Skopet nummer 2, 2020

# 2-2020

En tidning för oss på Sundsvalls kommun

UPPSKATTAD

Maskinföraren Emelie Rödeman får tummen upp av Sundsvallsborna

Kommundirektören: Vår overkliga verklighet

Fler hemarbetare kräver starkare nät

Systrar från Syrien hjälper Stödes äldre

SIDAN 2

SIDAN 3

SIDAN 7

Personaltidningen för dig inom Sundsvalls kommun

En overklig verklighet

DU OCH JAG lever i en tid som verkligen känns overklig. I våra grannländer är alla skolor stängda. I Tyskland får man bara mötas två och två ute på gator och torg. Nästan alla länders gränser är stängda i Europa. I Italien dör människor i tusental och i Sverige väntar vi som bor utanför storstäderna på de 100 intensiva dagar som ska påverka oss så i grunden. 100 dagar med Corona-invasionen som ska nå sin peak efter 50 dagar. Problemet är att vi inte riktigt vet när dag ett (1) kommer.

Det vi vet är att förkylningstiden är här. Och är du sjuk eller känner minsta symptom ska du vara hemma. Jag och många med mig som varit sjuka eller har haft symptom har varit hemma. En utmaning för er som varit på plats, och en osäkerhet i väntan på de 100 dagarna.

I skrivande stund (31/3) finns ett 50-tal rapporterade fall av covid-19 i Västernorrland. Gymnasiet jobbar på distans. Planering pågår för fullt i alla verksamheter för upp till 50 procents sjukfrånvaro. Statsministern håller tal till nationen något som bara kungen brukar göra. Rapporter om restauranger och frisörer, hotell och butiker som saknar kunder och storföretag som varslar. Corona balanserar mellan hälsa och ekonomi, demokratiska grunder eller auktoritära beslut. En overklig verklighet.

Sällan har jag läst så många artiklar om historiska sjukdomsutbrott eller ekonomiska krascher. Allt i Sveriges väntan på vågen som ska skölja över oss. Pratar med systern i Stockholm. Svågern coronatestas för andra gången. Som läkare på infektionskliniken kan han inte avvaras, men inte heller vara en risk. Pratar i telefon med mamma som är lyckligt ovetande om allt där hon sitter och pratar med sina vänner på äldreboendet.

I allt det här känner jag en stor tacksamhet över att få bo i Sverige.

Det finns ingen plats jag hellre är på än Sundsvall när det kommer till en kris. Så många kompetenta och medkännande arbetskamrater, dryga 8 500 i förvaltningar, bolag och förbund. Tillsammans med 99 415 Sundsvallsbor är det vi som är Sundsvalls kommun. Som löser gemensamma uppgifter tillsammans och jag tror vi är ett vinnande lag. Åsa Bellander, kommundirektör

2 skopet

Ansvarig utgivare: Jenny Persson, jenny.persson@sundsvall.se, 070-191 61 78 Redaktör: Olof Axelsson, olof.axelsson@ekonomedia. se, 070-648 06 26 Samordnare: Conny Pedersén, conny.pedersen@sundsvall.se 072-085 72 11 Adress: Skopet, Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall, skopet@sundsvall.se Produktion: Ekonomedia Affärspress, www.ekonomedia.se Layout: Kerstin Stickler Korrektur: Anders Hammarberg Tryck: Åtta.45 | Upplaga 2 500 Personaltidningsråd: Joel Beyer Rankila, Josefine Hagljung, Åsa Östman Söderberg och Anders Östman, Medarbetare i detta nummer: Mats Andersson Olof Axelsson, Ingela Hofsten, Fredrik Mårtensson och Therése Ny

Skopet distribueras till anställda och förtroende­valda inom Sundsvalls kommunkoncern.

Vill ni ändra antalet tidningar som kommer till arbetsplatsen?

Kontakta Carina Ullberg, carina. ullberg@sundsvall.se, 060-19 12 44

Per Lundin på Servicecenter IT håller kontakt med kollegan Hans Hallberg via Skype.

Supersnabb IT-omställning Antalet medarbetare som kopplar upp sig mot kom­ munens servrar hemifrån har tiodubblats. Den teknis­ ska kapaciteten har utökats ännu mer.

– Vi har lyckats ställa om snabbt, säger Hans Hall­ berg, chef för innesupport­ en på Servicecenter IT. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

N

u när många kommunanställda arbetar hemifrån på grund av covid-19 sätts tekniken på prov.

Genom att ansluta sin bärbara kommundator till internet kommer man åt standardprogram, mejl, kalender och egna filer oavsett geografi.

Men den som jobbar i särskilda

en snabb omställning, säger han. program eller behöver komma åt filer i Det faktum att många nu arbetar hem­ gemensamma mappar måste ansluta sig ifrån skyndar på IT-mognaden i Sundstill kommunens servrar via en så kallad valls kommun, enligt Per Lundin. vpn-förbindelse.

– Det kommer att ge digitala möten en Tidigare har runt 50 medarbetare som ordentlig skjuts framåt. Under de första mest varit uppkopplade med vpn samtidagarna med beordrat digt. Men nu när många distansarbete i mars hade fler än vanligt arbetar ANVÄND BARA VPN jag fler Skype-möten än på distans har antalet NÄR DU BEHÖVER jag normalt sett har på en tiodubblats.

För att nå filer i gemenhel månad. Förbereder – Därför tog vi beslutet samma mappar när du jobbar hemifrån måste man sig på rätt sätt så kan att utöka vpn-kapaciteten du ansluta dig via en digitala möten bli riktigt genom att uppgradera vpn-förbindelse. För annat effektiva, säger han. både hård- och mjukvaarbete räcker det med en Hans Hallberg berättar ran. Nu räcker anslutvanlig internetanslutning. att supporten får ta emot ningarna med marginal Tänk på att koppla ner ovanligt många frågor till alla kommunanställda, vpn-förbindelsen när du om vpn-anslutningar och säger Hans Hallberg, inte behöver den.

Skypemöten. chef för innesupporten på ➥ Läs mer på Inloggad.

– Vi har vår vanliga Servicecenter IT. bemanning så väntetiPer Lundin, sektionsderna är lite längre än vanligt, men tveka chef för projekt och förvaltning på inte att höra av er. På Inloggad finns Service­center IT, är nöjd med att kapaciockså bra guider till både vpn och Skype, teten kunde utökas med kort varsel. tipsar Hans Hallberg. n n n – Det här är ett kvitto på att vi klarar skopet 3

”När jag själv växte upp på 60-talet hade finskan jättelåg status” 4 skopet

Rektorn Rita Myrann Tjernberg och barnskötaren Ulla Ryynänen är stolta över Solstrålens avdelning som har finsk inriktning.

Pionjärerna i Sundsbruk Nu finns en finskspråkig avdelning på Solstrålens förskola. Barnskötaren Ulla Ryynänen ser det som en statushöjning av hennes modersmål.

– Jag ångrar att jag inte lät mina egna barn bli tvåspråkiga, säger hon.

Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

H

aluatko myös leikkiä Muumi-peikolla? Vill du också leka med Mumintrollen?

Barnskötaren Ulla Ryynänen sitter vid ett av de låga borden i lekrummet med de vita figurerna från Mumin-familjen framför sig.

Blixtsnabbt växlar hon mellan finska och svenska beroende på vilket av barnen, som är mellan ett och tre år, hon pratar med.

Vi befinner oss på Solstrålens förskola i Sundsbruk där en av de åtta avdelningarna numera har finsk inriktning.

I januari började det första barnet, från april är de två.

Helt finskspråkig avdelning

I takt med intresset växer kan avdelningen komma att bli helt finskspråkig.

Att personalen växlar språk är i och för sig inte ovanligt. Många av de 116 barnen och de runt 25 anställda har andra modersmål än svenska.

Så vad är då egentligen skillnaden?

– Att vi blivit en finsk avdelning gör mitt uppdrag tydligare. Vi har också böcker på finska och lyssnar på finsk musik till exempel, förklarar Ulla Ryynänen.

Hennes numera vuxna barn, som är födda i Sverige, lärde sig aldrig finska när de var små, något både de själva och föräldrarna tycker är synd.

– Men det var annorlunda då. Och när jag själv växte upp på 60-talet hade finskan jättelåg status här i Sverige.

Finskt förvaltningsområde

Anledningen till att det blev just en finsk avdelning är att Sundsvall är ett så kallat finskt förvaltningsområde.

Därmed förbinder sig kommunen erbjuda barnomsorg på finska om det efterfrågas.

Rektorn Rita Myrann Tjernberg, som själv är född i Norge, har ett stort intresse för barns språk, vilket gjort att just Solstrålen valdes ut. Hennes egna barn är tvåspråkiga.

– Förr kunde man säga att barn måste ha ett huvudspråk, men i dag säger forskningen att det är bra med flera. Så när vi fick

den här möjligheten tvekade jag inte, säger hon.

Innan barn- och utbildningsnämnden tog beslutat att öppna avdelningen gjordes en kartläggning av intresset, enligt Pirjo Linna, kommunens samordnare för nationella minoriteter.

– Det finns ett tydligt intresse, men sedan ska det fungera praktiskt också.

Alla föräldrar har inte möjlighet att åka med barnen till Sundsbruk. Men jag är övertygad om att det kommer fler barn till den finska avdelningen, säger hon.

Hon berättar också att pedagogisk verksamhet på fler språk kan vara på gång.

– Vi undersöker nu intresset för barnomsorg på två andra minoritetsspråk, samiska och romani. Där är tanken att starta en öppen förskola, säger Pirjo Linna. n n n

Rätten till sitt eget språk.

Vänd … skopet 5

Minna Suhonen utvecklar även äldreomsorgens information på finska och håller i Finska träffpunkten, en samlingsplats med aktiviteter för finsktalande seniorer som träffas varje torsdag här på Kristinelunds äldreboende.

Här tillsammans med Teuvo Niemi, Veikko Kinnunen och Erkki Rytkönen.

Rätten till sitt eget språk Finsktalande seniorer kan få en egen avdelning på något av kommunens äldreboenden.

– Vi ska presentera ett förslag för vård- och omsorgsnämnden i vår, säger Minna Suhonen, som kartlagt de äldres önskemål och nu undersöker intresset från finsktalande medarbetare.

Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

A

tt kunna prata sitt eget modersmål även i ett nytt land är en trygghet – inte minst på äldre dar. Den som drabbas av demens eller en stroke kan också förlora den svenska han eller hon lärt sig.

Frågan om att öppna ett äldreboende med finsk inriktning i Sundsvall har därför diskuterats i många år. Och trots att kommunen blev så kallat finskt förvaltningsområde 2014, och därmed förbinder sig att erbjuda äldreomsorg på finska om det efterfrågas, har inget hänt.

Men nu tycks något vara på gång.

Hösten 2019 startade Vård- och omsorg ett projekt som kartlagt hur informationen till äldre finsktalande ser ut

6 skopet

och undersökt vilket stöd de efterfrågar.

Enligt kartläggningen finns ungefär 750 personer över 65 år med finsk bakgrund i Sundsvall.

Underlag finns

Projektledaren Minna Suhonen har sökt kontakt med dem via olika finska föreningar och ett 50-tal pensionärer har också besvarat en enkät.

– Slutsatsen är att det finns underlag för att ge en avdelning på ett äldreboende finsk inriktning, säger hon.

Projektet håller nu på att ta fram ett förslag om att ge en avdelning på något av kommunens befintliga äldreboenden en finsk profil.

– Vi ska presentera ett förslag för

nämnden under våren, säger Minna Suhonen.

Hon har även undersökt hur många av medarbetare inom äldreomsorgen, både kommunal och privat, som behärskar finska. Sammanlagt handlar det om ungefär 40 personer.

– Hur många av dem som skulle vilja arbeta på en finsk avdelning är en av de frågor vi tittar närmare på nu. Det här är inget som behöver kosta mer, det handlar om hur man organiserar verksamheten, säger Minna Suhonen. n n n FOTNOT: Under våren ska Minna Suhonen göra en liknande kartläggning bland äldre som har samiska som modersmål (Sundsvalls kommun är även samiskt förvaltningsområde).

Systrarna fann sin plats i Stöde Att jobba med ”gamlingar” är det bästa som finns, tycker systrarna Neruda och Thelda Hamoud, som båda är undersköterskor i Stöde. Inte minst är arbete på boende ett suveränt sätt att lära sig såväl det svenska språket som kulturen, tycker de.

Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Lika på vissa sä tt, olika på andra.

Men systrarna Neruda (till höger) och Theld a stortrivs båda me d att arbeta på äld re­ boende.

skopet 7

Nerudas kollega Elisabet Sjölander är också förtjust i att jobba på Knutsgården och blir glad av att få chansen att bli fotograferad tillsammans med de gladlynta systrarna.

I Sverige måsta man vara som en bläckfisk och klara allt själv. Jag vill bli sån!

Så jag har flyttat hemifrån och håller på att ta körkort.

Orden sprutar ur Thelda Hamoud, 25 år, och hennes ögon glittrar. Bredvid henne sitter hennes syster Neruda Hammoud, 29 år, (ja, de stavar olika, ”det blev så”) och skakar lätt på huvudet: – Det är hon, inte jag. Jag vill fortsätta bo med mina föräldrar och vår bror tills jag bildar egen familj.

Att de två systrarna är olika märks också då de ordkivas om vilket boende som är bäst att jobba på – Knutsgården, där Neruda är anställd, eller Skogsbrynet, som är Theldas arbetsplats.

– Det är mer familjärt hos oss, säger Thelda och kastar en spjuveraktig blick på Neruda.

Svenska på mål

Skogsbrynet är ett demensboende med två avdelningar och totalt arton boende, berättar hon.

– Vi har jättetrevligt! Vi pratar om allt möjligt och så har de så bra smak när det gäller musik: Sven-Ingvars, Cornelis, Arne Quick – vilken bra röst han har – Vikingarna, Elvis Presley.

Av de boende har hon också lärt sig att många människor här i Stöde har jobbat i skogen och hur det livet tedde sig. Och diverse språkregler, som att den 8 skopet

som berättar om sig själv och andra inte bör börja med sig själv.

– ”Min syster och jag” heter det, inte ”jag och min syster”, slår Neruda fast, samtidigt som hon konstaterar att det där är en regel som ganska få svenskar kan i dag.

Viktigt med ögonkontakt

De uppskattar mycket att bli språkligt rättade och tycker det är kul att få lära sig dialektala och gammalmodiga ord som ”jänta” och talspråkliga uttryck som att ”ja sjuss’na” betyder ”jag skjutsar henne”. Genom arbetet har de också fått kläm på beteendekoder som hur viktigt det är att handhälsa i Sverige – och att titta folk i ögonen när man pratar! Vi är uppfostrade att titta i golvet när vi talar med andra, men min chef sa till mig att ögonkontakt är viktigt för tilliten. Att folk kan tro att man ljuger om man tittar ner. Vilken tur att hon berättade det, säger Neruda, medan Thelda, som är den spontanare av de två skrattande berättar om hur hon en gång sa till en person att hon var fin när hon hade gått upp i vikt.

– För mig var ju det ett sätt att säga att hon såg ut att må bra …

De två systrarna kom till Sverige i januari 2016. De hade då flytt från Syrien tillsammans med sina föräldrar och ena brodern. Då var deras storasyster redan

” Min syster och jag” heter det, inte ”jag och min syster” i Uppsala, som student på universitetet, medan äldste brodern, advokat, valde att stanna kvar i Damaskus.

Flykten, som tog flera veckor, var påfrestande och delvis dramatisk och innefattade bland annat färd i gummibåt, men: – Jag tycker inte om att minnas, säger Thelda och fortsätter: – Jag vill tänka positivt i stället, nu är vi ju här!

Efter en kort tid på ett flyktingboende i Härnösand kom familjen till Stöde, där

Svea Jonsson tillbringar mycket tid med stickning framför teven i lägenheten på Knutsgården. Detta ska bli ett par sockor till ett barnbarnsbarn.

Thelda och Neruda genast började gå på de språkkaféer och andra aktviteter som såväl Betel som Svenska kyrkan erbjöd.

– Stödeborna är fantastiska, de har hjälpt och bekräftat oss så mycket, säger Neruda.

Flera språk i bagaget

På sfi avancerade de snabbt, säkert till stor del beroende på att båda hade språkstudier i bagaget – före flykten läste de engelska respektive franska på universitetet i Latakia, på Syriens väst-

kust. Det dröjde inte länge förrän båda tjejerna kunde gå ut på praktik, Neruda i en skola, Thelda i en förskola. Att jobba med barn är ett bra sätt att lära sig språket, konstaterar de.

Ett och ett halvt år efter att de kom till Sverige fick båda två erbjudande om att, parallellt med arbete på varsitt boende, gå en ettårig arbetsmarknadsutbildning i Sundsvall, till undersköterskor. Därefter fick de sina tillsvidareanställningar.

I dag är båda säkra på att de vill fortsätta jobba inom vården. Visserligen

utbildar sig Neruda nu till förskollärare på Mittuniversitetet, vid sidan om arbetet på Knutsgården, medan Thelda har sökt en utbildning (”jag vill inte avslöja vilken). De kan inte tänka sig ett bättre arbetsområde.

Och även om det, i en framtid, skulle bli fred i Syrien är det här de vill bli kvar.

– Nu har vi två länder, säger Neruda.

Hennes lillasyster nickar ivrigt och säger, med ett stort leende: – Jag passar bäst här! n n n skopet 9

p p u n e m tum

Maskinföraren som får

Skotta busskurer, sanda och salta, laga potthål, rensa vägbrunnar, hämta lövhögar ...

– Allt som blir över får jag göra, säger Emelie Rödeman, maskinförare på stadsbyggnadskonto­ ret.

Och det passar henne perfekt.

Text: Ingela Hofsten Foto: Mats Andersson

10 skopet

G

irrrk. Ljudet är öronskärande när metallräfflorna längst fram på den skopa som skyfflar bort snö, möter trottoarkantens asfalt.

– Så om det står folk på hållplatsen brukar jag vänta tills bussen gått, säger Emelie Rödeman.

Men här uppe i traktorgrävarhytten hörs mest det dova mullret från traktormotorn, medan hon manövrerar snöskrapan fram och åter med hjälp av två spakar på var sida om ratten. Efter ett antal vändor med den gula skrapan är hon nöjd.

– Nu får solen göra resten, säger hon, höjer skopan till dess ”parkeringsläge” och snurrar sitt säte 180 grader så att hon är vänd framåt igen.

Snöskrapan sitter nämligen på

traktorgrävarens baksida. Nu har vi i stället en stor skopa fylld med finkornigt grus framför oss. Det behövs för nästa arbetsuppgift: Att grusa isfläckar på en gång- och cykelbana i Granloholm.

Traktorn skumpar mjukt längs Timmervägen medan Emelie Rödeman berättar om hur hon upptäckte maskinföraryrket när hon följde med sin bror på en mässa, där det fanns chans att provköra stora maskiner.

– Han satt i rullstol, så det var svårt för honom, men han tyckte jag skulle prova.

Blodad tand

Emelie, som aldrig ens tänkt på att maskinföraryrket fanns, fick blodad tand. Ett knappt år senare hade hon gått en maskinförarutbildning i Bräcke och

p

Som maskinförare får man räkna med nyfikna åskådare, som den här förskolegruppen på promenad.

” Det vore fränt att köra såna också” började ringa runt och söka jobb. Det visade sig svårare än hon trott.

– Jag fick känslan av att många tyckte det var osäkert att anställa en tjej. En sa ”vi har redan en tjej” och andra skyllde på att jag inte hade nån erfarenhet. Jag sa att jag ju inte kunde få nån erfarenhet utan att jobba, men det hjälpte inte.

Mångsidig

Sedan hon också tagit lastbilskort öppnade sig fler möjligheter, och efter en tid som kranbilsförare för ett privat företag fick hon i januari förra året anställning på stadsbyggnadskontoret. Här kör hon alla maskiner utom väghyvel, som hon inte har utbildning på.

– Det ångrar jag lite nu, det vore fränt att kunna köra såna också.

Å andra sidan trivs hon väldigt bra med att jobba i sin huvudsakliga maskin, traktorgrävaren, ”tg:n”, som hon kallar den.

– Det är kul eftersom man får göra flera olika saker med den.

Och ibland är det alltså andra maskiner som gäller, som kran- eller lastbil.

Arbetsuppgifterna får hon sig tilldelade på morgonen – eller kvällen, de veckor hon har jourpass. Förutom snöröjning och grusning kan det röra sig om att rätta till vägräcken, ta fram gatubrunnar, rensa gator vid vårfloder, samla ihop ris och löv. De flesta arbetsuppgifterna sköter hon från hytten, men ibland får hon också rycka ut med asfaltshinkar för att laga potthål.

– Det är skönt att få röra på sig ibland, för det blir ju mycket stillasittan-

de här, säger hon och berättar att hon gymmar nästan varje dag, som motvikt.

Oftast arbetar hon ensam, men vissa uppgifter kräver samarbete, som när hon kör följetraktor till hyvel.

– Då har vi kontakt via radio hela tiden. Och ibland pratar jag med en av mina arbetskompisar i telefon medan vi jobbar. Eller så lyssnar jag på radio.

Gemenskap med arbetskamraterna får hon i garaget vid Norra kajen, där de ser över maskinerna och lunchar. De brukar också nyttja friskvårdstimmen ihop.

Att hon trivs både med arbetslaget och själva jobbet är uppenbart. Att hon ofta får uppskattning av Sundsvallsborna gör inte saken sämre.

– Folk gör ofta tummen upp! n n n skopet 11

Kollegorna Theresée Lodin, Karin Häggström, Helen Johansson och Jessica Landell på LSS-gruppboendet Ängebo i Indal är ute på promenad med brukarna Yvonne Jonsson och Lena Bjur.

Modellen som svetsar samman yrkesgrupperna

Från stan till Indal. Sköns­ momodellen växer nu både geografiskt och till nya verksamhetsområden.

Text: Fredrik Mårtensson Foto: Therése Ny

E

fter treveckorsutbildning i januari har LSS-gruppboendet Ängebo i Indal börjat använda Skönsmomodellen, som bygger på ett tvärprofessionellt arbetssätt och att medarbetares kreativitet ska släppas loss för att utveckla verksamheten.

– Vi har fått mer kunskap om alla brukare och de är mer med i vardagen och planeringen jämfört med tidigare, säger Jessica Landell, som varit boendehandledare på Ängebo i nio år.

Enheten har sju boende och med

12 skopet

inriktningen att vara ett äldreboende för personer med lindrig till måttlig utvecklingsstörning.

Personalen består av 14 boendehandledare och boendeassistenter som fast personal, samt specialistkompetens i form av sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast som är knuten till verksamheten.

Enhetschefen Linda Larsson betonar att det kommer att ta sin tid att fullt ut gå över Skönsmomodellen, men att en hel del förändringar redan genomförts.

– Vi har börjat med ett nytt schema där vi känner att vi kan klara att lägga mer bemanning på rätt tider för att klara olika aktiviteter. Det har varit ett stort intresse från personalen. Processen och metodiken kring att införa Skönsmomodellen har verkligen lockat fram kreativitet på det sätt som vi hoppades på, säger Linda Larsson.

Med start i hemtjänstområdet Skönsmon började modellen ta form 2012 och i höstas beslutade kommunfullmäktige att arbetssättet ska tillämpas inom hela den nya vård- och omsorgsförvaltningen. Ängebo är först ut inom Stöd och omsorg.

– Arbetssättet bygger på ett nära och tillitsbaserat ledarskap där jag som chef i stor utsträckning lämnar över till personalgruppen att resonera kring olika frågor och komma till beslut. Jag kan sedan ge klartecken till förändringen eller föra frågeställningen vidare uppåt om så krävs, säger Linda Larsson.

En nystart!

För personalen har förändringarna genom Skönsmomodellen gett en nystart, tycker Jessica Landell.

– Vi är mer sammansvetsade än tidigare genom att tydligare jobba mot

NOTISER Kolla badtempera­ turen i telefonen

SKÖNSMOMODELLEN Skönsmomodellen började användas i Sundsvalls kommuns hemtjänst 2012 och ska nu efter fullmäktigebeslut vara norm inom hela Vård- och omsorgsförvaltningen.

Modellen bygger på den så kallade Vanguardmetoden där förändring ska byggas på kunskap för att utveckla verksamheten.

samma mål. Jag upplever också att vi känner oss trygga med att driva på förändringar och där har det varit värdefullt att få träffa alla chefer under utbildningen. Vi har mer förståelse för varandra.

Bättre struktur

De boende på Ängebo har bland annat gjorts mer involverade i de matrutiner som gäller.

– Vi kan jobba mer individanpassat med hänsyn till varje brukares särskilda behov utifrån sjukdomshistoria och andra faktorer. Generellt har vi mer struktur på allting. Vi vet hur vi ska göra olika saker och varför de görs, säger Jessica Landell.

Den kartläggning som skedde av varje boende på Ängebo under utbildningen inför Skönsmomodellen lyfts fram som betydelsefull av alla deltagare.

– Det har varit jättebra att få tiden

att lära känna både de boende och all personal på ett djupare plan, säger sjukgymnasten Annika Persson.

Hon tillägger att alla yrkeskategorier tagit ett samlat grepp om arbetet och kunnat bidra med sin kompetens för att det ska bli så bra som möjligt för den enskilde individen.

– Vi har fått en ökad förståelse både för de boende men även för varandras arbete.

Katarina Nilsson, distriktssköterska med ansvar för Ängebo, tillägger: – I min yrkesroll blir det ingen egentlig skillnad på mitt arbete med denna arbetsmodell. Men utbildningen har lett till att jag fått en djupare kunskap om vårdtagarna och lärt känna personalen mer, vilket underlättar arbetet i vårdsituationer och framförallt i bemötandet av denna patientgrupp. n n n

Snart kan du felanmäla saker du upptäcker på din väg till badplatsen samtidigt som du kollar om det är varmast i havet eller din favoritsjö – direkt i din telefon.

Lagom till sommar och semester lanserar Sundsvalls kommun en ny app som gör kontakten enklare.

– Den kompletterar våra befintliga webbplatser som Sundsvall. se, säger kommunikationsstrategen Joel Beyer Rankila.

I appen kan man enkelt göra felanmälningar, få avbrottsinfo runt bostaden och mycket mer, bland annat se vattentemperaturen på olika badställen.

– Kommunen och alla bolag, men även föreningar och näringsliv kommer att få plats i appen, säger Joel Beyer Rankila.

OBS! Bilden visar en prototyp och inte det färdiga gränssnittet.

HIMLABADET ÄR SVERIGES BÄSTA ÄVENTYRSBAD Himlabadet i Sundsvall tog hem titeln ”Sveriges bästa äventyrsbad” i omröstningen Stora Barnsemesterpriset 2020.

– Jätteroligt att vi vinner för tredje året i rad! Det var en hård toppstrid även i år med Arena Skövde och Lost City på Gustavsvik i Örebro, säger Hasse Bergqvist, arenachef, Himlabadet/Sporthallen.

skopet 13

EFTER JOBBET

Välkomnar kvinnor in i gemenskapen Mänskliga möten berikar tillvaron, tycker Zara Kempe.

Därför ägnar hon fritid åt Sia, en gemenskap som går ut på att underlätta integrationen mellan kvinnor.

Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Berätta om Sia!

– Sia står för Systerskap, integration, aktivitet och går ut på att främja integrationen av kvinnor med bakgrund i andra länder. Kvinnor har ofta lite svårare att komma in i samhället eftersom många av dem tillbringar mycket tid hemma.

Det var en tjej som kommer från Ånge precis som jag, som drog i gång Sia i somras.

Varför det?

– Tidigare jobbade jag med integration på Estonte* i Tingsta och blev intresserad av den frågan. Men numera arbetar jag i kommunhuset med att handlägga Estontes verksamhetsbidrag och kan sakna att jobba socialt.

Så Sia passar mig perfekt.

Hur går det till?

– Vi är tolv tjejer i ungefär samma ålder som ordnar olika slags aktiviteter ungefär en onsdag i månaden. Hösten gick mest åt till att planera, och marknadsföra oss. Vi var runt på Kulturmagasinet, sfi, språkkaféer och så vidare och delade ut foldrar på olika språk, men vi hade också några träffar. En gång bakade vi, en annan gång hade vi knytkalas. Det behöver 14 skopet

inte vara så stora arrangemang, det viktiga är att träffas. Och prata svenska!

Vilka kommer då?

– Alla möjliga, i olika åldrar och från olika länder. Det kommer kvinnor med svensk bakgrund också, som vill vara med och bidra. Alla kvinnor över 18 år är välkomna.

Var håller ni till?

– i början var vi på olika ställen, men nu samlas vi alltid på Nacksta bibliotek. Sedan beror det förstås på vad vi ska göra om vi fortsätter där eller använder någon annan lokal.

Hur finansierar ni det hela? Även om ni jobbar ideellt har ni ju kostnader i form av material, fika och så.

– Vi har både fasta och tillfälliga sponsorer. Några i gruppen jobbar särskilt med den frågan.

Alla har egna ansvarområden, som att svara på mejl, designa vår hemsida och Facebook­ sidan, ordna eventuella ledare till träffarna och så vidare.

ett anmälningssystem, men än så länge är det bara att komma.

Vad ger Sia dig?

– Väldigt mycket energi! Jag tycker det är roligt att träffa människor från andra kulturer.

Och lärorikt. Integration handlar ju inte bara om att invandrare ska lära sig om svensk kultur, utan om att ge och ta. Att få förståelse för varandra. * Estonte är kommunens ungdomsboendeverksamhet. Under 2015 och 2016 tog boendena emot stora grupper av ensamkommande flyktingbarn.

Sias träffar i vår:

Fest och grillning

Och det kommer folk?

27 maj

– Ja! Sist kom det ungefär 35 personer. Fortsätter det så kanske vi måste fundera på att ha

10 juni Utomhusyoga Samling på Nacksta bibliotek klockan 18 gäller vid alla tillfällen.

ZARA KEMPE Ålder: 31 Bor: Lägenhet i Mitthems trähus i hamnen.

Familj: Sambon Ruben och två och ett-halvt-åriga dottern Leah.

Yrke: Handläggare på vård- och omsorgsförvaltningen. Övrig fritid: Som småbarnsmamma med en sambo som dagspendlar till Östersund för sina studier har hon fullt upp på vardagarna.

Men hon lyssnar gärna på ljudböcker eller kör lite yoga hemma. I helgerna styr familjen ofta kosan till släkten i Ånge.

NOTISER

FOTO: KERSTIN STICKLER

Låt jubileumspotten boosta din idé Vill du genomföra ett kul evenemang när Sundsvall fyller 400 år? Då kan du söka pengar ur en jubileumspott på sammanlagt 1 miljon kronor.

Vi ser gärna att det är en idé eller aktivitet som kan nå många invånare och på flera olika platser i kommunen. Om det kan bli ett återkommande inslag som fortsätter att skapa stolthet och värde för oss i Sundsvall är det ett plus, säger Kaj Linde, projektledare för Sundsvall 400 år.

Alla kan ansöka om pengar – såväl privatpersoner som företag, föreningar och andra organisationer.

Potten består av 1 miljon kronor och är indelad i två delar, den lilla och den stora jubileumspotten.

Den lilla jubileumspotten omfattar 600 630 kronor och ska delas ut till 30 olika projekt eller aktiviteter, som får 20 021 kronor var.

Den stora jubileumspotten innebär att fyra projektidéer får 100 000 kronor var för att genomföra en större aktivitet, idé eller uppslag.

Ansökan är öppen för alla privatpersoner, företag, föreningar och organisationer som är verksamma inom Sundsvall kommun. Kommunala verksamheter kan dock inte ansöka.

Det går att ansöka om pengar ur jubileumspotten under två perioder – en period nu under våren och en senare under hösten.

En jury kommer att bedöma alla bidrag och välja vilka projekt, idéer eller aktiviteter som ska få bidrag.

Ansök via e-tjänsten på Sundsvall.se n n n

Susanne Pettersson föreläser på Arbets­ miljöveckan Vecka 43 går den årliga Arbetsmiljöveckan av stapeln med föreläsningar och workshops för chefer och skyddsombud.

Den 21 oktober håller Susanne Pettersson tre inspirationsföreläsningar som är öppna för alla medarbetare.

Susanne Pettersson är årets kvinnliga föreläsare 2018 och utlovar kunskaper om hur man tar fram kraften inom sig och i teamet för att dra åt samma håll med glädje.

För att så många som möjligt ska kunna gå ligger en av föreläsningarna på kvällstid. Föreläsningen kommer också att filmas och läggas ut på Inloggad.

Håll utkik på Inloggad om hur du anmäler dig!

Streama filmer gratis med ditt bibliotekskort Visst du att du kan streama filmer alldeles gratis via bibliotekets streamingtjänst Viddla? Allt du behöver är ditt bibliotekskort och en internetuppkoppling.

Det finns över 1500 filmer att välja på! Varje torsdag släpps nya filmer, så utbudet växer stadigt.

Du kan se upp till fem filmer varje månad.

Kristina och Mari förstärker styrelsen På årsmötet den 11 mars valdes en delvis ny styrelse för SK65: Catharina Levin (ordförande)

Helene Frank

Christina Wiklund (sekreterare)

Carina Olsson Sjöström

Madeleine Sandgren

Kristina Ydehall

Peter Nordlinder

Mari Norberg (kassör) Lisa Pinheiro har efter 18 år tackat för sig.

Läs mer på vår Facebook-sida och i Samarbetsrummet på Inloggad.

sk65@sundsvall.se

skopet 15

POSTTIDNING B Returer: Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall

KLOCKSLAGET – 10.15 BERGSÅKERS SKOLA

Göran Larsen kramar glatt om Helene Ström efter att deras kök blivit Årets miljökämpe.

I bakgrunden Eva Wiklund och Kawa Bashar.

Köket på Bergsåkers skola är vinnare av Årets miljökämpe. Det är första gången det delas ut och bakom priset står Sundsvalls Mat & Måltiders ledningsgrupp.

– Det tilldelas ett kök som under året varit jätteengagerat i miljöfrågor och inspirerat med sitt arbete, säger Ellen Löfgren Idh, måltidsstrateg.

Med motiveringen ”Med engagemang för mat och miljö sprider ni kunskap till gäster, kollegor och på sociala medier.

Innovativa serveringar och hjärtliga samtal med matgästerna inbjuder till att prova nytt och skapar intresse för ämnet samtidigt som tankesätt och invanda beteenden utmanas. Maten på tallriken är inte bara välsmakande utan även tillagad av klimatsmarta och väl genomtänkta livsmedel, där ni noggrant tar tillvara på hela råvaran och kreativt förädlar gårdagens rester” blir juryns vinnare i år Bergsåkers skola.

Helene Ström är köksansvarig och visste inte ens om att de var en av de tre nominerade bidragen.

– Det här är en jättebra sporre, en ytterligare morot för att tänka till lite extra. Några exempel är att vi idag helt uteslutit ris och serverar bulgur i stället, använder hönsfärs i stället för köttfärs och tillagar på bästa sätt. Vi tar även tillvara på skal från morötter, säger hon.

Tanken är att priset är en vandringsstatyett som från år till år tilldelas det kök som gemensamt gjort en extra bra insats för miljön under året och inspirerat med sitt arbete. Det behöver inte vara det kök som kommit längst totalt i sitt miljöarbete.

När restaurangen öppnar väller eleverna in för att ta för sig av dagens meny, där det alltid finns fler alternativ att välja bland. Tankarna om maten är olika.

– Jag tycker maten är bra, gillar man inte så finns det alltid soppa, säger Oskar, 9 år.

Men en annan Oskar har en annan uppfattning.

– Jag tycker maten är sådär, det är lite konstiga saker ibland och jag kan sakna ris och kycklingnuggets, säger Oskar 14 år.