Jämförelse begravningar

Begravningar och ceremonier i Sverige

Begravningsceremonier i Sverige kan se ut på flera olika sätt. Här beskriver vi hur man tar ett sista farväl inom olika trosuppfattningar.

svenska kyrkan

begravningsceremonin hålls oftast i en kyrka eller ett kapell som tillhör kyrkan. För att begravas enligt Svenska kyrkans ordning måste man vara medlem i Svenska kyrkan. Begravningen är avgiftsfri då den betalas via kyrkoavgiften och inkluderar präst, lokal och kyrkomusiker. gravplatsen De flesta avlidna i Sverige kremeras och begravs på en kyrkogård. Bara 25% av alla begravningar är jordbegravningar där en kista läggs i jorden. Alla som bor i Sverige betalar en begravningsavgift som dras via skatten. Det ger alla rätten till en gravplats. Det finns fyra olika slag av gravsättningar: Kistgrav Den döda kroppen placeras i en kista, och kistan begravs i jorden. Över kistgraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Urngrav Den döda kroppen kremeras. Askan läggs i en urna, som begravs i jorden. Över urngraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Minneslund Den avlidne kremeras. Askan grävs ner i en minneslund som är anonym – där finns inga personliga stenar eller namn på de gravsatta. Anhöriga får inte delta vid gravsättningen. Askgravlund Den döda kroppen kremeras. Askan grävs ner på ett område där stoftet från fler människor finns. På en gemensam yta finns namnen på de gravsatta. Anhöriga får delta vid gravsättningen om de önskar.

ortodoxa kyrkan

tvagning och svepning av den döde Inför kistläggningen av den avlidne tvättar anhöriga kroppen och klär den döde i egna kläder inför begravningen. Kistan är normalt öppen under gudstjänsten och i den dödes händer placeras ofta en ikon eller ett kors. begravningsceremonin Den öppna kistan bärs in i rummet med fotändan först så den döde placeras med ansiktet mot altaret. Prästen häller olivolja från en oljelampa över den döde under ceremonin. I slutet av den ortodoxa begravningsgudstjänsten går församlingen fram till kistan och kysser den dödes panna och ikonen i den dödes hand. Efter det bärs kistan till graven. gravplatsen Den döde ska alltid kistbegravas, kremering är inte tillåten. Fotändan på graven ska peka åt öster för att man ska kunna möta Jesus när han återvänder till jorden.

katolska kyrkan

vaka vid kistan Kvällen innan begravningen vakar katoliker ofta vid kistan. Vakan kan ske i hemmet, hos begravningsbyrån eller i kyrkan. Ibland är en präst eller diakon med vid vakan och ber för den avlidnes själ och ger välsignelsen. begravningsceremonin Under begravningen pratar man inte om den döde. Istället sjungs det sånger, läses bibeltexter eller spelas musik. I början och slutet av ceremonin stänks vigvatten på kistan i en påminnelse om dopet. gravplatsen Jordbegravning är vanligast bland katoliker även om kremering är accepterat och börjar förekomma oftare. Graven välsignas av en präst innan kistan sänks ner i jorden.

Buddhism

tvagning och svepning av den döde Vid buddhistisk begravning anses den avlidnes kropp oren direkt efter dödsfallet och ska inte vidröras i onödan. Den ska så snabbt som möjligt tvättas och kläs i rena kläder. begravningsceremonin sker i en lokal utan några religiösa symboler. Rökelse och ljus kan tändas på altaret som ofta smyckas med blommor, Buddhabild och buddhistiska symboler. Man läser eller sjunger ur buddhistiska skrifter och ibland spelas musik. gravplatsen Inom buddhismen är det vanligaste att kroppen blir kremerad. Gravstenen placeras vid fotändan och graven dekoreras med frukt och rökelse.

islam

tvagning och svepning av den döde Innan en begravning sker en religiös tvagning där den avlidne tvättas med vatten och tvål. När tvagningen är färdig smörjs kroppen traditionellt in med kamferolja eller annan parfym. Den döda kroppen sveps in i vitt tyg som ska vara av bomull och utan sömmar. Män sveps in i tre lager tyg och kvinnor i fem lager. Kistläggning ska helst undvikas enligt muslimsk tradition men när begravningen sker i Sverige kan en enkel kista användas. begravningsceremonin En muslimsk begravning ska ske efter middagsbönen. Begravningsceremonin inleds traditionellt med en kortare bön och av att enbart män följer den döde till graven. Detta gäller även om den döde är en kvinna. Kvinnor besöker graven senare. gravplatsen I varje grav får det bara vila en kropp och på graven finns en gravmarkör som visar huvud och fotända. I graven ska den döde ligga vänd mot Mekka, muslimernas heliga plats. Inom islam är endast jordbegravningar tillåtna, kremering är förbjuden.

judendomen

tvagning och svepning av den döde Innan den avlidne begravs utförs

en religiös tvagning, en ”tahara” och därefter en svepning i enkla linnekläder innan kroppen kistläggs. Enligt judendomen är alla lika inför döden. Därför sveps alla judar i enkla vita linnekläder och läggs i en enkel kista av trä. Detta gäller rik som fattig. begravningsceremonin Begravningar inom judendomen får enbart ske på veckodagar. Ceremonin leds av en rabbin eller kantor och inleds i kapellet. Ceremonin kan inledas med att de närmast sörjande gör en reva i sina kläder, en ”kriah” för att visa sin sorg. Därefter läser rabbinen bönen El Male Rachamim. gravplatsen Jordbegravningar är vanligast och begravningen sker på egna gravplatser, väl avgränsade från icke judars gravplatser. Enligt svensk-judisk tradition sätts gravstenen upp efter elva månader och en stenavteckningsceremoni hålls.

borgerlig begravning

begravningsceremonin En borgerlig begravning är en icke-religiös begravningsakt. Anhöriga väljer själv hur man vill att avskedet av den avlidne ska utformas. Det krävs inte något särskilt tillstånd för att vara borgerlig begravningsförrättare. gravplatsen Det finns inga speciella borgerliga gravplatser utan den avlidne brukar begravas på en kyrkogård.