Krönika

“Hur ska vi få det goda att vinna?”

Att leva i en osäker tid där de rika är få och de fattiga fler, några är hjältar och många fiender, de onda mot de goda. Ett samhälle där egoismen tycks värdesättas, pengar, makt och skönhet står högt i kurs. Är det en tid unik för oss som lever här och nu?

Knappast, i alla tider och på olika platser har man upplevt att man lever i en osäker tid. Kampen mellan ont och gott har alltid funnits där.

Jag har precis läst en bok om Franciskus av Assisi. Han levde för 800 år sedan i Italien, även det under en orolig tid. Han var en bortskämd rikemansson och hade precis som dagens ungdomar förebilder och idoler. På 1200-talet var Riddarna de stora hjältarna, de som fick äran, statusen, uppmärksamheten och ibland, prinsessan.

När jag var liten hette hjältarna Skorpan och Jonathan Lejonhjärta, Mio och Jumjum. När jag blev tonåring hette de Princess Leia och Luke Skywalker, för att inte tala om Harry Potter eller Gandalf och Frodo i Sagan om Ringen. De goda som strider mot de onda. Det verkar som vi i alla tider och platser har haft behov av hjältar. De goda ser vi upp till och de onda fascinerar oss. Kanske lockas vi av dubbelheten av just det onda och det goda?

Aposteln Paulus säger i Romarbrevet; det goda som jag vill gör jag inte; men det onda som jag inte vill, det gör jag. Paulus levde för 2000 år sedan men även då var man medveten om dubbelheten i människans natur. Det onda och det goda och kampen som ständigt utspelar sig både i samhället och inom oss själva. Så hur ska vi få det goda att vinna?

I berättelsen om S:t Göran och draken får riddaren Göran rådet att inte släppa fokus på prinsessan. Hon representerade det goda och om han fokuserar på henne så kan han besegra draken. I vårt samhälle lägger vi väldigt mycket fokus på det negativa och onda. Nyheter och media matar oss med fruktansvärda inslag med obeskrivlig ondska. Kanske skulle vi behöva fokusera mer på det som är gott. Om vi lyfter fram ljuset så kanske mörkret inte ter sig lika mörkt och på så vis kommer det också att förlora i styrka?

Fransiskus riddardröm slås i spillror då han tillfångatas, fängslas och kommer ut. Han ser på livet med nya ögon och ställer sig frågan; Vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg? Han börjar ifrågasätta allt det ytliga och uppmanade människor att i stället för att ständigt fundera på hur vi kan skaffa MER i våra liv, borde fundera över hur LITE vi faktisk behöver. Något som vi kanske borde fundera över även i dag? Om alla hade så man klarade sig och även SMÅ vardagshjältar blev något man såg upp till så skulle kanske mycket i vår värld se annorlunda ut.

/Anita Waernqvist, Fängelsepräst