Skip to main content

Skopet nummer 4, 2020

Page 1

# 4-2020

En tidning för oss på Sundsvalls kommun

RÄDDAREN I NÖDEN Nermin Zulovic tillhör kommunens coronateam

Så fick Vibackeskolan Gripande stadsvandring Flyttade stenblock ger efterlängtat ansiktslyft gör historien levande nytt hopp för musslor SIDAN 6

SIDAN 10

SIDAN 16


Personaltidningen för dig inom Sundsvalls kommun

Med framtiden i sikte

SITTER DU FAST i det där mellanrummet mellan dåtid och framtid, utan att kunna utnyttja det som går att göra här och nu? Du är inte ensam! Ett år erövrat av en pandemi. Ett nu som präglas av varsel i vår lokala omvärld och ekonomiska utmaningar i vår orga­ nisation. Vad blir då en framtid i Sundsvall och Sundsvalls kommun? Det är och kommer att vara en både ansträngande och utmanande resa. Jag känner verkligen med den som blivit varslad, med den som ännu inte är en självklar del av vårt samhälle och med dig som kommer att påverkas av förändr­ ingarna i vår organisation. Men med fokus på möjligheterna vi har – och insikterna om att vi måste samla vår gemensamma kunskap och kraft – är jag fortfarande fullt och fast övertygad om att vi kan forma ett Sundsvall och en framtid som är ljus. Det kom­ mer att krävas ett stort mått av ”jäklar anamma”, och det vet jag att vi har. Med famnen full av tacksamhet efter tre och ett halvt år i Sundsvalls kommun vill jag tacka för mig och skicka en hälsning till dig som arbetar i Sundsvalls kommun – fortsätt ditt goda arbete, du gör skillnad! En person som varit Sundsvalls kommun trogen så länge att han får guldklocka alldeles strax är Lennart Andersson. Lennart tar nu över som tillförordnad kommundirektör under rekryteringen av min efterträdare. Med en så erfaren och klok chef kommer ni att vara i trygga hän­ der. Och till Lennart säger jag: varmt lycka till med ditt uppdrag! Åsa Bellander, kommundirektör

2 skopet

Ansvarig utgivare: Jenny Persson, jenny.persson@sundsvall.se, 070-191 61 78 Redaktör: Olof Axelsson, olof.axelsson@ekonomedia. se, 070-648 06 26 Samordnare: Conny Pedersén, conny.pedersen@sundsvall.se 072-085 72 11 Adress: Skopet, Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall, skopet@sundsvall.se Produktion: Ekonomedia Affärspress, www.ekonomedia.se Layout: Kerstin Stickler Korrektur: Anders Hammarberg Personaltidningsråd: Joel Beyer Rankila, Josefine Hagljung, Åsa Östman Söderberg, Ingrid Löfqvist och Anders Östman, Medarbetare i detta nummer: Olof Axelsson, Ingela Hofsten och Therése Ny


Birgitta Hedin, vård- och omsorgsförvaltningens ROPenhet, och Carola Dahlin, Servicceenter HR, är nöjda med det nya samarbetet.

Samarbete fixade bemanningen I maj var nästan 12 procent av personalen på vård- och omsorgsförvaltningen sjukskriven och vikarierna räckte inte till. Samtidigt fick inte alla som ville börja jobba i vården återkoppling. Lösningen blev att skapa en tillfällig enhet med bemanningsplanerare från ROP-enheten och rekryterare från Servicecenter HR. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

S

tanna hemma vid minsta förkylningssymptom, löd vårens corona-budskap (och lyder fortfarande). Något som fick sjukfrånvaron att rusa i höjden, inte minst i vård- och omsorgsförvaltningen. Det hela förstärktes av att medarbetare i så kallade riskgrupper inte längre fick arbeta. Som mest handlade det om över 100 personer. I maj var närmare 12 procent av för­ valtningens personal sjukskriven. Både cheferna i verksamheten och personalen på förvaltningens bemanningsenhet ROP tvingades slita ont för att fylla vakanserna.

Nytt intresse för vården

Det blev inte lättare av att vikarier av smittoskäl inte fick jobba på fler än två olika arbetsplatser. Samtidigt anmälde ovanligt många nytt intresse för att jobba i vården. Exempel­ vis personer som blivit permitterade.

– Vi hann inte hantera alla ansökningar som kom in, samtidigt ökade behoven av timvikarier kraftigt vilket gjorde att arbetsbelastningen sköt i höjden för be­ manningsplanerarna. Därför signalerade jag om att vi måste ha mer resurser, säger Birgitta Hedin, chef för ROP-enheten. Gott resultat

I juni fattades beslut om att skapa en tillfällig bemanningsenhet inom Servicecenter HR. Den består av be­ manningsplanerarna från ROP-enheten och Servicecenter HR:s rekryterings­ team, som vanligtvis arbetar med att hitta chefer och specialister till hela kommunen. Det nya arbetssättet startade i juli och har gett gott resultat. – Det gör att vi fått till ett kvalitets­ säkrat inflöde av nya vikarier, konstaterar Carola Dahlin, chef för Servicecenter HR.

Något som uppskattas av både beman­ ningsplanerarna på ROP-enheten och av cheferna i verksamheten, som också arbetar med att fylla luckor på sina egna arbetsplatser. – Nu säkerställer vi exempelvis att alla vikarier genomgår hälsokontroll och ut­ bildning i basala hygienrutiner innan de påbörjar sitt arbete, säger Birgitta Hedin. Bemanningsenheten har delats upp i områden med en bemanningsansvarig och en rekryteringsansvarig. Dessa har regelbunden kontakt med enhetscheferna och samarbetar tätt med områdescheferna inom vård- och omsorgsförvaltningen. – Det är en kedja vi inte haft tidigare. Nu finns det tid att även arbeta proaktivt och inte bara reaktivt, säger Birgitta Hedin. Den tillfälliga bemanningsenhetens uppdrag pågår till och med oktober månad, men kan komma att förlängas. nnn skopet 3


Ryckte ut när viruset slog till Provtagningar när smitta misstänks. Omvårdnad av redan sjuka. Undersköterskan Nermin Zulovic är en del av kommunens coronateam inom äldrevården. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

D

et gick fort. 26 maj var Nermin Zulovic på ett informationsmöte om den nya satsningen på ett kommunalt coronateam, nästa dag var han en del av det. – Jag ville lära mig nåt nytt och samtidigt vara med och hjälpa. Han och de andra som tagits ut till teamet fick en snabbutbildning av personal från hälsocentralerna. Utöver sådant som hygien och avfallshantering fick de lära sig att göra provtagning – som sker genom att en lång pinne sticks långt upp i näsan. – Det kändes svårt i början, man vill ju inte göra folk illa.

Minska smittspridningen

I dag är han desto vanare, efter att ha arbetat med provtagning hemma hos människor och i kommunens äldreboenden hela somma­ ren. Tanken är att avlasta hälsocentralerna samtidigt som man minskar smittspridning genom att personer som ska provtas inte måste bege sig till hälsocentralerna. Provtagningarna sker både på äldreboen­ 4 skopet

den och i män­ niskors hem, och arbetet innebär många På sin fritid är Nermin Zulovic tränare och ibland långa för Söråkers a-lag (herra r). resor till kom­ munens ytterområden. Coronateamet har ännu en viktig uppgift: att ersätta hemtjänsten hemma hos personer med konstaterad covid-19 och arbeta på äldreboenden där smitta finns. – Gå hem till folk och ge dem frukost, hjälpa dem att duscha och så vidare. I juli, när smittspridningen var som värst, jobbade jag bara med det. Då jobbade jag också varje dag. Nermin Zulovic har tre titlar i sitt cv: skötare, ergonom och undersköterska specialiserad på demensvård. Det är den sistnämnda rollen han har på sin ordinarie arbetsplats Lindgården, där han jobbat i sjutton år. Den bakgrunden är till stor nytta också i coronateamet. – Det kan vara en utmaning att ta ett prov på en dement människa. Det är inte alla

FAKTA Coronateamet har fått en särskild lokal på Lindgården, där de kan byta om till skyddsmundering och förvara material på ett säkert sätt. De är schemalagda dygnet runt. Från början bestod teamet av fjorton personer, men i takt med minskad smittspridning har personalstyrkan minskats och i skrivande stund är Nermin Zulovic en av tio.


NOTISER Stort intresse för att bli undersköterska Sundsvalls kommun har beviljats statsbidrag från Socialstyrelsen för att genomföra det så kallade Äldreomsorgslyftet. Det är en möjlighet för tillsvidareanställda eller visstidsanställda att på halvtid, vid sidan om halvtidsjobb, studera till undersköterska på betald arbetstid. Utbildningen påbörjas vecka 42 och intresset bland anställda är mycket stort, enligt vård- och omsorgsförvaltningen. Vård- och omsorgscollege Västernorrland hanterar utbildningen.

Fejcon gav Vallens skola segern

gånger man lyckas, tyvärr. Men oftast går det genom att lirka. Han tycker det är och har varit lärorikt att jobba i coronateamet. – Att få se hur folk jobbar i hemtjänsten och på andra boenden är nyttig kunskap att ta med sig tillbaka till Lindgården. När det nu blir. Nermin Zulovic vet inte ens när han kommer kunna ta ut den semes­ ter han inte fick i somras. Han hoppas det går senare i höst. – Men det beror ju på hur det utvecklar sig. Tankarna finns där

Och även om Nermin Zulovic säger att han inte är rädd, så visst finns tankarna där ibland, medger han. – Inte när man är mitt i det, men när jag är ledig kan jag börja fundera på vad som händer ifall jag blir smittad eller inte orkar. Men det är bara att försöka stänga av då. I sådana lägen kan det underlätta att ha en stor familj. Nermin Zulovic och hans hustru har fyra barn mellan 3 och 11 år. Dessutom är Nermin fotbollstränare.

” Det känns viktigt att vara noga, noga”

– Det försiggår ju utom­ hus, så det funkar. Men annars gör vi allt vi kan för att inte jag ska riskera att föra smitta vidare till mina kolleger. Därför har de yngsta barnen inte fått gå till förskolan sen jag började i corona­ teamet, utan min fru, som är i riskgrupp, har varit hemma med dem. Vi träffar inte andra människor, inte ens barnens moroch farföräldrar, åker inte buss, går inte och fikar eller äter på stan och så vidare. Det har såklart varit jobbigt, men också gjort att vi kommit varandra närmare. Vi har varit mycket ute i skogen, spelat spel, fiskat, grillat. – Det känns viktigt att vara noga, noga. Jag vill absolut inte vara med om att föra smitta vidare. n n n

Vallens miljöskola tog hem priset Årets hållbara offentliga restaurang 2020 när White guide junior bedömde 250 offentliga restauranger. Skolan fick också utmärkelsen Årets skolmaträtt 2020 som var ”ärtiga potatisbullar med krispigt fejcon”. – Maträtten har jag och barnen tagit fram tillsammans. Potatisbullar med gula ärtor och fejcon. Fejcon är friterade potatisskal, morotsskal och grönkål, säger kocken Gunilla Morelius Vesterlund.

BOKA IN DEN DIGITALA ARBETSMILJÖVECKAN I år genomförs Arbetsmiljöveckan i oktober (vecka 43) digitalt. Under tre förmiddagar bjuds på livesända föreläsningar som även går att ta del av i efterhand. Någon föranmälan behövs inte. Måndag 19 oktober: Målgruppen är chefer och skyddsombud. Temat är Kränkande särbehandling. Tisdag 20 oktober: Målgruppen är chefer och skyddsombud. Temat är Digital arbetsmiljö i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Onsdag 21 oktober: Målgruppen är alla medarbetare. Temat är riskbruk, missbruk och beroende. skopet 5


Efterlängtad ansiktslyftning Ljust, färgglatt, tyst och fräscht. Personal och elever i Vibackeskolan är entusiastiska över att efter fyra års byggperiod nu få jobba i renoverade klassrum och nya byggnader. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Linus Lind och Wiggo Rehn Hellberg är nöjda med renoveringen.

D

en där lukten av nytt. Även om jag hade blundat hade jag fattat att jag stod i en nybyggd lokal. Men nu har jag ögonen öppna och får också se det rum där Vibackeskolans lärare i matte och NO har sina arbetsplatser. Nedanför de stora fönstren skymtar jag Alnösun­ det. Skymtar, eftersom de automatiska solgardinerna är nedfällda. – Vi hade velat ha manuella gardiner, säger Ingela Palmqvist Norberg, rektor. Men det är å andra sidan det enda hon inte är riktigt nöjd med i den rejält upp­ fräschade skolan. Allt annat lovordar hon: Klassrummen med sin enhetliga möble­ ring och tillhörande grupprum, korridorer­ na där elevskåpen är placerade i anslutning till lärarnas – eller handledarnas, som hon föredrar att kalla dem – arbetsrum. De ljuddämpande och färggranna fåtöljerna i de yngre elevernas del av skolan, att speci­ alpedagoger, kurator och skolsköterska nu­ mera finns samlade i samma korridor, att specialverksamheterna fått egna ingångar till sina lokaler. Och så vidare. Det var för drygt fyra år sedan som projektet bygga om och till Viback­

6 skopet

Ingela Palmqvist Norberg kom till Vibackeskolan för sex år sedan, då som biträdande rektor. I dag är hon rektor för hela skolan, men poängterar att hon har tre biträdande rektorer till sin hjälp.

eskolan drog i gång och som utgick dekorationer med träd- och stenmönster från att skolan dels var nergången, dels – och gula parasoll som för tankarna till behövde kunna ta emot fler elever. En öns smeknamn Norrlands Hawaii. Också arbetsgrupp med personal från skolan i personalrummet syns kopplingen till tillsattes. Den har bollat önskemål och ön, med skogsbilder på väggarna. förutsättningar utifrån pedagogiskt tänk Ibland har arbetsgruppen också fått med arkitektkontoret, och påpeka för arkitekten att med stöd av Drakfastig­ slitaget i en skola kan vara VIBACKESKOLAN heters förvaltare Magnus ganska omfattande, vilket F–9-skola med hela Holmvall och intendenten lett till en del materialbyten. Alnö som upptagHans-Olof Sandström. – Och en korridor fick vi ningsområde. Även faktiskt stänga direkt, efter­ de elever i årskurs Lite avsides som vi såg att den låg på ett F–3 som går kvar i ställe som kunde bli otryggt Ett sådant önskemål var att Ankarsviks skola hör för våra elever. Den används placera en del av toalet­ hit formellt. bara av personalen i dag. terna på lite undanskymda 800 elever, cirka 120 Den nya byggnaden är platser, för att alla ska anställda. av en annan stil än den ur­ känna sig lugna med att sprungliga 70-talspräglade använda dem. skolan, även om det röda tegel som den – Många kommer hit från mycket är byggd av återfinns längst ner också i mindre skolor. Då är det viktigt att de det nya huset. känner sig bekväma. – Vi hade trott att den nya byggna­ De bild- och slöjdlärare som ingick den skulle se ungefär likadan ut som de i arbetsgruppen fick också komma med gamla, men det sa stadsarkitekten nej input till designen och inredningen av till. Det tycker jag är obegripligt, säger matsalarna, på ö-tema. Här finns ljud­ Ingela Palmqvist Norberg, men konsta­ isolerade sittgrupper i form av vulkaner terar att dess vita, släta fasader har fått utifrån att Alnön är en vulkan-ö, vägg­


Matsalen är utrustad med ljuddämpning. – Det kan vara 300 elever samtidigt i matsalen och ändå är det tyst, säger Ingela Palmqvist Norberg.

” Det är en ynnest att få jobba i den här dämpade miljön”

Även personalrummet har fräschats upp. Här sitter musikläraren Peder Holmgren, Pia Kriikkula, skoladministratör, skolsköterskan Helen Gradin och Linda Rehn Skarin, kurator. Eleven Wiggo Rehn Hellberg sitter och väntar på att ha utvecklingssamtal.

70-talsinspirerade färgklickar i orange, gult och illande ljusgrönt. Färgstarkt

Samma sak är det inne i skolan, där bland annat en trappa målats i lysande orange och lamporna i matsalen, också de brandgula, påminner om designklas­ siken Bumling. – Det är väldigt fint jämfört med förut, säger Linus Lind, som går i 9 C. Hans klasskamrat Wiggo Rehn Hell­ berg nickar: – Och så har det blivit tystare. Det sistnämnda påpekar också flera av de lärare vi möter under vår rund­ vandring.

– Det är en ynnest att få jobba i den här dämpade miljön, säger en av dem. Biologiläraren Kristina Wassdal upple­ ver att den upprustade miljön, som också innefattar nytt möblemang i klassrum­ men, påverkar undervisningen positivt. – Det blir lättare för eleverna att kon­ centrera sig när bänkarna är hela och rena. Ett önskemål som arbetsgruppen fick strida för är att få de invändiga tegel­ väggarna i den gamla skolbyggnaden vitmålade. – Det var så mörkt, nästan bunker­ aktigt, i korridorerna. Först sa de blankt nej till det, men vi gav oss inte, säger Ingela Palmqvist Norberg. I dag präglas hela skolan av ljus, som

utöver de vita korri­ dorväggarna åstad­ koms av stora fönster men också av moderna lysrör som ger ett behagligt sken. De fyra år som gått till byggnation­ erna har varit ”slitsamma”, säger Ingela Palmqvist Norberg. I flera år bedrevs en stor del av undervisningen i tillfälliga baracker på gården, och periodvis var lärarna utan arbetsrum. – Flera handledare skaffade sig såna där dramaten för att släpa sina böcker mellan byggnaderna. Vi i ledningsgrup­ pen var också utan arbetsrum ett tag, jag satt och jobbade i biblioteket ibland.

Stor skadegörelse

Men hur ska då Vibackeskolan kunna undvika att även dessa lokaler slits ner och blir vandaliserade? – Det är inget att sticka under stol med att vi länge har toppat ligan i fråga om skadegörelse. Men vi samarbetar med socialtjänsten, polisen och ungdoms­ gården och jobbar stenhårt för att få bukt med det. Nu ser vi över minsta lilla pennstreck och kan bryta lektioner om nåt händer, för att mota Olle i grind. Sen hoppas vi på att få hit kameror. n n n skopet 7


Nyfikenhet gjorde att Camilla Eriksson sadlade om från ekonomi till informationssäkerhet.

Cyberattacker, slarv med lösenord och missar i rutiner. Det finns många risker som gör att information kan hamna i orätta händer. Camilla Eriksson samordnar arbetet med att stärka kommunens informationssäkerhet. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

Spindeln i säkerhetsnätet S

amma dag som Skopet träffar Camilla Eriksson kommer nyheten att norska riksdagen, stortinget, utsatts för en om­ fattande it-attack. Flera ledamöters och anställdas e-postadresser har hackats. – Vi kommer att få se fler sådana försök, säger Camilla Eriksson, som är biträdande informationssäkerhetsansva­ rig på Sundsvalls kommun. Jag berättar om ett mejl jag precis fått från en person jag e-postat med förut. Nu löd budskapet bara ”öppna filen”. Några timmar senare skickas en varning ut: Flera av medarbetarna på myndigheten där han arbetar hade fått sina kontaktlistor kapade. – Tur att du inte klickade, konstaterar Camilla Eriksson. Sedan ett år tillbaka jobbar hon heltid med att utveckla kommunens informa­

8 skopet

tionssäkerhetsarbete. En viktig uppgift är att samordna arbetet i arbetsgruppen för strategiskt informationssäkerhetsarbete, som består av nyckelroller från förvalt­ ningar och bolag. – Vi jobbar som ett projekt där man kan säga att jag är spindeln i nätet. Jag kallar till möten och ser till att arbetet flyter på. Mycket handlar om säkerhet kring olika system och att ta fram olika typer av styrdokument. Ett gemensamt system

Målet är att införa ett gemensamt ledningssystem för att kunna arbeta systematiskt och enhetligt. – I dag finns exempelvis flera olika riktlinjer i koncernen för hantering av e-post, säger Camilla Eriksson. Hon berättar också att en ny tydligare

lösenordspolicy är på gång och att man även ser över reglerna för vilka appar som ska vara tillåtna i mobiltelefonen, i spåren av den amerikanska kritiken mot kinesiska Tiktok. Camilla Eriksson ägnar en hel del tid åt omvärldsbevakning och delar i olika nätverk. – Sundsvalls kommun är ganska väl rustad när det gäller informationssäker­ het. Det finns ett stort intresse för att ligga i framkant vad gäller digitalisering och det spiller över på ”mina” frågor. Organisatoriskt tillhör hon avdel­ ningen för digitalisering och innovation – inte Servicecenter it. – Det ser jag som en stor fördel, då blir jag automatiskt involverad i all spän­ nande utveckling. Det var när hon jobbade med eko­


Hallå där…

… Mattias Brännlund och Josefin Hayward, lärare på Hedbergska skolan, hur känns det att få stå inför eleverna i klassrummet igen? – Första dagen var det en härlig ahakänsla, att "det är ju därför jag blev lärare", säger Josefin Hayward.

Är all undervisning som vanligt nu? – Nej, på de flesta program går tvåorna och treorna om varandra varannan vecka. Det är de inte riktigt nöjda med. De vill vara i skolan på heltid. Vi försöker också arbeta med den sociala distansen men det är svårt när eleverna trängs vid skåpen och när de ska in i lektionssalarna, säger Mattias Brännlund.

CAMILLAS FYRA TIPS OM INFORMATIONSSÄKERHET

nomi på Servicecenter som hon kom i kontakt med området informa­ tionssäkerhet för några år sedan. – Någon behövde vara ett så kallat PUL-ombud. Jag sa ja eftersom jag gil­ lar att lära mig nya saker. Bredden är styrkan

När Sverige införde dataskyddsförord­ ningen GDPR våren 2018, som ersatte PUL, fick hon frågan om hon ville jobba med kommunens införandeprojekt. Och sedan dess är det alltså informa­ tionssäkerhet som gäller. – Jag ser fördelar med att vara gene­ ralist och inte it-specialist. Min styrka är min bredd, jag har lätt för att sätta mig in vad förvaltningar och bolag behöver och kan ge medarbetare tydlig feedback när de hör av sig med frågor.. n n n

1 2

Det tål att sägas igen: Låna aldrig ut ditt lösenord.

Klicka aldrig på misstänkta filer du får med e-post, utan radera dem eller kontrollera genom att kontakta den som skickat filen. De kan innehålla virus.

3

Spara inte filer i e-postprogrammet, spara filerna i stället i till exempel ett verksamhetssystem. Annars är det omöjligt för någon annan att hitta saker om du slutar.

4

Ha koll på vad som skrivs i det öppna samarbetsrummet ”Informationssäkerhet och dataskydd”.

Är det något i arbetssättet från i våras som ni tagit med er? – För mig är det inte så stor skillnad då jag arbetat digitalt länge. Men ser jag till kollegiet så är det många som ser fördelarna med våra digitala verktyg och utnyttjar dem mer, säger Mattias Brännlund. – Möjligtvis sättet jag ger instruktioner på. Att undervisa på distans innebär att jag måste vara tydlig både skriftligt och muntligt, säger Josefin Hayward. Och vilka reaktioner har ni fått från eleverna? – De är glada och tacksamma att få vara tillbaka i skolan. En del tycker att det är jobbigt med distans varannan vecka då man lätt skjuter upp det som ska göra under "hemmaveckan" till skolveckan. Andra tycker att det är skönt att jobba hemma då de får mer gjort, säger Josefin Hayward. ➥L äs mer om Mattias och Josefin i Skopet nr 3 + https://issuu.com/ sundsvallskommun/docs/skopet_3-20 skopet 9


Författaren och kvinnorättskämpen Frida Stéenhoff brann för de fattiga i Sundsvall runt förra sekelskiftet. Museiintendent Tina Johansson ger henne – och några av de mest utsatta kvinnorna – nytt liv under en gripande stadsvandring. Kultursekreteraren Carina Möllerberg gestaltar maken Gotthilf Stéenhoff.

När historiska öden Pampiga stenhus och rika träpatroner. Men framför allt fattigdom och utsatthet – inte minst för många flickor och kvinnor. Skopet följde med på en gripande vandring i Sundsvall kring förra sekelskiftet. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

10 skopet

God afton, så trevligt att ni kommit, fast ni riskerar att få onda ögat från stadens borgerskap. Och glöm inte att skriva på vårt upprop innan vi skiljs! Tina Johansson, intendent på Sundsvalls museum, är inne i rollen som Frida Stéenhoff – författaren och kvinnorättskämpen som bodde i Sundsvall 1887–1905. Vid hennes sida står hennes make stadsläkaren Gotthilf Stéenhoff, gestaltad av kultursekretera­ ren Carina Möllerberg. Klockan är snart sex denna tisdag då Skopet är med på en av Kulturmagasinets stadsvandringar. En populär aktivitet som haft gott om besökare även den här corona-sommaren. – Vi är extra glada att kunna erbjuda de här säkra utomhusarrangemangen nu när allt annat varit inställt. Av säkerhetsskäl har antalet delta­ gare halverats till 20, berättade Lejla Porovic chef för utställningar och program på Kultur & Fritid, några dagar tidigare. Intill den porlande fontänen i Vängåvan har en förväntansfull grupp bestående av ett femtondal personer samlats. Vi vässar öronen när Tina Johansson justerar sin mikrofon, det enda i hennes outfit som skvall­

rar om vi inte befinner oss i början av förra seklet. Och så startar turen. Med stor inlevelse ger våra guider en bild av ett Sundsvall med stora rikedo­ mar men också oerhörd fattigdom. Ett samhälle där kvinnorna var helt underordnade männen. – Var beredda att skingra er i fall det kommer en konstapel, utbrister ”Gotthilf” och svänger med käppen i vänsterhanden – i den högra håller han sin bruna doktorsväska – när han går längs Storgatan. Tittar nyfiket

Människor som går och cyklar förbi tittar nyfiket på oss, ett främmande par smyger in i gruppen och lyssnar en stund innan de åter ger sig tillbaka till 2020. Framför de pampiga husen i Stenstan får vi veta mer om Frida Stéenhoff. Denna mycket kon­ troversiella kvinna som skrev pjäser och artiklar om känsliga ämnen och som kämpade hårt för ogifta mödrar och deras barn. Hon var också den som introducerade ordet feminism i Sverige i dess nuvarande betydelse. Genom målande detaljer dras vi in i historien. – Här låg trähuset som vi tvingades lämna vid den stora brasan 1888. Vi hade turen att få flytta


FOTO: THERÉSE NY

Sundsvalls 400-årsfirande flyttas fram

får liv in hos en fiskarfamilj där på andra sidan ån, säger ”Frida” och pekar ner längs Torggatan. Senare flyttade familjen Stéenhoff, som var välbär­ gade, in i ett hus vid Vängåvan (nuvarande Nordea) och senare i ett lika pampigt hus på Storgatan. Däri­ från fortsatte de sin kamp för de fattigas villkor. Sorgliga livsöden

Under vandringen, som bland annat stannar till vid hotell Knaust, får vi ta del av en mängd sorgliga livsö­ den. Fattiga kvinnor som led svårt av dåtidens normer och av ofrivilliga graviditeter. ”Frida” berättar om diskerskan på Knaust som blev gravid med en av hotellets gäster. Han lovade förlovning men var försvunnen morgonen efter. I sin desperation kvävde kvinnan sin nyfödde son till döds. – Och de som tvingades prostituera sig i bordel­ lerna på Södermalm levde under fruktansvärda för­ hållanden. Så ska ingen människa ha det, säger hon och skakar på huvudet så att fjädrarna i hatten darrar. Det är gripande öden som sätter både historien och vår tids utmaningar – exempelvis med traffick­ ing – i ett nytt perspektiv. En och en halv timme senare tar Frida och Gotthilf farväl av oss i den lite kyliga kvällsluften. Men paret finns med oss långt därefter. n n n

Nästa år fyller Sundsvall 400 år och vår förhoppning var att fira det tillsammans. Nu blir det inte så.

P

å grund av rådande omständigheter under en pågå­ ende pandemi så flyttas nu firandet fram till 2024. – Vi vill skapa förutsättningar för den genuina festen, att alla i Sundsvall har möjlighet att vara inkluderade och att delta på ett bra sätt. Vi vill göra det här tillsammans och det kan vi inte som det ser ut just nu, säger Stefan Falk (L), gruppledare för Liberalerna. Sundsvalls 400-årsfirande 2021 var tänkt att bli ett firande tillsammans med medborgarna genom en mängd olika upple­ velser, aktiviteter och möten. Den pågående pandemin gör att detta inte är möjligt att genomföra på ett säkert sätt och som inkluderar alla. I stället flyttas nu det planerade firandet fram till den 15 april 2024. Beslutet om grundandet av staden Sundsvall togs av kung Gustav II Adolf 1621, men stadfästes av kungen först i april 1624. Därför är det naturligt att flytta firandet till det datumet. – Samtidigt som det är otroligt tråkigt att behöva ta det här beslutet så ser vi nu en möjlighet att kraftsamla för Sundsvalls utveckling. En kraftsamling som nu fortsätter i samverkan med näringsliv, utbildning, offentlig verksamhet, organisationer och föreningar – för att skapa ett ännu bättre jubileumsår 2024, säger Bodil Hansson (S), kommunstyrel­ sens vice ordförande. Bakom beslutet står Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokra­ terna. . n n n

skopet 11


Aktivitetshandledaren Ulrika Åkerdahl (tvåa från vänster) arbetar nu närmare boendehandledarna Anna-Lena Renberg, Jessika Lindgren, Carina Ålander och Tina Sundin.

Handledarna fick nya arbetsuppgifter, brukarna ny arbetsplats. Gruppboendet på Växthusstigen var först ut med att förändra sin verksamhet i pandemins spår. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Nya roller när pandemin slog till Första dagarna sprang vi omkring som yra höns! – Och brukarna satt som panelhönor. Boendehandledarna Tina Sundin och Anna-Lena Renberg ler när de berättar om de där dagarna i mitten av mars då de bestämde sig för att inte längre låta de boende på Växthusstigen åka till sina arbeten på dagarna. – Vi kände att vi inte ville ha dem ute bland folk och riskera deras hälsa, efter­ som flera av dem är i riskgrupp, säger Tina Sundin. Så hon och hennes kollegor beslöt sig för att ”plocka hem” de fem brukarna, i samråd med sin chef Peter Wedin och brukarnas gode män. Detta skedde tre veckor innan nämnden beslutade om att stänga de aktivitetscenter och företags­ grupper i kommunen där personer i gruppboenden arbetar. Men nu då? De insåg snabbt att bru­ karna behövde ett liv som så mycket som möjligt liknade det de var vana vid för att må bra. Lösningen blev att upprätta personliga scheman som reglerade vilka tider varje brukare skulle arbeta eller studera, äta lunch, promenera. Boen­ dehandledarna i sin tur ändrade sina scheman så de skulle passa bättre till de nya omständigheterna. Snart märkte de också, att den käl­ 12 skopet

larlokal de vistades i var för mörk och kvav. I stället fick de flytta upp till den stora ljusa sal med generös takhöjd som ligger högst upp i huset och är tänkt som allrum åt husets personliga assistenter. Halva rummet avdelades till arbetslokal. Flexibla

Nästa nöt att knäcka var vilken form av arbete de skulle kunna ägna sig åt. – Då kom vi på att de två killar som brukar paketera rörklämmor kanske lika gärna kunde göra det på boendet, säger Tina Sundin. Och visst gick det att ordna. På köpet upptäckte en annan brukare att hon också gillade den arbetsuppgiften, och hakade på. Någon vecka senare stängde kafét Kajplats 15, där de resterande två brukat arbeta, som en följd av pandemin. I och med det blev en av handledarna där, Ulrika Åkerdahl, stationerad på Växthus­ stigen. Nu kunde hon och de två kvin­ norna fortsätta baka, safta, sylta tillsam­ mans, om än i ett annat kök, och mellan varven pärlat. – Vi är helt fascinerade över vilka sa­ ker som går att "pärla", säger Anna-Lena Renberg och nämner en tredimensionell kyrka, blommor, trädgårdsprydnader och servettringar. Och det är inte den enda lärdomen

hon och de andra boendehandledarna dragit av att jobba på nytt vis. – Framför allt har vi fått se nya sidor av brukarna. Normalt träffar vi ju dem bara när de är lediga, säger Tina Sundin. Jobbar hemifrån

På motsvarande vis tycker Ulrika Åker­ dahl att det varit givande att få möta ”sina” brukare i deras hemmiljö. – Och så förstår vi ju mer om hur man jobbar på respektive ställe. Brukarna då? Ja, i början fanns det en del missnöje – några av dem trodde att det var personalens fel att de inte längre fick åka till jobbet. – Så vi fick jobba en del med att för­


klara. Sen fattade de också att vi måste ha det så här, säger Anna-Lena Renberg. En konkret fördel med nyordningen är, att brukarna blivit betydligt mer fysisk aktiva, med dagliga promenader runt Sidsjön, alternativt träningspass i boendets gym. Lyhörda chefer

Om någon av de boende skulle bli sjuk då? Ja, då finns en akutplan. De gånger någon haft förkylningssymtom under den här tiden har den personen isolerats i sitt rum. Men hittills har samtliga här sluppit covid-19. Personalen på Växthusstigen är stolta över hur snabbt och smidigt de löste

situationen i våras, samtidigt som de poängterar att det hela gick enkelt på grund av förstående gode män och che­ fer. De påpekar ironin i att de två olika verksamheterna – boende och daglig verksamhet – sedan i januari tillhör olika förvaltningar, Vård och omsorg respek­ tive Individ och arbetsmarknad. – Men cheferna har varit väldigt ly­ hörda och arbetat över gränserna. Boen­ dehandledarna konstaterar att det är mer tröttande att jobba så här. I vanliga fall handlar arbetet om att stötta brukarna i deras hemmaliv. – Men den dagen allt återgår till det normala kommer det nog kännas tomt här, säger Tina Sundin. n n n

Växthusstigen 3 är ett gruppboende för fem personer mellan 29 och 40 år, med olika funktionsvariationer. Här arbetar sex boendehandledare. Personalen jobbar i skift dygnet runt och varannan helg. Kajplats 15 är en daglig verksamhet (så kallad företagsgrupp) där åtta brukare och två handledare driver ett kafé på Norra kajens äldreboende. Planen är att det ska öppna igen under hösten.

skopet 13


EFTER JOBBET

Kommunicerar med sång Att kombinera ett heltidsjobb med att vara ute och uppträda innebär en hel del trixande. Men Ingrid Löfqvist kan inte föreställa sig ett liv utan att sjunga för publik. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Hur började det?

– Jag har sjungit jämt, och kom tidigt i kontakt med sångpe­ dagogen Elisabeth Modén här i stan. Hon var en fantastisk inspiratör! Men jag vågade inte riktigt satsa på en musikkar­ riär, utan utbildade mig först till kallskänka och kock, och jobbade som det i många år, innan jag fortsatte utbilda mig, då till kommunikatör, som jag varit sen dess. Men samtidigt fortsatte jag sjunga i kör och ta på mig solistuppdrag. – Det tog riktigt fart när jag hade fyllt 50 och en bekant med studio erbjöd mig att spela in en skiva. Då behövde jag en pianist och fick tips om Jonatan Lidbom som är musiklärare i kommunen. Han och jag kan verkligen musicera tillsammans! Vi bildade Duo Estrad för fem och ett halvt år sen och har haft fullt sjå sen dess – skivan har vi fortfarande inte hunnit spela in. Men han är inte din enda samarbetspartner.

– Nej, jag samarbetar med flera olika musiker. Vad har du för repertoar?

– Allt från visor, skillingtryck 14 skopet

och folk­ visor, – till evergreens, jazzstandards, filmmusik, pop och klassisk musik. Det viktiga för mig är att de säger något, att det finns någon form av berättelse. Jag brukar kalla våra program storytelling med musik. Om inte texten innehåller så mycket kan det vara melodin som gör det, eller historien runt låten. Och vi skräddarsyr alltid programmet utifrån sammanhang. Det låter som om det finns en folkbildningsambition i det hela också.

– Ja, lite så är det. Mycket av musiken jag sjunger börjar bli bortglömd så jag vill gärna sprida kunskap om den. Jag tycker också det är sorgligt att det jag kallar brukssång, som allsång, har försvunnit. Sånt binder ihop människor. Det är som om unga människor tror att de måste vara stjärnor om de ska sjunga. Var framträder du-ni?

– På alla möjliga ställen där det finns lagom stora lokaler för den typen av konserter, som

bygdegårdar, kyrkor, kaféer, restauranger, kulturgårdar, äldreboenden med mera. Och så turnerar vi till andra delar av landet. Men jag kan sakna mindre scener i Sundsvall, där det inte bara är partymusik som gäller. Går du själv på konserter?

– Ja, ofta – även om det förstås blivit mindre det senaste halvåret. Jag tycker man lär sig mycket av att se och höra hur andra gör, förutom att jag njuter av musiken. Hemma har jag musik på för det mesta. Hur märks ditt musikintresse på jobbet?

– Jag har infört musikpauser på möten. I stället för att alla tar upp sina mobiler under bensträckarna turas vi om att vara mötes-DJ och spelar upp låtar vi gillar för varandra.

INGRID LÖFQVIST Ålder: 56 Familj: Maken Leif, barn och barnbarn. Bor: Hus i Korsta by. Yrke: Kommunikatör på Kultur och fritid. Övrig fritid: Umgänge med familjen, hem och trädgård, resor. Samlar på: stenkakor och gamla notblad.


CIRKELN ÄR SLUTEN FÖR MARIE Hennes allra första jobb var i kommunhuset i Sundsvall. Efter många år i Stockholm tar Marie Lissäng nu över som förvaltningsdirektör för vård- och omsorgsförvaltningen. Text: Olof Axelsson

D

en 5 oktober börjar Marie Lissäng som chef för vård- och omsorgsförvaltningen, VOF. Hon har lång erfarenhet av vård- och omsorgs­ området och av ledande positioner på olika nivåer. – Det nya jobbet känns jätteroligt. Sundsvall är en lagom stor kommun med goda möjligheter men också många utma­ ningar, vilket jag gillar, säger Marie Lissäng. Senast har hon varit utvecklingsledare, med fokus på kvali­ tet och ekonomi, inom funktionsnedsättning och äldreomsorg i Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning i Stockholm. – Jag gillar att ta tag i saker och skapa ordning och reda. Då kan man ha koll på uppdraget och veta var resurserna ska sättas in för att göra mest nytta. Låg kvalitet kostar mer än hög kvalitet. Sitt allra första jobb efter gymnasiet hade hon i kommunhu­ set i födelsestaden Sundsvall. – Jag jobbade som administratör på kommunkansliet, säger Marie Lissäng som sedan inte bott i Sundsvall sedan mitten av 1980-talet.

– Därför känns det extra roligt att komma just hit! Hon har skaffat en hyreslägenhet mitt i stan, men behåller tills vidare även sitt boende i Stockholm. Marie Lissäng arbetade inom äldreomsorgen och med funk­ tionsnedsatta i omkring tio år, innan hon valde att utbilda sig på Socialhögskolan i Stockholm. – Jag ville vara med och förändra och förbättra, därför ville jag bli chef. Och planen lyckades. Efter två år som LSS-handläggare i Stockholms stad skapade arbetsgivaren ett skräddarsytt trainee-program för henne. Sedan 2004 har hon haft olika chefsjobb, både som anställd och via konsultuppdrag. Under en period arbetade hon också med olika utredningsprojekt för Sveriges kommuner och landsting, SKL (nuvarande SKR). På fritiden gillar Marie Lissäng att röra på sig. – Jag tränar en del styrka, men framför allt så springer jag. Det brukar bli runt sju mil i veckan. n n n

Häng med på kryssning till Åland! SK65 erbjuder rabatt på kryssning med M/S Viking Cinderella till Åland. Vårt pris 525 kronor/person (ordinarie pris 925 kronor). ● Avresa med buss från Navet

17/10 kl 10.00 ● Hemkomst på kvällen 18/10

I priset ingår bussresa, boende i del i insideshytt kategori B samt höstbuffé (sittning klockan 19.00).

525 kr /person

Under kvällen bjuds på underhållning i form av stand-up. Tillägg singel kategori B eller utsideshytt 150 kronor/person. Platserna bokas hos Lönns buss på 0270-124 20. Använd koden SK65, begränsat antal platser (max 35 personer denna gång på grund av corona).

Specialpriset gäller endast SK65:s medlemmar. Medföljande betalar ordinarie pris. Läs mer på vår Facebook-sida och i Samarbetsrummet på Inloggad.

sk65@sundsvall.se

skopet 15


KLOCKSLAGET 12.50, MALUNGSÅN ■ Koncentrerat knyter Jens Löfgren, biolog på miljökontoret, upp det blå snöret och lägger långsamt ner den dyblöta jutesäcken i det porlande vattnet. Försiktigt tar han några av de mörkbruna, ovala flodpärlmusslorna i händerna och spanar efter ställen att placera ut dem på. Vi befinner oss – bokstavligen – i Malungsån, några mil sydväst om centrala Sundsvall. Här har kommunen tillsammans med länsstyrelsen startat ett flerårigt projekt för att ge flodpärlmussla, öring och andra vattenlevande organismer en bättre livsmiljö. Septembersolen värmer och efter en kort vandring över ett hygge med späda tallplantor har vi klättrat ner till vattnet. – Sådana här dagar är det bästa med mitt jobb, säger Jens Löfgren. Det var för ungefär hundra år sedan som markägaren smalnade av vattendraget, lyfte upp stora stenar och block till kanterna och ändrade vattnets strömning. Något som gick ut över livet i vattnet. – Det var för att underlätta flottningen av timmer, förklarar Kenneth Ottosson på Hushållningssällskapet som har uppdraget att sköta restaureringen. Nu har vattenfåran breddats, stenar lyfts tillbaka, sidofåror öppnats upp och lekområden för fisk återskapats. Men även död ved har lagts ner vattnet för att ge skydd och miljöer för fisk, kräftdjur och småkryp. Flodpärlmusslan, som kan bli över 200 år gammal, är starkt hotad och är en av de arter som länsstyrelsen prioriterar genom att finansiera sådana här satsningar. Under sommaren plockades musslorna, som under restaureringsarbetet legat i säckar, för att sedan kunna placeras ut på samma ställe i ån. – Och här har vi gjort ett lekområde för öring, säger Jens Löfgren och tittar efter fler ställen att lägga musslorna på. Christoffer Fransson, som med sin gula grävmaskin iordningställde åfåran några dagar tidigare, står intill och konstaterar lugnt: – Det blir bra. Text och foto: Olof Axelsson

Biologen Jens Löfgren räddar flodpärlmusslor i Malungsån. Ett arbete som görs i samarbete med länsstyrelsen, markägaren SCA och Attmar fiskevårdsförening.


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Skopet nummer 4, 2020 by Sundsvalls kommun - Issuu