Kyrkmagasin Limhamns kyrka sommar 2021

ENOMBRO GENOMBR OTTET KYRKMAGASIN @limhamnskyrka

ÄVENTYR

HÄR FINNS VI! LIMHAMNS FÖRSAMLING BESÖK Linnégatan 17, 216 12 Limhamn POST Box 346, 201 23 Malmö TELEFON 040 279480 EPOST namn.namn@svenskakyrkan.se

musiker MARGARETA HAKSTEN 279472 ALBIN JOHANSSON 279482 MARIA WALLIN 279387 lokalvårdare AZHAR BEKLI 279480 övriga präster MIA HJERTQUIST 279483 ANNA MALMQVIST 279497 SYLVIA ROSKVIST 279331

församlingsherde och ansvarig utgivare RICHARD ASPEGREN 279462

redaktör PIAMARIA ENGVALL

vaktmästare ROY PENDLETON 279468 AXEL TRUMPFHELLER 279164

redaktion PIAMARIA ENGVALL, RICHARD ASPEGREN, BODIL ROLF OCH AXEL TRUMPFHELLER

församlingskurator STEFAN KAMENSKY 279494

layout BODIL ROLF

assistent HELÉN ÖVERGAARD 279488

illustrationer AXEL TRUMPFHELLER

assistent/kommunikatör BODIL ROLF 279480 församlingspedagoger ANDERS CHRISTENSSON 279490 CHARLOTTA ORTIZ 279049 LOTTA SUNEMARK 279495 pedagog CHARLOTTE ENGSTRÖM 279493 husmor MARTINA EBERHARDSSON 279485

SOCIALA MEDIER #limhamnskyrka WEBB limhamnskyrka.se

ett moment av överraskning, att man inte vet vad som ska hända, att allt inte är planerat

ÄVENTYR AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

Äventyr. Ordet för mina tankar till riddare på

medeltiden, djupa skogar och att leva på naturens villkor. Tänk Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta; där har vi äventyr i dess renaste form. Åtminstone är det så för mig men för andra har ordet kanske en helt annan innebörd. Då kan det handla om våghalsiga klättringar på bergsväggar eller seglatser på ett stormigt hav. För ytterligare någon annan handlar det kanske om att ta sig an ett nytt projekt, som att renovera ett hus, eller starta ett eget företag. Det finns oändliga möjligheter till äventyr, i det lilla eller stora formatet. Och i ett större perspektiv är väl hela livet ett äventyr? För i själva ordets betydelse ingår ett moment av överraskning, att man inte vet vad som ska hända, att allt inte är planerat. Det kan rentav vara så att vi planerar ett äventyr, till exempel en resa, så att det finns plats för överraskning och spontanitet.

Detta gör allting lite mer spännande.

Men spänning och äventyr kan även dyka upp där

vi minst vill ha det. I vår vardag. I det som skulle vara vårt liv. Plötsligt blir kanske inte allt som vi planerat. Vi kan möta hinder som vi inte i vår vildaste fantasi ens kunnat föreställa oss. Då krävs det styrka för att orka se de förändrade förutsättningarna som ett äventyr.

Kanske går det att se först när det gått en tid och man kan blicka tillbaka och se att livet kanske inte blev som vi planerat men det blev helt okej ändå.

I detta nummer får vi läsa historien om Dödsryttaren William Arne; följa med på en historisk resa om Öresundsbrons tillblivelse och få läsa en personlig betraktelse om hur det är att bo med bron som kuliss i vardagen.

Välkomna ut på äventyr med oss!

Rullar upp gardinen och så är den där utanför fönstret. Bron som ger Öresund ett tydligt riktmärke och har förändrat vyn över sundet och hela vår region. Bron som har påverkat mitt och mångas liv och ger ett naturligt flöde av människor, varor, möjligheter och äventyr.

Första juli är det 21 år sedan Øresundsbron invigdes och knöt samman Danmark och Sverige, två folk och två kulturer. Idag är det svårt att föreställa sig en tillvaro utan bron med de höga praktfulla pylonerna.

Broar har alltid varit symbolladdade och haft stor betydelse. Broar kan stå för framgång, möjligheter och optimism. Broar byggs mellan människor, relationer och kulturer, men de kan även bli skiljelinjer mellan folk och länder. Något som tydligt har märkts under pandemin då Øresundsbron gick från ”möjligheternas bro” till en tydlig gräns mellan nationer med olika regelverk.

Att bo och leva på Limhamn gör att bron ständigt är närvarande som kuliss till himlens och havets skådespel och skiftningar. Under en hel dag kan himmel, hav och även bron, skifta i otaliga nyanser. Ett ständigt föränderligt skådespel gör att den ena dagen inte är den andra lik. Molnen har ständigt nya formationer, oväder drar in och drar förbi, havet blir upproriskt, för att nästa dag ligga helt spegelblankt. Och alla dessa magiska solnedgångar som ger oss en ny upplevelse varje gång och de sällsynta stilla nätterna då pylonerna speglar sig i havet.

I år finns även en helt ny dimension av bron då den vid olika högtider och helgdagar lyser upp i olika färger beroende på anledning. Den lyser röd och vit när danska Dronning Margrethe firar sin födelsedag, och gul och blå när svenske kungen fyller år.

Bron är även kuliss till olika ljud och ständiga rörelser ute på havet. Det dunkande ljudet från en fiskebåts tändkulemotor, de skränande måsarna som flyger i skock kring båten på väg in i hamn. Det välkända ljudet från sportfiskebåtarna som fångar torsk utanför Ön.

Ett ständigt föränderligt skådespel gör att den ena dagen inte är den andra lik.

Optimistjollarna som seglar mellan bojarna och veckans kvällsföreställning när MSS har sin Torsdagssegling. Man kan ställa klockan efter Finnlines färjor till och från Travemünde som möts vid bron varje dag. Øresundsbron för mig symboliserar vägen till nya utmaningar och spännande upplevelser. Bron har på många sätt förändrat och påverkat mitt liv. Den har påverkat mitt arbetsliv, var jag bor och min vardag.

Främst av allt ger den mig ett helt annat perspektiv på den region där jag verkar och bor och där vägen över sundet, när pandemin inte längre råder, ger möjligheten till nya äventyr.

Bron – en vacker kuliss i vardagen AV ANNA HOLM LIMHAMNSBO

DET

inre

ÄVENTYRET

AV RICHARD ASPEGREN ANSVARIG UTGIVARE

FLER OCH FLER upptäcker att den mest spännande resa en människa kan göra går genom hennes egna inre landskap. Där finns nämligen allt för ett äventyr: erfarenheter och upplevelser, verkligt och overkligt om vartannat, faror och underverk, höjder och avgrunder.

Hela livet jag hittills levt lämnar en bädd av verkliga minnen, uppblandat med fantasi och drömmar, förhoppningar och farhågor.

SÅ ÄR DET för oss alla. Somliga av oss har fokus och energi nog att skapa något av detta ”inre äventyr” – man skapar målinriktat och blir författare eller dramatiker, kanske filmskapare eller poet. Den inre skatten är gränslös, gratis – den bara finns där. Tänk på alla konstnärer av olika slag som säger ungefär samma sak: den här historien har jag burit länge på, den finns i mitt inre – och nu är det dags att berätta den. Vi andra tar emot, ser och upplever med vårt eget liv som resonansbotten. Tycker vi att det är bra beror det inte sällan på att vi känner igen oss, något i berättelsen hakar fast i vår egen livshistoria. Oftast finns det något att känna igen sig i – vi människor är mer lika än olika.

UNDER DETTA OÄNDLIGT långa pandemi-år vet jag att många, liksom jag själv, har börjat öva sig i inre resor – de enda som varit realistiskt möjliga att göra.

En god vän berättade att hon först tvekade att liksom sätta på sig resdräkten, ta vandringsstaven i hand och ge sig av inåt, neråt, uppåt bland minnen och all möjlig bråte. Somligt glimrande, somligt skrämmande. Vad

skulle hon finna? Hur skulle resan bli? Vilka skulle hon möta där? För säkerhets skull, berättade hon, hade hon i förväg bestämt olika hållplatser där hon kunde ta skydd, andas ut, för att sedan fortsätta äventyrsvandringen igen. Min vän bestämde sig för att undersöka olika åldrar av sig själv – en i taget - skilda tidsperioder av sitt liv som inneburit förändring, kanske till och med ett uppvaknande från något invant, något som bara blivit, ofta något som hennes omgivning ansåg passande och bra för henne. Nu ville hon göra den inre resan, våga sig på det inre äventyret och faktiskt också möta sig själv där på allvar och på riktigt.

LÅTER DET KONSTIGT – eller farligt…? Nej, inte särskilt konstigt. Omedvetet singlar vi runt i vår egen tidsmaskin lite nu och då. Det räcker att en särskild låt plötsligt spelas så är man ju där, eller hur – med henne eller honom och allt som hände just vid den tidpunkten i livet. Ett stråk går genom kroppen, klara minnen, ett leende - men ilsnabbt återvänder vi till vad som omger oss nu, nästa sak som ska fixas. Ögonblicket är över.

POÄNGEN MED RESAN till det inre äventyret är att jag ger mig tid att stanna ett tag, få syn på ett och annat, vända och vrida litegrann – upptäcka saker. Det är inte farligt. Det är ju mitt liv, mitt äventyr, min resa. Och Gud är med, som vanligt. Gud som alltid lotsat och väglett i det fördolda, som följt mig och känner mig, som gett mig rätten att säga ja och nej. Farligt? Aldrig.

Det inre äventyret väntar. Ta staven i hand och börja gå.

Öresundsbron - ett historiskt äventyr AV PIAMARIA ENGVALL REDAKTÖR

Mellan den 9e och 12e juni 2000 sprang, cyklade

och rullade (på rullskridskor) nästan 80.000 entusiaster över Öresundsbron för första gången. Detta evenemang gick under benämningen Broloppet och var det första av några få tillfällen när människor fick röra sig på bron utan att sitta i en bil, buss eller tåg.

Själv deltog jag på cykel och förutom den magnifika utsikten från Högbron minns jag de lätt klaustrofobiska vibbarna nere i den kylslagna tunneln där det på många håll rann eller droppade vatten längs väggarna. Vi var nog många som trampade på lite extra därnere för att komma upp i ljuset igen. Men klaustrofobin och rädslan att bli dränkt i en vattenfylld tunnel djupt under havsytan överskuggades av känslan att få vara med i vad som åtminstone då var världens största motionslopp mellan två länder.

Och visst har bron haft oerhört stor betydelse för vår

region. Den sammanbinder inte bara två arbetsmarknader, studie- och kultursektorer, den möjliggör både snabbare och effektivare transporter såväl privat som för näringslivet. Även om vi idag, eller åtminstone fram till för ett drygt år sedan, lever som om bron alltid existerat så är 21 år trots allt en väldigt kort tid om man ser till hela det komplexa broäventyret som faktiskt tog sin början första gången under senare delen av 1800-talet.

de lätt klaustrofobiska vibbarna nere i den kylslagna tunneln

Redan 1886 hade nämligen de danska och svenska

regeringarna mottagit en ansökan om koncession för en järnvägsförbindelse mellan de båda länderna.

Även på 1930-talet presenterades ett förslag av en sammanslutning av danska och svenska företag inom byggnadssektorn. Denna tillfälliga sammanslutning kom att gå under benämningen Brokonsortiet. Ett begrepp som lever i högsta grad idag då det är Öresundsbro Konsortiet med sina 144 anställda som äger och driver Öresundsbron inklusive Pepparholm och Drogdentunneln.

Frågan om en fast förbindelse aktualiserades nästa

gång under 1950-talet. År 1954 tillsattes Öresundsdelegationen för att utreda förutsättningarna för en broförbindelse. Delegationen föreslog i sitt slutbetänkande 1962 en 53 meter hög bro av armerad betong.

Kostnaden beräknades till 600 miljoner kronor och skulle finansieras av en broavgift på 15 kronor. Den 23:e november samma år, tackar slutligen personal från svensk och dansk sida varandra för ett gott samarbete.

Detta arbete har dock inte varit förgäves då det i

slutändan är en (kraftigt) omarbetad version av denna ursprungliga utredning som slutligen mynnade ut i det förslag som låg som grund för det avtal om en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn som undertecknades av Danmark och Sverige den 23e mars 1991. Att detta var ett stort historiskt beslut råder ingen tvekan om. Brobyggets vara eller inte vara hade präglat svensk politik i flera decennier och kanske nåddes kulmen då Centerns ordförande Olof Johansson avgick som miljöminister ur Carl Bildts regering i protest mot brobygget. Det fanns gott om kritik mot brobygget från bland annat Naturvårdsverket men idag har det mesta av kritiken tystnat.

23 mars 1991 Danmark och Sverige skriver under avtalet om att bygga en fast förbindelse över Öresund.

September 1993 Arbetet med de danske landanläggningarna inleds.

De omfattar 9 km motorväg och 18 km järnväg.

Augusti 1995 De första arbetena med kust till kust-förbindelsen inleds med muddringsarbeten ute i Öresund.

1 april 1997 Det första av två fundament till högbrodelens pyloner bogseras från Malmö till brosträckningen och sänks ned i ett 17 m djupt hål som har muddrats i havsbotten.

8 augusti 1997 Det första av totalt 20 tunnelelement bogseras från fabriken i Köpenhamns Nordhavn till Drogden, där det sänks ned i den muddrade tunnelrännan.

27 september 1997 Den 9 km långa motorvägen till Köpenhamns flygplats invigs.

27 september 1998 Den 18 km långa järnvägen Öresundsbanan, mellan Köpenhamns Hovedbanegård och flygplatsen i Kastrup, invigs. Därmed är de danska landanslutningarna till Øresundsbron färdiga.

16 mars 1999 Den sista metern av sänktunneln gjuts och den första bilen passerar igenom tunneln.

14 augusti 1999 Det sista brospannet sätts på plats. Nu är den fasta förbindelsen mellan Sverige och Danmark verklighet.

Händelsen kallas ”Bridging the Gap”, 8 000 brobyggare deltar, liksom kronprinsessan Victoria av Sverige och kronprins Frederik av Danmark.

1 december 1999 Den sista biten av järnvägen mellan Köpenhamn och Malmö läggs på plats.

9–12 juni 2000 Öppen Bro. 80 000 människor cyklar, åker rullskridskor, springer eller går över Øresundsbron vid det allra första Broloppet, som därmed är världens största motionslopp mellan två länder.

17 juni 2000 Yttre Ringvägen och de svenska landanläggningarna invigs.

1 juli 2000 Øresundsbron invigs av Sveriges kung Carl Gustaf och Danmarks drottning Margrethe. Det är folkfest på Lernacken vid Limhamn och på 5-øren och 10øren vid Kastrup.

18 september 2000 Bil nummer 1 000 000 kör över Øresundsbron.

Milstolpar och projektet i siffror • 51 kassuner (brofundament) har gjutits. Höjden varierar mellan 12 och 20 meter.

Den tyngsta väger 4 700 ton, den lättaste 2 500 ton.

• 51 pelare har gjutits, anslutningsbroarna vilar på dessa. Höjden varierar mellan 10 och 51 meter. Vikten ligger på 800 till 3 500 ton.

• 320 000 ton betong har använts, vilket motsvarar 128 olympiska simbassänger.

• Till en pylonkassun grävdes gropar motsvarande 38 x 40 meter i havsbottnen.

Till de mindre kassunerna grävdes gropar motsvarande 20 x 22 meter samt 20 x 26 meter. Groparna var 6 – 10 meter djupa.

• Pylonerna på högbron är 203,5 meter – Sveriges högsta byggnadsverk.

• Pylonkassunerna väger 20 000 ton.

• Huvudspannet på högbron är 490 meter långt, segelfri höjd är 57 meter.

• 25 kilometer kabel har använts till högbron. 80 kabelpar har installerats och varje enskild kabel har en brottstyrka på 2 000 ton.

• 240 000 kubikmeter muddringsmassor användes som utfyllnad i Norra hamnen och för att bygga Pepparholm.

• Den tyngsta sektionen väger 6 900 ton. Tillsammans med pontonen Svanens lyftverktyg på 1 800 ton, utnyttjas lyftförmågan på 8 700 ton.

• En kabel består av 70 delkablar.

• Bron har målats med 260 000 liter färg.

William: - Jag brukade låna mina äldre kamraters lättviktare för att köra och handla wienerbröd till dem. Polisen gillade det inte utan kom hem till oss och beklagade sig: - Det är inte det att pågen kör utan körkort, men han behöver väl inte köra så rysligt fort”

Dödsryttaren AV ROLAND ÖHRSTRAND LIMHAMNSHISTORIKER

INGEN ÄR VÄL så nära förknippad med nöjesfält och marknadsliv som William Arne. Under mer än fyrtio år turnerade han över hela Sverige med att köra motorcykel och bil på 6 m lodräta väggar. Vi är åtskilliga som under årens lopp haft blicken riktad ner i velodromen, denna öppna trätunna, hört motordånet och fängslats av William Arnes prestationer.

HÄR KOMMER HISTORIEN om William Arne, men jag vill gärna först berätta hur mitt intresse för honom startade. Som så många andra såg jag som barn William Arnes Motorcirkus. Har ett svagt minne av att första gången var det på Skurups marknad i mitten på 1960-talet.

PÅ LIMHAMNS HAMNFEST var William Arne en ständigt återkommande attraktion och vid ett par tillfällen var jag en i publiken när han uppträdde här. Sen gick tiden, minnen från barndomen bleknade, och så även min upplevelse av William Arnes bedrifter. Men så kom jag över en bok med titeln ”Vår ungdoms hjältar”. I den hittade jag berättelser om både kända och okända personer. Om Bildsköne Bengtsson, Buffalo Bill och Brazil Jack fanns historier. Så i mitten av boken fanns ett avsnitt om William Arne, ”dödsryttaren”. Minnen från barndomen vaknade till liv och jag började intressera mig för hans liv. Jag träffade honom också vid ett par tillfällen i hemmet i Dösjebro och vi samtalade om hans karriär.

FADERN NILS NILSSON var framgångsrik ryttare och dressör som reste med en dansk cirkus under artistnamnet Caspar. Han startade sedermera en egen cirkus, Cirkus Continental 1909. Under en turné träffade han en dansk flicka, Astrid från Köpenhamn. Under namnet Miss Asta gjorde hon sig känd som voltigeryttarinna och trapetskonstnär.

Född in i cirkuslivet

NILS OCH ASTRID gifte sig i Danmark 1912. Med denna bakgrund kan man med fog hävda att William Arne Nilsson praktiskt taget föddes in i cirkuslivet den 27 juni 1913. Nils Nilsson fortsatte sitt turnerande under några år med sin Cirkus Continental. William Arne Nilssons barndom var naturligtvis tack vare det mycket förknippad med djur.

6 M LODRÄTA VÄGGAR UNDER EN TURNÉ i Mellansverige 1925 fick familjen tillökning med ytterligare en son som döptes till Jarl Eskil. Samma år slutar Nils Nilsson som cirkusdirektör och blir istället Sverige-representant för ett danskt nöjesfält, Bröderna Stefansen, som turnerade över hela landet. Jobbet bestod i att hitta nya attraktioner till nöjesfältet. 1926 flyttar familjen Nilsson från Lundavägen till Kulladal och det var här som William Arnes intresse för motorcyklar vaknade.

Köra på väggarna

NILS NILSSON ENGAGERAR 1930 en amerikansk motorcyklist till nöjesfältet som körde på väggarna i en velodrom. William Arne fick åka med på motorcykelns tank och blev helt såld! Där föddes intresset att själv ”köra på väggarna”. Det var annat än hästar och åsnor på cirkus! Året efter anställdes en tysk flygkapten som slagit sig på artistlivet. Denne lär upp både William Arne och en dansk förare, och de tre började uppträda tillsammans.

NÄR WILLIAM ARNE som 19-åring debuterade i Halmstad 1932 blev han därmed första svensk som uppträdde som motorcykelartist i en velodrom. En lång karriär hade tagit sin början. ”Dödsryttarna” följde med det kringresande nöjesfältet, men nu var tiden mogen för William Arne att tillsammans med sin far starta eget och i juni 1934 var det premiär för William Arnes Motorcirkus.

NILS NILSSON FUNGERADE som rekommendör, alltså den som gör reklam för föreställningarna. Plötsligt var ruljangsen i full gång och motorcirkusen turnerade över hela Sverige. William Arne körde ensam de första åren men insåg att två förare skulle ge föreställningarna ett mer varierat innehåll. En engelsman, Jonny Parr, blev hans första partner. Det skulle bli många genom åren.

EN UNG STOCKHOLMSFLICKA, Ester Persson, blev hans nästa partner. Men att heta Ester Persson och vara en dödsryttare dög inte. Således blev Ester till Estry och Persson byttes ut mot det mer internationella Collin och så var Miss Estry Collin född! William Arne och Estry Collin turnerade tillsammans under åren 1938 och 1939. De var även ett par privat.

Livets gång

MITT UNDER BRINNANDE krig var det dags för ett nytt steg i William Arnes karriär. Han hade lärt upp sin 16-årige bror Jarl och 1941 började de köra tillsam-

mans. Brodern tog sig artistnamnet Rudi Jarl. I mars 1945 fick dock brödernas samarbete ett tragiskt slut då brodern omkom i en motorcykelolycka. Det var ett hårt slag för familjen, men livet måste gå vidare och ett halvår senare var motorcirkusen åter igång. Året därpå, 1946, gifte sig William Arne med en 25-årig sömmerska från Annelöv, Anna-Lisa Hansson, och inom kort utökades familjen med två döttrar. Maj-Britt föddes 1948 och Elisabeth 1950.

ÄN FINNS MÖJLIGHETEN ATT ÅKA MED LEGENDAREN NÄR DET I mitten på 60-talet blev konkurrens i motorcirkusbranschen kom Anna-Lisa på idén att döttrarna skulle uppträda med pappa William. Men redan efter några varv i velodromen tackade Maj-Britt för sig. Den andra dottern, Elisabeth, tyckte däremot att det var roligt att åka. Men det skulle helst vara två systrar. Frågan gick då till Rosalie Sjöholm, en släkting till tivolifamiljen Cederholm. Hon blev den ”falska systern”. Få, om ens någon, genomskådade bluffen. De uppträdde under namnet Systrarna Williams!

MEN ÅRTIONDEN AV turnerande började ta ut sin rätt och rörelsen var inte längre lika lönsam som tidigare.

1976 sålde William Arne sin motorcirkus med namn, fordon och allt till familjen Erik Hansen.

Vad hände med William Arne?

HAN ÅTERGICK TILL jobbet som han haft under lång tid av sin karriär, som tankbilsförare åt Sockerbolaget i Arlöv, men han älskade atmosfären på nöjesfälten.

När min dotter var 7 år, 1996 cyklade vi en söndag till Folkets Park. Naturligtvis ville hon åka karuseller och vem tror ni satt i biljettkassan och sålde dessa? Jo, mästaren själv, William Arne.

2006 AVLED WILIAM Arne, 93 år gammal men hans namn lever kvar på Pågatåget William Arne. Så än finns möjligheten att åka med legendaren!

D

et blev inte som jag tänkt

mig, mitt i livet skulle jag få

uppleva den euforiska glädjen

av ett barnbarn, att bli mormor.

Det hade varit en kämpig väg

för den blivande mamman med

mycket oro och smärta. Det dök

ofta upp en undran, en fråga om

VAR har den lycka, den kärlek, den

förundran och den där saligheten

över att vänta ett barn tagit vägen?

NÄR skulle hon få känna den rosa

skimrande längtan av att få hålla det

lilla barnet i sin famn? Lyckan och stoltheten över att få inreda ett litet barnrum, handla lite kläder, fixa lite, planera lite och njuta av sitt kommande föräldraskap; NÄR skulle de känslorna komma?

Istället blev det sjukskrivning och svårt att må bra och känna glädje. Det blev oro och rädsla över den kommande förlossningen. Det var svårt för mig att stå vid sidan om, att inte riktigt kunna hjälpa. Men så mycket svårare för henne att vara mitt i det, fången i något som växte till mer smärta, mer oro och nedstämdhet.

Trots många egna förberedelser och flera fina, hjälpande samtal och trots en tydlig plan för hur man skulle ta sig igenom det hela, blev det kaos.

Mitt i ett ÄVENTYR Alla de oroliga tankarna kring vad som skrämde mest: att inte klara av, att inte orka, att fortsätta känna att kroppen inte klarar detta, blev besannade. Efter lång och utdragen tid när krafterna för längesedan var slut blev det akut, men det kom ett litet barn. Till slut.

Enligt läkare och personal gick det bra, trots allt.

Men detta ”trots allt” växte tillsammans med allt som hänt under väntan till en oövervinnelig rädsla hos den nyblivna mamman. Detta kan jag inte klara av att ta hand om!

Att få någon anknytning, att uppbåda kraft, ork, men också att känna glädje och kärlek var helt omöjligt.

Det tog så långt tid innan någon riktigt såg, riktigt förstod hur illa det var. När det skedde hade förlossningsdepressionen redan ett hårt grepp om henne.

Tack vare många runt omkring och ett enormt överlevnadsarbete från både mamma, pappa och det lilla barnet, är det så mycket bättre idag. Den lilla familjen är på väg in i ett nytt äventyr, så mycket mer likt det som jag hade tänkt det skulle få bli för dem alla tre.

Det spirar av kärlek, glädje, omsorg och tillhörighet i den lilla familjen. Vi är många som fortsätter följa dem i detta nya äventyr och försöker fortsätta att finnas till hands.

Mitt stora lilla barn, mitt underbara barnbarn; God bless

Drop-in-vigsel

Drop-in-dop

Har ni bestämt er för att gifta er? Välkomna då till drop-in-vigsel i Limhamns kyrka 6 juni kl 13-17!

Ni behöver inte boka något i förväg men ska vara beredda på att ta en promenad på Limhamns vackra kyrkogård tills det blir er tur - om det är fullt i kyrkan när ni kommer.

Många har valt att skjuta upp dopet för att kunna fira högtiden med alla nära och kära. Men det kan också kännas viktigt att låta döpa sitt barn just nu. Det ska vara möjligt för dig att enkelt döpa ditt barn. Välkommen till en dag för drop-in-dop i Limhamns kyrka lördag 19 juni kl 10-13.

Bröllopsgäster är välkomna men vi följer FHMs rekommendationer och det antal personer som får vara i kyrkan samtidigt. Har ni inga gäster med er fungerar vår personal som vittnen.

Du hör av dig till oss i förväg och får ett klockslag, så att vi undviker kö och trängsel. På plats börjar vi med ett kort samtal för att välja texter och musik. Det finns även möjlighet att låna dopdräkt. Tillsammans gör vi en fin dopgudstjänst!

Det ni behöver ha med er är en hindersprövning från Skatteverket och kanske någon sorts ring/ringar att växla med varandra. Minst en av er ska tillhöra Svenska kyrkan. Hindersprövningen ansöker ni om på Skatteverkets webb. Tänk på att det kan ta ett tag att få den hem, så beställ i god tid.

Har du frågor eller vill ha mer information är du välkommen att ta kontakt med oss.

Vi följer de riktlinjer som råder vad gäller maxantal.

Det är aldrig för sent att döpa sig, det kan ske när som helst i livet. Dopet är en gåva vi får ta emot. Är du ungdom eller vuxen och vill döpa dig - ta kontakt med oss, så planerar vi in förberedande samtal.

Lilla

GENOMBROTTET

GÖR EN KIKARE OCH GÅ PÅ UPPTÄCKARÄVENTYR!

Du behöver:toalett/hushållsrulle, tejp/klister, målarfärg, pensel, snöre/band

Sommarkonserter I skrivande stund ser sommarkonserterna ut att bli digitala och sändas via vår Facebooksida men håll utkik på vår webb, ändringar kan ske.

17 juni kl 19 Violinkonsert

EOS trio spelar Johannes Brahms - Piano Trio No. 1 in B Major, Op. 8. (I and III movements) och Dmitri Shostakovich - Piano Trio No. 2 in E minor, Op. 67. (III and IV movements)

8 juli kl 19 Orgelkonsert

med Lisa Hesselbom Musik av bland andra musik av Louis Vierne och Johann Sebastian Bach.

5 augusti kl 19 Sånger i kärlek

med Eva Rydén, sopran och Maria Wallin, piano Musik av bland andra Håkan Sund, Wilhelm PetersonBerger, Adolf Fredrik Lindblad, Erkki Melartin och Edvard Grieg

Måla dina rullar och låt torka. Gör ett hål på sidan i varje rulle för snöret. Knyt fast snöret till lagom storlek.

Limma ihop rullarna. Klart!

Äventyret börjar.

AV HANNA, AGNES OCH SARA En konfirmand är man bara under en kort tid i livet.

Tiden går snabbt men är fullproppad av upplevelser som man kommer minnas hela livet ut. Så har det varit för oss. Vi heter Hanna, Agnes och Sara och vi är unga ledare i Limhamns kyrka.

Vi konfirmerades alla i olika grupper. Agnes var sommarkonfirmand och Hanna och Sara var höstkonfirmander. Vi har fått uppleva konfirmandtiden på olika sätt och har olika minnen knutna till den. Allt från sena nätter till härliga sommardagar som man spenderade tillsammans med sina nyfunna vänner. Men trots att våra minnen är olika så ser vi tillbaka på vår konfirmandtid med samma känsla av tacksamhet för gemenskapen och samhörigheten som vi fick uppleva. För oss var konfirmationstiden ett äventyr. Precis som definitionen av äventyr så var det en tid med ett osäkert

ANMÄL DIG HÄR:

svenskakyrkan.se/malmo/konfirmera-dig utfall. Vi hade aldrig kunnat ana allt som skulle ske under vårt äventyr som konfirmander. Alla människor vi fick möta, alla tankar vi fick höra och all kunskap vi fick lära. Vi är evigt tacksamma att vi vågade kasta oss ut i det okända och utforska vår tro och oss själva.

På konfirmationen får man diskutera och ta ställning i viktiga frågor som man kanske annars inte pratar om så mycket. Man får fundera och skapa sig en egen bild av vad man själv tycker kring olika etiska frågor. Detta gjorde att man växte som person och genomgick en resa i sig själv.

Man brukar säga att resan är viktigare än målet. Tiden man spenderar som konfirmand är en resa och ett äventyr utan dess like. Själva konfirmationsdagen var viktig och ärofylld men för oss var det resan som ledde fram till konfirmationen som vi uppskattade allra mest.