Kom ihåg att anmäla dig till vårens jordägarstämma! Läs sida 18
Vår första kvinnliga förvaltare med ett efternamn som väcker minnen
Brandbevakning och en mötesplats för bygden
Överklaganden av avverkningar leder till utmaningar för skogsbruket i Älvdalen
Rågångar – en grund för tryggt skogsägande
Årgång 33 - Våren 2026
Innehåll
Vår första kvinnliga förvaltare med ett efternamn som väcker minnen
Solcellsparken vid Trängslet – så ser projektets nästa steg ut
Brandbevakning och en mötesplats för bygden
Stormen Johannes – inventering och åtgärder
Överklaganden av avverkningar leder till utmaningar för skogsbruket i Älvdalen
Rågångar – en grund för tryggt skogsägande
Sveriges Allmänningskogars Förbund - Din skog, deras hobby
Din närvaro gör skillnad – delta på jordägarstämman
Anslagstavla
Förändringens vindar - och ett stafettbyte
Förändring är bra! Just nu blåser förändringens vindar på många olika sätt genom Besparingsskogarna. Jag skriver min sista ledare och överlämnar därefter till min efterträdare Kristin. Mer om henne kan du läsa om i detta nummer. Samtidigt har vi tvingats jobba intensivt med våra avverkningsanmälningar som ideligen överklagas av miljörörelsen. Denna förändring kanske inte känns så bra just nu, men ur kris kommer utveckling och utvecklingen sker just nu. Regeringen lämnade en lagrådsremiss den 17:e mars som helt baseras på den senaste skogsutredningen med titeln ”Ett tydligt regelverk för ett aktivt skogsbruk”. Går dessa förslag till regelförändringar igenom så har förändringen inneburit en förbättring. Mer om detta går att läsa på sidorna 10 och 11.
För min egen del börjar det bli dags att tacka för mig. De senaste sju åren har varit de arbetsmässigt roligaste i mitt liv men också de intensivaste. Det har varit skog och kraft, högt och lågt och gott och blandat. Det är framförallt den stora variationen som gör arbetet så roligt. På förmiddagen ett möte bland kostymer och affärsengelska, på eftermiddagen i skogen funderandes över om skördarens bäcköverfart är gjord på bästa sätt.
Ena telefonsamtalet med en advokat, nästa med en kapitalplacerare och när luren läggs på ringer några delägare och undrar om jag har koll på vindfällena i Floj eller om jag vet när vägen till Öjvassla ska hyvlas.
Jag har också fått lära mig mycket om Besparingsskogar, eller allmänningsskogar som de benämns i lagstiftningen. Jag har inte hittat någon annan lagstiftning som så tydligt skyddar en gemensam tillgång. Syftet med det tydliga skyddet är att tillgången ska finnas kvar och generera avkastning över generationer för det gemensammas bästa. Min förhoppning är att ni tar vara på detta och känner stolthet över vad ni äger. Besparingsskogarna bildades ur en tanke om både miljömässig och social hållbarhet –långt innan dessa ord var uppfunna.
Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till vår fantastiska personal, de förtroendevalda och delägarna! Tack för att jag fick förtroendet att sköta detta viktiga uppdrag. Älvdalen-, Särna- och Idrebygderna kommer för alltid ligga mig varmt om hjärtat. Med dessa rader lämnar jag med varm hand över stafettpinnen till Kristin. Jag är den fjärde personen som har varit förvaltare för både Älvdalens och Särna-Idre Besparingsskog. Nu kommer den femte som dessutom har samma efternamn som den förste – Haga. Lycka till!
Nils Eliasson Förvaltare och ansvarig utgivare
Skogen & Kraften utkommer två gånger per år: vår och höst. Distruberas till alla delägare i Älvdalens och Särna-Idre Besparingsskogar, samt till alla hushåll i Älvdalen, Särna och Idre. Upplaga 5 110 ex. Ansvarig utgivare: Älvdalen, Särna-Idre Besparingsskogar: Nils Eliasson. Redaktör: Älvdalen, Särna-Idre Besparingsskogar: Esmeralda Soto. Text: Esmeralda Soto, Ulla Schütt, Nicklas Samils, extern skribent, Älvdalens, Särna-Idre Besparingsskogar. Foto: Älvdalens, Särna-Idre Besparingsskogar, Tobbe Nilsson och okänd fotograf. Layout: Esmeralda Soto. Omslagsbild: Älvdalen, Särna-Idre Besparingsskogar. Tryck: StudioArt Print Dalarna 2026.
Vår första kvinnliga förvaltare med ett efternamn som väcker minnen
I mer än 30 år var Kurt Haga förvaltare på Älvdalens och Särna-Idres
Besparingsskogar. En förvaltare som under sin långa tjänstgöringstid gjorde stort avtryck. Många har minnen från hans tid och än idag dyker hans namn upp under samtal på raster runt kaffebordet. Nils Eliasson slutar sin tjänst första april och efterträds av Kristin Haga, Kurts brorsdotter. Han var den som inspirerade Kristin till sitt yrkesval.
Text: Esmeralda Soto - Foto: Älvdalens och Särna-Idre
Besparingsskogar
Namn: Kristin Haga Ålder: 55 år
Uppväxt: Ore, Furudal
Familj: Sambo Anders, två söner, en dotter och tre hundar.
Intressen: Jakt, hundar och skogen
Kristin Haga
Nils Eliasson & Kristin
— Vi umgicks mycket eftersom pappa Stig och Kurt hade en nära relation. Jag såg upp till honom. Han var en förebild för mig. Jag utbildade mig till jägmästare direkt efter gymnasiet och studerade i Garpenberg och Umeå. Vår nya förvaltare har alltså tidigt i livet blivit bekant med begreppet Besparingsskog och under många middagar lyssnat på sin farbror som berättat om sitt arbete. Kristin har sedan 2021 varit suppleant i Allmänningsstyrelsen i Älvdalen. Ett uppdrag hon lämnar när hon tillträder sin nya tjänst.
Berätta lite om dig själv? — Jag kommer från Furudal, eller Ore som det heter och det gjorde även Kurt. Han var född på gården där jag växte upp. Jag höll då på med hästar och tävlade i hästhoppning. Idag bor jag i Brunnsberg. Här bor jag med min sambo Anders sedan 2010, vår son och tre hundar. Jag har även en son och en dotter som har flyttat hemifrån. Jag har ett eget skogsinnehav i Furudal. Vi har även köpt ett par skogsfastigheter här i Älvdalen, i Brunnsberg och Åsen, så vi är delägare i Älvdalens Besparingsskog. Jag fick tidigt ett intresse för jakt. Min pappa tog mig med ut och idag är jag jaktledare för ett jaktlag i Ore. Friluftsliv är ett intresse som hela familjen delar. Genom hun-
darna får jag också min dagliga motion då de har ett stort rörelsebehov. Om någon skulle beskriva mig skulle de kanske säga att jag är energisk. Jag tycker inte om att sitta still, jag är pratglad, positiv och tycker om att ha flera bollar i luften.
Hur har din yrkeskarriär sett ut?
— Min karriär började på Stora Enso i Vansbro, där jag arbetade som drivningsledare. Efter en omorganisation fortsatte jag flera år på Stora Enso och sedan Bergvik Skog i Falun med bland annat teknik, skogsvård och plantskoleverksamhet. Jag återvände därefter en period till Stora Enso och flyttade i samband med det till Älvdalen. Senare arbetade jag som transportchef på Skogsåkarna och därefter som virkesköpare inom Stora Enso fram till 2016. Efter ekonomistudier på distans blev jag markförvaltare i Borlänge kommun med ansvar för nyttjanderätter, jakträttsupplåtelser och tätortsnära skogsbruk. Sedan 2022 har jag varit enhetschef på Älvdalens kommun med ansvar för mark, exploatering och kartfrågor samt bygg-, plan- och miljöärenden, tillsyn och samhällsbyggnadsfrågor. Jag har lärt mig otroligt mycket de senaste åren, både i Borlänge och här i Älvdalen. Något som kompletterat min skogliga bakgrund och gett mig många nya erfarenheter.
Vad lockade dig att söka den här tjänsten?
— Jag gillar utmaningar och då kände jag att jag ville söka den här tjänsten. Det är kombinationen av att verkligen få arbeta med skogsfrågor igen men också att utifrån mina andra utbildningar och erfarenheter arbeta med alla övriga verksamhetsområden inom Besparingsskogarna. Det handlar ju verkligen också om ekonomi och samhällsfrågor, tillexempel överklagade föryngringsavverkningar, pumpkraftverk o.s.v. även samarbeten med andra instanser som till exempel Länsstyrelsen. Det är också spännande att leda en organisation och medarbetare till goda resultat. För mig kändes det här som ett drömjobb! Besparingsskogarna betyder så mycket för Älvdalens kommun, i Älvdalen, i Särna och i Idre. De är väldigt viktiga aktörer för hela kommunen, för delägare och för alla medborgare.
Vad tror du din farbror Kurt hade tyckt om ditt nya arbete?
— Jag tror han hade blivit jätteglad och väldigt stolt. Min mamma ringde hans dotter som sa ” Nu sitter nog Kurt och Stig och dricker whisky och firar.” Så vi hoppas att det är vad de gör!
Sedan 2 mars har Kristin arbetat parallellt med Nils för att göra en smidig överlämning. Från och med den 1 april lämnade Nils över förvaltaruppdraget formellt till Kristin. Hon tillträdde tjänsten och blev Besparingsskogarnas första kvinnliga förvaltare.
Nils har under sin tid som förvaltare lett verksamheten med stort engagemang, hög kompetens och ett starkt driv. Vi tackar honom för hans betydelsefulla insatser och önskar Nils lycka till i framtiden och med nya spännande arbetsuppgifter.
Solcellsparken vid Trängslet
– så ser projektets nästa steg ut
I vårens upplaga av Skogen & Kraften 2025 kan man läsa om planerna på en hydbridpark som Fortum planerar att etablera på Älvdalens Besparingsskogens mark vid Trängslet. Projektet innebär en kombination av sol- och vattenkraft i syfte att bidra till energiförsörjningen och öka produktionen av förnybar energi. Inom ramen för hybridparken planeras en solcellspark.
Text: Esmeralda Soto
I början av januari 2026 lämnade Fortum in en tillståndsansökan för solparken, som omfattar cirka 300 hektar mark. Handläggningen av ansökan beräknas pågå under hela 2026. Om projektet får tillstånd och genomförs, skapas förutsättningar för ökad produktion av förnybar energi, samtidigt som arrendeintäkterna kommer bygden till del.
— Älvdalen har länge varit en viktig plats för Fortum och
vattenkraftverket i Trängslet har levererat fossilfri el sedan 1960. Att nu lämna in en ansökan om en solpark i området är därför en stor milstolpe – både för oss och för elektrifieringen i stort. Genom att kombinera flera fossilfria kraftslag kan vi producera mer energi med stabil och förutsigbara elleveranser, vilket bidrar till Dalarnas mål om ett robust och konkurrenskraftigt energisystem. En trygg energiförsörjning stärker lokala verk-
samheter, lockar nya företag och kan skapa förutsättningar för nya industrier och fler jobb i området, säger Fredrik Magnusson, projektledare för Fortums solkraftsprojekt vid Trängslet.
Projektprocessen är lång, och även efter ett eventuellt godkännande dröjer det ytterligare tid innan byggnation och drift kan vara i gång.
Brandbevakning och en mötesplats för bygden
Högt över norra Dalarnas skogs- och fjällandskap i Älvdalen reser sig Stortjärnsåsens brandbevakningstorn. Från denna utsiktspunkt spanade brandvakter under 1900-talets början efter rökpelare över skogarna. Tornet ligger cirka tre kilometer väster om Bredvad och utgjorde under lång tid en viktig del av bygdens organiserade brandbevakning.
Text: Esmeralda Soto — Foto: Rots Skans bildarkiv
Byggande av tornet, 1912
Byggande av tornet
Under 1800-talet var skogsbränder ett återkommande problem. Röjning, skogsarbete och flottning bidrog ofta till att eld uppstod, och insatserna fokuserade främst på att skydda bebyggelse. På den tiden lät man elden härja oavsett storlek. I samband med storskiftet 1888 bildades Älvdalens Besparingsskog, samma år som en ovanligt torr sommar ledde till flera bränder i området. Behovet av organiserad brandbevakning blev tydligt, och ansvaret för resursen hamnade på besparingsskogen.
År 1895 uppfördes en vaktstuga på Stortjärnsåsen. Den fungerade som bas för brandvakter och var utrustad för övernattning.
År 1912 byggdes själva brandtornet, vilket gav en avsevärt bättre överblick över det vidsträckta skogslandskapet och effektiviserade bevakningen. Brandtornet på Stortjärnsåsen är ett av de tornen i Älvdalen blivit byggda genom tiderna. Dessutom finns även Brandtorn i Bunkris, Märråberg och Rödberg, dessa tre står som en triangulering och gjorde det enklare att lista ut var det brann.
Bland dem som tjänstgjorde som brandvakter på Stortjärnsåsen var Per Backlund och hans son Alfred. De bodde i Bredvad och hade nära till tornet, där de både arbetade och vistades under långa perioder.
Tornet kom därför att få en roll som sträckte sig bortom brandbevakningen. Det blev en samlingsplats för familj och bygd, där högtider firades och människor möttes.
Under vintern utvecklades platsen också till startpunkt för Stortjärnsåsens störtlopp –en skidtävling som gick från tornet ner till
Bredvad med målgång vid Per Backlunds hemgård. Tävlingen arrangerades mellan 1934 och 1948 och samlade deltagare från bygden. Den telefonledning som drogs till brandtornet, ursprungligen för rapportering av bränder, gjorde det möjligt att kommunicera tävlingsresultat och organisera arrangemanget.
År 1996 renoverades tornet och är idag en besöksplats. Från Bredvad till tornet kan man följa en cirka två kilometers promenadstig upp. Kan det vara samma sträcka som Per och Alfred promenerade upp till sin arbetsplats? här kan man hitta kvarlämnade av foton och gamla skrifter. Några meter från brandbevakningsstugan står en gammal stortall med brandljud som ärr/sår i barken, det tyder på att uppstått en eller flera skogsbränder på området – och överlevt.
Platsen bär vittnesbörd om en tid då skogsbrandbevakning skedde med mänsklig närvaro och skarp blick över landskapet. Tornet berättar inte bara om ett viktigt arbete för skogens skydd, utan också om människorna som levde och verkade kring platsen. Stortjärnsåsen utgör därmed både ett kulturhistoriskt minne och en påminnelse om den roll skogen haft för bygden genom generationer. Anders Bergman från Åsen bär ett intresse för brandtornet på Stortjärnsåsen och han berättar,
— Stortjärnsåsen hette tidigare Lausås på grund av Laustienn som ligger i närheten. Laus betyder lus på Älvdalska, den blev senare kallad Stortjärnsåsen. Namnet kommer från Stortjärnen som också ligger i närheten.
Stortjärnsåsens brandbevakningstorn
Plats: Stortjärnsåsen, cirka 3 km väster om Bredvad, Älvdalen
Uppfört: Brandtorn 1912
Vaktstuga: Byggd 1895
Ansvarig organisationen: Åsens Samfällighet
Markägare: Älvdalens Besparingsskog
I fönstret syns: Nancy Olsson,g.Back, Ruben Olsson, Algot Staffansson, Grund Anna Olsson och Nelly Staffansson, g.Lissel.
Stugan vid brandtornet
Stormen Johannes – inventering och åtgärder
År 2025 avslutades med ett kraftigt stormoväder i stora delar av Sverige. Stormen Johannes orsakade strömavbrott och mängder av nedfallna träd. Under våren har därför ett inventeringsarbete med helikopter, drönare och skoter genomförts för att få en överblick över stormskadorna på Älvdalens, Särna-Idre och Norra Venjans Besparingsskogars marker.
Text: Esmeralda Soto — Foto: Älvdalens och Särna-Idre Besparingsskogar
Inventeringen har letts av planeringsledare Christopher Hallström och drivningsledare Per-Olov Persson. Flygningen omfattade skogsbestånd i Älvdalen och Venjan, medan Särna och Idre inventerades med drönare och skoter. Fokus har främst legat på slutavverkade och gallrade som avverkats under de senaste tre åren, eftersom de är mest sårbara för starka vindar. Sammantaget har markerna klarat sig relativt väl, men i vissa områden med större skador planeras avverkning. Mest påverkade är hyggeskanter och nygallrade bestånd.
När en storm fäller enstaka träd kallas de för vindfällen. Dessa behöver tas om hand innan sommarvärmen kommer. Enligt skogsvårdslagen måste detta utföras senast 1 juli i Älvdalen och 15 juli i Särna-Idre, eftersom skadeinsek-
ter börjar svärma och etablera sig under barken. Två vanliga skadegörare är större märgborre och åttatandad granbarkborre. De lägger ägg under barken och larvernas gångar stryper trädets näringstillförsel, vilket kan döda trädet. Angreppen börjar ofta i försvagade träd men kan därefter spridas till friska bestånd. Upparbetningen av nedfallna träd planeras därför att genomföras före sommaren.
För dig som äger ett mindre skogsbestånd, särskilt i närheten av nyligen gallrade eller avverkade områden, kan det vara klokt att göra ett besök i skogen för att se hur ditt bestånd påverkats. I stora landskap är det lätt att något förbises.
Överklaganden av avverkningar leder till utmaningar för skogsbruket i Älvdalen
Ett växande antal överklaganden av avverkningsanmälningar komplicerar arbetet på Älvdalens- och Särna-Idre Besparingsskog. De anställda på Besparingsskogen beskriver hur interimistiska avverkningsförbud kan stoppa arbetet under en viss period. Något som försvårar planering och innebär utmaningar för både ekonomi och arbetsmiljö.
Text: Extern skribent — Foto: Tobbe Nilsson
För Besparingsskogen är överklagade av avverkningsanmälningar ett nytt fenomen. Sedan sommaren 2025 har i princip alla avverkningsanmälningar som de gjort till Skogsstyrelsen överklagats av ideel naturvård. Överklagandena grundas huvudsakligen på att de avverkningsanmälda områdena bedöms ha höga naturvärden samt förekomst av flera rödlistade arter. I överklagandena anges även att Skogsstyrelsen inte på ett tillräckligt sätt säkerställt att hänsyn tas till skyddade arter enligt miljöbalken och artskyddsförordningen. När domstolen får ett sådant överklagande beslutar de som regel direkt om ett intermistiskt avverkningsförbud som ska gälla fram till att ärendet är slutligen avgjort. Vi får sedan yttra oss och sedan återförvisas ärendena som regel till skogsstyrelsen för fortsatt handläggning.
För skogs- och virkesledaren Emil Kokkonen innebär de interimistiska avverkningsförbuden osäkerhet och försvårar både planering och drift.
– Det påverkar jättemycket. Idag kan vem som helst, med hjälp av en organisation, överklaga Skogsstyrelsens beslut i samrådspliktiga åtgärder, vilket i vårt fall ofta handlar om slutavverkning. Det räcker att man meddelar domstolen att det till exempel finns rödlistade eller fridlysta arter i området, då får vi oftast ett interimistiskt avverkningsförbud direkt till dess att Skogsstyrelsen har avgjort saken. Det räcker med ett påstående, man behöver inte ha verifierat artfynden, säger han.
Långa utredningar
Ett interimistiskt avverkningsförbud innebär i många fall att skogsägaren inte får röra området innan ärendet är utrett och inkluderar all typ av gallring eller avverkning med hyggesfria metoder. Det är markägarens ansvar att bevisa att en rödlistad eller fridlyst artpopulation eller deras livsmiljö inte hotas till följd av åtgärden, något som många gånger är juridiskt svårt. Mark- och miljödomstolen skickar oftast tillbaka dessa ärenden till
Skogsstyrelsen för att de ska handläggas på nytt.
Överklaganden och avverkningsförbud leder till planeringsproblem och minskade möjligheter att lägga tid och resurser på naturvårdande och proaktiva åtgärder, menar Emil.
– Färre objekt i traktbanken leder till tidspress i processen och att vi behöver avverka vid en tidpunkt som inte är den bästa, vilket i sin tur kan leda till markoch vägskador eller minskat virkesvärde som normalt skulle gå att undvika, Emil berättar att avverkningsförbuden kan leda till komplikationer för själva virkesaffären och i vissa fall även påverka funktioner i verksamheten. Det kan resultera i en verksamhet där vi får svårt att planera, budgetera och göra en bra leveransplan. Förutsägbarheten som krävs för det saknas. Vi strävar efter att ha en planering på 12 månader, men det är omöjligt att hålla fast vid i dagsläget.
Nytt förslag på artskydd Emil menar att svårigheterna delvis bottnar i hur artskyddet tillämpas, där redan misstanke om en fridlyst eller rödlistad art kan vara tillräcklig för att överklaga ett avverkningsbeslut. Han pekar också på att allmänheten i dag snabbt och enkelt kan ta del av Skogsstyrelsens beslut, inklusive exakta koordinater till aktuella områden. – När publiceringen infördes var syftet att stärka samverkan mellan myndigheter. I dag används informationen på ett sätt som försvårar vårt arbete. Vi har inget intresse av att dölja något – tvärtom ser vi positivt på biologisk mångfald i våra skogar.
Men en förändring i artskyddsförordningen med lättnader för markägare kan redan vara på gång. Efter en tids utredning skickade regeringen i juli 2025 ett nytt förslag om artskydd på remiss. Förslaget ska till exempel ge arter med stort skyddsbehov ett starkare skydd men även möjliggöra för undantag som gör att fridlysningsregler för arter med lägre skyddsbehov inte
gäller verksamheter som skogsbruk. – Det är väldigt bra att regeringen tar initiativ till att se över konsekvenserna av nuvarande artskyddsförordning. Det förslag man har landat i ser i huvudsak bra ut, även om vi idag inte kan se effekterna i praktiken av ändringarna, säger Nils Eliasson, förvaltare på Besparingsskogen.
Dock nämner förslaget ingenting om fåglar. Alla fåglar är idag fridlysta enligt artskyddsförordningen. Fågelobservationer är idag en vanlig orsak till överklaganden. Nils tror att det kan bero på att regeringen väntar på ytterligare EU-direktiv. – Rättsosäkerheten är fortfarande stor för vår del.
Ett miljövänligt skogsbruk Emil berättar att Älvdalens och Särna-Idre Besparingsskog bedriver ett miljövänligt skogsbruk och tar stor hänsyn till naturvärden samt den biologiska mångfalden. Besparingsskogarna har mycket skog som aldrig avverkas och har ett högt medeltal när det kommer till den vardagliga hänsynen i
skogliga åtgärder.
– Vi har även en hög andel formellt skyddad skog i vår region, säger Emil.
På den resterande delen av skogen som faktiskt brukas anstränger sig Besparingsskogarna för att bedriva ett skogsbruk som bevarar naturvärden och artrikedom. Christopher Hallström, planeringsledare på Besparingsskogen, tillägger att det är tack vare det produktionsinriktade skogsbruket som det görs många naturvårdsinriktade insatser, till exempel naturvårdsbränningar och naturvårdsavverkningar. – Många av de hänsynskrävande arterna är beroende av tillgång till död ved, och mängden död ved har ökat och kommer fortsatt att öka tack vare våra insatser i skogen. Vi kan idag inte återställa det som en gång i tiden förstörts, men vi kan skapa rätt förutsättningar för kommande generationer genom ett aktivt skogsbruk där vi samtidigt tar hänsyn till de värden som finns idag, säger han.
Rågångar
– en grund för tryggt skogsägande
En av de äldsta och viktigaste uppgifterna för en skogsägare är att hålla ordning på sina rågångar. Redan i femte Moseboken finns en tydlig uppmaning: ”Du skall inte flytta din nästas råmärke som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det län som herren din Gud ger dig i din besittning.” Gränsmarkeringar har alltså haft stor betydelse långt tillbaka i tiden. De allra flesta rågångsmarkeringar vi har härrör från 1800-talet men kan ha förändrats med tiden utifrån vad som skett i olika förrättningar. Rågångar markerades med råstenar och visarstenar.
Anders Bergman och Peter Emilsson har arbetat med rågångar och gränsmarkeringar under många år och har upplevt vilka konsekvenser bristande kunskap och underhåll kan få. När gränser är otydliga eller felaktigt hanterade uppstår lätt konflikter mellan markägare; konflikter som i värsta fall kan bli både kostsamma och långdragna.
Det kan bli riktiga surdegar om man råkar göra något på annans mark. Osämja och krav på ekonomisk ersättning kan bli följden. Det är tryggt för alla, virkesköpare, planläggare och skogsentreprenörer, som utför arbete vid fastighetsgränser att de är tydligt uppmärkta. Det är bara positivt att sköta sina rågångar, säger Peter. Följande exempel kan visa på vad som kan hända; en råsten eller visarsten har på något sätt rubbats från sin ursprungliga plats. Det är i praktiken något som en markägare kanske vill rätta till på egen hand eftersom det verkar vara en mindre åtgärd. Det kan dock leda till konsekvenser om något råkar bli fel.
Gör du det själv är det inte säkert att den hamnar där den var från början. Då har du flyttat på gränsen och det är ett lagbrott, svarar Peter.
När gränsmarkeringar försvinner eller förstörs finns det inget juridiskt stöd kvar. Då återstår en gränsbestämning genom Lantmäteriet; ett arbete som både tar tid och blir kostsamt.
Lantmäteriförrättningar kostar och hur mycket kostnaden blir, beror på hur mycket tid vi behöver arbeta med ärendet. Du kan läsa mer
Hur vet man att det är dags att kontakta Lantmäteriet för en Lantmäteriförrättning?
Det är när man vill:
Bilda en ny fastighet av en del av en fastighet (avstyckning).
Överföra mark mellan fastigheter, flytta gränser (fastighetsreglering).
Slå ihop fastigheter till en, om fastigheterna ägs av samma person (sammanläggning).
Dela upp en fastighet som ägs av flera, exempel, för att få varsin ny fastighet (klyvning).
Ersätta gränsmarkering, exempelvis om ett gränsrör försvunnit (särskild gränsutmärkning).
Förtydliga/bestämma befintliga gränser eller servitut, exempelvis om det är oklarheter vart gränsen går mellan fastigheter eller omfattning av servitut.
om kostnader och ta del av kostnadsexempel för olika ärendetyper på vår webbplats, säger Lantmäteriet. De berättar även att det är olagligt att flytta på en gränsmarkering enl. Brottsbalken 14 kap 9§: ”Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller flyttar, skadar eller förstör ett sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra år. Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425) ” Gällande att tydliggöra ett gränsmärke med längre rör räknas inte som skadande, säger Lantmäteriet.
Vad kan du som skogsägare själv göra vid rågångsupptagning?
Börja med att kontakta berörd rågranne, det vill säga den eller de skogsägare som gränsar till din fastighet. Om du inte vet vem eller vilka det är kan du använda Lantmäteriets e-tjänst ” Vem äger fastigheten”?
Berätta för din rågranne vad du avser att göra, i det här fallet rågångsunderhåll. Du kanske ska utföra åtgärden själv eller anlita någon som utför det på ditt uppdrag. Om man är osäker på sina gränser är ett gott råd att ta hjälp av någon som arbetar professionellt med rågångar. De har erfarenhet och kunskap om hur gränser är markerade och vet vad man ska leta efter i terrängen. Stenar är den vanligaste formen av gränsmarkering mellan skiften. Andra markeringar kan vara
träpålar eller metallrör.
Det är skillnad på råsten och visarsten. Råstenar markerar hörnen på ett skifte. Visarstenar sitter mellan råstenarna eller vid brytpunkter längs gränsen. Det är oftast visarstenarna som försvinner med tiden medan råstenarna brukar vara kända av markägarna, säger Anders.
När du nu väl hittat din gräns och ska följa rågången ställer man sig vid en råsten och letar efter nästa visarsten som ska finnas framför dig i en rak linje. Det ska vara rakt från den ena stenen till nästa.
Gränsen ska vara rak och så får man koppla på röntgensynen. Står det exempelvis ett träd i vägen, är det ett tecken på misskötsel och att man inte underhållit rågången under en lång tid, säger Anders.
Står trädet mitt i linjen sågar man ned det, eftersom det inte har något där att göra, fortsätter Anders.
Skötsel av rågångar
När du har hittat gränsen och rågångarna är uppmålade är nästa steg i processen att underhålla dem. Beroende på var din skogsfastighet är belägen skiljer sig skötselintervallet också, eftersom markens bördighet ökar växtligheten.
– På vissa ställen växer det inte så fort till exempel i Lövnäs eller på våra tallhedar. I Blyberg däremot är
det bättre bonitet; bördighet. Där växer det bättre och då kan det komma upp en massa sly i rågångarna. Då måste man bevaka sina gränser oftare. Om det är fuktigt och bördigt kommer det stubbskott med en gång, förklarar Anders. Översyn kan behöva göras vart femte år när skogen är ung. I en gammal skog kan man kolla rågångarna mer sällan, cirka vart tionde eller tjugonde år.
Det är viktigt att man sköter gränsen från början när träden är små. Det går alldeles för fort när man gjort en avverkning och det kommer ny skog. Då kan man behöva besöka beståndet under tätare intervall, säger Peter Vid all skoglig verksamhet som behöver utföras ska rågångarna vara väl underhållna. När man röjer ett bestånd, se till att det inte ligger röjstammar över gränsen.
Se alltid till att gränsen är fri från stammar och stora kvistar, gränsen ska vara ren!
Jag är själv en gammal syndare, säger Peter.
Man fäller ett träd över gränsen, upparbetar det och lämnar en rishög i eller över gränsen, i värsta fall ligger det en
visarsten under högen.
Jag har själv upplevt detta, säger Peter och det är förenat med mycket arbete att få fram stenen. Fäll aldrig träd så att det riskerar att hamna på eller över gränsen. Om du är säker på att du inte skadar något så kan det vara okej, ibland är det enda alternativet. Likadant gäller för maskinerna i skogen; att man inte kör över gränsen, skulle det vara nödvändigt ska det utföras med minsta möjliga skada, berättar han.
När jag jobbar med rågångar och måste fälla ett träd längs gränsen, då ser jag till att det fälls på uppdragsgivarens mark, säger Anders. Ibland går det inte för att något står i vägen. Då måste jag fälla trädet på rågrannens mark. Sedan får träden ligga kvar som död ved som ger näring till mark och insekter. Det blir också för mycket arbete för en liten sak, att åka och plocka undan sådana träd. Det är gamla försyndelser att träden inte togs ned innan de blev för stora, avslutar Anders.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är av yttersta vikt att sköta sina rågångar. Det handlar i grunden om trygghet, både för den egna fastigheten och för relationen med rågrannar. När gränserna är tydliga minimeras risken för konflikter och återställningsarbeten.
Råsten/ Röse
Rågångsmarkering, stubbe
Din skog, deras hobby
Det finns många skogsägare i Dalarna som fått känna på konceptet att träden och marken må vara dina, medan själva brukandet av skogen blivit en förhandlingsfråga.
Text: Niklas Samils Foto: Tobbe Nilsson
Trots att skogen i fråga är en välskött produktionsskog, gallrad och gödslad i omgångar, utan kända förekomster av hotade arter så kan man hamna i rådighetens limbo.
Under senaste året har jag pratat med flera relativt unga personer som har löst ut sina syskon medelst banklån och tagit över släktgården. När de sedan lämnat in en avverkningsanmälan, inte för att berika sig, utan för att lösa nämnda banklån så överklagar en lokal miljögrupp Skogsstyrelsens nollbeslut gällande avverkningsanmälan. Ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen och tiden går långsamt medan ränte- och amorteringskrav sätter den nyblivne skogsägaren i en mycket prekär situation.
Överklagandet har på sina håll närmast blivit en affärsmodell när miljöorganisationer stoppar skogsbruksåtgärder i vanliga produktionsskogar.
Ni har säkert hört denna historia förr. Faktum är att 869 avverknings-
anmälningar överklagades i Sverige 2025. För fyra år sedan var siffran drygt 100 och det är inte en tillfällighet, det är ett system som spårat ur. I förbundet försöker vi därför blåsa liv i debatten om Århuskonventionen och nollbeslutens överklagbarhet.
En viktig fråga som det sällan pratas om är Sveriges uttolkning av denna konvention, vilken utgör själva grunden till problemet: Talerätt i miljö-
frågor finns i hela EU, men vad som är unikt för oss är att myndighetens tystnad (Skogsstyrelsens så kallade nollbeslut), kan överklagas i domstol. Det är inte en följd av konventionen. Det är ett aktivt svenskt val, vilket är mycket problematiskt och kostsamt för såväl enskilda skogsägare som för besparingsskogarna i vårt län. Idag har det gått så långt att man kan ”fjärranalysera” naturvärden vid en avverkningsanmälan. Rent praktiskt kan en person i exempelvis Stockholm som (på valfria grunder) vill stoppa en avverkning i Älvdalen, överklaga Skogsstyrelsens nollbeslut och hänvisa till att det kan finnas hänsynskrävande arter inom området. Allt detta utan att ens besöka platsen.
Ytterligare ett verktyg monteras För att ytterligare lägga sten på bördan gällande Sveriges produktionsförmåga och beredskap, håller en annan juridisk apparat på att monteras upp.
Nicklas Samils
Det rör sig om EU:s naturrestaureringsförordning vilken egentligen trädde i kraft redan i augusti 2024, men först nu är den på väg att implementeras på bred front i Sverige. Regeringen var tydlig med att denna förordning måste implementeras på en minimumnivå för att inte orsaka stora kostnader och ta ytterligare produktionsskog ur bruk. Myndigheterna lämnade nyligen sitt förslag till regeringen på referensarealer och hur livsmiljötyper ska identifieras och bedömas i Sverige.
Begreppet livsmiljötyper omfattar områden med specifika ekologiska kännetecken, viss vegetation, markförhållanden och artsammansättning som är tillräckligt distinkt för att listas och skyddas på EU-nivå. På sätt och vis påminner livsmiljötyper om nyckelbiotoper, fast med ännu mer otydliga definitioner. Sverige måste nå upp i en viss areal av vardera livsmiljötyp och den andel av respektive livsmiljötyp som anses saknas måste således restaureras. Med nuvarande förslag från myndigheterna kan Sverige komma att behöva undanta en miljon hektar skog från produktion för att leva upp till kraven om skydd och restaurering. De
samhälleliga kostnaderna för ett sådant projekt är oöverskådligt stora.
Det finns en röd tråd Mellan överklagandelavinen och restaureringsförordningens implementering löper samma logik: Skogsägarens rådighet urholkas steg för steg, utan förutsägbar rättstillämpning och utan acceptabel hantering av ersättning. Resurser som borde gå till verklig naturvård fastnar i processer och tolkningstvister. I en tid när Sverige och EU talar om stärkt självförsörjning och motståndskraft är det en märklig prioritering att parallellt låsa produktionsförmåga, binda upp kapital i juridiska processer och skapa regler vars konsekvenser ingen ännu kan beräkna.
Har vi ingenting lärt av den oro och de konflikter som präglar vår omvärld? Den högst prioriterade uppgiften för både Sverige och EU måste vara att stärka vår egen självförsörjning och produktionsförmåga. Att ytterligare underminera dessa förutsättningar i en tid av pågående och potentiella kriser, oavsett deras karaktär, riskerar att allvarligt försämra vår motståndskraft mot framtida kriser.
Sveriges Allmänningsskogars förbund
Sveriges Allmänningsskogars förbund är ett förbund bestående av allmänningsskogar och besparingsskogar i Norrland och Dalarna. Genom att samla erfarenhet och kunskap i en gemensam organisation villförbundet föra upp Allmänningarnas och inlandets villkor, betydelse och förutsättningar för skogsbruk, på den politiska dagordningen. Förbundets medlemmar äger tillsammans cirka670 000 hektar skog, vilket motsvarar mer än 2 % av Sveriges skogsmark.
Läs gärna mer på: www.sasf.se
Skanna QR-koden för att komma direkt dit.
Sveriges allmänningsskogars förbund
Din närvaro gör skillnad
– delta i jordägarstämman
Jordägarstämman är det viktigaste forumet för dig som delägare i Älvdalens Besparingsskog och Särna-Idre Besparingsskog. Här fattas beslut som påverkar både skogens utveckling och bygdens framtid.
Text: Esmeralda Soto — Foto: Tobbe Nilsson
Som delägare har du inte bara rätt att närvara – du har också möjlighet att påverka. Genom att delta bidrar du till att beslut grundas i ett brett engagemang och en god förankring bland delägarna. Deltagandet stärker den demokratiska processen och ger en stabil grund för förvaltningen.
Under stämman får du en aktuell bild av verksamheten, ekonomin och de frågor som är avgörande för framtiden. Det är också ett tillfälle att ställa frågor, lyfta perspektiv och ta del av andras åsikter. Besparingsskogen är en gemensam tillgång. Hur den förvaltas angår oss alla – och formas av dem som deltar.
Vi i allmänningsstyrelsen på Särna-Idre Besparingsskog ser gärna att fler delägare kommer till stämmorna. Det är ett bra tillfälle att få en bild av vad som hänt under året och hur det gått för Besparingsskogen. Här finns också möjlighet att lyfta tankar och åsikter, även om alla beslut inte tas just där. Vissa frågor ansvarar styrelsen för att avgöra, berättar Ola Jönsson, ordförande i Särna-Idre Besparingsskog.
Datum för vårstämma
Särna-Idre Besparingsskog – 26 maj i Lomkällan i Idre
Älvdalens Besparingsskog – 28 maj i Biografen i Älvdalen
Anmälan görs till Besparingsskogens kontor senast kl. 16.00 dagen före stämman.
Delägardag för Älvdalens Besparingsskog
Boka in 27 augusti i din kalender! Denna dag planeras en delägardag för delägare i Älvdalens Besparingsskog.
Program och anmälan för dagen kommer att skickas via post och publiceras på hemsidan när det närmar sig. Håll utkik!
www.besparingsskogen.se
Boka Lokalen eller Märråbäckskojan
Nu finns en ny konferensanläggning på plats i Lokalen
– med digital storbilds-tv med ritfunktion samt ett tillhörande ljudsystem med mikrofon till. Uppkopplingsmöjligheter med dator eller telefon via kabel eller bluetooth.
Boka genom Älvdalens Besparingsskog. Tel: 0251-106 95 | e-post: info@besparingsskogen.se
Läs mer och se bilder
Boka veterinär i Älvdalen
Distriktsveterinärerna har en mottagning på Trädgårdsvägen i centrala Älvdalen. Lokalen finansieras av jordägarnämnden och bör utnyttjas i största möjliga mån. Ring för rådgivning och bokning. Här erbjuds enklare veterinärvård, vaccinationer, hälsokontroller och återbesök.
Delägare hälsas välkomna att delta vid vårens jordägarstämmor:
Särna-Idre Besparingsskog – 26 maj
Älvdalens Besparingsskog – 28 maj
Kungörelse publiceras i lokalpress samt på www.besparingsskogen.se senast 14 dagar före respektive stämma.
Bidrag till motorsågskörkort/ röjsågsutbildning
Både Älvdalens och Särna-Idre
Besparingsskogar erbjuder bidrag till delägare och deras familjer som ansöker om bidrag för motorsågeller röjsågskörkort.
Bidrag utbetalas mot uppvisande av faktura och utbildningsbevis.
Är du intresserad av ovanstående och vill veta mer om vad som gäller för din Besparingsskog, läs på vår hemsida eller ring oss:
Älvdalen Särna-Idre 0251-106 95 0253-100 07
Vad vill du läsa om i Skogen & Kraften?
Mejla Esmeralda Soto
e-post: esmeralda.soto@besparingsskogen.se
Anmälan görs till Besparingsskogens kontor senast kl. 16.00 dagen före stämman.
ÄB: 0251-106 95
SIB: 0253-100 07 info@besparingsskogen.se
Varmt välkommen!
Certifiering
PEFC, Programme for Endorsement of Forest Certification schemes, är ett verktyg som hjälper oss att bruka våra skogar på ett ansvarsfullt och hållbart sätt.
Älvdalens och Särna-Idre Besparingsskog är båda PEFCskogsbrukscertifierade och Särna-Idre Besparingsskog är PEFC-entreprenörscertifierade.
Alla certifieringar är genom Prosilva (PEFC/05-22-19).
Läs mer om Prosilva och PEFC-certifieringarna på prosilva.se respektive pefc.se
Tvätta ditt fordon i vår tvätthall
Du som är företagare har möjlighet att använda vår tvätthall.
Kostnaden är 6 kr per minut och faktureras.
För mer information, kontakta Daniel Herrdin, 0251 – 59 74 71.
