Viking i Wisconsin

Brittingham Viking Organization ger ett stipendium för ett års utbyte till University of Wisconsin-Madison i USA. En av stipendiaterna i år är hankeiten Philip Nystén. Hankeiten intervjuade honom för att höra hur han har haft det.

Text: Elisabeth Björkman

Bild: Philip Nystén

“Jag ville se något lite större, där man hela tiden är så att säga cutting edge,” berättar Philip om sitt intresse för USA. Han har länge varit fascinerad av landet. “Kanske inte i politik och klimatfrågor,” lägger han till med ett skratt. “Men i världen är det ett av de större länderna.”

Så redan när han började studera på Hanken visste han att han ville till USA på sitt utbytesår. Exakt vart i USA han ville åka blev klart när han läste mer om stipendieorganisationen Brittingham Viking Organization som skickar studeranden mellan Madison i Wisconsin och Skandinavien, i båda riktningar. “Under och före ansökningen blev det ytterst klart att det är ett toppenalternativ att åka till.”

Det här är hans första besök till USA och första gången han bor utomlands. “Min familj och släkt är rätt så internationell så det känns naturligt att göra det.”

Från filmer och annan populärkultur hade han fått en uppfattning om livet i USA. “Det är definitivt ett land byggt för bilar. Det är kritiskt att ha en bil för allting är så stort, både vägar och distanser,” nämner han som exempel på de förväntningarna som stämmer överens med verkligheten. Stereotypin om att amerikaner är stora och tar mycket plats blev i sin tur totalt krossad.

Till utbytet hör också mycket resande. Hittills har han hunnit besöka Three Lakes i norra Wisconsin, Chicago, Minneapolis, Colorado… Och många fler resor är planerade. Bilen är avgörande för att kunna se både staden, staten, och flera dagars roadtrips längre bort.

Utbytet görs tillsammans med så kallade “travel partners”, det vill säga andra stipendiater. Philips medresenärer är en student från Danmark och en från Norge. De delar ett hus i Madison och reser tillsammans. “Vi spenderar mycket tid tillsammans, dock studierna är helt individuella.”

Den här hösten har Philip inte läst ekonomiska kurser. “Närmast ekonomi har jag läst en kurs som heter Management and Human Resources Negotiations… Så har jag en kurs som heter Black Music and Afro- American Cultural History.” Utöver det har han läst en kurs i Legal Studies om feldömda fall och som en roligare kurs har han gått Ballroom Dancing. “Det är lättande att ha på en tung vecka, att i två timmar få dansa vals.”

Den största skillnaden i undervisningen är den tunga betoningen på så kallade “readings”, det vill säga artiklar och uppsatser professorerna begär som förhandsläsning inför föreläsningar, utöver själva kursboken. “En annan, kanske inte lika drastisk skillnad, är att det är jättemycket betonat på midterms. Det finns åtminstone en, ofta två i de kurserna som går här. Det är inte ovanligt att ha upp till fyra heller, och så ännu på det ha finals i slutet.” Dessutom är utbudet av kurser enorm - varje termin går cirka 2500 kurser.

Studielivet utanför föreläsningssalen skiljer sig också. “Här är “greek life” en stor grej,” berättar Philip. “Fraternities, sororities, alltså klubbhus för män och klubbhus för kvinnor. Om du tittar på en American Pie-film från USA så får du en ganska bra “faktuell” källa av hur det är i grekiska livet,” skrattar han. Utöver det cirkulerar det mesta kring otaliga mindre klubbar som fokuserar på sin egen nisch och samlar studenter enligt intressen, en motsvarighet skulle vara HankSki eller Hankadventure. Det finns hundratals klubbar att välja mellan - Philip har gått med i en Hofeers outdoors-klubb där han varit ute och dykt. “Det finns en klubb för allt möjligt - till och med en som heter Fantasy Football for Finance Students!”

Åldersgränsen för att konsumera alkohol är högre i USA så festande är aningen lugnare. “Det finns inte riktigt någonting som heter sitz.” Nattlivet i Madison är ändå levande. Universitetsstaden kryllar av studenter som går ut.

Att bo i Madison är rätt så lika som att bo i Helsingfors, säger Philip. “Public transport är så att man klarar sig till universitet och tillbaka med buss, men allt annat är ganska off-limits om man inte har en bil,” tillägger han.

Snart är det Thanksgiving, vilken Philip kommer att fira hos en tidigare viking-stipendiat. Det är en annan aspekt av utbytet, utöver studierna och resandet. “Man blir invald i ett nätverk av otroliga människor från diverse olika bakgrunder.” Det har varit betydelsefullt för honom och kommer att förbli även när utbytet är över. Han har träffat många tidigare stipendiater som visat honom staden och välkomnat honom till sina hem. “Jag tror inte någon annan organisation har kommit fram till samma familjekänsla som det här.” Det var en av orsakerna bakom varför han ansökte stipendiet.

Det var något av en tillfällighet att han hörde talas om stipendiet. “Jag satt på Hanken på femte våningen, och en tidigare stipendiat råkade gå förbi och frågade mig om jag var intresserad av att studera ett år i USA.” Så blev han inbjuden till att lyssna på stipendiatens presentation av sina upplevelser. “Jag funderade länge för mig själv att det här inte kan vara sant,” trodde Philip först, men när han läste mera om organisationen kom han fram till att det stämde och då visste Philip att det var något för honom. Ansökningsprocessen varierar från år till år. Till Philips ansökan behövdes CV, studieutdrag, motivationsbrev och en intervju. “Det är en upplevelse att gå på den intervjun,” tillägger han och ler hemlighetsfullt.

Som en hälsning till läsarna vill Philip säga att ta ett extra steg och lägga lite mera möda i ansökan till utbytesstället. “Det lönar sig,” försäkrar han. “Det här har varit mina bästa tre månader hittills.”