FÖRORD

År 2022 inleddes med nya restriktioner för publik kulturverksamhet. De infördes före jul och gällde fram till mitten av februari. Men när våren kom blev återstarten för kulturen verklighet. Vi började tro på en återstart på riktigt, utan ytterligare bakslag. Efter flera år av restriktioner visade det sig att publiken var försiktig och inte lika villig att köpa biljetter. Återgången till ett läge som det vi hade innan pandemin kommer att ta tid, varför ett fortsatt återstartsbidrag hade varit önskvärt.

När arrangörer och musiker precis börjat få fart på konsertverksamheten igen fick vi besked om att Musikerför bundet förhandlat fram ett avtal med Svensk Scenkonst. Avtalet gällde den så kallade minimitariffen för frilansande musiker och stipulerade en höjning på cirka 75 % från tidigare tariff. Detta avtal anser Musikerförbundet att hela musikbranschen borde följa. Men för ideellt drivna musikklubbar är det här en mycket stor höjning som kommer bli svår att leva upp till. Om vi ska klara detta krävs att kommun, regioner och staten (Kulturrådet) höjer sina anslag till arrangörsledet. Några sådana ambitioner kan vi inte notera. Situationen blir problematisk när Kulturrådet aviserar att bidrag från dem kräver att arrangerande förening ska följa den nya minimitariffen. Om alla musikklubbar följer tariffen kommer det med stor sannolikhet innebära att antalet konserter minskar drastiskt. Hur Kulturrådet ska hantera den uppkomna situationen på sikt återstår att se.

Under året har konstens frihet diskuterats, detta utifrån den rapport som Myndigheten för kulturanalys lämnade med rubriken Så fri är konsten. Rapporten hävdar att det finns kulturpolitisk styrning som påverkar bidragsgivningen och därmed konstnärernas arbete på ett negativt sätt. Huruvida konsten är fri och vad som negativt påverkar konstnärlig frihet behöver vi fortsätta att diskutera. Jag konstaterar att jazzen som uttrycksform i sig själv är ett ställningstagande för frihet. I jazzen är uppmaningen att själv göra sina egna tolkningar i samspel med andra. Jazzen kommer alltid att ta sina egna vägar och Svensk Jazz kommer alltid stå upp för konstnärlig frihet, oavsett varifrån hot om begränsningar och hat kommer ifrån.