Alumnerna berättar: så var det att varakåraktiv hankeit på 1980- och 2000-talen

Kaj “Tico” Takolander Studerande på Hanken 1981-1988 Huvudämne: Ekonomisk politologi Kåraktivitet: Casa Nostra, informationsansvarig i SHS styrelse 1983, högskolepolitiskt ansvarig i SHS styrelse 1984. Styrelsemedlem i SSI. Marknadsdirektör på Viking Line Motto: Tänk stort!

Kaj “Tico” Takolander studerande “länge men intensivt” på Hanken. Med det menar han att det var en hel del studieliv. Under hans studietid föreläste Nalle Wahlroos på Hanken och man kunde bland annat delta i evenemanget Hankrally, som gick ut på att köra runt och navigera mellan olika punkter i Helsingfors.

Tico, som nu jobbar som marknadsdirektör på Viking Line, hade ekonomisk politologi som huvudämne och organisation och ledning som biämne. Tico minns att hans huvudämnesval var lite udda. Lika då som nu, var de populäraste ämnen finansiell ekonomi (som kallades finansiering & investering) och marknadsföring. –Jag har jobbat med försäljning och marknadsföring hela mitt liv. Jag brukar skämta om att jag endast gått grundkursen i marknadsföring på Hanken, and that’s it. Å andra sidan har han haft mycket nytta av kurserna i ekonomisk politologi, som till exempel konsumentpolitik. Han menar även att huvudämnet hade inslag av samhällsansvar, och att det på så sätt var före sin tid. Nu rekommenderar Tico att läsa redovisning, något som själv har fått lära sig i arbetslivet.

–Det spelar ingen roll om man sysslar med marknadsföring eller något annat - man måste kunna argumentera i siffror, och det är lättast när man förstår företagsekonomin.

Brett perspektiv på studielivet

Ticos kårkarriär började i Casa Nostra, och därefter satt han i SHS styrelse i två år. Det var inte kutym att man satt mer än ett år i styrelsen på den tiden heller. Tico tycker ändå att det var värdefullt att få jobba med SHS på längre sikt, i CN och och sedan styrelsen. Att sluta när man precis lärt sig hur allt fungerar hade varit tråkigt. – Till min stora förskräckelse var jag ansvarsperson för Studentbladet som var en verkligt röd tidning på den tiden, berättar han med glimten i ögat. Men då fick jag hänga på Studentbladets redaktion i Studenthuset på Mannerheimvägen 5. Vi hade ett kontorsrum där, så det var ju lite coolt. Tico har fortfarande goda vänner från den tiden. –Man kunde ha ganska olika ideologi och åsikter, men goda vänner kan man vara ändå.

Att hänga vid kaffebordet istället för på sociala medier

Tico konstaterar att det faktiskt var rätt annorlunda att vara hankeit för 35 år sedan. Det var på tiden före mobiltelefoner och internet - det fanns inte ens telefax. Företag använde sig av telex, telegram och brev. – Om man skulle få tag på någon var det bara att bomba telefonsvararen på hemtelefonen. Han tror att studentkåren kunnat ha bredare roll då, och berättar att han själv spenderade betydligt mer tid på Casa än i sitt “andra hem” på Jungfrustigen. –Ville man träffa någon var det lättast att knata över till Casa och kolla om någon var på plats. Samma var det på Hanken, man kollade antingen i cafeterian eller aulan. Det var ärligt sagt ganska annorlunda. Den tidens sociala medier var att sitta vid kaffebordet! När jag frågar om något var bättre förr, svarar Tico att världen var en lite skonsammare plats före internet och konstant uppkoppling. –På sätt och vis var det lättare att vara lycklig förr. Man visste inte precis allt och det kom inte så snabbt in på en. Det kan bli lite av ett måste att man ska följa med så många olika saker hela tiden. Folk som har problem med sig själv kan ha det jobbigare nu. Världen kan vara ganska grym mot unga människor och man exponeras för mer kritik och smutskastning nuförtiden. Förr var det inte så lätt komma åt och skada andra. Han skyndar sig ändå att tillägga att han inte hör till “dem som tycker att allt var bättre förr”. –Alla tider är bra på sitt sätt! Jag undrar även om det fanns mindre “fear of missing out” innan sociala medier, men enligt Tico har fomo alltid har existerat. –Om man missade en bra fest eller om man inte var i cafeterian när det hände något roligt - det kunde vara riktigt bittert.

Nobelmiddag i Stockholm och amerikanska vibbar i Maxen

På 80-talet var det inte lika självklart med internationalitet och utbyten som nu. Tico gillade särskilt evenemang med internationella gäster, och minns samarbetet med andra nordiska studentkårer med värme. – Min fru jobbar i Stockholm, och när jag är där på besök och går förbi Handels är det roligt minns tiderna när man har varit där och röjt! Han poängterar att det skapades personliga vänskapsband utöver formellt samarbete. Ett år när Handels-studerande var marskalkar på Nobelmiddagen fick de bjuda in några gäster. Det var SHS som fick inbjudan. – Jag tyckte att det lät lite jobbigt, att fara på middag till Stockholm, och så skulle det vara frack och allt. Här satt man ju ändå på middag stup i kvarten. Det var alltid ont om pengar också. Men så var det någon som övertalade mig. Och tur var det, för upplevelsen visade sig vara magisk. – I det skedet när jag satt där, och det var så jäkla festligt och kungen och Silvia kom ner för trappan och vinkade tänkte jag: Var fan är jag? Det här är ju sjukt! Även i Hankens föreläsningssalar blåste det internationella vindar i början av 80-talet. Björn Wahlroos återvände nämligen från Brown University, USA, där han varit föreläsare ett tag. På Hanken hade det tisslats och tasslats om honom och att han var tillbaka. – Han var väldigt influerad av jenkkina då. Jag minns när han kom in på vår föreläsning i nationalekonomi i Maxen. Han hade på sig jeans, blazer och pikéskjorta och hade lite längre, fritt svajande hår. År 1981 var det inte så vanligt här. Under ena armen hade han en mapp och i andra handen en cokisflaska. Han klev fram med långa steg, och så skuttade han energiskt upp på podiet, svängde om, slog cokisflaskan i bordet och sa “Adds life!”, som var Coca-Colas slogan. Det gick ett sus genom salen!

Fester på Casa och Hankrally genom Helsingfors

Festerna på Casa var populära. Där kunde man dansa till låtar som Madonna - Like a Virgin och den första versionen av “jag vill ha dig i mörkret hos mig”, det vill säga Freestyle - Vill ha dej. Även Dingo var hett.

–I början av min studietid kom en discoversion av Puttin’ On The Ritz. Artisten hette Taco, vilket var en bidragande faktor till att jag kallas Tico. Det skulle ju vara mer logiskt att jag skulle kallas Taco enligt Takolander. Men han var en stor stjärna då så jag kunde ju inte heta samma! Det var inte bara hankeiter som ville festa loss på Casa. På grund av att utrymmet var begränsat var dörrpolicyn ofta strikt hankeiter only. Trots att reglerna var tydliga kunde det ibland uppstå konflikter när alla fått sig lite att dricka och någons kompis dök upp. – För att jag var stor till storleken fick jag ofta stå nära dörren och titta barskt när det var såna partyn som det skulle kunna uppstå något på. Förutom fester var det såklart många andra evenemang som ordnades. Ett av dem var Hankrally, som gick ut på bilorientering i Helsingfors. Det fanns naturligtvis ingen GPS att förlita sig på. Man var två i varje bil och skulle köra enligt givna koordinater. På rutten fanns det även uppgifter som man fick poäng för, till exempel att backa in mellan käglor. –Själv var jag observatör. Det var en regel att man skulle köra enligt trafikreglerna. För att vinna skulle man även klara rutten perfekt, man fick straff om man inte kom till alla ställen och så vidare.

Kårkarriären har satt sina spår

Nu sitter Tico med i styrelsen i SHS Understödsförening och i fastigheten Casa Academicas styrelse. I och med det har han fortfarande en del att göra med studentkåren. –Jag kan konstatera studielivet går vidare precis som förut. Det är ganska många samma teman som diskuteras. Vem har lämnat det ostädat, lamporna eller musiken på och ytterdörren olåst efter festen. Nu fungerar inte den här WC:n, och vad fan är det här och vem har gjort det? Och inget vet någonting såklart! säger Tico och skrattar. Tico har även ett bestående minne av sina studenkårsdagar hemma. Han och hans fru Laila lärde nämligen känna varandra när de satt i samma styrelse 1983.

Michaela von Wendt. Studerade på Hanken 1999- 2004 Huvudämne: Organisation och ledning Kåraktivitet: EAG, Casa Nostra, chefredaktör för Hankeiten, medlem i delegationen och ShsWeb, informations- och PR-ansvarig i styrelsen 2002 & halva året 2003 VD för Lundia Oy Motto: Allt är möjligt - det handlar bara om vilja!

Hanken och SHS följer alltid med Michaela von Wendt. Hon har varit på 10 SHS-årsfester och åtminstone en till lär det bli, eftersom hon är ordförande i SHS Understödsförening i ett år till. När Michaela gick på Hanken fanns inte de sociala medier vi är vana med idag, däremot introduceras Hankens egna motsvarighet till Facebook: ShsWeb. Där kunde man driva blogg och diskutera under pseudonym.

Micaelas kårkarriär började i Extra Aktiva Gulisar 1999, och efter det blev hon medlurad till Casa Nostra. – Jag säger medlurad för att jag faktiskt inte var så ivrig från första början, men det visade sig sedan vara den bästa övertalningskampanjen under hela min studietid. Det var i CN och festkomittén jag träffade mina bästa vänner och insåg hela kårens omfång och allt vad man kunde göra där.

Ett år som chefredaktör

Michaela var chefredaktör på Hankeiten på tiden när den fortfarande postades hem till varje Hankenstuderande fem gånger om året. På chefredaktörsposten trivdes hon bra, och det var även där hon fick prova på ledarskap för första gången. –Det var då jag för första gången fick vara ledare för ett team, och fick också lära mig om processer och projektansvar. Det har jag haft mycket nytta av i arbetslivet, säger Michaela som numera är VD på Lundia oy.

Medan Michaela var chefredaktör lanserades flera nya kolumner som blev populära. En av dem var Stjärnskott, som presenterade småkändisar och människor på Hanken med dolda talanger. Till exempel intervjuades Casas dörrvakt, samt en hankeit som spelade fotboll på hög nivå och till och med blev Veikkausligans målkung ett år. I varje nummer kunde man läsa en kolumn skriven av någon i Hankens personal, men det gällde också att förhålla sig kritiskt till studentkåren och Hanken. Hankeitens anonyma skribenter tog bland annat upp de stora, sura lapparna som uppmanade att inte ta ut kaffekopparna från matsalen i en satirisk artikel. Ironin gick inte hem hos alla. Förvaltningsdirektören tyckte nämligen att studentkåren visade “flagrant brist på omdöme”, och ville därmed inte delta i personalens kolumn när han blev tillfrågad.

SHS goes online

Medan Michaela var chefredaktör höll Anssi Ruohtula på att koda ShsWeb, som kom ut 2001. ShsWeb var en egen online-community för Hankeiter där man kunde blogga, publicera artiklar och diskutera. – Det var väldigt nytt och spännande då. Facebook fanns ju inte - folk hade precis fått e-postadresser.

Med tanke på att Zuckerberg & company grundade Facebook som ett nätverk för Harvardstuderande år 2004, kan man konstatera att ShsWeb var banbrytande.

– Jag vet att många studerande från andra universitet var lite avundsjuka på oss, för vi var de enda som hade diskussionskanaler. Tidigare publicerades bilderna från festerna i Hankeiten, men i och med ShsWeb gick det att få ut dem på webben redan nästa måndag. – Jag minns vår första digikamera. Det fanns plats för typ tio bilder på minneskortet och det tog en halv timme per bild att överföra dem till datorn. Det viktigaste var ändå att ShsWeb fungerade som informationskanal för kåren och att det nu gick att få ut information snabbt till alla Hankeiter. Kommunikationen om kommande evenemang och dylikt sköttes även via Hankeiten och Nötte. Nötte var ett enklare blad med en gul A4 som framsida. Den skrevs ut varje måndag morgon och distribuerades i Hankens matsal, där den lästes flitigt under resten av veckan. Idag finns Nötte inte kvar i Helsingfors, däremot heter SHSV:s motsvarighet till Hankeiten Nötte.

Sillisen som ledde till rubrik i kvällspressen

Efter chefredaktörsåret var Michaela PR- och informationsansvarig i styrelsen. Från sitt styrelseår minns hon bland annat en sillis i Stockholm som ledde till rubriken “Sexskandal på Handels” på Expressens framsida. SHS styrelse och CN var inbjudna till Stockholm av Programutskottet och studentkårsstyrelsen vid Handels. –Jag minns att vi hade en jätterolig sillis med svenskarna. Följande måndag stod det “Sexskandal på Handels” i Expressen. Det visade sig att att en gulis på Handels hade anmält att det sjungs olämpliga sånger på Handels sillfrukost till kvällspressen. – På Handels försvarade man sig att man inte visste hur detta kommit till sig, att det måste nog ha varit finländarna som låg bakom det! Michaela minns dock att de inte själv tyckte sig bära hela skulden. Även finska medier blev intresserade och SHS ordförande intervjuades av Yle radio. Det hela blev sedermera upprätt. Michaela påpekar att hon är glad över att kulturen har förändrats sedan dess och att de fula och sexistiska sångerna inte sjungs längre.

Valborgstraditioner och DJ på Casa

I år ser det inte ut att bli något typiskt Vappen-firande i Kajsaniemiparken, vilket har varit en tradition för Michaela sedan hon satt i barnvagn. Flera år fick hon även sitta vid Hankens bord. Först i egenskap av organisatör när hon var med i CN, och därefter som gäst när hon var styrelsemedlem och patet. –Första maj tycker jag är mycket roligare än valborgsmässoafton. Att ta på sig studentmössan, solglasögon och någon häftig utstyrsel och sedan äta lång brunch och dricka champagne hela dagen - det är ju det bästa som finns! Michaela var ofta med och ordnade första maj -jatkon och andra tillställningar på Casa. Under sin tid på SHS lärde hon sig inte bara projektledning, men också hur många centiliter ett snapsglas rymmer, hur många flaskor som bör införskaffas och hur mycket rostbiff som går åt. Det har senare visat sig vara bra att ha att ha erfarenhet av att ordna sitz:

– Vissa kan tycka att det är jobbigt att ordna fest för 40 personer, men jag tycker inte att det är något problem! Michaela hann också vara DJ på Casa medan hon var med i CN. Den som var DJ hade en enorm väska med CD-skivor att välja mellan. Kåren prenumererade på CD-skivor, och varje månad fick man en ny skiva med de populäraste hitlåtarna just då. – Man spelade de senaste skivorna och gamla godingar. När jag frågar vad som var den hetaste låten på Casas dansgolv i början av 2000-talet behöver Michaela inte tänka två gånger. –Nog var det ju Darude - Sandstorm. Carola - Fångad av en stormvind gick också alltid hem.

En gång hankeit, alltid hankeit

Efter sin studietid har Michaela uppehållit en nära relation till Hanken och studentkåren. –Det känns inte som att Hanken är så långt borta. Efter att jag fick examen har jag suttit i alumnrådet, pratat om ämnesval, hållit workshopar och nu är jag med i SHS Understödsförenings styrelse. Så det känns lite som om jag aldrig riktigt har slutat på Hanken.

Tycker Michaela att något var bättre förr? –Nej, tvärtom. Jag tycker att det är roligt att se hur studentkåren och Hanken utvecklas och jag tycker att man ska leva i tiden. Men man kan säga att alla generationer skapar sina egna “det var bättre förr”. Studentkåren är en suverän plattform för att våga sig på nya saker, och det är bra för kåren att vara bland dem första som provar nya teknologier, menar Michaela. Men det är också roligt att märka att ganska mycket är sig likt: – Krasst sagt uppfinns hjulet på nytt årligen på studentkåren, eftersom en stor del av gruppen byts ut varje år. Många saker som vi funderade på i millennieskiftet funderar ni på än idag - samma utmaningar och möjligheter. Men varje årskull sätter ändå sin egen prägel på det.