Skopet nummer 1, 2020

# 1-2020

En tidning för oss på Sundsvalls kommun

LIKABEHANDLING Nu får även personalen på förskolorna rejäla arbetskläder

De släpper fram tjejerna i Bredsand

Fixar guldkant för Alnöseniorer

SFI-läraren som trivs i vaken

SIDAN 3

SIDAN 8

SIDAN 14

Personaltidningen för dig inom Sundsvalls kommun

Alla är vi barn i början

ALLA HAR VI DEN ERFARENHETEN att vi en gång varit barn. Men i dag räcker inte den referensen för att vi ska kunna säga att vi tar med oss barnens perspektiv i våra beslut. Att vi nu har en barnrättslag i Sverige som har sitt ur­ sprung i Barnkonventionen hoppas jag att du har koll på. En kommungemensam arbetsgrupp har arbetat med att säker­ ställa att vi är väl förberedda för förändringen. Alla medarbetare har getts möjlighet att ta del av den kunskapen genom en kort utbildning från Barnombuds­ mannen på sin arbetsplatsträff. Några förvaltningar – bland andra Barn- och utbildningsförvaltningen – har gjort andra val men alla har uppmärksammat förändringen. Även politiker har erbjudits utbildningen. Kunskap skapar kraft till förändring. Vi kommer under 2020 fortsätta att hålla koll gemensamt på hur vi höjer nivån inte bara på kunskapen utan också på arbetssätten i Sundsvalls kommun för att säkra barnens perspektiv. Redan i dag gör vi många bra och viktiga saker för att främja både demokrati och barns inflytande. På demokratidagarna den 23 och 30 januari, fick en stor grupp ungdomar från gymnasiet och grundskolan tillsam­ mans med politiker prata om trygghet, framtidens Sunds­ vall, hälsa, skola och så mycket mer. Vilket engagemang det fanns hos alla som medverkade! Många kloka tankar och erfarenheter. En verklig förmån att få lyssna in. I Sundsvall gör vi inte bara satsningar på barn och unga i allmänhet utan säkrar upp att det ges möjligheter till både tjejer och killar. Bli inspirerad av det goda arbetet som görs i Bredsand. Läs gärna mer om det i det här numret av Skopet och var stolt tillsammans med mig.

Åsa Bellander, kommundirektör

2 skopet

Ansvarig utgivare: Jenny Persson, jenny.persson@sundsvall.se, 070-191 61 78 Redaktör: Olof Axelsson, olof.axelsson@ekonomedia. se, 070-648 06 26 Samordnare: Conny Pedersén, conny.pedersen@sundsvall.se 072-085 72 11 Adress: Skopet, Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall, skopet@sundsvall.se Produktion: Ekonomedia Affärspress, www.ekonomedia.se Layout: Kerstin Stickler Korrektur: Anders Hammarberg Tryck: Åtta.45 | Upplaga 2 500 Personaltidningsråd: Fredrik Wall, Helen Olofsson, Josefine Hagljung, Åsa Östman Söderberg Medarbetare i detta nummer: Olof Axelsson, Ingela Hofsten, Fredrik Mårtensson och Therése Ny

Skopet distribueras till anställda och förtroende­valda inom Sundsvalls kommunkoncern.

Vill ni ändra antalet tidningar som kommer till arbetsplatsen? Kontakta Carina Ullberg, carina. ullberg@sundsvall.se, 060-19 12 44

Släpper fram "familjens" tjejer Fritidsgården spelar en viktig roll för integrationen i Bredsand. Men det är lätt att killarna tar över. Därför ordnas tjejkvällar varannan tisdag. – Det blir en slags fristad, säger fritidsledaren Isabelle Bäckström, som kallar ungdomarna för ”familjen”. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

P

rick klockan 18 kommer de första tonåringarna insläntran­ de i sina svarta täckjackor och matchande sjalar om huvudet. De slår sig ned vid ett av de runda bor­ den där det ligger material och verktyg för att tillverka armband. Varannan tisdag är det tjejkväll här på Bredsands fritidsgård, som ligger i ett av höghusen strax intill Bredsands skola. – Jag brukar träffa kompisar och köpa toast, säger Nimo Abdirisak, som liksom de flesta andra tjejerna vid bordet är född i Somalia. Bredsands skola har uppmärksam­ mats över hela landet för sin satsning på somalisktalande extrapersonal. De fungerar som ”brobyggare” mellan barn, deras föräldrar och samhället.

Fokus på integration

Men även på fritidsgården, som har öppet fyra kvällar i veckan för de i åldern 12-18 år, ligger mycket fokus på integration, berättar enhetschef Johanna Andersson. – Nio av tio som kommer hit är ut­ landsfödda. Det speglar ganska väl hur det ser ut här i området. Det är väldigt segregerat. Hon är även enhetschef för Opalens fritidsgård i Kvissleby några kilometer därifrån, där de svenskfödda är i majoritet.

Johanna Andersson och Isabelle Bäckström på fritidsgården i Bredsand ordnar tjejkvällar då man exempelvis tillverkar armband.

– Båda gårdarna är exempelvis HBTQcertifierade, men vi pratar om det på olika sätt. Här sår man hellre ett frö än slår på stora trumman. Ungdomarna har en fot i varje värld: en när de är hemma och en svensk i skolan och här. Fritidsledaren Isabelle Bäckström be­ rättar att många killarna är uppfostrande till en annan kvinnosyn än den svenska. – Jag har jobbat här ett drygt år och har tagit fram en strategi. Jag är konsekvent och försöker samtidigt bygga upp ett förtroende med varje kille. Tar han inte av sig jackan fast jag säger till, lägger jag armen om honom i stället för att skrika. Det fungerar. Skapar trygghet

Hon lyfter hon viktig gården är för Bredsand. – Många bor trångt med flera syskon, gården är deras ventil för att komma hemifrån. När ungdomarna känner sig trygga har alla har koll på alla och hjäl­

per varandra. Vi brukar prata om dem som ”familjen”, säger Isabelle Bäckström. Men kontroll kan också betyda begräns­ ningar. På vanliga kvällar är killarna i övervägande majoritet här. Flickorna hål­ ler sig hemma, mer eller mindre frivilligt. Därav satsningen på tjejkvällarna. – Vi har testat det förut med varierande framgång. Nu känns det som att vi hittat rätt, säger Johanna Andersson. Sakta men säkert ansluter fler till lokalen där det dukats fram fika. Flick­ orna försäkrar visserligen att de minsann kommer hit vanliga kvällar också, men att de gillar de lugnare tjejkvällarna. På frågan om sina framtidsplaner säger en av flickorna att hon vill bli advokat, en annan tänker bli ”business woman” medan en tredje vill jobba med att köra båt. – Det bästa med mitt jobb är att jag känner att jag är med och gör skillnad, konstaterar Isabelle Bäckström. n n n skopet 3

E R A F F TU V A KR EN PÅ KOMMUN NÄR BARNS R RÄTTIGHETE BLIVIT LAG

ch rvaltningar o fö s n e n u m m åste ko ha det? Det m a lag. lv jä s a rn a ntionen blivit gdom e n v u n h o c k o rn n a e b rn nu, sedan Hur vill ba e hänsyn till rr tö s u n n ä bolag ta y to: Therése N sten Fo

of Text: Ingela H

Generellt kanske vi inte varit jättebra på att alltid ta till oss barns rätt att göra sig hörda. Det ska vi bli bättre på nu, säger Nina Staaf. Hon är Mitthems representant i den ar­ betsgrupp som sedan i höstas samlar kom­ munens förvaltningar och bolag kring hur barnkonventionen kan och bör införlivas i de kommunala verksamheterna. Sverige var bland de första länderna i världen att ratificera FN:s barnkonvention, och förband sig därmed att följa den. Men sedan årsskiftet är den alltså också införli­ vad i svensk lagstiftning. Det innebär inte några nya rättigheter för barn, men att den fått högre status och ska genomsyra beslut och ärenden hos offentliga verksamheter. Behoven varierar

Arbetsgruppen började med att göra en nulägesbedömning: hur ser kunskapen och om konventionen ut, hur efterlevs den och och vilka behov finns? Nina Staaf lovordar satsningen. – Kommunen har varit föredömlig i detta och att skapat en arbetsgrupp där vi kan utbyta erfarenheter och tankar! Nulägesbedömningen visade att beho­ ven ser olika ut i olika verksamheter. Hos barn- och utbildning, till exempel, finns konventionen redan väl implementerad, eftersom skollagen bygger på den. Andra förvaltningar och bolag avvaktar med utbildningsinsatser. 4 skopet

Men Mitthem är alltså i full gång. Bo­ lagets egen inventering gav vid handen att barnkonventionen redan togs hänsyn till på många vis, bland annat genom Boverkets riktlinjer, men att det också fanns förbätt­ ringsområden. – Så från och med nu ska vi alltid göra en barnkonsekvensanalys i alla situationer då vi verkligen känner att barn kan påver­ kas av våra beslut och handlingar. ”Barnets bästa”

Det kan handla om att bjuda in barn och ungdomar till de områdesträffar som Mitthem regelbundet anordnar för sina hyresgäster och att se till att ungas syn­ punkter tas till vara vid byggandet av nya bostadsområden och lekplatser. – Sen har vi den tråkiga sidan, att vi ibland har avhysningar där barn är inblan­ dade. Då är det viktigt att vi gör korrekta överlämningar till socialtjänsten, säger Nina Staaf, som också spridit Mitthems arbets­ sätt kring barnrättslagen till andra offentliga bostadsbolag i landet. På Stadsbyggnadskontoret påpekar Malin Håkansson, projektledare, att det inte är nytt för henne och hennes kolleger att ha ”barnets bästa” i åtanke vid planering och utveckling av till exempel gång- och cykel­ vägar och allmän stadsplanering. – Men vi har gjort en analys av vad vi behöver bli ännu bättre på. Ett av våra mål är att ha samråd med barn och ungdomar om sådant som berör dem.

Något förvaltningen redan har god erfa­ renhet av från byggandet av Nacksta park, som planerades i samråd med föreningar, fritidsgård och skola. – Men vi behöver öva mer på att sam­ råda med barn och inte minst bli bättre på att förmedla vårt uppdrag, så att barn och unga förstår vad vi håller på med. En utmaning är att som vuxen inte för lättvindligt tolka de ungas önskemål, påpekar Malin Håkansson. Pia Fjällmo på Kultur & Fritid är inne på samma linje. – När det handlar om verksamhet som riktar sig till de allra minsta är det lätt hänt att man låter vårdnadshavarna tolka sina barns önskningar. Det kan vi behöva jobba med att undvika. Också på Kultur & Fritid har barnkon­ ventionen länge funnits i fokus, ”eftersom så stor del av vår verksamhet vänder sig till barn och unga”, konstaterar Pia Fjällmo. – Det låter kanske lite kaxigt, men de som jobbar på fritidsgårdar, på Kultur­ magasinet eller som fältassistenter, till exempel, har alltid med sig barnkonven­ tionen. Men vi kan bli ännu bättre och har På www.barnombudstagit fram en mannen.se finns treårsplan för den webbutbildning hur det ska som används inom gå till. Sundsvalls kommun. nnn

E

BARNKONVENTIONEN består av drygt femtio artiklar, varav fyra räknas som grundprinciper och är extra viktiga: ARTIKEL 2 handlar om alla barns lika värde och rättigheter. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.

Vad får du bestämma?

ARTIKEL 3 anger att det i alla åtgärder som rör barn i första hand ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet. ARTIKEL 6 understryker varje barns rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. ARTIKEL 12 lyfter fram barnets rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Barnkonventionen ska finnas med som grund i Mitthems bostadsområden, konstaterar Nina Staaf.

Harry Holmlund, 4 år, Sidsjön – Jag bestämmer över mina lek­ saker, och jag har en nyckel som är bara min. Jag brukar också få välja lekar, jag gillar kull mest.

Ebbe Holmlund, 10 år, Sidsjön – Hemma får jag bestämma över maten och över mina kläder, vad jag ska ha på mig. Sen bestämmer jag över mina egna tankar och jag får säga vad jag vill.

Alice Gustafsson, 16 år, Västermalm – Jag får bestämma var jag vill gå i skolan vilket är väldigt viktigt för mig då jag själv får välja var jag trivs bäst och vilken utbildning jag vill ha. Jag tycker det är viktigt att jag har rätt till min egen framtid. skopet 5

Ärliga råvaror, rena golv och tillräckligt kallt i kylarna. Varje år gör Miljökontoret hundratals oannonserade besök på stans restauranger och caféer. Vi hängde med Anne Borgh på en grundlig hygienkoll. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny

HÅLLER KROGARNA RENA

S

tämningen är vänlig men lite spänd när Anne Borgh kränger på sig den svarta jackan och de blå skoskydden och gör sig beredd för morgonens inspektion. I smörgås- och salladsbutiken i centrala Sundsvall står ägarna Peter Boström och Elisabeth Sigerhed redo att svara på frågor om rutiner, hygien och råvaror. Samtidigt börjar de första kunderna att strömma till. – Många känner nog att det är lite jobbigt när jag kommer. Men samtidigt vill ju de flesta göra rätt och är tacksam­ ma för att jag hjälper dem, säger Anne Borgh, som jobbat som miljöinspektör sedan 1997. Med ett formulär i handen betar hon vant av frågorna som hon förberett innan besöket. – Hur ser era städrutiner ut? Hur gör ni om mobiltelefonen ringer när ni håller på och tillreder maten? Hur är skinkan förpackad? Kokar ni äggen själva?

Utan anmärkning

Många av frågorna låter oskyldiga, men det är ingen tvekan om att Anne Borgh vet vad hon är ute efter. Hon konstaterar att vid Miljö­ kontorets senaste besök här togs det 6 skopet

prover för att kolla bakterier: Ett på en skinkbaguette och det andra på en vitlöksdressing – som båda var utan anmärkning. – Hur är det, köper ni dressingarna färdiga eller gör ni dem själva? Peter Boström berättar inlevelsefullt hur han gör vitlöksdressingen ”från scratch” och visar var den förvaras. Anne Borgh passar på att kolla tempe­ raturen i de olika kylskåpen och för in uppgifterna i sitt formulär. Rent och snyggt

Peter och Elisabeth startade sitt företag redan 1995, nu firar de 20 år i de nuvarande lokalerna. Och det står snart klart att ägarna tar livsmedelshygien på allvar. – Jag har i ryggraden att det ska vara rent och snyggt, säger Elisabeth Siger­ hed och visar vilken typ av handskar de har på sig när mackorna tillreds. På Miljökontoret finns sju livsmed­ elsinspektörer som ansvarar för tillsy­ nen av runt 850 anläggningar runt om i kommunen. Både privata krogar och kommunala kök, exempelvis skolkök. De flesta restauranger får besök en gång per år. Mindre anmärkningar följs inte upp genom besök, men är det mer

allvarliga fel görs en eller flera uppfölj­ ningar på plats, berättar Anne Borgh. – Skulle vi upptäcka riktigt allvarliga brister få de stänga direkt, men det är ovanligt. – Om Miljökontoret måste göra uppföljande besök så kostar det extra pengar. Det är en bra morot att skärpa sig. En hel del anmärkningar handlar om att råvarorna inte är ärligt deklarerade, exempelvis att man skriver parmesanost eller parmaskinka i menyn, men använ­ der andra billigare produkter. Anne Borghs blick glider vant över bordsytor och golv samtidigt som hon fortsätter med sina frågor. Ju längre inspektionen fortskrider desto längre ner sjunker axlarna på Peter och Elisabeth. – Det handlar om att försöka ha en bra dialog, säger Anne Borgh när vi en stund senare får en avskild pratstund, samtidigt som ägarna tar hand om några kunder. Men självklart är inte alla inspektio­ ner så här lugna och fridfulla. – Ibland känns det nödvändigt att vara två inspektörer. Men det är sällan, säger Anne Borgh innan hon kränger av sig jackan och huvud­duken och gör sig redo att gå ut. n n n

Lugnt och metodiskt går Anne Borgh igenom sitt protokoll.

Erfarna livsmedelsföretagarna Peter Boström och Elisabeth Sigerhed har koll på hygienen.

Peter Boström håller huvudet kallt när miljöinspektören Anne Borgh undersöker att temperaturen i kylskåpen är tillräckligt låg.

”Jag har i ryggraden att det ska vara rent och snyggt”

skopet 7

Curt Edebrant målade en gång i tiden kyrktuppen på GAkyrkan i sitt jobb som målare, och var en flitig amatörkonstnär. Nu har han en neurologisk sjukdom som påverkar rörelseförmågan, men målningsintresset finns kvar.

Så kan de erbjuda

GULDKANT Tavelmålning, restaurangaftnar, inomhusboule, frågesporter – med ambitiös personal och fondmedel kan äldreboendet Alnösol ordna mängder av aktiviteter för de boende. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

Ä

8 skopet

Skönsberg i slutet av februari tog hon kon­ takt med honom och frågade om han inte ville komma till Alnösol i samma veva. – Man kan ju inte få mer än ett nej. Men de fick ett ja. Och dessutom till ett pris som Alnösol klarar. För att kunna anordna så många aktiviteter som möjligt söker nämligen Linda Morin hela tiden medel ur olika fonder. Hon samarbetar också med Alnös företagar­ förening som bland annat skänker priser till lotterier. Fredagsmys

Annat som stått på agendan här är en raggarbilstur i höstas och Alnösol-pizza, då en bagare från en av öns pizzerior kom hit och bakade pizza. – Det är tre år sen, men de som var med pratar fortfarande om det, säger Linda Morin. De flesta aktiviteter står personalen för. Utöver det återkommande fredags­ myset, då personalen ordnar något för att

markera skillnaden mellan vardag och helg, hittar de på något som alla som vill kan delta i så ofta de hinner, och både inomhus och ute. – För ett tag sen hoppade vi studsmat­ ta, säger Anette Larsson, undersköterska. Hittade barndomskänslan

Hon berättar att planen var att gunga, för att få uppleva barndomskänslan av luft mellan tårna. Men så hade någon fått syn på en studsmatta. – Så då provade vi det också! Anette Larsson har arbetat här i två år och tycker det är ”toppen”, jämfört med andra ställen hon varit på, för: – Här får man göra saker. Det är roligt både för de boende och oss som jobbar här. Men hur hinner ni med era övriga arbetsuppgifter? Ofta kan en person ha en hel grupp. Då frigör man ju tid till de andra, säger Anette Larsson.

▲

n så länge heter tavlan ”Den ofullbordade”. Margareta Candell har nämligen inte hunnit måla det stora träd som ska fogas in i det impressionistiska landskap som syns på hennes kilram. Men hon visar skissen på trädet, som hon inte ännu vet om det är kunskapens träd, eller kanske världsasken Yggdrasil. – Jag fortsätter måla på mitt rum sen, säger den före detta lärarinnan, som haft målning som hobby länge. Här på Alnösol har hon bott i sju år och stortrivs. – Det kan inte finnas bättre ställe! Bara det här att vi får göra så många olika saker, säger hon och berättar om bullbak, utflykter, underhållning, cham­ pagneprovning. – Snart kommer Nick Borgen och sjunger för oss. Ja, bekräftar boendets enhetschef Linda Morin. Då hon upptäckte att nämnde sångare ska uppträda på EQ House i

▲

Men inte minst ger det hela arbets­ glädje. – Det blir många goda skratt, och sätter i gång spännande samtal. Man får veta mycket om de boende. Hennes kollega Mimmi Thulin håller med. Hon är en av fyra anställda som varit här sedan Alnösol öppnade i maj 1992 och kan inte tänka sig att byta ar­ betsplats. De två utgör, tillsammans med ännu en kollega, boendets aktivitets­ grupp. Det innebär att de har schema­ lagd tid för att planera de olika aktivi­ teterna. Däremot ska vem som helst ur personalen vara beredd att leda dem. – Det ska inte stå och falla med några personer, säger Linda Morin. Komunens minsta boende

Elisabeth Almkvist har haft en stroke och kan inte måla som förr. – Min högra sida är inget vidare följsam. Men det är ju bra att träna.

”Här får man göra saker. Det är roligt”

Alnösol är med sina sjutton platser kom­ munens minsta äldreboende, och tar bara emot boende utan demensdiagnos. – Det gör det förstås enklare för oss att ordna saker tillsammans med dem, säger Linda Morin. Men flera av dem har rörelsehinder. Som före detta målarmästaren Curt Edebrant, som har en neurologisk sjukdom. Ändå är det uppenbart att han är van att hålla i en pensel när det bruna mansansikte han jobbar med får ett allt mer expressionistiskt uttryck. Den, liksom alla andra tavlor som förfärdigats här i dag, kommer snart finnas på anhörigwebben. Persona­ len här är noga med att lägga ut bilder där. – Vi vill ju att de anhöriga vet vad deras gamla gör på dagarna. Att de inte slutat leva bara för att de flyttat hit! n n n

Alnösol anordnar vernissage med jämna mellanrum, berättar enhetschef Linda Morin.

skopet 9

Nattlig kamp mot plusgraderna Varför jobba dagtid när det är minusgrader på natten? Thobias Björklund och Pessi Liukkonen väljer bort nattsömnen för att preparera skidspåren på Södra Berget. Text och foto: Therése Ny

K

lockan slår strax midnatt när jag träffar Thobias Björk­ lund och Pessi Liukkonen, och det tar inte lång tid innan jag förstår att snö, skidor och skidspår är en stor passion och en livsstil för dem. De arbetar som servicetekniker vid Friluftsenheten, vilket vintertid handlar mycket om att preparera skidspåren på Södra Berget. – Vi är skidnördar och nördiga i det vi gör. Vi preppar spåren, ibland tar vi på oss skidorna och testar spåren själva. Åker, stannar, åker tillbaka, säger Thobias Björklund. 10 skopet

Snön och förutsättningarna förändras hela tiden då vädret växlar. Därför har de själva tagit initiativ att arbeta de tider som är bäst för snön. – Arbetsmetoden att jobba sena kvällar, nätter och tidiga morgnar ger ett bättre resultat, säger Pessi Liuk­ konen. Nya utmaningar

Den här vintern är inte som andra vintrar de upplevt och det gäller att systematisk tänka ut hur spåren blir så hållbara som möjligt. – Vi älskar det vi gör, då blir det enk­

lare att göra detta nattetid också, säger Thobias. Båda instämmer att det bästa med jobbet är miljön med den speciella tall­ skogen så nära inpå. – Frihet under ansvar präglar arbets­ sättet, ihop med bra gruppdynamik, säger Pessi. Till sin hjälp har de även säsongs­ arbetaren Rickard Eriksson som jobbar över vintern. Deras arbete innebär så mycket mer än snöhållningen. Hela anläggningen ska hållas ren, snygg och underhållas vid behov. – Vi ska se till att skyltar och led­

markeringar är rätt, röja spårgator från träd, se så belysning fungerar säkert. Och utöver detta har vi ju massor av nya projekt så som vindskydd och liknande, säger Pessi. Kör Nattvasan

Vintertid kan jobbet bli lite mer ensamt eftersom de arbetar i skift. Men då ser Thobias och Pessi till att hitta på andra tillfällen att ses. – Vi ska åka Nattvasan tillsammans, det är så roligt att vi har detta intresse tillsammans, säger Thobias. När Skopet besöker Ängen denna

sena kväll har det varit ett speciellt dygn. Natten som var, var det åtta plusgrader och nu omkring nollgradigt. När Pessi backar ut spårmaskinen, åker Thobias hem och sover några timmar. – Man ser på snön som yr när vi kör, att det blir kallare, det bildas som kristal­ ler, säger Pessi Liukkonen. När jag lämnar Pessi i mörkret har han några timmar framför sig, att preparera Ängen och det 1,9 km långa skidspåret. n n n Utan Thobias Björklund och Pessi Liukkonen skulle det inte bli några skidspår på Södra.

skopet 11

slarv MEDVETET

NÄR SAGOLIK UTSTÄLLNING TAR FORM

Mucklorna är på plats, liksom hönsen. I köket finns både pinnsoffa och vedspis och i snickarboden trängs allehanda redskap. Men själva gubben och hans katt kommer bara finnas i andanom i den Pettsonutställning som snart öppnar på Sundsvalls museum. Text: Ingela Hofsten Foto: Therése Ny

D

et doftar friskt av nysågat furuträ där museiteknikern Jens Strandell står med skruvdragaren och fogar planka till planka i det som ska bli höns­ husvägg. Men vänta nu! En av brädorna är ju felvänd. Och är inte hela väggen lite sned? Jo, det stämmer, nickar Jens Strandell. Och det är precis som det ska vara. – Mycket här är medvetet slarvigt, för Pettson är ju ingen perfektionist.

Samla prylar

En liten utmaning för honom, som är snickare i grunden, att måsta släppa lite på yrkesstoltheten. Men det är det värt, när han får vara med om att skapa denna Pettsonvärld. – Hur många gånger i livet får man en sån chans?! Utöver själva byggandet har arbetet till stor del inneburit att åka runt och hämta prylar tillsammans med projekt­ ledaren Olof Ahlström. Här har säljgrup­ 12 skopet

per på sociala medier varit en guldgruva, berättar de. – Fönstren hämtade vi i Hälsingland, kaminen i Jämtland, säger Olof Ahl­ ström, som i vanliga fall är museiinten­ dent med offentlig konst som huvudupp­ gift, men nu leder Pettsonprojektet. Generösa människor

Många av sakerna har de fått gratis, när folk förstått vad de ska användas till. Också Jens Strandell har varit en flitig givare, bosatt som han är på en släktgård med många gamla jordbruksredskap och annat som passar i Pettsons värld. Det hela innebär att i stort sett alla prylar i utställningen är genuina, vilket rimmar väl med dess grundidé: att inbjuda till funderingar kring hållbarhet, utifrån FN:s globala mål. – Pettson är ju en återbrukare och lever på alla möjliga vis hållbart, påpekar Linda Sporrong, frilansande scenograf från Stockholm som utformat utställningen och har löpande kontakt

med Pettsonböckernas skapare Sven Nordqvist. Han har också deltagit aktivt genom att tillämpa samma metod som samp­ lande musiker. – Jag köpte några landskapsmålningar på loppis som han målade kossor på, säger Linda Sporrong. Utställningen består av ett helt hus, samt snickarbod, vedbod, dass och nämnda hönshus. Precis som i böckerna vimlar det av saker i dem, varav många är lösa så det går att leka med dem. Några, som mucklorna, är tillverkade av attributmakaren Eva-Karin Fröberg. Men några dockor föreställande Pettson och Findus finns inte. – Det skulle ta bort magin. Men man får gärna klä ut sig till dem, säger Linda Sporrong. n n n FOTNOT: Mucklor är små djur som finns i och omkring Pettsons hus och som bara Findus – och alla bokläsare – ser.

NOTISER Vill jobba nära universitetet Vid årsskiftet tog Eva Nyh Hederberg över rollen som vd för det kommunala Näringslivsbolaget. Hon kommer närmast från en tjänst som vd i Bizmaker, en regional inkubator och science park i Västernorrland. – Jag tror att jag kommer att ha stor nytta min tidigare erfarenhet av att jobba med innovationer och företag i ett nära samarbete med Mittuniversitet, säger hon.

Ett Sundsvall med plats för alla

Museitekniker Jens Strandell, scenograf Linda Sporrrong och projektledare Olof Ahlström i Pettsons kök.

PETTSONUTSTÄLLNINGEN har planerad öppning i mars och kommer sedan att finnas på museet i minst tre år framåt. En referensgrupp med personer från förskolor, skolor och stadsbiblioteket har bidragit med synpunkter och förslag och två forskare på Mittuniversitetet skapar ett läromedel kopplat till utställningen, som fått bidrag från Sida. Deltagarna i referens­­­gruppen kommer också ha möjlighet att utbilda sig till hållbarhetspedagoger. Den som är bekant med Pettsons värld kommer känna igen sig i utställningen.

I januari beslutade kommunfullmäktige om en ny och långsiktig vision för hur Sundsvall med samlad kraft ska ledas in i framtiden: ”Tillsammans släpper vi skaparkraften fri och bygger ett hållbart Sundsvall med plats för alla.” För att skapa en tydlig bild av hur vi ska ta Sundsvall mot visionen har tre förhållningssätt tagits fram. Vi ska vara välkomnande, nyfikna och pålitliga. Parallellt finns kommunens gemensamma värdegrund ”mod, helhetssyn och öppenhet”, som skapar förutsättningar för en framgångsrik organisation där alla medarbetare trivs.

SPORTOTEKET HAR BLIVIT FRITIDSBANKEN Drömmer du om att prova långfärdsskridskor, åka bräda eller testa golf? Nu kan Sundsvallsbor i alla åldrar låna sport- och fritidsutrustning helt gratis i upp till 14 dagar. Projektet Sportoteket, som vände sig till barn- och ungdomar, har blivit en ordinarie verksamhet under namnet Fritidsbanken. Utlåningen har koncentrerats från tidigare tre till en lokal: Sallyhillsvägen 9 B.

skopet 13

EFTER JOBBET

SFI-lärare med is i magen Sakta klättrar Kicki Ekenberg ner i den uppsågade isvaken med till slut kallt vatten upp till axelnivå. Text: Fredrik Mårtensson Foto: Therése Ny

SKRIDSKOÅKARE på ena sidan av sjön och slalomåkare på den andra ger det hela en exotisk känsla. På kort tid har söndagsvinter­ badandet i Sidsjön blivit rena folknöjet med en strid ström av badare som söker sig till lång­ bryggan vid slalombacken. Två små isvakar. För Kicki blir det vinterns tredje sön­ dagsdopp under vårt besök. – Så jag är lite nervös fortfa­ rande, men inte alls som första gången, säger Kicki med ett leende. Hur började det?

– Det finns en förening, Sunds­ vall Polar Bears, som håller igång vinterbadandet här i sjön och ryktet sprider sig med alltfler som prövar. Jag träffade en av killarna i samband med annan träning och det lät spän­ nande att testa. 14 skopet

En lite annorlunda vinteraktivitet?

– Ja, hade det varit en vanlig vinter så kanske det aldrig blivit av. Jag brukar åka rätt mycket skidor annars, men nu har det ju inte varit mycket chans till det i vinter. Vad ska man tänka på i vattnet?

– Att inte tveka när man går ner och sedan försöka få ner andningen så att man slappnar av. Det som är jättebra är att det finns folk från Polar bears som hjälper till och coachar och hejar på. Men kallt måste det väl vara?

– Faktiskt inte så mycket som man kan tro och inte heller när man kommer upp från vattnet. Men det är ett ganska kort bad, någon minut kanske. Och vad är tjusningen med vinterbadning?

– Det ger ett stort välbefinnan­ de efteråt, en skön känsla, och så kan det vara en social grej också. I dag är vi tre kompisar som kommit hit för att bada. Hur ser din lärarbakgrund ut?

– Tidigare har jag arbetat inom grundskolan, men nu har jag jobbat som lärare på SFI sedan december 2016. Det är det absolut roligaste arbete jag haft – otroligt berikande att få jobba med människor från hela världen!

Kuriosa:

Morgan Freedude är eldsjälen inom Sundsvall Polar Bears som även uppmärksammats i riksmedier för sin passion för vinterbadning och som fått många Sundsvallsbor att bada isvak.

KRISTINA ”KICKI” EKENBERG Ålder: 56 år. Familj: Maken Thomas och barnen Greta, Lisa och August. Bor: Radhus i Sidsjö. Yrke: SFI-lärare inom kommunens vuxenutbildning. Fritidsintressen: Träning av olika former som skidåkning och ”military training”, läsning och resor, gärna till Frankrike.

NOTISER FOTO: THERÉSE NY

400 som lyfter Sundsvall SÖKES:

Snart kan du nominera din kollega, dig själv – eller någon helt annan ”sönnsvallare”– som ambassadör för firandet av Sundsvall 400 år.

Kaj Linde är projektledare för Sundsvall 400 år.

NÄSTA ÅR firar Sundsvall fyra sekel som stad. Redan nu driver kommunen projektet Sundsvall 400 år som ska öka stoltheten hos Sundsvallsborna. En del i satsningen är att utse 400 ambassadörer: sönnsvallare. Syftet är att uppmärksamma människor som genom sina personligheter är positiva förebilder och goda representanter för Sundsvall, enligt projektledaren Kaj Linde. – Vi vill skapa intresse för jubileumsåret genom att presentera ambassadörerna under 400 dagar. Det blir en nedräkning till själva födelsedagsfesten den 23 augusti 2021. Det är öppet för vem som helst att nominera någon till ambassadör. Enligt kriterierna ska personen bo i eller vara född i Sundsvall. Hen ska vara en förebild i det hen gör och i sin tur skapa effekter för andra Sundsvallsbor. Hen ska också skapa ett mervärde för Sundsvall. Kaj Linde betonar att mångfald är centralt när ambas­ sadörerna ska utses. – Det gäller även geografiskt. Hela Sundsvall ska invol­ veras. De 400 ambassadörerna kommer därför att presenteras Nominera kan du göra från vid 19 olika tillfällen, med start den 18 juli 2020. Nio 1 mars–30 april 2020 på event i centrala Sundsvall varvas med event i serviceor­ www.sundsvall.se/sundsvall400ar terna Alnö, Sättna (Kovland), Njurunda (Njurundabom­ Projektet Sundsvall 400 år men och Kvissleby), Matfors, Stöde och Indal-Liden. kommer även att dyka upp – Som tack för att man ställt upp och blivit sönnsval­ på olika lokala platser och lare bjuds man på en kickoff-middag med storytelling och ta emot nomineringar. får en tackgåva. Och under själva födelsedagsfesten den 23 augusti 2021 har våra ambassadörer de bästa platserna på läktaren, säger Kaj Linde. n n n

Så här nominerar du

ÅRSMÖTE OCH RABATT PÅ MUSIKALEN PINOCCHIO Teater Västernorrland erbjuder SK65:s medlemmar biljetter på musikalen Pinocchio till ett bättre pris. Vuxenpris 220 kr (ordinarie pris 260 kr) och barnpris 80 kr. Erbjudandet gäller följande speltillfällen: 22 februari, 29 februari (kl 14), 4 mars, 25 april och 2 maj. Boka din biljett här: https://entresundsvall.se/arrangemang/pinocchio/ Välj speltillfälle, klicka på ”Köp biljett”, välj fliken SK65 och skriv koden Långnäsa.

2022 ska heltid vara norm Att fler i välfärden arbetar heltid är avgörande om vi ska kunna möta framtidens rekryteringsbehov och bidra till ett mer jämställt samhälle. 2016 enades Kommunal och arbetsgivarorganisationen SKL (numera SKR) om målet att nya medarbetare ska anställas på heltid och att deltidsanställda ska erbjudas heltidsarbete. 2017 fastställde Sundsvalls kommun en handlingsplan. 2019 skärpte fullmäktige ambitionsnivån och bestämde att det önskade resultatet är att 2022 ska heltid vara norm. ➥ Läs mer på https://heltid.nu/ varfor-heltid/

Följ arbetet med besparingarna Kommunen behöver sänka kostnaderna med 300 miljoner kronor till slutet av 2021. Nu arbetar alla förvaltningar med att ta fram förslag för hur det kan gå till. – Det är viktigt att vi snabbt tar fram förslag till möjliga åtgärder till politiken. Därför har vi tillsatt en projektgrupp som arbetar i tät dialog med förvaltningarna, säger kommundirektör Åsa Bellander. Ett förslag ska överlämnas till finans- och näringslivsutskottet den 24 mars. På Inloggad under fiken Organisation kan du läsa mer om arbetet. Sidan uppdateras kontinuerligt.

ÅRSMÖTE Den 11 mars klockan 17.00 håller SK65 årsmöte i KS-salen i kommunhuset.

Välkommen!

Läs mer på vår Facebook-sida och i Samarbetsrummet på Inloggad. skopet 15

POSTTIDNING B Returer: Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall

Jennie Nyberg-Nilsson, Veronica Johansson och Anna Maria Alstergren på förskolan Solrosen har äntligen fått arbetskläder.

KLOCKSLAGET – 09.14 SOLROSENS FÖRSKOLA – Äntligen kan jag byta ut mina gamla trasiga byxor! säger förskolläraren Anna Maria Alstergren. Ivrigt öppnar hon, Veronica Johansson och Jennie Nyberg-Nilsson, båda barnskötare, tre bruna kartonger som levererats hit till Solrosens förskola i Granloholm. De tar fram tio plastpåsar med lika många uppsättningar svarta vinterkläder med Sundsvalls kommuntryck: jacka, byxor och toppluva. – Och här är handskarna, de är ju nästan bäst, säger Veronica som berättar att hon och kollegorna länge

efterfrågat arbetskläder för att slippa slita på de privata när de är ute med barnen. Varje anställd i förskola, familjedaghem, fritidshem och förskoleklass tilldelas 800 kronor per år för inköp hos en upphandlad leverantör. Jämställdhetsaspekten har spelat en roll för kommunfullmäktiges beslut. Inom kommunens ”manliga yrken” är arbetskläder legio sedan länge. – Nu använder vi pengarna för både 2019 och 2020. Det räcker nästan precis till vinterpaketet. Resten får

förskolan skjuta till, säger rektorn Helene Persson. Hon har fått en noggrann instruktion hur de ska handla. När alla fått vinterkläder ska det köpas vinterskor, sedan regnkläder/stövlar/fleecetröja och därefter innekläder. Under tiden har Veronica, Jennie och Anna Maria dragit på sig sina nya outfits och givit sig ut i snön för att testa, allt under barnens nyfikna blickar. – Det här känns jättebra, säger förskolläraren Beata Domian Najm, som anslutit till den svartklädda gruppen. Text: Olof Axelsson Foto: Therése Ny