Kylteripäivät 2018

ENTREPRENÖRSKAP OCH DEN MÖRKA SANNINGEN

Kylteripäivät eller kanske mera känt som KYPÄ ordnades i år 25-26.1 av Suomen Ekonomit - Finlands Ekonomer på Sokos Hotel President och Tennispalatset. Kylteripäivät är ett seminarium för ekonomistuderande i Finland med en ökänd efterfest samt zillis.

Jag kommer ihåg när jag som första årets studerande hörde om Kylteripäivät. Evenemanget var obekant, själv kände man ingen som var påväg eller som varit på hela evenemanget för den delen. Därmed nickade man snällt då dåvarande Kylli Linkku rekommenderade evenemanget, men i själva verket hade man inga tankar om att våga trycka på ‘going’ knappen. Förra året nappade jag i sista minuten åt mig en biljett i efterhand och hängde med på äventyret, i år deltog jag som styrelseledamot och kan glatt meddela att båda åren var en succé. I år fick jag dessutom ett presspass i handen för att kunna dela med mig lite av talarnas visa ord.

Efter ett uppfriskande morgonmål satt vi oss ner i salen, testade att chat väggen och fiilisen var på topp och sedan körde seminariet igång. Först ut på scen var Eero Kiiski, Finlands Ekonomers nyaste styrelsemedlem

som berättade om sina tider på KYPÄ. Han följdes av Anita Lehikoinen från undervisning- och kulturministeriet. Utav Lehikoinens tal kan jag dra en enkel slutsats att vi finländare är glada och nöjda, men att undervisningen har tagit ett språng i utlandet och vi har enbart lett brett och konstaterat att vi är väl glada och nöjda. Det behövs alltså en push i undervisningen och den har undervisning- och kulturministeriet tänkt nå via Suomi 100+ initiativet - för de intresserade finns det material om engagemanget på nätet.

För er som inte deltagit i KYPÄ förut kan det bra hända att evenemanget hittills inte verkar allt för spännande. Men organisatörerna är smarta, de kör igång med de officiella taltulerna och den hårda faktan i början och sedan lättare de under dagens gång. En skön mellanlandning och dagens nästa talare var vår alldeles egen Heidi Schauman, chefsekonom på Aktia. Schaumans presentation var i linje med hennes titel, hon tog upp oroväckande element i marknaden men även gnistor av hopp. Bland annat noterar hon att förtroendet till ekonomin i Finland är god och exempelvis VOX-indexet är relativt stabilt. I första hand kan detta låta positivt, men Schauman lyfter upp att tillväxten i marknaden för tillfället byggs

Årets höjdpunkt var Merkantila Klubbens egna Alf Rehn, som nuförtiden bosatt sig med fru och son i Köpenhamn. Alf brinner för entreprenörskap men hade en allmän åsikt att fokuset på entreprenörskap i samhället är fel. Han diskuterar hur de dummaste idéer, de idéer som ingen ängel vill donera pengar åt ofta är de sämsta eller de bästa idéerna; men framförallt är de de idéerna som en individ lär sig mest ifrån. På engelska lyder ett av hans citat “If everyone nods at an idea it is most likely a bad idea. If someone tells you it is insane, it is probably good.” Han rekommenderar därmed studerande att testa på galna saker, framförallt under studietiden då det inte finns så mycket att förlora. Som professor själv noterar han dock att universitetsutbildningen ändå spelar en stor roll i studerandes utveckling, men motstrider sig att föreläsarna

kan förutspå framtiden och veta vad en elev bör veta om tio år i framtiden. Utbildningen är till för att lära studerande att tänka och tycka, inte för att kunna lista organisationsteorier till punkt och pricka.

Under presstillfället öppnar Rehn upp ämnet entreprenörskap ytterligare. Han påpekar att alla människor är innovativa men att alla individer har olika nivåer av mod för att uttrycka denna innovation. Modet måste därmed byggas upp genom att våga ta risker, dumma risker ibland men ändå inte allt för stora risker. Rehn berättar om sina egna kurser på University of Southen Denmark. Som första hemläxa i en entreprenörskapskurs ber han sina elever att söka upp alla dokument som behövs för att grunda ett företag. Eleverna kommer alltid lika förvirrade till nästa lektion med ett endaste papper i hand - den första lärdomen i hand, det var inte alls så svårt. Jag rekommenderar varmt att följa denna man på sociala medier, han är både smart och rolig.

Efter en snabb lunchpaus och en intervju med en personlig tränare som diskuterar hälsa och påpekar att det viktigaste är att vara ärlig år sig själv stiger Mikko Alasaarela upp på scen. Alasaarelas slutsats är att de finns en risk av att vi människor aldrig kommer att behöva tänka då artificiell intelligens tar över. Han visar smått skrämmande

algoritmer som bland annat kan räknat ut exakt vilken produkt som skall marknadsföras åt dig förrän du själv vet om att du behöver produkten. Skräcken i rummet blir inte bättre då Marcus Murray stiger upp på scen. Murray är en så kallad anti-hacker och visar oss hur enkelt det är att få fram någons lösenord eller att kontrollera någons videoövervakningssystem. Utöver att det är enkelt finns det i dagens samhälle hela byar som jobbar med datainträningar, en miljard verksamhet som enbart växer. För att jobba emot denna utveckling på ett samhälleligt plan måste inkomstgapet minskas och på personnivå måste vi helt enkelt tänka för oss vad vi väljer för lösenord, hur vi sparar våra lösenord och vad vi delar för information om oss själva via nätet.

Efter seminariets lite mindre lyckliga slut far vi med skumvinsglas i hand mot hotellet och middagen. Trerätters middag följs av efterfest i det bästa sällskapet, det vill säga med framtida ekonomer. Trötta men ivriga far resten av befolkningen iväg på zillis och jag drar till skolan, obligatorisk föreläsning är ingen bra orsak att missa hela evenemanget, man kan alltid kombinera. Kylteripäivät 2019 står absolut på nästa års agenda.