Svenska birdies

Golfsporten delar arena med hela naturen. Samexistens är viktigt, även om det kan vara irriterande med höga ruffar, envetna flugor och skrattande måsar. Här bekantar vi oss med det fågelliv som finns på landets golfbanor.

AV PEDER EDVINSSON FOTO ADOBE STOCK

Vi trivs vid golfbanan!

PÅ FAIRWAY OCH GREEN

Ärlor: Vanligast är sädesärlan – svart, vit och grå med en vippande stjärt letar den insekter på de finklippta områdena. Håll också utkik efter gulärla under vår och höst.

Gäss: Grågäss, kanadagäss och vitkindade gäss gillar golfbanor: här finns växande gräs i mängder och tack vare alla golfare vågar sig inte fiender som rävar för nära.

Trastar: De vanligaste är koltrast och björktrast, men taltrast, rödvingetrast och dubbeltrast kan också leta mat på banan. Troligast att höra är taltrast och koltrast, och koltrasten är den där som prasslar bland löven på marken i snåren.

I BUSKAR OCH SKOG

Sparvar och finkar: Sveriges näst vanligaste fågel är bofinken och syns den inte så hörs den överallt. De två som smyger i buskarna är gråsparv och pilfink – mer tystlåtna, men mysigt tjirpande. Pilfinken är den med svart prick på kinderna.

Mesar: Ofta orädda och nyfikna fåglar, de lär kolla in den som lägger in en boll i skogskanten. Talgoxen är den svartgula med slips, blåmesen är mindre och blågul.

Sångare: En stor grupp fåglar som man hör snarare än ser. Lövsångaren är Sveriges vanligaste fågel, men få har sett den – lyssna efter den finstämda sången. Gransångaren är snarlik, men har ingen skönsång att bjuda på, däremot är lätet »chip-chap-chop-chip« lätt att känna igen. Mest högljudd är näktergalen som har med sig en hel rytmsektion ut i skogen.

Hackspettar: Trummar på stammar om vårarna, men är ganska högljudda resten av året också. Större hackspett är vanligast, men gröngöling och spillkråka ses också blad gamla, grovstammiga träd.

VID VATTEN

Änder och vattenfågel: Gräsänder finns överallt och kan trivas riktigt bra i och kring banans vattenhinder. En riktig skönhet är svarthakedoppingen som gärna flyttar in i dammar.

Måsar: Under British Open i år snodde en silltrut Madeleine Sagströms boll. Det kommer att hända igen – fiskmås, skrattmås, gråtrut och silltrut är nyfikna av sig och finns ofta i golfares närhet, inte nödvändigtvis vid vatten.

Fiskgjuse: Ett plask i sjön kan vara en fiskgjuse som dykt efter fisk. Den här rovfågeln står stilla ett tiotal meter uppe i luften med vingarnas hjälp, det kallas att ryttla, och spanar ner under ytan inför ett dyk. På väg från fisket håller den bytet i klorna, alltid med fiskens huvud riktat framåt.

UPPE I LUFTEN

Rovfåglar: Ormvråk och havsörn kan man se glidande fram genom luften. Snabbare rovfåglar är duvhök och sparvhök och de gör gärna attacker på småfåglar upp till en duvas storlek.

Svalor: Vanligast är ladusvalan som känns igen på sina extra långa stjärtspröt. Hussvala finns också kring golfbanor, helst kring klubbhuset, och har ett vitt fält mellan rygg och stjärt. Den där blixtsnabba svalan med likformade vingar och som låter »srrriiiii« är en tornseglare, och alltså ingen svala.

Sånglärka: Återkommer till södra delarna redan i slutet av februari och är vanlig upp till halva Sverige. Hanen gör höga, drillande sångflykter över ruffen – ibland hundra meter rakt upp i luften.

Tips för golfande hobbyornitologer

Spana under tidig morgon: På våren är sångfåglarna vakna redan vid soluppgången och det är ett bra läge för den som går en tidig runda att lyssna på lätena och klura ut vad som hörs.

... eller eftermiddag: På engelska pratar man om de varma timmarna efter att solen stått högst på himlen som eagle hour. Större rovfåglar som örnar och vråkar utnyttjar då den stigande luften för att ta sig högt upp för att förflytta sig eller för att spana efter mat. Under flyttsäsong vår och höst kan man även få syn på tranor och andra stora fåglar den här tiden på dagen.

Kikare: Minikikare är svåra att hitta fåglar i eftersom kombinationen förstoring och liten frontlins ger ett snävt synfält. Gör plats i bagen för åtminstone en 8x30-kikare – den har åtta gångers förstoring och en frontlins på 30 millimeter.

Appar: Numera finns appar som känner igen både bilder på fåglar och fågelsång. Två appar som är gratis är Merlin BirdId (för bilder) och Birdnet (för läten), båda har stor träffprocent. Portabla fågelböcker finns också att ladda ner, mest använd är Fågelguiden.

Geografi: Sveriges fågeltätaste landskap är Öland och Skåne, på grund av sina lägen långt söderut är de särskilt heta under vår och höst då många fåglar flyttar. Intill Grönhögens bana på södra Öland har många rara fåglar setts, liksom kring banorna på Falsterbonäset – totalt har 362 fågelarter noterats på Näset. Men fåglar finns överallt! ❍

Gulärlan rastar på golfbanor främst under hösten.

Kanadagåsen och andra gäss betar gärna på fairway.

Gråsparven ses kring klubbhusets buskar och fikabord.

Sånglärkan drillar högt upp i skyn på försommaren.

Ladusvalan har lång stjärt – bra minnesregel.

Ormvråken håller sorkbeståndet under kontroll.

Lövsångaren sitter gärna och sjunger out-of-bounds.

Större hackspett – hona till vänster, ungfågel till höger.

Gräsandshanen har alltid en knorr på stjärten.

Fiskgjusen ser till att rikta fiskens huvud framåt.

BIRDIE, EAGLE OCH ALBATROSS – GOLFENS MEST EFTERTRAKTADE FÅGLAR

Ordet »bird« användes i amerikansk engelska för att beskriva något snyggt, schyst, coolt, grymt eller fett – för att använda några svenska ord för samma sak.

Enligt en populär historieskrivning användes ordet birdie för ett slag under hålets par i golf för första gången på Atlantic City Country Clubs hål 2, 1903. När en av spelarna la upp sitt utslag bara centimeter från hålet sa en medspelare: »That was a bird of a shot« (ungefär »Vilket asgrymt slag!«). Uttrycket spred sig sedan som birdie.

Samma spelare i Atlantic City lär ha börjat använda eagle för två under par – en större fågel (örn) för en större prestation, helt enkelt. Om de någonsin slog tre under par kallade de det double eagle, för benämningen albatross lär ha uppstått i Storbritannien. Samma logik användes där: albatrosser är större än alla andra fåglar – de största arterna kan mäta 340 centimeter mellan vingspetsarna.