Impuls 2014 1

happiness i sundsvall

Nr 1 Februari 2014 Årg 47 30 kr

Respekt och glädje

tema mat

Studieförbundet Vuxenskolans tidning

Matilda gick från labb till gårdsmejeri Elin på Lovö satsar på ekomjölk

11 sidor special

…och så Sverige Run puls, noter t, at och kryss

”Vägen till hjärtat går genom magen”

Alexandra Pascalidou

ny krönikör i impuls

Ingång

ledare // innehåll // brev // #1 2014

anders öhberg, ansvarig utgivare

Breda överenskommelser gynnar svensk fortbildning

S

enast den 18 mars ska regeringen presenden som inte har en klar bild över vad man vill eller tera förslag om sin syn på den framtida i grunden är skeptisk till en verksamhet kanske det folkbildningspolitiken. Det är första gångräcker att agera med en utvärderingsfaktor framför en sedan 2006 som den centrala politiska ögonen. Men för den som vill mer och ser ett värde makten tar ett samlat grepp över folkbildi att människor får redskap att växa är det inte tillningspolitiken och förväntningarna är stora på att räckligt. Där går en tydlig skiljelinje.

Maria Arnholm och departementet kommer med ofFolkbildningen är inte rädd för utvärderingar – fensiva förslag om hur hon och regeringen vill se en tvärtom ser vi fram emot att få verktyg och utvärderingsrapporter som skapar legitimitet för att gå vida”folkbildning i tiden”. re. En rätt utformad utvärdering är ett redskap för att 2006 valde regeringen i brett samförstånd att föreslå en ordentlig satsning på folkbildningen. Nya utveckla verksamheten, om det utgår vi ifrån att vi är resurser tillfördes. Den breda politiska överenskomhelt överens med folkbildningspartierna i regeringen. melsen, vilket är det sätt som folkbildningspolitiken För alla som ser bildning som en väg för människor hanterats över tid, visat sig vara framgångsrik och vi med olika förutsättningar att växa och förverkliga utgår ifrån att regeringen väljer samma modell den sina drömmar, är folkbildning en grund. här gången. Allt annat vore ett misstag. anders öhberg Många är de individer som genom stuAtt Riksrevisionens rapport och diecirkeln och folkhögskolekursen fått Amnås utredning är en grund i arbetet är nya möjligheter, påbörjat en personlig naturligt, men det får inte stoppa vid det. bildningsresa och därmed vuxit som inVi, och folkbildningssverige med oss, har divider. Vilken betydelse folkbildningen en förväntan på en folkbildningsproposition som innehåller: har för män­niskor w En tydlig markering av att regeringen i som hamnat utanför studieförbund och folkhögskolor ser en systemen är just vad resurs för att utveckla individen och därett framtida utvärmed tillför utökade resurser deringssystem ska w En minskad detaljstyrning av folkbildvisa på. Då får riksningen och i stället betoning av ”fritt och frivilligt” dagen det underlag den bew En markering av att studieförbund och folkhögskogärt för att se att resurserna lor ska öka sin profilering används i enlighet w En utvärderingsmodell som känns legitim för såväl med syftena. anslagsgivare som folkbildningen men inte innebär Senast den stora administrativa belastningar som drar resurser 18 mars får från verksamheten. vi svar på om våra förväntDet är lätt att fastna i kontrollfrågor och evidensningar infrias.« baserade utvärderingar, vilket inte minst moderata politiker älskar att göra, oavsett det handlar om anders öhberg anders.ohberg@sv.se folkbildning, skola eller riskkapitalförsörjning. För

»Vi ser fram emot att få verktyg som skapar legitimitet att gå vidare.»

anders tre bästa 2 impu l s nr 1 201 4

Ljusare tider stundar vilket förhoppnings­ vis inkluderar också lägre opinionssiffror för Sverige­ demokraterna och därmed ett tolerantare klimat.

”Mitt val” på sju orter är SVs satsning för ökat valdeltagande för personer med intellektu­ ell funktionsnedsättning.

Folkbildning gör skillnad.

Storebror ser dig mer, oftare och med allt mer sofistikerade meto­ der, utan större debatt. Är tv-soffan viktigare än integri­ tetskampen?

Omslagsfoto Pavlos Efthimiou

Impuls ges ut av Studie­förbundet Vuxenskolan och kommer ut med åtta nummer per år. redaktion Telefon 08-587 686 00 Fax 08-87 686 03 Postadress Box 1109 111 81 Stockholm Besöksadress Franzéngatan 6 E-post impuls@sv.se Internet www.impuls.nu Ansvarig utgivare Anders Öhberg 070-626 38 88 anders.ohberg@sv.se Redaktionssekreterare Mats Nilsson 08-587 686 39 mats.nilsson@sv.se Grafisk form och layout Anders Gustafson Editor Publishing AB anders@editor.se Annonser Cecilia Lindstrand Ardeo Media Tel 040-16 54 86 cecilia.lindstrand @ardeo.se Tryck och repro Sörmlands Grafiska AB Katrineholm Kundtjänst Prenumeration Helår 225 kr Claudio Briones 08-587 686 46 Pg: 9 11 18-0 Adressändring Claudio Briones claudio@sv.se

Vi förbehåller oss rätten att publicera allt material även i elektronisk form.

Redaktionen ansvarar inte för insänt, ej beställt material.

Impuls är medlem i Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: 30 300

”

Regeringen bör dra tillbaka utredningen om Lättläst (SOU 2013:58). Förslaget att öka den statliga styrningen över litteratur och nyhetsförmedlingen till de som behöver lättläst är oacceptabelt och för tankarna tillbaka till ett system som skulle kunna definieras som ”återomyndigförklarande.

(SV i sitt remissvar)

brev och sms

innehåll

Tipsa gärna om vad som händer i din SV-avdel­ ning! Och inte minst tyck till om Impuls, både utseende och innehåll.

Sms: 0708-553081, Mejl: impuls@sv.se eller mats.nilsson@sv.se

läst på sociala medier Kluriga gubbar

12 4 Ekologiskt på Ekerö

miljö. Elin Rydström driver med sin familj Lovö

Prästgård, en ekologisk mjölkgård på Ekerö utanför Stockholm.

» Jag hörde om kursen i förra veckan och köpte en surfplatta direkt.

levande landsbygd. Matilda Johansson sadlade

om från molekylärbiolog på ett labb i Stockholm till osttillverkare i Lida i Småland.

Aina Lindström om en kurs för seniorer i SV i Härnösand (Allehanda.se)

16 Mat förenar…

krönika. Alexandra Pascalidou skriver om mat som förenar men också kan skilja oss åt.

26

18 Vad händer med Sverige?

Kristian Lundbergs nya bok, ett litterärt reportage om Sverige i dag. Han slog igenom med ”Yarden” och har sedan dess skrivit flera romaner och diktsamlingar.

4

sidan 16

Daddy Musesa arbete på SV. Hans passion är konst och han fortsätter att måla.

»Vad ska vi äta idag? är det första greken frågar efter morgonkaffet.»

30 Happiness med respekt

dessutom i detta nummer

26 Från Kinshasa till Varberg

integration. I väntan på uppehållstillstånd fick

sv sundsvall. Respekt för varandra är viktigt. Det

pratar Happinessdeltagarna i Sundsvall om när de besöker skolor. Ledare är Annelie Nordin, hälsooch träningscoach med stort ideellt engagemang.

Solveig Åmvall, vice ordförande i Sibbhults hembygdsförening om en studie­cirkel tillsammans med SV om ”Sibbhults kluriga gubbar och snälla tanter” (NorraSkåne.se)

Seniorkurs

14 Osttillverkning i Lida

porträttet. ”Det här är inte mitt land”, heter

» Det var många som anmälde sig men inte fick plats i fjol. Därför ville vi fortsätta. Men intresset var så stort att vi inte heller i år kunnat säga ja till alla som visat intresse.

16

10 Sverige runt 22 Puls Existentiell hälsa // Lena Bergquist 29 Tio frågor Gunnar Rhodin 32 Materialtips 34 Kryss 35 Noterat 36 Baksidan Sara Haraldsson // Ett jämställt civilsamhälle

Skaparfestival » Jag hade hört talas om att det fanns syfestivaler i andra delar av landet och 2012 hade jag möj­ lighet att vara med på festivalen i Borås.

Jag kände att det skulle vara kul att göra något liknande på Got­ land, men med lite mer festivalkänsla där det inte är så inriktat mot försäljning.

Carina Norderäng om en skaparfestival med design och redesign på Gotland den 8 mars, som anordnas av SV, Röda Korset och Gotlands folkhögskola i Hemse.

(Helagotland.se)

n r 1 2 014 i mpu l s 3

miljö » ekologiskt jordbruk

Lovö Prästgård har flera typer av kor. 2012 föddes den första kon av rasen Brown Swiss på gården. foto: elin rydström

4 impu l s nr 1 201 4

Familjen Rydströms 40 Hedemorahöns får varje sommar kycklingar som rekryteras till besättningen. foto: elin rydström

Lantbruk som börjar ge eko På ett par decennier har det ekologiska gått från att ses som en flummig ideologi till en seriös produktionsform.

Men än används bekämpningsmedel och konstgödsel på över 80 procent av Sveriges jordbruksmark. Impuls har tittat närmare på eko-lantbrukets vinster och utmaningar. text louise fauvelle

elin rydström

»För mig är det ekologiska lantbruket så naturligt. Men när mina föräldrar ställde om fanns det grannbönder som skrattade lite åt det.»

Elin och sonen Leo beskådar nyckelpigor i ett lass med havre. Nyckelpigorna är nyttodjur som håller bladlössen i schack.

Foto: Fabio Galli

D

en vita himlen smälter ihop med snön som ligger som ett tunt täcke på Lovö Prästgård. Det är en kall och stilla januariförmiddag och det enda som bryter tystnaden är råmandet från en av de falurödfärgade ladorna. I början av maj släpps de 35 korna ut på bete i sex månader. Till dess får de hålla till godo med att skutta runt i snön ett par gånger i veckan. Lovö Prästgård är en ekologisk mjölkgård i Ekerö strax utanför Stockholm.

– När vi kom hit på 80-talet var det mycket diskussioner om djurvälfärd. Pappa var klassiskt skolad, men både han och mamma hade ett starkt miljöintresse. De valde att ställa om till ekologiskt 1987, säger Elin Rydström, som driver gården ihop med sin familj.

Elins föräldrar har arrenderat

gården sedan 1985 – samma år som Krav bildades. Då var Elin bara sex år gammal men hennes mamma, som var veterinär, och pappa, som var lantmästare, hade drivit lantbruk förr, bland annat på en gård i Roslagen. I dag bor föräldrarna i ett litet rött hus med vita knutar, ett stenkast från korna i ladugården.

Elin, hennes man Karel och deras tre barn bor i ett annat hus lite längre bort. Tillsammans hjälps de åt med den dagliga driften.

– För mig är det ekologiska lantbruket så naturligt. Men när mina föräldrar ställde om fanns det grannbönder som skrattade lite åt det. De senaste åren upplever jag att konventionella bönder har gått från att löjliggöra det ekologiska till att se det som ett hot. Det tar lång tid att ändra folks uppfattningar, säger Elin.

Ekologiska lantbruk skiljer sig från konventionella bland annat genom balansen i växt- och djurhållningen; djuren äter i första hand foder från den egna gården, och stallgödseln används för att ge näring till åkermarken. Kemiska bekämpningsmedel är inte tillåtna. I stället jobbar man med förebyggande metoder som att variera grödorna från år till år och att odla motståndskraftiga sorter. Grödorna på familjen Rydströms marker har som första syfte att ge mat åt djuren.

– I och med att vi är en ekologisk gård ger vi framförallt korna grovfoder – gräs och hö – i stället för kraftfoder som till exempel vete och havre. Det beror på att vi vill att korna ska få utlopp för sitt naturliga beteende; de är gjorda för att beta gräs och därför vill vi ge dem det, säger Elin.

Hon tar med mig på en rundvand-

ring. Vi passerar en liten inhägnad i snön med ett tiotal Gotlandsfår och n r 1 2 014 i mpu l s 5

»

miljö » ekologiskt jordbruk

elin rydström

»Det är ingen som tycker att det är kul att sitta i en ogrässpruta.

Jag brukar säga att konventionella bönder är framtida ekobönder.» fortsätter in i ladugården där korna står, eller ligger, på rad och tuggar.

Den karaktäristiska, stickiga lukten av hö, mockor och varm ko fyller hela rummet. Elin greppar en skrapa och drar några tag för att göra rent runt korna; spillningen hamnar slutligen på gödselstacken bakom huset.

Korna mjölkas två gånger om dagen och Lovö Prästgård var en av de första som, 1991, började leverera ekologisk mjölk till Arla. I dag blir mjölken härifrån även till fil och grädde och säljs med märkningen KRAV/Eko till matbutiker i Stockholmsregionen.

– Som ekobonde möter du många människor som uppskattar ditt arbete, vilket gör jobbet mycket roligare. Så borde alla bönder få känna.

Det är ingen som tycker att det är kul att sitta i en ogrässpruta. Jag brukar säga att konventionella bönder bara är framtida ekobönder, säger Elin och skrattar.

Utöver att vara ekobonde sitter Elin

i styrelsen för Ekologiska Lantbrukarna – en intresseorganisation för landets ekologiska lantbrukare. Hon valdes in i styrelsen 2006 och är, tillsammans med ordföranden, den person som har suttit med längst.

– Vårt syfte är att kämpa för att 6 impu l s nr 1 20 1 4

det bedrivs bra forskning kring ekologiskt lantbruk, att regelverken är schyssta och att det finns bra ekonomiska förutsättningar. I dag får jag en miljöersättning för att jag låter mina djur gå ute och odlar ekologiskt och därmed inte förgiftar vattendrag, utan i stället bidrar till att det blir fler humlor och bin, säger hon.

Elin ser ett stort behov av mer kunskap kring ekologiskt lantbruk.

Historiskt sett har ekobönder själva fått vara uppfinningsrika och hitta alternativa metoder för att driva en gård utan bekämpningsmedel och kraftfoder.

– Det har inte funnits någon färdig infrastruktur när det kommer till exempelvis försäljning av ekologiska livsmedel. När jag tog kontakt med ett av de stora slakterierna i Sverige angående mina ekofår tackade de nej för att de menade att det inte fanns någon marknad. Så nu säljer jag mina får via ett lokalt slakteri direkt till konsumenten i stället, säger hon.

För att hålla markerna naturligt parasitfria får Gotlandsfåren och korna beta på samma marker. foto: elin rydström

Två gånger i veckan vintertid får korna komma ut i snön.

Under sommarhalvåret går de ute dygnet runt. foto: elin rydström

Vi fortsätter förbi korna i ladugår-

den och in i nästa rum där kalvarna går i lösdrift i en stor spilta. De kommer fram till regeln och vill hälsa. I en skottkärra med hö intill ligger en katt och sover.

– När man står och väljer livsmedel i butiken måste man känna till berättelsen bakom produkten för att förstå varför ekologiskt kostar

Fördelar med ekologiskt jordbruk

w Ingen användning av kemiska bekämp­ ningsmedel och en större variation i odlingen. w Det gynnar den biologiska mångfalden och ger inga rester av bekämpningsmedel i livs­ medlen. w På ekologiska gårdar har djuren större ut­ rymme och får gå utomhus.

några kronor mer. Men på längre sikt borde det inte vara så. De som skonar grundvattnet borde ju ha lägre produktionskostnader, inte högre. Sedan önskar jag att Sverige, som har varit duktiga på forskning och hållbarhetsfrågor, verkligen ska satsa på att bli ledande inom detta när det gäller lantbruket, säger Elin. Även om ekobönder har tampats lite i motvind har utvecklingen inte stått stilla på forskningssidan. Sedan 2010 har Sveriges Lantbruks­ universitet, SLU, ett centrum med ett tydligt uttalat uppdrag inom ekologisk produktion och ekologisk mat – Epok. Att Epok inrättades berodde delvis på att universitet bedömde att det fanns ett behov av att ta tag i ekologiskt lantbruk som ämne, men också på att både myndigheter och lantbrukarna själva efterfrågade mer information och kunskap.

– Branschen har ju egna organisationer som Krav och Ekologiska Lantbrukarna som driver sina frågor. Men Epok är en mer opartisk aktör som har som syfte att ta fram och förmedla ny kunskap, säger Maria Wivstad, föreståndare för Epok.

Att det länge rådde brist på forsk-

ning kring ekologiskt lantbruk i Sverige, innebar att det inte fanns mycket information som kunde hjälpa lantbrukare att gå över till en ekologisk produktion. Först på

Nackdelar med ekologiskt jordbruk

w Vissa grödor är svåra att odla ekologiskt eftersom de är mottagliga för angrepp av svampar och insekter. w Ekologisk produktion kräver större ytor åkermark för att producera samma mängd mat som vid kon­ ventionell produktion. Det är problematiskt om det är brist på åkermark (i dag har vi dock inte brist i Sverige, åkermark läggs i stället ner).

lingsmetoderna har utvecklats har lantbrukare bättre förutsättningar att odla ekologiskt idag än för 20 år sedan. Nu finns fler sorters jordbruksväxter och grönsaker som kan stå emot till exempel svampangrepp och bättre metoder för att bekämpa ogräs. Man vet också mer om hur viktigt det är att växla olika grödor på samma mark för att inte sjukdomar och ogräs ska få fäste. Dagens ekobönder måste dock ständigt vara på tå och använda en rad metoder med precision och noga välja lämpliga sorter.

– Det finns många gårdar som visar att den ekologiska produktionen fungerar bra. Men vissa grödor är svåra att odla ekologiskt, exempelvis potatis och lök som lätt blir angripna av sjukdomar. Det finns då stor risk för låga skördar och det kan därför vara en utmaning att lägga om till ekologiskt, säger Maria.

Det är där den stora kritiken mot

1990- och 2000-talet har frågan börjat tas på allvar på universitetsnivå.

– Ekologiskt jordbruk sågs tidigare av många som en nisch som byggde mer på värderingar än på kunskap. Nu har det blivit ett erkänt sätt att producera och det ekologiska lantbruket har successivt byggts ut. Forskningen har ökat mycket på två decennier, säger Maria.

Hon tror att utvecklingen beror på att det förr var mycket åsikter, utan klara vetenskapliga belägg, kring huruvida ekologiskt var bättre för miljön och om det verkligen gav hälsosammare mat. Sverige förbjöd insektsgiftet DDT på 70-talet och senare har en rad medel med farliga egenskaper dragits in. Forskning, vid bland annat SLU, har visat att

Elin Rydström med familj driver Lovö Prästgård sedan 1985.

Foto: Johanne Barkman

även de bekämpningsmedel som i dag används mot ogräs och skadegörare hittas i sjöar och vattendrag och att de finns i mängder som kan göra skada i ekosystemen. Men det råder fortfarande diskussioner om bekämpningsmedlens vara eller icke vara och det finns olika syn på riskerna.

– Pionjärerna som började odla ekologiskt drevs både av en stark övertygelse och av erfarenheter om att konventionellt jordbruk var på väg åt fel håll. Det fanns fog för att det inte var hälsosamt med användningen av gifter, men många inom lantbruket bedömde ändå att riskerna var små, säger Maria.

Tack vare att kunskaper om od-

ekologiskt lantbruk ligger: i de låga skördarna. Ekologisk odling kräver större ytor åkermark för att producera samma mängd mat på konventionellt sätt. Kritiker menar därmed att marken utnyttjas ineffektivt.

– Det finns människor inom alla segment – forskare, personer på myndigheter, politiker och lantbrukare – som inte tror på den ekologiska vägen. Men jag tycker att kritik är positivt. Det behövs en diskussion och brytning av synsätt för att olika produktionssätt ska utvecklas, säger Maria Wivstad.

Hennes uppfattning är att framväxten av det ekologiska jordbruket har varit bra för branschen i stort.

Det har lett till satsningar på forskning där alternativa metoder har kommit fram som är till nytta för alla lantbrukare. Utmanandet av konventionella sätt har fört hela jordbruket framåt.

– Jag tror att det är bra med en relativt långsam utveckling av det ekologiska jordbruket, så att man inte lägger om i för snabb takt. Om kunskap och metoder saknas, så att produktionen inte fungerar tillräckligt bra, kan det i stället bli bakslag.

I dag skulle det vara mycket svårt att i ett slag lägga om allt konventionellt jordbruk till ekologiskt utan att odlingen av en del grödor skulle minska drastiskt, säger hon.

Det är lätt att få känslan av att det ”icke-ekologiska” jordbruket, eller det ”konventionella” som det

n r 1 2 014 i mpu l s 7

»

miljö » ekologiskt jordbruk brukar kallas, har varit norm i all evighet. Så är det förstås inte. Det industriella jordbruket, med en stark rationalisering och specialisering – som också inbegrep att användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel introducerades på bred front – kom efter andra världskriget. I Sverige blev det på allvar etablerat under 60-talet. Frågan som man kan ställa sig är: Hur hade man klarat jordbruket före dess?

– Man klarade sig förr, men det var samtidigt en osäkrare odling med större risk för låga skördar och missväxt. Många fler människor arbetade då också i jordbruket. Det som hände på 60-talet var att jordbruket förändrades snabbt. Jordbrukarna behövde försörja en allt större befolkning och specialiseringen medförde ett beroende av handelsgödsel och bekämpningsmedel, säger Maria.

Produktionen steg drastiskt, men

senare kom även baksidorna fram i ljuset; man upptäckte bland annat att de tidiga bekämpningsmedlen var farligare än man först trott, som DDT och kvicksilverbetning av utsäde. Idag finns andra frågor med i diskussionen, som att det intensiva jordbruket utgör ett hot mot biologisk mångfald.

– De som bedriver ekologiskt jordbruk bidrar till alternativa utvecklingsvägar. När det gäller kemikalier handlar det ekologiska tänket om att inte bli beroende utan att ha en beredskap genom att ta fram nya miljövänliga metoder.

Det ekologiska lantbruket står i dagsläget inför flera utmaningar.

Den ena är försäljningen, som fortfarande är blygsam. Blir nyttan med ekologiskt – vad gäller fördelar för hälsan, miljön och djuren – tydligare för konsumenten så är många villiga att betala lite mer och därmed skulle konsumtionen öka, tror Maria Wivstad. Hon anser att mer kunskap behöver tas fram om dessa nyttor och om hur den ekologiska produktionen ska förbättras. Andra utmaningar handlar om växtnäringen och att ta fram bra metoder mot skadedjur, svampar och ogräs. Där finns en potential att utveckla nya tillvägagångssätt.

– Det är ju egentligen bara de senaste decennierna som man har satsat ordentligt med forskningsresurser på att ta fram alternativa

8 impu l s nr 1 201 4

Därför har ekomålen inte nåtts Elmer, tre år, kramar en av gårdens hönor. foto: elin rydström

bekämpningsmetoder mot skadegörare. Förädlingen av grödor är nu också alltmer inriktad på att prioritera motståndskraft mot skadegörare. Det är ett tidskrävande arbete, säger Maria.

Krångliga regler och en osäkerhet kring lönsamhet och miljöersätt­ ning. Det är några av orsakerna till att konventionella bönder inte ställer om till ekologiskt. Olof Johansson på Jordbruksverket berättar om de statliga målen. text louise fauvelle

S

edan 2011 har alliansregeringens mål i landsbygdsprogrammet varit att 20 procent av Sveriges jordbruksmark ska brukas med ekologiska produktionsmetoder år 2013. Det målet har inte uppfyllts. I dag är man uppe i cirka 16 procent och i skrivande stund finns inget nytt mål för 2014 och framåt.

Ett nytt mål kommer troligtvis att finnas med i det nya landsbygdsprogrammet. Men först ska regeringen komma fram till ett förslag och sedan ska det godkännas av EU innan vi kan veta vad som gäller. Ett besked kommer under året, säger Olof Johansson, chef för växt- och miljöavdelningen på Jordbruksverket.

När det gäller växtnäringen använ-

der i dag det konventionella jordbruket så kallat konstgödselkväve.

Ekologiska lantbruk, däribland Lovö Prästgård, använder i stället stallgödsel från djurhållningen och odlar kvävefixerande växter, till exempel klöver. Klövern går sedan att skörda och utfodra gårdens djur med, samtidigt som det finns kväve kvar i marken. Men på alla typer av gårdar räcker inte riktigt detta kväve.

I framtiden skulle det behövas ett kretslopp i hela livsmedelssystemet där all näring – människornas matavfall och innehållet i avloppen – kom tillbaka till jordbruket. Men eftersom människornas avfall kontamineras på vägen, av miljöfarliga ämnen som tungmetaller och medicinrester, är det i dag inte tillåtet att använda avloppsslam i ekoodlingen.

På lång sikt är det här ett problem som måste lösas. w Vad tror du om framtiden för ekood-

ling i Sverige?

– Jag tror att den långsamt kommer att öka. I takt med bättre produktionsmetoder och en större efterfrågan på ekologisk mat så vågar fler satsa på ekologisk produktion.

Men för att få en mycket stor ökning av både produktion och konsumtion är det en bra bit kvar.«

>> Fakta Jordbruksverket är den myndighet som har hand om regelverken kring jordbruket i Sverige och ansvarar även för genomföran­ det av ekonomiskt stöd och kompe­ tensutveckling till ekobönder.

Verket har ingen beslutande makt; det är regeringen som sätter upp målen.

Lantbrukare som har haft lätt att ställa om sin produktion till ekologisk har redan ställt om, berättar Olof. Han tror att orsakerna till att man inte har lyckats nå upp till målet om 20 procent är flera. Många lantbrukare som överväger en omställning påverkas av faktorer som osäkerhet i långsiktig lönsamhet och marknadsutveckling, miljöersättningens utformning och varaktighet, men också en ovisshet kring hur kundernas efterfrågan kommer att se ut i framtiden.

– Kan en jordbrukare inte ersätta en minskad avkastning med merpris och stöd, så tror jag att många

Temamöten Temamöten och och studiecirklar studiecirklar om om aktuella aktuella Europafrågor!

Europafrågor!

Broccoli är en av de ekologiska grönsaker som säljs direkt på Lovö Prästgård till grannar och förbipasserande. foto: elin rydström

väljer att fortsätta på det vanliga sättet. Ekologiskt lantbruk kräver också en annan arbetsinsats och andra kunskaper än konventionellt. Därtill finns en uppfattning om att regelverket för ekologiskt lantbruk är krångligt, säger han. w På vilket sätt är regelverket krångligt?

– Man ska ju följa ett mer omfattande regelverk. För att få sälja sina produkter som ekologiska måste produktionen vara certifierad och ansluten till ett kontrollorgan, till exempel Krav, vars regelverk man måste följa. I grunden finns ett EU-gemensamt regelverk för ekologisk produktion. Det är totalt sett en större mängd regler än för konventionellt jordbruk.

Miljöersättningen till ekologisk produktion är utformad

som en arealbaserad ersättning, det vill säga att man får en ekonomisk ersättning per hektar åkermark som odlas ekologiskt.

Ersättningens storlek är olika för olika grödor. Dessutom kan man få stöd för djur som hålls ekologiskt. Hur miljöersättningen kommer att se ut efter år 2014 vet vi dock först när det nya landsbygdsprogrammet offentliggörs senare i år. Olof Johansson tror att stödet har en stor betydelse när lantbrukare överväger att sadla om.

– För att man ska byta från konventionellt till ekologiskt tror jag att lönsamheten är en viktig drivkraft. Sedan kanske man även vill byta av mer principiella skäl, till exempel att man vill sluta använda bekämpningsmedel. Men man måste fortfarande ha lönsamhet i sitt företag, säger han.«

• Skogen – resurs för grön omställning •• Skogen – resurs grön omställning Klimatmål 2030 för – för en ambitiös klimatpolitik •• Klimatmål 2030 – för en ambitiös klimatpolitik Föreningslivet och Europa •• Föreningslivet och Europa Dialog om Europas framtid •• Dialog om Europas framtid Hållbar utveckling för landsbygd och jordbruk?

•• Hållbar utveckling för landsbygd och jordbruk?

Livslångt lärande för alla?

• Livslångt lärande för alla?

Jordbruk >> De statliga ekomålen 1994–2000 Tio procent av jord­ bruksmarken ska odlas ekologiskt.

2000–2005 Målet ökar till 20 procent.

2005–2010 Den dåvarande so­ cialdemokratiska regeringen be­ slutade därefter om ett nytt mål för den ekologiska produktionen fram till år 2010. Syftet var bland annat att en ökad ekologisk pro­ duktion skulle bidra till att nå fler av miljökvalitetsmålen. Regeringen angav både produktionsmål och konsumtionsmål som skulle vara uppnådda till 2010: w Den certifierade ekologiska od­ lingen bör vid utgången av 2010 uppgå till minst 20 procent av lan­ dets jordbruksmark. w Den certifierade ekologiska pro­ duktionen av mjölk, ägg och kött

från vissa djurslag bör öka mar­ kant. w Konsumtionen av certifierade ekologiska livsmedel i offentlig sektor bör öka till 25 procent.

(Varken målet om 20 procent cer­ tifierad jordbruksmark eller inrikt­ ningen om 25 procent av offentlig konsumtion nåddes till 2010. Må­ let om certifierad ekologisk pro­ duktion av mjölk, ägg, nötkreatur, gris och matfågel har däremot uppnåtts.)

2011–2013 Mål om ekologisk produktion finns i landsbygdspro­ grammet och är att 20 procent av jordbruksmarken ska vara ekolo­ giskt certifierad.

2014 Nya mål kan tillkomma i det nya landsbygdsprogrammet.

I Reflektion & Dialog presenterar EuropaparlaImen Reflektion & Dialog presenterar parlatariker Kent Johansson underlagEuropa för dialog men tariker KentViktiga Johansson underlag för dialog och diskussion. framtidsfrågor lyfts fram och diskussion.

Viktiga framtidsfrågor lyfts fram i lättlästa artiklar. Hämta Reflektion & Dialog i lättlästa artiklar. Hämta Reflektion & Dialog fritt på www.kentjohansson.eu fritt på www.kentjohansson.eu

Källa: Jordbruksverket

n r 1 2 014 i mpu l s 9

Sverige Runt

det händer i sv

8 2 5 9 ”Våga låta”-körens avslutning i Rosenlunska källaren i december. Längst till vänster cirkelledare Birgitta Axelsson Edström.

1 kalmar

Här vågar alla ta ton

I december hade ”Våga låta – en kör för alla”, sin sista träff för året. Den avslutades med ett fram­ trädande på Rosenlunds­ ka källaren i Kalmar, där Open mic night arrang­ eras varje onsdag. musik. Cirkeldeltagarna

visade prov på imponerande framsteg – att från början inte har vågat låta alls, till att börja

på gång i SV

våga låta och slutligen våga låta offentligt.

– Det är svårt att inte låta sig inspireras, säger Ingela Carlson, verksamhetsutvecklare på SV Kalmar län. Fler borde prova på! ”Våga låta – en kör för alla” är en studiecirkel genom SV, under ledning av Birgitta Axelsson Edström. Det är en kör för alla som förut-

FEBRUARI

11 TISDAG

2014

avesta 21 februari Per Johansson visar bilder från Avesta och Krylbo förr på biblioteket i Avesta kl 18.30.

Föreläsningen ingår i en serie med författar­ besök, i arrangemang av biblioteket, Folkare­ bygdens teaterförening och flera studieför­ bund, däribland SV. lindesberg 27 februari ”Kampen mot smuts, epidemier och kvack­ salveri – om provinsialläkarnas arbete i Berg­ slagen”. Föreläsning av Calle Lindström på biblioteket i Lindesberg kl 19.15. Linde Forn­ minnes- och hembygdsförbund arrangerar i samverkan med Kultur och fritid samt SV.

10 impul s nr 1 201 4

sättningslöst vill prova att sjunga och uppleva glädjen och styrkan i att sjunga tillsammans.

Ingela carlsson berät­

tar att Birgitta har jobbat mästerligt med deltagarna under hösten och hon kan skriva under på hur musik och framför allt körsång har en hälsofrämjande inverkan. Nu laddar grup-

64 0

7

1 3 pen om inför våren och hälsar både gamla och nya sångare välkomna.

I vår finns även en nybörjargrupp med Våga låta. Allt sker på ett lättsamt och trevligt sätt i en cirkel som skapar trygghet och mod att våga ta ton. Birgitta Axelson Edström hälsar välkommen till nya tongångar och att våga låta under 2014!«

2 järvsö

Populär cirkel Sömnad. Målet

att sy och knyppla en Järvsödräkt lockar fler än vad som för­ väntades. En studiecirkel som startade 2009 på initiativ av SV samlar hela tiden nya deltagare.

Cirkelledare Camilla Lil­ jebjörn berättar för Hela Hälsingland att även ung­ domar börjar visa intresse.

3 kristianstad

Trotjänaren Asta fyllde 100 – terminer Asta Franzén har – efter genomförd hösttermin 2013 – varit cirkelledare i SV (och dess företrädare) i 100 terminer. För detta upp­ märksammades hon med blommor och gåva av SV Nordvästra Skåne.

Trotjänare. Asta Franzén var inbjuden till avdelningsstyrelsens möte av ordförande Lars-Arne Fyhr och avdelningschef Malin Andersson.

Malin och Lars-Arne tycker det är spännande att Asta är lika entusiastisk och initiativrik inför vårterminen 2014 som hon varit alla andra år.

– Vi kommer som vanligt att marknadsföra flera olika sorters bildvävnadskurser i såväl Östra Göinge kommun som Kristianstad kommun, berättade Asta i sitt tacktal.

– Studieprogrammen ser ju lite annorlunda ut i dag

jämfört med 1967, se själva, fortsatte hon och visade ett studieprogram från det året. Asta har sparat dokumentation från alla 100 terminer, med kursupplägg, planerad och genomförd verksamhet samt statistik kring antal deltagare.

– En ledare som Asta är svår att hitta på annons, säger Malin Andersson, som hoppas på många terminer framöver med Asta Franzén.«

Redaktör: Mats Nilsson // mats@sv.se // 08-587 686 39

5 gagnef

Vill ha lokal mat Mat. Matens

Daniel Strängberg, Elisabeth Lind, Marco Vepsä, Waldemar Wrangel, Dan Hildingsson, Anna Niklasson, Anders Johansson och Kristoffer Green är medlemmar i Klippan Västra Götaland.

4skövde

Allt är möjligt för Klippan Klippan Västra Götaland använder folkbildningen för planering av sitt se­ minarium ”Allt är möj­ ligt”.

på Vara Folkhögskola där Klippans styrelse med handledare träffades och planerade seminariet.

Seminarium. I

I planeringen har man

mars kommer Klippans seminarium för personer med funktionsnedsättning att äga rum på Billinge hus i Skövde.

SV Västra Götaland och FUB Västra Götaland anordnade under hela 2013 kurser främst

kommit fram till att seminariet ska heta ”Allt är möjligt” och där har deltagarna inspirerats av TV-programmet med samma namn. Vid de olika kurstillfällena har deltagarna också tagit hjälp av lärare på Folk-

högskolan för att lära sig bland annat att göra en bra presentation av föreläsarna på seminariet.

Föreläsare är till exem-

>> Klippan w Klippan Västra Götaland är en egen sektion i FUB där medlemmarna har en utvecklingsstörning. Klip­ pan finns på flera platser i landet. I Klippan är det FUBs medlemmar med utvecklingsstörning som bestämmer.

pel Elaine Johansson, ordförande i FUB Västra Götaland som föreläser om LSS-lagen samt är forskare i ämnet empati.

Eftersom Klippans styrelsemedlemmar kommer från hela Väst­ ra Götaland har dessa kurser gett deltagarna möjlighet att verkligen få vara med och påverka i hela planeringen av Seminariet.

Lillemor Holgersson SV Skaraborg

8 sundsvall

9 uppsala

De drar igång Rebel Girls

Mot hedersvåld

Emelie Vikberg Wern­ ström och Andrea Jonas­ son drar igång Rebel Girls i Sundsvall med stöd av SV. Musik. Emilie

och And­ rea känner varandra, de spelar i samma band. I våras hade de ett läger för tjejer som vill lära sig att spela rock. Rebel Girls går ut på att fler tjejer ska få tillfälle att spela och sjunga i band.

Det är fortfarande en

stor dominans av killar i replokalerna även om det så sakta börjar förändras. Även låtskrivare som framför sina låtar själva får chans att prova sina vingar. Det finns också möjligheter att spela in.

Nu åker Emilie och Andrea på utbildning inom SV för att lära sig mer om Rebel Girlsprojektet.

– Tanken är att vi ska

Hedersvåld. Efter ma­

Emelie Vikberg Wernström och Andrea Jonasson. foto: jörgen wessén

hitta personer i förortsområdena som kan ha Rebel Girlsverksamhet där, berättar Emelie.

Rebel Girls riktar sig till tjejer från 13 år och uppåt till cirka 17 år.

Mats Nilsson

nifestationen i januari till minnet av Fatime anorda­ des en paneldebatt i SVs lokaler i Uppsala.

I debatten deltog bland andra Mariet Ghadini, Tjejers rätt i samhället, Sara Mohammad, ord­ förande i organisationen Glöm aldrig Pela och Fatime, samt Miriam Holmér, utredningssekre­ terare åt Carin Götblad, regeringens samordnare mot våld i nära rela­ tioner.

betydelse för ett gott liv är en av frågorna som har disku­ terats i Centerpartiets och SVs framtidsverk­ stad.

Det har resulterat i en motion från Kerstin Stenquist och Anki Ene­ voldsen till kommunfull­ mäktige där de föreslår att Gagnefs kommun utreder möjligheterna att laga maten lokalt till äldreboenden, förskolor och skolor.

6 åsaka

M och C bjöds in Landsbygd. Centerns

Annika Qarlsson och Miljöpartiets Peter Råd­ berg diskuterade lands­ bygdsfrågor i Åsaka byg­ degård.

Arrangör var SV och Centerpartiet norra Älvsborg.

7 norrköping

Finska träffar Språk. Den

finskspråki­ ga träffpunkten Timmer­ mannen i stadsdelen Hageby har återinvigts.

Sirpa Ingvaldsson leder verksamheten i SVs regi varje tisdag då det ga­ ranterat är det fins­ka språket som gäller.

0

13/8

Då är det premiär för sommarens historiska teaterhändelse vid Lödöse museum, ”Än­ kan vid Ljudaborg”, som SV Väst ansvarar för.

Roger Janerton sva­ rar för manus och regi, medan Antoinette van Ketwich är producent.

Det har spelats utom­ husteater i många år vid Lödöse museum. I år, med start 13 augusti, blir det nio föreställningar.

n r 1 2 014 i mpu l s 11

levande landsbygd » gårdsmejeri

Milda Matilda vilken ostmästare

Den gamla ladan ser ut som vilken gammal lada som helst.

Men där inne ryms ett litet gårdsmejeri och delikatesser som rävrulle, blåmögel och kittost tar form.

– Det är en enkel process som är svår att få som man vill, säger Matilda Johansson, som ensam driver osttillverkningen.

Text och foto Monica Hansson

12 impul s nr 1 20 1 4

n r 1 2 014 i mpu l s 13

levande landsbygd » gårdsmejeri

Matilda Johansson utanför svärföräldrarnas gård i Lida, själv bor hon med sin familj några kilometer längre bort.

matilda johansson

»Jag tycker om att producera något som går åt och det är bra att produktionen är lokal och småskalig. Mycket i samhället går åt det hållet nu.»

L

ängs med en slingrande skogsväg utanför småländska Järnforsen ligger Lida.

Där, i svärföräldrarnas renoverade lada från 1800-talet, har Matilda Johansson startat ett litet gårdsmejeri. När jag kommer in den lilla nyrenoverade lokalen står hon och rör i ett ystkar med vad som i övermorgon kommer att vara salladsost.

Osten tillverkas av komjölk från en intilliggande gård. Varje morgon hämtar Matilda mjölken i mjölkkrukor och pastöriserar den själv.

– Många tycker att man ska ha hela kedjan, men man blir så bunden med kor. Nu kan jag bestämma själv hur mycket jag vill arbeta, berättar hon.

14 impul s nr 1 201 4

För tio år sedan arbetade Matilda Johansson på ett labb i Stockholm som molekylärbiolog. Där analyserade hon livsmedel när det en dag dök upp ett reportage i en morgontidning.

– Det var en text om en kvinna i Jämtland. Hon hade en egen getgård och tillverkade egen ost. Samma sommar åkte jag dit och praktiserade hos henne.

Kärleken förde henne senare långt ut på den småländska landsbygden där hon hoppade mellan flera olika arbeten.

– Det var svårt att hitta ett relevant jobb här och tanken på ett mejeri hade grott väldigt länge. Jag gillar ost och det är mycket bakteriehantering, mycket av principen är samma sak som jag utbildat mig till inom mikrobiologi, berättar Matilda Johansson.

Matildas perfekta ostbricka

w Kittost w Blåmögel w Lactique w Brie w Någon hårdost, allra helst gruyère

Under senhösten kom hennes räv-

rulle, en brieliknande ost gjord på komjölk, trea i den småländska deltävlingen av Matverk. Den är sotad med aska för att få fram en lätt sälta och smaken är rund och len. Matilda Johansson påpekar att smaken skiljer sig också mycket beroende på vem som smakar, det är stor skillnad i hur mycket beska vi känner av.

– Fast det är som att baka bullar.

Trots att man följer samma recept så blir resultatet olika varje gång tills man är riktigt rutinerad. Fuktighetsgraden i kylrummet spelar stor roll och kan ge helt olika smaker, säger hon och skär upp några olika ostar.

Den lite rosa kittosten har en kraf-

tig och framträdande smak medan den gulaktiga som legat i ett torrare kylrum är mild, rund och hårdare i konsistensen.

– Det är både ett skapande och ett hantverk. Jag tycker om att producera något som går åt och det är bra att produktionen är lokal och småskalig. Mycket i samhället går åt det hållet nu, berättar Matilda Johansson.

1

2

3

4

Mejeriet startade hon för fyra månader sedan när hon kom över ett nedlagt mejeri i Skåne. Därifrån kommer alla inventarier och hon fick råd att starta verksamheten med stöd från EU. Till våren ska det byggas en butik i ladugården och till dess finns osten att köpa i omkringliggande småbutiker och fler är på gång.

– Jag tycker inte riktigt att de här ostarna hör hemma i storbutiker.

Det stämmer kanske egentligen inte men jag gillar att det hålls litet, säger Matilda.

Just nu pastöriserar hon all mjölk

för att lära sig processen, men framhåller att mjölken i sig oftast är gans­ka ren och innehåller bara mjölksyrebakterier. Pastöriseringen tar bort alla bakterier och så måste en kultur tillsättas efteråt.

– De bakterier som redan finns i mjölken ger extra smak åt osten.

Men det är lite obehagligt när jag inte mjölkar själv och kan kontrollera vilka kärl som har använts och så. Svenskar är oftast lite rädda för opastöriserad mjölk också, tror jag.

I Frankrike är det tvärtom. Där an-

vänder 99 procent av de små gårdsmejerierna opastöriserad mjölk.

Det har blivit dags att tillsätta syrningskulturen i kärlet med salladsosten och Matilda blandar efter ett recept hon fått under en utbildning. Mängden ska vara sju procent av den totala volymen, i den här satsen runt fem deciliter. Hon häller och rör om samtidigt.

Grunden för att tillverka olika ty-

per av ostar är i sig den samma, men medan blåmögelosten tar tre månader på sig att bli helt mogen så görs salladsosten på två dygn, och färskosten kan bli klar på 24 timmar. Ostarna förvaras i samma kylrum med samma fuktighetsgrad tills de är färdiga, och blåmögelosten sticks med

1Plaströret fylls med ostmassa och när osten är färdig har den sjunkit till storleken som Matilda visar med fingret.

2Kittost på mogning i kylrummet, färgen på möglet och smaken avgörs av graden av luftfuktighet.

3Kittost, rävrulle och blåmögel avnjuts ofta hemma hos Johanssons.

4Matilda Johansson tittar till ostarna dagligen och ser till att kylrummen håller fukt och kyla.

Ost >> Vi äter 19 kilo per person och år 120 liter mjölk ger runt 14 kg blåmögelost.

Ost är en koncentrerad och hållbar form av det fett, protein och kalcium som finns i mjölk.

Sveriges ostkonsumtion uppgick 2012 till 19 kilo per person och år.

Mest ost äts i Grekland följt av Frankrike och Tyskland.

När osten ystas konserveras huvuddelen av mjölkens nä­ ringsämnen.

Källa: Nationalencyklopedin

strumpstickor för att skapa kanaler där syre kan tränga in så att det kan bildas mögel.

– Det finns inget dåligt mögel i en ost eftersom toxiner i mögel kräver socker för att bildas. Dessutom är i princip all ost som tillverkas så här laktosfria, men det är ingenting som jag kan garantera eftersom jag inte testat det själv, säger Matilda Johansson.

Mest pill är det med lactiqueosten,

den som hon själv kallar för rävrulle och sotar med aska. Den ska vändas och pillas på i fyra dagar innan den kan vila. Hon kallar sitt företag för Räven och osten.

– Jag vill skapa ett varumärke snarare än en plats, annars hade Lida gårdsmejeri varit fint. Räven och osten sticker ut och är lagom konstigt, säger hon.

Till sist ger hon sina tips på den perfekta ostbrickan.

– Den ska absolut innehålla en lactique. Vad mer… en kittost, blåmögel, brie och så någon hårdost. Allra helst gruyère som är mild och fin, berättar Matilda Johansson.« n r 1 2 014 i mpu l s 15

Krönika

…om vikten av vårt dagliga bröd

Vägen till alla människors hjärtan går genom magen

M

at förenar. Men det kan också skilja oss åt.

När jag skriver det här har jag slagit ner mina bopålar på en thailändsk ö i två månader.

En kväll när månen är som en skimrande silverbricka som får havet att glittra bjuder jag Nat och hennes mor Saa från Bangkok på middag. Modern har i hela sitt liv sålt ångkokt ris i en liten rullvagn på Bangkoks tungt trafikerade gator. Där köper arbetare dagens lunch för en slant. ”Har du fått i dig ditt ris idag?” är en vanlig hälsningsfras i landet där en skål ris inte är lika självklar som mexikanska tacos i vårt svenska fredagsmys. När vi ätit upp våra kryddstarka kokosmjölks- och curryrätter med basilikablad frågar jag om Nat och Saa är sugna på desserter. Nat förklarar att de aldrig ätit glass, choklad eller bakelser. Måltiden avrundas istället alltid med säsongens frukt och därför beställer vi in papaya.

I mitt hemland Grekland är det andra bullar. ”Vad ska vi äta idag?” är det första greken frågar efter morgonkaffet. Den matglada greken vet vad matbrist betyder.

Min generation är nämligen marinerad i hungerhistorier från krigen. Våra föräldrar berättar om en barndom då de grät sig till sömns av kurrande magar.

alla människors hjärtan går genom magen. Eros pilar träffade mig rätt i hjärtat när min nyvunna kärlek lagade en magisk omelett med karamelliserad rödlök och avokado till frukost. Det var hans kokkonst som slutligen fick mig att kapitulera.

I alla kulturer är maten ett pulserande

alexandra pascalidou

Alexandra Pascalidou är journalist , förfat­ tare, bloggare och programledare. Hon har skrivit flera böcker och ska med start i bör­ jan av februari leda programmet P1 Debatt inför valet.

Eftersom mammas bror och syster svalt

ihjäl under andra världskriget har vi barn fått lära oss att aldrig lämna rester på tallriken. Turen sitter i den sista tuggan. Lämnar man sista munsbiten överger man därmed sin tur i livet. Döm om min mammas förvåning när en svensk läkare uppmanade henne att kasta resterna så fort hon kände mättnad för att bli kvitt övervikten. Mam16 impul s nr 1 201 4

ma suckade: ”Hur kan man ha mage att kasta mat när halva jordklotet går hungrande?” Och så gick hon aldrig tillbaka till det hon ansåg var vintergatans värsta syndare.

Vägen till mannens hjärta går via magen, sägs det. Det förutsätter att kvinnorna står vid spisen redo att behaga och betjäna herren. Men sanningen är att vägen till

hjärta. I min bok ”Min stora feta grekiska kokbok” skriver jag om brödet som den avgörande ingrediensen i förbrödning. Vårt dagliga bröd som återfinns i alla heliga skrifter. Brödet som förbrödrar. Ty bryter vi bröd med en medmänniska har vi direkt brutit barriärerna och närmat oss varandra. Över en bit bröd och något omsorgsfullt tillagat får vi möjligheten att samtala och finna minsta gemensamma nämnare som binder oss alla samman.

Människans existentiella behov över alla gränser handlar om att skaffa en tallrik mat på bordet för sig själva och sina familjer. Men mat är mer än överlevnad. Mat är lycka för alla sinnen och beståndsdelen i vår gemensamma berättelse. Det är förnimmelser av dofter från barndomen, det är aromer av frierier, förförelseakter och festmåltider.

Det är minnen av människor vi förlorat och människor vi förtjänat. Mat är identitetsskapande recept på släktens spettekakor eller mormors moussaka som utgör vårt vackraste arv till kommande generationer.

Maten binder oss samman. Den föder samtal och skapar gemenskap. Så vad ni än gör, låt aldrig maten tysta mun. Låt i stället måltiden bli en sakral ceremoni där ni delar dagens händelser och morgondagens drömmar. Ögonblicken där ni utbyter hemligheter och öser ömhetsbevis. Det är hemligheten bakom smakliga måltider och minnesvärda middagar.«

Illustration: mats jerndahl

n r 1 2 014 i mpu l s 17

porträttet » kristian lundberg

Främling – i sitt eget land

Kristian Lundbergs senaste bok handlar om det nya kalla Sverige

Med den moderna arbetarskildringen ”Yarden” fick Kristian Lundberg sitt stora genombrott. I sin senaste bok ”Det här är inte mitt land” angriper han det nya kalla Sverige som vänder ryggen mot fattiga, asylsökande och misshandlade kvinnor. text sven rosell

K

ristian Lundberg lider av separationsångest, berättar han, när vi träffas på ett café i hemstaden Malmö. 19-årige sonen har just flyttat ut. Nu känns det ensamt och tomt i lägenheten.

– Det är första gången han stiger ut ur hemmet så här definitivt. De två dagarna som gått är det som om jag sitter och väntar på att han ska komma tillbaka.

Men det är varken knappast troligt eller särskilt önskvärt, lägger han snabbt till. Sonen har börjat plugga på universitetet i Örebro.

– Han är på väg in i en framtid medan jag försöker försonas med att en epok är över.

Kristian Lundberg separerade nyligen även från sin senaste bok ”Det här är inte mitt land”. Titeln anspelar på den uppmärksammade händelsen när tre sverigedemokrater beväpnade sig med järnrör ”för att försvara sig”. Den ene var partiets rättspolitiske talesperson. De skrek till en man med invandrarbakgrund att Sverige inte är hans land.

18 impul s nr 1 201 4

Om Sverige är det land som sverigedemokraterna defi-

nierar det som, vill inte Kristian tillhöra det. Ett sådant Sverige ser han inte som ett anständigt samhälle.

– Nu hamnar vi alltid i en diskussion om ekonomi. ”Vi har inte råd, vi har inte plats”. Det är en helt ointressant fråga egentligen. Det som är intressant är den etiska grundvalen. Vi har alltid råd, det är en fråga om prioriteringar.

Kvinnojourer stänger över sommaren trots att kvinnor blir slagna året runt. Hur, frågar han sig, gick det egentligen till när sådant som allmän skolgång, god sjukvård och solidaritet med de svaga förvandlades till ett mikrokosmos som enbart styrs av ekonomi.

Han viftar inte bort det gamla folkhemmets baksida.

Där fanns obehagliga idéer om människoideal och fosterbarn till exempel. Men folkhemmet innehöll den goda tanken om en kollektiv klassresa där vi tillsammans skapade bra sjukvård, skola, bibliotek och bildningsförbund.

– Nu är allting relaterat till individen och till att

»

Kristian Lundberg känner inte igen sitt Sverige. foto: caroline andersson

n r 1 2 014 i mpu l s 19

porträttet » kristian lundberg kristian lundberg

»Vad gör vi med de som misslyckas, de som inte räcker till?

Och hur kan detta ideologiska maktskifte ha ägt rum så monumentalt?»

>> Exklusivt Namn Kristian Lundberg. Ålder 48.

Yrke Författare.

Bor Lägenhet i Mal­ mö.

Familj En vuxen son Aktuell ”Det här är inte mitt land”, ett lit­ terärt reportage om vår tid.

Tidigare Debuterade 1991. Har skrivit mer än 20 böcker, roma­ ner, deckare och lyrik.

Hans genombrott var den självbiografiska ”Yarden” (2009).

20 impul s nr 1 201 4

välja. Men vi har inte lyft frågan vad det kostar för den som inte kan välja eller den som inte förstår vidden av sina val.

Malmö, den starkt segregerade staden där Kristian kan varenda gata, bostadsområde, viadukt och tunnel, är navet i ”Det här är inte mitt land”. Han älskar sin stad, men hatar fattigdomen och den utsatthet som många lever i. Delar av staden ”ligger i total radioskugga” som han uttrycker saken. Där finns inga barn och föräldrar som har ett fritt val.

– Jag säger som Zlatan. Nej, jag växte inte upp i Malmö, jag växte upp i Rosengård.

Det har skett ett ideologiskt skifte i Sverige, anser Kristian. De som växer upp i de utsatta bostadsområdena är hänvisade till de sämst fungerande skolorna samtidigt som biblioteksfilialen lagts ner. Jobben som den med ofullständiga skolbetyg är hänvisad till är bemanningsföretag som raggar daglönare till den typ av arbetsplatser som ”Yarden” (2009) genomlyser.

Den kollektiva klassresan har fått tvärstopp. Kristian berättar om Malmöområdet kring Finlandsgatan, ett arbetarområde där farmor och farfar bodde när han var liten.

– Jag minns när farmor visade mig spolknappen på sin toalett och berättade hur det hade varit när de bodde i Malmö på Möllevångstorget med utedass på gården. Då talade hon hela tiden om ”vi”, nu har ”vi” fått det mycket bättre.

följde Jan Fridegård, Moa Martinson, Artur Lundkvist och många andra. Lånekortet blev vägen ut för att låna ett uttryck i ”Det här är inte mitt land”.

Det var innan unge Kristian insett att Malmö är en stad vid havet. Parallellen till Zlatans ungdom på Rosengård är tydlig. Varje stadsdel har ett eget liv, ofta avskilt från resten av staden. För många barn dröjer det innan de får se att staden har en badstrand och ligger vid havet. Därför beskrivs Malmö ofta som ”gangsterstaden” i stället för en stad med stora klassklyftor.

Kristian skriver varje dag. Skrivandet är som en mus-

kel som ständigt behöver tränas för att vara i trim.

– Det finns inget sådant som inspiration. Det finns bra dagar och dåliga dagar. Jag slutade vänta på inspiration när min första diktsamling kommit ut 1991. Då gick jag där och väntade. Och svalt, säger han och ler åt minnet.

Då insåg han att om han inte skriver nästa så kommer ingen annan heller att göra det. Sedan dess skriver han dagligen, fast inte på fasta tider. ”Det här är inte mitt land” har en journalistisk inriktning. Kristian ”glider rundor”, med sonens malmöitiskt präglade uttryck, vilket betyder att han gör research ute på stadens gator och torg, bland hemlösa, missbrukare och asylsökande. ”Glider rundor” innebär att man inte jobbar, inte ”på riktigt” i alla fall.

– Jag har försökt skriva den journalistiskt men det gick inte. Jag blir alltid mig själv igen.

I dag är Finlandsgatan ett område som ligger ”i radio­

Han berättar om en asylsökande afghan som blev av-

skugga”. Och medan det skett har vi övergått till att tala om ”jag” och vad ”jag” ska skaffa och köpa.

Kristian anser att det inte går att särskilja det kulturella välståndet från det materiella välståndet. De går hand i hand. Två rum och kök räcker inte. Det materiella välståndet hör ihop med folkrörelse, folkbibliotek och folknykterhet.

– Vad gör vi med de som misslyckas, de som inte räcker till? Och hur kan detta ideologiska maktskifte ha ägt rum så monumentalt?

Han berättar om en arbetskamrat på Yarden som var född i Malmö av föräldrar från Libanon. Men han kal�lade sig alltid för libanes eftersom han inte kände sig hemma i Malmö.

Efter förra boken, ”En hemstad” (2013), var Kristian så trött på Malmö och på att ständigt placeras i kategorin Malmöförfattare att han tillsammans med sin son gjorde ett försök att bosätta sig i Stockholm. Kristian hade insett att han kunde bo var han vill.

– Det kändes väldigt märkligt. Malmö är hemma. Jag bestämde mig för att gräva djupare i stället.

De återvände till hemstaden. Kristian insåg att han inte kunde skriva om Götgatan och Hornsgatan med samma känsla som Malmös Nobelvägen och Värnhemstorget. Det kändes inte rätt helt enkelt.

visad efter at ha varit i Sverige i flera år. Kristian sökte upp hans vänner, möten som återges i boken. Med återhållen ilska tar han upp Migrationsverkets sätt att åldersbestämma unga asylsökande. De metoder som står till buds, röntgenbilder på tänder och handleder, är bristfälliga och därför omänskliga. I länder där legitimationshandlingar knappast alls förekommer vet många inte när de är födda.

Jobbet på Yarden tog han av ekonomiska skäl.

Hamnmiljön var bekant för honom från tillfälliga jobb där som ung. Det fanns ingen tanke om att erfarenheten skulle bli en bok. Men något hade hänt, villkoren för de arbetande i hamnen hade förändrats i grunden.

Bemanningsföretagen hade monterat ner alla skyddsnät som funnits tidigare. ”Yarden” refuserades av de åtta, nio första förlagen.

Skildringen av invandrare som flyttar bilar och tvättar bilar var inte intressant, hette det. Han har sparat refuseringsbreven för eventuellt framtida bruk. ”Yarden” kom ut på Symposion i 500 exemplar för fem år sedan.

Efter ett tag började boken cirkulera av egen kraft, utan marknadsföring. När den recenserades av lokaltidningen fick han sparken från Yarden. Men inbjudningar trillade in i mängder, bland annat från Arbetsmiljöverket. Boken har inte gjort honom rik men han behöver inte längre knäcka extra som tidningsbud.

När han var barn fanns en biblioteksfilial en trappa

upp vid Värnhemstorget. Kristian hängde mycket där.

Läste och läste, för sin egen skull utan någon koppling till skolan. På biblioteksfilialen inleddes hans bildningsgång. Filialen försvann med den kollektiva klassresan.

Ivar-Lo Johanssons statarböcker väckte läslusten.

Kristian läste allt av honom och förstod den vanmakt hos de som befinner sig längs ner i samhället. Därefter

Till hösten kommer diktsamlingen ”Förvaret”.

– 200 sidor migrationspolitik. En kioskvältare. De grät på förlaget, säger Kristian och skrattar.

Med ”Förvaret” vill han återerövra den politiska dikten. Som han gjort i ”Yarden” med den politiska arbetarskildringen. Men i motsats till mycket av det som skrevs på 1970-talet vill Kristian Lundberg överlåta till läsaren att tänka och dra slutsatser.«

Kristian Lundberg är en av våra moderna arbetarförfattre.

foto: scanpix n r 1 2 014 i mpu l s 21

Puls

impuls debatt- och insändarsidor

Förbättra existentiella hälsan – hela livet den existentiella hälsan har stor betydelse för den fysiska, psykiska och sociala hälsan. det gäller att blicka framåt och gå vidare, skriver lena bergquist, sv västmanland, som ordnar ett existentiellt seminarium i april.

Den existentiella hälsodi-

mensionen har stor betydelse för den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Du kan ha ett bra socialt nätverk, vara både fysiskt och psykiskt frisk, men ändå inte känna dig riktigt nöjd med livet. Å andra sidan känner du säkert någon som har alla skäl att vara missnöjd, men som ändå blir glad när solen skiner och förundrad över blåmesen på fönsterbläcket.

God hälsa består av något mer än att inte vara sjuk eller skadad, den är också beroende av hur du förhåller dig till livet i stort och smått.

Existentiell hälsa kan beskri-

vas som förmågan att skapa funktionella och meningsbärande system att tolka livet utifrån, det kan handla om kulturella, religiösa eller ideologiska system.

Ett enkelt exempel på ett funktionellt förhållningssätt när livet krisar är författaren och artisten Mark Levengoods devis som han ärvt av sin farmor: ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare.” Devisen rymmer stor livsvisdom i sin enkelhet: Livet är randigt – ibland bra, ibland sämre.

Det är okej att må dåligt och att reflektera över det som varit. Det viktiga är att vända blicken framåt mot det liv som väntar. En person som har god förmåga att hantera kriser (copingstrategi) och som har tilltro till den egna förmågan 22 impul s nr 4 201 2

Lena Berquist, SV Västmanland, har tillsammans med Cecilia Melder, teologie doktor, utvecklat 24 samtalskort om existentiell hälsa.

Foto: Mats Nilsson

att klara av olika situationer (self-efficacy) har också stora förutsättningar att uppnå god existentiell hälsa.

Världshälsoorganisationen

(WHO) delar upp den existentiella hälsan i åtta dimensioner: hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, gemenskap och personlig tro som fungerar som en resurs i våra liv. WHO utgår från dessa dimensioner i sina enkätundersökningar vars svar visar hur olika länders befolkningar mår.

I dessa enkäter ingår även frågor om hur vi mår fysiskt, psykiskt och socialt, eftersom

de olika hälsoaspekterna påverkar varandra. WHO använder ordet ”spiritual health” – andlig hälsa – i stället för existentiell hälsa. I Sverige, som är ett av världens mest sekulära och individualiserade länder, är det svårt att använda begreppet andlig hälsa; många svenskar anser att de inte har ”andliga” frågor att samtala om, däremot kan de acceptera att det finns frågor att ta ställning till som har med livet och existensen att göra.

Den israeliske sociologen

Aaron Antonowsky myntade begreppet Kasam – Känsla av sammanhang. Han upptäckte

i sin forskning att människor som suttit fångade i koncentrationsläger hade olika förutsättningar att återupprätta sina liv efter andra världskrigets slut.

Antonowsky valde i sin forskning att söka efter friskfaktorer i stället för brister.

Han upptäckte att de personer som hade klarat sig bäst bar med sig en grundkänsla av att det som hände i deras liv hade en mening som gick att omfatta och förstå, de hade också en stor tilltro till att de skulle kunna hantera de situationer som de ställdes inför.

Detta sätt att förhålla sig till motgångar i livet visade sig vara hälsofrämjande och

Redaktör: Mats Nilsson // 08-587 686 39 Skriv till: impuls@sv.se eller Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i artiklar

Existentiellt seminarium

Vi utvecklar vår förmåga att hantera livets upp- och nedgångar fram till 20-årsålder, sen gör på ungefär samma sätt resten av livet, menar sociologen Aaron Antonowsky.

Foto: istockphoto

ökade den enskilda personens möjlighet att leva ett gott liv.

Meningsbärande system – religioner, filosofier, ideologier och kulturella mönster – kan erbjuda en sådan stödjande helhetssyn på livet.

Antonowsky menade att vi till stor del utvecklar vår förmåga att hantera livets upp- och nedgångar fram till 20-årsåldern, sedan gör vi ungefär på samma sätt för resten av livet.

Det håller inte teologie doktor Cecilia Melder med om. Hennes doktorsavhandling ”Vilsenhetens epidemiologi – En religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa” visar

fysiskt, psykiskt och socialt. på mer hoppfulla resultat.

Melders forskning visar också Avhandlingens frågeställning att en sämre exishandlar om hur den tentiell hälsa kan existentiella dimensionen av hälsa förbättras med kreativa övningar, sopåverkar hur människor själva uppfatcial interaktion och tar att de mår (självsamtal som rymmer skattad hälsa). de existentiella frågorna.

Cecilia Melder Människor får på utgår i sin forskning från WHO:s så sätt möjlighet att åtta dimensioner ompröva sina gamla av existentiell hälsa Omslaget till sammönster och prova och använder sig av talskorten. nya mer konstruktiva förhållningssätt. enkäter och djupintervjuer. Resultaten visar att Detta innebär att vi har alla den existentiella hälsan påverchanser att förbättra vår exiskar upplevelsen av hur man tentiella hälsa under hela livet. själv tycker att man mår både För att skapa möjligheter

Den 10 oktober erbjöds ett Existentiellt seminarium på Mälardalens högskola, det första i sitt slag i Sverige. Över 290 deltagare fyllde Mälarda­ lens högskolas Omegasal.

Föredragen är filmade och går att se på Studieförbundet Vuxenskolans hemsida www.sv.se.

En ny konferens med prak­ tiska exempel på arbete med existentiell hälsa inom organi­ sationer och företag erbjuds den 10 april, kl 9–16, på Mä­ lardalens högskola i Västerås.

Då kommer Cecilia Melder att redogöra för en utvärdering av tre gruppers arbete med de existentiella samtalskorten.

Anmälan till seminariet kan göras senare i vår på Väst­ manlands kommuner och landstings hemsida: www.vkl. se. Deltagandet är kostnads­ fritt.

Det existentiella seminariet är ett samarbete mellan Väst­ manlands Kommuner och Landsting, SV, Västerås stift (som publicerat underteck­ nads artikel i Västerås Stifts Magasin), landstinget i Väst­ manland, Samordningsför­ bundet, Mälardalens högskola och S:t Lukas i Västerås.

Lena Bergquist

till kreativa möten och samtal har jag tillsammans med Cecilia Melder utvecklat 24 samtalskort om existentiell hälsa.

Samtalskortens frågor är inspirerade av Världshälsoorganisationens åtta dimensioner av existentiell hälsa. Korten kan användas i studiecirklar, samtals- och självhjälpsgrupper. Det finns också möjlighet att gå en introduktionskurs för cirkelledare som vill använda samtalskorten i grupper. Korten finns att köpa, tillsammans med handledning, på SV i Västmanland.

Lena Bergquist Verksamhetsutvecklare SV Västmanland

n r 1 2 014 i mpu l s 23

Puls

impuls debatt- och insändarsidor

Ett tyst medgivande att jag kan ta hans bil Flera våldtäktsdomar har den senaste tiden väckt upprörda känslor. En dom i Lund fick Lina Brustad, SV Halland, att skriva ett inlägg på Facebook, som ett öppet brev till justitieminister Beatrice Ask. Det gav resultat…

Hej Beatrice Ask!

Jag har med anledning av den nu senast diskuterade våldtäktsdomen fått en fantastisk möjlighet, men vill bara dubbelkolla med dig så att det inte skett ett missförstånd.

För att göra en lång historia kort så fick jag mitt andra barn nu i somras och upplever med två barnstolar, barnvagnar mm (du vet säkert hur det är)

att min Skoda Fabia blivit lite trång. Dessutom är det en 07:a så den börjar bli gammal. Min granne har en jättefin mycket större bil som jag sneglat på ett tag. (Vi delar carport så jag har möjlighet att se den på nära håll.) Så när vi häromdagen möttes i ett av vinterns gråa skyfall in emellan husen och carporten – jag släpandes på min bebis i sitt tunga baby-

skydd – gav han mig ett vänligt leende, som jag bara kan tolka som ett tyst medgivande till att jag kan ta hans bil. Han förstod min situation, det kände jag tydligt.

Nu vill jag bara dubbelkolla

med dig innan jag tar bilen att det, mot all förmodan skulle bli så att han polisanmäler mig sen – man vet ju inte, han kan

ju ångra sig, sådant händer ju – att det kommer att ställas utom allt rimligt tvivel att jag hade för avsikt att stjäla bilen. För det har jag ju inte. Vi har en tyst överenskommelse bara.

Tacksam för snabbt svar!

Med vänlig hälsning Lina Brustad Träslövsläge och enhetschef i SV Halland

”Flera tusen gillamarkeringar i timmen” innerligt att den leder fram till en förändring.

w Hade du räknat med en sådan uppmärksamhet, som började som ett inlägg på Facebook?

w Hon uttalade sig i många medier, kunde du utläsa något svar vad hon egentligen tycker om det orimliga i domen?

– Nej, det hade jag verkligen inte. Det var nog att folk började dela inlägget som tokar som gjorde att det fick sådan uppmärksamhet.

– När jag vaknade på söndagen var det över 800 gillar, vilket var lite chockartat. Och sedan när jag gick in på Facebook några timmar senare var det 1 800. Jag och min sambo satt och såg hur det tickade på med flera tusen gillarmarkeringar i timmen vid lunchtid.

Så ringde Hallands Nyheter på eftermiddagen, Expressen på kvällen och sedan var karusellen i gång. w Har du fått något personligt svar från Beatrice Ask?

– Nej, jag har ännu inte fått något svar, men hennes press­ talesman har sagt till Hallands Nyheter att hon ska svara. Det är egentligen inte så viktigt för 24 impul s nr 4 201 2

Lina Brustads inlägg på Facebook tog skruv.

mig med ett personligt svar.

Jag känner att mitt budskap

har gått fram. Och nu blir det ju en utredning och jag hoppas

– Hon var väldigt politisk i sina svar men jag är helt övertygad om att Beatrice som privatperson känner precis samma orimlighet och frustration som jag gör inför alla friande våldtäktsdomar som media halat fram den senaste tiden. Sedan är det ju såklart viktigt att lagändringar genomförs på ett demokratiskt riktigt sätt, och jag har full förståelse för att det ska förankras och utredas och att det tar lite tid. Det är ju jätteviktigt att låta sakkunniga få vrida och vända på frågan så man hittar en så bra lösning som möjligt på detta ganska komplicerade problem. Men nu blir det ju en utredning och jag håller tummarna!

Mats Nilsson

Redaktör: Mats Nilsson // 08-587 686 39 Skriv till: impuls@sv.se eller Impuls, Box 30083, 104 25 Stockholm Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i artiklar

Fler borde förstå Humanismen företagandet som ledstjärna

det ska vara så enkelt som möjligt att driva företag, anser inger fredriksson.

Vi kan inte bygga ett hållbart samhälle där stora grupper lever i utanförskap, skriver andreas hjelm.

I fjolårets sista nummer av Impuls (8/2013) beskriver Åsa Ingårda väl de motigheter som en företagare kan möta i kontakter med kommunen.

Det behövs helt enkelt fler företagare eller personer som har egna erfarenheter av företagande bland landets kommunanställda och kommunpolitiker.

I höst går det att göra något åt detta och välja parti och personer som kan och vill förändra.

För det handlar om ett förhållningssätt, om hur kommunen med politiker och tjänstemän bemöter företagare oavsett om de är små eller stora, verksamma i stan eller på landsbygden. Det behövs inte inkubatorer eller scienceparker för att få idéer att växa.

Idéer växer i alla tillåtande miljöer och kommunen kan visa att just här är det idé att ha idéer.

Stora delar av grunderna

man agerar i praktisk handling.

Det handlar om avkrångling, att göra det så enkelt som möjligt att driva ditt företag just här. Det handlar om upphandling, att göra det möjligt med lokala affärer med lokala företagare och om att kommunen inte ska slå ut affärsmöjligheter.

När insikten kommer att företagande är en förutsättning för arbete, som ger skatte­ intäkter att betala välfärden med, då är det enkelt att förstå att företagandet måste göras enkelt, roligt och lönsamt.

Företagare som Åsa Ingårda

ska inte behöva ägna sin tid åt långa telefonsamtal, fylla i blanketter och skriva brev för att få lov att göra det som de är bäst på – att förverkliga affärsidéer i egna företag som skapar jobb.

Inger Fredriksson Katrineholm, företagare,

Men det räcker inte. Kommu-

nerna måste gå igenom den egna verksamheten och se hur

kommunpolitiker och riksdagskandidat för Centerpartiet

inom industri och produktion baseras på Frederick Taylors tankar från slutet av 1800-talet kring hur man effektiviserar olika processer i tillverkning.

Hans teorier handlar till mångt och mycket om arbetsorganisationen där ledorden är specialisering och effektivisering. Det handlar om att optimera processer och arbetsorganisationer för olika sysslor.

Vi är alla kuggar som byts ut om vi inte smälter in i produktionsapparaten.

Känns tankegångarna igen från vårt moderna samhälle?

Tror nog inte speciellt många i dag ställer upp på Taylors tankar kring hur ett företag ska drivas då det till stor del anses inhumant. Ord och handling går dock i detta fall inte hand i hand. Verkligheten ser annorlunda ut i Sverige där människor i dag skoningslöst delas in i A- och B-lag. Fysiskt eller psykiskt sjuka som inte förmår anpassa sig till arbetet, läs produktionsapparaten, ställs utanför arbetsmarknaden och tvingas in i olika åtgärder.

Vi inom Studieförbundet Vux-

Åsa ingårdas krönika i Impuls nr 8/2013.

enskolan möter dagligen en stor grupp av dessa utsatta människor. Vi organiserar med knappa resurser mötesplatser där de efter sina egna förutsättningar får möjlighet till meningsfulla samtal och aktiviteter.

Vi möter en stor grupp människor som efter ett långt och mödosamt arbetsliv av olika orsaker blivit sjuka. Inte sällan har man svårt att få eko-

nomin att gå ihop. Inte sällan bär de på en svag självbild, en känsla och upplevelse av att inte kunna bidra trots att förmågan finns.

Men samhället har blivit kargt och hårt vad det gäller omtanken till individen och människan. Kan en människa inte producera optimalt så är sannolikheten att vederbörande efter en tid rationaliseras bort.

Vi kan inte bygga ett hållbart samhälle där stora grupper lever i utanförskap beroende på att de inte platsar i marknadsekonomin. Vi kan framförallt inte fortsätta ha en stats- och kommunapparat som stödjer dessa strukturer, jag tänker då på vinstintressen inom vårdoch skola.

Innan vi nått till en genomgripande samhällsförändring där humanismen fått en starkare förankring i vårt sätt att bygga vårt samhälle, kommer vi inom folkbildningen att ha en fortsatt avgörande betydelse för att hjälpa dessa människor i utanförskap att få en dräglig vardag.

Andreas Hjelm avdelningschef SV Östergötland

n r 1 2 014 i mpu l s 25

integration » daddy musesa Daddy Musesa Mwambayi kom förra året till Varberg från Kinshasa i Kongo.

”Jag vill berätta flyktingarnas historia. Många vill inte förstå varför människorna från Afrika söker sig till Europa” säger Daddy Musesa Mwambayi, konstnär och själv migrant.

Integration Asylsökande, aktiv konstnär och cirkelledare i SV. Daddy Musesa Mwambayi från Kongo Kinshasa började jobba på sin integration direkt. För honom är det självklart att fortsätta leva fullt ut även i väntan på uppehållstillstånd.

Text Karin Hylander Foto Daniel Molund

26 impul s nr 1 20 1 4

F

ör ett år sedan hade konstnären Daddy Musesa Mwambayi inte hört talas om den lilla staden Varberg i landet Sverige i norra Europa. Nu håller han på med en snabb­integration just här. Daddys första utställning pågår för fullt och han har dessutom blivit aktiv i SV, där han tillsammans med Mia Roux leder en kurs i afrikansk dans. Mia dansar och Daddy Musesa spelar djembetrumma.

Daddy Musesa växte upp i en skå-

i rekordfart despelarfamilj i den kongolesiska huvudstaden Kinshasa och uttrycker sin kreativitet på många sätt. Han har bland annat agerat på scen både hemma i Kinshasa och under sin korta tid i Sverige. I somras var han statist på Art & Performance-festivalen på Tjolöholms slott.

Men sitt huvudsakliga uttryckssätt hittade han redan i tioårsåldern: måleriet.

– Att måla är det enda jag kan och vill. Det hoppas jag få fortsätta med till den dag jag dör, säger han

på trevande svenska i sin nya ateljé i Varbergs hamn. Över det stora, uppspända papp­

arket ringlar en ström av flyktingar, tungt lastade med ryggarna mot betraktaren. På väg bort från något men också till något.

Tre steg från målningen står Daddy Musesa alldeles stilla. Han betraktar motivet med fullt fokus innan han med några snabba kliv är framme vid tavlan och exploderar i rörelse. Kraftfulla penseldrag och

starka färger ger målningen liv.

Detta är hans bild av Afrika och världen i de stora flyktingströmmarnas tid. Ett självklart tema i Daddys konstnärskap sedan han fått egna erfarenheter av att fly sitt land och leva som asylsökande i Europa.

– Jag vill förklara varför vi är här.

Vi hade inte kommit hit om vi hade kunnat leva i våra länder. Världen har blivit mobil eftersom människor letar efter goda livsplatser, ställen där de får frihet och trygghet och kan utvecklas, säger han. n r 1 2 014 i mpu l s 27

»

integration » daddy musesa daddy musesa

»Det finns inga färger på människor även om man säger att vi är svarta, vita, gula…

Skär man ett snitt i huden har blodet samma röda färg. Det är politiken som skapar krig och lidande, inte att vi är olika.

Hemma i Kinshasa var Daddy Musesa etablerad. Efter studier på konstakademien lyckades han snabbt skapa sig ett namn. På meritlistan står en rad utställningar, bland annat i Sydafrika, Mali och Belgien. När han lämnade sitt hemland lämnade han också en stor ateljé och ett antal konststudenter, som gick elev hos honom.

Men läget hade blivit ohållbart.

Daddy Musesa, som hade gjort propagandamaterial åt oppositionen, fruktade för sitt liv.

När han och hans syster Charlotte lämnade Kinshasa hade de ingen möjlighet att ta farväl av föräldrarna.

Syskonparet visste inte ens själva var i världen de skulle hamna. Men den 18 april i fjol steg de av ett flygplan på Landvetter och sökte asyl i Sverige.

De fick snabbt plats på asylboendet i Himle utanför Varberg. Sedan dess har de på alla sätt försökt få kontakt med sina föräldrar utan att lyckas.

– Det är en stor smärta jag bär på.

Vår mamma och pappa vet inte var vi finns eller ens om vi lever, säger Daddy Musesa.

Han och Charlotte har ändå bestämt sig för att göra det absolut bästa av situationen. Den starka kristna tron och samvaro med andra människor är det som ger styrka när oron kommer smygande.

Båda började omedelbart efter ankomsten att studera det nya språket.

Dessutom började Daddy Musesa knyta kontakter inom kulturvärlden i Varberg, vilket nu har lett till hans första utställning i Sverige, i hantverks- och designbutiken Handcraft i Varberg.

Tiden på asylboendet bekräftade något Daddy Musesa alltid har trott på: att kultur bygger broar. Det går att sjunga, dansa, leka, äta och leva

28 impul s nr 1 20 1 4

tillsammans även om man inte delar språk, religion och bakgrund.

– Om jag var i stan och målade och missade middagen var det alltid någon som hade satt undan en tallrik åt mig. Efter mörkrets inbrott under ramadan knackade några muslimer på min dörr varje kväll för att bjuda på mat. Vi spelade djembe ihop och skrattade. De blev min familj, säger Daddy.

– Det är också vad jag vill visa i min konst: att vi är en mänsklighet.

Det finns inga färger på människor även om man säger att vi är svarta, vita, gula… Skär man ett snitt i huden har blodet samma röda färg. Det är politiken som skapar krig och lidande, inte att vi är olika.

När Daddy Musesa och Charlotte fick besked om att de skulle flyttas till en annan förläggning i höstas bestämde

”Varifrån orken och energin kommer?

Jag vet inte, den finns i mig och har följt mig genom livet”, säger Daddy Musesa Mwambayi, som medan han väntar på uppe­ hållstillstånd arbetar i sin ateljé i Varberg.

de sig i stället för att stanna kvar i Varberg, där de har skaffat många nya vänner. En svensk familj har hjälpt dem med tak över huvudet och har gjort det möjligt för Daddy Musesa att fortsätta sitt arbete som konstnär.

– Jag väntar på papperen men jag kan inte vänta på att mitt liv ska börja. Jag lever fortfarande med glädje. Jag är konstnär, för mig är varje dag en resa, och när jag målar känner jag ingen stress, säger Daddy Musesa.«

Fakta >> Daddy Musesa Mwambayi Namn Daddy Musesa Mwambayi med signaturen Musesa. Ålder 33 år.

Familj Systern Charlotte i Varberg, mamma och pappa i Kins­ hasa.

Aktuell Ställer ut på Handcraft i Varberg fram till den 21 fe­ bruari. Ger under våren en kurs i afrikansk dans hos SV tillsam­ mans med Mia Roux.

10 frågor

till Gunnar Rhodin

Trafikkunskap: ”Nästan alla deltagare tog körkort för länge sedan och tycker att de behöver uppdatera sina kunskaper.”

text OCH foto mats nilsson

1Du leder cirklar i trafikkunskap.

Vad innebär det?

– Att informera om och uppdatera deltagarna på nya lagar och regler i trafiken, trafikmärken och skyltningar. Det brukar bli en hel del frågor om trafik i största allmänhet.

2Vilka är cirkeldeltagarna?

– Det är personer från SPF Freja i Sundsvall. SPF Freja är Sundsvalls största SPF-förening med över 1 500 medlemmar och jag är ansvarig för trafikfrågor. Nästan alla deltagare tog körkort för länge sedan och tycker att de behöver uppdatera sina kunskaper.

3Hur rekryterar du deltagare till cirklarna?

– De flesta som är intresserade anmäler sig via föreningens hemsida. Jag har bra kontakt med personalen på SV Västernorrlands avdelningskontor i Sundsvall och det är där vi brukar ha cirklarna.

4Handlar det bara om bilkörning?

– Nej, det finns mycket att säga även om gångtrafikanter och cyk­ lister och vad som gäller för dem i trafiken.

5Kan du erbjuda något studiematerial?

– Jag brukar skicka efter häften och broschyrer från Transportstyrelsen. Där finns det mycket information.

>> Fakta Namn Gunnar Rhodin.

Bor Sundsvall.

Aktuell Cirkelle­ dare i trafikkunskap hos SV och SPF Freja i Sundsvall.

– Ja, alla nya skyltar som kommit upp och som handlar om datumparkering. Det är inte alltid lätt att begripa. Oftast finns det tilläggsskyltar som man måste läsa.

8Hur kom det sig att du blev trafikansvarig i SPF Freja?

– Jag har ett yrkesliv som polis bakom mig och var innan jag gick i pension 2006 chef för trafikavdelningen i Västernorrland.

6Vad är den vanligaste frågan?

9Hur många cirklar har du nu?

– Det som diskuteras mest är cirkulationskörning. Cirkulationsplatserna brukar oftast kallas för rondeller. Rondell är det som är i mitten och som man cirkulerar runt.

Ska man använda blinkers när man ska in i en cirkulationsplats? Svaret är att man ska använda blinkers när man svänger ut ur cirkulationsplatsen och när man ska byta fil. I övrigt behöver man inte blinka.

– Det här året har jag just kommit igång med en cirkel. Vi brukar vara cirka åtta deltagare, det är lagom.

7Fler vanliga frågor?

0Du får säkert höra många historier från trafikens värld. Kan du berätta någon?

– Det var föraren som av sin körskolelärare fick anvisning om att köra rakt fram i cirkulationsplatsen. Han körde rakt fram, nämligen rakt över rondellen.« n r 1 2 014 i mpu l s 29

sv » sundsvall

Respekt och glädje hos happiness När gänget i Happiness träffas varje söndag i Sundsvall står glädjen högt i tak. Sång, dans och samtal om livet står på programmet.

Annelie Nordin är eldsjälen bakom Happiness. Gruppen startade för 14 år sedan och har sedan dess utvecklats och fått fler deltagare. Just nu är det ett 20-tal entusiaster som kommer regelbundet. text och foto mats nilsson

G

ruppen Happiness har utvecklats till mer än att vara bara en träffpunkt för samvaro. Flera av deltagarna har deltagit i shower och uppträtt vid olika tillfällen. Andra är ute i skolor och talar om ämnen som till exempel respekt.

Annelie Nordin beskriver Happiness så här: – Showgruppen Happiness handlar om glädje, respekt och förändrade attityder. Alla som är med i gruppen har något slags funktionshinder.

På så sätt är vi lika varandra. På alla andra sätt är vi unika. Det förstår ju vem som helst.

– För oss handlar det mycket om glädje när vi träffas men också om rätten att vara unik och att få göra bra saker tillsammans. Just nu jobbar vi med att ge andra vår syn på det viktiga ordet respekt. Det går nämligen bara att vara glad när man känner sig respekterad. spelarna i Timrå IK, som spelar i

Hockeyallsvenskan, besöker ofta Happiness och deltar i aktiviteterna.

När Impuls kommer på besök är det Tommy Stenqvist och Per Hallin 30 impul s nr 1 201 4

annelie nordin

»För oss handlar det mycket om glädje när vi träffas men också om rätten att vara unik och att få göra bra saker tillsammans.» som är med och sjunger och dansar med gruppen.

– Vi känner några av Happiness­ ambassadörerna som ofta är ute och pratar om bra saker, till exempel respekt för varandra. Det ställer vi upp på till ett hundra procent. Håkan Lundvall, som är med i Happiness, hjälper oss i ishallen i Timrå, för att ta ett exempel.

Håkan Lundvall, iklädd Timrå IKtröjan, berättar gärna om sitt jobb som ambassadör för Happiness. Daniel Nordin, som inte är släkt med Annelie, är också ambassadör och besöker skolor för att berätta om hur man ska vara mot varandra.

Annelie Nordin arbetar till vardags

på Engelska skolan i Sundsvall. Det hindrar henne inte att ha hundra järn i elden. Hon brinner för Happiness och har hela tiden saker på gång.

– Nu planerar vi för en turné med Happiness i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan i Västernorrland. Vi vill besöka flera platser i länet och sprida budskapet om respekt för varandra.

Vid varje träff med Happiness deltar också någon från Lady Stardust & the Crew, ett band som spelat ihop med Happiness på deras shower. Det här gången är det Mikael Enerud som sköter cd-spelaren.

Annelie har haft ett eget gym, är

träningscoach och lägger stor vikt på både psykisk och fysisk hälsa.

– Vi pratar om mat och träning också, det finns många frågor att diskutera.

Innan passet är slut blir det blir flera soloframträdanden av deltagarna med dans och sång som möts med jubel och applåder av åskådarna. Som avslutning samlas alla i en ring och uppmuntrar varandra innan var och en åker hem till sitt.«

Från vänster Irené, Emma, Daniel, Klara och Malin kollar när de andra uppträder. Bilderna nedan: Irené har fått sällskap av ishockeyspelarna i Timrå IK, Per och Tommy på dansgolvet. Annelie Nordin leder Happiness, här tillsammans med Daniel.

n r 1 2 014 i mpu l s 31

sv och omvärlden » noterat

FNV planerar nytt ledarforum Målet är att få in fler unga i utbildningssystemet Ett ledarforum planeras i För­ bundet Nordisk Vuxenupplys­ nings (FNV) regi i trakterna av Göteborg den 18–20 september.

Bland annat planeras ett besök på SVs Hiphopakademi i Göte­ borg.

folkbildning. FNVs

generalsek­ reterare Ann-Marie Winberg, SV, och ledamot Stefan Landberg, SV, berättade om planerna på ett ledarforum när FNVs styrelse och generalsekreterarna träffades i Stockholm den 23–24 januari.

Fokus på ledarforum är tänkt som en uppföljning på förra årets ledarforum i Helsingfors med ungdomar och ungas lärande – hur fler unga vuxna ska komma in i utbildnings- och bildningssystemet.

FNVs förhoppning är att också

engagera SVs avdelningar och regionen i Västra Götaland för att kunna genomföra en eller två inspirationsdagar parallellt med ledarforum, där avdelningarna kan visa upp det som är intressant.

Som exempel nämns Hiphop­ akademin i Göteborg, och där alla deltagare fritt ska kunna välja bland seminarierna.

I september har FNV också årsmöte då SV tar över vice ordförandeposten i styrelsen för de kommande två åren, enligt det rullande schema som finns.

När generalsekreterarna

hade sitt möte hälsade Ivar Odnes, Senterpartiets Studieförbund (SpS) i Norge och ordförande i FNV, alla välkomna.

Samtliga deltagare gav en

översikt av vad som händer i det nordiska folkbildningsarbetet inom respektive studieförbund.

En utmaning i den danska folkbildningen är generationsväxlingen där fler yngre måste in i såväl styrelser som arbete.

I Finland är det nedskärningar

som drabbar folkbildningen när den finska statsskulden ökat.

I Norge har SpS återigen beviljats statliga medel efter ett år utan statligt stöd.

I Sverige är både en folkbildningsproposition och en demokratiutredning att vänta.«

FNV >> För stärkt nordisk identitet FNV, Förbundet Nordisk Vuxenupplysning där SV är medlem, har som mål och syfte att stärka den nordiska identiteten genom att främja det nordiska inslaget i nationellt, nordiskt och internationellt samarbete.

FNV verkar för ett ökat nordiskt samarbete inom folkbildningsarbetet med särskild tonvikt på demokrati, hållbar utveckling och kultur.

Repesentanter för Förbundet Nordisk Vuxenupplysning (FNV) träffades i Stockholm i januari. Från vänster: Ann-Marie Winberg, SV och generalsekreterare i FNV, Henrik Christensen, Dansk Oplysnings Forbund, Kristin Madsen och Ivar Odnes, ordförande i FNV, Senterpartiets Studieförbund i Norge, Linus Olofsson och Stefan Landberg, SV, Kjersti Gångsö, Studieförbundet Kultur och tradition, Norge, Björn Wallén och Beatrice Östman, Svenska Studiecentralen i Finland, Lene Buerup Andersen och Per Paludan Hansen, Foto: mats nilsson Liberalt Oplysningsforbund i Danmark.

Drömmer du om att ha musik som yrke eller vill du bara utveckla dina musikaliska kunskaper?

Musiklinje

* Klassisk profil * Jazzprofil

* Pop/rockprofil * Folk- och världsmusikprofil

Piteå Sommarakademi 2014

Folkhögskolekurser

* Ensemblekurs för blåsare * Klarinett * Violin/Viola * Gitarr

*Piano * Flöjt * Cello *Orgel

För ytterligare information: www.framnas.nu

n r 1 2 014 i mpu l s 35

Posttidning B-Economique Returadress: Impuls, Box 30083, 104 25 stockholm

Sara Haraldsson: Det händer alldeles för lite.

Därför är det dags att vi ska sluta vara så överens.

J

Foto: Karl Lindahl

ag jobbar med jämställdhet. För mig innebär det att skapa förändring, att förändra sättet vi jobbar på, sättet vi pratar på, sättet som vi fördelar makt och mycket mer, till att det ska fungera på ett annat sätt som är jämställt.

Förändra så att vilket kön vi har inte styr hela våra liv. Att det som står i ditt pass eller finns mellan dina ben ska bestämma vad du ska jobba med, vilken lön du har, vad du är rädd för om du går hem sent en fredagkväll, vilken färg du får ha på sara haraldsson dig eller vad du får drömma om.

Mer specifikt jobbar jag med jämställdhet i civilsamhället. Då handlar det om att alla vi som jobbar med att rädda världen varje dag i våra fantastiska organisationer även ska bli bättre på att rädda oss själva genom att be the change you want to see in the world och bli mer jämställda själva.

av diskmaskinen, vem som skulle planera familjemiddagar och hur fritid skulle spenderas medan de minst jämställda paren tyckte att det alltid var bättre att hålla sams än att säga ifrån när ens partners smutsiga kläder alltid hamnade på golvet i stället för i tvättkorgen, även om det var något som den störde sig på.

Nu kanske du undrar vad detta har med oss, vi som är aktiva i civilsamhället, att göra. Allt skulle jag säga. Min erfarenhet från civilsamhället är att vi beter oss precis som de minst ojämställda paren, där vi alltid låter husefriden gå först.

Om vi ska bråka eller ta en konflikt ska det handla om något som har med organisationens syfte att göra, inte hur vi beter oss mot varandra.

»Inför framtiden önskar jag att vi alla bråkar lite mer, säger ifrån lite mer, diskuterar mer och slutar vara så överens. Förhoppningsvis ska vi då kunna få ett mer jämställt civilsamhälle.»

Under mina nästan tio år på ledande positioner i det unga civilsamhället har jag hamnat i och lett flertalet diskussioner om jämställdhet. Sedan två år tillbaka driver jag en organisation som jobbar med jämställdhet i civilsamhället och sedan en tid tillbaka är det med min heltidssysselsättning. Jag pratar alltså ganska ofta och mycket om jämställdhet.

Något som ofta slår mig när jag pratar om jämställdhet med människor i sektorn är hur himla överens vi alltid är. Och samtidigt händer det alldeles för lite. Därför tycker jag att det är dags att vi ska sluta vara så överens.

I en forskningsstudie som tittade på

jämställdhet i parrelationer kunde paren efter studien delas in i tre grupper: minst jämställda, ganska jämställda, jämställda.

Skillnaderna mellan paren i de olika grupperna var flera, men det som gick som en röd tråd i studien och mellan paren var att de mest jämställda paren var de som bråkade mest om frågor som hade med jämställdhet att göra, medan de minst jämställda paren höll tyst om det som de upplevde som ojämställt beteende för husefridens skull.

De jämställda paren diskuterade och bråkade om dagislämningar, urplockande

När vi pratar om jämställdhet (vilket,

med handen på hjärtat, inte är speciellt ofta) är alla alltid överens. Den samstämmighet och delade ambition som verkar finnas under sådana diskussioner väcker alltid hopp hos en jämställdhetsintresserad person som jag. Kanske är det nu det händer, kanske kommer vi att bli bättre nu. Men sen fortsätter ändå allt som vanligt, trots att alla var så himla överens.

Så, inför framtiden önskar jag att vi alla bråkar lite mer, säger ifrån lite mer, diskuterar mer och slutar vara så överens.

Förhoppningsvis ska vi då kunna få ett mer jämställt civilsamhälle.« Sara Haraldsson är Maktsalongens grundare. Deras verksamhet syftar till att stärka unga kvinnor inom det civila samhället.