Västerhaninge kyrkogård

Västerhaninge kyrkogård Västerhaninge-Muskö församling, Haninge pastorat, Södertörns kontrakt, Stockholms stift Haninge Åby 1:51, Kyrkvägen 7, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

1

Västerhaninge kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Hedvig Bellberg, Stockholms läns museum 2014 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2013 Omslagsbild: Västerhaninge kyrka och kyrkogård sedd från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Västerhaninge kyrkogård Sockennamnet Västerhaninge har sitt ursprung i ett bygdenamn, och är taget efter invånarna i området – hanungar (-inge), – som brukar tolkas som ”de som bor vid Hanveden”. Skogsnamnet Hanveden är ett stort skogsområde på centrala Södertörn, ordmässigt sammansatt av hane ”tupp av skogsfågel” och det fornsvenska vidher ”skog”. Väster- i Västerhaninge är tillagt för att skilja namnet från sockennamnet Österhaninge. De båda kyrkorna ligger bara drygt 3 kilometer ifrån varandra. Förr sammanförde vattnet bygderna i området, medan skogen skilde dem åt. I en sägen som upptecknades på 1730-talet berättas om att Öster- och Västerhaninge kyrkor fått namnen S:ta Gertrud respektive S:ta Brita efter två systrar. Troligt är dock att de fått namnen efter två helgon, som de blivit helgade åt. Västerhaninge församling delades 1731 då Muskö församling bildades. Från början betraktades Muskö församling stundom som kapellförsamling för att 1922-04-28 bli förklarad som annexförsamling av Kunglig Maj.t. Västerhaninge och Muskö församlingar har utgjort ett pastorat hela tiden sedan församlingsdelningen 1731. 1 januari 2002 sammanläggs de båda församlingarna och bildar Västerhaninge-Muskö församling. Sedan 1 januari 2018 ingår Västerhaninge-Muskö församling i nybildade Haninge pastorat tillsamman med Österhaninge församling och Dalarö-Ornö-Utö församling. Västerhaninge kyrka är i sina äldsta delar sannolikt uppförd under 1200-talet och har därefter blivit om- och tillbyggd i omgångar sedan medeltiden. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med tornet i väster. I dag finns bara ytterväggar och sakristia kvar av medeltidskyrkan. Återuppbyggnaden efter den senaste branden 1831 när blixten slog ner i kyrkans torn resulterade i kyrkans nuvarande utseende. Kyrkans äldsta delar är uppförda i gråstensmurverk, senare tillbyggnader såsom torn och förrådsdel väster om sakristian är uppförda i tegelmurverk. Kyrkogården har funnits kring kyrkan sedan medeltiden. Tätorten Västerhaninge har vuxit upp kring den

gamla kyrkbyn, som efter järnvägens tillkomst omvandlades till ett stationssamhälle. Från 1950 och framförallt under 1960-talet utvecklades området till en modern förort, där centrumet invigdes 1969 och pendeltågstrafiken startade 1973.

HISTORIK Kyrkogården har funnits kring kyrkan sedan medeltiden. På en karta från 1638 syns kyrkogårdens utbredning som inringas av en stenmur, vilken på kartan tydligt skiljer ut sig från kringliggande markers gärdesgårdar. Den medeltida kyrkogården var ursprungligen ganska liten, men har kring sent 1800-tal och på 1910-talet utvidgats kring kyrkan, Västerhaninge framför allt mot norr. På kyrkas äldsta delar 1940-talet utvidgades kyrkogården med en nyare del är uppförda redan mot väster. En minneslund under 1200-talet. anlades 1982 på den nyare delen, norr om gravkapellet Kyrkogården har som uppfördes 1958. Askfunnits kring kyrkan gravplatsen på den nyare västra delen är anlagd 2012 sedan medeltiden och och ligger allra längst i väsvar ursprungligen ter. ganska liten. Under 1600-talet blev sockenkyrkan gravkyrka för socknens godsherrar, vilka begravdes i sakristian. Vid en arkeologisk undersökning i sakristian i samband med golvarbeten, påträffades ett skelett, vilket har C-14-daterats till perioden mellan 1030 och 1220. Dateringen tyder på att en kyrka fanns på platsen senast 1220. Ett begravningskapell uppfördes i norr 1958 efter ritningar av arkitekten Martin Westerberg. Kapellet är senare tillbyggt. Ett församlingshem från 1963, ritat av Hans Bååthe och Torsten Holm, är beläget norr om kyrkan. Väster om kyrkan, mellan den gamla och den nyare delen av kyrkogården, låg ett gravkapell uppfört kring sekelskiftet 1900. Det restaurerades 1924 efter ritningar av arkitekt Anders Hedblom och var invändigt dekorerat av Karl Gullberg. Kapellet revs 1963. 3

Västerhaninge kyrka och kyrkogård 1638, utsnitt (Lantmäteriets arkiv: Geometrisk delination)

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Omgivning I området finns rikligt med kända fornlämningar från såväl sten-, brons- som järnålder, men de allra flesta härstammar från järnåldern. Det stora antalet fornlämningar vittnar om att bygden redan under förhistorisk tid spelade en central roll. De kända fornlämningarna består främst av gravar och gravfält. Särskilt intressant är det mycket stora Jordbrogravfältet, strax norr om kyrkogården som är ett av landets största gravfält från äldre järnålder, med cirka 650 gravar. Från 1854 finns en uppgift om att det stod 112 bautastenar på gravfältet. Den nutida kyrkogården vid kyrkan ligger sannolikt delvis på

Åbygravfältet, likaså detta ett gravfält från äldre järnålder. Västerhaninge ligger i kommunens södra del och gränsar i norr mot Hanvedens stora skogs- och strövområden, i öster mot Jordbro, i söder mot ett stort jordbrukslandskap och i väster mot Tungelsta. Västerhaninge delas i två delar av järnvägen. De områden som ingår i norra Västerhaninge är Åby, Åbylund, Norrskogen och Jägartorp. I södra Västerhaninge finns Nedersta, Ribby och Ribbyberg. Ett bostadsområde, Ribby ängar, ligger öster om kyrkan. Strax öster om kyrkogården finns också Kyrkängen, en tomtmark ägd av församlingen som upplåts till midsommar- och valborgsmässofiranden bland annat. Området mellan Västerhaninge centrum och Nynäsvägen bevarar känslan från tiden innan den moderna förorten växte upp med bl.a. rödmålade skolbyggnader, trähus och kyrka. Närmast söderut längs Nynäsvägen finner man Tingshuset, Bygdegården och Folkhögskolan. Norrut ligger Västerhaninge prästgård och inne i lövskogen vid Blåkullavägen ligger Ribby gårds tre hus, en liten rest av den gamla byn Ribby, på vars forna ägor Västerhaninges nuvarande centrala bebyggelse har växt upp.

Omgärdning och grindar

Västerhaninge kyrka och kyrkogård 1700, utsnitt (Lantmäteriets arkiv: Arealavmätning)

4

Kyrkogårdens äldre del omges av en kallmurad bogårdsmur av gråsten. Muren är gammal, men mot söder och väster ligger ett skikt av cementbruk som täckning. Muren är tänkt att läggas om de kommande åren. Kyrkogårdens nyare del har tillika

Gamla gravkapellet uppfördes kring sekelskriftet 1900 och revs i februari-mars 1963. Granzells foto & c:o Västerhaningen. ATA

Bogårdsmuren mot öster

En portal leder besökaren genom häcken som avskiljer den äldre kyrkogården från 5 den nyare delen i väster.

Den gamla kyrkogården sedd från det sydvästra hörnet.

6 gamla kyrkogårdens östra del, med intima Den kvarter med låga häckar.

Den nyare kyrkogårdsdelen sedd från sydväst. Längst i väster är kvarteren glesa, medan de mot öster tätnar och omgärdas av täta häckar.

en bogårdsmur i gråsten. Denna är huggen i stora anpassade block med raka skarvar. Till kyrkogården kommer man genom öppningar i muren mot söder, väster och norr. Öppningarna mot söder och norr flankeras av kraftiga slät- och spritputsade grindstolpar i vitt och gult med svarta tälttak som kröns av plåtklot. I öppningarna sitter enkla, svarta smidesgrindar med lövformationer uppåt. Grindarna är snarlika, men skiljer sig ändå åt. Innanför muren växer en trädkrans av omväxlande stora lindar och lönnar. En tät och hög häck med en portal växer utmed västsidan av den äldre kyrkogården och avskiljer tillsammans med trädraden och bogårdsmuren den äldre delen av kyrkogården från den nyare delen. Till den nyare delen av kyrkogården finns två ingångar som är placerade strax utanför den äldre bogårdsmuren i söder och norr.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Från öppningarna i muren leder stensatta gångar till kyrkan. Huvudgångstråken löper från norr samt från väster och söder och är plattsatta med sten med frilagd ballast respektive med släta stenar. I övrigt ligger krattade grusade gångar. Gångarna på den 7

Den nyare delen sedd från öster, med de avskärmande, men låga raka häckarna.

nyare delen är belagda med asfalt. Inne i ett kvarter mot sydost ligger grusgångar, och ballaststenbeläggning förekommer inne i kvarteret mot nordost, strax utanför kapellet. Kvarteren är benämnda A, B, C, osv, samt U för urnkvarter. De äldsta kvarteren återfinns söder om kyrkan. På den gamla delen, strax mot öster, finns kvarter inramade av häckar. Där håller stenarna häckhöjd. På den nyare delen inramas kvarteren av låga häckar, särskilt mot öster, vilket gör att man har uppsikt över hela delen, men ändå måste gå in i kvarteren för att till fullo se deras utformning. Längst i väster är kvarteren öppnare. Belysningen är densamma på den gamla kyrkogården som på den nyare delen, gröna lyktstolpar med tefatformade hättor. Järnbänkar med träsits står här och var på kyrkogården

Gravplatser och gravvårdar På kyrkogården finns många äldre gravvårdar. De äldsta ligger söder om kyrkan. Flera järnkors finns väster om kyrkan för släkten Löwen samt omfångsrika gravvårdar tillhörande släkten Upmark och 8

släkten Girolla. Utmed sydmuren på den äldre delen finns bara en gravsten. Utmed nordmurens sträckning finns däremot flera. Det förekommer ofta titlar på stenarna såsom fjärdingsman, mjölnare, hemmansägare, godsägare, friherrinna, kronofogde, skogvaktare, källarmästare, snickare, trädgårdsmästare och organist med flera. Nordost om kyrkan finns en grav med texten Far och Mor. Den är rest över Ivar Lo-Johanssons föräldrar. Författaren själv ligger i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm. Väster om kyrkan, norr om gångvägen, finns raden med gravarna över släkterna Girolla och Upmark från Tuna och Hammar. Den äldsta av dessa minnesvårdar är rest 1821 över major Lars Girolla, som var son till en inflyttad schweizare. Hans dotter Fredrika gifte sig 1809 med kronofogden Frans Gustav Upmark, i dennes första gifte. Deras sonson Gustav Upmark d ä var konstkritiker och chef för Nationalmuseum och en av initiativtagarna till restaureringen av Gripsholms slott på 1890-talet. Han har bland annat 1889 skrivit om Västerhaninge kyrka och de andra kyrkorna i Sotholms härad. Både han, död 1900, och sonen

Släkten Upmarks gravvårdar är stora och ligger på den äldre kyrkogårdens västra del.

Gustav Upmark d y, Nordiska museets och Skansens styresman, död 1928, ligger begravda i Hammargraven. Den senare skrev boken Guld- och silversmeder i Sverige, som lade grunden till den svenska silverforskningen. Sockenprästerna ligger söder och sydost om kyrkan. Det finns en grav kringgärdad av fyra lönnar, vilken tillhör kyrkoherde Lars Torsk, död 1764. En grav med ett järnkors tillhör en annan kyrkoherde, Swen Schöldberg, avliden 1834. Hans efterträdare hovpredikanten J G Holmberg dog 1836 och har en kalkstensvård på sin grav. Kyrkoherde och musikdirektör J E Törnkvist, död 1876, ligger också på denna del av kyrkogården och invid honom hans måg, kronolänsman L E Norman och hans dotterson kronofogde E J Norman. Strax söder om kyrkan finns också gravar för personer från Ribby. Bredvid dessa finns Skogs-Ekeby grifterum för kornetten Gustav Schult, död 1844 och hans måg kammarherre Georg Rudman Bergenstråhle, död 1836. Det har förekommit att gravplatser återanvänts, men ännu inga stenar. Stenarna har istället plockats bort och vartannat år förs borttagna stenar till

destruktion. Stenarna sparas alltså i ett till två år, om någon av tidigare gravrättsinnehavare skulle ångra sig. Kulturhistoriskt intressanta stenar plockas inte bort och det finns en gravvårdsinventering gjord 2005 över den äldre delen av kyrkogården. På den nyare delen står gravstenarna med ryggarna mot häckarna. Stenarna är låga och överstiger inte häckarna. Några få stenar är större, men mest i bredd. Det finns bestämmelser om att gravvårdarna skall hålla 70x70 cm på den nyare delen. Att gravarna är samtida syns på att det bland annat. förekommer flygplan, hästar och andra djur på stenarna samt att några få har foton. Titlar som förekommer på den nyare delen är bland annat trädgårdsmästare, som det finns ett flertal av utmed den södra muren, kapten, övermaskinist, överstelöjtnant och syster, som i sjuksyster. Benen från de gravkamrar som funnits inne i kyrkan, i koret och i gången, är idag spridda på kyrkogården och gravarna inne i kyrkan är igenfyllda med sand. På den nyare delen sker både kistbegravningar och urnbegravningar.

9

Minneslunden på den äldre delen av kyrkogårdens nordvästra del

Askgravplatsen med stenarna fint placerad kring den kvadratiska platsen. I bakgrunden skymtar 10 också den nyare delens glesa kvarter som är belägna längst i väster.

Minneslund och askgravlund

Minneslunden som ligger framför begravningskapellet anlades 1982. Den nås via en gång kantad av högväxt tuja. Marken är delvis belagd med svart skiffersten som omges av en gräsyta där det växer rhododendronbuskar och hängkaragan. I minneslunden, som har formen av en rundel, finns det en porlande fontän och en minnessten med texten:

VAD HÄR BLIR SÅTT MED TÅRAR SKALL SPIRA EN GÅNG UR JORDENS GRUND MED LIV I KOMMANDE VÅRAR.

På den nyare delen av kyrkogården finns sedan 2012 en askgravplats med plats för 75 stenar. Under varje sten finns plats för två askor. Den första påsen grävs ner på 85 centimeters djup och täcks av ett lock. Nästa påse läggs ovanför locket. Utmed den östra sträckningen ligger 17 stenar, utmed den södra 19 och utmed den västra 39. Spaljéer med växter omgärdar platsen. Bland annat växer här avenbokshäck. Här finns vidare en bänk och en lykthållare. Det finns också en liten swirler, en rund betongformation, efterliknande grön granit, med porlande vatten på platsen. Platsen täcks av grus och i gruset ligger en stenplatta med inskription.

Vegetation

Kyrkogården är bevuxen med många stora träd, mestadels lindar och lönnar. Träden var, enligt ett träsnitt av G Upmark, relativt nyplanterade 1889. Kring den äldre delen av kyrkogården, utmed bogårdsmuren växer också vita syrener mellan lindar och lönnar samt särskilt mot söder ett fåtal bokar. Det förekommer också någon enstaka lila syren i sydväst. Av de stora träden är flera original från 1889, vissa är kompletterade i efterhand och vissa utbytta. Det finns en mindre lindallé som leder fram mot kyrkan från söder. Strax inne på den nyare delen finns en björkrad i öster. På den nyare delen omgärdar häckar kvarteren i öster. Från ingångarna till den gamla delen av kyrkogården har besökaren, på grund av det höga häckparti som skiljer delarna från varandra, ingen översikt över den nyare delen mer än att den har sin utbredning mot väster. Längst i väster öppnar sig dock kvarteren och övergår i gräsmattor med låga stenar utan häckar, eller med mycket låga häckar. I väster finns också en fritt växande trädklunga. Det finns även en trädkrans kring den nyare delen.

I växtfloran ingår dessutom avenbok, hängask, pilträd, almträd, robinia, idegran, daglilja, hasselört och strutbräken.

Övriga byggnader och anläggningar Begravningskapellet i nordväst, på den nytillkomna delen, uppförs 1958 efter ritningar av Martin K. Westerberg. Kapellet är utfört med gulslammat tegel och täcks av ett skiffertak. Kapellet har senare blivit tillbyggt med bland annat en transparent del mot väster. Taket har delvis sadeltaksform, delvis valmat sadeltak. Ett församlingshem är beläget norr om kyrkogården. Det är utfört med vitslammat tegel, och har ett sadeltak belagt med skiffer. 1958 uppförs ett begravningskapell efter ritningar av arkitekt Martin K. Westerberg på den nytillkomna delen av kyrkogården. Väster om kyrkan, på gränsen till den nyare delen av kyrkogården, låg tidigare ett gravkapell uppfört kring sekelskiftet 1900. Kapellet revs 1963 och beläget på platsen är nu den täta växtportal som avskiljer den äldre delen av kyrkogården från den nyare delen.

Konstnärlig utsmyckning och övrigt Det finns ett stort kors klätt med koppar mitt på den nyare delen av kyrkogården. Det står på en rund plats kantad av låga häckar och är upplyst underifrån av markbelysning. Korset mäter omkring 5-6 meter i höjd och kom till samtidigt med utvidgningen av den nyare delen av kyrkogården.

KULTURHISTORISK KARAKTÄRISTIK Västerhaninge kyrka och kyrkogård ligger i fonden av den väg som leder in mot samhället i Västerhaninge. Kyrkomiljön omges av stora fornlämningsområden, vilka berättar om bygdens långa boplatskontinuitet. I anslutning till kyrkan ligger Åbygravfältet från äldre järnålder. Kyrkan och kyrkogården har en historia som åtminstone sträcker sig tillbaka till 1200-talet och som vittnar om bygdens utveckling från medeltiden fram till idag. Miljön på den äldre kyrkogårdsdelen är samlad och har en bibehållen äldre prägel med många gamla träd inne på kyrkogården. Trädkransens struktur kring den äldre kyrkogårdsdelen betonar ytterligare kyrkogårdens ålder. Därtill är bogårdsmurens sammanhängande inramning, samt murens höga ålder, där några delar inte omlagts på mycket länge, väsentliga för att bevara upplevelsen av den äldre inramade kyrkogården närmast kyrkan. 11

Det finns många äldre varierande gravstenar med bland annat person- och lokalhistoria på kyrkogården. De gravvårdar på den äldre kyrkogårdsdelen som är omfångsrika och höga, belägna i väster, berättar särskilt om släkter som varit viktiga i socknens historia. Andra områden på den äldre kyrkogården karakteriseras av smäckra gravstenar. Mot öster är gravstenarna låga och små häckar kring­ gärdar kvarteren. Lövporten mellan kyrkogårdens äldre och nyare delar är ett spännande inslag i kyrkogårdsmiljön då den är uppförd på platsen för ett tidigare gravkapell. Den nyare delens vidd och avsaknad av träd inne i kvarteren och längs gångstråken är karaktärsskapande för helhetsintrycket av den yngre kyrkogårdsmiljön som upplevs öppen. Lövträdkransen som inramar den utvidgade delen ger avskildhet och avskärmar från ytteromgivningen. 1900-talets estetik med stor variation på gravvårdarna är utmärkande för stenarna på den utvidgade kyrkogårdsdelen.

Översiktskarta

12

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården Gamla kyrkogården • Kyrkogårdens äldre lindar och lönnar som bildar trädkrans, samt betydelsen av trädkransens inramning av kyrkogården, kring både den äldre och den yngre delen. • Bogårdsmuren kring kyrkogårdens äldre delar. • Lövporten som illustrerar platsen för det tidigare kapellet. • Äldre gravvårdar och gravvårdar med lokalhistoria, för betydelsen och förståelsen av bygdens och kyrkans historia. • Smidesdetaljer på och kring gamla gravvårdar. • Vyn och överblicken över hela den utvidgade delen, där enbart häckar avgränsar kvarteren. • Före detta allmänna kvarteret med små gravvårdar över en person. • Äldre, högresta gravvårdar. • Gravplatser omgärdade med smides- eller gjutjärnsstaket. • Sammanhängande rader av grusgravar. • Äldre gravvårdar, såväl mindre enkelt utformade gravstenar som högresta påkostade gravvårdar. • Gravvårdar med titlar med lokalhistorisk koppling.

Kapellet ligger norr om kyrkogården mittemellan den gamla och den nyare delen av kyrkogården. I förgrunden syns ett kvarter i norr på den nyare delen. Här står stenarna tätt.

13

Kronologi 1200-tal. Kyrkan uppförs. Lilja 2008

1965. Gravkamrar återfinns under kyrkgolvet. ATA

1600-tal. Sockenkyrkan blir gravkyrka för socknens godsherrar, vilka begravs i sakristian. Lilja 2008

1966. Kyrkan restaureras och återinvigs i oktober 1966. ATA

1870-tal. Utvidgning av den äldre kyrkogården. Församlingen.

1980-talet. Församlingshemmet tillbyggs. ATA 1982. Minneslunden anläggs norr om begravningskapellet.

Omkring 1900. Ett gravkapell uppförs. Församlingen.

1984. Trädvårdsplan upprättas. Församlingen.

1910-tal. Utvidgas av den äldre kyrkogården. Församlingen.

1990. Anhållan om gravvårdsinventering av gamla gravar. ATA

1924. Restauras det gamla gravkapellet. Arkitekt Anders Hedblom. ATA 1948. Utvidgas kyrkogården mot väster. ATA 1958. Ett begravningskapell efter ritningar av arkitekt Martin K. Westerberg uppförs på den nytillkomna delen av kyrkogården. Schnell 1969 1963. Ett församlingshem uppförs efter ritningar av Hans Bååthe och Torsten Holm och det gamla gravkapellet från seklets början rivs. Dito/ATA

2002-2005. En tillbyggnad i tegel uppförs intill sakristian med väntrum, toalett, textilförvaringsskåp m.m. ABLM 2005. Gravvårdsinventering genomförs. Församlingen. 2005. Grindstolparna lagas och putsas, en plåtkula nytillverkas. ABLM 2012. Askgravplats anläggs. Församlingen.

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet ABLM Stockholms läns museum, arkivet Lantmäteriet – Historiska kartor Lilja, Kersti, Västerhaninge kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008 Alm, Henrik, Väster-Haninge kyrka. Sörmländska kyrkor band 4, [Nyköping], 1946 Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980

14

Nilsson, Christina, Kyrkguiden vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Informationsenheten, Stockholms stift, Stockholm, 3:e rev. uppl. 2001 Åstrand, Göran, Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar, Ordalaget, Bromma, 1998 Sundström, Lisa, Kulturhistorisk bedömning av torpet Landängen med uthus, Landängen 1:43, Muskö socken, Haninge kommun, Södermanland, Rapport: 2009:19 Klockare Johan Johansson