KYRKOHERDEN I skrivande stund...

...sitter jag vid mitt alldeles nya skrivbord som skruvades ihop igår. Det är ett höj-och-sänkbartskrivbord. Smidigt, då jag ibland vill sitta ner och arbeta, och ibland stå upp och arbeta. Knapparna på sidan visar upp och ner, ner och upp. Precis som livet självt. Det här året har haft höga toppar och djupa vågdalar. Pandemin slog till i våras och har sedan dess hållit oss i sitt grepp. För några veckor sedan gick vi in i Lockdown 2.0. Vi får vara ute hur länge vi vill, till skillnad från i våras. Men, det blev en vågdal efter sensommarens och den tidiga höstens...ja, jag vill säga frihet. Då det kändes så i jämförelse med våren. Många har farit runt i bergochdalbanans toppar och dalar. Tvära kast och svårt att parera. Osäkerhet vad gäller både arbete och ekonomi, men framför allt över de närståendes och ens egen hälsa.

Vi firade Första advent med lyckta kyrkportar; en av de stora kyrkogångshelgerna i den svenska traditionen. Vi hade planerat för tre högmässor, med utrymme för en fjärde om behovet fanns. Nu fick vi sjunga Bereden väg, Hosianna och Gå Sion din Konung att möta hemma vid skärmen istället.

Devisen i bilden med ’I Corona finns oron och i oron finns det ro’ önskar jag att vi kan bära med oss in i det nya året. Att trots Corona och dess oro finns det ro. Oro är så energikrävande. Det som oroar vårt inre och vår tillvaro får vi lägga av oss hos Jesus. Hos honom får vi hämta kraft i tider av oro.

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn; Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.” -Jesaja 9:2-6

Detta klassiska bibelord i samband med Advent, Lucia och Jul får vi bära med oss in i helgerna, som en påminnelse om ljuset i mörkret och dess makt. Ty det är frånvaro av ljus som gör det mörkt. Alla goda förhoppningar och goda önskningar inför det nya året önskar jag dig, kära församlingsbo! Vi vet lika lite i år som vi gjorde i fjol vad året skulle bära med sig. Under året har vi fått lära oss mycket om tillvarons nyckfullhet och vad den gör med oss. Då är det också extra tryggt att veta att det finns någon vi kan vända oss till när oron kommer krypande. I det hoppet och den förvissningen får vi vila, och tänka på att ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn; Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.

En Välsignad och God Jul och allt Gott inför det nya året önskar din kyrkoherde,

Katarina Bäckelin