Kyrkoherden Karin avtackas

Sju år för Rakel, sju år för Karin!

För sju år sedan skulle sex församlingar bli ett pastorat. Sex relativt olika församlingar med blandade förutsättningar när det kom till geografiskt läge, storlek, kultur och IT-resurser skulle tillsammans bilda ett storpastorat, med allt som det hör till.

TEXT: Malin Ekberg FOTO: Nathalie Chavez

− Den utmaningen var en av anledningarna till att jag sökte tjänsten, berättar Karin Björk, numera före detta kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat. För det är faktiskt så, att efter sju år som kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat har Karin nu lämnat posten.

Men vi hoppar tillbaka till 2014 när Södra Tjusts pastorat bildas. Hur var det att börja som kyrkoherde och försöka få ihop den här nya organisationen? − Jag hade funderat mycket kring hur jag skulle göra det här på ett bra sätt. Hur bibehåller vi levande församlingar av så pass olika storlek i ett pastorat? Ambitionen var att församlingarna skulle leva vidare lokalt och pastoratet var överbyggnaden som skulle stötta. Min ingång var att det inte skulle bli så stora förändringar i församlingarna.

Förutom att arbetet skulle fortsatta fungera i församlingarna skulle också en fastighetsavdelning och en administrationsavdelning bildas. Arbetssätt skulle hittas tillsammans med begravningsverksamheten. En gemensam budget skulle tas fram och i samband med allt detta ombildades även förtroendemannaorganisationen. En stor nyhet var att församlingsråd skulle bildas, något som inte funnits tidigare. − Det var väldigt mycket där som var helt nytt. Men samtidigt kan jag känna att det var bra att allt kom samtidigt. Det blev ett omtag i alla led när det kom till att hitta nya arbetssätt och nya vägar. Det tog tid innan saker och ting föll på plats, vilket ju inte är konstigt. Hela första mandatperioden var svår. Nu har det gått sju år sedan pastoratet bildades och många bitar har fallit på plats. − Visst har det varit utmanande med blandade inslag av både glädje och sorg men från mitt perspektiv tycker jag att vi har lyckats bra! Nu sitter organisationen och det finns en helt annan möjlighet för personen som kommer efter mig att utveckla verksamheten framåt. När det här numret av Andrum landar i din brevlåda har Karin redan börjat sin nya tjänst som stiftsdirektor i Linköpings stift. Stiftsdirektorn är chef på stiftskansliet och har det övergripande ansvaret att leda, organisera och utveckla arbetet.

Hur känns det att sluta? − Jag landar i att jag känner tacksamhet över alla jag fått lära känna och allt jag fått lära mig. Jag vet att arbetet kommer fortsätta tack vare goda medarbetare, ledare och förtroendevalda. Samtidigt som det alltid är en sorg att lämna.

Vad kommer du att sakna mest? − Helt klart relationerna till människorna som jag har byggt upp här. Jag kommer sakna alla goda skratt i fikarummet. Havsutsikten! Men samtidigt längtar jag tillbaka till Linköping. Jag ser fram emot att flytta tillbaka till staden som jag fortfarande kallar för hem. Jag vill passa på att rikta ett stort och varmt tack till alla medarbetare, förtroendevalda och alla andra jag fått möjlighet att möta under min tid i Södra Tjusts pastorat.

Vi önskar Karin stort lycka till! I nästa nummer hoppas vi kunna presentera pastoratets nya kyrkoherde. ■