Tyska S:ta Gertruds kyrkotomt

Tyska S:ta Gertruds kyrkotomt Tyska S:ta Gertruds fÜrsamling, Domkyrkokontraktet, Stockholms stift kv Juno 18, Svartmangatan 14, Gamla stan, Stockholms kommun och län, Uppland

1

Tyska S:ta Gertruds kyrkotomt är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Stockholms innerstad med Djur­gården utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, där kyrkorna med sina kyrkogårdar är ett av flera viktiga karaktärsdrag. Gamla stan är likaså ett särskilt utpekat område inom riksintresset och området ingår i forn­lämning.

TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stockholms stadsmuseum Omslagsbild: Vy österut över Gamla stan och Tyska S:ta Gert­ruds kyrka.

Foto: Leif Gustavsson.

©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Tyska S:ta Gertruds kyrkotomt Tyska S:ta Gertruds kyrka fick sitt nuvarande utseende huvudsakligen mellan åren 1638–1642, då ett befintligt kapell byggdes ut. Arkitekt var Hans Jacob Kristler (1592–1645). Först kring år 1700 fick fastigheten dagens storlek och strax därefter uppfördes en gravkorslänga i väster. För ritningarna till gravkoret stod bildhuggaren Burchardt Precht d.ä. (1651–1738). Kyrkotomten var i äldre tid planterad med raka rader av lindar, men utan annan vegetation. Dagens parkliknande kyrkotomt tillkom på 1910-talet.

HISTORIK Tyska S:ta Gertruds kyrka har sitt ursprung i en byggnad uppförd på den nuvarande kyrkans plats under 1300-talet. Byggherrar var tyska köpmän som hade bildat S:ta Gertruds gille. Då den tyska St:a Gertruds församling grundades 1571 var det den första, tyska utlandsförsamlingen. Den tomt­yta som motsvarar dagens fastighet utgjorde vid tiden flera mindre fastigheter, bebyggda med olika hus. På 1580talet byggdes gillestugan om till kapell, som överlämnades till Tyska församlingen år 1607. Först kring sekelskiftet 1700 blev Tyska församlingen ägare till tomtmarken motsvarande dagens.

Eftersom församlingen hade stort behov av be­grav­ ningsplatser beslutade man att uppföra ett gravkor på fastighetens sydvästra del. Byggnaden utfördes som en suterrängbyggnad på välvda källare, med två våningar mot Prästgatan och en mot kyrkotomten. I norr och söder uppfördes korta flyglar. Den norra flygeln anslöt till en portik mot Tyska Brinken, i sin tur ansluten till kyrkan. Den södra flygeln var sammanbyggd med den dåvarande prästgården i sydöstra tomtgränsen. På det sättet var kyrkotomten kringbyggd, mot Svartmangatan dock inhägnad genom smidesstaket mellan murade grindstolpar.

Arbetet med uppförandet av gravkoret påbörjades 1716 men avslutades först 1735, efter ett mångårigt uppehåll. Så sent som 1734 revs det sista av de medeltida hus som hade legat på kyrkofastigheten.

Gravkoret användes förutom till gravsättning även

för salubodar. Dessa låg i norra delen med ingång från kyrkotomten och hyrdes ut. I bottenvåningen mot Prästgatan fanns ett bisättningskapell och magasinsrum. Byggnadslängans fasader var slätputsade med sandstensdetaljer. I välvda öppningar mot kyrkotomten satt gallergrindar eller träportar. Kyrkotomten var till större delen stensatt mellan raka rader av träd och kom genom köpmanbodarna att få en kombinerad funktion som handelsplats och samlingsplats.

Gravkoret tjänade som begravningsplats fram till 1860, då Tyska församlingen anslöt sig till Norra begravningsplatsen. År 1878 totalförstördes kyrkans torn i en brand. Även kyrkan och gravkors­ längan skadades delvis. Tornet återuppbyggdes men församlingen beslöt att riva gravkorets flyglar i norr och söder. Mot norr och Tyska Brinken insattes dagens höga gjutjärnsstaket med sirligt utförda smidesdetaljer. I läge för den södra flygeln byggdes en trappa ner till Prästgatan med ett högt gjutjärnsstaket och grindar vid nedgången. Hela gårdsplanen sattes med storgatsten samti- 1571 grundades den digt som raderna med lindar tyska St:a Gertruds behölls. Innanför grindarna församling. Det var den mot Tyska Brinken uppförförsta tyska utlandsdes en liten terrassmur med gjutjärnsräcke och trappa församlingen. upp till det gamla gravkoret.

Mot Svartmangatan revs en sakristia ansluten till kyrkan och det befintliga smidesstaketet utökades till dagens sträckning.

Efter ritningar av arkitekten Ernst Stenhammar 1912 förändrades kyrkogården till dagens tomt av parkkaraktär. Merparten av stensättningen ersattes med gräsytor i mjuka former och bevarade rader av lindar kompletterades med ytterligare träd och buskar. Trappan upp till det gamla gravkoret byggdes om till nuvarande utseende. Mellan kyrkotomtens entréer drogs en mjukt svängd, grusad gång. Den tidigare hamlingen av lindarna upphörde och bilder från 1900-talets mitt visar en påtagligt lummig kyrko­tomt.

Efter 1910-talets omvandling av kyrkotomten har 3

Situationsplan över kyrkotomten före branden 1878. De gröna prickarna visar raka rader av träd, som behöver kraftig beskärning för att kunna stå så tätt. Möjligen avser kulörindelningen av marken olika stenlagda ytor, eller olika nivåer av ytor med lika stenläggning.

Den mjuka, blå kurvan motsvarar läget för en ränndal av sten, synlig på fotografiet från 1902. Norr är mot övre högra hörnet. Planritning i SSA, odaterad.

Förslag till plantering av S:ta Gertruds kyrkotomt. Raderna av prickar markerar lindar. Norr är mot övre högra hörnet. Planritning i SSA, odaterad.

mindre förändringar genomförts i omgångar. I samband med rivningar på grannfastigheten i sydost 1936–1937 och anläggningen av Junotäppan öppnades kyrkotomten ytterligare och dagens staket mot söder sattes upp. Projektet för Junotäppan ingick i en plan för Gamla stan att genom rivningar av del av den inre kvartersbebyggelsen öka luftigheten och mängden grönska i Gamla stan.

I samband med en upprustning av tomten 1969– 1970 tillkom trappan innanför grindarna från Tyska 4

Brinken och gångarna lades med plattor av betongsten. Invid tomtens entré från Svartmangatan skapades 2009 en plats för uppställning av cyklar genom markbeläggning av betonghålsten. Samtidigt planterades en buxbomskant vid entrén mot östra portalen.

Det gamla gravkoret genomgick en omfattande renovering och ombyggnad 1991–1992. Interiörerna byggdes om till församlingslokaler, utställningsrum och ett övernattningsrumI det yttre togs sekun-

därt igensatta dörr- och fönsteröppningar upp mot kyrkotomten och mot Prästgatan insattes fönster istället för tidigare luckor och galler till maga­sins­­ rummen.

BESKRIVNING Omgivningen Tyska kyrkan ligger i Gamla stan i centrala Stockholm. Gamla stan präglas än i dag av den medel­tida stadsplanen. Sydväst om Tyska kyrkan går Prästgatan och nordost om fastigheten löper Svartmangatan. I nordväst gränsar fastigheten till Tyska Brinken, en av de gamla gränder som ledde ner mot stranden vid Riddarfjärden. På motsatt sida gränsar kyrkotomten till en fastighet som inrymmer Tyska kyrkans församlingshem, ett slätputsat fyravåningshus från 1698 som fått sin nuvarande volym och utseende på 1880-talet. Tomtens södra hörn gränsar mot den lägre liggande parken Junotäppan, i dag använd som skolgård och lekplats. Merparten av den närliggande bebyggelsen är flerbostadshus med ursprung så långt tillbaka som till medeltid och

1500-tal, men är därefter om- och påbyggda under 1600-, 1700- och 1800-talen.

Omgärdning och grindar Kyrkofastigheten omfattar en cirka 2 000 kvadratmeter stor rektangel, varav ca hälften är obebyggd yta. Merparten av kyrkotomten omsluts av kyrkan, församlingshuset och gravkoret i väster. Mellan bebyggelsen finns höga järnstaket med grindar mot gatorna.

Mot Svartmangatan finns ett svartmålat smidesstaket med pargrindar mellan höga, rusticerade stolpar av huggen sandsten. En av pargrindarna har en gånggrind. Smidesarbetet är en kopia av det original som sattes upp inför Tyska församlingens 200-årsfirande 1771. Utförandet är karaktäristiskt för påkostade smidesarbeten från 1700-talets senare hälft. På grindstolparna sitter minnestavlor som dels minner om en renovering av kyrkan 1771, dels uppmärksammar en tomtdonation år 1609, som bidrog till att utöka kyrkofastigheten.

Vid kyrkotomtens entré från Tyska Brinken finns ytterligare ett järnstaket med höga pargrindar,

Entré till kyrkotomten genom grindar från Svartmangatan. Caféborden till höger i bild tillhör annan verksamhet.

5

varav en med gånggrind. Även dessa sitter mellan höga, rusticerade grindstolpar av rusticerad sten.

Arbetet är i ett sirligt, mycket dekorativt utförande med inslag av förgyllda delar. Staketet uppsattes efter tornbranden kring 1880. Järnstaketets detaljutformning är ovanlig och påkostad jämfört med andra, samtida inhägnader av gjutjärn och smidesarbetet saknar motsvarighet inom stiftet.

I det sydöstra tomthörnet, vid trappan ner till grannfastigheten och Junotäppan, finns slutligen ett högt järnstaket med grind som delvis är av lika utförande som det vid Tyska Brinken och uppsatt vid samma tid, delvis i ett enklare utförande från 1930-talet.

Gångsystem, belysning m.m.

Gångsystemet består av den mjukt svängda gången mellan grindarna mot Svartmangatan och Tyska Brinken, med anslutningar mot kyrkans entréer och tomtens trappor. Gången är belagd med en rödaktig, rektangulär betongsten. Mot Tyska Brinken övergår den i en låg trappa ner till entréplatsen framför grindarna och nordportalen, lagd med en

Gravkoret står längs tomtens sydvästra sida.

6 Framför byggnaden bevaras en tydlig rad av parklind.

röd natursten. Närmast kyrkans sockel ligger större planstenar av natursten, med fall ut från kyrkan, liksom invid gravkoret. Från entréplatsen och till gravkoret finns en stentrappa av huggen granit med järnräcke. Räcket ingick i tomtens ordnande i slutet av 1800-talet, men är senare återanvänt i detta läge.

Alldeles innanför entrén från Svartmangatan finns en yta lagd med genombruten betongsten, som därigenom släpper igenom visst gräs. Platsen används bland annat för cykeluppställning.

Längs den svängda gången står enkelt utformade belysningsstolpar med glasglober.

Vegetation Den förhållandevis lilla kyrkotomten är lummig och grön. Utanför gångarna täcks marken av gräs, som delvis övergår till barmark under de gamla parklindarna. Lindarna koncentreras till en rad framför gravkoret samt invid den svängda gången. Fortfarande vittnar de om mönstret av systematisk plantering och trädens åldriga stammar och grövre grenar bär tydliga spår av återkommande, kraftig beskärning. Vid trappan till Junotäppan står ett enstaka

Kyrkotomtens entré genom grindar från Tyska Brinken.

Vy över tomtens sydöstra del och den östra portalen.

7

ungt exemplar av parklind. Nära entrén från Svartmangatan finns en hägg och en oxel, där den senares grenar hänger ut över smidesräcket och gatan.

Utöver träden finns både klippta och mer fria buskage och småträd som syren, hagtorn, kornell och schersmin. Dessa koncentreras till tomtens nordöstra del samt till gräsytorna mellan kyrkan och gången. Vid gräskanten på var sida om gången mot östra kyrkoportalen, finns en låg, ung buxbomshäck.

Övriga byggnader och anläggningar Gravkoret mot den sydvästra tomtgränsen är slät­ putsat gult under ett valmat sadeltak, täckt med kopparplåt. Mot Tyska Brinken avslutas längan med en något högre tornliknande del under svängt tak.

Den envåniga fasaden mot kyrkotomten är indelad genom valvbågar mellan rusticerade pilas­t­rar. I merparten av valvbågarna finns dekorativa smidesarbeten över franska fönster. Mot Prästgatan är fasaden två våningar hög och indelad genom en rusticerad bottenvåning med mindre, välvda, spröjsade fönster och ett par enkla portar samt en övre våning med putsade valvbågar mellan lisener. I torndelen finns en ingång från brinken, med pardörrar från 1700talet under höga, spröjsade fönster. Byggnaden är ett förhållandevis välbevarat exempel på senkarolinsk arkitektur i Stockholm. Den används i dag för församlingsverksamhet med undantag för källare och gatuplan mot Prästgatan, som hyrs ut till extern hyresgäst.

Kulturhistorisk karakteristik Dagens kyrkotomt präglas fortfarande av förändringarna under 1700-talets förra del, då den fick dagens utsträckning samt kringbyggdes genom gravkoret. Smidesstaketet mot Svartmangatan har en utformning från seklets andra hälft, och är ett värdefullt uttryck för den äldre kyrkotomten. De bevarade resterna av täta rader av parklind, vilka finns markerade på kartor från 1730-talet, ingår likaså i uttrycken för 1700-talets ordnande av tomten.

Dessa uttryck bidrar till kyrkotomtens stora samhällshistoriska värden, vilka tillsammans med kyrkan berättar om det tyska inflytandet i Stockholm i äldre tid, och om kyrkotomten som både samlingsplats och handelsplats.

Kyrkotomtens plan och karaktär av park har sin upprinnelse i förändringar på 1910-talet. Den mjukt svängda gången och friare plantering av buskar och träd, samverkar med det sena 1800-talets bidrag till kyrkotomten genom de påkostade smidesgrindarna mot Tyska Brinken och det tidstypiska gjutjärnsräcket vid trappan intill.

Vegetationen på Tyska S:ta Gertruds kyrkotomt har dominerats av trädkronor i närmare trehundra år, och gör det ännu. Den välbehövliga grönska som den lummiga kyrkotomten tillför det tätbyggda Gamla stan har en mycket lång kontinuitet, vilket i sig ger kyrkotomten stora kulturhistoriska värden.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkotomten • Lindar i strama rader.

• Kyrkotomten som ett ålderdomligt rum mellan kyrkan, gravkoret och församlingshuset.

• De unika järnstaketen och grindarna mot gatorna.

8

Översiktskarta Situationsplan över Tyska S:ta Gertruds kyrka med kyrkotomt. Det avlånga gravkoret syns mot Prästgatan i sydväst.

Norr är uppåt i bild.

Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.

Vy västerut över kyrkotomten år 1902, med gravkoret i bakgrunden. Vid denna tid, före om­ daningen mot en mer parkliknande miljö år 1912, bevarade kyrkotomten fortfarande karaktären 9 av ett gammaldags stadstorg med heltäckande markbeläggning av sten under raka trädrader.

Kronologi 1300-tal. På platsen för dagens kyrka uppförs en byggnad av S:ta Gertruds gille. (Jermsten)

1571. Tyska S:ta Gertruds församling bildas. (Från församlingen)

1580-tal. S:ta Gertruds gillestuga byggs om till kapell.

(Jermsten)

1609. Kyrkotomten utökas genom en donation. (Eimer) 1613–1618. Ett torn uppförs i väster. (Jermsten) 1638–1642. Kapellet byggs ut till dagens kyrka.

(Jermsten)

Ca 1700. Kyrkotomten får dagens utsträckning. (Fennö) 1716–1735. Gravkoret uppförs, med mångårigt uppehåll mellan dessa år. (Fennö)

1735. Kyrkotomten ritas på Brolins karta med raka rader av träd. (SSM)

1860. Församlingen slutar använda gravkoret för gravsättning. (Fennö)

1878–1880-tal. En omfattande brand totalförstör

tornet. Gravkorets två flyglar rivs och ersätts mot norr av ett järnstaket med grindar och mot söder av en trappa till Prästgatan. Sakristian vid Svartmangatan rivs och ersätts mot gatan av järnstaket. (Jermsten, SSA)

1800-talets senare del. Kyrkotomtens markyta läggs med storgatsten. (SSM)

1912. Kyrkotomten får dagens plan med oregelbundna

gräsytor mellan en svängd huvudgång. Buskar planteras liksom träd i fri placering. (Sonelius, SSA)

1936–1937. Huset söder om församlingshuset rivs till

förmån för Junotäppan och kyrkotomten öppnas upp mot sydost. (SSM, uppgift från församlingen)

1969–1970. Kyrkotomten renoveras. En trappa tillkommer intill nordportalen, gången sätts med betongsten och belysningsstolpar ställs upp. (Från församlingen)

1991–1992. Gravkoret renoveras och byggs om till dagens utseende och funktion. (Fennö)

2009. En cykeluppställningsplats skapas genom betonghålsten i marken innanför grindarna från Svartmangatan.

Kantning av gången till östportalen genom en buxbomshäck. (Från församlingen)

10

KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen Eimers, G., Tyska S:ta Gertruds kyrka Stockholm, odaterad Fennö, Helena, Tyska S:ta Gertruds kyrka och bebyggelse­ utvecklingen i kvarteret Juno 18, uppsats i Bebyggelsehistoria med byggnadsvård, Stockholms universitet 2006 Jermsten, Elisabet, Tyska S:ta Gertruds kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2007 Sonelius, Stefan och Bergström, Anders, Historik över Tyska församlingens gravkor 1716–1992, Stockholm 1992