Alumn: Alina Anderson

Vi har fått äran att intervjua alumnen Alina Anderson. Hon ser med värme tillbaka på tiden som kåraktiv i SHS och delar med sig av sina bästa tips och insikter till alla nyfikna Hankeiter där ute. Hur var livet i kårbubblan egentligen? Vad hände efter SHS? Finna minnen, lärorika stunder och konkret kunskap från studentkåren gör att Alina verkligen rekommenderar att söka med, vilken väg som än krävs!

Text: Emilia Öfverström Bild: Alina Anderson

Berätta kort om dig själv

Jag heter Alina och är 26 år gammal. År 2015 skrev jag studenten och hade ursprungligen tänkt söka till juri, men så blev det Hanken ändå på hösten. Båda mina föräldrar har gått på Hanken så det kändes som ett säkert val! År 2021 blev jag färdig, men jag jobbar nuförtiden på Hanken som marknadsföringskoordinator!

Vad var ditt huvudämne och biämne?

Jag läste marknadsföring som huvudämne - trots att jag från början inte hade någon aning om vad det innebar. I själva verket hade jag ingen aning om något huvudämne alls! Jag visste att jag tyckte psykologi var jätteintressant, så därför fick det bli markkis till slut. Som biämne läste jag handelsrätt, mest av eget intresse eftersom jag ju till en början ville börja läsa juridik. Dessutom gynnas alla av lite vardagsjuridik.

Berätta om din kåraktivitet på SHS!

Under min gulishöst började jag faktiskt i Informationskommittén och var då journalist för Hankeiten! Efter det sökte jag med till EAG. På den tiden fanns det ett kulturutskott, KU, som stod under styrelsen. KU ordnade många av de traditionsenliga evenemang som ännu till denna dag ordnas, och jag hade tidigare varit praktikant på Skojrejs. År 2016 blev Kulturutskottet en egen kommitté, Programkommitén, och jag blev dess vice ordförande. Under min tid i PK ordnades det också bland annat Skojrejs, Hanken Fashion Night och en hel del middagar. Vi hade sitzer, t.ex. Octobersitz, men då brukade vi samarbeta med CN om efterfesterna.

Alina Anderson

År 2017 blev jag en del av styrelsen som socialpolitiskt ansvarig. Det som idag heter Idrottskommittén låg då under Sopos ansvar som idrottsutskottet och blev under min tid en egen kommité. Mellan år 2018-2019 fungerade jag som fullmäktigeordförande och jag hade såklart innan det varit ledamot i fullmäktige. Året därpå fungerade jag som ordförande för ÅFK och verkställde SHS 111 årsfest. Utöver detta har jag suttit i flera organ på Hanken, t.ex. Unikollegiet samt IR och AR!

Alla dessa förtroendeposter har varit väldigt lärorika och olika, men jag kan berätta för er att jag lätt hade suttit som både ÅFK och fullmäktigeordförande ett år till, för att jag tyckte det var så roligt!

Vad är det finaste minnet från din tid som kåraktiv?

Jag har hundratals fina minnen från tiden som kåraktiv, men det här är några som jag genast kom att tänka på! Under en kårpamps efterfest kom det några personer fram till mig, som jag inte hade haft särskilt mycket med att göra personligen, för att tacka mig. De ville tacka mig för att jag varit så öppen om min mentala hälsa och för att jag alltid tagit alla i beaktande på kåren. Det var en stund jag alltid kommer att minnas, eftersom jag fick känna att mitt engagemang och mitt arbete verkligen betydde mycket för andra också.

Ett annat fint minne är att få ordna årsfest - det känns som om hela världen är emot en. Till slut så får man det ändå fixat alla tillsammans och får känna att “fan vad bra vi gjorde detta” . En alldeles ovärderlig känsla.

En stor seger var nog också när jag under min tid i styrelsen fick den första jämlikhetsplanen rott i land. 2017 var ett händelserikt år, Me2 rörelsen hade just satt igång och jag minns att jag fick göra en radiointervju med Yle X3M om hur man förebygger sexuella trakasserier i studielivet. Där kändes det också som ett konkret bevis på att ens arbete tjänat till ett viktigt syfte.

Vad var den värsta nakkin enligt dig?

De som känner mig vet att jag har världens värsta darra… Zillis är liksom inte precis min grej, så det allra värsta är nog att vakna på morgonen för att städa Casa. Ni vet när man mår piss, och så blir man tvungen att städa efter en interna.

Hur har kåraktivitet hjälpt dig senare i livet

Jag kan inledningsvis säga att jag inte skulle vara den jag är idag om jag inte varit kåraktiv. Allting i början av ens karriär kan härledas till kåraktiveten. Man får prova sina vingar och lära sig hur saker och ting går till i praktiken. Det handlar om projektledning, teamwork, krishantering och allt möjligt annat mellan himmel och jord. Ibland känns det som om allt konkret jag kan göra har jag fått av SHS.

Zillis är liksom inte precis min grej, så det allra värsta är nog att vakna på morgonen för att städa Casa.

Ser du någon förändring på kåren just nu jämfört med när du var kåraktiv?

Kåren förändras ständigt och arbetet utvecklas år efter år. Mycket jobb har i flera generationer gjorts för jämlikhet och trakasserier. Klimatet på kåren är mer öppet och samarbetet fungerar allt smidigare. SHS fortsätter sitt arbete mot ett mer inkluderande klimat, och idag är det inte lika hårt som det var tidigare. Alla förstår att man som kåraktiv är där för att lära sig och få prova på nya saker. Bara för fem år sedan kändes det ofta som om man förväntades vara proffsig redan från början. Det är klart att SHS ska vara proffsigt, och att vi behandlar viktiga saker, men man ska få chansen att lära sig under tiden och inte vara expert från början.

Vill du ge något tips till de som funderar på att bli kåraktiva?

SÖK MED! Ibland kan det kännas svårt att komma med i olika grejer. Desto mer tiden går, desto mindre erfarenhet får man och så känns det plötsligt som om man inte har en lika bra chans längre. Jag säger nu till er att inte ge upp, utan sök med en gång till. Man hittar absolut alternativa vägar in: ställ upp som fullmäktigekandidat, gå via utskott och klubbar eller ställ upp som studeranderepresentant! Kommittéer är inte det enda SHS har att erbjuda.

En fun fact om mig är att jag sökte med till ÅFK två gånger utan att bli vald. Jag förblev envis, gav inte upp och blev till slut ordförande. Sammanfattningsvis: sök!

Till någon som är kåraktiv:

Ta vara på den här tiden i ditt liv när du får leka professionell! Klart man ska sköta sina uppgifter på bästa möjliga sätt, men världen kommer inte gå under fast något går snett. Du lever inne i en liten bubbla som ganska snabbt spricker när du inte är kåraktiv mera. Då jag själv var kåraktiv var jag tillgänglig 24/7 och tog allting på stort allvar. Nu i efterhand kan jag berätta för er att det inte gäller liv och död. Ta ibland ett steg tillbaka, och få andra perspektiv.

En sak jag vill tillägga är att fråga gamylerna om ni undrar något! Vi hjälper mer än gärna till. Det är en helt för gammal myt att vi sitter och fnyser att “allt var bättre förr” . Alla gamla kåraktiva ser med värme på kårens utveckling, och även vi frågade hjälp av våra gamyler när vi var som ni. Fråga oss istället för att sitta och riva er i håret och fråga er själva: “ varför togs det här beslutet” , “ varför är det skrivet så här” , “av vilken orsak gjordes detta på det här sättet” . Äldre kan ge perspektiv man inte själv ser och dessutom har vi ju lämnat bubblan så vi har lättare att ta distans från de problem som verkar livsviktiga i stunden! Förhoppningsvis vidare i karriären. Jag

Vad jobbar du med nu? Berätta om ditt jobb!

Jag jobbar på Hanken som marknadsföringskoordinator. Det är egentligen en tudelad post: studentrekrytering och sociala medier. Sociala medier säger väl sig självt, men då det kommer till rekrytering så marknadsför jag vårt kandidatprogram till andra stadiets studeranden på olika sätt. Vi har nu även jobbat mycket för att synas i Sverige. Det görs dagligen en massa arbete för att Hanken ska fortsätta vara så populärt som det är just nu.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Det bästa med mitt jobb är människorna i mitt team. En annan tacksam grej med mitt jobb är att jag faktiskt får marknadsföra något som jag brinner för och starkt rekommenderar. Därför är det relativt lätt för mig abeta, eftersom jag sett både studentoch personalperspektivet av Hanken.

Var ser du dig själv om fem år?

blickar mot Norden, vilket jag redan börjat med i och med att jag nu redan jobbar delvis mot Sverige. Utomlands styr det nog, helst inte så Finlandcentrerat.