Förord

Denna skrift handlar om kallelsen till prästens och diakonens uppdrag i Svenska kyrkan. Här beskrivs de två vigningsuppdragen i perspektiv av kyrkans sändning i relationen mellan Gud och världen, det gemensamma uppdraget i kyrkan och vigningslöftena. Likaså berörs de uppgifter som diakonen och prästen har att utföra i sin tjänst samt hur man genom antagning, studier, examen och vigning förbereds för sitt uppdrag i vigningstjänsten. Sedan 1970-talet har successivt ett antagningssystem byggts upp för att pröva och anta prästkandidater. Biskopsmötet gav på 1990-talet ut ett biskopsbrev om att bli präst i Svenska kyrkan där prästens uppdrag, antagningsprocessen och antagningskriterierna beskrevs. Numera används samma antagningssystem för att anta diakonkandidater. Med 1987 års kyrkohandbok infördes parallella vigningsordningar för präst och diakon. Genom 1999 års kyrkoordning blev diakonens uppdrag kyrkorättsligt reglerat från den 1 januari 2000.

Det är min förhoppning att biskopsbrevet ska bli till nytta i de samtal som hålls i församlingar och stift mellan kyrkans företrädare och dem som funderar över eller planerar för en framtid som diakon eller präst i Svenska kyrkan.

Uppsala i december 2013 Anders Wejryd ärkebiskop