Skip to main content

Skogsnära #1 2022

Page 1

# 1 | 2022

Magasin för skogsägare

14 temasidor /

Generationsskifte

Systrarna som tog över skogen tillsammans 6 tips för den som blivit med skog Vem sjunger så vackert i din skog? Så känner du igen fåglarna Planteringsdags! – Tipsen som förenklar arbetet Het marknad för skum från skogen

” Vi drivs av ett hållbarhetstänk” Skogsägaren och läkaren Robert Liljeson skapar hållbara och smarta lösningar på gården

Från Stora Enso


Foto Lasse Arvidson

ledare

Vilken skog vill du ge till dina barn? Till en början blev jag faktiskt en aning ställd när jag för en tid sedan fick frågan. Jag har ägt min fastighet i några år nu och håller som bäst på att forma mitt sätt att sköta om den. Men frågan är ju helt rimlig. Jag är en del av ett sammanhang som startade för hundra­ tals år sedan och som fortsätter minst lika långt framåt. Tankarna går förstås igång. När eller om barnen en dag vill ta vid efter mig så kan jag, med mina beslut och handlingar idag påverka hur fastigheten ser ut när den dagen kommer. Så vad vill jag ge? Jag vill såklart att de ska få tillgång till en mängd värden i skogen, åkrarna och byggnaderna som fastigheten består av. Jag vill ge skogar som sjuder av liv, skogar att trivas i och njuta av, skogar med god tillväxt och avkastning. Sen vill jag ge handlingsfrihet. Jag vill ge möjlig­ heten till egna val, utefter deras situation och ambi­ tioner. Jag vill sköta skogen till friska, växtliga och robusta bestånd med de bästa förutsättningarna att stå emot blötsnö, höststormar och skadeinsekter. Jag vill ge blandade löv- och granskogar som trivs i de bördiga bergssluttningarna och skogar med mer tall på de magrare markerna högre upp. Allt från spirande plantor till ståtliga långa träd. De beslut jag fattar kommer att ge något till dem som nån gång tar över stafettpinnen. Om jag är aktiv i mina beslut så kommer barnen också få chans att

Skogsnära ges ut av Stora Enso Skog Redaktör Sanna Casson Produktion Confetti Tryck PunaMusta Omslagsfoto Lasse Arvidson Papper UPM Finesse gloss 200g i omslag och Galerie Fine Silk 100 g i inlagan Prenumerationsärenden ulrika.eriksson@storaenso.com Stora Enso Skog 791 80 Falun Telefon 01046 400 00 Hemsida www.storaenso.com/skog ISSN 2003-2110 Ansvarig utgivare Ulrika Eriksson

välja, och kanske slippa att stå inför situationer som de inte kan påverka. Allt det här kan man fundera kring både ett och två varv. Låt mig nu ställa samma fråga till dig. Vilken skog vill du ge till dem som kommer efter dig?

Ulrika Eriksson Ansvarig utgivare och marknadskommunikatör


Foto Lasse Arvidson

38

Foto Lasse Arvidson

7 Det våras för fåglarna 10 Tipsen som förenklar planteringen 12 Ny pilotfabrik för klimatsmart skum från skogen 15 Skogsägaren som byter läkarrocken till blåstället varje kväll 38 På säkerhetsövning i skogen 44 Så bedöms naturvärden i din skog 46 Debbie älskar att köra timmertransporter

10

Foto Lasse Arvidson

7

Foto Lasse Arvidson

innehåll

23–36 Tema / Generationsskifte Systrarnas bästa tips till den som står inför ett generationsskifte.

1 | 22 Skogsnära

3


Plastfri prisbelönt paddelförpackning!

Foto Uppsala universitet

Foto Stora Enso

notiser

Outdoorföretaget Melker of Sweden har utveck­ lat en förpackning för sin nya paddel med hjälp av Stora Ensos designteam. De skippade bubbel­ plasten och tejpen och ersatte förpackningen med ett miljövänligt alternativ. Melker of Sweden var också intresserade av återanvändning. Resultatet blev en wellpapplåda som också kan användas som ett förvaringsställ för paddlarna och fästas på väggen. Stora Ensoteamet ansvarade för lådans design och funktionalitet, medan Melker of Sweden gjorde insidans tryck med fotografier från även­ tyrare ute med sina kajaker och korta texter om deras friluftsupplevelser. Designteamet tog också fram ytterligare en variant av paddelförpackning. Då testades det nya materialet Papira® by Stora Enso. Det är ett träfiberbaserat skummaterial som är biologiskt nedbrytbart, komposterbart och återvinningsbart. (Läs mer om det på sid 12.) I september 2021, vann förpackningen The Gold Award för ”mest enastående och innovativa förpackning” i German Packaging Award.

Visste du att tall och granfrö kan lagras upp till över 50 år utan större kvalitetsförsämring om det är rätt hanterat? Fröet ska vara så rent som möjligt för lagring och förvaras i en tät förpackning för att leva länge. Källa | Skogforsk

Nu ersätts plasten i salladsför­ packningar Stora Enso och Picadeli, Europas ledande företag inom take-away salladsbarer, lanserar förnybara lock i formpressad fiber som ersätter engångsplasten i salladsförpack­ ningar. Locken tillverkas av Pure­ Fiber™ och är helt fria från plast. De är dessutom återvinningsbara och biologiskt nedbrytbara. Innovatio­ nen kommer att bidra till att Picadeli kan minska sitt plastavfall med cirka 120 ton per år.

Källa | Stora Enso

Källor | Naturvårdsverket och LRF * när avverkningar räknas bort

4

Skogsnära 1 | 22

Källa | Stora Enso Foto Stora Enso

Varje år ger skogarna i Sverige ett nettoupptag * av koldioxid som motsvarar 75 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.


3D Elding Oscarson

Foto Stora Enso

Träd blir batterier

Bygget av spektakulär träbyggnad igång Byggnationen av Wisdome Stockholm, en vetenskaplig upplevelsearena, är nu igång. Byggnaden vid Tekniska museet i Stockholm som Skogsnära tidigare berättat om har en banbrytande design och blir ett landmärke för hållbart och klimatsmart byggande i trä. Wisdome Stockholm har designats som en spektakulär träbyggnad på 1 325 kvadratmeter med en unik välvd takkonstruktion. Inne i byggnaden finns en kupolformad domteater på 21,6 meter i diameter, som rymmer en 3D-biograf med en sfärisk skärm. Stora Enso levererar CLT (korslaminerat trä) och LVL (laminerat fanérvirke) till byggnaden, som kan ersätta traditionella byggmaterial som stål och betong.

Källa | Stora Enso

Källa | Stora Enso

Skadorna av granbarkborre fortsätter Under den varma och torra sommaren 2018 fick granbarkborren ett ordent­ ligt fäste och verkar inte vilja släppa taget. Skadorna är historiskt stora, visar en färsk inventering som Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har gjort. Under åren 1950–2017 drabbades totalt 10 miljoner kubikmeter i Sverige, men under bara de senaste fyra åren skadades 27 miljoner kubikmeter gran, alltså nästan tre gånger som mycket som under närmare 60 år. – Vanligtvis brukar angreppen klinga av efter tre till fyra år, men den minsk­ ningen ser vi inte nu. Vi räknar med stora skador även framåt, sa Kerstin Ström, projektledare för Stoppa borrarna, på ett seminarium arrangerat av Skogsindustrierna. Äldre granskog med hög virkesvolym och grova stammar, där stam­ marna utsätts för mycket sol har störst risk att bli angripna av granbark­ borren. Efter stormfällning är det extra stor risk för angrepp. Du som skogsägare kan hålla utkik efter angrepp nu när våren kommer. Se till att få bort vindfällen och om du har riskbestånd planera för avverkning. Källor | Skogsindustrierna och Stora Enso

Rekord!

Sveriges sågverk slog produktionsrekord under 2021, med 19 miljoner kubikmeter sågad vara. Källa | Skogsindustrierna

Foto Lasse Arvidson

Efterfrågan på batterier ökar stort i takt med att vi kör allt fler eldrivna bilar, bussar och cyklar. Syntetisk grafit, det fossilbaserade material som ofta används i dagens batterier, kan ersättas av lignin. Lignin, även kallat skogens naturliga klister, är en bipro­ dukt vid framställningen av cellulosa­ fiber och är en förnybar kolkälla. Stora Enso är Europas största producent av lignin, med en årlig produktionskapa­ citet på 50 000 ton. Pilotanläggningen för biobaserade kolmaterial ligger på Stora Ensos bruk i finska Sunila, där lignin har producerats i industriell skala sedan 2015. Nu tittar man på samarbe­ ten för att skala upp produktionen med målet att skapa en europeisk leverans­ kedja för litiumjonbatterier.

1 | 22 Skogsnära

5


Avverka mogen skog och få dubbel ränta.

Att erbjuda betalplan är inte unikt. Det unika i vår betalplan är att du får ränta på pengarna. Om du inte har behov av dina pengar direkt vid avverkning är en betalplan hos oss en trygg placering. Du kan se pengarna växa med bra ränta, samtidigt som du ger ny växtkraft till en ny generation ungskog – det ger dig dubbel tillväxt!

Tillfälligt erbjudande! Just nu kan du få upp till 4% i ränta på dina skogspengar. Teckna avverkningskontrakt under perioden 25 feb-31 augusti 2022 och du har möjlighet att innehålla likviden från avverkningen i en betalplan med extra förmånliga räntenivåer. Testa vårt räkneverktyg! Här kan du simulera utbetalningar över flera år och se hur dina skogspengar växer. Skanna koden för att komma till räkneverktyget.


Text Lasse Arvidson och Sanna Casson Foto Lasse Arvidson

Det våras för fåglarna

Våren är här och med den också solen, värmen och fågelkvittret. Men har du koll på vilka fåglar som bor i din skog eller som du hör på din tomt? Här är några spännande fakta om våra fåglar och några tips för nybörjaren.

1 | 22 Skogsnära

7


Foto Shutterstock

Sillgrisslan kan bli cirka 42 år och är äldst av de svenska fåglarna. Det är en ovanlig art i Sverige, eftersom den kräver branta klippor och är beroende av skarpsill. Den svartvita flugsnapparen skapar gärna ett bo för ungarna i en fågelholk.

50 miljoner fåglar i Sverige Det finns runt 245 olika fågelarter som häckar i Sve­ rige och totalt finns det över 50 miljoner fågelindivider i landet. Vem är det som sjunger så vackert? Bästa sättet att lära sig urskilja olika fågelarter är att börja där du bor. Ta en titt vid fågelbordet på vintern eller på gräsmattan på sommaren. Sätter du upp en fågelholk i ett träd kan du se vilken art som bygger bo i holken och även lära dig just den artens läte. Bästa boet Fågelholken kan placeras på husväggar och träd och behöver inte sitta särskilt högt. Två meter upp räcker. Det ger fåglarna skydd mot rovdjur på marken. Tänk på att inte placera holken i söderläge en varm vår, för då kan boet bli för varmt. Storleken på holkens hål påverkar vilka fåglar som blir dina hyresgäster. Om hålet är runt tre centimeter i diameter kommer fåglar som blåmes och svartvit flugsnappare. Fåglar som sädesärla och rödhake ville ha större öppningar. Håll koll på siluetten När du gör en artbestämning, titta på fågelns form (siluett), färgteckning, och storlek. Formen och storleken på fågeln guidar dig snabbt till vilken familj

8

Skogsnära 1 | 22

arten tillhör och då blir det enklare att söka rätt i en bok eller på webben. En sparv har exempelvis en liten rund kropp med kort konformad näbb och oftast brunsvart spräcklig färgteckning. Den svartvita flug­ snapparen har en slankare kropp, svartvit färgteck­ ning, samt tunnare smal näbb och en helt annan fågelsång. Smarta tillbehör Vad behöver man då om man vill lära sig mer om fåglar? Kikare och fågelbok brukar vara en bra start. Fågelsång kan du lyssna på och lära dig mer om på SLU:s artdatbank eller på fageln.se. Var hittar du fåglarna? Generellt sagt kan man säga att sparvar, sångare, lärkor och svalor ofta finns nära bebyggelse. Även vissa rovfåglar förekommer nära bebyggelse som hök och vråk. Duvhök och ormvråk är på många håll vanliga att se. Våra arter har anpassat sig efter sin föda som ofta finns i lite olika miljöer. Domherre, stjärtmes hittar du i skogen på somma­ ren. Brun kärrhök, storspov ser du oftast i jordbruks­ landskap med nära till vatten, medan sångare före­ drar täta lövbestånd eller en lummig trädgård. Fåglar i flykten är lite knepigare, i synnerhet om du tittar på småfåglar som svischar förbi. Det är lättare att se


Silvertärnan flyttar längst av alla våra fåglar.

större fåglar som har lite lugnare flykt. Skillnaden ligger ofta i hur flykten, hur vingslagen upplevs och formen på vingarna. Vingspetsar Genom vingspetsarna kan det gå att göra en artbe­ stämning. En falk har exempelvis spetsiga vingspet­ sar ofta i svag v-form och har snabba vingslag, medan en ormvråk har lugna vingslag med breda trubbiga vingspetsar. Örnar är dubbelt så stora som ormvråken med jämnbreda stora vingar på upp till 2,5 meter. Svartvit flugsnappare Ett exempel på en vanlig fågel runt husknuten är svartvit flugsnappare. Den brukar anlända i mellersta Sverige under tidig vår. Hanen letar efter boplats, ofta i en fågelholk. Konkurrensen om boplatser är hård. När han väl hittar en boplats ska honan godkänna honom och låta sig paras. Han matar henne under tiden då hon lägger ägg och sedan hjälper han till med matningen av ungarna. Han brukar även para sig med ytterligare en hona, men hon får klara sig själv och föder därför upp färre ungar. Det har beräknats att det behövs runt 15 000 insekter för att föda upp

en normalstor kull. Både hanen och honan ser ganska slitna ut när ungarna lämnar boet. De sitter gärna och vilar och försöker återhämta sig till höstens flytt till Afrika. Silvertärnan En annan intressant fågel är silver­ tärnan som häckar längs vår kust. Den tillbringar vintern i södra ishavet och anländer till Sverige i slutet av april efter sin långa flytt. Det är den fågel som flyttar längst av alla fåglar, från södra ishavet och ända upp till Grönland. Den är medelstor, till största delen vit med grå mantel, svart hätta, röd näbb och röda ben. Sädesärla Sädesärlan är ett säkert vårtecken, den brukar dyka upp i Sverige i april. Den är svartvit och har en lång stjärt som den brukar vippa med. Den äter i huvudsak insekter. Boet byggs av honan.

Sädesärlan dyker upp i april.

De vanligaste fågelarterna i Sverige • • • • • • • • •

Lövsångare Bofink Rödhake Kungsfågel Talgoxe Trädpiplärka Bergfink Taltrast Koltrast

Källor | fageln.se, wikipedia, SLU artdatabanken

1 | 22 Skogsnära

9


Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Så lyckas du med planteringen Dags att plantera skog? Här är några tips som förenklar arbetet. Var ute i god tid Genom att markbereda och plantera åren närmast efter avverkning ökar sannolikheten för att den nya skogen får en god tillväxt. Beställ plantorna i god tid, gärna redan när du slutavverkar. Det kan ta så lång tid som 1–1,5 år innan plantorna är klara för leverans.

Välj rätt tidpunkt Planteringssäsongen startar så snart tjälen har släppt och pågår först fram till ungefär midsommar. Under den torraste perioden i juli bör man undvika plante­ ring. Men i augusti till september går det utmärkt att plantera igen.

Rätt trädslag på rätt mark På torra och friska marker där det inte är alltför bör­ digt växer ofta lingon och blåbär. Där trivs tallen allra bäst. Om det växer mycket gräs på marken passar gran eller björk bättre. Den gamla skogen kan också visa var ett trädslag inte är lämpligt. Knotiga tallar med grova grenar på gräsbevuxen mark kan betyda att det är mer lämpligt att föryngra med gran och/eller löv där.

Så ska du förvara plantorna Täckrotsplantor har en rotklump nertill och har odlats i plantskola. Livet som täckrotsplanta handlar om att sakta låta sig tinas för att möta världen. Det kan ta en hel vecka på våren. Plantorna har behov av mycket vatten och ska hållas fuktiga fram tills plantering. Förvara plantorna i kartongen som du öppnar, så att ljus och luft kommer in. Behandla dem varsamt och håll dem i skuggan, så att inte solen torkar sönder


dem. Och vattna ofta, flera gånger om dagen om solen gassar. En täckrotsplanta ska vara så fuktig att du kan krama ur rotklumpen. Barrotsplantor har ett löst rotsystem och odlas på friland. De är kraftigare och äldre och används med fördel om det är mycket gräs på växtplatsen. De leve­ reras i säckar och kräver mycket vatten. I säck ska du inte förvara plantorna i mer än några dagar. Jordkäl­ laren är en bra lagerplats. Måste du vänta längre ska du jordslå plantorna på en skuggig och fuktig plats.

Plantera steg för steg Rätt redskap Ta med de rätta redskapen för att planteringen ska ske så enkelt som möjligt. Barrotsplantor planteras ofta med hacka, medan rör används för täckrots­ plantorna. Ta med vatten Börja med att vattna plantorna innan de sätts i jorden och glöm inte att du också behöver vätska när du jobbar. Packa rätt saker Ta med en signalfärgad väst eller keps så att du syns bra i skogen. Ha rejäla skor och smörj in kroppen med solskydd om det är en fin vårdag. Matsäcken kommer att vara uppskattad, så snåla inte. Det är alltid roligare om man är fler, så packa med några goda vänner också. Mobilen kan också vara ett trevligt sällskap, med bra musik, poddar och hörböcker. Varför inte lyssna på en skogspodd! Men kom ihåg att meddela där hemma var du är och när du tänker vara tillbaka. Välj rätt planteringspunkt Planteringspunkten är avgörande för plantans chanser att överleva och växa bra. Plantan behöver tillgång till både näring och vatten, så plantera inte för lågt och inte för högt. Har du markberett ska plantan sättas i ”gångjärnet” på tiltan, där får den en kanonstart.

Läs mer om plantor och plantering här.

Snabbt ned i jorden Plantor som levereras i kartonger bör komma ner i jorden inom en vecka efter att de tinat.


Text Sanna Casson Foto Magnus Glans

Åsa Ek, tf Innovationschef, Biomaterials Stora Enso.

Ny satsning på hållbart förpackningsskum Vi beställer allt fler varor på nätet som behöver skyddas med ett stötdämpande material. Stora Enso har öppnat en första pilotfabrik på Fors bruk utanför Avesta för produktion av ett klimatsmart skum­ material av träfibrer, som kan användas i både stötdämpande och värmeisolerade förpackningar. – Det kommer från skogen, kan återvinnas och är dessutom bio­ logiskt nedbrytbart, säger Åsa Ek, tillförordnad Innovationschef för divisionen Biomaterials på Stora Enso.

Du har säkert sett, det vita hårda skummet som ligger i kartongen runt varan som du beställt på nätet. Det används för att skydda känsligt innehåll som exempelvis elektronik och lampor. Tidigare har det främst producerats i plast. – Allt annat i förpackningen har tillverkats av kartong och papper, men när det gäller det stötdäm­ pande materialet har det i princip inte funnits något alternativ till plasten. Men nu kan vi använda skogsrå­ varan även till det ändamålet, säger Åsa Ek. Idén kom från en forskare på KTH, den togs vidare av ett startupbolag, som köptes upp av Stora Enso 2018. Nu står en pilotanläggning i Fors bruk i Avesta redo för att producera skummaterialet Papira® by Stora Enso. Materialet är biobaserat och kommer från certifierat virke. – Det skyddar innehållet lika bra som plasten, men

12

Skogsnära 1 | 22

är betydligt bättre för miljön, då det kommer från en förnyelsebar råvara, kan återvinnas och dessutom är biologisk nedbrytbart. En förpackning har ett kort liv och det är viktigt att tänka in hela dess livscykel, säger Åsa Ek. Varför väljer man Sverige och Fors som produktionsplats? – Det finns många anledningar. Dels finns både utrymmet för att bygga en ny fabrik och dessutom en stark kompetens inom bruket. Sedan finns ett stort engagemang hos medarbetarna att vara med och utveckla den här produkten. De kommer att samar­ beta med en forskargrupp från Stora Enso i Stock­ holm. Till en början kommer man att producera skum i en mindre skala i Fors. Syftet är att utvärdera och säker­


En ny pilotanläggning i Fors bruk i vA esta är redo att börja producera skummateria­let Papira® by Stora Enso.

1 | 22 Skogsnära

13


Allt fler beställer varor som behöver skyddas på ett hållbart sätt.

ställa processerna och samarbeta med kunder som vill testa det nya förpackningsmaterialet. Resulta­ ten från den utvärderingen kommer avgöra hur man sedan väljer att gå vidare med nästa steg för att öka produktionen. – Vi tror att det finns en stark marknad för detta material. Allt fler beställer varor på nätet som behö­ ver skyddas. Dessutom blir konsumenter allt mer miljömedvetna och efterfrågan ökar på hållbara produkter, säger Åsa. Vad innebär detta för skogsägarna? – Det påminner oss om att skogen är en fantastisk råvara och att vi hela tiden hittar nya områden för att använda skogen på ett optimalt sätt. För skogs­ ägarna handlar det om att vårda sin skog och att känna sig trygga i att vi även i framtiden fortsätter att utveckla nya produkter från skogen, som dess­ utom är hållbara.

14

Skogsnära 1 | 22

Fakta • Stora Ensos sortiment av skummaterial består av Fibrease™ by Stora Enso, samt Papira® by Stora Enso. Skummaterialen kan användas för att skydda ömtåliga varor och är utformade för isolerande förpackning av temperaturkänsliga produkter. Fibrease finns redan på marknaden och produktionen av Papira® har påbörjats vid pilotanläggningen på Fors bruk i Avesta. • Med Fibrease™ och Papira® introducerar Stora Enso nu förnybara och klimatvänliga alternativ till fossilbaserade skyddsförpackningar. De biobaserade skummaterialen kommer från certifierat virke och kan hanteras i papper­ såtervinningen. • Fossilbaserade förpackningar utgör 40 procent av all plast i världen och är en stor bidragande orsak till miljö­ föroreningar. • Papira® by Stora Enso är helt biobaserat och biologiskt nedbrytbart skum som är återvinningsbart i den vanliga pappersåtervinningen. Det är ett styvt och samtidigt flexi­belt skum som ger effektivt skydd mot stötar och utgör ett plastfritt alternativ till polymerskum som poly­ eten (PE), polystyren (EPS) och polyuretan (PU). • Målet med Stora Ensos nya pilotanläggning är att utvär­ dera Papira® som förpackningsmaterial genom kund­ tester. Stora Ensos bruk i svenska Fors, där pilotanlägg­ ningen för Papira® ligger, producerar lättviktskartong för konsumentförpackningar.


Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

”Vi drivs av ett hållbarhetstänk” 1 | 22 Skogsnära

15


Robert Liljeson är röntgenläkaren som varje kväll byter den vita rocken mot blå­ stället. När han går på sina marker vid Årby gård, bland hjortar och Linderödssvin, försöker han komma på ännu en lösning för att göra arbetet enklare och att skapa en mer hållbar livsstil. Årby gård ligger norr om Stjärnhov i Gnesta kom­ mun nio mil sydväst om Stockholm. Huset ligger på en kulle i det böljande sörmländska landskapet med utsikt över åkrarna. Där projekten kommit i mål är gården välstädad med kortklippta gräsmattor mellan de gamla timmerhusen. Vid de anlagda dammarna böjer sig fontänpilarna med sina skira grenverk över vattnet som också speglar de betande korna. På andra platser ser man de pågående projekten i form av virkesupplag, stora stenbumlingar, grus- och jord­ högar samt olika konstruktioner och maskiner. På den här släktgården har Robert tillbringat tid sedan barnsben, han tog över ansvaret för skötseln i övre tonåren men det var först 2008 som han flyttade hit på riktigt. – Kort före mina läkarstudier startade jag upp den första verksamheten på gården, så jag har hela tiden haft ena benet i lantbruket och det andra i läkarveten­ skapen. Utmaningen var att byggnaderna var gamla i 1800-tals originalskick och det hade knappt gjorts några investeringar under 1900-talet. El i bostadshu­ 16 Skogsnära 1 | 22

set och grävd brunn fanns, men inga verktyg, maski­ ner eller annan gårdsutrustning. Jag hade knappt några pengar att investera heller. Dovhjortar och Linderödssvin Det första projektet var ett dovhjortshägn på 55 hektar. – Det var inte jaktintresset utan det var ett sätt att få djurproduktion på gården, som egentligen är en typisk djurgård, utan att behöva investera i byggna­ der. Verksamheten med dovhjortar har varit en utma­ ning som tidvis skapat stora bekymmer. Först kom tuberkulosproblemen, efter att smittade djur impor­ terats till Sverige, som totalt omkullkastade förutsätt­ ningarna för hela hjortnäringen med krav på bland annat upprepad infångning och testning av alla djur. – Senare hade vi under flera år lodjur som flitiga besökare. Det höll på att sluta i katastrof, rekordet var fyra lodjur i hägnet samtidigt. Vi bet ihop och fick ”gilla läget”. Nu har vi förändrat hägnet en hel del och


Familjens Linderödssvin gör stor nytta på gården.

”peppar, peppar” har vi inte haft några lodjursbesök de senaste åren. Jag tycker fortfarande lodjur är fantastiska djur men jag tycker det är fel att den som hittat en lite ovanlig nisch får ta smällen till hundra procent för att de stora rovdjuren ska finnas. Det finns inga försäkringar eller ersättningar i ett sådant läge. Medan Robert och hans fru Edith, som till yrket är sjuksköterska, röntgensköterska och geolog, byggde sig sitt drömhus gick verksamheten på gården på sparlåga, men en dag bestämde sig Edith att satsa hemmavid och då blev Linderödssvin nästa steg. – De växer långsamt, är robusta och väl anpas­ sade till att gå ute året om. De har ett fantastiskt smakrikt och gott kött och gör stor nytta på gården. Vi föder upp mellan 20 och 30 grisar per år, vilket kan jämföras med en vanlig slaktsvinsproducent där smärtgränsen för att vara ”för liten” ligger på över det tiodubbla. När det är dags för slakt har vi en extremt småskalig och engagerad slaktare med egen grisuppfödning dit vi kör våra djur. Han hänger till och med köttet åt oss, vilket många ”förståsigpåare” tror är meningslöst men det höjer definitivt kvaliteten. Bland våra kunder finns både privatpersoner och restauranger. Den gemensamma nämnaren är att alla är medvetna om betydelsen av råvarans kvalitet. Alla kunder har så här långt till och med varit här på besök. Vi tar oss tid att prata och gå runt och hälsa på djuren säger Robert och fortsätter:

– Vi drivs av ett hållbarhetstänk. Våra grisar är inte på tillväxt bara för att bli mat. De ingår i ett kretslopp på gården. Grisarna bökar upp ett skifte eller två. Däref­ ter sår vi vall eller spannmål med vallinsådd. Sedan vi skaffade grisarna har vi inte använt plogen utan bara harvat före sådden. Det har fungerat utan ogräsproblem. Det enda som kommit upp i spannmålen i någon omfattning är kärringtand, men den fixerar kväve, konkurrerar inte nämnvärt med spannmålen och ingår sedan i nästa års vall. Utan plöjning sparar man in den mest energikrävande åtgärden i växtföljden. Den får helt enkelt grisarna sköta, hundra procent på bioenergi. Slåttervallen blir till ensilage för grisarna, hjortarna och några Highland Cattle kossor som också finns på gården. När vallen blivit äldre blir det bete till hjor­ tarna och kossorna.

”Våra grisar är inte på tillväxt bara för att bli mat. De ingår i ett kretslopp på gården och bökar upp ett skifte eller två”.

Barkborreangreppet tog hundratals träd Robert ser sig som en ganska traditionell skogsägare som köpt de flesta tjänster, allt från plantering till avverkning. När han tog över gården fanns mycket avverkningsbar skog. 1 | 22 Skogsnära

17


I familjen ingår hustrun Edith, sönerna Birk, 18 och Tord, 14 samt dottern Miriam, 16.

Slåttervallen blir mat för Highland Cattle kossorna.

Själv brukar han ta hand om vindfällena som han sågat hos en granne som har en ”bondsåg”. Efter stormen Gudrun var det mycket stormfälld skog att ta hand om men de värsta ställena fick tas med inhyrd skördare. – Det är roligt att kunna få ut ett specialsortiment. Jag har fått ut riktigt breda grantiljor, de grövsta stockarna blev till 40 centimeter breda golvplankor och en av balkarna som bär upp verkstadstaket är 11 gånger 15 tum och 6,6 meter lång. Den rotstocken var på 1,2 kubikmeter och kom från en stormfälld gran vars rotvälta var större än gaveln på gamla bostads­ huset. – Somrarna 2018 och 2019 drabbades vi, som så många andra skogsägare, hårt av granbarkborre­ angrepp. Det fanns skogsskiften där man inte kunde se ett grönt barr. I södra Sverige slog avverknings­ behovet rekord och inga skogsbolag vågade lova något i den situationen men Stora Enso Skog, som 18

Skogsnära 1 | 22

vi haft samarbete med några gånger sedan 70-talet, bjöd slutligen till och vi fick avverkningen genomförd samma vinter. Det är sådana gånger man ser värdet av goda relationer. Erfarenheten med barkborreangrepp har gjort Robert minst sagt kluven till granskog. – Med det förändrade klimatet kommer granbark­ borrarna att bli ett allt större problem. Det har fått mig att satsa mer på blandskog och bara prioritera granen på de lämpligaste granmarkerna. För 35 år sedan prövade vi föryngring under högskärm för för­ sta gången och det konceptet jobbar jag vidare med. Stödplantering tar vi numera till där självföryngringen inte lyckats. Grisar som markberedare I sitt arbete med självföryngring använder Robert numera grisarna som markberedare. – Grisarna är perfekta markberedare. De gör en


”Vi har flodkräftor i dammarna. Som så mycket annat fyller dammarna flera funktioner. Vi hushållar med vatten, det är en vacker miljö, vi kan bada och bevattna gräsmattorna, de kan fungera som branddamm om olyckan är framme, men det bästa av allt är nog kräftorna och solnedgångarna som speglar sig i dammarna!”

varsam markberedning inför en föryngring och ska­ dar inte ungplantor som redan etablerat sig. Somma­ ren innan vi avverkade förra gången fick suggorna och unggrisarna gå och böka i skogen. Det såg lovande ut, men tyvärr var sommaren 2018 en riktig torrsommar. I princip alla granplantor torkade bort men vi ska ge det en ny chans i år. Av Roberts 100 hektar skog är 22 procent avsatt till naturreservat och 10 procent har klassats som nyckelbiotop. – Jag anser att vi ska eftersträva höga naturvär­ den, dock tycker jag att det är dumt med reglerna kring hur naturvärdena ska bevaras. Att inte få röra den gamla skogen är som att försöka sätta skogen på museum. I en gammal granskog minskar natur­ värdena när träden varit döda ett antal år, de senaste barkborreåren är en tydlig påminnelse om hur det förr eller senare går. Skogen med sina naturvärden kan inte konserveras så vi borde lära oss att sköta

den så att vi hela tiden skapar nya naturvärden och på så sätt skapar nödvändig kontinuitet. Då får vi också höga rekreationsvärden på köpet. Som det är idag blir den som lyckas bäst av med sin skog och andra skräms till att avverka innan naturvärdena blir ”för höga”. I samband med att naturreservatet skapades blev det så att vi självföryngrade ett hygge som delvis ingick i reservatet. Det tog lite längre tid att etablera den nya skogen men Robert är nöjd med resultatet. – Det är en naturlig blandning mellan olika träd­ slag, det finns inte två identiska individer och den biologiska mångfalden gynnas under hela omlopps­ tiden. Det gör den framtida skogen mer motstånds­ kraftig mot klimatförändringar och sjukdomar. Till råga på allt har jag inte lagt en krona på vare sig markberedning eller plantering. För snart 20 år sedan fick Robert den lokala naturskyddsföreningens pris ”Sländan” för sitt sätt 1 | 22 Skogsnära

19


Gårdens skånska blommehöns förser hushållet med dagliga ägg.

att sköta skogen. I sitt tacktal förvånades han med glimten i ögat över att det går att få pris för att ”göra ingen­ ting”. Han menar att totalekonomin i det långa perspektivet troligen blir bättre om vi låter naturen göra jobbet istället för att vi fokuserar så mycket på kortsiktig ekonomisk avkastning. Dessvärre är det svårt för dem som går mot strömmen eftersom ribban sätts av dem som lyckas bäst här och nu. Tror på mångfald Robert föredrar ändå att gå mot strömmen, han tror för egen del inte på idén att skala upp en verksamhet och satsa bara på en sak. – Det går mot naturens egna lagar som strävar efter mångfald och balans. På varje yta samverkar alltid arter och vi försöker jobba mer utifrån den principen. Vi funderar hela tiden på hur vi ska få allt att samverka. En åtgärd som vi gör ska fylla flera funktioner. Vall blir foder, bete och gödning. Grisarna markbereder och jordbearbetar varsamt. De betande djuren ökar mullhalten i jorden och binder på så sätt kol, alla djuren gödslar skiftena så att vi håller igång produktionen. Vi är självförsörjande på foder och gödsel. Robert och Edith har sett att när de släppt grisarna på gamla vallar med blek och svag gräsväxt så vitaliseras vallen tack vare bearbetningen av jorden, aktivering av fröbanken i marken och tillförseln av gödsel, så att det redan året efter kommer en frodig, mörkgrön och artrik klövervall. Det förutsätter att man inte har för många grisar per hektar, det måste vara ”lagom”. Robert avslöjar en ”hemlighet” som inte ens alla gris­ bönder vet; att grisar, trots att de är enkelmagade, också betar. – Vi tillåter oss att testa nytt. Inget gör sig av sig självt så det är mycket jobb och det är inget vi kan

20

Skogsnära 1 | 22

leva på. Jag har mitt jobb som radiolog, medan Edith jobbar på gården. Det är en nåd att få leva tillsam­ mans och dela så många intressen. Just nu är deras fokus på att få gården mer energi­ effektiv. – Vi planerar att bli självförsörjande på elenergi, ett första steg var att vi i somras renoverade ladans tak och installerade solpaneler som ska ge 25 000 kWh om året. Tack vare dem kan vi nu köra bilen på egen solel. Vi arbetar på att förbättra rutinerna för utfodring av djuren så det blir färre traktorvändor. Jag har gjort en enkel konstruktion där man får med två ensilage­ balar på en körning med vår lilla traktor, bra både vid utfodring och skörd. Som småskalig måste man tänka annorlunda. En lantbrukare som köper en ny traktor måste ha stor areal och många körtimmar för att det ska gå runt. Robert strävar efter att minska körtimmarna. – Jag skulle inte vilja sitta tusen timmar om året i min nya traktor, målet är mindre än hundra. Vi försö­ ker hitta lösningar med gamla maskiner som vi repa­ rerar och så fiffiga lösningar som minskar körandet. Djuren får sköta jordbearbetning och gödsling. Livet blir nog inte enklare, men det är en annan väg med utmaningar som jag gillar, säger Robert som i vår ska bygga två utfodringsautomater så att dagsturerna med foder till grisarna äntligen kan ersättas med veckoturer. Med lite skrot och återbruk blir det en rätt enkel konstruktion. El finns redan framdragen till de flesta hagarna, ritningarna finns i huvudet. Balans i livet På frågan om livet inte blir stressigt medger Robert att livet är en utmaning men att det är självvalt. – Jag har alltid en lång kom-i-håglista för att få arbetsro och kunna prioritera. Jag skulle inte vilja vara utan det här. Trots alla motgångar genom åren skulle jag välja likadant om jag fick chansen. Jag är en praktisk problemlösare. Så har mitt liv varit sedan förskoleåldern. Jag bygger egna maskiner och redskap och har en egen självbyggd verkstad. Utmaningen är att hinna så mycket som möjligt och prioritera rätt saker, men ändå hitta en balans i livet. Jag kommer inte hinna med att förverkliga alla idéer, men jag vill ha roligt och jag vill att resultatet ska bli bra, något jag kan stå för.


”Jag jobbar inte jämt. Jag övar piano varje dag. En gång i tiden spelade jag på heltid, jag är skolad i klassiskt piano. När min dotter Miriam började spela piano för snart tio år sedan blev det som en nystart för mig.”

1 | 22 Skogsnära

21


Välkommen till skogsbiblioteket I skogsbiblioteket bjuder vi på kunskap om skogsägande och skogsbruk och du hittar allt från juridik och ekonomi till konkreta skötseltips. Genom artiklar, filmer och tips hoppas vi kunna inspirera till aktiva beslut som genererar ett långsiktigt, lönsamt, hållbart och roligt skogsägande! Välkommen in och se dig omkring via QR-koden.


Att lämna över skogen till nästa generation

Temasidor 23–36

Skogen är ofta ett livsverk. Det du betraktar står där i sin prakt tack vare de beslut du tagit och de insatser du gjort. Att lämna det vidare till nästa generation kan kännas både skönt och jobbigt. Vad ska man tänka på för att göra överlämningen så smidig som möjligt? Här fördjupar vi oss i allt från juridik och ekonomi till ett samtal med systrarna som tog över föräldrarnas skog tillsammans.

1 | 22 Skogsnära

23


tema – generationsskifte

Här, en mil utanför Rättvik, har Maria och hennes systrars släkt arbetat med skogsskötsel sedan flera hundra år tillbaka.

24 Skogsnära 1 | 22


Text Sanna Casson Foto Lasse Arvidson

”Vi var ense om att skogen skulle förena oss” Det fanns ingen tvekan i att Maria Neljesjö och hennes två systrar skulle ta över skogen efter föräldrarna. Men det har funnits utmaningar längs vägen. – Pappa hade så mycket kunskap i sitt huvud som vi aldrig skrev ned. När vi plötsligt stod där själva med skogen hade vi så många frågor.

1 | 22 Skogsnära

25


tema – generationsskifte

Det var ingen tvekan om att systrarna Maria, Margareta och Elisabet skulle ta över föräldrarnas gård. Men de kom också överens om att det krävde en samsyn för att det skulle fungera.

Den rödmålade dalagården ligger en mil utanför Rättvik. Här har Marias släkt bott och arbetat med skogsskötsel som huvudnäring sedan flera hundra år tillbaka. De äger både större och mindre skiften, med främst gran- och tallskog utspritt runt Rättvik. Skogen var Marias farfars stora livsintresse, något som gick i arv till hennes far. Marias pappa hade förvisso ett annat jobb också, men hans passion var skogen. – Han tog med mig och mina systrar när han skulle röja upp, gallra, måla rågångar, hålla koll på avverk­ ningar. Vi fick vara med när han hämtade timmer och lastade ved, det blev en naturlig del av vår uppväxt att vara i skogen. Maria minns att hennes pappa kunde lämna henne på en stubbe när hon var 4-5 år. – Sitt kvar här en stund när jag ska fixa en sak, sa han. Jag var helt trygg med det och hade inte en tanke på att något farligt skulle hända. Jag satt där och lekte och var nöjd. Det visar på hur trygg jag var i skogen, berättar hon. Ansvar mot tidigare generationer 2001 dog Marias pappa. Då var hennes mamma strax över 70 år. Hon ville behålla skogen, men dela ägan­ det och ansvaret med Maria och hennes två äldre 26 Skogsnära 1 | 22

systrar Margareta och Elisabet. – Det fanns ingen tveksamhet, vi ville behålla sko­ gen. Den har funnits i släkten så länge och det finns en stark respekt för den tidigare generationen som slitit med skogen, något som vi vill vara med och för­ valta, även för kommande generationer. Det är något unikt med skogsägande, säger Maria. Hon tänker ibland på hur det var att arbeta i sko­ gen förr i tiden. – Jag rensade i ett uthus häromdagen och såg flera gamla timmerkälkar. Då tänkte jag på våra släktingar som bodde i kojor uppe på skogen under vintrarna och slet med det blytunga virket på de där kälkarna. Jag känner verkligen en vördnad och respekt och ett ansvar att förvalta det här på rätt sätt. Maria och hennes systrar pratade mycket med varandra när de hade bestämt sig för att ta över skogen. – Vi var ense om att skogen skulle förena oss, inte förorena oss. Vi kom fram till att ska vi göra det här tillsammans så krävs det en samsyn. Vi pratade om vad vi hade för syfte med skogen, och vad som krävs för att nå dit. Självklart har vi olika åsikter ibland, men vi är bra på att samarbeta och ska man dela på något måste man kunna kompromissa. Systrarna kom fram till ett gemensamt mål med sin


skog: att bidra till en god skogsvård, ha en välmående skog och hålla igång ett levande skogsbruk. – Den tidigare generationen hade varit lite mer försiktig. Det fanns mycket gammal skog när vi tog över och det hade gjorts mindre avverk­ ningar i små partier. Här har vi tänkt om. Vi vågar ha en mer effektiv skogsskötsel och är inte rädda för att göra större avverkningar, utan fokuserar på att det ska bli en bra föryngring och återväxt. En annan skillnad är att systrarna pratar mer om naturvärden och miljö. – Jag tror förvisso att det tänket fanns hos våra föräldrar, men de pra­ tade inte om det så mycket.

”Jag rensade i ett uthus häromdagenochsågera gamla timmerkälkar, då tänkte jag på våra släktingar som bodde i kojor uppe på skogen under vintrarna och slet med det blytunga virket.”

Viktigt att ta hjälp Men allt har inte varit enkelt. – Pappa hade så mycket kunskap om skogen. Han hade full koll på alla skiften och hur de skulle skötas på bästa sätt, tänk om vi hade skrivit ned det som han hade i tankarna. Jag önskar att vi hade ställt fler frågor till honom och skrivit ned hans kunskap innan han dog. Nu stod vi plötsligt där själva på egna ben och kunde inte springa till pappa och fråga saker, säger Maria. De hade förvisso fått med sig en del eftersom de växt upp med skog, men det var mycket de inte kunde. – För oss har det hela tiden varit viktigt att våga ta hjälp och inte vara rädd för att visa att man inte kan allt. Vi har inte alltid använt rätt skogliga termer och vi har säkert ställt en del dumma frågor, men vi har alltid blivit bemötta med respekt. Strax efter att systrarna hade tagit över skogen tillsammans med sin mamma träffade de en skogs­ ekonom på Areal och pratade om ägande och förval­ tande. De fick goda råd om vad de skulle tänka på ur ett ekonomiskt perspektiv. – Sedan hade vi god kontakt med vår virkeskö­ pare, som också hade samarbetat med vår pappa. Han hade lokalkännedom om våra skiften och kunde ge oss mycket stöd och hjälp för att komma framåt. Han visste också hur vår pappa resonerade när det gällde skogen. Det kändes bra. Maria gick några kurser för att lära sig mer om skogsbruk och så pratade hon och systrarna med bekanta som ägde skog för att få tips och råd och bolla olika frågor. Det blev naturligt att Maria blev den som tog hand om det administrativa kring skogen. 1 | 22 Skogsnära

27


tema – generationsskifte

”Pappa hade så mycket kunskap om skogen. Tänk om vi hade skrivit ned det som han hade i tankarna.”

– När pappa var sjuk och det var dags att deklarera kallade han upp mig på sjukhuset. Han visade hur det fungerade och sedan dess har jag tagit ansvaret för bokföring. Alla ska involveras Marias man har vuxit upp på ett litet skogsbruk i Småland och är den som brukar ta hand om exem­ pelvis vindfällen och andra mindre åtgärder i skogen. Sedan tar systrarna hjälp med resten såsom gallring, markberedning, röjning och avverkning. – Att ta den professionella hjälpen gör att jag kan sova gott om natten. Jag slipper oroa mig för att jag har missat något och jag kan ringa virkesköparen och ställa frågor när som helst. En sak som har varit viktig för systrarna genom hela den här processen är att alla ska känna sig involverade. – Jag ska inte springa före mina systrar, när vi har möte med vår virkesköpare Niklas brukar vi, om det är möjligt, träffas allihop. Ingen ska känna att hon hamnar utanför för då blir det ett dåligt maskineri, säger Maria. Våren 2020 dog systrarnas mamma och de kom 28

Skogsnära 1 | 22

till ett nytt vägval. Skulle de fortsätta äga skogen alla tre? – Vi var eniga i att vi vill fortsätta äga skogen tillsammans. Sedan kommer man inte från att vi blir äldre och att behöver tänka framåt. Vi måste dela med oss av vår kunskap till nästa generation. Maria är den av systrarna som har barn. – Jag har fyra barn och de ska inte känna sig tvin­ gade att ta över skogen, de måste få göra sina egna livsval. Men när jag ser ett intresse spira hos dem blir jag glad. Jag har delat skogskartor i appen med barnen och häromdagen ringde min yngsta son och frågade om det var vår skog han stod i. En annan av mina söner har börjat jaga, något som också ger en naturlig koppling till skogen. Maria ger sig ut i skogen med jämna mellanrum. – Det är fantastiskt att se den där livskraften ute i skogen. Som skogsägare kan vi bidra både till virkesproduktion som kan komma till nytta på olika sätt i samhället och vara med och skapa en plats där växter, människor och djur trivs.


Maria Neljesjö vill inte att hennes barn ska känna sig tvingade att ta över skogen, men hon blir glad när hon ser ett spirande intresse hos några av dem.

Systrarnas tips till andra som står inför ett generationsskifte: Dokumentera Om ni står inför ett generationsskifte, se till att den äldre generationen delar med sig av sin kunskap om skogen till den som ska ta över. Och du som ska ta över, var inte rädd att ställa frågor till den äldre generationen. Sätt mål Är du nybliven skogsägare, sätt mål med din skog. Varför har du den och hur ska du sköta den för att nå dina mål? Ta hjälp Var inte rädd för att ta hjälp, det finns så mycket bra expertis när det gäller allt från skogsekonomi till skogsskötsel. Våga ställa alla frågor!

Kompromissa Om ni är flera som tar över skogen, var beredda att kompro­ missa för att få det att fungera. Dela upp rollerna En tydlig uppdelning är bra om man ska förvalta en skog tillsammans. Tydliga roller minskar risken för konflikter. Involvera alla Se till att alla ägare är involverade i viktiga frågor som rör skogen.

1 | 22 Skogsnära

29


tema – generationsskifte Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Maria Rommerud, jurist på Argum

Planera i tid för nästa generation Att lämna vidare skogen till nästa generation kan vara både befriande och tungt. Låt det inte bli ett beslut att skjuta på framtiden. Det är skönt för alla inblandade att vara delaktiga. Maria Rommerud är jurist på Argum och har goda erfarenheter av gene­ rationsskiften. – Det spelar inte så stor roll om värdet är två miljoner eller 200, grundfrågorna i familjen är ofta desamma. Att genomföra ett generationsskifte kan ta många år, så att börja i tid är Marias viktigaste råd. I de flesta fall är hela familjen involverade i processen. Det är viktigt att alla får säga sitt. Förmågan och viljan hos de som ska ta över ser ofta olika ut och därför är inget generationsskifte det andra likt. Att fördela rättvist – I de flesta fall handlar det om överlåtelser till barn. Ofta är det ett barn som vill ta över och det gäller då att fördela tillgångarna så rättvist som möjligt mellan syskonen. Sedan kan man ställa sig frågan om vad som är rättvist? Är det att få en summa pengar i han­ den som man kan spendera direkt, eller att ta över en fastighet som ska förvaltas och ge avkastning i framtiden. Att se till att fastigheten som gått i släktens ägo under många år fortsätter ägas och förvaltas av familjen? Det handlar om värderingar, både mjuka och hårda för att göra processen så att den upplevs rättvis av alla inblandade. De inblandades önskemål, ekonomiska förutsättningar och intressen styr, säger Maria. Utmaningen för den som ska ta över Avkastningsvärdet är ofta lägre än marknadsvärdet och då kan det vara svårt att få ihop den ekonomiska kalkylen och därmed svårt att få igenom önskad belåningsgrad hos banken. Det handlar mycket om vad övertagarens totalekonomi klarar när familjen 30

Skogsnära 1 | 22

landar in vad som är en lämplig och rättvis överlå­ telse. – Det går att hitta lösningar. Det kan handla om förskott på arv eller kompensation genom andra tillgångar, säger Maria. Vad är första steget? Som med alla tillgångar behöver man göra en inven­ tering. Vad har vi för skog? Ska vi avverka nu eller sedan? Hur mycket pengar vill överlåtarna ha loss själva – trygghetskapital? Vilka villkor vill vi ha med i avtalet? Det kan handla om att förbehålla sig rätten till ett boende eller fritidshus eller en förbehållen avverkningsrätt på skogen. Det kan vara bra att ta extern hjälp för att få hjälp med alla frågeställningar. – Vid värderingar och beräkningar tittar man givet­ vis på åldersfördelningen, men man räknar även in risker i nettokalkylen och drar av för skatt. Det är stor skillnad om det finns skador i granskog eller risk för barkborreangrepp där skogen är avverkningsmogen, säger Maria. Att ta över skogen gemensamt Även om det vanligaste är att ett barn tar över skogen och löser ut syskonen, händer det att syskon tar över tillsammans. – Ofta är det en del i en större plan. I ett fall tog tre syskon över tillsammans för att de insåg att detta gav dem muskler att köpa på sig mer mark och därefter


”Ofta är det ett barn som vill ta över och då gäller det att fördela tillgångarna så rättvist som möjligt mellan barnen.”

1 | 22 Skogsnära

31


tema – generationsskifte

dela upp den större fastigheten i tre delar. Det man behöver vara medveten om vid samägande är att livet kan komma emellan. Sjukdom, skilsmäs­sor, död och andra oförutsedda händelser kan plötsligt ändra spelreglerna för någon av syskonen. Därför är det viktigt att tänka igenom olika scenarion och avtala om hur man ska agera vid dessa tillfällen, säger Maria. Att samägande kan vara svårt på sikt brukar visa sig om inte förr så i kommande generation. – Låt säga att två bröder tar över skogen och båda lägger ner lika mycket tid. Sedan kommer nästa generation med fem kusiner som inte alls har samma intresse. Det är ofta en person som är mer intresse­ rad. Det praktiska kan lösas genom att delägarna utser en ställföreträdare som får mandat att sköta skogen med mera. – Att samäga bör vara ett aktivt val som alla är införstådda med, lika viktigt är att ha en plan för hur man ska upplösa samägandet. Hur ska man agera vid skilsmässa, om en vill sälja, om det uppstår osämja eller någon hamnar i ekonomiskt trångmål? Gåva eller köp? I de flesta fall sker överlåtelser som gåva, men det ingår ändå oftast en betalning. Det finns något som heter huvudsaklighetsprincipen som gör att vi vid våra generationsskiften kan överlåta fastigheter som gåva men ändå betala för att få fram trygghetskapital och syskonkompensation.

Att genomföra ett generations­ skifte kan ta många år, så det gäller att börja förbereda i tid.

– Om ersättningen är lägre än taxeringsvärdet ses överlåtelsen som en gåva både skatterättsligt och civilrättsligt. Är summan högre än taxeringsvärdet eller över är det ett köp. Låt säga att fastigheten är värd tio miljoner kronor. Du vill själv behålla 500 000 till pensionen. Du har två barn, varav ett barn ska ta över skogen. Det finns inga lån. I nettovärderingsberäkningen räknar man bort skatt och försäljningskostnad och därefter finns ett nettobelopp att fördela mellan barnen. I detta fall så har vi ett nettovärde på åtta miljoner kronor. Från det så räknar vi bort trygghetskapitalet till överlåtaren. Resten är ett värde att fördela mellan de två barnen. Det är här som familjen gemensamt behöver komma överens om vad en rättvis kompensation är till det syskonet som inte tar över fastigheten. Efter att famil­ jen kommit fram till en lämplig och genomförbar sys­ konkompensation är det dags för familjen att avgöra om fastigheten ska överlåtas som köp eller gåva. Valet får effekt både på skattekonsekvenserna och möjligheterna att förena överlåtelsen med villkor. Det kan vara villkor om att fastigheten ska vara enskild egendom för övertagaren vid gåva. Hur ska man tänka skattemässigt? En del tänker att de ska spara avverkningsmogen skog till barnen som tar över för att ”de också ska ha något att ta av”. Värt att tänka på är att skattesitua­ tionen mellan en äldre aktiv pensionär är betydligt mer förmånlig, än för den som är yngre och har en bra inkomst. Då kan det vara bättre att avverka innan överlåtelsen. Ibland är det bättre att överlåta fastigheten genom köp för att de skattemässiga förutsättningarna för övertagaren då blir mycket bättre. – Det är viktigt att reda ut önskemål och förutsättningar för familjen och skogen för att få fram bästa alternati­ vet på överlåtelse, säger Maria. Vad händer utan generationsskifte? Om inget generationsskifte gjorts och skogsägaren går bort så blir skogs­ fastigheten en tillgång i dödsboet och ett arvskifte äger rum. – Om man då inte är överens om att sälja kan man tvingas in i ett samägande. Är man fortsatt inte öve­ rens kan det bli försäljning tvångsvis genom samäganderättslagen. Det blir sällan en optimal försäljning, vilket kan innebära att man får sämre betalt än om man haft en gemensam plan, avslutar Maria och uppmanar att ta hjälp med dessa frågor.

32

Skogsnära 1 | 22


Vem är den typiska skogsägaren i Sverige?

Skogsägarna i Sverige blir äldre

Hur ser skogsägarkåren ut i Sverige idag? Faktum är att svenska skogsägare har blivit både färre och äldre mellan år 1999 och 2020, visar statistik från Skogsstyrelsen.

Norrland

De enskilda ägarnas fastigheter är störst i norra Norrland (genomsnitt 49 hektar) och minst i Götaland (27 hektar).

Man, 61 år äger 34 ha

Av Sveriges knappt 24 miljoner hektar produktiva skogsmark ägs störst areal produktiv skogsmark av enskilda skogsägare, som äger 48 procent av arealen.

Den typiske skogsfastighetsägaren.

Under perioden 1999 till 2020 har skogsägarnas medelålder ökat från i medeltal 55 till 61 år oavsett kön.

Svealand

Av skogsägarna i hela landet år 2020 var 6 av 10 män och 4 av 10 kvinnor.

354 000 > 313 000

Götaland

År 1999 var antal fysiska personer som ägde skogsmark i Sverige cirka 354 000. År 2020 hade siffran minskat till ungefär 313 000 personer.

34 ha

Störst andel privata skogsägare finns i Götaland, där 77 procent av den produktiva skogsmarksarea­ len ägs av enskilda.

Medelfastigheten för en svensk skogsägare är 34 hektar stor. Källa | Skogsstyrelsen

1 | 22 Skogsnära

33


tema – generationsskifte

Niklas Bergström rekommenderar alla skogsägare att skriva en framtidsfullmakt, oavsett ålder. Då bestämmer du vem eller vilka som sköter dina affärer den dagen du inte har förmågan.

34

Skogsnära 1 | 22


Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Niklas Bergström, virkesköpare, Stora Enso Skog

”Det går alltid att hitta lösningar” Niklas Bergström är virkesköpare på Stora Enso och möter dagligen skogsägare som har frågor kring generationsskifte. – De flesta har detta i tankarna hela tiden. Det finns ingen anledning att vänta tills man är 75 år, redan vid 50 är det bra att göra en plan som man kan revidera med tiden om det behövs. – Jag hade nyligen kontakt med en familj med två barn, där det ena barnet inte ville ta över skogen och det andra barnet hade viljan men inte den ekono­ miska förmågan. Lösningen blev att föräldrarna avverkade en del av de äldre skogsbestånden. Som pensionärer var det förmånligt för dem då de har lägre beskattning. Fastigheten som inledningsvis var värd tre miljoner kronor, blev efter avverkningen värd två miljoner. Det i sin tur förändrade de ekonomiska förusättningarna och möjliggjorde att det ena sysko­ net kunde lösa ut det andra. Överlåtelsen löstes som gåva och då förekommer ingen gåvoskatt, berättar Niklas. Skogen har ofta en speciell plats i skogsägarens hjärta, men för den som ska ta över kan skogen kän­ nas som något skrämmande. Man har ingen kunskap och det känns som ett projekt som man inte har kontroll över och därmed ser som en belastning. – Det är därför vi virkesköpare finns. Våga ta hjälp,

det är mitt jobb att hjälpa dig med din skogsinveste­ ring. Även vid samägande kan virkesköparen vara det oberoende bollplanket. Jag har även varit med om att skogsägare som ärvt skog inte ens känt varandra, då skogen gått i släkten. De var inte aktiva och när jag ringde och sa att de hade avverkningsbar skog för en miljon blev de häpna. Det finns mycket avverkningsbar skog som bara står för att man inte löst arvsfrågan. Framtidsfullmakt Jag rekommenderar alla skogsägare att skriva en framtidsfullmakt, oavsett ålder. Drabbas man av sjukdom eller olycka och inte är kapabel att hantera sina tillgångar och ekonomi kommer skogen att bli stående och kanske förstörd, eftersom ingen har den juridiska rätten att träda in. Med en framtidsfullmakt bestämmer du vem eller vilka som sköter dina affärer om du inte har förmågan, tipsar Niklas.

1 | 22 Skogsnära

35


tema – generationsskifte Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

Tips för den som blivit med skog

Gör en långsiktig plan Vad vill du ha ut av ditt skogsägande? God ekonomisk avkastning, en plats för rekrea­ tion, naturvård eller en kombi­ nation av flera? Diskutera gärna med din virkesköpare som kan ge goda råd.

Köpa tjänster De flesta tar hjälp med sina skogsskötselåtgärder. Gå igenom med din virkesköpare vad du kan få hjälp med och bestäm vad du eventuellt vill göra själv.

Nu är du företagare Som skogsägare är du företagare. Det betyder att du behöver momsregistrera dig och deklarera för näringsverk­ samheten. Momsregistreringen gör du via skatteverket.se.

Planera för jämn beskattning Du som skogsägare har större möjligheter än andra företagare att fördela intäkterna över tid. På storaenso.com/skog finns information och på areal.se kan du beställa boken ”Areals lilla gröna” som ger dig en bra grund i reglerna.

Läs på!

Ha koll på lagar och regler Som skogsägare har du en rad skyldigheter som det kan vara bra att ha koll på. För en del åtgärder, exempelvis slutav­ verkning eller vägbrytning, krävs tillstånd. Mer information finns på skogsstyrelsen.se.

36 Skogsnära 1 | 22

Du behöver inte bli expert, men du kommer att upptäcka att livet som skogsägare blir roligare när du kan lite mer. Skogsstyrelsen anordnar regelbundet kurser och på kunskapdirekt.se finns bra information. Du hittar även bra information på storaensoskog.com/skog.


Med skogen i telefonen har du den alltid nära. Du som har din skogsbruksplan hos oss kan logga in på Min Skog och se vilken skötsel din skog behöver i år. Aktuellt Skogssaldo ger dig en överblick över din skog och dina prioriterade skötselbehov. Självklart finns skogsbruksplanen också i din telefon eller surfplatta via appen, där du navigerar enkelt mellan dina skogsbestånd. Här finns dessutom olika kartlager med information om skogen, exempelvis markvatten och riskområden för granbarkborre. Storaenso.com/skog

Skogsbruksplan Appen Skogsbruksplan har uppdaterats för att anpassas till nya fastighetsdata hos Lantmäteriet. Vi ber dig uppdatera appen för full funktionalitet!

Logga in på Min skog:

Foto Lasse Arvidson

Med skogen på fickan


Joel Widman, deltidsbrandman och intraprenör, Stora Enso Skog.

Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

På liv och död i skogen

Joel Widman är deltidsbrandman och intraprenör på Stora Enso. På dagarna jobbar han med innovation och utveckling, men när larmet går lämnar han allt och beger sig ut på räddningsuppdrag. När vi möter honom får vi hänga med på räddningsövning i Svärdsjö. Scenariot är en livlös man i en skogsmaskin. Det är intressant att se hur systematiskt och vant gruppen arbetar i skogen. Även om det är första gången för flera av Joels kollegor där olyckan kretsar kring en skogsmaskin, är det uppenbart att rutinerna sitter där. – Kollegorna uppskattade att få titta närmare på en skogsmaskin och exempelvis se var nödstopps­ knappen sitter. En skogsentreprenör fick träna på hjärt- och lungräddning, säger Joel och fortsätter: – I glesbygden är deltidsbrandkåren så viktig. Det finns en lokalkännedom och man har möjlighet att snabbt vara på plats. Vad är då de vanligaste olyckorna i skogen? – Jag skulle säga att det handlar om kläm- och snub­ belskador. Allt med motor kan man skada sig på, från traktorn och fyrhjulingen till röjsågen och motorså­ gen. Även yxan kan slinta. Det kan även handla om att halka och bryta benet eller fastna under en stock. Sedan kan andra saker hända, som hjärtinfarkt,

38

Skogsnära 1 | 22

berättar Joel och menar att det blir ju extra sårbart när man befinner sig långt från en väg. Vad ska man tänka på? – Givetvis ska du ha rätt skyddsutrustning med stöv­ lar, sågskyddsbyxor, visir och hjälm när du jobbar i skogen, men ha även med första förband och se till att det finns nära. Mobiltelefonen är ett måste, men eftersom det ofta är dålig täckning behöver du hitta den där fläcken där du vet att du har täckning. Ladda ner 112-appen så kan du dela position och larmcentralen ser dina koordinater. Låt motorsågen och yxan vara om du är stressad och har bråttom, det där sista brukar kunna vara förödande. När man blir trött blir man ouppmärksam. Innan du börjar din arbetsdag, meddela anhöriga om var du är och när du beräknas vara klar. Tänk igenom arbetet och gör en riskbedöm­ning och fundera igenom varje moment och hur du kan minimera riskerna. Och som sagt var, sluta i tid.


”Jag ska bara” – läs om hur det gick för Kent Olson

Tips för ökad säkerhet i skogen • Ladda ner 112-appen, så att räddnings­ tjänsten kan hitta dig. • Meddela anhöriga om var du är och när du beräknas vara klar. • Det finns flera jaktappar där dina anhö­ riga kan följa var du är. • Ha första förband med så du snabbt kan stoppa en blödning om det skulle behövas. • Använd varselkläder. • Undvik ”jag ska bara”.

1 | 22 Skogsnära

39


Text Eva Mandelqvist Foto Lasse Arvidson

”Jag ska bara” höll på att gå riktigt illa Det svartnade för Kent Olsson och han fattade inte riktigt vad som hade hänt. Han var ensam i skogen och mottagningen var dålig. – Efter olyckan har jag ändrat mitt beteende i skogen, säger han. Det var en tidig vårmorgon och Kent Olsson skulle skynda sig att ta reda på veden i skogen innan han åkte till jobbet. Allt var kapat, bara att hämta. De långa, tunna björkstammarna låg där, bara att samla in. Alla utom en. En lång grann stam visade sig inte vara kapad. Kent beslöt sig för att han bara skulle kapa den, sedan var han klar i skogen för dagen. – Istället för att starta motorsågen tänkte jag hugga av den med min nyslipade yxa. Eftersom jag inte ville riskera att hugga i marken tog jag stöd av fyrhjulingen och snedhögg med två hugg på samma sätt som jag gjort tusen gånger. Den här gången sviktade det lite högre upp än vad det brukade och plötsligt skar yxan i kanten och vreds ur mina händer och jag föll i marken, berättar Kent som tillbringat mer än 60 år i skogen. Först svartnade det för ögonen och när Kent försökte resa sig föll han huvudstupa ner i mossan. Han fattade inte riktigt vad som hänt och lyckades kränga av sig byxorna. När han möttes av ledvätska och blottat ben förstod han att han klyvt knäskålen. Han kände ingen smärta i sitt chockade tillstånd och försökte med hjälp av andra benet skydda såret från smuts. Han rullade runt och insåg att han inte hade någon styrsel i benet, han hade huggit av de senor som håller underbenet på plats. Morgonkylan var isande och sittande, hasade han sig till fyrhjulingen och lutade sig mot den för att få lite motorvärme. Mottagningen på telefonen som han för en gångs skull hade med sig var dålig. – Det är intressant hur man kan bli att reagera. Det första jag gjorde var att försöka ringa jobbet och sjuk­

40

Skogsnära 1 | 22

skriva mig. Sedan insåg jag att det nog var bättre att ringa 112. Efter några försök kom jag fram. Problemet var att jag befann mig en bra bit in i skogen så jag bad dem kontakta räddningstjänsten i Björbo. Tur nog jobbade min jaktkollega den dagen som vet ungefär var jag håller till, sedan fick jag lotsa dem den sista biten, berättar Kent som menar att han hade turen på sin sida. Vad tänker man där ensam i skogen? – Jag kände mig lite uppgiven, jag var helt säker på att jag skulle bli invalidiserad och det skulle för­ störa mitt liv. Jag opererades och efteråt frågade läkarna hur jag kände. Jag sa att min plan var att jag skulle kunna vara hundkarl till älgjakten och de såg menande på mig och sa att visioner var visserligen bra, men det skulle jag nog inte förvänta mig. Men så blev det, säger Kent lite stolt och menar att träningen efteråt är viktig för att komma tillbaka. Nu är jag mer försiktig – Efter olyckan har jag ändrat mitt beteende i skogen. Jag har alltid mobilen med och berättar för min fru var jag är och när jag beräknar vara klar. Jag är mer försiktig, tänker lite mindre på verktyg och mer på säkerheten. Det viktigaste är att jag inte längre gör för långa pass. Det är när tröttheten kommer och man går på envishet som det blir farligt. Sedan lutar jag mig inte längre mot lång erfarenhet, sådant jag anser mig behärska kan lätt bli till falsk trygghet, avslutar Kent.


Foto Lasse Arvidson

Visste du att svanar kan leva tillsammans livet ut?

1 | 22 Skogsnära

41


Text Sanna Casson Foto Lasse Arvidson

Michael Larsson, chef för viltförvaltning på Stora Enso Skog.

”Lättare att få en gemensam styrning av jakten i ett större område” Älgbetesskadorna innebär stora förluster för många skogsägare. I Värmland är skadorna fortsatt stora och avskjutningsmålen uppnås inte. Nu har Stora Enso tagit initiativ till att skapa större älgskötselområden i Värmland för att bryta gamla mönster. Älgstammarna i Sverige förvaltas inom så kallade älgförvaltningsområden, ÄFO:n. Dessa är i sin tur uppdelade i jaktområden: älgskötselområden och licensområden. Ett älgskötselområde, ÄSO, vars syfte är att samordna jakt, är en frivillig sammanslut­ ning av fastigheter som registreras hos länsstyrelsen. I ett ÄSO tas beslut om hur älgjakten ska bedrivas inom området och därmed även på enskilda mark­ ägares fastigheter. – Hur det fungerar är därför viktigt för dig som markägare, oavsett om du jagar själv eller inte, säger Michael Larsson, chef för viltförvaltning på Stora Enso Skog. I Värmland finns många, mindre älgskötselområ­ den i jämförelse med andra skogslän. Dessutom nås inte avskjutningsmålen. – Vi tror på att skapa större ÄSO:n i Värmland. Det blir lättare att samordna, följa upp och få en gemen­ sam styrning av jakten i ett större område. På så sätt hoppas vi också nå avskjutningsmålen, säger Michael Larsson. För att skapa större ÄSO:n kommer Stora Enso se över och samla sitt markinnehav i Värmland i så få ÄSO:n som möjligt. – I praktiken innebär det att våra befintliga ÄSO:n kommer bli större och vi erbjuder alltid andra mark­ ägare att ansluta sina fastigheter till våra ÄSO:n, säger Michael Larsson. 42

Skogsnära 1 | 22

Hur påverkas markägarna och jägarna? – För den enskilda jägaren och jaktlaget blir det i prin­ cip inga förändringar alls. Det finns inget negativt i att jaga i ett större ÄSO jämfört med ett mindre, däremot finns flera fördelar. För markägaren hoppas vi att det på sikt innebär färre skogsskador av klövvilt då förut­ sättningarna ökar för att nå avskjutningsmålen. Markägaren kan påverka älgförvaltningen genom att registrera sin fastighet så att den ingår i ett sköt­ selområde. – Ta gärna en titt på hur din mark är registrerad och vilka som jagar på den. Om du som mark­ägare engagerar dig kan du påverka och göra stor skill­ nad för din skogsgård. Lämna inte över beslut som påverkar dina möjligheter att sätta rätt träd­slag på rätt mark, utvecklingen av den biologiska mångfal­ den, klimatanpassningen och skogsgårdens lång­ siktiga lönsamhet till någon annan. För att lyckas med älgförvaltningens målsättning med en älgstam av hög kvalitet som är i balans med foderresursen, krävs ett väl fungerande samarbete mellan jägare och markägare och vi uppmuntrar alla markägare att engagera sig mer i viltförvaltningen, avslutar Michael Larsson.


Älgförvaltningen i Sverige • Älgförvaltningen utgår från att en älgstam ska för­ valtas inom ett älgförvaltningsområde (ÄFO) vars gränser fastställs av länsstyrelsen. • Ett ÄFO är uppdelat i jaktområden: älgskötselom­ råden (ÄSO) och/eller licensområden. • Ett ÄSO är en frivillig sammanslutning av ett antal fastigheter och det är alltid fastighetsägaren som avgör om fastigheten ska registreras i ett ÄSO. • Till ett ÄSO ansluter markägare sina fastigheter för att möjliggöra effektivare jakt och viltförvaltning över ett större område eftersom älgar (och annat vilt) vandrar fritt över fastighetsgränser. • Ett ÄSO består normalt av ett flertal olika jaktlag som oftast jagar älg på ett antal fastigheter. • Samverkan är helt frivillig och markägaren kan i princip lämna ett ÄSO när han eller hon vill. Det är alltså inte jaktlaget eller jaktledaren som har rätten att ansluta eller utträda fastigheten ur ett ÄSO, den rätten har alltid markägaren eftersom denne är jakträttshavare. • En uppgift i förvaltningen av ÄSO är praktisk jakt­ samverkan och att gemensamt skjuta de älgar som beslutats i älgförvaltningsplanens avskjutningsmål.

Frågor du som skogsägare kan fundera över: • Vet du om din fastighet är ansluten till ett älgsköt­ selområde? • Vilka sitter i styrelsen i älgskötselområdet? • Sker årliga samråd i ditt älgskötselområde? Vet du när? • Står markägarnas frågor i centrum på samråden i ditt älgskötselområde? • Går du på samråden och ger din syn på skog, grödor, viltskador och älgför­valtningen?

Läs mer om förvaltningsplaner och förändringarna i Värmland här.

1 | 22 Skogsnära

43


Text Sanna Casson Foto Lasse Arvidson

Niklas Trogen, Naturvärdes­ specialist på Stora Enso Skog.

Så bedöms naturvärden i skogen

Att skydda biologisk mångfald är viktigt för skogsekosystemens vitalitet och en för­ utsättning för skogsbruket. Vi hängde med Niklas Trogen ut i de djupa dalaskogarna för att se hur en naturvärdesbedömning går till. Niklas stryker försiktigt med handen över den spröda orkidé som växer i mossan. Det är knärot, en rödlistad art som trivs i mossrika barrskogar och är beroende av mykorrhiza för sitt näringsupptag. – Det kittlar lite extra i magen när jag hittar de där ovanliga arterna, säger Niklas nöjt. Stora Enso Skog gör en naturvärdesbedömning inför alla slutavverkningar. En virkesköpare eller pla­ nerare gör en bedömning av naturvärden på platsen. När det behövs extra kompetens för att bedöma skogen hjälper Niklas Trogen eller någon annan av Stora Ensos naturvärdesspecialister till. Hur fungerar det rent praktiskt? – Vi brukar säga att naturvärdesbedömningen står på fyra ben. Det första vi tittar på är platsens historik. Vad har hänt på den här platsen tidigare? Har skogen stått orörd under lång tid, har den varit präglad av bränder eller skogsbete? 44

Skogsnära 1 | 22

Det andra han tittar på är den fysiska miljön. Det kan handla om hur fuktigt det är i marken och om det finns inslag av kalk som många arter är beroende av. Det tredje Niklas och hans kollegor tittar på i bedömningen är strukturer. Om det finns exempelvis gamla träd, död ved och stora stenblock i miljön. Vi befinner oss i en gammal skog utanför Falun i Dalarna. Här finns gott om gamla, döda träd som ligger på marken och fungerar som bo och mat till olika arter. Det sista som bedöms är om det finns ovanliga arter i skogen. Det kan exempelvis handla om rov­ fåglar, knärot eller andra växter. Utifrån den samlade bedömningen kan man fatta beslut om att bruka skogen, göra någon typ av anpassad skötsel eller, i vissa fall, lämna den helt orörd. – Bedömningen påverkar, tillsammans med skogsägarens mål, vad som är lämpligt att göra med skogen. Har skogsägaren en målsättning som syftar


till att utveckla naturvärden eller att producera virke, eller är det lämpligt att kombinera dem på något sätt? Naturvärdesbedömningen ger en viktig signal om hur man går framåt, berättar Niklas. Bedömningen ligger sedan till grund för att avgöra om området kan brukas och avverkas med generell miljöhänsyn, om skötseln bör ske med särskild hän­ syn eller om hela eller delar av området bör sparas. I det senare involveras ofta Skogsstyrelsen som kan bedöma vilka möjligheter det finns för skogsägaren att få ersättning för skog som undantas från bru­ kande. Om det visar sig att naturvärdena är höga och inte kan kombineras med avverkning blir det i regel en fortsatt dialog mellan Skogsstyrelsen och mark­ ägaren. Det kan röra sig om ersättningsfrågor eller möjligheter till ekonomiska bidrag för naturvårdande åtgärder. När skogsägaren vill, kan Stora Enso med­ verka i den dialogen. Många skogsägare känner oro för att inte kunna bruka sin skog vid höga naturvärden – Produktion och naturvård behöver inte vara motstri­ diga intressen, utan i många fall går de absolut att kombinera. Många arter och naturvärden är mer eller mindre beroende av att vi är där och petar i skogen, eftersom de naturliga störningarna inte fyller samma funktion längre, säger Niklas. Idag motverkar människan många av de naturliga störningarna som tidigare funnits. Det kan handla om brand eller översvämningar som många arter är beroende av. I stället får man jobba aktivt med andra

åtgärder som kan ersätta störningarna. I de svenska skogarna är det brist på död ved. Den har stor betydelse för den biologiska mångfalden och därför skapas död ved i samband med nästan alla skogsåtgärder. Det ger livsmiljöer för insekter och matplatser för fåglar. – Olika arter är beroende av död ved i olika stadier. Vi brukar titta på vad det är för trädslag, på vilket sätt trädet har dött, om det har brutits ned under lång tid eller om det är färskt, berättar Niklas. Stora Enso Skog jobbar också i det egna skogs­ innehavet med att återställa livsmiljöer för arter som vitryggig hackspett, sandödla och raggbock (sel merna om det arbetet på forest.storaensoskog.com). En annan aspekt av hänsynen är att planera noggrant hur maskinerna ska köra för att påverka marken så lite som möjligt. Därför jobbar man långsiktigt med att utveckla skogsbruksmetoder, bland annat för skonsam avverkning som minimerar markpåverkan. Detta leder till minskad risk för påverkan på omgi­ vande vattendrag och bidrar därmed bra livsmiljöer för växter och djur. – Jag tror genuint på skogen som en förnybar resurs, som vi måste kunna använda. Att vi ska kunna bruka den utan att förbruka den. Det är spännande med aktiv naturvård, där man får jobba med att utveckla naturvärden, avslutar Niklas.

”Jag tror genuint på skogen som en förnybar resurs, som vi måste kunna använda.”

1 | 22 Skogsnära

45


Text Amelie Bergman Foto Anna Hållams

Debbie Rosén jobbar som åkare för J. Olofssons Skogstransporter i Osby.

”Virkestransporter handlar om att visa omtanke” Att köra timmerbil är den största utmaningen för alla som jobbar på vägen. Debbie Rosén är en av de skickliga åkare som transporterar virket effektivt och säkert från din skog. – Jag har älskat mitt jobb från första dagen! 70 ton väger timmerbilen med bokkubb när Debbie Rosén med van hand styr ut sitt åttaaxlade ekipage från skogsbilvägen på Skeinge säteri utanför Osby. – Det gäller att tänka efter före, förklarar Debbie. Vägen är i fint skick, men eftersom jag inte vet exakt hur backarna och kurvorna ser ut, måste jag ta det säkra före det osäkra. Ha lagom fart och inte stanna någonstans där det lutar uppåt eller i någon svacka där regnvattnet har lagt sig. Då kommer jag inte därifrån. Debbie Rosén jobbar för J. Olofssons Skogstrans­ porter. Ägaren, Johan Olofsson, har jobbat där i många år – först som anställd och sedan i eget åkeri. Lastbilarna har varit en del av hans liv ända sedan han var liten. – Pappa körde flisbil och jag har hängt med honom ända sedan jag hade blöjor, skrattar Johan. Efter studenten 2010 började han köra timmerbil för ett lokalt åkeri. 2015 fick han erbjudande att ta 46

Skogsnära 1 | 22

över verksamheten och efter en positiv dialog med åkeriets medarbetare och kunder så gick affären i lås. – Jag har aldrig ångrat mig. Jag brinner för det här! I dag har företaget sju medarbetare och fyra bilar som går dygnet runt. Johan och Debbie turas om att köra just den här Scanian som kan varieras med ett femaxlat och ett fyraxlat släp. När det femaxlade släpet är påkopplat är det sammanlagt 24 meter som ska tråcklas runt på vändplatser och i kurvor. Kör i skift Debbie och Johan turas även om med skiften, varan­ nan vecka kör de dag och varannan natt. Båda har sin charm, tycker Debbie. – Att köra timmerbil är ett ensamjobb alla tider på dygnet. Men på nätterna lyssnar jag mycket på ljudböcker, jag har nog gått igenom hela Storytel vid det här laget, säger Debbie som också alltid har med sig hunden Chico i hytten.


”Den ena dagen är inte den andra lik.”

Att timmerbilschaffisarna har med sig en hund, som sällskap och som skydd, är ganska vanligt. Med Hässleholm som centrum kör de skogs­ ägarnas virke till ett tiotal sågverk och massaved till framförallt Stora Ensos massabruk i Nymölla. Det är just till Nymölla som dagens imponerande lass med bokkubb ska gå. Gillar utmaningen Debbie gick Fordons- och transportprogrammet på gymnasiet och var redan då nyfiken på jobbet som timmerbilschaufför. – Efter studenten började jag köra flisbil. Då var jag

på Nymölla och vände ganska ofta och där var det mycket timmerbilar. Så jag sa upp mig och sökte jobb som timmerbilschaufför, jag tänkte att det får bära eller brista. Och jag har älskat det sedan dag ett! – Det är ett självständigt jobb med mycket utma­ ningar och jag gillar ju det. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Vägnätet är varierande, väglaget likaså och lasten är så tung som den kan bli. Förutom att virket ska ut och levereras så snabbt som möjligt, utan fastkör­ ningar eller omlastningar, ska det också lastas på ett effektivt och säkert sätt. På plats i kranhytten gäller det att ha koll på sortimenten. 1 | 22 Skogsnära

47


Debbie kör efter ett program som är kopplat till bilens gps och som bland annat visar var vältorna finns, sortiment, volym med mera.

– I början visste jag knappt hur en björk såg ut. Men det var bara att sitta bredvid och lära sig och försöka ta in så mycket som möjligt. Den första tiden bara snurrade det i huvudet när jag kom hem på kvällarna, minns Debbie som nu är inne på sitt fjärde år i tim­ merbilen – det senaste som anställd hos Olofssons. Därför ”duttas” det ibland Programmet som Debbie och hennes kollegor kör efter heter TASS och är kopplat till bilens gps. I programmet finns flaggor som visar var vältorna finns, sortiment, volym, vägstandard och eventuella vägbommar. Beroende på mottagaren ska ekipaget lastas med rätt sortiment. Att köra med halv last är dålig ekonomi och därför gäller det att lasta fullt inför varje vända. Det innebär att timmerbilen kan hämta upp virke från flera leverantörer på samma lass. Det är därför som du som skogsägare ibland kan uppleva att timmerbilen bara är där och ”duttar” istället för att ta allt på en gång. Och det är här som vältlapparna kommer in, eftersom de hjälper mottagaren att skilja på virket från olika leverantörer. 48

Skogsnära 1 | 22

– Jag sprejar också alltid på lasset så att kamerorna på mätramen ser exakt var gränsen går. Det är alltså ingen risk för att ditt virke förväxlas med grannens, lugnar Debbie. En och annan överraskning Mardrömmen är att köra fast. Då gäller det att klara sig själv och lösa situationen. En så kallad omlastning är en annan tidstjuv som får direkt genomslag på transportkostnaderna och skogsägarens netto. En omlastning blir aktuell om vägen eller vändplatsen inte klarar att timmerbilen kör in med släp. Då måste släpet ställas av på en lämplig plats, sedan får Deb­ bie köra in och hämta ett mindre lass på bilen för att sedan köra ut och lasta om det på släpet. Det händer också att de uppgifter som finns om vägens skick, bland annat bredd och vändplatser, inte stämmer överens med uppgifterna i Nationella vägdatabasen. – Då kan det bli en rätt obehaglig överraskning om man redan har kört in, säger Debbie som dock har lärt sig att inte hetsa upp sig oavsett vad som händer. – Det är klart att jag blir irriterad, men stressar man


Så bedöms en skogsbilväg Det finns ett antal grundkrav som behöver uppfyllas för att en virkesbil med släp ska transportera virke längs en skogsbilväg: Bärighet Skogsbilvägen inklusive broar och trummor skall ha minst sådan bärig­ het att den är farbar med fullastad virkestransportbil året om utom vid tjällossning eller längre regnperioder. Bärigheten klassas enligt Nationell vägdatabas, NVDB. Vägbredd Körbanan bör vara minst 3,5 meter bred. Om vägen är rak och inte lutar kan den vara något smalare och vid tvära kurvor behöver den vara bredare. Vägbanan Vägen skall vara jämn och fri från gropar och stenar. En halvmeter utanför vägbanans ytterkant och 4,5 meter över vägbanan ska det vara fritt från grenar och andra hinder. Backar Lutningen bör vara max 8 procent vid långa backar och 12 procent vid korta backar. Nedanför kraftiga backar ska vägen vara rak. Vändmöjlighet Det behöver finnas möjlighet att vända eller köra runt på en vändplats som är jämn och på plan mark. Vändplanen ska ha en radie om minst 11 meter och en vändficka ska vara minst 30 meter lång och 3,5 meter bred. Källa | Handledning för virkestransport – från skog till industri

upp sig så blir det bara värre. Kör jag fast i snön en vinterdag så är det bara att ta det lugnt och försöka ta sig ut ur skogen utan att grejorna går sönder. Jag får helt enkelt köra i kapp en annan dag.

gäller bara att man bryr sig om varandra och visar lite omtanke, säger Johan som tycker att nyckeln till ett framgångsrikt samarbete är lokalkännedom. Vi känner både skogsägarna och inköparna och vi kan trakten. Vi hjälps åt – så enkelt är det!

Allt handlar om samarbete För Johan Olofsson handlar jobbet om samarbete mellan skogsägare, inköpare, skotarförare, åkare och kunder. – Vi vill ju egentligen samma sak allihop. Alla, i hela kedjan, ska tjäna på affären. Och då är respekt för varandra och bra kommunikation det viktigaste. Om inköparen inte bara utgår från vägdatabasen utan åker ut och rekar innan vi får koden till uppdraget, så vet vi precis vad som väntar när vi kommer ut. Om skotarföraren har lagt fina vältor så blir det lätt att lasta. Om du som markägare kan se till att det är plogat och sandat på vintern innan vi kommer så är det också väldigt uppskattat. Och skulle det vara så att du någon gång behöver få ut ditt virke extra snabbt – så säg till, så ska vi göra vårt bästa. Det

1 | 22 Skogsnära

49


Foto Lasse Arvidson

krönika

Drömmen om grisar Har ni sett programmet Hjälp, vi har köpt en bondgård? Allt ser så underbart ut och jag önskar att jag också kunde vara så där händig, att vi kunde ha grisar och att livet kunde vara så där härligt som det verkar vara för Kalle och Brita. Att ingenting är omöjligt, bara man ger sig sjutton på det. Egentligen behöver jag inte drömma om att äga en bondgård, jag äger nämligen redan en. Fast inte tillsammans med min man, utan med min bror, två kusiner, min morbror och min mammas kusin. Och det är egentligen ingen bondgård längre, bara en massa hus och en del skog. Eftersom jag inte bor där permanent så det är lite svårt att ha grisar. Jag är sjunde generationen på gården och idag är vi sex delägare. Vi har gården gemensamt, men bortsett från det, är vi olika på nästan alla sätt. Vi bor i olika delar av landet, några i lägenhet och andra med hus att ta hand om, en del har tre timmar till gården, andra minst sex timmar. Vi är olika gamla och har olika familjesituationer. Det enda som egentligen knyter oss samman är gården. Och att vi vill ta hand om den och vårda den för framtida generationer. Det är söndag, klockan är 15.57 och det är dags för digitalt gårdsmöte. Idag ska vi fortsätta planera vilka aktiviteter vi ska genomföra under 2022. Vi diskuterar vad vi kan och ska göra själva, vad är avdragsgillt och inte. Ett nytt avlopp står högst upp på listan efter haveriet under allhelgonahelgen när vi

50 Skogsnära 1 | 22

var 16 personer på gården samtidigt. Den episoden hade definitivt blivit bortklippt om det hade hänt hos Kalle och Brita. Vi pratar om skogen, om hur mycket som blåste ner under förra veckans storm. Vi får veta att den fina tallen med fiskgjuseboet tyvärr också strök med. Vi pratar om ett hygge som måste hjälpplanteras. Det är ingen brist på saker att ta tag i. Listan är lång, men tiden och möjligheterna begränsade. Pandemin väckte idén om digitala gårdsmöten och upplägget med att ha korta möten varje månad har varit ett bra sätt att skapa delaktighet och samsyn. När jag blev delägare kändes det stort att få bli skogsägare. Det kändes bra att ta ansvar för gården, men jag tänkte också hur sjutton ska vi få det att funka? Vill och kan jag lägga ner den tid som behövs? Kommer vi att hålla sams? Vad händer om eller när någon av delägarna vill kliva av? Idag har jag släppt de där frågorna. Jag försöker fokusera på vad som ska göras i år. Vad som väntar runt hörnet kan vi bara sia om. Tills vidare läser jag in mig på hur minireningsverk fungerar och tänker på nästa gång jag kan ta en tur i vår skog och hoppas på att fiskgjusen kan hitta ett annat träd för sitt bo. Och så tänker jag att det verkar rätt jobbigt att ha grisar ändå… Charlotte Brodén


Foto Lasse Arvidson

hälge

Lös krysset och vinn en mattermos, 60 cl Vi lottar ut två stycken mattermosar bland de som skickar in den rätta lösningen från de färgade rutorna senast den 23 juni till: Stora Enso Skog, Skogsnära, 791 80 Falun eller via e-post: skogsnara@storaenso.com. Ange adress och mobiltelefonnummer när du skickar in ditt svar. Två vinnare i krysset #3, 2021 får varsin glaseringsgryta: Iréne Fredriksson i Lillhärdal och Gunlög Nilsson i Bollnäs. Vinnarna i krysset omnämns med namn och ort i nästa utgåva av Skogsnära.


Stora Enso Skog AB 791 80 Falun

Foto Lasse Arvidson

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen på baksidan (ej adressidan).


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Skogsnära #1 2022 by storaenso5 - Issuu