Utö kyrkogård

Utö kyrkogård Dalarö-Ornö-Utö församling, Södertörns kontrakt, Stockholms stift Haninge Utö kyrka 1:1, Utö socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland

1

Utö kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Kyrkan ingår även i ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Utö, AB 602 a och b.

TEXT: Martina Berglund 2014 FOTO: Mattias Ek 2013 Omslagsbild: Utö kyrka och kyrkogård sedd från ovan.

Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Utö kyrkogård De äldsta kända fynd som gjorts på Utö och som­ ­t­yder på bosättning är ett bygravfält med runt ­femton gravar från yngre järnålder. Slaggfynd kan tyda på att brytning har gjorts på Utö ­sedan t­ idig medeltid, men att man bröt järnmalm på 1600-­talet vet man säkert. Brytningen pågick till och med 1878 och ön hade under denna period sin blomstringstid.

Kyrkan på Utö uppfördes efter ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom (1817–1900) och stod klar 1849. Kyrkan byggdes av sten från gruvan och har idag en gulputsad fasad med vita hörnkedjor och fönsteromfattningar, ett torn i väster och ett sadeltak klätt med kopparplåt. Kring kyrkan finns en kyrkogård som möjligen hade tagits i bruk redan innan kyrkan uppfördes.

Namnet Utö avser ursprungligen socknens huvudö och syftar på dess läge längst ut mot havet. F ­ örutom huvudön omfattar Utö socken ett antal mindre öar och skär. Utö lydde sedan äldre tid under Österhaninge församling tillsammans med Ornö, Nämdö och Runmarö. År 1607 bildades ett skärgårds­pastorat med Ornö som moderförsamling, men redan 1636 återgick man till det gamla systemet igen. År 1869 utvidgades Utö med Ålö kapellförsamling. De stora skärgårdsförsamlingarna bröt sig åter loss 1923 och denna gång blev Dalarö ­moderförsamling. Fr.o.m. 1 maj 1929 utgör Dalarö, Ornö och Utö församlingar eget pastorat, då ­Nämdö ­församling förs till Djurö pastorat. Från 1963 till och med 2001 utgör församlingen/pastoratet tillsamman med Österhaninge församling och pastorat en flerpastoratssamfällighet. År 2002 läggs Utö församling ihop med Dalarö och Ornö och flerpastoratssamfälligheten upplöses. Församlingen utgör fort­farande ett eget pastorat. Fr.o.m. 1 januari 2018 ingår församlingen tillsamman med Österhaninge församling och Västerhaninge-Muskö församling i Haninge pastorat.

Utö kyrka och kyrkogård är tillsammans med lämningar efter gruv- och sommarnöjesmiljön, äldre vägsträckningar och hamnanläggningar av riksintresse att bevara

HISTORIK På Utö finns tre stycken äldre begravningsplatser från kristen tid. Den äldsta kyrkogården tillhörde en gång det lilla kapellet som låg på Ålö söder om Utö, men själva begravningsplatsen låg på Utö där man fortfarande kan se rader med formationer efter gravar. Öarna förbinds idag med en bro.

En ­gammal kyrkogård finns även på södra Rånö vid Ka­pell­udden, som ligger alldeles sydväst om Utö. Denna var avsedd för de boende på Rånö, Ålö, Nåttarö, Aspö och ­Norrö och kan tänkas ha använts Kring Utö kyrka från 1500-talet och in på 1800-talet. Kyrkogården finns en kyrkogård omges delvis av en bogårdssom kan ha använts mur och tidigare av en timrad mur. Tre stycken gravredan innan kyrkan hällar finns b ­ evarade. uppfördes.

Den tredje ödekyrko­ gården finns vid Norrbyn på den södra delen av Utö, på den plats där det tidigare låg ett kapell från 1700-talet. En av de sex stycken bevarade gravvårdarna är från 1687, vilket skulle innebära att kyrkogården verkar ha använts redan innan det fanns ett kapell på platsen.

Bygget av den nya kyrkan på Utö bekostades delvis av gruvbolaget och sten till bygget togs direkt ur gruvorna. Tomten där kyrkan och kyrkogården kom att placeras skänktes antagligen av gruvbolaget, men något gåvobrev upprättades inte. Möjligtvis är en del av kyrkogården äldre än själva kyrkobyggnaden ­eftersom det i protokollet över kyrkans invigning noterades att begravningsplatsen hade blivit utvidgad och den nya delen invigd. Detta kan tyda på att kyrkogården redan var i bruk innan kyrkan uppfördes.

Träden kring kyrkogården planterades troligen i samband med invigningen varav många fortfarande står kvar. I sydväst är dock ett träd i kransen ned­ taget och inte ersatt.

På 1960-talet utvidgades kyrkogården åt öster och det var troligen i samband med detta som den östra delen av muren togs bort. År 1999 tillkom en minnes­lund efter ritningar av landskapsarkitekt Petra Lindvall. En ny grusad gångväg anlades då dit 3

och en rad med oxlar planterades vid gången mot bryggan i norr.

En tidigare ägare till närliggande Edenäs herrgård sydväst om kyrkan, skänkte på 1970-talet rättar­ bostaden till kyrkan att användas som församlingshem, men redan på 1990-talet såldes byggnaden.

BESKRIVNING Omgivning Utö begränsas i norr och väster av den stora havsfjärden Mysingen och i söder och öster av Östersjön. Utö kyrka och kyrkogård är belägna på öns nordvästra sida, längst in i Kyrkviken, precis intill vattnet. Kyrkan ligger på en bergsklack och omges av kyrkogården. Intill breder skogspartier och stora åkrar ut sig i ett öppet odlingslandskap. Området, Edet, markerar gränsen mellan norra och södra Utö.

I närheten av kyrkan ligger Edenäs herrgård som har anor åtminstone sedan 1600-talet.

Omgärdning och grindar Kyrkogården avgränsas åt söder och väster av en kallmurad kyrkogårdsmur uppbyggd av natur-sten och sprängsten. Muren har två öppningar, en i väster och en i söder, som är försedda med kraftiga, putsade och kopparplåtstäckta grindstolpar. Dessa kröntes tidigare av kopparklot. Smidesgrindarna är enkla och målade svarta. Innanför muren växer en trädkrans i söder och väster.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Grusgångar leder in på kyrkogården från grindarna i väster och söder. De båda gångvägarna sträcker sig fram mot kyrkans entré samtidigt som de förgrenar sig vidare ut över kyrkogården mot minneslunden och bryggan i nordost.

Kyrkogårdens samtliga gravkvarter täcks av gräs.

Topografin är relativt platt men är närmast terrasserad mot vattnet och i väster och de stora kvarteren delas av genom de grusade gångarna. I kvarteren finns förutom gräset och trädkransen endast några enstaka buskar vid vissa gravvårdar.

Kyrkogården saknar belysning. Ett antal strålkastare lyser upp kyrkobyggnaden under de mörka timmarna.

Gravplatser och gravvårdar De flesta av kyrkogårdens gravvårdar finns söder och öster om kyrkan, på de norra och västra sidorna finns endast några få. Här förekommer främst urn4

gravar men även några rader med kistgravar. Flera av de äldre gravstenarna har under åren tagits bort och sänkts i viken vilket har fått delvis ofullstän­diga rader som följd. Här finns dock fortfarande några gravvårdar omgivna av kättingar kvar, liksom n ­ ågra med stenram. Alla vårdar är vända mot vattnet i ­öster förutom i norr där de vetter mot söder.

På kyrkogården, mitt för ingången till kyrkan, finns en märklig gravsten med en avbildad präst som sträcker sin hand efter en flicka i en vak. Denna är rest över pastor Johannes Laurentius Ehlin som var präst här 1912–1915. Han omkom i Kyrkviken då han försökte rädda en flicka från att drunkna. Här är inhugget: ”Han levde och dog för andra”.

På kyrkogården finns flera gravvårdar med titlar ingraverade såsom lantbrukaren, pastor, mjöl­nare, handlaren, hemmansägaren och kyrkvärden vilka alla berättar om tidigare vanliga sysselsättningar på ön. Här finns även tydliga kopplingar till Utö gruvor bland annat genom gravvården över förvaltaren och gruvfogden, Jakob Ulrik Forsman (1797–1856), som vilar på kyrkogården tillsammans med sin maka Carolina (1797–1850). Vården står på en liten kulle omgiven av granitstolpar förbundna med kättingar.

Bland de mer namnkunniga begravda kan fotografen Lennart af Petersens nämnas, som vilar i ­minneslunden samt revyförfattaren Erik Zetterström, mer känd som Kar de Mumma, vars gravvård återfinns i norr.

Minneslund och asklundar Nordost om kyrkan ligger minneslunden, placerad intill vattnet. Vid den grästäckta ytan växer ett träd med en bänk byggd kring stammen. En grusgång ­leder fram till trädet och en blomsterhållare i smide.

Längs minneslundens avgränsning mot väster finns fyra stycken oxlar och mer växtlighet är tänkt att planteras framöver.

Vegetation Kring kyrkogårdens södra och västra sida sträcker sig en trädkrans bestående av lind och lönn. Ytterligare träd finns i anslutning till denna men utanför muren, vilket sommartid bidrar till en lummig inramning av kyrkogården.

På den norra sidan står några tallar tillsammans med ek, al och rönn. Längs strandkanten i öster ­växer vass med bland annat björk vilket sammantaget ger en ridå mot vattnet.

I övrigt är vegetationen på kyrkogården relativt sparsmakad i form av enstaka buxbom och måbärsbuskar kring gravvårdar.

Utö kyrka med kyrkogård är väl synliga från Kyrkviken i nordost när båten från fastlandet anländer.

Ingång i söder.

5

Muren i väster och söder tillsammans med trädkransen.

6 Gravkvarter i söder och öster med det nyare i förgrunden.

Övriga byggnader och anläggningar På kyrkogårdens östra sida finns en sjöbod. Byggnaden är timrad och omålad och dess ålder är oklar.

Byggnaden används inte länge. Efter att det vasstak som tidigare låg där tjänat ut täcks den sedan början av 2000-talet av ett plåttak.

Utanför grindarna i väster står ytterligare en bod.

Denna uppfördes 2008 och ersatte då en liknande byggnad från 1960-talet. Huset har rödmålad lockpanel, rött tegeltak samt svarta detaljer och dörrar.

Gravvården tillhörande Johannes Laurentius Ehlin.

7

Kulturhistorisk karakteristik Den stora stenkyrkan på Utö med tillhörande kyrkogård utgör ett ovanligt inslag i skärgården och är ett tydligt landmärke i Kyrkviken. Kyrkan står som ett monument över öns blomstringstid vid 1800-talets mitt då gruvdriften på ön var i full gång, vilket även avspeglas på kyrkogården genom bevarade ­äldre gravvårdar. Dessa är därför viktiga för förståelsen av Utös historia. Att kyrkogården möjligen anlades och började användas innan själva kyrkan är en intressant del av dess bakgrund samt att den är den enda kyrkogården på ön som fortfarande är i bruk.

Kyrkogården har liksom de flesta andra kyrkogårdar utvidgats och förändrats under åren men har ändå behållit sin karaktär genom den omgivande stenmuren och trädkransen som ger ett lummigt ­intryck.

8 Gravvård över Jakob Ulrik Forsman med hustru Carolina.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Kyrkan som landmärke i Kyrkviken.

• Muren som tillsammans med trädkransen ger en tydlig och lummig inramning.

• Lokal- konst- och kulturhistoriskt intressanta gravvårdar.

Här vilar Utös siste mjölnare.

9

Minneslunden och bryggan i norr.

10 Trädkransen i söder, kyrkogården är i övrigt sparsamt planterad.

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet

Kronologi 1848–1849. Kyrkan uppförs (Schnell 1948) 1850. Kyrkan och kyrkogården invigs (Schnell 1948)

Schnell, Ivar, Utö kyrka. Sörmländska kyrkor 118, Eskilstuna 1948

1960-tal. Kyrkogården utvidgas åt öster. En ekonomibyggnad uppförs i väster (Lilja 2008)

Lilja, Kersti, Utö kyrka. I: Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift. Stockholm 2008.

1999. Minneslund tillkommer nordost om kyrkan (ATA)

Schnell, Ivar, Kyrkorna i Södermanland, Nyköping 1965 Uppgifter från församlingen

2008. Ekonomibyggnaden rivs och ersätts av en ny (Församlingen) 2014. Minneslunden görs om efter ritningar av Ellen Larsdotter Walle (Församlingen)

11