Fiska med Nippon-Pippon

Alf är fast

Ja, jag är fast i fördärvet och halvfusket. Jag tvivlar på min förmåga och skicklighet och är numera slav under tekniken. Jag är beroende av laddat batteri, wifi, och mobilapp.

Ja du har gissat rätt; Jag har skaffat ett ekolod. Ett sådan där litet, som jag har i fickan, i pimpelskryllan och i flytringen. Jag släpper det i pimpelhålet, eller drar i en lina efter mig i ringen.

Efter att min lillebror Lars, som alltid har gillat prylar och finesser och är den som för många år sedan provade silikonade USB-kameror och datorer i skoterpulkan på pimpelisen, skaffade ekolod och visade fördelarna och möjligheterna, skaffade jag förra året mig ett eget. Formen och färgerna föranledde smeknamnen “Pokemon-boll” och Pistvakts benämning på tvivelaktig teknik; “Nippon-Pippon”.

För er som inte vet är det alltså en mindre boll som med wi-fi kopplas till mobiltelefonen. Efter att jag valt t.ex. isfiske och släppt den i hålet ser (tror jag) jag i mobilappen direkt hur det är under isen. Temperaturen varierar inte så mycket, utan brukar ligga på någon enstaka plusgrad. Djupet visas också med decimeterprecision och det här det börjar bli intressant. Med lite erfarenhet syns det tydligt skillnad på om det finns sjögräs på botten, om den är dyig eller stenig. Detta indikeras med olika färger och mönster på olika djup. På högsta känslighet syns hur enstaka isläppta maggots dalar mot botten.

Om, och jag vill poängtera OM, det plötsligt dyker upp avvikande ekomönster på mobilskärmen gör en bäst i att lägga undan limpmackan och kaffekoppen, för då är det fisk i farten. Det ska dock direkt erkännas att det finns vissa begränsningar; fiskslag avslöjas inte och enskilda fiskar kan inte säkert särskiljas.

En gång fick jag otroliga ekon strax under isen på Åviken och jag trodde naturligtvis att det var ett stim rejäla abborrar eller sikar som drog förbi. Jag provade först mormyshkor i olika varianter med olika många maggots innan jag gick över till balanspirk, utan det minsta napp. Jag ryckte allt häftigare och då...!...satt den där!

Jag drog upp och nog satt den där alltid; spiggen! Det var alltså ett spiggstim jag såg på lodet! De drog fram och tillbaka under isen och genererade under en god stund en otrolig fiskefeber, som jag hade gått miste om, om jag inte haft detta kära ekolod.

Andra gånger har jag fiskat nere vid botten och sett ekon en bit upp i vattnet, hissat upp pirken till ekot och lyckats lura fisken att nappa. Dessutom lagras mina lodningar direkt i ett kartbibliotek i “molnet”. Eftersom ekolodet arbetar med GPS-koordinater skapas detaljerade sjökort. Varje gång jag är på ett nytt ställe i samma vatten kompletteras den aktuella djupkartan. När ekolodet släpar efter flytringen eller båten byggs djupkartorna upp relativt snabbt och det är intressant att sedan se var grynnorna och djuphålorna ligger.

Min brorsa Lars brukar ha lodet draggande längre bakom sig i ringen, när han fiskar gädda eller abborre och kan då se om större fiskar finns på t.ex. mellandjup. Då brukar det ta några ytterligare sekunder innan draget eller flugan kommer till samma plats och hugget kommer. Fusk eller inte, för den prylintresserade är ekolodet en smart pryl som ger intressant information för fisketuren. Oftast spelar det mindre roll, då fisket går bra och är tillräckligt stimulerande ändå, men ibland kan det vara avgörande för en lyckad fångst. De “storfräsarfiskare” man kan följa på sociala medier har nästan alla avancerade båtekolod, som effektivt skannar av och lokaliserar enstaka fiskar i vattnet. Speciellt vid riktat fiske efter pelagiska fiskar, som t.ex. gös, är ett bra ekolod till stor hjälp.

Kom ihåg; bara för att det syns ekon på mobilskärmen kommer inte fisken automatiskt upp ur vattnet. Den ska luras till hugg också och den lilla detaljen hjälper inte ekolodet till med. Dessutom händer det inte alltför sällan att medan jag mixtrar för att få min “NipponPippon” i vattnet och ansluta till mobilen, har mina fiskekompisar redan dragit ett par firrar...

Bild 1: Den gula skuggan visar en skaplig fisk som närmade sig mormyshkan, men utan att ta. Bild 2: Brorsans ekolod har lite andra färger, som påminner om en tavla av Bengt Lindström. Här syns Bild 3: Efter mycket provande av olika pirkar lyckades jag till det stora eko, som jag trodde var ett stim sikar, högt slut kroka en fisk. Tyvärr visade det sig att den fina sikstimmet troligen istället var en massa spigg. Alf Westerlind