Att fiska tonfisk från egen båt i Sverige

Lugnet och tystnaden bryts plötsligt när det knarrar till. 40 meter längre bort rör sig en av våra ballonger konstigt. Det tar bara nån sekund innan linan börjar spruta ut från rullen. Drömmen har gått i uppfyllelse. Att fiska tonfisk från egen båt i Sverige.

Det är i slutet augusti, jag har trailat ner min båt till Västkusten för att vara med i SLUs Tonfiskmärkningsprojekt. Jag och mina vänner Fredrik och Daniel befinner oss ute till havs cirka 10 sjömil väst Måseskär. Vi har precis fått hugg av en stor blåfenad tonfisk och Daniel försöker att ta på sig fightingselen så snabbt som möjligt. Det är lättare sagt än gjort då ljudet från knarren verkligen ökar pulsen. Efter några långa sekunder lyckas vi tillslut få honom fastspänd i spö och rulle. Bromsen dras sakta åt och fighten kan börja. Att kroka en tonfisk kan liknas med att ställa sig vid Botniabanan och kroka fast i ett tåg. Att snabbt vara med i matchen och följa fisken med båten är en förutsättning för att inte tömma rullen på all lina. Med 350 till 400 meter lina ute börjar vi äntligen se att fisken saktar ner. Bromsen trycks upp mot 10 kilo och arbetet med att komma närmare fisken påbörjas. Lina kommer in och lina går ut. Efter 45 minuter har vi fisken inom 150 meter och det är först nu jag känner att vi kan sätta ordentlig press på den. Spakbromsen trycks upp ytterligare och bromsverkan är nu runt 20 kilo.

Jag står bakom Daniel och håller i honom. Det är så man måste jobba med det här fisket. Man måste alltid ha någon som står som stöd och fysiskt stöttar/håller i den som fightar. Anledning nummer ett är för säkerhet, vi vill ju inte att fiskaren ska ramla och eller ramla överbord, anledning nummer två är psykisk. Det är viktigt att fiskaren känner sig trygg även fast han/hon är fastspänd till en fisk som minst väger över 200 kilo. Daniel gör det riktigt bra och nu hamnar vi i ett dödläge. Vi vinner 2 meter lina, fisken tar 3 meter, vi vinner 4 meter, fisken tar 3. Det är dags att pressa ännu mer. Bromsen trycks upp till 25 kilo. Fisken svarar med att rycka in Danne i relingen. Varje huvudskakning fortplantas nu rakt genom spöt. Det är nu allvaret börjar. Det har gått strax över 1 timme sedan vi fick hugget och vi har färdats ungefär 3 sjömil.

Den ökade pressen ger resultat. Vi vinner meter för meter. Fisken är väldigt nära och vi lyckas till och med få in en, två meter av den 9 meter långa tafsen på spöt. Fisken är bara 7 meter bort men vi ser den inte och den har absolut inga planer att ge upp.

Precis när det känns bra och att vi har läget under kontroll vänder fisken 180 grader och gör en kraftfull rusning. Daniel rycks återigen framåt och jag tvingas hålla i honom så hårt kan. Nu händer det som inte får hända. Kopplingen mellan huvudlina och tafs brister.

Ett brutalt avslut på en 1 timme och 15 minuter lång fight. Vi är alla besvikna men samtidigt har drömmen att fiska tonfisk i Sverige från egen båt uppfyllts. Två fiskedagar senare krokar vi ytterligare två fiskar. En lossnar relativt omgående, den andra fightar vi i 2 ½ timme innan den stora fisken spränger tafsen vid båten. På väg hem med båten på släp kan jag räkna in 6 fiskedagar med 3 tonfiskhugg. Ett helt fantastiskt äventyr, som jag hoppas få göra om igen.

Den Blåfenade tonfisken har kommit tillbaka till våra svenska vatten och för att bättre förstå bestånden och dess vandringsvägar bedriver SLU Aqua i samarbete med ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) ett märkningsprojekt där de märker blåfenad tonfisk med satellitsändare och akustiska sändare. Passande nog är sportfiske med cirkelkrok den skonsammaste metoden för att fånga dessa giganter så till hjälp har de runt 50 båtar med besättning (team). För att få deltaga ansöker teamen i god tid innan och det finns en lista med minimikrav på båtar, utrustning och besättning.

Fisket sker med levande makrill som apteras på cirkelkrok. Därefter följer en tafs med minsta brottstyrka på 80 kilo. En ballong används som flöte och man kan även använda ett sänke. Fisket sker från ytan ner till 30 meters djup. Rullarna ska rymma minst 800 meter lina och huvudlinan ska hålla minst 60 kilo. Fisken säkras vid båten med en gaff som försiktigt placeras i munnen på fisken. Fisken ska sedan bogseras sakta framåt för att få syre. Man kastar därefter över ett rep till forskarna i märkningsbåten. Märkningsbåten är utrustad med en kana i aktern där tonfisken dras upp för märkning och prover. Efter märkning släpps fisken tillbaka och hjälper forskarna förstå mer om deras liv.

JOHAN PETTERSSON