Reportage: Konfirmations resa med många intryck

Resa till avgrunden

Det är lördag, i slutet av april, klockan är strax efter sex och 32 konfirmander, sex vuxna ledare och fyra unga ledare färdas i en buss norrut, från färjeterminalen i Karlskrona till hemtrakterna i Ankarsrum, Figeholm och Västervik. Det är tyst i bussen. Ledare och konfirmander är trötta men nöjda. Under ett par dagar har de besökt Polen, en resa som bland annat innefattat ett besök i koncentrationslägret Stutthof.

Det är en resa som väckt många frågor. Om människans ondska. Om lidande. Om människans ansvar – och mod. Under sin konfirmation har ungdomarna funderat kring frågeställningen ”Vad är en människa”, ett av de konfirmandval som Södra Tjusts pastorat erbjuder.

Inför resan fick ungdomarna lektioner dels om koncentrationsläger och andra världskriget, dels om fördomar och människosyn.

Följande reseberättelse är skriven av Karin Sanell, församlingspräst i Misterhult, med kommentarer av några av de ungdomar som följde med på resan.

Avresa Onsdag eftermiddag hämtas konfirmander och ledare upp från Västervik, Ankarsrum och Figeholm. Bussen tar oss till Karlskrona och båten som tar oss till Gdynia. Det blir en sen middag på båten, buffén är stängd så det blir a´ la carte – skaldjursterrin, lamm och pannacotta. Kanske inte den optimala konfirmandmenyn men de flesta äter upp sin mat. Det blir en lugn överfart till Polen. Alla konfirmander sköter sig utmärkt och sover hela natten.

Torsdag Efter en rejäl frukostbuffé - klockan 06.00 - åker vi till Stutthof. Ju närmar vi kommer desto tystare blir det i bussen. Vi åker på små, ganska dåligt underhållna vägar, vi passerar små byar och när en räls dyker upp vid

Stutthof ligger 34 km öster om Gdansk i Polen och kom att bli det sista koncentrationslägret att befrias av de allierade 1945.

Resa till avgrunden

En konfirmandresa till en av mänsklighetens mörkaste vrår, en plats där drygt 85 000 människor miste livet, ställer frågan om medmänsklighet på sin spets. Vad är en människa?

sidan av vägen är vi många som börjar bli berörda och bilder från filmer av överfulla boskapsvagnar som rullar in på perronger inne i koncentrationsläger, spelas upp i våra huvuden.

När vi kommer fram väntar en guide på oss.

Han berättar att den ”1 september 1939 invaderar Tyskland Polen. Dagen efter öppnas lägret. Han berättar dock inte att lägret började byggas redan 1936!

Från början var Stutthof ett arbetsläger, men i juni 1944 bytte det skepnad till ett utrotningsläger. 110 000 personer var där, judar och andra ”icke önskvärda” grupper, 85 000 av dem miste livet. En hel del av lägret är jämnat med marken men många baracker finns kvar, och en byggnad som innehåller tusentals skor och väskor. Även gaskammare, krematorium och avrättningsplatser är kvar. – Det jag tyckte var mest berörande var alla skor som låg i en stor hög, gaskammaren med alla rivmärken i och byggnaden med ugnarna där dom brände folket. Jag fick verkligen en obehaglig, ledsam och sjuk känsla på samma gång. Det var som en smäll rätt upp i ansiktet, berättar konfirman-

Även fast solen skiner och det den Alicia Lindstrand. är ganska varmt, är det ruggigt. Även fast solen skiner och det är ganska Fågelsången och det gröna gräset varmt, är det ruggigt. med blommor är en sådan Fågelsången och det gröna gräset med blommor är en sådan kontrast till det som hänt där. Guiden som är polack ” kontrast till det som hände här understryker hela tiden att allt som hände var tyskarnas fel, att polackerna inte hade

något att göra med lägret eller diskrimineringen av judar och andra. Det ger en dålig känsla och ger upphov till samtal om ansvar och skuld.

Vi blir berörda av fotografier av människor som dog där. Vi ser deras kläder, hur de sov, var de åt och tvättade sig. Det är väldigt svårt att tänka sig in i deras situation. Konkreta saker som minnesmonumentet som innehåller metervis med mänskliga kvarlevor i forma av aska och ben berör många av oss.

Konfirmanden Viktor Hultgren: – Det låg som en tung energi över hela stället. Tanken på att man går på en historisk plats där massavrättningar och ren tortyr utfördes på lägrets fångar gör en illa-

mående. Stackars, stackars människor. Jag tyckte det var fruktansvärt att se kontrasten mellan två världar. Bara ett stenkast från lägret låg den stora kommendantvillan där lägrets kommendant levde i lyx och flärd.

Efter lägret åker vi till vårt hotell där lunch väntar. Det är ett fint hotell med god mat. Det är svårt att släppa tanken på att livet verkligen är orättvist och att vi är väldigt priviligierade.

På kvällen äter vi gemensam middag på Hard Rock Café. Hamburgare och Hot Fudge Brownie med glass,

” ” Det låg som en tung energi över hela stället

chokladsås och grädde. Maten är god och båda rätterna är gigantiskt stora och vackra. Middagen leder till fler samtal om att livet är orättvist och svårt att förstå. Efter middagen går vi till hotellet, som har gratis wifi. Nattvakten har inget att göra eftersom konfirmanderna är upptagna med sina mobiler och därför inte hittar på sedvanligt konfirmandbus.

Fredag Efter en överdådig frukost går vi i gemensam tropp till Mariakyrkan i Gdansk. Det sägs att det är den största tegelkyrkan i världen, 68 meter bred, 105 meter lång med ett 80 meter högt torn. Kyrkan, som byggdes 1342-1502, rymmer 25 000 personer. Vi tittar på den astronomiska träklockan från 1464 som visar tid, datum och månens olika faser, klockan är 14 meter hög, vi passerar biktstolar och pratar om tystnadsplikt och förlåtelse. Sedan går vi och äter pizza på en liten italiensk restaurang.

Därefter åker vi till Aqvariet i Gdynia. Det blir en kontrast till koncentrationslägret. Fiskarna är så vackra, i tusen färger, alla med sin egen personlighet och frihet. Vi pratar om skapelseberättelsen i början av Bibeln där det står att Gud skapar vatten och land, djur och fiskar: och Gud såg att det var gott. Vi fortsätter samtalen om gott och ont inför fiskarna.

Efter akvariebesöket åker vi till båten som ska ta oss tillbaka till Sverige. Natten blir lite orolig för det blåser en hel del och några blir rädda och mår illa. Det gungar och slår ordentligt. Lördag Vi tar oss ändå över till Sverige och efter frukost 06.00 börjar resan hem. Det har varit en bra resa. Många av konfirmanderna önskar att den skulle ha pågått längre.

Det är tyst på bussen, det har varit intensivt och med många starka intryck. En resa väl värd att minnas!

För ungdomarna är tiden som konfirmand snart över. Det har varit en händelserik tid.

För konfirmanden Alice Nilsson var det ett självklart val att konfirmera sig. – Jag säger bara: ”Go for it”, du kommer inte att ångra dig!