Anders Larsson & Olger Proko Nedslag i
Sundstagymnasiets historia
Citat och bilder fr책n ett projektarbete
Sundstagymnasiet är en fyrtioåttaårig gymnasieskola. Skolan har länge betraktats som en av de bästa skolorna i hela Sverige, när det gäller att producera kulturtalanger som musiker, sångare, dansare och även målare. Bara det att Beatles spelade i skolans aula gör att man kan känna musikhistoriens vinddrag när man närmar sig aulan. Frödingsmosaiken gjord av den kände konstnären Hilding Linnqvist som finns till allas beskådan bredvid aulan är också ett av de erkänt vackraste konstverken i hela Sverige och den upphöjer naturligtvis skolans status. Älvkullegymnasiet, det tidigare så kallade Högre tekniska läroverket har också varit viktig för Sundstagymnasiet. Det har gjort att elever från Sundstagymnasiet och teknikelever från Älvkullen kan mötas och ge till varandra kunskaper som den ena parten saknar och naturvetare samlas med samhällsvetare. Det har gjort att skolan verkligen tillåter alla sorters människor att mötas och träffas utan problem. Spexet, poesifestivalen och nu senast SÄG - festivalen är aktiviteter som organiserats för båda skolornas elever och det har gjort att man respekterar varandra oberoende av vilket program man går. Att elever från båda skolorna protesterade mot att Älvkullegymnasiet skulle rivas visar också vilken sammanhållning det är mellan skolorna. Man kan fråga sig vad som hade hänt om man inte hade byggt Sundstagymnasiet.
Våra frågeställningar 1) Varför byggdes skolan på den plats som den står idag på? 2) Varför har skolan en så originell design? 3) Vad är det för händelser som ägt rum på skolan genom åren?
Anders Larsson & Olger Proko Sp3 Ku
Illustration på framsidan: Tor Cederman. Omslag till kassetten som gjordes vid Sundstagymnasiets jubileum 1990 Häftet bygger på ett projektarbete läsåret 2007-08 på Sundstagymnasiet, Karlstad. Handledare: Charlott Mölder och Carina Marcusson-Norlander. Den här versionen har redigerats av Lennart Wettmark och getts ut av Sundstabiblioteket 2008
Sundstagymnasiet är vackert beläget vid Sundstatjärn. På andra sidan vägen ligger Älvkullgymnasiet, på den så kallade ”Guldkusten”. På båda skolorna tillsammans går det 1200 elever och där arbetar 300 personal. När skolorna var sammanslagna under beteckningen ”SÄG” räknades de som Värmlands största och Sveriges tredje största skola.
Förhistorien
Erik Bengtson berättar för Anders & Olger
“
De första gymnasieeleverna började alltså 1675 här i Karlstad. Det tidigaste var annars i Västerås, ett par decennier tidigare. Från och med 1675 har vi gymnasieskola här i Karlstad. Den skolan, den låg nere vid dagens stadshotell vid Klaragård, där också kyrkan låg då. Eftersom kyrkans enda uppgift egentligen var att utbilda präster, så fanns skolan nära kyrkan. Men staden har brunnit många gånger. Den brann ner och kyrkan brann ner. Skolan också alltså, så då flyttade man upp den till det som heter Lagberget där Tingvallagymnasiet ligger idag. Där har ni domkyrkan och där har ni det gamla gymnasiet, en stor, jättestor, rostbrun byggnad. Med ett torn då, ett åttkantigt torn där. Gymnasiebyggnaden invigdes 1759. Då hade stan 800 invånare. Ni kan ju tänka er vilka jättelika byggnader det var, dels domkyrkan som är från 1730, dels den här skolan. ”Gymnasium Adolpho Fredericianum” hette den, eftersom kungen då hette Adolf Fredrik. Den skolan ansågs då vara den förnämsta, tjusigaste och mest majestätiska skolbyggnad i hela Norden eller i alla fall i hela Sverige. Så brann stan 1865, den stora branden, och då tillkom det här med nuvarande Tingvallagymnasiet och där tog alla studenten då, från 1864 till 1968, utom de som tog på Sundstagymnasiet. Jag själv tog studenten på nuvarande Tingvallagymnasiet. Jag kunde inte gå på Sundstagymnasiet för skolan fanns ju inte då.”
Invigningen Vid tiden då man planerade bygget av Sundstagymnasiet fanns det bara ett allmänt läroverk i Karlstad, Tingvallagymnasiet som hette Karlstads högre allmänna läroverk. Men var skulle man börja bygga det nya läroverket? Efter många om och men bestämde de sig för att bygga på tomten Orion 1 vid Sundstatjärn. Där tyckte man att det var en vacker plats att meditera för skolelever på raster eller efter en lång skoldag. Planerna på att bygga ett nytt gymnasium hade funnits sedan 1920-talet. Men planerna lades på is. 1945 utlystes en arkitekttävling om vem som skulle rita Sundstagymnasiet. Denna tävling vanns av arkitekt David Helldén som är mest känd för höghusen vid Sergels torg. Det tog fjorton år innan man tog de första spadtagen vid byggplatsen. I mars 1959 började Sundstagymnasiet att byggas. Den 31 augusti 1960 stod byggnaden klar och de första förstaårseleverna kunde stiga in
i gymnasiet. Lokalerna inne i skolan var inte helt klara och det tog drygt tre månader till innan skolan verkligen kunde invigas. Det var på Luciadagen den 13 december 1960 som denna stora invigning ägde rum. Statsministern, värmlänningen Tage Erlander var den som invigde skolan. Karlstads biskop, Gert Borgenstierna var också här och Värmlands landshövding Gustaf Nilsson var här. Med på denna pampiga invigning som ägde rum i skolans nya och fräscha aula var också Karlstads stadsfullmäktiges ordförande, Malte Eurenius. Det var sistaårseleverna som stod för underhållningen i aulan . Sedan dess har man haft Sundstaspexet varje år den 13 december. Det är alltså därför som man har spex detta datum. Inte som man tidigare trott, att det var för att det var Lucia, utan för att Sundstagymnasiet invigdes denna dag . Samma dag invigdes även den så kallade Frödingsmosaiken, ett verk av den kände konstnären Hilding Linnqvist. Frödingsmosaiken är av många ansett som det vackraste konstverket i Värmland
“Karlstad saknade en konsertlokal. Och den frågan skulle lösas här. Det hade legat ett förslag i väldigt många år, att Karlstad skulle behöva ha en konsertlokal. Här löste man det då, kanske på både gott och ont. Det blev alltså en kombinerad gymnasieskola och konsertlokal. Man lyfte då upp höjden på taket. En del tycker då att arkitektmässigt sett var detta inte en hundra procentig perfekt lösning. Att bygga in en sådan hög kropp i det hela. Nu är den ju inte särskilt aktiv som konsertlokal heller.” (Kjell Fredriksson)
Klassrum i den nybyggda skolan
“Jag har varit lärare på Sundsta- Älvkullegymnasiet i 39 år. Jag började 1964. Då hette skolan fortfarande Karlstads Högre Allmänna Läroverk (KHAL) men 1966 så försvann den här beteckningen med läroverk och då skulle skolorna ha andra namn. För den här skolan fanns det två alternativ och lärarkollegiet skulle rösta om skolan skulle heta Gustaf Frödings skola eller Sundstagymnasiet. Eftersom en grupp äldre lärare menade att Gustaf Frödings egna liv som gymnasist med rökande och supande och annat minnsan inte var något mönster och föredöme för dagens gymnasister ville de ha namnet Sundstagymnasiet som på så vis vann med knapp majoritet. Karlstads Tekniska Läroverk på andra sidan Sundstavägen kom att få namnet Älvkullegymnasiet, medan skolan nere vid torget blev Tingvallagymnasiet. “ (Erik Bengtson)
Frödingmosaiken
Detalj ur Linnqvists Frödingmosaik
Få här på skolan verkar lägga märke till konstverket med massor med figurer på utanför aulan. De som trots allt gör det, ägnar det inte någon större eftertanke. De anar med största sannolikhet inte dess betydelse för skolan, Karlstad, Värmland och för Sverige. Det anses nämligen som ett av Värmlands främsta konstverk och den berömde konstnären och professorn Hilding Linnqvists kanske förnämsta verk. Varför finns detta konstverk här då på Sundstagymnasiet och inte på ett museum? Jo, innan vi kan svara på den frågan måste vi först förklara den ursprungliga tanken bakom aulan. Det har ju alltid varit vanligt med utsmyckning av byggnader, och när Karlstad var i behov av en konsertlokal och när planerna på ett nytt gymnasium initierades på 1950-talet, insåg man möjligheterna av att man kunde använda aulan till en konsertlokal och förse den med allt som en modern konsertlokal behövde. Skolans arkitekt, David Helldén, fick inspiration av landets främsta
konsertlokal, konserthuset i Göteborg. Eftersom nu aulan skulle bli traktens nya förnämliga konsertlokal som skulle besökas av mängder med människor från Värmland och övriga landet ville man därför satsa på en lika fin utsmyckning, där alla besökande skulle passera innan och efter alla föreställningar, nämligen mellan auladörrarna. Rektorn för Karlstads högre allmänna läroverk, Ivar Seth, tyckte det var en bra idé och tog kontakt med David Helldén och Hilding Linnqvist. De kom snart fram till en lösning och i ett PM skrev Ivar Seth följande: ”Hilding Linnqvist stora intresse för denna sak utgör en tillgång, som inte får lämnas outnyttjad. Den av honom föreslagna dekoreringen skulle ge glans åt den nya byggnaden, ge glans åt både lärare och elever och feststämning åt konsertpubliken vid vandring i hall och kolonnad. Inte minst borde den tilltala värmlänningarnas sinne för fest och fantasi.” I samma PM understryker arkitekten (Helldén) och konstnären (Linnqvist) varför de avvisat andra konstformer och valt att göra en mosaik, och det var främst för dess slitstyrka och tålighet. Det bestämdes att motivet skulle bestå bara av motiv hämtade ur Gustaf Frödings diktvärld. Detta för att Fröding tveklöst var Karlstad Läroverks genom tiderna mest kända elev, men också med att invigningen av skolan (1960) skulle sammanfalla med hundraårsminnet av skaldens födelse. Så Linnqvist skrev ett avtal med skolstyrelsen i Karlstad, där det stod att han skulle göra en mosaik i storleken 2.20 x 7.68 meter som en apoteos över skalden och hans diktning. I utbyte skulle han få 65 000 kr. Mosaiken fick ett fantastiskt mottagande av i stort sett alla kritiker i Stockholm som var eniga: Hilding Linnqvist hade skapat ett storverk. Ulf Linde i Dagens Nyheter (nu i Svenska Akademien) skrev följande: ”Vad gäller färgens lyskraft och sinnliga behag kan inget av Hilding Linnqvists monumentalarbeten jämföras med den mosaik han i dagarna framställt för det nya läroverket i Karlstad. Den lyser som en het äng, praktfullt som smörblommor, blåklint och vallmo.” Stockholms-Tidningen konstaterade: ”Som en explosion av färger slår Hilding Linnqvist nu fullbordade Frödingmosaik emot besökaren i Karlstads nya läroverk. Det måste vara en upplevelse även för de studerande att få ´växa upp´ med denna vägg professor Linnqvist här komponerat, att under studierna mer och mer lära känna den diktvärld Linnqvist på en gång illustrerat och självständigt tolkat.” Här i Värmland fick den ett lika bra mottagande. VF:s Amanuens Gilbert Svensson sa: ”Karlstad har fått ett nytt konstverk, kanske det märkligaste hittills”. Mosaiken blev så berömd att de hade en guide här för att förklara huvudsymbolerna, och det kom även busslaster hit för att kolla på den!”
Skräpkammare och kapprum? “Jag har vid upprepade tillfällen, även efter det att jag pensionerats - påtalat vikten av att hålla rent och snyggt framför mosaiken. Där har vi ju den finaste platsen på skolan. Men det är tydligen svårt att få den drömmen förverkligad. Utrymmet framför mosaiken skall vara ”fridlyst” av skäl som alla borde förstå. Nu är i alla fall repet som hindrar folk för att gå in där tillbaka, men en lampa är trasig och folk ställer fortfarande grejor därinne.” (Bertil Axelsson)
Nya utbildningar Sundstagymnasiet hade från 1966 tre treåriga linjer, Humanistisk linje, Samhällsvetenskaplig linje och Naturvetenskaplig linje samt en tvåårig linje, Social linje. Senare tillkom de tvååriga Musik- och Bildlinjerna. Senare gymnasiereformer kom att inkludera den gamla Yrkesskolan, som numera finns i Nobelgymnasiet, och alla gymnasieskolans utbildningar är treåriga.
Bertil Axelsson träffade Lennart Hedmark “Han var världens bäste spjut-
kastare på sin tid. Tiokampare. Där satt vi och bytte om, där nere på Tingvalla. Då sa han: ”Ja, Karlstad är nog den stad i Sverige, där friidrottare har de bästa förutsättningarna för rationell träning.”. Dagen efter ringde jag till skol-
direktör Carldén som kom ut till Sundsta. Jag informerade honom om att man på några platser i Sverige, börjat med något som kallades för idrottsgymnasium, och jag berättade vad Lennart Hedmark hade sagt till mig ”Vad tror du om att vi skulle försöka få igång ett friidrottsgymnasium i Karlstad?”. Han blev eld och lågor och så startade tanken på ett så kallat friidrottsgymnasium här.” Svenska Friidrottsförbundet var lite
skeptiska till detta, så vi hade i två år en försöksverksamhet som sedan låg till grunden för den ordinarie friidrottsgymnasieverksamheten i Sverige. Det var vi och sedan efter två år blev det Växjö, som hade friidrottsgymnasium, så vi tog hand om de allra bästa friidrottsämnena i Sverige. Några av dem som gick där sa att de aldrig skulle ha gått på gymnasiet om det inte var så att det hade funnits ett friidrottsgymnasium. “
Sundsta i romanform Boken Ikaros utspelar sig här på skolan! Det är ingen kort bok heller, utan det är en roman! Sundstagymnasiet nämns aldrig men författaren Erik Bengtson jobbade här då, och alla som går eller jobbar här på skolan känner nog igen många drag i boken. Den handlar om ”Ikaros Nilsson som är omkring 25 år gammal och tjänstgör som läroverkslärare i en svensk småstad. När han en morgon några dagar före studentexamen beger sig till skolan finner han att en jättelik trätjur placerats i entréhallen. Varifrån kommer den? Vem har satt upp den? Ingen vet. Men genom en tillfällighet får Ikaros reda på hemligheten bakom det besynnerliga tilltagettjuren innehåller en kontrollgrupp från skolöverstyrelsen!”
Del av gamla centralhallen
Beatles spelar på Sundsta Från våra erfarenheter så är det inte många som egentligen tänker på hur stort det är att Beatles har varit här. Om man mot all förmodan inte tycker om deras musik, så borde man i alla fall vara stolt över deras besök. För de är inte bara ett berömt band, utan det är bandet med stort B. Bandet som var 20:e sekund, någon radio i världen spelar, bandet som hade fem av sina singlar i topp på Englands topplista, något som ingen annan artist före eller efter har lyckats med, bandet som fick Elvis ”The King” Presley att känna sig hotad och försöka få dem portade från Amerika. Nu har de alltså varit här, inte bara i Karlstad, utan här på Sundstagymnasiets aula. Det var dessutom deras första spelning utomlands under namnet ”The Beatles” och med Ringo Starr på trummor. Då var de helt okända här och de flesta kom för att se ”The Phantoms”, ett annat engelskt band som också spelade. Besöket ägde rum den 25 oktober 1963. Den billigaste biljetten kostade 12 och den dyraste 20 kronor. De spelade två konserter samma kväll som båda varade i ungefär 20 minuter. John, George och Paul kom inspringandes på scenen medan Ringo kom in efter gående med en trumma under ena armen. De spelade ”Long Tall Sally”, ”Please Please me”, ”I Saw Her Standing there”, ”From Me To You”, ”A Taste Of Honey”, ”Chains”, ”Boys”, ”She Loves You” och ”Twist And Shout”. Under extranumret som var ”Twist And Shout” igen gick John Lennons mikrofon sönder och eftersom det inte fanns någon tid att laga den, slutade konserten där.
“Jag och mina kompisar hade sett reklamblad vid Sundstabron för ett engelsk band och vi blev nyfikna och bestämde oss för att gå och kolla vad detta var för killar. Vi stod och kikade in genom ytterdörren och jag minns att de var fyra långhåriga snubbar i fina gråblå kostymer och cowboystövlar.” (Anders Jonsson) “Jag var där på den andra föreställningen. Jag var 14 år. Det jag reagerade mest på var det långa håret, det hade inte pojkar på den tiden och den höga volymen var också något nytt. Jag och en väninna tog reda på var de bodde, så åkte vi dit och mötte dem utanför hotellet, vi gick aldrig upp på rummet, sådana flickor var vi inte (skratt). Vi läste upp recensionerna för dem, på den lilla engelska vi kunde. Jag fick en trumpinne av Ringo Starr fast den är tyvärr borta nu, men autograferna har jag kvar. De var alla mycket trevliga speciellt Ringo. De kompenserade oss till och med pengar för tidningarna. De betedde sig ungefär som i filmen ”A Hard Days Night”. De tyckte det var trevligt att vara i Sverige.” (Lena Wener) “Vi hade hört ett rykte om att engelsmän hade kommit till stan`. Och det var extra spännande att de var ett popband eftersom jag precis börjat lira (trummor). Vi stod och väntade här utanför på dem. Jag kom in genom att bära in utrusningen. Så jag brukar skämta att jag bar in Ringos trummor. Men det vet jag inte. Det var det här som fick mig att börja lira på riktigt 64-65. ”The Yankees” hette vi. Jag tyckte mycket bättre om ”The Phantoms”. Robin Bailey som senare gick med i Sven-Ingvars gjorde ett mycket bra trumsolo. När jag senare turnerade med ”The Warmlanders” träffade jag Ken som idag är min bästa vän. Jag kommer inte ihåg några låtar från Beatles. Men de var ingen vidare musiker men de blev bättre och de blev fantastiska låtskrivare. Deras sätt att harmonisera används idag på musikhögskolan.” (P-A Carlsson)
Musiklinjen Sundstagymnasiet är en gymnasieskola som producerat många kulturtalanger. Man kan nämna Rigmor Gustafsson, världsberömd jazzsångerska och Nisse Landgren, världsberömd trombonist
Bertil Axelsson berättar: “En av nyheterna var att vi fick musiklinjen här, och det berodde på att skoldirektören Carldén, var väldigt framåt och vaken för nyheter, han hörde talas om att det skulle bli en försöksverksamhet med en tvåårig linje med inriktning mot musik. En riksdagsman som hette Tapper, hade blivit ordförande i en arbetsgrupp som skulle utreda hur en gymnasial linje skulle kunna fylla det alltför stora gapet mellan kommunala musikskolan och musikhögskolan. Detta gap visade sig resultera i dålig rekrytering till musikhögskolorna. Tapper blev bjuden tillsammans med någon mer i utredningsgruppen av skoldirektör Carldén som ringde och bad mig komma till mötet med de inbjudna herrarna. Jag hade ett stort intresse för musik, som bland annat hade lett till att jag efter studentexamen, innan jag for till Uppsala för fortsatta studier, blev militärmusiker i två år. När jag pratade med Tapper visade det sig att också han varit militärmusiker. Så han sa ‘Bertil ska ha den här, ni ska ha den här musikutbildningen häri Karlstad, Bertil ska ta hand om den’. Det blev så att utan att jag visste vad det var frågan om,
Nils Landgren och Rigmor Gustafsson. Foto: Olle Hernegren
innan jag gick hem, sedan så världsberömda elever på Sundhade den utredare menat på stagymnasiets musiklinje inom att jag ska ta hand om det här musikens genre. musikgymnasiet. Det var 1971, det. Då hade jag varit rektor i två år. Så kom musiklinjen hit och då fanns det bara på fyra ställen i Sverige. Så jag såg att den hade en väldig genomslagskraft. Några andra musiker som gått på Sundsta: Eleverna gjorde så, de gör väl nu också, att de övade på kvällarna. Lampan lyste på Sundsta Rikard Wolff på kvällarna. Jag tänkte på Mattias Hellberg många studietrötta. De hade Annalena Persson ju ett problem bara, det var att gå på Sundsta på de teoretiska Mattias Bärjed ämnena. Meningen var att Lotta Engberg de som inte räckte till att bli musiker skulle ändå fortsätta (Källa: Kulturantologi. En samling att studera så att de skulle ha musiker, skådespelare, programledare allmän behörighet som det och serietecknare som gått på Sundhette. Det var ju väldigt, välsta. Projektarbete 2007) digt spännande och vi har ju haft en otrolig massa numera
Det finns en så kallad Sundstasång. Den skrevs som en ironisk hyllning till skolan inför spexet 1983. Därefter blev det skolans nationalsång, som alltid sjöngs på avslutningar fram till föreningen med Älvkullen 1993. Eftersom Sundsta och Älvkullen nu var en och samma skola, var det opassande med en låt bara för Sundsta. Men nu har de ju ändrat det igen så det kanske är dags att damma av den och återinföra traditionen?
Sundstasången
HISTORIEN OM EN SÅNG Mattias Gejrot
F
ör min personliga del är uttryck för patriotisk högstämdhet något problematiskt, om det så gäller en skola eller en nation. Viftande med studentmössor och svenska flaggor har oftast fått mig att rysa. Ändå kom jag att skriva ”Sundstas nationalsång”, och den är en ärligt menad hyllning.
Utgångspunkten var väl snarare ironisk: jag ville nog till skolans luciaspex 1983 snarast sticka hål på den litet bombastiska, konservativa mytologin jag uppfattade spanns kring vårt lärosäte. Vad var då så mycket sämre med de andra ärevördiga institutionerna i stan: Tingvalla-, Nobel- och Älvkullegymnasierna? (I vårt
spex kom vi sedan verkligen att ”sluta fred” med de andra gymnasierna, vilket naturligtvis kan ses som en försmädligare form av patriotism än att slå på krigstrumman…) I alla fall, under de två-tre månader då jag grunnade på min nationalsång började tankar födas om att faktiskt uttrycka det jag tyckte var kvaliteterna med vår skola. Sundsta präglades för mig av en viss luftighet, öppenhet, mångsidighet – med kunskapsområden som sträckte sig från musik över natur och samhälle till klassiska språk. Det var sanna, befriande värden som ändå vårdades här – långt mer än bara det ängsliga fastklamrandet vid hävdvunna ritualer. Någonstans ville jag nog frammana tanken att skolan, om den nu heter Sundsta eller något annat, bör skapa en öppen blick inför livskaoset (den ”stiglösa världen”), vara ett hem för själen och ett fönster mot världen, men inget ointagligt fort. Vad vi behöver lära oss är ju inte minst att kunna ta emot och ge plats för både det som gör ont och det som skänker glädje och njutning (vilket de dunkla raderna om en ”saft i druvan” och ”tröst i plågan” väl ungefärligen vill komma åt). Skolan är för mitt vidkommande inte en utbildningsanstalt utan en ”kunskapsborg” – det är skillnad. Det är på ett sätt också en andlig plats, och det inspirerade mig att arkitekten David Helldén verkligen föreställt sig skolans innergård som en meditationsgård. Jag tyckte överhuvudtaget bra om Sundstas arkitektur, särskilt på markplanet: den genomlysta centralhallen och korridorerna som tycktes gränsa direkt till naturen – det fanns gott om utgångar, som kan vara till fördel på en skola. II
– att det finns ett stråk av bombasm i sången ger den väl ett nödvändigt lyft och att det finns litet ironi insprängt gör den väl uthärdlig som ”nationalhymn” betraktad. Vad som slutligen hjälpte mig till rätt ton (och det är väl huvudsakligen tonen det kommer an på i en sång) var när jag började forma melodin utan ”punkteringar”, alltså rakt och lugnt: till exempel ordet ”Susande” i början, det skall vara en fjärdedel och två jämna åttondelar, ingenting annat – bort med marschtakt och fanfarer. Jag har lagt märke till att de där punkteringarna tyvärr har en tendens att smyga sig tillbaka och vill be om att man ser upp med detta. Låtens ”stick” (innergårdspartiet) gick när vi sjöng den på spexet ordentligt ner på djupet i melodin – det fick bli en ren manskör på det stället, som var effektfullt där och då, men det är ju definitivt bättre att den senare vändes mera mot höjden så att alla kunde stämma in! Under finslipningen av melodin fick jag viktig hjälp av min goda vän och dåvarande granne Inger Cederman, detta vill jag nogsamt påpeka. En anledning till att Sundstasången skrevs var också att få till ett alternativt slut på Sundstaspexet, som för det mesta brukade avrundas med att alla stod och hoppade runt på scenen i något slags disco- eller sambayra; rätt monotont att titta på. Vi ville pröva något värdigare: att rektor Bertil Axelsson (d.v.s. jag själv i förklädnad) kommer in och bryter av partyt. Han trollar sedan fram sången som han tillsammans med studierektorn knåpat ihop på lediga stunder, och alla sjunger densamma. Idén var alltså något stillsamt och ”besinnligt”, en hymn.
Det var svårt att få alla dessa tankebitar att Jag har inget minne av hur den omedelbara falla på rätt plats, därför tog det rätt lång tid reaktionen på sången var; men jag är naturligtför Sundstasången att gå från ax till limpa. Jag vis stolt som attan över att den med tiden letat tror att det var en lyckad sak att jag började sig in i mångas hjärtan. processen från den ironiska och satiriska änden
Förhållandet till Älvkullen På andra sidan vägen fanns den nämnda Karlstads Högre Tekniska Läroverk som numera är mest känd som Älvkullegymnasiet. Teknisterna där hade som ”tradition” att varje år i maj åka lådbilsrace runt Sundstatjärn. Detta störde eleverna på Sundsta och en av lärarna där beslöt att göra något åt saken. Denne var svensk- och historieläraren Erik Bengtson. Hans tanke var att köra en maratonlöpning runt Sundstatjärn varje år i maj, som kom att heta “The Erik Bengtson Race”. På så vis satte han stopp för teknikelevernas bus. 1978 kom den första maratonlöpningen att äga rum runt tjärn . På 1980-talet började man på Sundstagymnasiet tala om Sundstaandan. Denna anda innebar att alla elever på Sundstagymnasiet kände samhörighet med varandra. Man arrangerade dans på Sundstagymnasiets centralhall där även eleverna på Älvkullen fick vara med. Erik Bengtson: “När man satt i en klass med 30 snälla flickor och det var en massa teknister som gick och kissade på väggarna, då sade vi att vi måste göra någonting annat så vi visar att det är andra regler på den här skolan och eftersom jag var maratonlöpare så kom den tidens gympalärare Gunnar Karlsson med tanken att vi skulle ha vårt eget race. Jag skulle springa sju varv runt tjärnet här och sedan skulle de olika klasserna ha stafettlag mot mig. Och det där hade vi i tretton-fjorton år från 1978 till 1990-talet. Det blev en tradition det också, inte lika långvarig som spexet men vi ville markera position mot ”de där” borta på Älvkullen. Efter att Sundstaeleverna vunnit kampen om den bästa traditionen runt tjärnet, slog teknisterna tillbaka. Sundsta var då en kulturskola och över huvudingången och utgången mot matsalen, stod det ”Doctrinae et virtuti” som betyder ”Förkunskap och Karaktärsfostran” på latin. Nu pratar jag gott om dem, älvkullarna, det brukade jag inte göra varje dag. Men i alla fall: När vi kom hit på morgonen upptäckte vi att de hade gjort något med bokstäverna. De hade ryckt loss dem och kastat om dem. Så istället för ”Doctrinae et virtuti” så stod det ”Ruttna idioter i et VC”. Det fattades en bokstav. Det var synd, men det var smart, riktigt smart. Det trodde vi som sagt inte om dem, för det var vi som stod för kulturen, precis som ni gör nu. “
I slutet av 1980-talet förenades Sundstagymnasiet och Älvkullegymnasiet och nu kom Sundsta- Älvkullegymnasiet (SÄG) till. Lärarna och även rektorerna från bägge sidor tyckte att det inte var särskilt bra tänkt eftersom lärare hade arbetat många år på Sundsta eller hade arbetat många år på Älvkullen. För eleverna spelade det inte lika stor roll .
SÄG
Ombyggnad Ungefär samtidigt med föreningen kände man att skolan behövde renoveras. 1987 slutade rektor Bertil Axelsson som efterföljdes av Rune Wallquist. Efter en diskussion mellan Rune Wallquist och Sundstagymnasiets personal skickade man förslag för renovering till politiker i Karlstad, vilka tog ett politiskt beslut att renovera musiklokalerna på Sundstagymnasiet för de ansågs inte vara i särskilt bra skick alls . Skolan kom att totalrenoveras 1992 till 1994 då man bland annat tog bort en våning, lärarrummet förstorades, gamla delar av skolan jämnades med marken och även Älvkullegymnasiet renoverades . Tiotalet år senare, på vårterminen 2006 kom också särskolegymnasiet till Sundsta. Tidigare hade deras elever huserat på Ulleberg men eftersom lokalerna där var olämpliga flyttade man till Sundstagymnasiet, i de lokaler som tidigare vårdgymnasieleverna huserat
Rune Wallqvist :
Torsten Kindgren:
“Estethuset där borta fanns överhuvudtaget inte, så alla musik och bildsalar byggdes då på 1990-talets början. A- huset, det som nu alltså är en expeditionsdel, skolköks avdelning med mera, det var naturligtvis kunskapssalar förr. Där låg kemi-, biologioch geografisalar och det fanns även mattesalar, expeditionsrum, det var ett litet sammanträdesrum och ett litet pentry för expeditionspersonalen, det såg helt annorlunda ut, när vi sen byggde ut, då flyttade man över allt naturvetenskaplig undervisning, till Älvkullen. Där samlade man både den tekniska och naturvetenskapliga undervisningen. Det skedde väl under stora protester, här från skolan som ville slå vakt om den naturvetenskapliga utbildningen som man hade haft här sedan 1960 och med väldigt, väldigt bra resultat. Det fanns även en del motstånd från Älvkullesidan, här ville man inte beblandas med naturvetare, det ville slå vakt om den tekniska utbildningen som var väldigt, väldigt förnämlig.”
“Då när jag började på hösten renoverade de Aulan. Sedan så började de 1993 med att ta bort och ändra. Och då byggde de ut på innergården. Övningsrummen för musikerna fanns inte förut. Och inte i F-korridoren F111, F112 och F108 blir det väl. Och sedan så byggde de på H- huset tre våningar till för esteterna. Bildeleverna fick åka upp till Klaraborg under tiden och musikeleverna fick åka till Hagaborg. Dit fick de åka och så fick de åka till skolan här borta, inte Norrstrand, utan det heter Hagaborgsskolan, en liten skola. Dit fick de i alla fall åka, så det var ett väldigt pendlande. Ja, de blåste ut A- huset helt då; Ytterväggarna var ju borta så det var bara stommen kvar, ja, sen gjorde de om det och sen fick vi en stor hiss där man kunde köra grejer, vi hade en liten förut. Som går att öppna åt bägge håll då.”
Traditionerna Förutom spexet har skolan även stått för andra kulturaktiviteter. Man kan nämna poesifestivalen som äger rum varje vår sedan 1996 . Den senaste av kulturaktiviteterna är Säg-festivalen som ägde rum för första gången i juni 2007. Kända musikband som till exempel lappländska Laakso spelade denna varma junidag “...Året därpå kom eleverna i högsta ring och sa: ”Kan vi inte, på skolans högtidsdag, ha någonting i aulan i år också?”. De gjorde ett lika fint program. Det blev så att varje år den 13 december firade vi skolans högtidsdag i aulan, och det var eleverna i högsta ring, eller högsta årskursen, som svarade för programmet med det obligatoriska inslaget, ett förnämligt Luciatåg. Efter de första årens högtidliga firande blev programinslaget allt mer ”lössläppta”, utan att för den skull minska i finess. Efter några år började man tala om Sundstaspexet. ... Ett av de stoltare ögonblicken i Sundstaspexets historia tycker jag är när studenterna på högskolan, det nuvarande universitetet, ett år hade ett spex. Det fick mycket bra kritik men det stod också i NWT-recensionen: ”Vi rekommenderar att ni besöker Sundstagymnasiets luciaspex så får ni se hur det ska gå till om ni vill ha en professionell touch”. Det tyckte jag var ett fint betyg på Sundstagymnasisternas förmåga. Sedan har det ju producerats ett Sundstaspex varje år, men det är kanske inte så många som numera vet bakgrunden eller vad som är början till det hela. Det är firandet av skolans högtidsdag helt enkelt. Har ni till exempel fått reda på det, att den 13 december är skolans högtidsdag?” (Bertil Axelsson) “Grundidén var att vi både skulle bjuda in poeter utifrån och sedan att det skulle bli en blandning. Att de skulle komma och vara som en händelse för eleverna. Det gjorde att väldigt många elever skrev dikter. Första året tror jag vi hade trehundra dikter inlämnade. Då gjorde vi en antologi av dem som vi tryckte upp, det gör vi fortfarande. I början hade vi en duktig workshopledare: Meta Lundh. Då var också poeterna med i klassrummen hela dagen, nu är de ju bara med i aulan. Vi hade en arbetsgrupp som planerade det här. Då fanns det lärare och elever och jag som var sammanhållande. Sedan blev det så att SP3KU fick ansvaret för det, i två år. Jag och svensklärarna hjälpte till. Nu har det blivit ett projektarbete. Det började 1996 så i år är det 13:e gången. Det har sett väldigt olika ut varje år. I början var det mer poeter som läste ur sina böcker, på senare tid har det varit mer ”stand up”- poeter. Det är för att de måste kunna fånga en sådan stor publik. Många av eleverna som var med har blivit etablerade nu, Emilie Hwang, som kommer nu på tisdag till exempel. Många elever läste och faktiskt spelade på bokcaféarrangemanget. Sedan har det också varit så att både musik- och bildeleverna har varit med och uppträtt på poesifestivalen och gjort collage.” (Lennart Wettmark)
Sara Berner gjorde första poesifestivalsaffischen 1996
Intervjuade:
Bertil Axelsson, rektor 1969 - 87 Erik Bengtson, författare och lärare på Sundsta 1964-93
Torsten Kindgren, vaktmästare sedan 1992 Kjell Fredriksson, kulturchef 1970 -2001
Lena Wener, Beatlesvittne Lennart Wettmark, bibliotekarie på Sundsta Mattias Gejrot, elev 1981-84
Pa Carlsson, slagverkslärare sedan 70-talet
Rune Wallquist, bitr. rektor 1987-99
Anders Jonsson, på Sundstabiblioteket 2006-07
Tryckta källor: Björklund, Monica. Stadens identitet: Kulturhistorisk inventering över Karlstads stadsdelar, genomförd under sommaren och hösten 1996. Del 12 Sundsta. Karlstad: Karlstads Kommun ; Stadsbyggnadskontoret, 1996 Brandt, Ove En skolaula som konsertsal. Arkitektur 1965: nr 4 Helldén, David Läroverk i Karlstad Arkitektur 1962: nr 2 Kjellin, Karin. Hilding Linnqvist-mosaiken ”tema ur Gustaf Frödings diktvärld”. C-uppsats i konstvetenskap. Karlstad: Högskolan, 1995 Persson,Erika, Kjellberg, Sara-Stina och Kruse, Sofie. Kulturantologi. En samling musiker, skådespelare, programledare och serietecknare. Projektarbete. Karlstad: Sundstagymnasiet, 2007 Rörby, Martin, David Helldén- modernistisk visionär på traditionens grund. Stockholm: Stockholmia Förlag, 2002 <doktorsavhandling> Vennberg, Karl. Adjunktens himmelfärd. Aftonbladet 18 aug. 1967 <recension av Erik Bengtsons roman Ikaros>
Det nya Sundstagymnasiet