Issuu

NUMMER 3 2026 STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING

Han känner orgeln både innan och utan Carl Bäckman Künkel är kantorn som vill mer än bara spela

Tema: Folkkyrka

Så funkar kyrkomötet

Nytt från vänstiften

Nyfiken på Daga

"Så är vi folkkyrka på vår plats." Personer stiftet runt berättar.

Varför och hur? Portalen guidar dig genom uppdrag och sessioner.

Truro-prästen Paul Holley besökte stiftet under sin pilgrimsresa i Europa.

Möt Strängnäs stifts utbytesstipendiat på väg till Filippinerna.

VI LEVER ALLA UNDER SAMMA HIMMEL

För allas rätt till ett värdigt liv under samma himmel. svenskakyrkan.se/act

SWISHA DIN GÅVA TILL

900 1223

FOTO: SEAN FURLONGER/IKON

Tillsammans med andra kyrkor, organisationer och frivilliga arbetar Act Svenska kyrkan långsiktigt mot fattigdom, förtryck och orättvisor och agerar snabbt vid katastrofer. Tack vare lokala samarbeten är arbetet effektivt och handlingskraftigt. Tillsammans med modiga människor över hela världen kämpar vi för alla människors rätt till ett värdigt liv.

Innehåll

Livet runt en kyrka

4-5 Sagt vid kyrkkaffet

ALLTSEDAN MEDELTIDEN har mycket av livet i Sverige kretsat kring en kyrka i när-

6-10 Stifta bekantskap med Carl Bäckman Künkel

heten; såväl i staden som på landsbygden. Så är det fortfarande i Svenska kyrkan. Det är det lokala och det som händer i den egna kyrkan som berör och engagerar mest. Precis så ska det vara. Därför kan det ibland kännas långt till stift och nationell nivå. Just vid den här tiden på året samlas Kyrkomötet till överläggningar och viktiga beslut. Många utmaningar är gemensamma. Dels det som händer i omvärlden med klimatomställning, säkerhetsläget och utvecklingen på arbetsmarknaden. Dels allt det som Svenska kyrkan har att hantera i sin egen organisation med rekryteringar, skogsbruk och digital utveckling. Ändå är det fortfarande i det lokala som de mest angelägna frågorna måste hanteras. Hur ska livet kring en kyrka gestalta sig för kommande generationer? Vi talar ofta om samverkan men kanske måste vi också fundera mer på närheten. Gemenskap, engagemang och delaktighet i tro måste ju trots allt ha en specifik plats och ett tydligt sammanhang att växa i. JIMMY ÅKERFELDT, STIFTSDIREKTOR

Maria tipsar om bra läsning...

11 Boktips 12 Stiftet runt 13 Följ med och be 14-19 Tema: Folkkyrka 20-21 Fördjupning av Fredrik Santell 22 Nytt från vänstiften 23 Sagt vid kyrkkaffet 24-25 Så funkar det: Kyrkomötet 26 Nyfiken på Daga Göransson 27 Kurser och utbildningar 28 Biskop Johan skriver

Vila och aktivitet i en hälsosam symbios

ÅH, SÅ mycket jag vill att du ska läsa!

Här finns en rejäl dos med värme och inspiration. Diakonerna Katrin och Lena-Maria i Örebro pastorat ger en röst åt människor i utsatthet. Daga från Nyköping har just åkt till Filippinerna och prästen Paul från Cornwall gör en modern pilgrimsfärd på två hjul. Kantor Carl delar med sig av en kyrkomusikers tankar. Vi får höra flera röster om att vara folkkyrka. Någon säger; låga trösklar och varma hjärtan. Är inte det precis vad vi behöver?

DET ÄR onekligen motstridiga tider. Ena dagen vill man

njuta av sommarens sista varma dagar – snälla bara lite sol och värme till! Andra dagen vill man bara säga hej då till ”ta-vara-på-det-fina-vädret”-stressen. Vi får öva oss i att vila i det som kommer nu, vänta och längta efter något annat så småningom. Vi på Portalen vilar en stund nu efter pressläggningen, men strax tar vi fram skissen till nästa tidning. Har du förslag på en person vi borde intervjua? Ett tema vi borde ta oss an? Skriv gärna till oss på strangnas.portalen@ svenskakyrkan.se. En läsare hörde nyligen av sig och tyckte att vi skrev på tok för lite om kyrkogården. Det åtgärdar vi nästa nummer. MARLENE OCH LINN

MARIA RASMUSSEN, STIFTSGÅRDSMUSIKER

STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING Portalen kommer ut med fyra nummer per år och delas ut till anställda och förtroendevalda i Strängnäs stift. Upplaga: 3 600 exemplar. Utges av stiftsstyrelsen i Strängnäs stift.

ANSVARIG UTGIVARE Jimmy Åkerfeldt REDAKTÖR Marlene W Antonson 0152-234 70 GRAFISK FORM Linn Forsdahl 0152-234 71

REDAKTIONSRÅD Marlene W Antonson Linn Forsdahl Carl-Henrik Gustavsson Helena Inghammar Henrik Kristing Agneta Larsson Christina Södling Pia Wikström

HEMSIDA svenskakyrkan.se/ strangnasstift ADRESSREGISTER Hämtas från Kyrksam. Adressändringar görs av respektive församling.

KONTAKT Portalen Marlene W Antonson Box 84 645 22 Strängnäs strangnas.portalen@ svenskakyrkan.se 0152-234 00

OMSLAG Carl Bäckman Künkel Foto: Sofie Isaksson NUMMER 3 2026 STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING

Han känner orgeln både innan och utan Carl Bäckman Künkel är kantorn som vill mer än bara spela

Tema: Folkkyrka

Så funkar kyrkomötet

Nytt från vänstiften

Nyfiken på Daga

"Så är vi folkkyrka på vår plats." Personer stiftet runt berättar.

Varför och hur? Portalen guidar dig genom uppdrag och sessioner.

Truro-prästen Paul Holley besökte stiftet under sin pilgrimsresa i Europa.

Möt Strängnäs stifts utbytesstipendiat på väg till Filippinerna.

SAGT VID KYRKKAFFET

200

PORTALEN • NUMMER 3 2026

TUSEN BIBLAR, så många Nya testamentet delas ut av

UNDER HÖSTEN är Strängnäs stift med och lanserar ett nytt

studiematerial för konfirmander och unga vuxna i Svenska kyrkan som utgår ifrån Glada Hudik-filmen Det kunde varit vi. Filmen är en dokumentär som sträcker sig från invigningen av rasbiologiska institutet i Uppsala 1922 till Vipeholmsanstaltens experiment på människor med intellektuell funktionsnedsättning mellan 1945-1955. Tittaren får följa Emma, Ida och Pär som träffar anhöriga, forskare och experter som förklarar och berättar om hur personer med olika funktionsvariationer behandlats genom tiderna. – Det är en stark och viktig film som talar mycket i sig själv, och tyvärr är frågan om hur vi behandlar våra medmänniskor lika aktuell idag, säger stiftspedagog Marie Westling som tillsammans med Sensus och kollegor på Skara och Karlstad stift har anpassat studiematerialet så att det passar bra för konfirmandundervisning. – Filmen och det pedagogiska materialet öppnar för samtal om människovärde, etik, mänskliga rättigheter, funktionsrätt, normer och inkludering, något som vi ska göra enligt både konfirmandriktlinjerna och kyrkoordningen. STUDIEHANDLEDNINGEN KOMMER att finnas på utbild-

ningsportalens portal och kanske även på Glada Hudik-teaterns egen portal. Församlingarna får kostnadsfri tillgång till filmen, diskussionsfrågor, reflektionsövningar och fördjupningsmaterial, bland annat bibelberättelser att samtala om efter filmen.

Djurgudstjänst i Skapelsetid DET ÄR kanske oklart om

man får ta hunden med sig in i himlen – men på gudstjänst i Örebro är den välkommen. Under Skapelsetid firas djurgudstjänst i Harald Forss park bredvid Olaus Petri kyrka på Heliga Franciskus dag, söndag 4 oktober kl. 15. Det blir ett samtal mellan prästen och biodlaren Björn Helgesson och kommunekologen Erik Göthlin som brinner för skogsbetande kor och ekologisk mångfald. Det finns också en möjlighet att få sitt djur välsignat, församlingen välkomnar gudstjänstfirarna att ta med sig sin hund, katt eller gosedjur. Under Skapelsetid, 1/9-4/10 lyfter kyrkor och församling-

Insamling till utlandskyrkans diakonala arbete MELLAN 4 och 31 oktober

2026 pågår höstens stora insamling till utlandskyrkans diakonala arbete. Svenska kyrkan i Utlandet består av närmare 30 församlingar och finns för den som bor, är turist, student eller av annan anledning vistas utomlands. Uppdraget för Svenska kyrkans församlingar utomlands är detsamma som för en

församling i Sverige. Det firas gudstjänst, det döps och vigs människor, det erbjuds samtal och barn- och ungdomsverksamhet. På Svenska kyrkan i Utlandets hemsida finns massor med tips på aktiviteter för insamlingen, och kampanjmaterial att använda såsom affischer och bilder att dela i sociala medier.

Diakoni utomlands i mer

än 400 år

Ditt bidrag gör skillnad - igår, idag, imorgon viktiga diakonala . Fortsätt att stötta arbete. Tack vare Svenska kyrkan din gåva kan vi göra människor i nöd i utlandets och sorg, erbjuda hem- och sjukbesö en plats för samtal k, finnas där för och själavård. Tack!

Swish 9016031 BG 901-6031 PG 90 16 03-1

FOTO: PIXABAY

Utbildningsmaterial om inkludering anpassas för Svenska kyrkan

församlingar under första advent med anledning av att det kommer en ny översättning: NT 2026. Drygt 12 000 delas ut i Strängnäs stift.

ar världen över frågor om hållbarhet, hopp och ansvar för jorden. Du hittar arrangemang i Skapelsetid genom att scanna qr-koden.

”

Det är klart att vi kommer börja dyrka dem också förr eller senare.

MEDIEEXPERTEN EMANUEL KARLSTEN OM ATT VI KOMMER ATT SKAPA RELIGIÖSA BERÄTTELSER KRING AI, I KYRKANS TIDNING

SAGT VID KYRKKAFFET PORTALEN • NUMMER 3 2026

där, å all H n! Kevi

Ska man verkligen somna i kyrkbänken? F

OT O: Kevin Lembke, organist i Nynäshamns församling berättar om Go Bach to sleep. – Ja! Det är nästan själva poängen. I vanliga fall ska man sitta upp, vara uppmärksam och lyssna koncentrerat. Här får man ta av sig skorna, bädda ner sig med kudde och filt i kyrkbänken, blunda och bara låta musiken finnas omkring en. Och somnar man så har man egentligen lyckats ganska bra med att koppla av.

NÄ

SHAMNS F ÖR

verkning, ofta omkring 100 år. På en av stationerna visade funktionärerna hur mycket av skogen som finns med i vardagen. Träråvaran återfinns inte bara i hus och möbler utan även i bland annat kläder, kartonger och disktrasor. Eleverna fick dessutom lära sig om säkerhet vid avverkning, timmer, massaved och bränsleved. Genom att såga en trissa kunde de studera trädets årsringar. Ett särskilt uppskattat möte var det med arbetshästen Tenor, som fick många klappar. LARS MÅRDBRANT

på schemat när elever från Kyrkskolan i Mellösa fick lämna klassrummen för en förmiddag i skogen. I september bjöd Strängnäs stift in till en skolskogsdag fylld av lärande, rörelse och upptäckarglädje. Under förmiddagen fick eleverna gå runt mellan sex stationer. De letade efter naturföremål i ett skogsbingo, sprang ormstafett och lärde sig känna igen trädslag, spår och spillning från skogens djur. De fick också veta mer om näringskedjor och om hur lång tid det tar att sköta en skog fram till av-

L IN

LÖV, BARR, kottar och djurspår stod

Skogen blev klassrum för en dag

Var kommer idén från? – Organisten Jon Liinason har tagit fram konceptet. Jag har anpassat formen en del efter vår kyrka och efter hur jag själv vill arbeta med musik och meditation. Jag tycker om att man tar bort många av de trösklar som annars kan finnas kring både klassisk musik, orgelmusik och kyrkan.

Nya på stiftet

– välkomna!

Vad gör just Bachs musik så bra att meditera till?

: TO O

LINN FORSD AH

FOTO: ALEX GIACOMINI/IKON L

Philip Klingstedt, IT-systemförvaltare. Främst internt stöd men i viss mån även stöd till församlingar.

: TO O

LINN FORSD AH

Ulrik Bergsland, ekonomiansvarig för Prästlönetillgångarna i Strängnäs, Luleå och Uppsala stift.

:M TO FO

ARIA W

IDA

Katrin Holmstrand, stiftsdiakon med fokus på social hållbarhet, kris- och beredskapsarbete och stöd till SKU.

Tänd ljus för fred TILLSAMMANS MED Act Svens-

ka kyrkan tänder vi ljus för fred genom en global ljusmanifestation 5/12. Manifestationen sänds live från de regionala kontoren ute i världen, Centralstationen i Stockholm och ett antal församlingar runtom i Sverige. Ditt engagemang behövs! Vill du och din församling delta så kan ni ordna en ljusmanifestation, liten som stor. Ni kan samlas utomhus med marschaller, bön och sång, eller kanske vill ni vara i kyrkorummet. Anmäl er ljusmanifestation till Act-inspiratör Johanna Holmberg (johanna. holmberg2@svenskakyrkan.se) senast 30/11.

– Det finns någonting väldigt speciellt i Bachs musik. Den är oerhört strukturerad och genomtänkt, men samtidigt kan den upplevas som väldigt fri och nästan tidlös. Man kan lyssna aktivt och följa varje stämma och upptäcka en fantastisk musikalisk arkitektur, men man kan också släppa taget helt och bara låta sig omslutas av klangen.

Hur har reaktionerna varit? – Det blev mycket större gensvar än jag hade vågat hoppas på. Många har sagt att det var skönt att få komma till kyrkan utan några krav och bara vila. Det är också fascinerande att se vad som händer med själva kyrkorummet. När människor ligger nerbäddade i bänkarna, ljuset är dämpat och orgeln klingar väldigt svagt uppstår en alldeles särskild stillhet. Go Bach to sleep, 22/11 kl. 16-17 i Nynäshamns kyrka. LINN FORSDAHL

STIFTA BEKANTSKAP MED PORTALEN • NUMMER 3 2026

Jag är inte bara en

karaokemaskin Kantorn Carls uppdrag sträcker sig bortom det musikaliska

STIFTA BEKANTSKAP MED PORTALEN • NUMMER 3 2026

Han har många strängar på sin lyra, kantor Carl Bäckman Künkel. Vägen till orgelpallen i Mikaels församling i Örebro har inte varit spikrak, allra först tog han sjövägen. Men jobbet i kyrkan visade sig vara att “komma hem”. TEXT: MIRIAM ARREBÄCK / FOTO: SOFIE ISAKSSON

VINDEN BLÅSER SOM bekant vart den

vill. På Öland där Carl Bäckman Künkel växte upp är det ofta väldigt blåsigt och havet gör sig ständigt påmint. Något som han uppskattar. – Det gör något med luften, den är annorlunda jämfört med alla andra platser. Särskilt på Alvaret på södra Öland. Jag älskar dofterna där. Kanske gör de där vindbyarna något med människorna också. Vinden, eller om det är Anden, driver dem ömsom framåt, ömsom ger den motvind. Det är i alla fall svårt att sitta still. Det är tydligt tycker Carl när han ser tillbaka på sitt liv. Något osynligt har satt honom i rörelse. SEDAN 15 ÅR tillbaka bor denne ölänning i Örebro, och han låter nästan lite förvånad själv över att han blev landkrabba i inlandet. Han flyttade till stan för att gå på Musikhögskolan men blev kvar, delvis på grund av kärleken. I Carls liv heter hon Anna Hjalmarsson och jobbar som specialpedagog på en gymnasieskola. De möttes i Örebro kammarstråkar. Carl spelade kontrabas och Anna cello. Ljuv musik uppstod och sedan 2016 är de ett par. Vi ses i deras lägenhet och Carl bjuder på hembakade muffins med röda vinbär från svärmors trädgård. Både Anna och han är intresserade av att baka och laga mat. – Att baka är både kreativt och avkopplande. Det går ju inte att stressa en deg eller något som du har på spisen. Det måste få ta sin tid. Det man

tillagar måste få kärlek och uppmärksamhet. – Det är lite som tron, den behöver också kärlek. Man kan inte gå ifrån den och tro att allt löser sig i alla fall. PÅ KÖKSBORDET LIGGER en liten

orgelpipa i trä. Carl blåser i den för att demonstrera för mig hur den låter. Vi pratar om hur ljudet skiljer sig åt i olika orglar, dels beroende på om det är pipor i trä eller metall, dels beroende på akustiken och storleken på kyrkorummet. Varje orgel är unik, de är platsbyggda och intonerade för just sin miljö. De är personligheter som man får lära känna. Carl “känner” rätt många orglar, den vänkretsen introducerades han i redan som barn av sin far, Johannes Künkel, orgelbyggmästare som byggde över hundra kyrkorglar runt om i Sverige. Bland de största uppdragen som Carl varit med på var restaureringen och ombyggnaden av orgeln i Hedvig kyrka i Norrköping 20072008. Carl var med och hjälpte till, men han hade inga planer på att ta över firman. – Jag lärde mig orgelkunskap av pappa men hans jobb lockade egentligen inte. Jag tror det var de många resorna som avskräckte. Han reste otroligt mycket, hade hela södra Sverige som sitt arbetsfält. Mamma Eva Bäckman är kantor och musicerandet var en del av Carls uppväxt. Han började spela cello som åttaåring och sjöng under många år i

STIFTA BEKANTSKAP MED PORTALEN • NUMMER 3 2026

Carl Bäckman Künkel Ålder: 38 år. Yrke: Kantor i Mikaels församling i Örebro. Familj: Fästmö Anna Hjalmarsson. Bor: i Örebro Musikalisk favorit: Favoritkompositör är Dimitri Sjostakovitj. Lyssnar annars gärna på symfonisk rock. Går gärna på musikal. Om jag var ett instrument: En oboe, det passar mitt öländska sinne. Ibland något tillbakadragen men spelar från hjärtat. Gör gärna på fritiden: Hantverk och just nu främst knivslöjd.

Carl musicerar gärna tillsammans med kollegan, diakonen Kajsa Olofsson. Tillsammans har de Sjung och lek, allsång för alla en gång i månaden.

gosskören i Kalmar domkyrka. Han lärde sig även kontrabas, piano och lite slagverk. Orglar kände han både utan och innan. Men trots att Carl i princip växte upp i ett orgelhus så var musiken bara en hobby. Han hade siktet inställt på att jobba på sjön. Familjen har alltid seglat, så havets vågor lärde han sig tidigt att uppskatta och bemästra. Båtar och vatten var helt enkelt Carls melodi. – Jag ville jobba inom kustbevakningen, för att både kunna hjälpa människor och vårda och skydda naturen. På gymnasiet gick Carl naturvetenskaplig linje och sedan två år på Sjöfartshögskolan i Kalmar där han blev fartygs- och maskinbefäl. Men så kom finanskrisen 2008 som påverkade sjöfartstrafiken i stor omfattning. Många fartyg stannade i hamn. Och därmed blev också Carls framtidsdröm liggande vid kaj. HAN ÅTERVÄNDE TILL jobbet hos

pappa, med renovering och service av orglar under något år. Där bland alla orgelpiporna började trots allt tanken på att jobba med musik framstå som ett alternativ. Carl gick musiklinjen på Oskarshamns folkhögskola och därefter Musikhögskolan i Örebro. Kyrkorummet har alltid gett honom ett själsligt lugn.

– Jag har alltid haft kyrkan som ett musikaliskt hem, inte minst genom alla åren i gosskören i domkyrkan i Kalmar. Denna ganska högkyrkliga miljö var mitt andliga hem tills jag flyttade hemifrån. Men det var inte aktuellt för honom att jobba där, istället började Carl jobba med Kulturskolan. Han undervisade och var konsertarrangör, samtidigt som han frilansade som solist och i kammarmusikaliska sammanhang. Eftersom han hade elever pluggade han också pedagogik i Stockholm 2017– 2019.

”

jag prata om allt, det kyrkliga livet är en naturlig del i tillvaron för dem. De är några av de människor som har varit som små magneter för att dra mig mot kyrkan… JA, CARL MÄRKTE att flera olika per-

soner började prata med honom om att bli kyrkomusiker. Men den verkliga “knuffen” i den riktningen kom med pandemin 2020. Den drabbade ju alla människor, men för dem som hade sitt levebröd inom musikbranschen innebar det att jobben försvann nästan från en dag till en annan. Telefonen slutade ringa. Så kom det sig att Carl sökte sig till en två- och ett halvårig kantorsutbildning på Hjo musikskola. – Jag kände direkt – det här är min plats! Han litar på Guds vilja för sitt liv, att det är Gud som på olika sätt ger ledning. – Det händer ganska ofta att jag tänker att nu har någon annan sett till att det blir så här. Studierna till kyrkomusiker gav honom en upplevelse av inre vägledning.

Jag har upptäckt mitt andliga liv på egen hand, det ser jag som en fördel.

VID DET HÄR laget

hade han som sagt träffat Anna. De hade upptäckt att de inte bara hade cello-spelandet gemensamt, utan också mycket annat: båda är ensambarn och har vuxit upp i ett gult hus(!), båda har sinne för att organisera saker och gillar att undervisa, och båda har en mamma som är kyrkomusiker. Annas mamma Lisbeth har arbetat som kantor i Svenska kyrkan. Även Annas pappa Leif har sitt yrkesverksamma liv i kyrkan. – Med Anna och hennes familj kan

STIFTA BEKANTSKAP MED PORTALEN • NUMMER 3 2026

Han läste på halvdistans och klassen möttes två dagar i veckan. Carl beskriver tiden som de tillbringade tillsammans som en positiv ”bubbla”. En fysisk bubbla, men också en gemenskapsbubbla där de firade morgonbön och kvällsmässor tillsammans. – Jag minns att jag tyckte att det var en speciell känsla, att vara tillsammans i den där gruppen av människor som tagit ett steg iväg från sin vardag, från sina hem och familjer för att göra det här. Vi var där och delade så mycket – det var djupt berörande! Man kommer nära varandra andligt. – Det är sådana tillfällen som jag ser som en viktig påfyllning i tron och i mitt andliga liv. Stora mässor i katedraler ger inte det på samma sätt, utan det är de små och intima sammanhangen som ger så mycket mer. Det här med tron är inget som Carl direkt fick med sig hemifrån, utan något han fått utforska själv under livet. – Vi har inte direkt pratat om hur tro kan eller ska utövas i min familj. Däremot kan vi ju prata om liturgik och mässordningen och annat. Jag har upptäckt mitt andliga liv på egen hand, det ser jag som en fördel. Ingen har sagt åt mig hur det ska vara. HAN OCH ANNA firar tio år tillsam-

mans i år. På fingret sitter förlovningsringen med texten “2020-02-02 Anna”. – Det var ett oemotståndligt palindrom. Carl säger det med ett leende, men konstaterar att de förlovade sig i en tid då också flera sorgliga saker inträffade. De hade visserligen ingen tidsplan för bröllop, men med pandemin så blev definitivt alla sådana planer skrinlagda. Dessutom gick Carls far bort bara tre veckor efter att han och Anna blivit ett par, och flera andra dödsfall inträffade i deras närhet vid samma tid. – Anna och jag fick möta en del tunga händelser tidigt i relationen, men det känns samtidigt bra att kunna gå igenom det tillsammans. PÅ SENARE ÅR har även mamma Eva flyttat till Örebro, så nu är familjen samlad. Carl har inget emot att de är kollegor i samma bransch. Tvärtom. – När jag behöver hjälp med noter ur populärmusiken så vänder jag mig till svärmor. Är det ur den klassiska

Som barn spelade Carl cello och sjöng i gosskör, något han drömmer om att starta i Mikaels församling. "Det händer något i gruppen när man bara är killar, det finns en identifikation som är stark. Vi kan ju till exempel sjunga oss igenom målbrottet."

musiken så frågar jag mamma. Hela bredden i repertoaren behövs som kyrkomusiker. Det är ett jobb som idag kräver en musikaliskt mångfacetterad medarbetare. – Det märks inte minst på begravningar. Önskemålen kan vara allt mellan himmel och jord. Jag har blivit ombedd att spela både “Stairway to Heaven” av Led Zeppelin och “The show must go on” av Queen. Ibland får han önskemålen utan nå-

gon förklaring men föredrar, om möjligheten finns, att ha kontakt med dem han ska spela för, såväl vigselpar som sorgehus. – Jag gillar att ha dialog och kanske fråga varför de vill ha en viss låt, om de har tänkt på texten och så vidare. Orgeln är ett spännande instrument, men den låter ju inte som ett rockband. – Om de har starka önskemål om musik som är känslomässigt betydel-

STIFTA BEKANTSKAP MED PORTALEN • NUMMER 3 2026

Den 10 september sändes Carl Bäckman Künkel ut som ny kyrkomusiker till tjänst i Svenska kyrkan och Strängnäs stift tillsammans med två andra kyrkomusiker och fem församlingspedagoger.

sefull för dem kan det vara bra att förklara att det inte kommer att låta som originalinspelningen. Ibland spelar jag in och skickar ljudfiler så de kan höra i förväg hur det låter. Trots att han värnar om den levande musiken så anser han att verktyget Musikbanken har fördelar. – Eftersom jag jobbat som frilans så tycker jag att det är bra att musikbehovet kan bli tillgodosett på schyssta villkor också för de musiker som producerat. Jag har ju själv varit i den delen av kedjan. Dock tycker jag inte att den digitala musiken ska ersätta den levande musiken. – Och musiken kan vara vägen in i det kyrkliga livet för människor. Vi som anställda ska inte jobba enligt devisen “kunden har alltid rätt”, men det är klart att vi behöver vara tillmötesgående för att ge en bra bild av kyrkan som gemenskap. Vid begravningar då Carl fått fria händer att spela vad han vill under avskedet, så hämtar han ibland inspiration i griftetalet. – Det är ju inte alltid det funkar, men om jag till exempel hör att personen gillade jazz och det är lite på höstkanten, då kanske jag plockar upp Autumn Leaves.

– Jag tycker att det är min roll lite som musiker. Hör jag en psalm citeras i predikan så kan jag väva in den i musiken som jag spelar under nattvarden. Det brukar skapa en bra helhetskänsla. DRÖMMEN JUST NU är annars att starta en gosskör. Carl vill vara med och bidra till den fina gemenskap som han själv upplevde i körsången under barndom och tonår. – Det händer något i gruppen när man bara är killar, det finns en identifikation som är stark. Vi kan ju till exempel sjunga oss igenom målbrottet. I kören som jag var med i fanns ett särskilt forum för det, man träffades innan övningen och kollade status för dagen, vilka toner som funkade att ta. Inget utpekande, bara ett sätt att lösa saken tillsammans. Sådant ger sammanhållning. Han har ett stort engagemang för församlingen och ser sitt uppdrag som kantor som något som sträcker sig utanför det musikaliska. – Min roll som musiker är att vara i församlingen bland människor. Jag är inte bara en karaokemaskin utan vill ha mitt hjärta med i arbetet. Och jag hjälper gärna till med andra arbets-

uppgifter än de som är specifikt mina. Och hjälpa till får han göra. Inte bara i den egna församlingen. Det är ju känt att Carl kan reparera orglar, och eftersom det är en bit till närmsta orgelfirma så finns det några som brukar ringa Carl i stället. – Jag har blivit lite ”husdoktor” för några församlingar. Om de är på rimligt avstånd kan jag åka och fixa enklare fel, om en pipa hamnat snett eller en fjäder gått sönder. Är det mer omfattande problem ”remitterar” jag dem till någon annan. KANSKE BEROR DET på verktygen som

Carl ärvde efter sin far, “inget man köper på Jula precis”. Eller så är det möjligheten att få använda kunskapen om orgeln som instrument som är tillfredsställande. Oavsett varför så har Carl aldrig riktigt övergett uppdraget som hans far skolade in honom i när han lät honom krypa omkring inne i orgeln som barn. Det där jobbet som han ju inte ville ha. Men vinden blåser vart den vill, och när den tar tag i orgelpipan så bidrar Carl till att det hörs över närkeslätten.

BOKTIPS PORTALEN • NUMMER 3 2026

Poetiskt och mångbottnat när Sjögren ger röst åt klimatnöden

Teologi och tröst när avgrunden öppnar sig

Vi är en – vi är många Lennart Sjögren (Albert Bonniers förlag 2026)

GENOM LIVET går ett stråk

DRÖMSKT, POETISKT,

diktar Sjögren, om skapelsens skönhet och skörhet. Vi är ett och vi är många, vi forslar flaskpost mellan kontinenterna – och de ouppnåeliga drömmarna. Om vattnen – livgivande och livsförgörande: Vi höjer oss till ett vandrande berg – och sköljer bort stränderna – de under parasollerna. Tsunamin gör sig påmind, klimatkatastrofer och en vattnets klagosång väller fram över att förinta utan vilja, när jorden sökte luft och andning – och den var utan frihet. SÅ BLIR dikten en röst i

klimatnödens tid. Gåtfullt, mångbottnat, skarpt politiskt kritiskt, genialt barnsligt konstnärligt, likt huvudfotingar av en som målat med ord i över 70 år och med en 3-åring ocensurerat fritt frågande: Till stenar i Kalmarsund – ska ni en gång bryta er loss ur det förstenade och återgå till ert unga liv? Eller har ni i det förstenade ett liv jag inte känner? Och domedagstemat går som ett stråk i allt. Bakom fåtal rader på vita ark finns hav av bilder och berättelser, så dikten, som läser mig, kan smakas om och om igen. En kort bok att läsa länge. MAGDALENA JOHANSSON

Avgrundsteologi – Att gestalta hopp i livets utsatthet Helena Carlberg (Verbum 2026)

av ovisshet. En ovisshet som rör det vi inte kan kontrollera, till exempel sjukdom, relationer och ytterst döden. Denna ovisshet, denna vetskap om livets skörhet, kan skapa en känsla av avgrund inom oss och det är den avgrunden som är bokens utgångspunkt. Helena Carlbergs ärende är att resonera kring, och söka efter, det

som kan hjälpa oss att finna tillit när avgrunden är vår ständiga följeslagare. BOKEN ÄR uppdelad i två

delar. Del ett går igenom fem verktyg till hjälp för ett liv nära avgrunden. Del två behandlar hur man kan predika nära avgrunden. Carlberg går förtjänstfullt igenom de verktyg som kan leda till hopp, tröst och handlingskraft. Dessa är klagan, det eskatologiska mellanrummet, etisk föreställningsförmåga, bönen samt gemenskap, samhörighet och solidaritet. Del två innehåller strate-

gi för att predika och fördjupar även den teologi som Carlberg tecknat i del ett, vilket gör att den lämpar sig även för den som inte brukar predika. Boken riktar sig till alla som söker fördjupad teologisk förståelse för livets avgrundssidor. Boken har en varm och innerlig ton, som inte väjer för livets avgrunder. CAROLINE EDLUND

Klargörande om näradödenupplevelser Vart tar själen vägen? Pekka Mellergård (Marcus förlag 2026) FÖR MÅNGA år sedan inter-

vjuade jag en äldre, kristen man om hans näradödenupplevelse. Berättelsen bekräftade vad jag som troende hoppades om livet efter döden. Samtidigt var det många frågor som skavde. Vad händer i hjärnan när någon nästan dör? I vilken grad är erfarenhet styrd av religiösa förväntningar? Många frågor får svar i Pekka Mellergårds bok Vart tar själen vägen? Vad näradö-

denupplevelser säger – och inte säger – om livet efter döden. Som docent i neurokirurgi gör han en grundlig genomgång av fenomenet och vad som definierar en autentisk näradödenupplevelse, presenterar forskning och jämför med annan neurologisk påverkan, exempelvis vid psykadeliatripper. Pekka Mellergård håller dörren öppen för de viktiga insikter som finns att hämta i de personliga berättelserna och i slutet av boken ger han några teologiska ingångar till den eviga filosofiska frågan: Vad är egentligen en

människas själ? Gemensamt för de flesta näradödenberättelser är tacksamhet för livet, minskad rädsla för att dö, ökat engagemang för medmänniskor och en fördjupad känsla av mening. Kanske räcker det ganska långt? För som bokens undertitel betonar så är det mycket som inte går att säga om livet efter döden. För vi vet fortfarande inget alls om det. MIRIAM ARREBÄCK

En bok om att koppla ner för att koppla upp Avskärmad - vägar till ett friare liv Christoffer Abrahamsson (Verbum 2026) PRÄSTEN OCH författaren

Christoffer Abrahamsson tillhör en av de tämligen få personer som inte har en smartphone. Hur klarar han sig, skulle man kunna undra. Alldeles perfekt, tackar som frågar. Med sin bok ”Avskärmad – vägar till ett friare

liv” vill han få läsaren att stanna upp och ställa om. Abrahamsson söker finna en djupare förståelse för de konsekvenser som den ständiga uppkopplingen och skrollandet får. Han menar att skärmen dränerar oss på energi och uppmanar oss att i stället rikta den energin åt annat håll, till gemenskapen med vår nästa och med Gud. Han använder bland annat bibelberättelser och kloster-

väsendet som exempel på ett ouppopplat sätt att leva, närvarande och i den vila Gud har skapat åt oss. Boken ger viktiga synpunkter in i vår tid, men kan i vissa avseenden uppfattas som alltför generaliserande i sina slutsatser. MAGDALENA ÖHRLING

STIFTET RUNT PORTALEN • NUMMER 3 2026

Vernissage och boksläpp: Frid vare

Det här händer stiftet runt Mässa och änglafest Äntligen onsdag!

Mässa med små och stora följt av änglafest i församlingshemmet. Pannkakor, pyssel och framträdanden. 4/10 kl. 11-15 i Glanshammars kyrka. Hovsta pastorat.

Vi möts för att skapa tillsammans. Återbruk – laga eller sy om något. Sticka, virka, pärla, måla, sy eller skapa på andra sätt, vi lär av varandra. Stora salen i Kyrkans hus i Fjugesta, onsdagar kl. 13-16. Knista församling.

Frid vare är skriven av arkitekturjournalisten Mark Isitt, bilderna är tagna av Ulf Tjärnström. Boken ges ut av Strängnäs stiftshistoriska sällskap. Vernissage och boksläpp i Klosters kyrka 9/10. Eskilstuna pastorat.

Konsert med Sofia Karlsson En kväll av närvaro, eftertanke och musikalisk skönhet. 4/10 kl. 18-19 i Kumla kyrka. Biljetter via Tickster. Kumla pastorat.

Ungdomsgruppen The Way Gemenskap för ungdomar från åk. 6. Vi träffas i Kristallkyrkan och bakar, spelar eller gör något annat kul ihop. Samtal, fika och andakt. Fredagar kl. 19-22.30. Viby församling.

Kyrkornas café Bryt ensamheten med F1 Istället för att sitta själva hemma träffas vi på Casselgården och kollar på F1 Race Live. Kom som du är, inga förkunskaper om F1 krävs. Vi pratar om allt möjligt! 11/10 kl. 13.30-16.30. Bodarne pastorat.

Musik i Birgittakyrkan 17/10 kl. 14: Från Norden till Brahms med violinisten Tobias Ringborg, cellisten Hanna Dahlqvist och pianisten Darya Tchaikovsky. 14/11 kl. 14: Musik av Manuel de Falla med sopranen Paulina Pfeiffer, mezzosopranen Erika Sax och kantorn Elain Olsson. Afternoon tea efter konserterna (anmälan). Askersunds pastorat.

Caféet är öppet samtidigt som Mathjälpen delar ut matkassar. Alla bjuds på kaffe/saft och smörgås. Samtalsmottagning för den som önskar. Onsdagar kl. 14 i Ekbackskyrkan. Västra Vingåker och Österåkers pastorat.

Retreat i skapelsens tecken En dag av stillhet och eftertanke. Det finns möjlighet att delta i skapande, meditationer och helig dans i kyrkorummet. 3/10 kl. 9–16 i Nävertorps kyrka. Anmälan senast 30/9. Katrineholmsbygdens församling.

Konsert till förmån för Julklappshjälpen

Konsert till förmån för Ukraina

Velvet Voices bjuder oss på en ljus och hoppfull konsert i höstmörkret. Fri entré, kollekt går till församlingens diakonala kampanj Julklappshjälpen som värnar om att alla barn i Hallsberg ska få en minnesvärd jul. 27/11 kl. 18 i Adventskyrkan. Hallsbergs församling.

Konsert med sångaren Per Filip tillsammans med musiker. Insamling till organisationen Skicka vidare till Ukraina. 17/10 kl. 16 i Oppebykyrkan. Nyköpings församling.

STIFTET RUNT PORTALEN • NUMMER 4 2024

Kulturnatt i Björnlunda kyrka

Pilgrimsvandring med Frälsarkransen

En fullspäckad kväll med sång och musik, underhållning och mingel! Daga församlings barnkör, Dagakören, och Björnlunda Nya Manskör medverkar samt ett flertal solister. 10/10 kl. 18-21.30 i Björnlunda kyrka. Daga församling.

Vi går cirka 1,6 km och under vandringen gör vi några stopp för läsning och reflektion. 8/10 kl. 9-10.30, samling utanför Säby församlingshem. Salems församling.

Julkonserter med kören Existens Biljettintäkterna går oavkortat till Act Svenska kyrkans Julinsamling. Körledare är Annelie Haager. Suzanna Kroon Hahr medverkar på piano och Olle Lindberg på kontrabas. 5/12 kl. 14.30, 17 & 19.30. Biljetter kostar 50 kr. Turinge-Taxinge församling.

Vardagsgudstjänst med spis

Följ med

och be

Gud, vi tackar dig för hösten, för nyplöjda åkrar och lövens alla färger. Vi ber för allt som nu går till vila, för skapelsens återhämtning och för allt som åter blir jord. Gud, hjälp oss att känna tillit i vår väntan. Vi ber om tillförsikt och om modet att finna nya vägar när de gamla leder fel. Tack Gud, för din närvaro och för nya livsmöjligheter. I Jesus Kristus. Amen.

Gudstjänst onsdagar kl. 12 med efterföljande spis. Kyrkans hus, Prinsens väg 1 i Vårsta. Grödinge församling.

Varje vecka ber vi i Strängnäs stift för ett kontrakt och för dess kontraktsprost, samt för församlingarna i kontraktet. Vi ber också för våra systerkyrkor i de länder som ingår i Borgågemenskapen och våra vänstift. Se vecka och kontrakt nedan.

Mirakelstund – en teaterandakt

Tvåspråkig mässa Mässa på svenska och finska. S:t Botvids kyrkokör och Finska kyrkokören medverkar samt Fredrik Lindgren på trumpet. Kyrkkaffe i församlingshemmet. 29/11 kl. 11 i S:t Botvids kyrka, Oxelösunds församling.

Karaktärerna Lycka, Pixi och Lexi tar sig an vår tids utmaningar med hjälp av spännande berättelser från förr. En föreställning för barn 0–6 år tillsammans med vuxen. Fika och lek efteråt. 2/10 och 11/12 kl. 10-12 i Nynäshamns kyrka, Nynäshamns församling.

Schysst uppväxt – Hjärnkoll Föreläsning med artisten Agnes Hustler som har levt med psykisk ohälsa sedan 10-årsåldern. 21/10 kl. 18 på Hölö bibliotek. Schysst uppväxt är ett samarbete mellan Hölö bibliotek, Hölöskolan, Hölö fritidsgård och Hölö-Mörkö församling.

Vecka 39, 47 Södra Närkes kontrakt, kontraktsprost Gunlög Axelsson Ölund. Askersund-Hammar, Lerbäck, Snavlunda, Ramundeboda, Skagershult, FinnerödjaTived, Viby, Sköllersta, Hallsberg, Kumla, Hardemo, Ekeby, Asker-Lännäs och Kvismare. Vecka 40, 48 Nynäs kontrakt, kontraktsprost Peter Mourath. Grödinge, Sorunda, ÖsmoTorö, Nynäshamn, Salem. Vecka 41, 49 Domprosteriets kontrakt, kontraktsprost Christofer Lundgren. Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö, Mariefred, VårfrubergaHärad, Stallarholmen, Åker-Länna, Daga och Frustuna. Vecka 42, 50 Oppunda och Villåttinge kontrakt, kontraktsprost Tomas Holdar. Katrineholmsbygden, Björkvik, Västra Vingåker, Österåker, Flen, Helgesta-Hyltinge, Dunker-Lilla Malma, Mellösa och Bettna.

Vecka 43, 51 Nyköpings kontrakt, kontraktsprost Ylva Evensen. Kiladalen, Nyköping, Oxelösund, Stigtomta-Vrena, Tunaberg, Rönö och Tystbergabygden. Vecka 44, 52 Södertälje kontrakt, kontraktsprost Åsa Lindgren. Enhörna, Hölö-Mörkö, Södertälje, Östertälje, Turinge-Taxinge, Överjärna, Ytterjärna, Vårdinge och Trosa. Vecka 45, 53 Rekarne kontrakt, kontraktsprost Markus von Martens. S:t Johannes, S:t Ansgar, Tunafors, Västra Rekarne, Torshälla, Hällby med Tumbo och Råby-Rekarne, Husby-Rekarne, Näshulta, Kafjärden och StenkvistaÄrla. Vecka 46, 1 Norra Närkes kontrakt, kontraktsprost Caroline Edlund. Adolfsberg, Almby, Edsberg, Längbro, Mikael, Mosjö-Täby, Örebro Nikolai, Örebro Olaus Petri, Knista, Axberg, Glanshammar och Tysslinge.

TEMA PORTALEN • NUMMER 4 2024

Folkkyrka i minor – men inte i kris Tema: Folkkyrka Begreppet folkkyrka har varit mycket på tapeten i år. Portalen höjer blicken men tittar också ner för att ge en glimt av folkkyrkan i Strängnäs stift.

Visst får man sörja att kyrkan inte längre lockar en majoritet. Men glöm inte att lyfta blicken, säger Sven Thidevall. Något hot mot folkkyrkan är det inte. FRÅN FOLKOMSPÄNNANDE TILL en

av många. Svenska kyrkan genomgår en rejäl förändring. Historiskt sett är den kanske ändå inte så stor som det verkar. – Åtminstone är den inte unik. Det menar Sven Thidevall, kyrkohistoriker, tidigare biskop i Växjö stift och med en bakgrund som stiftsadjunkt i Strängnäs. Han är också redaktör för den aktuella rapporten ”En stilla susning”. Där sammanfattas ”Folkkyrka i minoritet”, ett projekt som pågått sedan 2019 i regi av Stiftelsen Sverige och Kristen Tro (SSKT).* – I med än hundra år har SSKT arbetat med kyrkans situation under förändrade förhållanden. Då gick vi från jordbruks- till industrisamhälle, nu går vi från industri- till datasamhälle. Situationerna är på många sätt väldigt lika. Och nog för att kyrkliga förändringar kan skapa rubriker. Men de avgörande förskjutningarna sker i det tysta,

säger Sven Thidevall. Som att församlingen inte längre har en gudstjänstrelation till församlingsborna, inte ens genom dop, konfirmation eller vigsel. Kyrkan är inte en självklar del av samhällslivet på det sätt som den varit. – Människor har ett givet andligt intresse. Men tidigare var det självklart att det var i kyrkan man fick ett språk för det. Vad betyder det för kyrkan? – Å ena sidan förändrar det ingenting, vårt uppdrag förblir evangeliet. Å andra sidan förändras förutsättningarna för detta uppdrag. Därför måste vi ta de förändrade förutsättningarna på allvar. Det är inget fel i att diskutera vad man ska göra med lokaler som inte behövs eller hur man ska ha råd med personal. Men det långsiktiga perspektivet pratas det för lite om, tycker Sven Thidevall. – Uthållighet är nyckeln, liksom att

Så är det att vara kyrka hos oss! Herdar b ATT VARA folkkyrka i Kila-

Begreppet folkkyrka rymmer tankar om statskyrka, samhällsreligion och politisk makt. Fördjupning av Fredrik Santell på sidan 20.

Karin Tallberg Kyrkoherde i Kiladalens församling

dalen är att höra samman. Kyrkan är inte främst det som händer i organiserad verksamhet, utan de människor som lever sina liv här och de relationer som bär bygden. Vi kanske inte känner alla, men vi vill vara en kyrka som känner för alla. Glädjen är att få dela livets stora och små stunder med så många människor. Utmaningen är att

räcka till i en stor församling med flera kyrkor och många sammanhang. Men just därför är folkkyrkotanken viktig för oss: att kyrkan är öppen för alla och att evangeliet angår varje människa. Vi vill vara en kyrka som syns, som lyssnar och som bär vittnesbörd om Jesus Kristus, mitt i människors vardag. Med tro, hopp och kärlek vill vi leva nära Gud och nära människor.

ritet utrusta lekfolket till att vara en bärande del av församlingens uppdrag. Vi kan inte längre vara de anställdas kyrka. Är det inte deprimerande att fördjupa sig i tanken på att ha blivit minoritetskyrka? Det finns de som pekar på hur diskussionen blir en självuppfyllande, nedåtgående spiral. Sven Thidevall håller inte med. Uttrycket kyrka i minoritet är en rent sociologisk beskrivning, menar han. – En del säger att vi inte kan vara folkkyrka om vi är i minoritet. Men av rapporten framgår att det är ett flexibelt begrepp. Inte heller kan han se att folkkyrkan skulle vara hotad. Visst kan det kännas sorgligt när exempelvis ett församlingshem måste läggas ner. Förlusten gäller sådant som är laddat med minnen. Men det är inte något hot mot kyrkan som kristen kyrka, säger Sven Thidevall. Hotbilden ser han snarare i de krafter som vill använda kyrkan som ett medel för andra ändamål, ibland politiska. Det kan vi se både i Ryssland och USA, men även här hemma. – Det är både en fara och en frestelse för kyrkan. Den förändring som Svenska kyrkan genomgår återspeglar vad som händer i

Sedan 2019 har Sven Thidevall arbetat med projektet Folkkyrka i minoritet och han betonar att det inte är första gången som kyrkan går igenom en förändringsprocess. FOTO: LARS EKBLAD

hela samhället, där folkrörelser, partier och föreningar tappar medlemmar. Vad händer när folk inte längre sluter sig samman kring det gemensamma? Det är ett samtal där kyrkan, vars uppdrag är just att församlas kring ordet och sakramentet, har mycket att bidra med, menar Sven Thidevall. Istället för att fixera sig vid att massorna inte längre kommer - se det still-

samma tillflödet av enskilda individer, uppmanar han. – För att känna hopp behöver man träna sin blick att mer se dem som faktiskt finns, kanske lite i marginalen, än de man önskar skulle finnas där. KRISTINA LINDH

* Läs mer på sid. 19.

berättar om glädjeämnen och utmaningar... EN FOLKKYRKA fokuserar inte

Anders Ekhem Kyrkoherde i Frustuna församling

på procent och delar inte upp människor i troende och icke-troende, utan finner sin grund i att hela skapelsen, varje människa är av Gud skapad och älskad. En folkkyrka har sitt centrum i det mänskliga livet som levs i den skapelse där varje människa lever, rör sig och är till i Gud. Till några sa Jesus: ”Följ mig”. De människorna kom att leva i en gemenskap nära Jesus och

i mycket förstå sitt liv i relation till honom. Men till ännu fler sa Jesus: ”Stig upp och gå hem”. Lev ditt liv i den värld som är din. Bidra med det som är ditt uppdrag, vårda liv och skapelse där du är satt att leva. För livet levs ute i världen, inte instängd i kyrkor och församlingshem. En folkkyrka med ett tydligt centrum i Kristus behöver inte sätta några gränser för hur långt bort kyrkan sträcker sig.

I stället välsigna och bekräfta alla människor som i familjen, på skolor och arbetsplatser tjänar det goda och bidrar till ett gott samhälle. I Frustuna, bland en mångfald av människor i skilda situationer, förkunnas evangeliet om Jesus Kristus frimodigt i ord och handling – och sänder människor med orden; Stig upp och gå hem. Du är älskad av Gud. Livet är upprättat, försonat och befriat.

TEMA PORTALEN • NUMMER 3 2026

Diakoner med uppdrag i ett allt tuffare samhälle

”Vi ger en röst åt människor i utsatthet” I ett samhälle där klyftorna växer, ensamheten breder ut sig och allt fler barn saknar mat på bordet har diakonerna Katrin och Lena-Maria ett viktigt uppdrag: att ge röst åt dem som inte själva kan göra sin röst hörd. KATRIN HOLMSTRAND OCH Lena-Ma-

ria Bruhnhoff har arbetat inom diakoni i många år. I dag jobbar de båda i Örebro pastorat, Lena-Maria som diakon och Katrin som diakonistrateg. Drivet har alltid varit detsamma – att ge röst åt den som inte själv kan göra sin röst hörd. – Min mamma var alkoholist, jag fick hela tiden ge röst åt mig själv. Det väckte en längtan att vara den där rösten åt någon som behöver, berättar Lena-Maria. – Som diakon är du en medvandrare som lyssnar, och stöttar till egenmakt, instämmer Katrin.

SOM DIAKON SER dagarna olika ut.

Lena-Maria glömmer aldrig sin första dag. – Det kom in en man med en trälåda och sa "jag har ett stort jävla problem, här är min döda hund". Senare samma dag kom en liten tant in och berättade att hon hade tappat sin lösgom i toaletten, skrattar Lena-Maria och fortsätter: – Det är lätt att tro att du som diakon deltar i en gudstjänst och alltid har koll på vad som ska hända men så är det inte. Någon ringer och är utan pengar, en annan har precis kommit ut från Kumlaanstalten eller så möter jag en småbarnsförälder som behöver samtal. SOM DIAKONISTRATEG ÄR dagarna nå-

got mer strukturerade förklarar Katrin. Det handlar mycket om kontakter med myndigheter och civilsamhälle att skapa nätverk och sammanhang, att kroka arm med andra för att hjälpa utsatta människor på bästa sätt. Katrin och Lena-Maria arbetar bland annat med Stadsmissionen, Bostad först, Verdandi, Fontänhuset och EKSAM. – Tillsammans kan vi göra så mycket

I diskussionen om folkkyrkan har diakonin ibland hamn är diakoner mitt i världen. Mitt i Örebro.

mer. Vi kan stötta varandra och agera ihop, genom att anordna hearing mot hemlöshet till exempel. Vi kan också bolla dilemman som dyker upp, förklarar Katrin. Nätverket för sociala frågor i Örebro är ett exempel på lyckade samarbeten. Här finns många av Örebros föreningar och intresseorganisationer samlade. Det är bland annat tack vare det nätverket som Örebro kommun har antagit en nollvision mot hemlöshet. SÅ HUR SER behoven ut i dag? Nästan

svårt att formulera, konstaterar de. Klyftorna har ökat och utsattheten är stor. Psykisk ohälsa, fattigdom, överskuldsättning och hemlöshet. – Hemlöshet ökar dessutom risken

Så är det att vara kyrka hos oss!

F O: OT

ULL A-CARIN

EK BL O

Caroline Edlund Församlingsherde i Edsberg och MosjöTäby församlingar

GLÄDJEÄMNEN HOS oss, två

församlingar och sex kyrkor, är att relationen till kyrkorummet är stark, det är folkets och bygdens kyrkor. I sin kyrka vill en ha dop, begravning och vigsel, men också vara med och ta ansvar. Här drivs verksamheter gemensamt mellan förtroendevalda, anställda, ideella och bygdens föreningar. Vissa samarbeten sträcker sig

årtionden bakåt, vissa har nyss tillkommit. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan olika aktörer för bygdens och människors bästa. Utmaningarna blir tydliga i de delar av församlingarna där den kyrkliga seden är bruten. Där märks att vi inte är så många till antalet som orkar hålla upp gudstjänstlivet; och samtidigt, i veckans aktiviteter skapas

gemenskaper som genomsyras av känslan ”här vill jag vara!” Låga trösklar och varmt hjärta, så vill vi vara folkkyrka hos oss. Och när vi misströstar får vi tro att Gud alltid har gått före oss, vi som kyrka är aldrig först på plats utan Gud har redan varit där med sin goda och heliga Ande.

Utbildning om

folkkyrka och diakoni

at i spänningsfältet mellan församlingsvård och samhällets önskemål och behov. Katrin och Lena-Maria FOTO: MARIA WIDAR

för allt annat, som missbruk och barn utan bostad. Utanförskapet är enormt och de som har lite får allt mindre, säger Katrin. Det är ett annat samhälle vi lever i nu, menar de. Utsattheten är mer komplex. – Dessutom har samhället blivit så slutet. Människor vill göra rätt för sig men det är nästan omöjligt att komma fram på telefon till socialtjänsten eller förstå en blankett till arbetsförmedlingen. För en utsatt person blir det här oerhört svårt, säger Lena-Maria. Vilket blir ert viktigaste uppdrag, i ljuset av det? – Att, återigen, vara rösten åt människor i utsatthet. Bland annat genom att erbjuda praktiskt stöd, följa

med till socialtjänsten. Samt att stå upp för alla människors lika värde. Det är det viktigaste säger Katrin. För oss som inte är diakoner men ändå vill hjälpa till, vad är ert råd? – Det finns mycket man kan göra. Många församlingar har grupper och uppdrag för ideella medarbetare. Det finns också ställen som kan behöva volontärer, som Kvinnojouren, Röda Korset och Stadsmissionen, berättar Katrin och fortsätter: – Man kan också fråga grannen som verkar ensam om en fika eller om man kan hjälpa till att handla. Det är exempel på vardagsdiakoni som betyder oerhört mycket och kan göra stor skillnad i människors liv. MARIA WIDAR

I KATRINEHOLMS stadspark

Ann-Sofie Kamkar Kyrkoherde i Katrineholmsbygdens församling

finns en bänk med författaren Ragnar Thoursies ord: ”En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.” Det fångar något av vad det är att vara folkkyrka. Öppenhet är en riktningsgivare när vi tillsammans bär trons ljus. I en kyrka med låga trösklar och högt i tak möts

människor i livets olika skeden och evangeliet är närvarande i vardagen. Ett stort glädjeämne är mångfalden i gemenskapen. Vi gläds över mötet med barn och unga, konfirmandarbetet, samarbeten och nätverk som finns i samhället. En levande kyrka formas lokalt, på mötesplatser där människor samlas, med en

KYRKAN HAR i sitt uppdrag alltid förhållit sig till samhällets kontext, både i det församlingsvårdande arbetet och i relation till samhällsförväntningar, maktstrukturer och människors utsatthet. Ett praktiskt uttryck för vad det innebär att vara kyrka. Att fördjupa sig i vad det är att vara folkkyrka av idag behöver därför också inkludera en reflektion över kyrkans uppdrag utifrån när välfärdssamhället drar sig undan och människor riskerar att inte bara hamna mellan stolarna, utan där stolarna helt tas bort. Det teologiskt motiverande perspektiven tillsammans med det rättighetsbaserade är båda lika viktiga för att klara kyrkans diakonala uppdrag.  Stiftsorganisationen erbjuder regelbundet olika sorters fördjupning utifrån samhällskontexten och utifrån de behov och förväntningar som finns i samhället, men även kring den teologiska förståelsen av uppdraget. Den 3 december erbjuds därför ett teologiskt rådslag om Bibeln och diakoni i biskopsgården för diakoner, diakonimedarbetare och den som är intresserad av diakoni. Dan Nässelqvist talar om kvinnligt ledarskap i Nya testamentet och därefter blir det bordssamtal med biskop Johan. Mer information finns på kurswebben, anmälan senast 2 november. I oktober 2027 kommer det också erbjudas en särskild dag med fokus på vad det innebär att vara folkkyrka idag, ur just ett diakoniecklesiologiskt perspektiv.

rörelse från gudstjänsten ut i vardagslivet. När samhällsklimatet hårdnar, resurser minskar och frågor om ekonomi, medlemsutveckling, fastigheter och kyrkor med omfattande underhållsbehov kräver vår uppmärksamhet måste vi värna framtidstron och ibland våga avsluta sådant som en gång varit betydelsefullt för att ge plats åt något nytt.

TEMA PORTALEN • NUMMER 3 2026

"I nuet finns mycket att glädjas över" När Henrik Rudsäter började i Stigtomta-Vrena kom han till en församling som tidigare varit sex, med varsin kör, syförening, kyrkovärdsgrupp och gudstjänstgemenskap. En utveckling som skapat sorg och oro. Själv tänkte han ”Wow!” när han såg kyrkans självklara plats i bygden.

HENRIK RUDSÄTER HAR varit präst i 30

år. Även om han oftast tjänstgjort i större tätorter har han följt den välbekanta utvecklingen med krympande verksamhet och minskad kyrklighet. När han själv kom som kyrkoherde till Stigtomta-Vrena församling var förändringen ett faktum. Han mötte sorg och oron inför framtiden, men själv blev han inte modfälld eller stressad. – En del äldre hade sett förändringen och känt den i sina kroppar och den sorgen måste få benämnas. Men vi får inte glömma att den främst finns hos den som har upplevt historien, den som kommer nu möts av det som är nu, och i nuet finns mycket att glädjas över, menar Henrik som själv mötte en livaktig församling med hjärtlig och inklu-

derande gemenskap kring söndagens gudstjänst. Livet i kyrkan och utanför var för många ett och samma. – Även om färre idag kan relatera till kyrkans liv och historia upplever jag att förtroendet för Svenska kyrkan finns kvar och jag tycker det finns mer nyfikenhet på kyrkan idag. Det finns inga fördomar, allt är möjligt, säger Henrik. Trots att ”allt är möjligt” genomförde församlingen inga stora förändringar under Henriks år i församlingen, vilket var ett medvetet val. Istället för att sälla sig till ”Vi borde göra så mycket mer”-kören förstärkte församlingen det som gick bra. Det som blomstrade mest var barn- och ungdomsverksamheten. Kontinuitet och uthållighet blev ledorden.

– Någon har sagt ”Det är lätt att överskatta vad du kan åstadkomma på kort sikt samtidigt som det är lätt att underskatta vad du kan åstadkomma på lång sikt”, säger han och prisar duktiga medarbetare. IDEALITET, FÖRDJUPNING OCH ge-

menskap var andra ledord. Hämtade från en verklighet där församlingar tvingas skära i personalstyrkan. Då behövs fler ideella och prästers och vaktmästares roll förändras till en mer coachande karaktär. Men det har också med församlingssyn att göra. – Att låta ideella få uppdrag är viktigt och självklart. Människor vill bli ianspråktagna och får man uppdrag så växer man. Men det är en tuff process

Så är det att vara kyrka hos oss! NÅGON SADE: ”När jag kom till

Jan Wallgren Kyrkoherde i Kumla pastorat

kyrkan frågade ingen om jag var troende kristen, de hälsade mig välkommen ändå.” Orden fångar vad det är att vara folkkyrka hos oss. Fromheten och bekännelsen kommer inte först, utan människan som hon är, där hon är. I Kumla vill vi vara kyrkan mitt i byn. Uttrycket rymmer lager, likt en rysk docka: där finns ”Kris-

tus mitt i byn” och, allra innerst, mötet med honom vid altarbordet, Jesu närvaro i bröd och vin. Att vara kyrka är att bjuda in till gemenskap med honom. Vi vill att människor ska finna en rymlig plats vid altaret och därifrån sändas till vardagens olika bord. Glädjen finns i vardagskyrkans möten, där människor blir sedda, behövda och delaktiga i kyrkans

uppdrag. Utmaningen är att vara öppen och närvarande när gemenskap inte är självklar och många står långt från kyrkans språk och traditioner. Hos oss innebär folkkyrka att bjuda in, skapa rum, möjliggöra mötet med Kristus och göra människor delaktiga i att föra ut evangeliet i ord och handling.

TEMA PORTALEN • NUMMER 3 2026

Folkkyrka i minoritet Stiftelsen Sverige och kristen tro har i forskningsprojektet Folkkyrka i minoritet undersökt utmaningar och möjligheter med att vara kyrka i minoritet (se sid 1819). Henrik Rudsäter, bidrar med artikeln Att vara församling med ett arv, och spana in i framtiden (rapport 2). En sammanfattning, ”Kyrkoherdens vittnesbörd”, finns i rapport 4. Rapport 1, Svenska kyrkan som minoritetskyrka. Erfarenheter av hur det redan idag är att leva som folkkyrka i minoritet, både i Sverige och utomlands.

FOTO: LINN FORSDAHL

Rapport 2, Mindre folk – mer kyrka? Möjligheter för Svenska kyrkan i en postmodern tid. Kan det bli mer kyrka i tjänst för världen? Om hur förutsättningarna förändras men inte uppdraget. Rapport 3, Allt har sin tid. Folkkyrka under omvandling. Vad händer med ett samhälle, när majoritetskyrkan hamnar i minoritet? Hur kan omvandlingen hanteras, för att i tillit kunna lämna det som haft sin tid. Rapport 4, En stilla susning. Projektets tre rapporter sammanfattas. Ett gediget underlag för samtal som kan fördjupa, bredda och uppmuntra, för ideella, förtroendevalda, anställda och intresserade. Omslaget är från en dopfest i Stigtomta kyrka.

Stiftsgårdschef Henrik Rudsäter medverkade i projektet Folkkyrka i minoritet när han var kyrkoherde i StigtomtaVrena församling.

att strukturera om när man är van att vara många anställda. Men också trevligt! Henrik berättade hur de skapade avsiktliga krockar, la aktiviteter nära i tid och rum så att människor möttes över generationsgränserna och på så sätt byggde gemenskap. Den är viktig också för församlingens kärna – att fira gudstjänst, dela ordet

och nattvarden. Att människor känner att de bär gudstjänsten med sin närvaro och att det finns en trofast skara när konfirmanderna kommer på söndagen. Även om det är en relativt liten sådan. Att längta efter fler gudstjänstfirare, att fler yngre hittar till kyrkan är självklart man man bör inte fastna i tanken på dem som inte är där.

ATT VARA en mindre församling

Linus Jaehnke Kyrkoherde i Vårfruberga-Härads församling

i ”skuggan av stiftsstaden” är bra mycket bättre än det låter. Närheten till en större församling innebär möjligheter till värdefulla samarbeten kring viktiga frågor som exempelvis konfirmander och ungdomar. Det är också trakter där man känner sina grannar och i hög utsträckning bryr sig om varandra. Stoltheten över den

Rapporterna finns utgivna på Artos förlag.

– Vi måste se vilka som faktiskt är här, som är viktiga och betyder något för oss. Och kommer söndag efter söndag. – Gud finns här för oss. I bästa fall får vår gemenskap ringar på vattnet. Annars har vi i alla fall samlats för att be för världen – och det kan aldrig vara fel.

egna bygden och omsorgen om sockenkyrkorna är också glädjande. Med detta sagt är tillvaron självklart inte utan utmaningar. Den främsta är nog att få fler församlingsbor att bli hängivna lärjungar till Jesus och att hjälpa människor att växa i sin kristna tro. Det kan också tilläggas att den strida strömmen av nya

MARLENE W ANTONSON

administrativa krav från nationell nivå tar tid och kraft i anspråk, i synnerhet då vi allt som oftast förväntas följa samma mallar som ett storpastorat. Trots att församlingens ekonomi får betecknas som god är det självklart så att fyra medeltida kyrkor inte kommer utan kostnader.

FÖLJ MED OCH SE PORTALEN • NUMMER 3 2026

o r t h c o t k a m Folkkyrka rymmer tankar om

Begreppet folkkyrka kan förstås på olika sätt. Fredrik Santell reder ut hur begreppet använts om, och av, Svenska kyrkan mot bakgrund av föreställningar om statskyrka, samhällsreligion och politisk makt. I SAMTAL OM Svenska kyrkan används be-

Bakom orden Fredrik Santell, är teologie doktor, komminister i Täby församling och tidigare biskopsadjunkt i Strängnäs stift. Texten är hämtad från En stilla susning. Svenska kyrkan i minoritetsblivandets tid. Rapport 4 från SSKT:s projekt Folkkyrka i minoritet. En sammanfattning av Svenska kyrkan som folkkyrka mot bakgrund av föreställningar om statskyrka, samhällsreligion och politisk makt i Thidevall, Sven (red.): Allt har sin tid. Folkkyrka under omvandling. Artos 2024, sid. 52ff.

grepp som folkkyrka, statskyrka och samhällsreligion. Det är begrepp som kan låta självklara, men som har en intressant och mångtydig historia. Statskyrka användes från mitten av 1800-talet för att beskriva hur kyrka och stat var två sidor av samma mynt, där kyrkan gav religionen den form som staten behövde. Den kyrkosynen ligger nära begreppet samhällsreligion, som kan knytas till upplysningsfilosofen Rousseau. Den politiska makten har genom historien sökt religiöst stöd. För Rousseau var Romarrikets kejsarkult ett lysande exempel på en god samhällsreligion. Statskyrkan i Sverige fungerade länge som den religion som band samman riket. Med en tilltagande sekulariseringsretorik och praktisk religiös mångfald började kyrkans samhällsbärande roll sakta att luckras upp. Folkkyrka som begrepp kom in i Svenska kyrkan från Danmark på 1870-talet och senare mer teologiskt renodlat från Tyskland.

Redan under 1880-talet framträdde flera svenska biskopar som folkkyrkoteologer. Visbybiskopen von Schéele beskrev folkkyrkan som en förmån för hela samhället, medan Strängnäsbiskopen Ullman betonade folkkyrkan som motsats till frikyrkliga föreningsmenigheter. Den så kallade församlingsrörelsen arbetade kring sekelskiftet 1900 församlingsinriktat med folkkyrkotanken. För författaren Victor Rydberg var folkkyrkan något som skulle växa fram ur folkets breda lager, inte uppifrån genom statens påbud. Hovrättsrådet K. J. Ekman definierade däremot statskyrka som den kyrka staten ville bygga sin lagstiftning och moral på, och folkkyrka som den kyrka som omfattades av folkflertalet och som staten stödde. Rydbergs demokratiska och Ekmans juridiska folkkyrkobegrepp visar hur olika begreppet folkkyrka har använts. MED INSPIRATION FRÅN församlingsrörelsen

inrättades Svenska kyrkans diakonistyrelse 1910. Styrelsen fick en dubbel uppgift: dels

FÖLJ MED OCH SE PORTALEN • NUMMER 3 2026

församlingsvård (gudstjänst, undervisning, själavård), dels bredare socialetiska initiativ. Denna dubbla inriktning skapade en spänning. Skulle kyrkan främst inrikta sig på att bygga församlingsgemenskaper utifrån sina egna premisser, eller skulle kyrkan främst vända sig utåt och lyssna in förväntningarna i samhället? Annorlunda uttryckt: var folket i folkkyrkan ett gudsfolk eller ett etniskt svenskt folk? Denna spänning aktualiserade förhållandet mellan Svenska kyrkan och den politiska makten. Högern var ända sedan 1800-talet varma statskyrkoanhängare; liberaler och socialdemokrater var till en början starkt kritiska till statskyrkan. Men under 1920– och 30-talen närmade sig även socialdemokraterna ett traditionellt statskyrkligt synsätt. Det var folkets intressen, uttryckta genom de politiska partierna, som skulle styra Svenska kyrkan. Det är ett sätt att tänka folkkyrka på som – genom de politiska partiernas dominans i de beslutande organen – lever kvar även efter det att relationen kyrka–stat förändrades 2000. Folkkyrkotanken hos den så kallade ungkyrkorörelsen utgick från parollen ”Sveriges folk – ett Guds folk”. Sveriges folk kunde inte längre självklart kallas ett kristet folk. Därför behövde det på nytt bjudas in till sitt andliga hem – folkkyrkan. Parollen var dock redan i svang i breda lager bland Svenska kyrkans lekfolk och präster, liksom i rikets styrelse. Folkkyrkoväckelsen bland uppsalastudenter vid 1900-talets början kunde därför anknyta till väletablerade tankar, som kanske lite väl ensidigt förknippats med Västeråsbiskopen Einar Billing och hans religiöst motiverade folkkyrkotanke. Den gick ut på att folkkyrkan hade ett budskap om Guds förekommande nåd till folket.

OLIKA SÄTT ATT se på begreppet folkkyrka har

förblivit vanliga i kyrko- och samhällsdebatten. Ett par ofta använda varianter av begreppet ”folkkyrka” är dels den politiska förståelsen av ”folkkyrka” i traditionell statskyrklig anda, dels folkkyrkoväckelsens förståelse med

”

Folkkyrkobegreppet kan användas på olika sätt, med skiftande uppfattningar om vad som är ett folk och vad en kyrka bör vara.

evangeliets erbjudande i centrum. I bägge fallen klingar tanken på samhällsreligion med. I den mer politiska förståelsen av folkkyrka ses Svenska kyrkan som ett verktyg för folkets religiösa behov. I folkkyrkoväckelsens förståelse av folkkyrka fanns ambitionen att återskapa den kristna kyrkans samhällsbärande roll utifrån kyrkans budskap. Folkkyrkobegreppet kan alltså användas på högst olika sätt, med skiftande uppfattningar om vad som är ett folk och vad en kyrka bör vara i relation till detta folk. Idag utgör denna folkkyrka en minoritet av svenska folket. Frågan är vad det innebär för dess självbild. Kan den fortfarande ses som bärare av ett samhällsreligiöst uppdrag, med uppmärksamheten vänd mot samhällets förväntningar? Vad händer i så fall med budskapet? Eller är betoningen på en kyrka med ett budskap till hela folket mer bärkraftig? Vad händer i så fall med den samhällsbärande funktionen?

NYTT FRÅN VÄNSTIFTEN PORTALEN • NUMMER 3 2026

En pilgrimsfärd på två hjul I juni fick Strängnäs stift besök av prästen Paul Holley, kyrkoherde i Bodmins pastorat i vårt anglikanska vänstift The Diocese of Truro (Cornwall). Under tre månader reste han genom norra Europa – på cykel. Portalen fick en pratstund om resan och om Bodmins pastorats arbete i och för sin bygd.

The Five Marks of Mission TELL – Proclaim the Good News of the Kingdom. TEACH – Teach, baptise and nurture new believers. TEND – Respond to human need by loving service. TRANSFORM – Transform unjust structures of society, challenge violence of every kind and pursue peace and reconciliation. TREASURE – Strive to safeguard the integrity of creation, and to sustain and renew the life of the earth.

Varför valde du att cykla genom Europa? – Jag älskar att cykla, och den här resan genom England, Frankrike, Schweiz, Tyskland och Sverige har givit mig möjlighet att besöka vänner längs vägen, vänner som också är kollegor. Utifrån samtalen med dem har jag kunnat reflektera över mitt eget kall och mitt arbete i min nuvarande tjänst. Den långa och långsamma resan har också givit mig massor av tid att tänka. – Den reflektionstid jag fått under cyklingen har varit mer betydelsefull än jag trodde. Resan har visat sig bli en modern pilgrimsfärd på cykel. Jag är nöjd med upplevelsen och tacksam över att hittills ha kunnat genomföra resan. Att cykla är perfekt. Du lastar din cykel, du har allt du behöver med dig och du har vägens frihet. Jag har sett så vackra landskap och när man reser på små väg-

Läs mer på: https://www.anglicancommunion.org/five-marks-ofmission

Att cykla genom Europa gav Paul Holley tid för både reflektion och möten med människor. På grund av cykelstrul fick han dock lämna cykeln i Tyskland och ta tåg till Strängnäs.

FOTO: MARLENE W ANTONSON

ar får man se saker man inte förväntade sig från början. Till exempel har jag kommit nära det gamla klostret Cluny, och på ett annat ställe såg jag en enorm hästkapplöpningsgård. Jag har cyklat längs en del av Iron Curtain Trail, och där finns flera minnesmärken över en annan, gången tid. Med den i åtanke är man glad över att kunna korsa Europas öppna gränser.

Under sitt besök i Strängnäs stift fick Paul Holley, kyrkoherde i Bodmins pastorat tillfälle att predika på en lunchmässa i Strängnäs domkyrka.

PAUL HAR TILL största delen färdats

ensam, men har haft sällskap under delar av resan. Han har träffat flera människor längs vägen, med intressanta historier att berätta. Vad innebär "The Bodmin Way", som är ett speciellt arbetssätt i ditt pastorat? – Det är vårt sätt att svara upp på Church of Englands missionstanke som är sammanfattad i "The Five Marks of

Mission" (se faktaruta). Vårt pastorat befinner sig i ett utsatt samhälle med begränsade resurser. Vi har byggt ett socialt företag för att upprätthålla det uppdraget. Vi har ett helhetsperspektiv, vi ser inte bara till människors religiösa och andliga behov utan vi uppmuntrar också hälsa och välbefinnande på flera sätt. Detta gör vi på uppdrag av NHS (National Health Service – den statliga sjukvården i England) och andra offentliga organ. TILL NAMNET "The Bodmin Way" är den 22 miles långa pilgrimsled som går mellan de olika kyrkorna i Bodmins pastorat. Den relaterar till alla fem församlingarna och därför blir detta speciella arbetssätt och inriktning en fråga för hela pastoratet. Om du är intresserad av att veta mer, besök www.bodminway.org. URSPRUNGET

MAGDALENA ÖHRLING

SAGT VID KYRKKAFFET PORTALEN • NUMMER 3 2026

Vinterljus i Strängnäs MED START 1 november finns ljuskonst och stämningsskapan-

Jesus relevans i vår tid – tolkat genom två konstnärsskap MATS HERMANSSON, präst,

författare och konstnär, visar egna presenningsikoner samt ikoner av den filippinska konstnären Emanuel Garibay på Stjärnholm. Mats Hermansson, uppvuxen i Örebro och prästvigd för Strängnäs stift, har målat presenningsikoner i 30 år. – Jag målar inte ikoner. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas

skara. Däremot är jag sedan ungdomen fascinerad av ikonmåleriet. Mina bilder är en återbruksdemonstration. De är målade på gamla presenningar som jag tiggt till mej från regementen, bönder och åkerier. De är lagade och lappade – ett fint hantverk, har Mats tidigare sagt om sitt måleri. Tisdag 10/11 kl. 17–20.30. Efter föredraget är det Taizémässa för den som vill och soppa (anmäl att du vill ha soppa senast 5/11 till: henrik. rudsater@svenskakyrkan.se).

Året är 1975. Svenska kyrkan har öppnat prästämbetet för kvinnor, men beslutet är långt ifrån självklart för alla. I Strängnäs stift ställs biskop Åke Kastlund inför sitt ämbetes mest utmanande uppgift: att prästviga stiftets första kvinnor.

I BOKEN En prästvigning och dess Motståndet finns inom prästerskapet och frågan rymmer både teologiska övertygelser, personliga konflikter och en kyrka i förändring. Hur skulle en prästvigning kunna genomföras när alla inte ville delta? Förhandlingar ledde till att män och kvinnor fick vigas var för sig.

EN PRÄSTVIGNING OCH DESS PRELUDIUM

Historien om första kvinnoprästvigningen på pränt

preludium skildrar teol dr Helena Inghammar den första prästvigningen av kvinnor i Strängnäs stift 1975. Boken bygger på arkivmateEN PRÄSTVIGNING rial och lokaltidningarnas rapporOCH DESS PRELUDIUM OM DEN FÖRSTA PRÄSTVIGNINGEN AV KVINNOR I STRÄNGNÄS STIFT tering. Hur var mediebevakningen? Vilka ecklesiologiska frågor präglade debatten? Hur förhöll sig biskop Åke Kastlund till prästfalangerna? Boken vill underlätta för yngre generationer och alla som vill fördjupa sig i en del av historien som inte är alltför avlägsen. Boken ges ut av Strängnäs stiftshistoriska sällskap i samarbete med Strängnäs stift. En prästvigning och dess preludium är berättelsen om ett avgörande ögonblick i Svenska kyrkans moderna historia. Men också om hur förändring faktiskt går till, när kyrkan står inför en ny tid. Helena Inghammar, f. 1971, teol. dr, stiftadjunkt i teologi, disputerade 2006 på avhandlingen Från moderhuset till domkyrkan. Upptagning, invigning och vigning av diakoner och diakonissor i Svenska kyrkan 1855–1999 (2005).

HELENA INGHAMMAR

Gardell till bibelfördjupning UNDER BIBELDAGARNA på

stiftsgården Stjärnholm 15-16/1 berättar författaren Jonas Gardell om sin relation till Bibeln. Svenska bibelsällskapet berättar om översättningsarbetet, teater-

gruppen Adlib ger pjäsen I döden finns inga sandkorn. För den som vill djupdyka i NT 2026. Anmälan senast 15/12.

de belysning på olika platser i Strängnäs stadskärna. Som en del av Vinterljus fyller konstnären Anna Berglind kyrkorummet i Strängnäs domkyrka med ljusinstallationer i utställningen FRID-LYS. Många av domkyrkans små nischer lyses upp av lithofaner och ljusprojektioner och på en av väggarna visas videoverket Fjärilseffekten för att symbolisera hur något tillsynes marginellt kan få omfattande efterverkningar.

Altarblommor utifrån teologi och hönsnät GENOM BOKEN Altarblom-

mor – arrangera och odla för hela året (Argument förlag) vill trägårdmästaren Rebecca Malmsköld komma ifrån miljöpåverkande importblommor och i stället inspirera till egen odling och att ta tillvara på det som finns i naturen. Rebecca undervisar på Helsjöns folkskola i en kurs som sammanför teologi, miljöpsykologi och odling. I hennes tappning kan altar-

blommor vara en enkel vitsippsbukett eller det mest färgsprakande blomsterarrangemanget. Det som växer nära – grenar, blad, torkade växter och säsongens blommor – blir bärare av kyrkoårets teman i denna bok som ger såväl inspiration som handfasta tips och råd. Det visuella uttrycket i kampanjen Samhällsnytta hämtar inspiration från kyrkomålningar och fresker. Tavlorna är målade av Johan Frid.

Män, 30-64 år, målgrupp för ny kampanj GENOM DEN nationella kampanjen Samhällsnytta vill Svenska

kyrkan synliggöra den roll kyrkan spelar i människors vardag och lyfta fram det diakonala arbetet. Den primära målgruppen är män utan eftergymnasial utbildning och med en svag relation till Svenska kyrkan. Vardagliga situationer skildras som moderna motiv i traditionella kyrkomålningar, och på så vis vill kampanjen uppmärksamma det lokala, sociala arbetet. Kampanjen är en del av Svenska kyrkans långsiktiga arbete för att öka verksamhetens synlighet och förtroende. Den syns i sociala medier, på TV och andra skärmar under v. 39-41.

SÅ FUNKAR DET PORTALEN • NUMMER 3 2026

Psalmsång och nattmangling på kyrkomötet Institutionssjälavårdens förutsättningar, äktenskapssyn, organisters undervisningstid, biologisk mångfald. Det är några frågor som behandlas när kyrkomötet som vi nu känner det, samlas för 43:e gången.

KYRKOMÖTET KAN LIKNAS vid Sveriges riks-

dag. Ledamöterna representerar olika nomineringsgrupper och väljs i direkta val av Svenska kyrkans medlemmar. När kyrkomötet inrättades 1868 var Svenska kyrkan en statskyrka och viktiga beslut i och för kyrkan skulle bejakas av kyrkomötet innan riksdagen fattade beslut. Ledamöter var präster och lekmän i en fastställd fördelning. 1983 samlades ett reformerat kyrkomöte med 251 ledamöter utan någon indelning i präster eller lekmän. Efter kyrkans skiljande från staten hölls 2001 det första direkta valet då kyrkans medlemmar kunde rösta på ledamöter till kyrkomötet. Ledamöterna väljer kyrkostyrelse (motsvarande regeringen) där ärkebiskopen är självskriven ordförande, med biskop Johan Dalman som hans ersättare. Kyrkostyrelsen har huvudansvar för Svenska kyrkans verksamhet mellan kyrkomötena. Biskoparna är inte ledamöter i kyrkomötet, men är skyldiga att närvara. De deltar i överläggningar, har motionsrätt och yttranderätt men saknar rösträtt. KYRKOMÖTET BESLUTAR I frågor som hand-

lar om kyrkoordningen, som knyter samman teologi och juridik och andra frågor som har betydelse för hela Svenska kyrkan: kyrkohandboken och psalmboken, den kyrkliga organisationen, tillhörigheten till Svenska kyrkan samt om kyrkans vigningstjänst, hur församlingarna, stiften samt organen på den nationella nivån ska fullgöra sina uppgifter. Kyrkomötet får inte besluta om sådana frågor som det är en församlings eller stifts uppgift att besluta i. Kyrkomötet beslutar om motioner, förslag från ledamöter eller biskoparna, skrivelser, förslag från kyrkostyrelsen, utskottsinitiativ. MARLENE W ANTONSON

Här hittar du alla förslagen Kyrkomötet 2026 ska behandla 89 motioner och 5 skrivelser. Läs mer på https://www. svenskakyrkan.se/ kyrkomotet/kyrkomotet-2026. I ett digitalt sakregister på kyrkomötets webbplats går det att söka i ärenden från och med 1997.

Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta demokratiska instans, inr 2029.

De har uppdrag för Nu loggar tre stiftsmedarbetare ut från kansliet och in på kyrkomötet för olika uppdrag. FREDRIK SELANDER, specialist och jurist på

Strängnäs stift, är en av två handläggare i Tillsyns- och uppdragsutskottet. Fokus är på den juridiska aspekten av Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära: om kyrkotillhörighet, kyrkliga uppdrag, handlingar och register samt om tillsyn och överklagande. – Det kan bli en del nattmangling under session 1. När sammanträdet slutar vid 21:00 skriver vi handläggare förslag till betänkande med argumentation och förslag till beslut. – Det är långa dagar och skärpt fokus på kyrkomötet, det kräver mycket psalmsång mellan varven för att aktivera kroppen… LOTTA LIND, stiftsjurist, är en av nio ledamöter i

Kyrkorättsnämnden som yttrar sig över ändringar i kyrkoordningen och andra bestämmelser, för att säkerställa att förslagen uppfyller sina syften och inte vållar problem vid tillämpningen. – Det är ett intressant uppdrag som jag innehar för tredje mandatperioden. Vi ska inte bedöma innehållet i sak, utan begriplighet och

SÅ FUNKAR DET

FOTO: JOHANNES FRANDSEN/IKON FOTO: MAGNUS ARONSON/IKON

Kyrkomötet steg för steg

ättades 1864. I dagarna sammanträder det nya kyrkomötet för mandatperioden 2026-

kyrkomötet

Mellan sessionerna Ledamöterna läser in sig och nomineringsgrupperna förbereder sina ståndpunkter. Session 2 15-18 november. Kyrkomötet träffas i Uppsala Konsert & Kongress för att debattera och fatta beslut. Ärendena debatteras i regel en dag och beslut fattas som första punkt nästa dag. Det finns ingen sluttid utan den kan pågå fram på småtimmarna. Kyrkomötet beslutar varje år om debattregler. Omröstning sker främst genom acklamation, ja- eller nejrop från deltagarna, i andra hand med röstkort och till sist kan rösträkning begäras. Förhandlingarna går att följa i separat rum och på webben.

HELENA INGHAMMAR, stiftsadjunkt och teolo-

gie doktor, är ny ledamot i Läronämnden, som består av alla biskopar och åtta övriga ledamöter som utses av kyrkomötet. – Det är ett stort ansvar att sitta i Läronämnden och jag är glad över att kyrkomötet gav mig det förtroendet, säger Helena Inghammar. Läronämnden yttrar sig bland annat om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, kyrkans böcker, bestämmelser om gudstjänster, sakrament och bestämmelser om kyrkans vigningstjänst. Yttrandena publiceras på kyrkomötets hemsida.

Inför session 1 Inkomna motioner och skrivelser bereds av utskottssekreterare i respektive utskott (Gudstjänst-, Organisations-, Tillsyns- och uppdrags-, Ekonomi-, Ekumenik-, Kyrkolivs-, Samhälls- och kultur- och Förvaltarskapsutskottet) genom en bakgrundsbeskrivning: vad som tidigare sagts och beslutats i frågan och hur förslaget förhåller sig till KO. Lämnas i god tid inför session 1 så att ledamöterna hinner läsa in sig på ärendena. Även Läronämnden, Kyrkorättsnämnden och Svenska Kyrkans Unga har möjlighet att yttra sig över motioner och skrivelser. Session 1 29 september-2 oktober. Ledamöter och biskopar möts i sina utskott för att diskutera och skriva fram motiveringar till beslut. Arbetet sker bakom lykta dörrar i Universitetshuset i Uppsala.

tydlighet i texten utifrån kyrkorättsliga perspektiv. Här bidrar vi med olika kompetenser i nämnden: domarledamöter i domkapitel, stiftsjurist, biskop och lekmän. Jag har ett stort intresse för svenska språket och här får jag kombinera det med den juridiska granskningen och göra texten så tydlig som möjligt. Det känns meningsfullt. Nämnden sammanträder en heldag i början av sommaren och en i slutet av augusti. Under själva kyrkomötet är de tillgängliga om till exempel ett utskott önskar ett förtydligande.

Fredrik Selander, Lotta Lind och Helena Inghammar. FOTO: LINN FORSDAHL

FOTO: MAGNUS ARONSON/IKON

PORTALEN • NUMMER 3 2026

Alla motioner behandlas, en del blir till ett uppdrag åt kyrkostyrelsen att utreda eller verkställa. Skrivelserna får oftast bifall.

NYFIKEN PÅ PORTALEN • NUMMER 3 2026

Ung i världsvida kyrkan

Daga Göransson

Sista ansökningsdag för 2027 års utbyte är 15 mars.

Ålder: 20 år Bor: Nyköping, fast just nu i Filippinerna, 950 mil bort. Aktuell: deltar i utbytet Ung i världsvida kyrkan.

Vill ni ha besök av Daga Göranssons under våren, kontakta Anne Falk, kontaktperson för det internationella arbetet, anne.falk@svenskakyrkan.se.

Hon är Strängnäs stifts utbytesstipendiat Nyligen åkte Nyköpingsbon Daga Göransson till Filippinerna som Strängnäs utbytesstipendiat. Under tre månader ska hon tillsammans med fyra andra svenska ungdomar dela vardag, tro och liv med vår systerkyrka Iglesia Filipina independiente.

Hur ser ditt engagemang i kyrkan ut? – Jag har jobbat som Ung ledare i Nyköping sedan konfirmationen vilket har varit så roligt och givande. Som konfirmand fick jag möjlighet att resa till Tanzania, en resa som gav mersmak. Genom mitt engagemang i kyrkan har jag också kommit i kontakt mer med Act Svenska kyrkan och jag har varit med på några träffar och insamlingsaktiviteter i min hemförsamling. S ARONS

/ IK

Hur har du förberett dig inför utbytet? – Jag har varit på en förberedelse-

Uppsala, men också genom att se på filippinsk film och plugga språket.

GNU MA

Om dina vänner fick beskriva dig med tre ord, vilka skulle de använda? – Energisk, generös och omhuldande, som en teddybjörn.

FO kurs med alla andra utbytesdeltagare i

: TO

Vem är egentligen Daga Göransson? – Jag är en kreativ, språk- och kulturintresserad 20 åring från Nyköpings församling som nyss tagit studenten. Jag gillar film, att skapa och att lösa korsord men har också alltid funderat mycket på rättvisefrågor och känt ett starkt engagemang för klimatet. – Just nu ser jag fram emot att åka till Filippinerna för jag älskar att möta och lära känna nya människor!

Varför sökte du till Ung i den världsvida kyrkan? – Jag hörde förra utbytesdeltagaren Jennifer berätta om sin resa och tyckte att det lät så roligt och spännande! Sen har jag blivit peppad och uppmuntrad av församlingsledare och vänner vilket har betytt jättemycket! Jag tänker att utbytet är en möjlighet för mig att utvecklas som person och i min tro, men

också ett tillfälle för min församling och för andra unga, både här hemma och i Filippinerna, att genom mig få erfarenheter av den världsvida kyrkan. Vad förväntar du dig av utbytet? – Jag vet ju nästan inget om vad som kommer hända väl på plats, men jag hoppas få uppleva vardag och tro som jag inte är van vid och ta del av en ny kultur, nytt språk och lära om historia. Om du bara fick ta med en sak på resan, vad skulle det vara? – En bok. Nått som räcker länge. Kanske… Dostojevskij eller Bibeln. Har du någon bild av vad du kommer göra när du kommer hem? – Jag kommer kanske plugga kurser på universitetet, men framför allt kommer jag ägna mig åt mitt hemkomstuppdrag under våren. Jag ser väldigt mycket fram emot att resa runt i stiftet och träffa församlingar och berätta om min resa! ANNE FALK

FOTO: MAGNUS ARONSON

Utbytesprogrammet innebär att följa någon av Svenska kyrkans systerkyrkor i den världsvida kyrkan under tre månader. För att söka till utbytesprogrammet via Strängnäs stift ska man vara engagerad i sin hemförsamling på ett eller annat sätt, ha intresse för internationella frågor och vara mellan 18 och 30 år. Läs mer på www.svenskakyrkan. se/strangnasstift/ung-i-denvarldsvida-kyrkan.

KALENDERN PORTALEN • NUMMER 4 2024

Källan 37 Som medarbetare i Svenska kyrkan omfattas du av dess uppdrag, tro och liv. Denna kurs ger dig fördjupade kunskaper om kyrkan, dess uppgift och mål. Du får möjlighet att växa och mogna som människa samt lära känna andra medarbetare i Strängnäs stift. Kursens datum: 16-18/3, 18-20/5, 21-23/9 och 16-18/11. Målgrupp: Anställda i Svenska kyrkan utan kyrklig profilutbildning. Anmälan: Senast 16/10.

Oktober 13/10 Nätverksdag för begravningsverksamheten Kris- och krigsberedskap, frågan kring dödsfall och gravsättning. Nyköping. Anmälan senast 6/10. 20/10 Stiftsintro för nyanställda i församling Vad är skillnaden mellan ett stift och en församling? Halvdag om Strängnäs stift och domkyrkan. Anmälan senast 8/10. 21/10 Hat, hot och hopp – om att hitta ljuset i mörka diskussioner Charlotte Frycklund föreläser om att sprida hopp utifrån människans okränkbara värde, skapad till Guds avbild. Nätverket för HBTQ+ i Strängnäs stift möts innan föreläsningen. Nyköping. Anmälan senast 14/10, ingen kostnad. 24/10 Internationella rådets inspirationsdag För alla engagerade och intresserade av Act Svenska kyrkan och internationella frågor. Örebro. Anmälan senast 12/10.

November 3/11 och 9/11 Ideellt rådslag och ACT-inspiration Arbete med ideella och ACT. 3/11 i Katrineholm och 9/11 i Örebro. Anmälan senast 1/10. 9-10/11 Reflektionsdygn för medarbetare inom sjukhuskyrkan Reflektion kring uppdraget. Föreläsning om sorg vid missfall och avbrytande av graviditet och "Tankeverkstad: Från erfarenhet till rit". Stiftsgården Stjärnholm. Anmälan senast 1/10.

13-15/11 Läger för små konfirmandgrupper För församlingar med få konfirmander och låg personalbemanning. Stiftsgården Stjärnholm. Anmälan senast 12/10.

19/11 Strängnäs stiftsnätverk för dataskyddsfrågor (GDPR) Erfarenhetsutbyte i GDPR-relaterade frågor, som är nödvändiga för att efterleva dataskyddsförordningen.

14/11 Ideellt forums idédag I år sänds idédagen digitalt från en studio och deltagarna samlas lokalt. Strängnäs stiftskansli. Anmälan senast 11/10.

Teologiska bordssamtal 22/10: "Spänning och samförstånd. Biskopsvigningar 1914-2024 ur ekumeniskt perspektiv". Docent Klas Hansson. 24/11: "En spricka i det nordiska samarbetet – om nordisk diakoni under andra världskriget". Elisabeth Christiansson Drake. Ingen anmälan, bara att logga in.

16-17/11 Grundkurs i Kbok Regelverk och praktisk hantering. Ger behörighet som certifierad handläggare i Kbok. Stiftsgården Stjärnholm. Info om anmälan kommer på hemsidan. 30/11 Att bereda ärenden och pröva barnets bästa i linje med kyrkoordningen Stöd i att utveckla arbetet med ärendehantering, protokoll och barnkonsekvensanalyser. Strängnäs stiftskansli. Anmälan senast 19/10.

Digitala träffar 20/10 Kvällswebbinarium om barnkonsekvensanalys och barnets perspektiv Föreläsning av Sara Backman Prytz, församlingar delar erfarenheter av arbete med barnkonsekvensanalyser. Anmälan senast 12/10. 12/11 Digitalt nätverk för beredskapsfrågor Beredskapsfrågor såsom beredskapsplaner, risk- och sårbarhetsanalyser och krigsplaceringar diskuteras. För kyrkoherdar och handläggare i beredskapsfrågor.

Mary Mitt Ett tillfälle för dig som handleder någon i arbetsträning att dela erfarenheter och bolla frågor med kollegor. Öppet samtalsforum. 2/10, 13/11, 4/12. Prova på Widgit/bildstöd Tillsammans utforskar vi hur bildstöd kan användas i församlingens liv och verksamheter. Ingen anmälan! 16/10 och 18/12. Fokus konfirmand: 45 minuter om Samtal om viktiga frågor som rör konfirmandarbetet, exempelvis etiska riktlinjer och inkludering. Ingen anmälan, bara att logga in. 1/10 och 10/11 kl. 12. Digitala diakonisamtal Öppet diakonisamtal där du kan lyssna, delta och ställa frågor om du vill. För den som jobbar med, eller är intresserad av diakonifrågor. 7/10, 12/11 och 8/12. Predikoförberedelser i advent Prestigelösa, gemensamma samtal om adventssöndagarnas bibeltexter. Häng med från din plats i stiftet. Fyra träffar, med start 24/11. Anmälan senast 9/11.

Information om alla kurser och anmälningslänkar hittar du här: www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/utbildning.

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Först och sist

på plan

NÅGON GÅNG I år passerar Svens-

ka kyrkan ett streck som kommer att kallas historiskt: färre än hälften av svenskarna är medlemmar. För första gången på femhundra år. Rubrikerna skriver sig själva. Siffran ska tas på allvar. Den säger något om vanor som inte längre ärvs, om ett samband mellan kyrka och folk som inte kan tas för givet. Den förtjänar eftertanke, inte bortförklaringar. Men den ska inte förleda oss. För frågan om vem som bär Sveriges andliga liv avgörs inte i ett medlemsregister. Vi är fortfarande förste man på plan. Vi har varit här längst, och vi hänger kvar. Där andra kommer med projekt kommer vi med kontinuitet, med lojalitet mot bygden och djupa rötter i den. Inte sällan förvaltar vi hela bygdens varumärke. Sudda ut Fors kyrka och Eskilstunas historia tycks börja på 1800-talet. Plocka bort domkyrkan och Strängnäs största utropstecken är borta. Ta bort Nikolai och Örebros reformationshistoria försvinner. VI GÖR DET inte bara i tegel och

takspån, utan i människor. Ställ en präst eller diakon inför en folksamling, och knappast någon undrar vad hon eller han står för. Hör av dig till en myndighet med Svenska kyrkan som avsändare, och ingen behöver fråga om organisationen är seriös. Det är ett förtroendekapital som inte går att köpa, och i en tid full av tvivelaktiga avsändare är det värt mer, inte mindre. Det ger oss en möjlighet mycket få andra har: att samla människor som annars aldrig skulle samlas, och få dem att tala med varandra. Vi tänker torg

snarare än borg. Vi ber inte om medlemskort i dörren. Och hur var det det började? Med en majoritet? Tolv lärjungar. ETT PROBLEM FINNS dock, och jag mö-

ter det alldeles för ofta. Hemmablindheten. Myndigheter och organisationer ser de vackra byggnaderna, men inte kraften innanför väggarna. Man är inte emot kyrkan men man ser den inte för vad den är. Därför duger det inte att luta sig mot historien. Minnet är kort. Personal byts ut, kontaktvägar organiseras bort och förutsättningar ändras. Vi må vara tusen år gamla med ett tvåtusenårigt budskap, men vi verkar i färskvarubranschen. Varje medarbetare och förtroendevald behöver se sig som ambassadör: i kommunen, i skolan, i föreningslivet, i facket och näringslivet, i hembygdsföreningen och jaktlaget, i musiklivet. För uppdraget är inte att förvalta ett arv. Sverige är rikt, och samtidigt märkt av ensamhet, rotlöshet och meningsbrist. Det är ett land fullt av hjärtats frågor, och vi är kallade att vara platsen där de tas på allvar. Inte med enkla svar. Med närvaro, med gemenskap, med trons oändligt djupa resurser. NATHAN SÖDERBLOM LÄR ha sagt att

kyrkan lever så länge människor söker mening, försoning och hopp. De söker fortfarande. Så länge vi vet det, och beter oss därefter, är vi ingen minoritet. Då är vi det goda livets främsta stöttepelare. BISKOP JOHAN DALMAN

Tryckt på FSC-certifierat papper.