Vallentuna kyrkogård

Vallentuna kyrkogård Vallentuna församling, Roslags kontrakt, Stockholms stift Kyrkvägen, Vallentuna socken, Vallentuna kommun, Stockholms län, Uppland

1

Vallentuna kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen.

TEXT: Martina Berglund, Stockholms läns museum 2012 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2012 Omslagsbild: Vallentuna kyrka och kyrkogård sedd från ovan..

Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Vallentuna kyrkogård Bygden i och kring Vallentuna kännetecknas av en stor rikedom på fornminnen och historiska miljöer.

Namnet Vallentuna förekommer i dokument från tidigt 1200-tal. Äldre gårds- och bynamn tillsammans med runstenar samt vikingatida och äldre gravfält vittnar om att bygden var gammal redan då den kristnades. Här finns även vikingatida vägstråk, tingsplatser och en av Jarlabankestenarna, som är placerad framför kyrkan.

Kyrkan i Vallentuna dateras till slutet av 1100-talet.

Kyrkan byggdes med ett torn i väster, långhus och smalare kor och var den största kyrkan i Vallentuna härad och den enda med torn. Sakristian byggdes till i norr på 1200-talet och vid mitten av 1400-talet utvidgades kyrkan genom ett förlängt kor och genom vapenhuset i söder. 1680 byggdes ätten Klingspors gravkor i en sexkantig form på korets sydsida. Kyrkan brann 1856 och byggdes därefter upp med vissa förändringar, 1857-1858. Ytterligare in- och utvändiga renoveringar gjordes under 1930-talet under ledning av arkitekt Evert Milles (1885-1960).

Kyrkan var länge socknens centrum tillsammans med marknadsplatsen som ända in på 1900-talet låg norr om kyrkan. Landsvägen gick förbi kyrkan och på järnvägslinjen mellan Stockholm och Rimbo ordnades en hållplats i Vallentuna 1885. Kring just stationen växte sedan Vallentuna stationssamhälle fram och därför flyttades centrumet från kyrkplatsen. Under 1950-talets början gjordes en mer ordnad planering för ett tätbebyggt samhälle som har utvecklats till ett nytt kommersiellt och kulturellt centrum.

Vallentuna var eget pastorat fram till 1961 då Frösunda, Markim och Orkesta församlingar tillika egna pastorat genom en sammanläggning införlivades med Vallentuna och bildade ett gemensamt flerförsamlingspastorat. 1 januari 2006 sammanlades de fyra församlingarna och bildade Vallentuna församling.

HISTORIK Hur kyrkogårdens utsträckning var under medeltiden är inte känt, men den var troligen mindre än idag. En bogårdsmur började byggas på 1500-talet och täcktes med spåntak, men gjordes troligen inte färdig. Reparationer av muren och spåntaket omnämns flera gånger under 1600-talet, bland annat 1652 och 1688 då den täcktes med spånade sadeltak.

På kyrkogården finns År 1816 ska dalkarlar ha en runsten som tidigare kommit för att sätta upp en mur som var 175 famnar tjänade som tröskel till lång (ca 300m) och 5 quar kyrkans vapenhus. lång och 2 alnar hög (ca 120 cm). Större reparationer av muren genomfördes i början av 1820-talet samt år 1880. När murens spåntäckning togs bort är inte känt, men sannolikt togs den bort under den senare hälften av 1700-talet.

Ingenjör Emil Brodd utförde en uppmätning av det som idag tillhör den äldsta delen av kyrkogården 1921 och vid jämförelse med denna visar det sig att gångsystemen hade samma sträckning då som idag. Även kyrkogårdens utsträckning, ingångar och trädplantering överensstämmer. Gångsystemet har endast ändrats genom att en gång mellan kyrkan och en ingång i den södra muren har lagts igen.

Kyrkogården har haft tre stycken stigluckor. Dessa var murade och putsade, försedda med portar och spånklädda tak och låg i norr respektive söder och öster. År 1595 betalade man för ett kors till den södra stigluckans tak och 1596 till den norra. År 1623 finns en anteckning, troligtvis gjord av kyrkoherden Magnus Andreae Claviger om att han då lät bygga en port för den norra stigluckan.

Alla tre stigluckorna reparerades 1747 då kalk, bräder och tjära nämns. I samband med detta kallas en av stigluckorna för den ”stora” stigluckan, vilket kan antas vara platsen för den nuvarande huvudingången i norr. År 1782-1783 rödmålas en av stigluckorna. Hur länge dessa fanns kvar är inte känt.

Idag har den norra ingången en portal som byggdes 1850, av putsat tegel på granitgrund, som ”tycktes ändamålsenlig och till prydnad”. 1954 kom ett förslag om att riva portalen och ersätta den med 3

Utsnitt ur geometrisk avmätning från år 1630. Kyrkan är betecknad med P.

mindre grindstolpar. Detta genomfördes dock inte och istället ändrades portalen 1955 efter ritningar av arkitekt Evert Milles.

Två ingångar finns i murens södra och västra sida. Den mittersta västra ingången på den västra sidan ledde tidigare till den likbod från 1800-talet som stod i liv med bogårdsmuren. Denna revs vid utvidgningen av kyrkogården 1951 då även den södra öppningen i den västra muren togs upp. När den järngrindsförsedda ingången vid den mittersta ingången i söder togs upp är okänt. Den södra murens västra ingång togs troligen upp då minneslunden anlades, 1987.

Kyrkogården utvidgades åt väster 1951 enligt förslag av arkitekt Evert Milles. Denna del är förbunden med den äldsta kyrkogården genom ingången i väster. Ett begravningskapell byggdes på platsen för en tidigare likbod från 1800-talet, efter ritningar av samme arkitekt. Begravningskapellet utnyttjas idag för kistförvaring i souterrängvåningen, medan den övre våningen används som ett gudstjänstrum med flyttbara religiösa föremål. Detta gör också att det ibland används vid icke kristna förrättningar.

1970 och 1976 utfördes ytterligare utvidgningar efter ritningar av arkitekten Jörgen Auby. 1987 utvidgades kyrkogården ännu en gång då också en minneslund anlades i sydväst. Sedan 1989 har ett kvarter för muslimska begravningar funnits på kyrkogården.

En handikappramp anlades 1985, vid kyrkans norra ingång. Denna lades med smågatsten och kan4

tades med storgatsten. Trappans vilplan av granit kompletterades med gamla gravramar.

2005-2009 omgestaltades stora delar av Vallentuna kyrkogård genom upprustning och förtätning efter förslag av Tema arkitekter. Särskild vikt lades vid detta tillfälle vid den senast utvidgade delen från 1987. Området hade inte utnyttjats fullt ut tidigare eftersom marken var vattensjuk och det fanns problem med tillväxten på träd och buskar. Efter bland annat grävning och dränering fick området en ny utformning med två askgravplatser, avenbokshäckar och planteringar. Även entrégatan gjordes om med nya träd och planteringar för att accentuera ingången till kyrkogården. Ett cirkelformat område på den mellersta delen av kyrkogården användes inte och gjordes därför om till askgravplats.

Den före detta prästgården används som förskola sedan 2003 och ligger strax nordöst om kyrkogården. Den uppfördes 1795 på platsen för en äldre prästgård.

Församlingshemmet Mathiasgården byggdes 1986.

Här inryms expedition, kansli, tjänsterum och lokaler för diverse publik verksamhet.

På 1920-talet byggdes en arrendatorbostad bredvid Mathiasgården. Denna brann dock ned och återuppfördes 1984. Till denna hör en ladugård som numera används för kyrkogårdsförvaltningens räkning.

Stefansgården som byggdes 1898, har under årens lopp fungerat som såväl småskola och lärarbostäder som barnmorskebostad och kommunalhus. I dagslä-

Entréportal, mur och trädkrans i norr.

Häckomgärdade gravplatser samt röda grusgångar på gamla delen.

5

Asfalterad gångväg och kvarter på 1950 års utvidgning till vänster i bild.

get används lokalerna av Svenska kyrkans unga och som tjänsterum för församlingens personal.

Klockargården från 1864 byggdes som ett kombinerat skolhus och organistbostad. Lokalerna används numera förutom som tjänsterum, för församlingens olika verksamheter som körverksamhet samt för föreningar, dop- och begravningskaffe.

Villan som ligger strax utanför kyrkogården i sydväst, kallas för Sjöhuset. Den tillhör också Vallentuna församling och används som tjänstebostad.

På en liten kulle söder om kyrkan fanns tidigare en klockstapel i form av en öppen klockbock. Denna var tjärad och rödfärgad samt spånslagen. Stapeln stod på platsen från 1600-talet och in på 1800-talet då den i källor från 1823 angavs som bristfällig och revs något senare.

6

BESKRIVNING Omgivning Vallentuna kyrka ligger drygt två mil norr om Stockholm. Med hållplats vid Roslagsbanan ingår Vallentuna i Storstockholms pendlingsområde. I kyrkans närmaste omgivning ligger flera äldre byggnader.

Här finns också en parkeringsplats för besökare.

Området söder och öster om bogårdsmuren är rikt på äldre lämningar och i sydslänten går en äldre väg ner mot Vallentunasjön.

Nedanför kyrkan och kyrkogården, mot vattnet, ligger Björby-Kyrkvikens naturreservat. Naturen karaktäriseras av ett öppet odlingslandskap och är bland annat ett välbesökt friluftsområde. En del av marken ägs av stiftet men arrenderas ut för att hästar och kor ska beta och därmed hålla kulturlandskapet öppet.

Raka häckar på 1987 års del samt gravkvarter med numera gräsbeväxt gångväg.

Omgärdning och grindar

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Den äldsta delen av kyrkogården omges alltjämt av en kallmurad gråstensmur täckt av sedum. Den nuvarande sträckningen motsvaras troligen av tidigt 1800-tal. Det finns öppningar i muren i norr, väster och öster där den norra är i form av en portal med svarta järnsmidesgrindar. På den västra sidan finns två ingångar där den mittersta leder till den utvidgade delen av kyrkogården. På den södra sidan finns två ingångar. Den mittersta har låga järngrindar och är av okänd ålder.

Trädkransen från 1800-talet består främst av lönnar och lindar, men är idag tämligen utglesad och har lite skiftande karaktär utmed bogårdsmurens olika sidor. Övriga delar av kyrkogården avgränsas av häckar eller träd av olika slag eller saknar avgränsningar.

Gravkvarteren på den gamla delen är täckta av gräs.

Här finns ett flertal formklippta häckar som ramar in gravplatserna och skapar kvarter i kvarteret.

Topografin är något kuperad och marken sluttar svagt åt väster.

På den gamla delen av kyrkogården är gångsystemen detsamma åtminstone sedan 1920-talet. Dessa är nu belagda med rött stendamm. Huvudgången leder i en cirkel kring kyrkan samt i en rektangel längs med bogårdsmuren. Från öppningen i muren i linje med ingången i kyrkans torn leder en trappa ned mot kyrkogårdens nyare delar, belagd med stenplattor i mitten och kullersten längs kanterna.

Gravkvarteren på de utvidgade delarna är stora och är alla täckta av gräs. Kvarteren delas av genom gångvägarna och vissa omges av träd och häckar.

De delar som finns utanför den äldsta delen av

7

Häckomgärdade gravvårdar på den södra delen.

kyrkogården har mestadels asfalterade gångar, men även här återkommer det röda gruset. Gångarna är på 1950 års utvidgning lagda i raka rader i syd-nordlig riktning, medan övriga gångar har en mer slingrande utformning. Detta står dock i kontrast till de mestadels raka, formklippta häckarna.

På 1987 års utvidgning fanns från början en gångväg genom varje kvarter i väster. Av dessa fyra finns nu två stycken kvar, eftersom de andra har såtts över med gräs bland annat för att. underlätta skötseln.

Kyrkogårdens belysning består av svarta lyktstolpar i två olika utföranden. På den äldsta delen är lyktan av glas och smide i ett gammeldags utförande, medan belysningen på de utvidgade delarna har en mer modern utformning med frostad cylinderformad lykta och svart skärm. Här finns även låga ljuspållare som lyser upp längs huvudstråket.

8

Gravplatser och gravvårdar På den äldsta delen av kyrkogården finns den övervägande delen av äldre, mer hantverksmässigt utformade gravvårdar. Här finns även flertalet gräs- och grusgravar med stenramar och gravvårdarna står tätt i övervägande raka rader. Kyrkogårdens utvidgningar avspeglas tydligt genom gravvårdarnas utformning, även om det på den äldsta delen också finns några nyare stenar.

I sydväst på den senast utvidgade delen av kyrkogården, har ett kvarter vigts åt muslimska begravningar där gravvårdarna är vända i riktning mot Mecka. Här finns också ett enkelt utformat stenbord för ceremonier.

Kyrkogårdens äldsta gravvård utgörs av en kalkstensvård från 1809 som är placerad på en kulle.

Här ligger Jeanette Silfverstolpe, dotter till major Jean David Silfverstolpe på Lövsättra gård i den sydostligaste delen av Vallentuna socken. Jeanette

Rader av gravvårdar på den gamla delen.

var stiftsfröken i Vadstena adliga jungfrustift, vilket betydde att hennes framtid var tryggad även om hon inte skulle bli gift. Dock dog hon i dysenteri bara 11 år gammal och blev begravd i en kulle eftersom hon inte ville sänkas ned i jorden. På gravstenen finns inskriptionen ”Ömt älskad, saknad och begråten”.

Minneslund och askgravplats Minneslunden ligger i den sydvästra delen av kyrkogården och nås dels via en gångväg belagd med gatsten, dels via en trappa som förbinder minneslunden med den gamla kyrkogården genom en öppning i muren. Även trappan är belagd med gatsten och följs åt av ett svart järnräcke med belysning i underkanten. Längs trappan finns också en vattentrappa av gjutna betongkar kantade med frodig växtlighet.

Idegranshäckar skärmar av mot resten av kyrkogården och den cirkulära gräsytan öppnar sig sedan

Grusgravar.

9

Minneslund.

mot vattnet med en slående utsikt. Den nedre delen av gräset kantas av ormbunkar och i övrigt växer som två träd av prydnadskörsbär. Här finns även rabatter med rosbuskar, ölandstok och daggkåpa.

Två bänkar i teak står uppställda intill ljushållare i svart smide.

På kyrkogården finns en askgravplats och ytterligare två har föreberetts men är ännu inte tagna i bruk. Askgravplatsen på den först utvidgade delen i väster är cirkulär och omges av en rundad häck av tuja och måbär. I häcken finns tre öppningar där marken är täckt av några stora stenblock. Längs häckarna finns rabatter med blandade växter och en marktäckare där liggande mindre stenhällar med plaketter av koppar bär namninskriptionerna.

Askgravplatserna på den nyare delen har en liknande utformning, här finns planteringar, stenar och stenhällar för inskription.

Runstenar Två stycken runstenar finns på kyrkogården. Den ena finns söder om kyrkan, där vapenhuset tidigare låg. Runstenen användes som tröskel och restes på fyndplatsen 1905. Stenens inskrift berättar om Jar10

Askgravplats på den utvidgade delen i väster.

11

Träd och häckar markerar kvarteren i sydväst.

labanke som ”ägde ensam hela Täby” och ”gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare”. På den sydöstra sidan av kyrkogården står en skadad runsten. Denna hittades då man grävde en grav år 1939. I muren kring den äldsta delen av kyrkogården, 8 meter norr om det sydöstra hörnet finns också ett runstensfragment av sandsten där ristningen är vänd neråt.

Vegetation Alla kvarter på kyrkogården täcks av gräs. Häckar finns kring flera av gravvårdarna på den sydöstra delen av den gamla kyrkogården. I övrigt är det få gravplatser som omgärdas av häckar. På den gamla delen finns även några tujor i olika storlek som växer intill gravvårdarna.

Trädkransen kring kyrkogårdens äldsta del består av olika trädsorter. På den norra sidan växer hamlade lindar, medan det längs den östra sidan växer almar, ask och lönn i olika storlekar. På den södra sidan står lindar av varierande ålder och längs den västra sidan växer två äldre lönnar.

Den äldsta delen av kyrkogården är i övrigt sparsamt planterad. Här förekommer förutom trädkran-

12 Begravningskapellet. Strax bakom skymtar Stefansgården.

sen, endast häckar av liguster och enstaka tujor i de grästäckta kvarteren. På de nyare delarna däremot, finns rika rabatter med planteringar av perenner och ettåriga växter, häckar av liguster, idegran och flera olika sorters träd. Här och där finns enstaka buskar, till synes sporadiskt utplacerade eller självsådda. Två stycken lönnar flankerar trappan av sten upp mot den gamla delen av kyrkogården.

Längs den norra och västra sidan av den senast utvidgade kyrkogården har en rad av lindar planterats längs en idegranshäck. På den västra sidan växer även ornäsbjörkar mellan lindarna.

Övriga byggnader och anläggningar Väster om kyrkan finns ett begravningskapell, en vitputsad byggnad med skiffertäckt valmat tak. Byggnaden ligger i souterräng där ingången till kistförvaringen sker vid den putsade sockeln i väster. Entrén i öster har dubbla portar med sexkantiga fält i relief.

Ett hus med plats för kyrkogårdsförvaltningens verksamhet finns längst i sydväst, med en tillhörande materialgård. Huset är putsat och avfärgat i vitt med rött plåttak.

Församlingsbyggnaden Mathiasgården är en

modern byggnad uppförd i vinkel i ett plan med stående rödmålad locklistpanel. Sadeltaket är belagt med röda tegelpannor.

Stefansgården är en villa i typisk stil för skiftet 1800-1900-tal med en fasad klädd med liggande gulmålad panel, vita snickeridetaljer och engelskt röda fönster och dörrar. Sadeltaket täcks av röda tegelpannor och sockeln är av huggen fogad granit.

Intill huset har en örtagård anlagts för kontemplation, med grusgångar, häckar och rabatter.

Klockaregården ligger strax intill Mathiasgården.

Det är ett beigeputsat hus som vilar på en fogad granitsockel och med ett sadeltak täckt av röda tegelpannor. Fasaden har vita detaljer och gröna fönster. En trappa i sten och en ramp i gjuten betong med ett smidesräcke leder upp till porten.

Sjöhuset är ett hus med rödmålad stående panel och vita detaljer. Det brutna sadeltaket är täckt med rött tegel och gården avgränsas från begravningsplatsen med ett rött staket. Huset ligger i områdets södra del och nära vattnet.

Konstnärlig utsmyckning En fontän där vattnet porlar från en större sten i mitten av en bassäng, finns på den utvidgade kyrkogårdens södra del, i mitten av ett grästäckt gravkvarter. Kring denna växer funkia och andra marktäckande växter.

KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK

Höjdläget skapar fri sikt och öppenhet åt alla håll.

Min¬neslundens vattentrappa tar vara på höjdskill¬naden och tillför, genom det porlande vattnet, en livgivande ljudupplevelse.

De nyare delarna breder ut sig i landskapet och karaktäriseras av en öppenhet som kontrasteras av de mindre rum som skapats genom planteringar av träd, buskar och raka och formklippta häckar.

Här finns en stor variation av växtlighet som ger en spännande och omväxlande miljö.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Kyrkogården som en del av ett tidigare sockencentrum.

• Kyrkogårdens bogårdsmur.

• Gångarnas sträckning samt häckarna kring grav vårdarna på den gamla delen.

• Trädkransen kring den gamla delen med omväx lande lönnar och lindar.

• Kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar av konst närligt, person- och lokalhistoriskt intresse.

• Häckarna mellan kvarteren på de utvidgade delarna.

• Runsten på kyrkogården tillhörande Jarla¬banke med runristningar på båda sidor.

• Minneslundens vattentrappa.

• Den fria sikten och öppenheten som skapar utsikten mot sjön.

Kyrkan var länge socknens centrum tillsammans med marknadsplatsen som ända in på 1900-talet låg norr om kyrkan. Kyrkan med kyrkogård är således en del av ett tidigare sockencentrum och det angränsande naturreservatet och fornlämningsområdet har stora miljöskapande värden i anslutning till kyrkogården. På kyrkogården finns också en runsten, som tidigare tjänade som tröskel till kyrkans vapenhus, tillhörande Jarlabanke.

Bogårdsmuren med sitt ålderdomliga utförande har tillsammans med trädkransen ett stort miljöskapande värde och är viktiga årsringar i kyrkogårdens historia. Gångarnas planering på den äldre delen härrör möjligen från tidigt 1800-tal och är i huvudsak oförändrade sedan tidigt 1900-tal. Gravvårdarna är historiska dokument över äldre utformning och gravskick.

Den täta placeringen av gravvårdarna på den gamla delen av kyrkogården bidrar till ett särskilt intimt uttryck som tillsammans med de bevarade häckarna kring flera gravvårdar ger en förtätad stämning.

13

Kronologi 1100-tal. Kyrkan byggs. Tuulse 1954 1500-tal. Bogårdsmuren börjar uppföras. Sundström 2006

1951. Kyrkogården utvidgas västerut, arkitekt Evert Milles, som även ritar ett begravningskapell. Sundström 2006. ATA

1600-tal. En klockstapel uppförs. Nilsson 2005

1955. Norra portalen byggs om av arkitekt Evert Milles.

Sundström 2006

1795. Prästgården uppförs nordöst om kyrkogården, på platsen för en äldre prästgård.

1970-tal. Kyrkogården utvidgas ytterligare åt väster efter ritningar av arkitekt Jörgen Auby. ATA

1816. Bogårdsmur, ca 300 meter lång, uppförs av dalkarlar. Sundström 2006

1984. Arrendatorsbostaden återuppförs efter en brand.

Nilsson 2005

1822. Trädkransen planteras och bogårdsmuren repareras. Tuulse 1954

1985. En handikappramp anläggs och vilplanet kompletterades med gamla gravramar. ATA

1823. Klockstapeln rivs. Nilsson 2005 1850. Välvd portal uppförs i norr. Tuulse 1954

1986. Församlingshemmet Mathiasgården uppförs. Nilsson 2005

1864. Klockargården byggs som kombinerat skolhus och organistbostad. Nilsson 2005

1987. Kyrkogården utvidgas och minneslund anläggs.

ATA

1898. Stefansgården byggs. Nilsson 2005

1989. Ett kvarter för muslimska begravningar anläggs.

Församlingen

1920-tal. En arrendatorsbostad uppförs. Nilsson 2005 1921. Kyrkogården uppmäts av Alb. Flinck. ATA

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museums arkiv Nilsson, Christina, Westberg, Ove. Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholm stift. Stockholm 1995 Nilsson, Gunilla, Vallentuna kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008 Sjöström, Ingrid, Kyrkan i Vallentuna. Ej uå.

Sundström, Lisa, Vallentuna kyrkogård. Kulturhistorisk gravvårdsinventering. Stock¬holms läns museum, Rapport 2006:30. Nacka 2006 Tuulse, Armin, Kyrkor i Vallentuna härad, Sveriges Kyrkor, Uppland bd V:2, Stockholm 1954 Tomas Hallberg, Vallentuna kyrkogårdsförvaltning

14

2005-2009. Omgestaltning av stora delar av kyrkogården genom Tema Arkitekter. Församlingen