshögskolan 1962.

Genom en donation från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 1927 inrättades Institutet för husdjursförädling, som förlades till Bergs­ hamra vid Brunnsviken inte långt från Expe­ rimentalfältet. Efter inköp av Wiads egendom i Grödinge söder om Stockholm flyttade man 1937 in i nyuppförda institutsbyggnader som bland annat inkluderade stallar för nöt, gris

8

och fjäderfä. Institutet förstatligades 1950 och kom att knytas till ämnesinstitutionen på Lantbrukshögskolan. Husdjursförsöken överfördes 1974 från Wiad till Kungsängen respektive Funbo-Lövsta utanför Uppsala.

De två lantbruksinstituten ombildades 1932 till Kungl. Lantbrukshögskolan, med följd att all agronomutbildning som hög­ skoleutbildning samlades i Ultuna. Behovet av mer fördjupade kunskaper ledde till att utbildningen förlängdes från två till fyra år med krav på tre (sedermera två) års föregående jordbrukspraktik. Utbildningen delades upp i tre inriktningar: jordbruks-, husdjurs- och ekonomisk linje. Detta medförde i sin tur en förstärkning av husdjursvetenskapen med flera nya professurer. Lantbrukshögskolan fick också rätt att utfärda licentiatexamen och agronomie doktorsgrad.

Ultuna växer Från 1850 skedde en successiv utbyggnad på Ultuna. Nya ekonomibyggnader uppför­

Lantbrukshögskolan från söder. Vykort från 1958.

Husdjursforskningen vid Experimentalfältet (bilden) i Frescati i Stockholm flyttades till Ultuna och bytte 1948 namn till Statens Husdjursförsök.

des liksom skolbyggnader och bostäder för tjänstefolk, lärare och elever. Institutet växte och under 1900-talet tillkom ytterligare bygg­ nader. Ladugården på centrala Ultuna som uppfördes i sten 1855–58 var i drift ända fram till 1968 då de sista mjölkkorna flyttade till Kungsängen. Numera rymmer byggnaden Ultunarestaurangen och föreläsningssal m.m. på ”Loftet”.

I samband med inrättandet av Lantbruks­ högskolan 1932 uppfördes en ny stor institu­ tionsbyggnad vid planen nedanför herrgården på Ultuna. En separat biblioteksbyggnad upp­ fördes också, liksom restaurang och kårhus.

Under 1960-talet skedde en kraftig expansion och specialisering av Lantbrukshögskolans verksamhet och nya institutioner bildades.

Försöksgårdar i Kungsängen och Lövsta Lantbrukshögskolan kunde 1939 flytta in i sin första försöksladugård vid Kungsängen på andra sidan Fyrisån från Ultuna. Den byggnaden är idag kontorslokaler. Under en intensiv period 1967–1970 satsade man på att i Uppsalaområdet förnya försöksresurserna för så gott som alla lantbrukets djurslag.

Kungsängens forskningscentrum blev då

navet för forskningen kring nötkreatur och konservering av vallfoder. Litet längre ut från Uppsala, i Funbo-Lövsta, anlade man försöksanläggningar för gris, får, pälsdjur och fjäderfä i samband med att verksamheten på Wiad flyttades till Uppsala-området 1974.

De dramatiska strukturförändringar inom svensk djurproduktion som skett under senare decennier med en utveckling mot allt färre och större specialiserade enheter ställde nya krav på forskning och utbildning kring lant­ brukets djur, och de befintliga anläggning­ arna i Kungsängen och Funbo-Lövsta kunde inte längre uppfylla sina syften. I en bety­ dande framtidssatsning från SLU kom därför forskning och utbildning kring mjölkkor, gris och fjäderfä att flytta till helt nyuppförda an­ läggningar i ”Nationellt forskningscentrum för lantbrukets djur” nära mangårdsbyggna­ den på Funbo-Lövsta. Invigningen förrätta­ des i maj 2012 av kung Carl XVI Gustaf.

Samlokalisering med Uppsala universitet inom BMC Biomedicinskt Centrum (BMC) började byg­ gas på Artillerifältet strax söder om Uppsala tätort i slutet av 1960-talet och var färdigt

9

1985. BMC:s totala byggnadsyta är över 100 000 m2. I samband med Veterinärhögsko­ lans omlokalisering till Uppsala förlades några institutioner, som man bedömde skulle vinna på närheten till motsvarande humanmedi­ cinska verksamheter vid Uppsala universitet, till det då nyuppförda BMC. Detsamma gällde delar av SVA. Utbyggnad inom Ultuna under 1970-talet Efter beslutet om utlokalisering av Veterinär­ högskolan skedde under 1970-talet inom Ultuna en snabb och mycket omfattande utbyggnad som då var helt utan motstycke inom högskolesektorn.

Ett antal institutioner från Lantbruksoch Veterinärhögskolorna kom att bilda ett husdjursvetenskapligt centrum (HVC) på Ultuna. HVC uppfördes 1972–74 parallellt med att det nya undervisningshuset och universitetsbiblioteket byggdes. Inflyttningen var slutligt genomförd 1974. Den ursprungli­ ga totalytan var 22 000 m2, byggkostnaderna 43 miljoner kr och värdet av inredning och utrustning 5,5 miljoner kr.

Ett veterinärmedicinskt Kliniskt centrum (KC) uppfördes 1973–76 och var inflyttnings­ klart sommaren 1976. Byggnadsytan var totalt 41 200 m2. Kostnaderna för uppförandet av KC, inklusive den då separata byggnaden för patologiverksamheten, var 110 miljoner kr samt för inredning och utrustning 27 miljo­ ner kr. Både KC och HVC byggdes med horisontella tak som ansågs tekniskt avance­ rade men som snart visade sig ha stora brister.

10

Invigning av Kungl. Lantbrukshögskolan framför den nya institutionsbyggnaden.

Båda anläggningarna drabbades av upprepade läckage som ledde till omfattande fuktskador.

Under åren har taken i flera omgångar byggts om eller försetts med nya ytskikt.

För utlokaliseringen av Statens veterinär­ medicinska anstalt, SVA, byggdes 1975–79 en byggnad i nära anslutning till KC. Den ursprungliga totalytan var 30 000 m2, vilket inbegrep institutionen för livsmedelshygien och delar av de mikrobiologiska ämnena vid veterinärmedicinska fakulteten. Byggkostna­ den uppgick till 114 miljoner kr och inred­ ning och utrustning 30 miljoner kr. Närheten till KC och samförläggningen av institutioner var uttryck för en önskan att förstärka samar­ betet mellan de två största veterinärmedicin­ ska miljöerna i landet.

Sveriges lantbruksuniversitet bildas 1977 Efter genomförd omlokalisering sammanför­ des Lantbruks-, Skogs- och Veterinärhögsko­ lorna 1977 till Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

SLU bestod vid sin tillblivelse av tre fakul­ teter, i allt väsentligt motsvarande de tre gamla högskolorna. Och så skulle det i huvud­ sak förbli i 27 år. Den Lantbruksveten­skapliga fakulteten hade sina huvudsakliga tyngdpunk­ ter i Ultuna och Alnarp, den Skogs­veten­skap­liga i Umeå, Ultuna, Garpenberg och Skinn­ skatteberg medan den Veterinärmedicinska fakulteten återfanns i Uppsala och Skara.

Fakulteten för veterinärmedicin och hus­ djursvetenskap, VH-fakulteten, bildas 2004 När SLU 2004 införde en ny fakultetsorgani­ sation bildades Fakulteten för veterinärmedi­ cin och husdjursvetenskap (VH-fakulteten).

Inom denna samlades så gott som all SLU:s utbildning och forskning inom veterinär­ medicin, husdjursvetenskap och närliggande discipliner. VH-fakulteten svarar således för kurser och program inom en rad olika utbildningar i Uppsala och på hästnäringens riksanläggningar Flyinge, Strömsholm och Wången.

Från 2014 ingår i VH-fakulteten också SLU:s husdjursinriktade verksamheter i Al­ narp och Röbäcksdalen utanför Umeå, samt, liksom tidigare, verksamheterna i Skara.

Universitetsdjursjukhuset, UDS, bildas 2007 Den 1 januari 2007 startade Universitets­ djursjukhuset, UDS, sin verksamhet som sammanhållen enhet. Den högtidliga invig­ ningen utfördes av kronprinsessan Victoria.

Under samma tak, alltså ursprungligen vid KC i Ultuna, och inom samma organisation

samlades då all sjukvård av såväl hund, katt, övriga smådjur som häst. I UDS ingår dess­ utom ambulatoriska kliniken samt ett veteri­ närmedicinskt klinisk kemiskt laboratorium med kunder från hela Norden.

Bakom tillkomsten av UDS ligger viljan att hantera de betydande ekonomiska och organisatoriska utmaningar som förknippas med klinisk forskning och undervisning.

Uppdraget för UDS är att genom en ratio­ nell och kostnadseffektiv organisation förse VH-fakultetens forskare, lärare och studenter med relevant patientmaterial för forskning och undervisning.

Splittrade lokaler och dålig arbetsmiljö Den nya VH-fakultetens lokalsituation var vid bildandet synnerligen orationell. Loka­ lerna var splittrade på sex olika adresser i Uppsala; möjligheterna till samverkan och gemensamt utnyttjande av resurser var därför starkt begränsade. Härtill kom att 1970-talets byggnader för de veterinärmedicinska och husdjursvetenskapliga institutionerna åter­ kommande drabbades av besvärande fuktoch mögelproblem till följd av platta tak och otillräckliga tätskikt. Situationen vid KC var särskilt besvärande och efter hot om före­ läggande från Arbetsmiljöverket 2004 stod det klart att det krävdes en genomgripande lösning.

Vägen mot det nya VHC var därmed anträdd ...

11

12

Program, projektering och byggande

Lång färd från beslut om nya lokaler till färdigt hus redan under 1990-talet blev det tydligt att SLU:s lokaler för institutionerna inom veterinärmedicin och husdjursveten­ skap inte fungerade bra för verksamheten som helhet. Byggnaderna var utspridda på ett sätt som försvårade samverkan och utnyttjan­ de av gemensamma resurser. I en strategisk plan föreslogs 1998 att placera all utbildning och forskning inom husdjursområdet inom Kliniskt centrum (KC). Under flera år därefter undersökte SLU och Akademiska Hus hur KC skulle kunna anpassas och moderniseras för att fylla verksamhetens samlade krav. En ut­ gångspunkt var att ersätta de plana, läckande taken med traditionella, lutande tak. Sedan VH-fakulteten bildats 2004 blev lokalfrågan alltmer brännande.

2006 Beslut om ny byggnad efter många års utredande Utredningarna om KC ledde slutligen fram till att det skulle krävas en mycket omfattan­ de om- och tillbyggnad med stora problem för verksamheten att under flera år leva tillsammans med ett pågående bygge. Att hitta tillfälliga ersättningslokaler för evakue­ ring bedömdes inte heller möjligt, och något alternativ till nybyggnad fanns då inte. SLU och Akademiska Hus beslöt hösten 2006 att inrikta lokalplaneringen för VH-fakulteten på en helt ny anläggning i ett nytt läge – på

det dittills obebyggda Södra Gärdet i Ultuna.

Det nya läget skulle visserligen öka avstån­ det till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som ligger alldeles norr om KC, men i gengäld skulle sambandet med SLU:s cent­ rala campus och utbytet med annan utbild­ ning och forskning inom Campus Ultuna bli påtagligt bättre.

2007 Arkitekttävling Beslutet om nybyggnad i nytt läge blev en injektion i arbetet med kravspecifikation och lokalförteckning för projektet. Ett program för en arkitekttävling i form av parallella uppdrag togs fram till årsskiftet 2006/07.

Efter prekvalificering inbjöds fyra arkitekt­ företag att delta och resultatet blev fyra mycket olika förslag till lösningar av det komplicerade lokalprogrammet.

Utvärderingsgruppen utgick från det grundläggande syftet med projektet – att skapa en miljö för samverkan inom forskning och utbildning där kontakterna mellan olika discipliner stimulerar kreativitet, utveckling och nya tänkesätt. Gruppen fann att förslaget från arkitekt Dag Beskow och medarbetare vid Nyréns Arkitektkontor hade de bästa för­ utsättningarna. Förslaget hade en koncent­ rerad planform med korta avstånd och goda möjligheter till samverkan mellan olika delar.

2007–09 Förprojektering Nyréns Arkitektkontor valdes alltså för att rita den nya anläggningen och projekteringen påbörjades i augusti 2007 med översyn av

13

lokalprogrammet och utarbetande av pro­ gramskisser. Det tog drygt ett år att komma fram till ett färdigt byggnadsprogram med programskisser och kalkyler. Den totala investeringen för projektet bedömdes till 1,3 miljarder kr. På basis av preliminära system­ handlingar med tillhörande kalkyl beslutade SLU och Akademiska Hus i december 2009 att genomföra projektet.

2010 Entreprenadupphandling, fortsatt projektering och byggstart Mot bakgrund av tidigare erfarenheter av stora projekt bestämde sig Akademiska Hus för en tidig entreprenadupphandling för att genom entreprenörens medverkan under den slutliga projekteringen minska det ekono­ miska risktagandet. Anbudsförfrågan i mars 2010 hade ett starkt fokus på entreprenörens förmåga att samarbeta och aktivt medverka till att under projekteringen finna kostnads­ effektiva lösningar. Efter utvärdering av tre

1998–2005. Utredningar om- och nybyggnad av Kliniskt Centrum.

1998

2004. VH-fakulteten bildas.

inlämnade anbud valdes Skanska som entre­ prenör i juni 2010. I det samverkansavtal och efterföljande entreprenadavtal som tecknades fanns ett starkt ekonomiskt incitament för entreprenören att hålla och helst underskrida riktkostnaden för projektet och att uppfylla uppsatta mål för kvalitet och kundnöjdhet.

2014 Färdigställande och inflyttning Byggnadsarbetet startade hösten 2010 och projekteringen av bygghandlingar skedde successivt genom samarbete mellan konsulter, entreprenör och beställare.

Det är väl känt att genomförandet av stora byggprojekt ofta är förknippat med skenande kostnader och uppslitande tvister, men i det här fallet blev entreprenaden en framgångs­ saga. Riktkostnaden för projektet under­ skreds, kvalitetsmålen uppfylldes och SLU såsom slutkund gav högsta betyg. Många medverkande har vittnat om den goda anda av samarbete som präglat genomförandet.

2007. UDS bildas.

Arkitekttävling. Nyréns arkitektkontor utses.

2009. Beslut om genomförande.

2010.

Byggstart.

Utredningar, förslag, strategi 1998. Strategisk plan för effektivare lokal­ utnyttjande vid SLU.

2003. Beslut om ny fakultets­­indelning och institutionsstruktur.

2014

Projektering Byggstart 2006. Inriktningsbeslut om nybyggnad på Södra Gärdet.

Beslut om projektering.

Inflyttning

2010. EntreprenadVåren 2014. upphandling.

Färdigstäl­lande, Skanska utses till godkänd slutgeneralentreprenör. besiktning.

En del av den långa processen berodde på svårigheterna att finna en väg för anläggningens lokalisering, innehåll och omfång. Att modernisera och bygga ut KC framstod länge som det mest realistiska alternativet och det tog tid att komma till insikt om att nybyggnad i nytt läge var den totalt sett bästa lösningen.

14

2015 Korrigeringar och verksamhets­ anpassning efter inflyttning När nya byggnader tas i bruk är det vanligt att oförutsedda fel eller brister uppdagas som kan bli nödvändiga att rätta till. I synnerhet när det gäller komplicerade byggnader med speciallokaler kan det vara svårt att i pro­ gram- och projekteringsskedet fånga upp alla aspekter och göra väl avvägda bedömningar av de olika kraven på lokalerna. I fallet VHC var det framför allt i stallbyggnaderna som en del korrigeringar måste vidtas, i vissa fall ganska omfattande. Det förändrar inte bilden av att detta stora och komplicerade projekt totalt sett var välplanerat och att det har re­ sulterat i ändamålsenliga och väl fungerande lokaler.

15

16

Byggnadens idé – kontakt och samverkan

Komplext hus för samverkan i vhc-anläggningen finns sex akade­ miska institutioner och universitetsdjursjuk­ huset med sammanlagt cirka 700 lärare, forskare, kliniker och teknisk personal. Till dessa kommer ett stort antal studenter och besökande djurägare. Byggnadstekniskt be­ står anläggningen av tre delar: • huvudbyggnaden med rund planform i fyra våningar som innehåller kontor, labora­ torier och undervisningslokaler, • ett block med djursjukhusets kliniker och speciallokaler för patologi och ana­to­mi­­­undervisning, • stallar dels för sjukhusets patienter, dels för djur för undervisning och forskning.

VHC är sammantaget en mycket komplex byggnad med många olika lokaltyper och mycket specifika krav på funktion och samband.

Funktionell gruppering av lokaler I de nu övergivna 70-talsanläggningarna i Ultuna var lokalerna grupperade efter insti­ tutionstillhörighet. Detta ledde till bristande kontakter mellan institutionerna, och lokal­ anpassningar för ändringar av institutions­ gränser och arbetssätt blev svåra att hantera.

I den nya VHC-anläggningen prioriteras i stället en gruppering av verksamheterna efter funktion så att framtida förändringar av organisatoriska strukturer blir enklare och så att kontakter och samverkan mellan veten­ skapsområdena stimuleras.

Situationsplan A: Huvudentré för personal, studenter och besökare.

B: Entré till sjukhuset för djurägare med smådjur (hund och katt).

A

C: Entré till sjukhuset för hästägare.

1: Dagstall för sjukhusets patienter.

2: Stationärstall för sjukhusets patienter.

3: Stall för djur för undervisning och forskning.

4: Byggnad för forskning och under­visning, med speciallokaler för patologi och anatomiundervisning.

C

5: Huvudbyggnad med laboratorier, kontor och undervisningslokaler.

B

6: Byggnad för sjukhusets kliniker.

17

18

FLÖDES- OCH ZONINDELNINGAR Tidigt i projekteringsfasen fastställdes verksamhetens krav på flöden och zonindelningar.

På planritningar visade flöden för forskare, personal, studenter, djurägare, olika djurslag, besökare, avfall, döda djur, gods, trafik, utgödsling och foder.

Zonindelningar upprättades bland annat utifrån krav på smittskydd, hygien, rumstemperatur, säkerhet, städning och utbyggnadsmöjlig­ heter. Mer än sextio olika ritningar krävdes för att ge ett tillräckligt projekte­ringsunderlag. Som två exempel visas här zon­indelningar för hygien och smittskydd samt flöden för djurförflyttningar.

UDS STORDJUR KLINISKA VETENSKAPER UDS SMÅDJUR DÖDA DJUR

19

20

GÅRD GÅRD

GÅRD GÅRD

GÅRD

GÅRD

GÅRD

UNDERVISNING Undervisning FIK/MEDIATEK Café/Mediatek SERVICE Service FORSKNING OCH UNDERVISNING Forskning och undervisning PATOLOGEN Patologen ANATOMEN Anatomen STERILCENTRAL Sterilcentral OPERATION Operation smådjurSMÅDJUR VÅRD SMÅDJUR Vård smådjur POLIKLINIK Poliklinik smådjur SMÅDJUR INFEKTION Infektion smådjur SMÅDJUR KLINISK Klinisk kemi KEMI BILDDIAGNOSTIK Bilddiagnostik OPERATION Operation stordjurSTORDJUR VÅRD STORDJUR Vård stordjur POLIKLINK Poliklinik stordjur STORDJUR STORDJUR Infektion stordjurISOLERING UDS GEMENSAMT Universitetssjukhuset gemensamt AMBULATORISKA Ambulatoriska kliniken KLINIKEN IVA SMÅDJUR Intensivvård smådjur

21

22

Det runda huset Huvudidén för den akademiska delen av VHC-anläggningen kommer till uttryck i det runda huset. Här är de flesta undervisnings­ lokaler, forskningslaboratorier och kontor samlade och här finns huvudentrén som nås direkt från universitetsområdets kommuni­ kativa centrum, Peter Hernquists plan, vid korsningen mellan Ulls väg och Almas allé.

Från entrén kommer man in i en stor öppen ljushall som skär rakt genom huset och där trappor, balkonger och broar skapar en rik visuell miljö, full av liv och rörelse. Hallen är generöst inredd med sittplatser och i den bortre ändan finns ett café, som förstärker intrycket av ett möblerat gaturum. I entrévå­ ningen finns utbildningslokalerna med hör­

salar, grupparbetsrum, övningslaboratorier, serviceenheter och studenternas uppehålls­ rum. Här finns också den byggnadsanknutna konsten utförd av Christoffer Paues.

Genom huvudentrén kommer man in i en stor öppen och ljus hall med en rik visuell miljö omgiven av övnings­ laboratorier, hörsalar, seminarierum, grupprum och uppehållsrum.

De övre tre våningsplanen rymmer kontor och laboratorier. Planformen ger en tät miljö och korta avstånd.

Flexibla laboratorielokaler De tre våningsplanen ovan entrévåningen rymmer huvuddelen av institutionernas kon­ tor och laboratorier. Den stora runda plan­ formen skapar här en koncentrerad, tät miljö med korta avstånd och närhet, med kontors­ rum i fasadläge och innanförliggande labo­ ratorier i en kombination av små, slutna rum och laboratorielandskap med flexibel inred­ ning. Glasade korridorväggar, små ljusgårdar och den centrala ljushallen ger nödvändigt dagsljus åt de inre delarna. Gemensamma

23

laboratoriefunktioner med avancerad utrust­ ning har samlats i anslutning till ljushallen.

En utgångspunkt för utformningen har varit att nya arbetsformer för vetenskapligt labora­ toriearbete ökar kraven på anpassning och flexibilitet. Gränserna mellan institutionerna kan vid behov förskjutas och laboratorieytor­ na kan disponeras om för inplacering av till­ kommande forskargrupper. Den täta miljön i det runda huset skapar öppenhet och möjlig­ heter till kontakter och spontana möten, just det som var en av huvudaspekterna i SLU:s vision för projektet.

Universitetsdjursjukhuset, UDS Universitetsdjursjukhuset, som utgör en sär­ skild del av VHC-anläggningen, är en förut­ sättning för utbildningen av veterinärer och djursjukskötare. Någon annan veterinärut­ bildning än den som SLU bedriver i Uppsala finns inte i Sverige. UDS är därför nationellt sett en unik anläggning.

Lokalerna är dimensionerade för att vete­ rinär- och djursjukskötarstudenter ska delta aktivt i djursjukvården under den kliniska delen av utbildningen. UDS ligger i direkt anslutning till det runda huset för att möjlig­ göra en tät samverkan mellan sjukhuset och de berörda akademiska institutionerna.

Djursjukhuset har egna entréer mot Ultunallén i söder. Här finns två kliniker, stordjurskliniken som tar emot hästar och smådjurskliniken för hund, katt och andra sällskapsdjur.

24

Patienterna inom sjukhuset ger underlag för utbildning, forskning och utveckling samti­ digt som personal inom institutionerna med specialistkompetens kan utnyttjas i sjukvår­ den. Det är samma utgångspunkt som i dag är aktuell vid planeringen av universitetssjuk­ husen inom humansjukvården.

Djursjukhuset har egna entréer mot Ultunaallén i söder. Här finns två kliniker, stordjurskliniken som tar emot hästar, och smådjurskliniken för hund, katt och andra sällskapsdjur. Sjukvården omfattar akutmot­ tagning under hela dygnet, öppen vård och sluten vård. Det finns också en ambulato­ risk verksamhet för hästar och lantbrukets djur där veterinärer gör hembesök akut eller planerat. Sjukhusets hantering av hästar förutsätter tillgång till stallplatser och två stallängor är anslutna till sjukhusblocket. Där finns dagstall för den öppna vården, vårdstall för inneliggande patienter och slutna isoler­ stall för att minska smittorisken vid fall av svåra infektioner. Transporten av djuren inom sjukhuset kräver direkt kontakt med körvä­ gar, rastgårdar och beteshagar och lokalerna ligger därför i allt väsentligt i markplanet, i en våning. Sjukhuset har tillgång till avancerad utrustning för olika typer av operationer, för bilddiagnostik och klinisk-kemisk laboratorie­ diagnostik. Ytskikten på golv, väggar och tak håller hög hygienisk klass.

Dispositionen av sjukhusblocket utgår från logistiken vid akutmottagning, olika typer av undersökningar, operationer och efter­ vård. Kraven på samband och närhet mellan

olika lokaler leder till en lösning med stort husdjup. Planen är nära nog kvadratisk med sidan cirka 90 meter. För att förse de inre delarna med nödvändigt dagsljus finns ett antal öppna innergårdar med intim karaktär.

Två ljusa huvudstråk syftar till att skapa en enkel kommunikationsstruktur för djur och besökare, sjukvårdspersonal, studenter och för försörjningen med material. Huvudstrå­ ken ger överblick och god orienterbarhet.

Avskild anatomi och patologi Norr om djursjukhuset ligger ett särskilt block för anatomi och patologi. Dissektion av djur spelar en viktig roll vid utbildningen av veterinärer och husdjursagronomer. Bland annat på grund av infektionsrisken är det nödvändigt att skilja på kropparna från djur som varit friska och djur som varit sjuka. Det innebär att det finns skilda övningssalar för anatomisk dissektion och för patologisk ob­ duktion och två olika anatomiska teatrar för demonstration. Här ligger också lastgårdar för materialförsörjning och avfallshantering.

Till det här blocket är anslutet en stallänga med stallar för djur som används i utbildning och forskning.

Yttre gestaltning speglar insidan VHC-anläggningens huvuddelar avspeglas i den yttre gestaltningen. Det runda huset do­ minerar anläggningen på grund av sin höjd.

Fasaden har fönsterband av metall och bröst­ ningselement av slipad betong. Entrévåningen med hög våningshöjd har glaspartier från

25

26

golv till tak för att signalera öppenhet. De tre stallängorna är bruksbyggnader med robust karaktär. Fasaderna har en grov träpanel målad med slamfärg ovanför höga betong­ socklar. Sjukhusblockets låga envåningsfasad är klassiskt enkel och ren, med fasadskivor och pelare av slipad betong och fönsterpartier av metall.

För djurhanteringen krävs tillgång till mark utanför byggnaden. Hela fältet västerut mot Dag Hammarskjölds väg används som rasthagar för i första hand häst, och i direkt anslutning till stallängorna finns paddockar och rastgårdar för hundar. Gårdarna mel­ lan stallängorna används för parkering av

djurtransporter och för gödselhantering. Vid entrén till smådjurskliniken finns hundgårdar för sjuka djur.

Entréerna till anläggningen är utformade med särskild omsorg. Peter Hernquists plan är det runda husets entrétorg vid Ulls väg, som är det centrala kommunikationsstråket med kollektivtrafik. Torget är planterat med körsbär och bersåer av klippt avenbok. I an­slutning till torget finns cykel- och bilparke­ ring. Entrén till universitetsdjursjukhuset nås med bil från Ultunaallén. Här finns bra möjligheter till avlastning och parkering för besökare med sina djur.

27

Föreläsningssalar och seminarierum har fått namn ur den fornnordiska mytologin.

Kontorsrummen ligger i fasadläge och innanförliggande laboratorier i en kombination av små, slutna rum och laboratorielandskap. Allt finns nära och människor möts i spontana samtal och idéutbyten.

28

29

30

I byggnadsvolymen har skurits ut öppna innergårdar vars funktion är att leda in dagsljus i byggnaderna och att ge gröna blickfång.

Samtidigt fungerar de som uteplatser för personalen.

VHC rymmer en större och tio mindre innergårdar.

Den stora mittgården utgör en förlängning av det runda husets entréplan och ger utrymme för vila eller studier och är en av många mötesplatser mellan discipliner.

31

Överst: Specialinredning och en soffa med gömställe.

Hundarna av rasen Cavalier King Charles spaniel var på besök för att delta i en jämförande forskningsstudie om hjärtfel hos hund och människa.

Samverkan mellan arkitektur, inredning, landskap och konstnärlig utsmyckning sätter en stark prägel på entréhallen i det runda huset.

32

VHC är planerat för att klara extrema krav på slitstyrka, hygien, smittskydd och städbarhet och det finns en hög miljö­profil i inredning och materialval.

VHC är klassad som Miljöbyggnad Silver.

33

34

Verksamheten VHC rymmer en mångfacetterad verksamhet veterinärmedicinskt och husdjursve­ tenskapligt centrum (VHC) lever verkligen upp till sitt namn. Det är landets nav när det gäller forskning och högre utbildning inom ett stort antal ämnesområden med anknyt­ ning till husdjur, men också till människan, miljön och den vilda faunan. Med 700 anställ­ da och närmare 1 000 studenter sjuder det av liv, inte minst i entrén till Universitets­ djursjukhuset med sina 20 000 smådjurs­ patienter och 5 000 hästbesök per år.

VHC = VH-fak + UDS VHC härbärgerar på sina 53 000 m2 både akademiska verksamheter inom SLU:s Fakultet för veterinärmedicin och husdjurs­ vetenskap (VH-fakulteten), och landets enda Universitetsdjursjukhus (UDS). UDS roll är att säkerställa att den utbildning och forskning som VH-fakulteten svarar för har tillgång till hög kompetens och patienter i en modern välutrustad anläggning för djursjuk­ vård. De två enheterna hör alltså nära ihop och är ömsesidigt beroende av varandra.

VH-fakulteten vid SLU har sitt centrum i VHC där drygt 400 av fakultetens närmare 500 anställda har sin arbetsplats. VH-fakul­ teten har också forskning och utbildning på andra platser; i Lövsta utanför Uppsala, Röbäcksdalen nära Umeå, i Skara och Alnarp samt på hästnäringens riksanläggningar Flyinge, Strömsholm och Wången.

VHC har utrymmen för många mycket speciella verksamheter, allt från forskningsakvarier i bottenplanet via dissektionsrum, obduktions­ salar och stallar för undervisnings- och för­ söksdjur till laboratorier för mikrobiologisk, biokemisk, molekylär­genetisk samt foder- och livsmedelhygienisk forskning och utbildning.

Inom UDS finns undersöknings- och be­ handlingsrum för små och stora djur samt ett stort antal specialutrymmen för operationer, bilddiagnostik m.m. I huset finns förstås också tjänsterum, möteslokaler, föreläsningsoch kurssalar och ett betydande antal semi­ narie- och grupparbetsrum.

Ansvarsområden under ständig utveckling De husdjursvetenskapliga och veterinärmedi­ cinska ansvarsområdena kan grovt delas in i djurhållning, djurhälsa, djurskydd, livs­ medelssäkerhet och folkhälsa. De är i sann mening internationella – djur, djurprodukter och livsmedel rör sig över gränserna i en omfattning som aldrig tidigare. Den globala djurproduk­tionen och konsumtionen av ani­ maliska livsmedel förväntas öka dramatiskt under kommande decennier som en följd av ökande levnadsstandard i många delar av världen. Utvecklingen ställer stora krav på insatser inom forskning, utbildning och rådgivning inom VH-fakultetens och övriga SLU:s ansvarsområden. För livsmedlen gäller det hela kedjan ”från jord till bord”.

Dramatiska förändringar av djurhållningen har skett under senare decennier. Här nedan

35

36

följer några exempel från tiden 1972–2012: • Antalet mjölkkor minskade under fyrtioårsperioden från 700 000 till 350 000, men med oförändrad mjölkproduktion. Det innebär att produktionen per ko dubblerades under denna period. Mest dramatiskt är dock att antalet mjölkgårdar sjönk från 85 000 till 4 500; nära 95 procent av producenterna försvann.

• Antalet hästar ökade från 70 000 till dagens drygt 360 000, vilket gör Sverige till det mest hästtäta landet per capita inom EU (1 häst per 27 invånare).

• Importen av kött, mjölkprodukter och andra animaliska livsmedel steg kraftigt och svarar idag för ungefär hälften av de mjölkoch köttprodukter vi äter.

• Insikterna ökade om det nära samban­ det mellan djurs och människors hälsa och betydelsen av ömsesidigt smittskydd och en reducerad antibiotikaanvändning.

• Andelen hundar och katter som är för­ säkrade ökade kraftigt och ägarna förväntar sig mycket kvalificerade rådgivnings- och djursjukvårdsinsatser.

• Samhället byggde ut regelverken och stärkte tillsyn och kontroll av djurhållning och livsmedelsproduktion. Harmoniseringen med EU:s regelverk ställer bestämda krav på specifika kompetenser.

Forskning över institutionsgränser Forskningen är central för alla universitet.

En aktiv forskning är en förutsättning för att studenterna ska ha tillgång till kompetenta lärare och till ny forskningsbaserad kunskap.

VH-fakultetens utbildningar kräver ofta att lärarna ska finnas på plats, inte minst vid moment som laborationer, obduktio­ ner, övningar med djur och i den kliniska verksamheten. Att lärarna också forskar bidrar starkt till att utbildningarna förblir vetenskapsbaserade. Även om VH-fakultetens verksamhet idag är organisatoriskt uppdelad på åtta institutio­ ner, varav sex finns på plats i VHC, bedrivs forskningen till stor del över institutions­ gränserna. En enkel sammanfattning av de olika problemområdena kan se ut så här: Djurhållning: Inhysning, skötsel, avel,

utfodring Djurhälsa: Diagnostik, epidemiologi, terapi, sjukdomsprofylax Djurskydd: Människans förhållande till djuren, djurens grundläggande behov Livsmedelssäkerhet: Livsmedel fria från smittämnen och giftiga substanser Folkhälsa: Djurens inverkan på människ­ ans hälsa exempelvis via överförbara infektio­ ner (s.k. zoonoser).

Inom dessa olika fält ryms forskare från skilda vetenskapliga discipliner, alltifrån grundläggande ämnesområden som biokemi, molekylärbiologi, fysiologi och anatomi via mikrobiologi, patologi, genetik och etologi

VHC erbjuder en levande internationell forskningsmiljö där det inte är långt mellan de olika specialiteterna.

37

till än mer tillämpade områden som skötsel, avel, utfodring, djurvälfärd och kliniska specialiteter inom diagnostik, terapi, sjuk­ domsprofylax och djuromvårdnad. Gränserna mellan grundläggande och tillämpade disci­ pliner blir dock alltmer utsuddade.

Den komplexa bilden av forskningsakti­ viteterna accentueras av att inriktningen på djurslag spelar en stor roll. De biologiska skillnaderna mellan människans olika hus­ djur kan vara betydande och man kan inte

enkelt överföra forskningsresultat över djur­ slagsgränserna. Husdjursforskningen, liksom undervisningen, kräver därför tillgång till ett flertal aktuella djurslag.

Då större delen av SLU:s forskare inom de djurinriktade vetenskaperna samlats till VHC från sex olika platser i Uppsala har möjligheterna till kreativa möten mellan olika specialister stimulerats på ett mycket spännande sätt. En allt större del av forsk­ ningsprojekten drivs i grupper av forskare

Forskarstuderande är en mycket viktig grupp som svarar för en stor del av det dagliga forskningsarbetet. I VHC kommer de nära sina doktorandkollegor och följer gemensamma kurser och seminarier.

38

med olika specialkunskaper, från olika insti­ tu­­tioner och inte sällan i samverkan med andra forskningscentra inom och utom landet.

Detta föder en dynamik där projekt föds, genomförs och i många fall leder vidare till nya frågeställningar. Behoven av utrustning och speciallokaler som laboratorier, stallar och operationsrum varierar då över tid. Den flexibla utformningen av VHC bidrar därför till en effektiv användning av fakultetens sam­

lade resurser, såväl personella som tekniska och lokalmässiga.

Forskarstuderande – doktorander – är en för forskningen mycket viktig kategori. Även om de formellt sett fortfarande är under utbildning har flertalet anställning vid SLU. Doktoranderna har en central roll i forsk­ ningsverksamheten och deras resultat tydlig­ görs och ventileras inom VH-fakulteten vid närmare ett trettiotal disputationer per år. En

Närheten mellan forskning och undervisning säkrar att utbildningen är förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet. Här närkontakt mellan forskare och transponderförsedd mjölkko.

39

Djurägare/patienter, kliniker, forskare och studenter har tillgång till modernaste undersökningsmetoder, t ex för hältutredning på häst och hund, klinisk-kemisk laboratoriediagnostik, och för bilddiagnostik, i detta fall ultraljudsundersökning av hästens hjärta.

40

betydande del av dessa nya doktorer har sin grundutbildning från andra delar av världen och bidrar tillsammans med utländska post­ doktorer och gästforskare till internationalise­ ringen av forskningsmiljön vid VHC. Utbildningarna och studenterna Cirka 1 000 studenter är knutna till VHfakulteten och följer där utbildningar som i vårt land endast ges vid SLU. I och med till­ komsten av VHC är samtliga program, med undantag för kandidatprogrammet i hippo­ logi, lokaliserade till Ultuna och VHC. Här återfinns således följande utbildningar:

• Veterinär, 5,5 år • Husdjursagronom, 4,5 år • Animal Science (master), 2 år • Djursjukskötare (kandidat), 3 år • Etologi och djurskydd (kandidat), 3 år • Husdjursvetenskap (kandidat), 3 år Alla utbildningarna karaktäriseras av en blandning av föreläsningar, övningar och laborationer samt arbete med levande djur på UDS och anläggningarna på Lövsta. En studiedag kan innehålla moment av flera slag och studenterna passerar smitt- och skydds­ gränser flera gånger med klädbyten, hand

Framtidens veterinärer och djursjukvårdare får här kunskaper och färdigheter för att kunna möta arbetslivets förväntningar inom klinisk sjukvård och rehabilitering.

41

All utbildning sker med en blandning av teori och praktik, รถvningar och laborationer samt i kontakt med levande djur inom VHC och pรฅ Lรถvsta.

42

tvätt m.m. – smittskyddstänkandet tränas från dag ett. Den schemalagda studietiden blir ofta lång, inte sällan får djurens behov styra upplägget. En stor del av egenstudierna görs också på plats, ofta i grupp. VHC kan på så sätt periodvis bli ett studenternas andra hem vilket spelat en viktig roll vid planering­ en av studentutrymmena.

Djursjukhuset nödvändigt för forskning och utbildning Veterinärmedicinsk forskning kräver, liksom utbildningen av veterinärer och djursjukvår­ dare, tillgång till klinisk verksamhet där pa­ tienter av olika slag undersöks och behandlas.

Därför har djursjukvård i egna kliniker varit en nödvändig del av verksamheten alltsedan veterinärutbildningens etablering i Skara 1775.

Ansvaret har tidigare varit fördelat mellan ett antal institutioner inom SLU, men är sedan 2007 samlat inom en enhet, Universitets­ djursjukhuset (UDS).

Under samma tak och inom samma orga­ nisation finns således all sjukvård för såväl hund, katt, övriga smådjur som häst. I UDS verksamhet ingår dessutom en ambulatorisk klinik som med specialutrustade bilar besöker stall och gårdar och tar hand om hästar och lantbrukets djur liksom ett kliniskt kemiskt laboratorium.

I juni 2014 flyttade UDS till sina nya lokaler i VHC. Det nya djursjukhuset är på 18 500 kvm och erbjuder den senaste tekniken och möjligheter att bedriva djursjukvård av högsta klass. Bland annat togs en ny magnet­

resonanstomografiutrustning i bruk, vilket har medfört nya möjligheter till avancerad bilddiagnostik. Resurserna är dimensionerade för att kunna ta emot 24 000 smådjur och 7 000 hästar per år.

Universitetsdjursjukhuset med sin verk­ samhet dygnet runt ger tillsammans med VH-fakultetens övningslaboratorier förut­ sättningar för högklassig klinisk forskning och undervisning. Framtidens veterinärer och djursjukskötare får här de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna möta arbetslivets krav på klinisk sjukvård efter avslutade studier.

Många vägar korsas Att samla så många olika verksamheter i en och samma anläggning ställer speciella krav på utformningen av byggnadens olika delar och hur människor och djur kan röra sig.

I VHC finns såväl studenter, anställda och djurägare som friska, sjuka och döda djur.

Ur säkerhetssynpunkt och för att undvika smittspridning har man därför fått lägga ner ett betydande arbete på att göra undervis­ ningslokaler, laboratorier, kliniker, stallar och övriga lokaler tillgängliga just för de som behöver vistas där. Detta har varit en utmaning eftersom ingen ska behöva känna sig utestängd, men samtidigt av säkerhets­ skäl nödvändigt i en modern forsknings- och undervisningsmiljö där både smittämnen och potentiellt oberäkneliga djur hanteras.

43

44

På entréplanet finns utbildningslokalerna med hörsalar, grupparbetsrum, övningslaboratorier, serviceenheter och studenternas uppehållsrum.

Fortfarande är den klassiska amfiteatern en oöverträffad lösning för delar av den praktiska undervisningen. Två amfi­teatrar med högklassig videoutrustning återfinns i anatomi- respektive patologilokalerna.

45

46

47

48

På UDS kliniker för stordjur och smådjur samlas lärare och studenter kring dagens fall. Undervisningen är ”hands-on” och diskussionerna kring patienterna är ofta intensiva och engagerade.

Inte bara ett hus, också ett hem. Den schemalagda studietiden blir ofta lång och inte sällan får djurens behov styra upplägget. En stor del av egenstudierna görs också på plats, ofta i grupp. VHC kan på så sätt periodvis bli ett studenternas andra hem vilket spelat en viktig roll vid planeringen av studentutrymmena.

49

Under dagar fyllda av föreläsningar, seminarier, dissektioner, laborationer och andra övningar ger ett schemalagt besök i getstallet en välkommen djurkontakt.

50

Stallarna där undervisning bedrivs ska ge studenter och lärare samt, inte minst, djuren en bra och väl fungerande arbetsmiljö. Lugn och ro ger bästa förutsättningar för ett lyckat resultat.

51

En ny magnet­resonanstomografiutrustning har medfört utökade möjligheter till avancerad bilddiagnostik både för undersökning av patienter och i forskningsverksamheten.

52

53

tvätt m.m. – smittskyddstänkandet tränas från dag ett. Den schemalagda studietiden blir ofta lång, inte sällan får djurens behov styra upplägget. En stor del av egenstudierna görs också på plats, ofta i grupp. VHC kan på så sätt periodvis bli ett studenternas andra hem vilket spelat en viktig roll vid planering­ en av studentutrymmena.

Djursjukhuset nödvändigt för forskning och utbildning Veterinärmedicinsk forskning kräver, liksom utbildningen av veterinärer och djursjukvår­ dare, tillgång till klinisk verksamhet där pa­ tienter av olika slag undersöks och behandlas.

Därför har djursjukvård i egna kliniker varit en nödvändig del av verksamheten alltsedan veterinärutbildningens etablering i Skara 1775.

Ansvaret har tidigare varit fördelat mellan ett antal institutioner inom SLU, men är sedan 2007 samlat inom en enhet, Universitets­ djursjukhuset (UDS).

Under samma tak och inom samma orga­ nisation finns således all sjukvård för såväl hund, katt, övriga smådjur som häst. I UDS verksamhet ingår dessutom en ambulatorisk klinik som med specialutrustade bilar besöker stall och gårdar och tar hand om hästar och lantbrukets djur liksom ett kliniskt kemiskt laboratorium.

I juni 2014 flyttade UDS till sina nya lokaler i VHC. Det nya djursjukhuset är på 18 500 kvm och erbjuder den senaste tekniken och möjligheter att bedriva djursjukvård av

Nationellt forskningscentrum för lantbrukets djur vid Lövsta utanför Uppsala invigdes 2012 och är ett viktigt komplement till VHC. Här finns stallar för mjölkkor, svin och fjäderfä samt en fullskalig biogasanläggning.

54

högsta klass. Bland annat togs en ny magnet­ resonanstomografiutrustning i bruk, vilket har medfört nya möjligheter till avancerad bilddiagnostik. Resurserna är dimensionerade för att kunna ta emot 24 000 smådjur och 7 000 hästar per år.

Universitetsdjursjukhuset med sin verk­ samhet dygnet runt ger tillsammans med VH-fakultetens övningslaboratorier förut­ sättningar för högklassig klinisk forskning och undervisning. Framtidens veterinärer och djursjukskötare får här de kunskaper och färdigheter som krävs för att de ska kunna möta arbetslivets krav på klinisk sjukvård efter avslutade studier.

Många vägar korsas Att samla så många olika verksamheter i en och samma anläggning ställer speciella krav på utformningen av byggnadens olika delar och hur människor och djur kan röra sig.

I VHC finns såväl studenter, anställda och djurägare som friska, sjuka och döda djur.

Ur säkerhetssynpunkt och för att undvika smittspridning har man därför fått lägga ner ett betydande arbete på att göra undervis­ ningslokaler, laboratorier, kliniker, stallar och övriga lokaler tillgängliga just för de som behöver vistas där. Detta har varit en utmaning eftersom ingen ska behöva känna sig utestängd, men samtidigt av säkerhets­ skäl nödvändigt i en modern forsknings- och undervisningsmiljö där både smittämnen och potentiellt oberäkneliga djur hanteras.

VHC kan inte rymma alla de djurfaciliteter som behövs för forskning och undervisning. På Lövsta ges möjligheter till såväl kontrollerade vetenskapliga studier som praktiska övningar med nötkreatur, grisar och fjäderfä.

55

Konst och utsmyckning

All världens djur – den byggnadsanknutna konsten de enheter som flyttade in i vhc medförde en betydande samling konstverk från sina tidigare lokaler, i flera fall verk och föremål som funnits ända sedan Stock­ holmstiden när det gäller veterinärområdet och från Ultunainstitutionerna och Wiad när det gäller husdjursvetenskapen. Dessa verk har placerats på lämpliga ställen i det nya huset men de har också kompletterats med nutida verk. Blandningen av gamla och nya verk speglar det historiska perspektivet.

Ett av de notabla verken är en stor intarsia utförd av Gunnar Torhamn och som hade sin ursprungliga placering i aulan på Kungl.

Veterinärhögskolan vid Brunnsviken i Stock­ holm. Verket är utfört i naturalistisk stil och föreställer veterinärläkekonstens historiska utvecklingssprång från Babylon och faraoner­ nas Egypten via Hippokrates till laboratorie­ diagnostik och dåtidens modernitet, röntgen.

Intarsian är nu placerad i en av föreläsnings­ salarna i VHC. Nya offentliga byggnader i Sverige erbjuds också en unik konstnärlig utsmyckning som finansieras och organiseras av Statens konst­ råd – och detta gällde förstås även för VHC. Konstrådet arbetar huvudsakligen med att anlita aktiva konstnärer för utsmyckning av byggnader och miljöer, ofta i form av s.k. byggnadsanknuten konst som blir en integre­ rad del av byggnaden. I fallet VHC leddes denna process av Konstrådets curator Peter

56

Hagdahl som vid sin sida hade en refe­ rensgrupp bestående av representanter för de blivande brukarna av huset. Efter värdering av olika förslag till konstnärlig utsmyckning gick upp­draget till den unge konstnären Christoffer Paues vars skisser till verket ”All världens djur” vann brukargruppens gillande.

Christoffer Paues är född i Stockholm 1975 och är utbildad vid Kungliga Konsthögsko­ lan. I sina arbeten blandar han måleri, skulp­ tur, text och rörlig bild.

Verket All världens djur är placerat i entré­hallen på VHC, som är öppen för all­ mänheten. Det består av stora längsgående glasmålningar, en skulpturgrupp och två

57

video­skärmar som samverkar till en visuell helhet. Skulpturgruppen består av ett ”titt­ skåp” eller kuriosakabinett med rundade glasväggar där man kan finna såväl myto­ logiska som riktiga djur och fantasifoster i drömlika situationer. Verket är placerat centralt i entréhallen och har en sockel med sittplatser som ger möjlighet – inte minst för besökande barn – att närmare beskåda de inneslutna scenerierna. En del av glasmål­ ningarna bildar väggar mot laborations- och föreläsningssalar och kan därmed betraktas både utifrån och inifrån och ge olika visuella intryck beroende på hur ljuset faller. Paues verk har blivit mycket uppskattat av både anställda, studenter och besökare till VHC. Peter Hagdahl ger följande beskrivning av verket: ”I All världens djur … möter vi galoppe­ rande hästar, flygande tranor, lekande hundar, pickande höns, fiskar och maneter.

Konstverket är en samtida bildfabel. Men till skillnad från den traditionella fabelns tydliga narrativ, där förmänskligade djur ger oss ett moraliskt budskap, så finns dynamiken i Paues verk i kollisionen mellan oförenliga och osannolika väsen och världar.

Christoffer Paues har också inspirerats av konsthistoriens djurskildringar.

I konstverket möts det oväntade och det osannolika, det abstrakta och det figurativa, det igenkänningsbara och det okända. …

Verket är en fantasi, ett poetiskt uttryck om en natur som befinner sig i ständig föränd­ ring, rörelse och oförutsägbarhet.”

58

59

VHC som del av SLU:s nya Campus Ultuna

Visioner som öppnar för fler verksamheter beslutet under hösten 2006 att lämna Kliniskt centrum och bygga en ny anlägg­ ning för VH-fakulteten på Södra Gärdet förändrade radikalt förutsättningarna för utvecklingen av universitetsområdet i Ultuna.

SLU:s ledning hade långt tidigare kommit fram till att universitets lokaler i Uppsala var orationellt utspridda på ett splittrat och alltför stort byggnadsbestånd. Därtill kom att många av byggnaderna var omoderna och i tekniskt dåligt skick.

Strategisk plan En strategisk plan för ett effektivare lokal­ utnyttjande vid SLU från 1998 gick ut på att lämna en rad små omoderna lokaler och samla verksamheten till några av de dåvaran­ de stora anläggningarna. SLU:s ekonomi var emellertid ansträngd under flera år kring millennieskiftet och inga förändringar av lokalbeståndet kunde genomföras. Efter en fakultetsreform 2003 förbättrades ekonomin och genom sammanslagningar skapades stör­ re och mer bärkraftiga institutioner. SLU:s andra uppsalafakultet, den dåvarande fakulte­ ten för naturresurser och lantbruksvetenskap, eftersträvade att samlokalisera institutioner inom näraliggande ämnesområden i kluster.

Vid årsskiftet 2006/07 fattade SLU ett av­ görande beslut att lämna Genetik­centrum i utkanten av Ultuna, en modern men för ett sammanhållet campus olämpligt belägen

60

laboratoriebyggnad, och att bygga ett Biocent­rum, en ny stor anläggning i centralt läge. Genom besluten att förlägga VH-fakulteten och UDS till Södra Gärdet, samt om uppförandet av Biocentrum, MarkVatten- och Miljöcentrum och Ulls Hus, lades grunden till ett nytt Campus Ultuna – ett mer koncentrerat och sammanhållet universitetsområde med moderna och effekti­ va lokaler.

Vision för Campus Ultuna – koncentration och täthet För att hålla ihop planeringen bildade SLU och Akademiska Hus en grupp som 2008 lade fram en vision för Campus Ultuna, parallellt med att kommunen utarbetade en detaljplan för universitetsområdet. Syftet med visions­ planen var att anlägga ett helhetsperspektiv för att få ett välfungerande campus där sam­ tidigt kulturlandskapets värden tas tillvara.

Det tidigare utspridda universitetsområdet skulle ersättas av koncentrerad bebyggelse och en tät miljö för samverkan och utbyte mellan olika ämnesområden.

Den bärande idén Visionsplanens bärande idé var att skapa en enkel och tydlig planstruktur med fyra bygg­ nadskvarter som bildas av två axlar, Ulls väg som den centrala huvudgatan och ett korsan­ de sammanbindande grönstråk, Almas allé.

I öster finns en landskapspark med ett äldre byggnadsbestånd som lämnas av SLU i takt

Visionsplanen för Campus Ultuna

Ekologicentrum

Mark-VattenMiljöcentrum MVM

Friskvårdsanläggning Biocentrum

Undervisningshus med aula och bibliotek

VHC

Ulls hus

De nya byggnaderna har samlats i fyra kvarter kring skärningspunkten mellan två korsande gröna stråk, Ulls väg och Almas allé.

Korta avstånd ger täthet för samverkan och utnyttjande av gemensamma resurser. Kulturlandskapet rustas upp och blir en naturlig del av den lärande miljön.

61

62

SLU:s lokalbestånd år 2000

SLU år 2015

Kring 2000 är SLU:s byggnader utspridda inom ett vidsträckt jordbrukslandskap. De öppna fälten används för försöksodlingar och som betesmark.

Lokalerna är för stora, i dåligt skick och splittrade på många byggnader. De stora 70-talsanläggningarna har betydande tekniska brister.

2015 har SLU lämnat praktiskt taget alla de perifert belägna byggnaderna och verksamheten har flyttat in i moderna och effektiva lokaler. SLU:s nya campus ryms inom en cirkel med 300 m radie.

Randområdena kan utnyttjas för andra ändamål.

med att de nya lokalerna i centralt läge blir färdiga. Visionsplanen konstaterade att parken är en av universitetsområdets största tillgångar och att en förändrad användning av byggnaderna inte får hindra att området även i fortsättningen kan hållas tillgängligt.

I och med inflyttningen 2015 i Ulls hus, SLU:s nya byggnad för bl.a. central administ­ ration och ledning, har omvandlingen från en gles, utspridd bebyggelse i ett öppet jord­ brukslandskap till ett koncentrerat campus i stort sett slutförts efter närmare tio år av intensivt byggande. Praktiskt taget alla SLU:s verksamheter i Uppsala finns nu i nya eller ombyggda hus med modern standard. Tre av

SV VHC

Ulls

Almas

NO

väg

NV

allé SO

Campuspark

visionsplanens fyra byggnadskvarter har till stor del tagits i anspråk medan det fjärde, nordvästra, kvarteret har plats för framtida utbyggnad. Huvudgatan, Ulls väg, har byggts ut med separata gång- och cykelbanor och förvandlats till en grön esplanad med en fyraradig ekallé och bokhäckar.

Campus som innovativ miljö.

Randområ­de­na öppnas upp för nya verksamheter.

Koncentrationen av SLU:s lokaler till ett begränsat område öppnar möjligheter att få in nya verksamheter inom eller i anslutning till campus. En del av de byggnader som SLU lämnar kan byggas om för annan verksamhet där ett aktuellt ändamål är student- och forskarbostäder. SLU och Akademiska Hus vill också locka privat och offentlig verk­ samhet som har anknytning eller intresse­ gemenskap med universitetet att etablera sig i Ultuna. Idén är att stärka och utveckla campus som helhet, som en innovativ miljö där forskning och privat verksamhet möts och stimulerar varandra.

Tre av Visionsplanens fyra byggnadskvarter har till stor del tagits i anspråk medan det fjärde, nordvästra kvarteret har plats för framtida utbyggnad.

Huvudgatan, Ulls väg, har byggts ut med separata gång- och cykelbanor och förvandlats till en grön esplanad med en fyraradig ekallé och bokhäckar.

63

Ultuna under omvandling Framtida spårväg

Utbyggnadsområde för SLU och SVA

Service och handel

Befintliga villor och nya bostäder i form av radhus och flerfamiljshus

SVA

Genetiska trädgården omvandlas till park

Bäcklösa.

Planering för bostäder i form av radhus, villor och flerfamiljshus.

Studentbostäder i den södra delen

VHC

SLU

Företagshotell för små och medelstora företag som arbetar med innovationer och produktutveckling

Mark för försöksodling Framtida tvärförbindelse

Nya student- och forskarbostäder Företagspark för forskning och produktion SLU och Akademiska Hus vill locka privat och offentlig verksamhet som har anknytning eller intressegemenskap med universitetet att etablera sig i Ultuna. Idén är att stärka och utveckla campus som helhet, som en innovativ miljö där forskning och privat verksamhet möts och stimulerar varandra.

Varumärke för SLU:s och Akademiska Hus gemensamma satsning på en företagspark med inriktning på de gröna näringarna.

64

Framtiden Högre utbildning och forskning inom veterinärmedi­ cin och husdjursvetenskap har i Sverige en historia av närmare 250 år. I VHC har dessa vetenskapsområden för första gången funnit en gemensam hemvist – något som är unikt i vår del av världen.

Det nya Campus Ultuna med VHC som en av huvuddelarna utgör en inspirerande miljö med en väl fungerande infrastruktur och goda resurser för forskning och informationsutbyte. SLU och Akade­ miska Hus öppnar nu Ultunaområdet för att där samla verksamheter inom den gröna sektorn. Målsättningen är att universitetet, företag och organisationer ska kunna samverka och vidareutveckla campus som innovativ miljö och som ett gemensamt kunskaps­ center. Inte minst inom biomedicin, livsmedels- och husdjursområdena finns ett stort behov av och en stor utvecklingspotential i ett ökat utbyte mellan universi­ tetet, life-scienceföretag och övriga näringslivet. VHC med sin samlade expertis, sina moderna och flexibla laboratorieresurser och kliniska verksamhet av hög klass kommer att spela en nyckelroll för den framtida utvecklingen.

Tillkomsten av VHC och samlokaliseringen i det nya huset har skapat förutsättningar för kraftfulla, ämnes­ överskridande forskningsansatser – för djurens, miljöns och människans bästa.

65

Faktaruta VHC-byggnaden

UDS

Area: 53 100 m2 bruttoarea 41 600 m2 lokalarea (2 319 rum varav 391 kontor, övriga unika)

18 500 m2 med 336 rum varav 9 operationssalar Separata isoleringsavdelningar, ridhus, rörelse/ hältanalys, datortomografi, magnetresonans­ tomografi m.m.

Byggherre: Akademiska Hus AB Arkitekt för hus, landskap och inredning: Nyréns Arkitektkontor AB Entreprenör: Skanska AB Entreprenadform: Generalentreprenad i samverkan Byggtid: 2010–2014 Miljöklassning: Nivå silver enligt det svenska miljöklassningssystemet Miljöbyggnad.

Strategiska delar av djursjukhuset kan stängas av vid misstanke om smitta.

VH-fakulteten (2014) Ca 500 anställda, varav drygt 400 i VHC 423 årsarbetskrafter (åa) fördelade på Akademisk personal: Professorer 58 Övriga lärare och forskare: 135 åa Doktorander och post-docs: 90 åa Övriga anställda: Administrativ, laboratorie- och teknisk personal: 140 åa Studenter: 1 000 helårsstudenter på 7 utbildningsprogram varav 6 på Ultuna Ekonomi Omsättning 666 mkr, varav statsanslag 443 mkr Övrigt Ca 170 registrerade forskarstuderande 25–30 disputationer per år Över 300 fackgranskade internationella publikationer per år.

66

Drygt 150 anställda (åa), varav 50 veterinärer och 100 teknisk och administrativ personal.

Sjukvård dygnet runt hela året – 20 000 hundar, katter och andra smådjur (kapacitet 24 000) – 5 000 hästar (kapacitet 7 000) – 2 000 gårds- och stallbesök Diagnostiskt stöd, per år – 7 500 bildundersökningar (röntgen, MR, CT, ultraljud m.fl.)

– 35 000 klinisk-kemiska prover från hela Norden.

Övrigt Namnen på många av rummen i VHC är tagna ur den nordiska mytologin. På entréplanet (plan 2) ligger undervisningsrum som Are, Audhumbla och Ymer och datasalarna Hugin och Munin.

På plan 3 har hästar gett namn åt rummen och vargar på plan 4. På plan 5 finns det heliga livsträdet Yggdrasil liksom geten Heidrun och bocken Tanngrisner.

Tryckta källor Appelgren, Lars-Erik, Jämte, Ingemar & Östensson, Karin (red.): Veterinär – yrke i förvandling: från manligt till kvinnligt, från ensamvarg till lagarbetare: Sveriges Veterinär­ förbund 150 år. Sveriges veterinärförbund, Stockholm 2010.

Byggnadsstyrelsen: Utbyggnadsplan för Lant­ brukshögskolan i Ultuna– översiktlig redovisning av aktuell planering för Alnarp och Röbäcksdalen juni 1969. Stockholm 1969.

Byggnadsstyrelsen: Ultuna lantbrukshögskola: delstudium av områdena 1, 2 och 4 i utbyggnads­ planen. Stockholm 1970.

Emanuelson, M. (red.) 50 år i husdjursforsk­ ningens tjänst. Institutionen för husdjurens utfodring och vård 1962–2012. SLU Kommu­ nikationsavdelningen 2012.

Hjelm, Lennart: Från Kungsladugård till lantbruksuniversitet. SLU allmänna skrifter 1, Uppsala 1977.

Hulth, Lennart och Larsson, Bengt M P: Ultunaringen - en vandring genom natur och kultur. SLU Informationsavdelningen, Uppsala 2004.

Dalin, Göran m fl: Omtaget – Utredning av fakultetens för veterinärmedicin och husdjurs­ vetenskap lokal- och anläggningsförsörjning.

SLU Uppsala 2004 (Dnr SLU ua 13.29-4382/03).

Oscarsson, Jonas: Ultunas arkitektur. SLU Allmänna skrifter 8. Uppsala 1986.

Oscarsson, Görel: Strategisk plan för ett effek­tivare lokalutnyttjande vid SLU. SLU Uppsala 2008.

Ramberg, Gunilla (red.): SLU – tre decennier mitt i samhällsutvecklingen. SLU Uppsala 2008.

SLU och Akademiska Hus: Vision för Campus Ultuna. SLU Uppsala 2008 (Dnr SLU 244-2396/08).

SLU och Akademiska Hus: Utvecklingsplan för Ultuna 2013–06–03. SLU Uppsala 2013.

Vennerholm, John: Det nya veterinärinstitutet: några minnesblad i anslutning till dess invigning den 17 oktober 1912. Stockholm 1912.

Zetterström, Jelena: Spegel av sin tid. Konsten vid SLU. SLU Uppsala 2000.

Johnsson, Inez: Lärostolar vid SLU. SLU Uppsala 1996.

67

68