Att se ljuset

Ljuset strålade i begynnelsen vid Jesu födelse, i mörkret och mitt i tiden. I vår tid, vår natt, mitt i livet.

TEXT KJELL NILSSON, PRÄST

Kan vi se ljuset? Men visst märker vi när det blir ljusare, i sinne, tanke och tillvaro. Solen gör ju att vi över huvud taget har möjlighet att se allt som är skapat och som finns till. Hjärnan fungerar så att vi kan uppfatta det. Ögat gör också att vi kan se på nytt och ta emot, samtidigt som ögat är själens lykta, som visar hur det står till där i det inre.

Ljuset lyser ju upp det som är mörkt, fördolt och oklart. Plötsligt kändes dagen och tillvaron mycket ljusare. Det fanns trots allt anledning till tro, hopp och kärlek. Det gäller även om graden och valören av mörker kan se så olika ut för oss, hur vi har det eller fått det i livet. Men så kom från ena stunden till den andra, in i det inre mörka rummet, en liten strimma av ljus genom en glipa.

När vi själva inte klarar, förmår eller av olika anledningar inte orkar mer, ska vi veta att det trots allt finns någon där. Någon vi får kalla vid namn Jesus Kristus, som delar vår ensamhet, vanmakt och belägenhet. Hur vi än har det, hur än livet faller och ter sig. Precis lika naturligt och självklart som du kan be en medmänniska om hjälp är det att få be till Jesus Kristus om hjälp. Det behöver vi alla då och då i livet. För det är vid insikten av vår egen otillräcklighet och vår egen ofullkomlighet, som räddningen och befrielsen är oss som närmast. Under pandemin förmörkades tillvaron för många av oss på olika sätt. Allt blev reglerat, ensammare och livet kändes helt enkelt en smula tråkigare. Nu ser det ljusare ut, eller hur? Lite som att bli pånyttfödd av vardagens enkla ting och sammanhang, nu när livet får mer plats och regleringar är borttagna.

Kanske märkte vi under pandemin att det ligger ett värde i att avstå något för egen del och istället göra något för någon annan som vi ser behöver vår hjälp. Därför har faste- och abstinenstiden sin givna plats i det kristna livet. Vi får avstå för att förbereda oss för något större, det nya livet med Kristus.

Nu stundar åter tiden på året för Lilla fastan, adventstiden. Den följs av den högtidliga jultiden, nyår och Epifania, trettondag jul. En intensiv tid av traditioner. En tid då vi på vårt halvklot har all anledning att lysa upp, värma upp, bjuda in och dela med oss. Vi förbereder oss för tiden då Gud kommer till oss. Ljuset strålade vid Jesu födelse. Nu kommer detta ljus till oss i vår tid, i vår natt, och lyser upp vårt mörker

Poängen med kristen tro, är att den inte i första hand beror på var och en av oss. För att det åter ska kunna bli ljus i livet är vi inte utlämnade åt oss själva. Vårt ljus i livet beror på Jesus Kristus som säger: "Jag är världens ljus". Det löfte om ljus som vi en gång fick ta emot genom vårt heliga Kristusdop.