Tomtberga begravningsplats Huddinge församling, Huddinge-Botkyrka kontrakt, Stockholms stift Kyrkogårdsvägen 3–5, Huddinge socken, Huddinge kommun, Stockholms län, Södermanland
1
Tomtberga kapell och begravningsplats är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Martina Berglund 2012 FOTO: Mattias Ek 2012 Omslagsbild: Tomtberga begravningsplats med kapell. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2017 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se
2
Tomtberga begravningsplats Tomtberga begravningsplats, i vardagligt tal kallad kyrkogård, anlades och invigdes 1923, eftersom Huddinge kyrkogård inte längre räckte till. I samband med detta byggdes även ett vitputsat kapell med spåntäckt sadeltak, som ritades av arkitekten Hjalmar Hammarling. Kapellet används både till kristna och borgerliga begravningar. Tomtberga begravningsplats är belägen i Huddinge församling. Huddinge och Brännkyrka utgjorde ett pastorat fram till 1562. Därefter var Huddinge eget pastorat fram till 1588, varefter man återigen utgjorde ett pastorat tillsammans med Brännkyrka. Mellan åren 1630 och 1887 utgjorde Huddinge ett pastorat tillsamman med Brännkyrka, Nacka och Erstavik (som 1873 införlivas i Nacka). Från 1899 utgjorde återigen Huddinge och Brännkyrka ett pastorat. Från 1914 är Huddinge eget pastorat.
utformades med stolpar med höga prefabricerade betongelement emellan. Betongelementen skulle från början få en yta av krossad grön marmor och stolpar avtäckta med kopparplåt, men fick till slut ett enklare I början av 1900utförande. Två grindar av talet ökade folk smidesjärn sattes upp mot Kyrkogårdsvägen och Tings- mängden i Huddinge vägen. I samband med detta kraftigt och kyrko revs också en bit av den ursprungliga muren av huggen gården blev snabbt sten i väster. Stenmaterialet för trång. En ny som togs bort återanvändes för att höja den kvarvarande begravningsplats murens lägsta parti. anlades och 1923 År 2008 fick Tomtberga invigdes Tomtberga. begravningsplats en klockstapel i form av en enkel öppen klockbock vilandes på en stensatt plats. Stapeln uppfördes av BTH Bygg i Stockholm.
HISTORIK I början av 1900-talet övergick jordbruksbygden i Huddinge alltmer i villabebyggelse och folkmängden ökade kraftigt. I och med detta blev Huddinge kyrkogård för trång och en ny begravningsplats behövdes. 1922 godkändes ett förslag till ny begravningsplats i kyrkostämman. Församlingen ägde redan mark där man kunde anlägga en ny begravningsplats och Tomtberga invigdes 1923. Förslaget till begravningsplats ritades av arkitekt K M Westerberg och trädgårdsarkitekten Linus Olsson. Ett kapell ritat av arkitekten Hjalmar Hammarling uppfördes också och invigdes samtidigt. 1951 byggdes kapellet till efter förslag av Bengt Romare. Från början kallades Tomtberga för Nya kyrkogården, men fick sitt nuvarande namn 1956. Kvarteren på den norra delen fick namn efter de fyra evangelisterna. Eftersom det redan på 1940–50-talet konstaterades att Tomtberga begravningsplats inte heller skulle räcka till, anlades även S:t Botvids begravningsplats i Huddinge. På den idag fullbelagda Tomtberga begravningsplats sker kistgravsättningar endast om plats finns i befintliga familjegravar och urngravsättningar i familjegravar eller återupplåtna gravar. År 1966 anlades en ny mur, stängsel och grindar utmed de östra, södra och västra sidorna. Muren
BESKRIVNING Omgivning Tomtberga begravningsplats ligger strax sydost om Huddinge kyrka och Huddinge centrum med pendeltågstation och centrumbebyggelse. Närmast begravningsplatsen finns framför allt bostäder, en förskola och Huddinge kommunhus.
Omgärdning och grindar Kring begravningsplatsen finns dels en mur av huggen sten, dels en hög betongmur av prefabricerade element. Den huggna, delvis fogade stenmuren är låg och täcks av gräs och sedum. Betongmuren utgörs av armerade betongskivor som på båda sidor har frilagd krossad blandad sten som ytmaterial. Tre entréer finns, två mot Kyrkogårdsvägen i väster och en mot Tingsvägen i öster. Vid huvudin gången i väster står två låga kvadratiska grindstolpar av murad huggen sten täckta med en stor stenplatta. På dessa står järnkrukor för mindre planteringar. O vanpå de låga stenmurarna i stolparnas förlängning finns lägre staket av smidesjärn som i mönster och material ansluter till grindarna. 3
Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Begravningsplatsens gångsystem består av rätvinkliga gångvägar med en mittaxel i linje med kapellet. I axelns cirkelformade, grästäckta mitt står två höga tujor. Ytterligare en huvudgång löper mellan ingångarna i väster och öster och korsar mittaxeln. Enkla lyktstolpar av galvad plåt och klotformad glasskärm lyser upp längs denna. Samtliga gångvägar är asfalterade, med undantag för en gång belagd med gatsten. De stora relativt plana gravkvarteren är grästäckta och delas av med gångvägarna och häckar. Kapellet och hela den norra delen av kyrkogården ligger något högre än övriga kvarter. Kring kapellet är marken asfalterad och från mittaxeln leder en trappa i huggen granit med enkla smidesräcken upp till entrén.
Gravplatser och gravvårdar I anslutning till kapellet i norr och längs muren i söder finns urngravar, medan det i resten av kvarteren finns plats för kistor. Vårdarna i urnkvarteren är mindre och liggande. Vårdarna i övriga kvarter står i raka rader i kvarteren, ofta rygg mot rygg. Några
4
Huvudentré med sten- och betongmur.
enstaka stenramar finns vid några gravvårdar, men inga järnstaket förekommer. Gravvårdarna är över lag relativt enkelt utformade. En av de äldsta gravvårdarna på kyrkogården är rest över Maria Johansson (1861–1925), en granitvård med spetsig topp och ett kors hugget i relief. I närheten av klockstapeln vilar Wilhelmine Sande (1874–1986) som var 112 år och Sveriges äldsta person när hon dog. Hon var tillsammans med sin man Johan Sande ägare till Fullersta och Stensättra gård. En gravvård finns rest över koleraepidemins offer 1834. Här vilar benresterna från 14 personer som hittades i samband med arbetet med en grustäkt vid Masmo äng år 1930. Benresterna flyttades då till Tomtberga begravningsplats och 1993 invigdes ett nytt minnesmärke. Flertalet olika yrkestitlar förekommer på begravningsplatsens gravvårdar. Några exempel är fabrikör, skomakare, fiskhandlare, plåtslagaremästare, agronom, trädgårdsmästare, åkare, frisör, verkmästare, auktionsvaktmästare, apotekare, byggmästare, läkare, sjöingenjör och bergsprängare.
Huvudaxel med tujor i mitten sedd från ingången i öster.
Kvarter och gångväg i väster.
5
Gravkvarter i sydรถst.
6
Familjen Sandes gravvรฅrd.
Urngravar på den norra delen.
De många träden på kyrkogården ger en känsla av park.
7
Vegetation
Övriga byggnader och anläggningar
Begravningsplatsens kvarter täcks alla av gräs och på våren finns här en rik vårblomning med vitsippor och scilla. På begravningsplatsen finns många träd och buskar som tillsammans skapar en lummig plats och närmast ger upplevelsen av en park. Kring kyrkogården och längs gångvägarna växer björkar och lindar i alléer och många långa och låga häckar av framför allt spirea förstärker det axiala och de raka gångvägarna. Kapellet omgärdas av höga tallar och björkar. Denna norra del av kyrkogården är svagt kuperad och har karaktären av naturtomt. På kyrkogården förekommer även tall, paradisäpple, hagtorn, en, idegran, syren, oxbär och rönn.
Begravningskapellet på Tomtberga kyrkogård har fasader av vitmålad puts med panelklädda gavelrösten. Sadeltaket är täckt av spån och upp till den välvda porten leder en trappa i granit med enkla smidesräcken. Kapellet har en senare utbyggd del som väl ansluter till resten av byggnaden. I det sydvästra hörnet finns en ekonomigård med plats för upplag av jord.
8
Kyrkog책rdens norra del har karakt채ren av naturtomt.
Paradis채ppeltr채d.
9
10
Klockstapel och en skymt av kapellet.
Klockstapel Klockstapeln är en enkel öppen, tjärad klockbock med sadeltak. Taket är spånklätt och korrespon derar således med kapellets tak.
Kulturhistorisk karakteristik Tomtberga kyrkogård har en enkel form med rätvinkliga gångar och stora, övervägande plana, gräskvarter. De många träden tillsammans med den övriga varierade växtligheten, gör att begravningsplatsen får en karaktär av park. Stenmuren i nordväst finns kvar sedan anläggandet och har ett kulturhistoriskt värde genom att den med sin utformning anknyter till äldre tiders bogårdsmurar. Även äldre gravvårdar med anknytning till bygden har betydelse för upplevelsen av kyrkogården.
Kronologi 1922 Beslut tas i kyrkorådet om anläggandet av ny begravningsplats (Huddinge församlings hemsida) 1923 Invigs begravningsplats och kapell ritat av Hjalmar Hammarling (Huddinge församlings hemsida) 1951 Kapellet byggs till efter ritningar av Bengt Romare (Huddinge församlings hemsida) 1966 Ny betongmur, stängsel och grindar sätts upp kring kyrkogården (ATA) 2008 En klockstapel byggs på begravningsplatsen (Huddinge församlings hemsida)
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Träd och växtlighet som ger parkkaraktär • Den ursprungliga stenmuren •K ulturhistoriskt värdefulla gravvårdar av konstnärligt, person- och lokalhistoriskt intresse.
KÄLLFÖRTECKNING ATA, Antikvarisk-topografiska arkivet SLM, Stockholms läns museum, arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet Huddinge församlings hemsida Bennet, Robert, Huddinges kyrkor och präster. Huddinges historia 2. Huddinge 1928 Lindtrup, Charlotte, En vandring på Huddinge och Tomtberga kyrkogårdar. Svenska kyrkan i Huddinge. Kyrkogårdsförvaltningen, Huddinge 2009 Thomas Nygren, Huddinge kyrkogårdsförvaltning
11