S:ta Maria Magdalena kyrkogård S:ta Maria Magdalena församling, Södermalms kontrakt, Stockholms stift kv Södermalm 7:48, Bellmansgatan 13, Södermalm, Stockholms kommun och län, Södermanland
1
S:ta Maria Magdalena kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Stockholms innerstad med Djurgården utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, där kyrkorna med sina kyrkogårdar och kyrkotomter är ett av många viktiga karaktärsdrag. TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stadsmuseet Omslagsbild: Vy över S:ta Maria Magdalena kyrka och kyrkogård. Kyrkogårdens norra långsida med Hornsgatan syns nederst i bild. Fotograf: Leif Gustavsson
©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se
2
S:ta Maria Magdalena kyrkogård S:ta Maria Magdalena kyrka började uppföras 1588, då den ersatte ett äldre kapell, och stod klar 1625. Den oregelbundna tomten fick sin rektangulära form vid gaturegleringen av Södermalm på 1640-talet. Redan under samma sekel byggdes kyrkan till och kompletterades efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. (1615–1681) respektive sonen Nicodemus Tessin d.y. (1654–1728). I en större brand 1759 skadades kyrkan, kyrkogården och dess övriga bebyggelse. Kyrkan renoverades därpå efter ritningar av arkitekten och överintendenten Carl Johan Cronstedt (1709–1777). I samband med Hornsgatans reglering under 1900-talets första år skars en del av kyrkogårdens norrsida bort och den fick därmed dagens sträckning. Interiört präglas kyrkan av en renovering från 1920-talet av arkitekten Lars Israel Wahlman (1870–1952), vid tiden en av landets ledande kyrkoarkitekter. I Stockholm har han bland annat ritat Engelbrektskyrkan samt omgestaltat Oscarskyrkan och Sofia kyrka.Wahlman stod även för ritningarna till begravningskapellet på kyrkogårdens sydvästra sida, uppfört 1929.
HISTORIK
Kyrkogården till S:ta Maria Magdalena kyrka är en av stadens äldsta kyrkogårdar, och den första på Södermalm. Kung Magnus Eriksson lät omkring år 1350 uppföra ett S:ta Maria Magdalena kapell med kyrkogård för begravning av stadens fattiga. På en avbildning från 1500-talet syns kyrkogården med hög omgärdning och stigluckor. Efter Gustav Vasas beslut vid Västerås riksdag 1527 att malmarnas kyrkobyggnader skulle rivas så ödelades kapellet. På grund av det ökande antalet invånare på malmarna initierade sonen Johan III 1588 uppföran-
det av S:ta Maria Magdalena kyrka på det gamla kapellets grund. År 1625 kunde de första gudstjänsterna hållas i kyrkan. Kyrkogården var tidigast oregelbunden till formen, men med gaturegleringarna, för Södermalms del inledda åren 1641–1642, fick kyrkogården en strikt rektangulär form med kyrkan centrerad på dess östra hälft. Maria Magdalena var länge Södermalms enda församling, men den delades i två år 1654 då den nybildade Katarina församling tillkom på malmens östra del. Inom Maria Magdalena församling levde många med utländsk härkomst och tillhörde samfund som saknade egen begravningsplats. Flera av dem kom att begravas på Maria Magdalena kyrkogård, vilket även gällde boende på Stadsholmen, vilka på grund av annan konfession än den protestantiska hade förvägrats begravning på Stadsholmens eller Riddarholmens kyrkogårdar. Kyrkogården var tidigast omgärdad av ett träplank. Mellan åren 1650–1651 Kung Magnus ersattes planket av en mur Eriksson lät omav gråsten och tegel. Muren kring år 1350 uppföra putsades samt avtäcktes ett S:ta Maria med träspån, som tjärades. I muren fanns fem portalförMagdalena kapell sedda entréer; två mot norr med kyrkogård och Hornsgatan respektive för begravning en mot vardera övrigt väderav stadens fattiga. streck. På 1630-talet uppfördes flera byggnader av trä på kyrkogården. 1686 ersattes en av dem med ett nytt benhus av sten, förlagt mot den västra delen av södra fastighetsgränsen, synligt på kopparsticket till S:ta Maria Magdalena kyrka i Suecia antiqua et hodierna. I benhuset förvarades ben som hade tillvaratagits vid gravöppningar. Mot mitten av 1700-talet byggdes benhuset om till materialhus. Byggnadens nya fasad mot kyrkogården var då indelad genom tre frontespiser och ett flertal både enkla och dubbla dörrar under ett högt, brutet pulpettak.
3
S:ta Maria Magdalena med kyrkogård, vy från norr. Från kyrkogårdens entréer till kyrkans huvudentré i väster löper alléer. Till höger i bild syns benhuset från 1686. Teckning till Suecia antiqua et hodierna av Erik Dahlberg, sannolikt utförd i slutet av 1680-talet.
År 1660 lät församlingen uppföra en prästgård av sten i två våningar i kyrkogårdens nordöstra hörn. Efter Mariabranden 1759 byggdes prästgården om till ett utseende som den behöll fram till sekelskiftet 1900. Huvudfasaden mot Ragvaldsgatan var då tolv fönsteraxlar lång och mot kyrkogården sträckte sig två flyglar. I kyrkogårdens motsatta hörn mot nordväst fanns ytterligare stenhus, vilket skymtar på teckningen av Erik Dahlberg från 1680-talet. Den två våningar höga byggnaden var församlingens fattighus, tidigast omtalad 1744. Från att endast ha varit en rekommendation i kyrkolagen ålades stadens församlingar från år 1734 att ta hand om sina fattiga. Efter branden 1759 återuppbyggdes fattighuset kring en gård. Byggnaden användes för sin ursprungliga funktion fram till 1888, men stod kvar till sekelskiftet 1900. 4
Mot kyrkogårdsmurens östra och södra sidor lät man från tidigt 1700-tal uppföra gravkor. Totalt uppfördes 45 gravkor vilka inordnades under gemensamma tak till enhetliga, putsade längor. Enligt en beskrivning från 1812 hade de större gravkoren grönmålade, några svarta, järndörrar mot kyrkogården, varav flertalet genombrutna av smidesarbete. I bilden till Suecia antiqua av S:ta Maria Mag dalena syns alléer av tätt placerade, relativt låga träd. Alléerna går från portalerna i söder, väster och norr och mot kyrkans entréer. Framför tornet i väst löper två av alléerna samman till vad som ser ut som en enkel trädrad planterad i halvcirkel framför kyrkan. Kyrkogårdens östra sida är inte synlig på bilden. Alléer i samma lägen finns med på kartor och avbildningar från tidigt 1800-tal och framåt. En karta från 1860-talet med gångar och alléer
tydligt markerade visar en plan för kyrkogården av äldre karaktär. Allén från söder mot den södra kyrkoporten samt den från väster mot kyrkans huvudentré i väster finns kvar i samma läge som vid 1600-talets slut. Ytterligare en allé finns söder om kyrkan. På norrsidan finns tre kortare alléer från portalerna och mot kyrkans entréer i norr och väster. Dessutom löper en gångväg mellan den östra kyrkogårdsentrén och kyrkans norra entré. Samtliga gångar är rätlinjiga. På kartan syns även en trädkrans framför gravkorslängorna i öster samt i söder fram till materialhuset, liksom även längs del av den västra sidan. I nordsydlig riktning, från fattighuset med intilliggande bebyggelse och rakt mot en av alléerna från väster, markeras för en enkel trädrad. Denna kan ha särskiljt de fattigas anonyma gravkvarter från de övriga. I äldre tid var lindarna kraftigt hamlade, något som för Maria Magdalena kyrkogårds del upphörde i slutet av 1800-talet. År 1868 beslöt kyrkorådet i Maria Magdalena församling att riva muren kring kyrkogården till förmån för ett gjutjärnsstaket. Ritningar till staketet beställdes av arkitekten Hjalmar Kumlien. I samtida tidningsnotiser beskrivs församlingen vara en av de ”framåtsträvande” församlingar som valt att ta bort muren mot Hornsgatan, ”som länge varit en vanprydnad för denna vackra trakt”. I samband med riv-
ningen av muren revs även gravkorslängan mot öster. Gravkorens hällar sparades dock liggande i gräset framför de gamla korens lägen. År 1874 angavs i hälsovårdsföreskrifter för riket att jordande av lik inte längre fick ske inom staden. Liksom övriga innerstadens församlingar hade Maria Magdalena då redan anslutit sig till Norra begravningsplatsen. Inte sällan gavs trots föreskrifterna dispenser för gravsättning på innerstadens kyrkogårdar, men antalet begravningar minskade betydligt. Kyrkogårdarna kom därigenom att ändra karaktär mot ett mer parkliknande utseende. På Maria Magdalena planterades exempelvis solitärträd som ”tårpil” och en svängd gång tillkom på kyrkogårdens sydöstra del, men den största förändringen i denna riktning skedde efter ett beslut om Hornsgatans breddning och sänkning vid 1800-talets slut. År 1901 revs församlingens gamla fattighus med intilliggande gård i hörnet mot Bellmansgatan och följande år den gamla prästgården i hörnet mot Ragvaldsgatan. Ett antal gravvårdar flyttades eller togs bort, varav några gravstenar kom till Nordiska museet. År 1903 inleddes gatuarbetena varvid en cirka tio meter bred remsa av kyrkogårdens norrsida skars av och gatan sänktes med omkring fyra meter. En stödmur i granit uppfördes mot Hornsgatan samt mot sidogatornas norra del
Plan över Maria Magdalena kyrkogård, utsnitt ur en karta från 1863, i SSM:s arkiv. Mot Hornsgatan i norr ligger fattighuset respektive prästgården. Alléer, enkla trädrader och trädkrans är markerad på kartan. Man kan lägga märke till att kartan inte markerar för kyrkogårdsmurar, samtidigt som den östra gravkorslängan fortfarande bevaras. Murarna var sannolikt under nedrivning vid tiden för kartans tillblivelse. Norr är uppåt i bild.
5
med trappor i vartdera hörnet. Arbetet var avslutat senast 1907. Genom förändringarna kom kyrkan att ligga mindre centrerad på kyrkogården och den norra delen fick en ny plan som utgick från de två nya trapporna. Kyrkogårdens huvudentré blev via den bredare trappan från nordväst, från det nordöstra hörnet ledde en mindre trappa upp till kyrkogården. Invid de båda nya kyrkogårdsentréerna planterades lönnar och nyanlagda gångar ledde fram mot kyrkan. De gamla alléerna från norr togs bort och på krönet av sluttningen mot Hornsgatan planterades en häck. Kyrkogårdens samtliga gångar stensattes och ramades in av låga trästaket. Längs gångarna placerades parksoffor ut. Under 1920-talet beslöt församlingen att låta bygga ett nytt begravningskapell. För uppdraget engagerades Lars Israel Wahlman, som just hade avslutat en renovering av kyrkans interiörer. Efter olika förslag beslöt församlingen att riva det gamla materialhuset vid kyrkogårdens sydvästra sida, vid tiden använt som förråd och i dåligt skick, för att ersätta det med ett begravningskapell i samma läge och i lika utseende. Begravningskapellet invigdes 1929. De främsta skillnaderna i exteriören utgjorde
På kyrkogårdens sydvästra del sträcker minnes lunden från 1989 ut sig, framför en liten ordnad plats 6 för kontemplation. Framför gravkors längorna bevaras delar av den gamla trädkransen av parklind.
Kyrkogårdens entré från söder går via trappor 7 ner till den södra allén och rakt mot kyrkans södra port.
muröppningarna, där fem av dörrarna i den gamla byggnadens fasad i kapellet var ersatta med fönsteröppningar. Dessutom fick den nya byggnaden en lägre takhöjd. Interiört målades kapellets altartavla av konstnären Gunnar Torhamn och dekorationsmåleri utfördes av Filip Månsson. I samtida press omskrevs begravningskapellet som ett av huvudstadens största och mest moderna. Under 1900-talets första hälft tilläts både de nyare, fritt placerade träden, och de gamla alléträden, växa så att trädkronorna under den lövsatta tiden bildade gröna tak, genom vilka strimmor av sol letade sig ner mot de gamla gravvårdarna. I början av 1930-talet hyste kyrkogården omkring 125 gravvårdar, merparten på ursprungliga platser. En sandlåda för barn var utlagd i det centrala kvarterets västra del. 1946 föreslog stadsträdgårdsmästare Holger Blom i en plan för gallring av träd och nedtagning av närmare 20 träd i kyrkogårdens nordöstra del samt enstaka ytterligare träd. Planen visar att alléerna vid tiden var tätplanterade och att kyrkogården inrama-
Lindalléerna från kyrkogårdens västra entré 8 har rötter i 1600-talet. I mitten avhar bilden syns Trädraderna av formklippta lindar stora kyrkogårdens centrala upplevelsevärden och gravkvarter. ramar in kyrkotomten.
des av en tydlig trädkrans. De två alléerna från kyrkogårdens västentré inramade det centrala gravkvarteret intill dess västra spets, men Blom ansåg att den sandlåda som låg där borde tas bort ”emedan platsen är olämplig som lekplats för barn.” Anledningen till nedtagning av träd i det nordöstra hörnet var en ändrad stadsplan inför framdragningen av Södergatan, föregångare till Söderleden. Bebyggelsen i kvarteren öster om Ragvaldsgatan skulle rivas och ersättas med kontorskomplex samtidigt som Ragvaldsgatans norra del skulle bli säckgata. Inför dessa förändringar tog man bort kyrkogårdsentrén från nordost och ersatte trappan med terrassmur. Vid mitten av 1960-talet genomfördes en omfattande och hård beskärning av kyrkogårdens gamla lindar. Situationsplaner från tiden visar att trädkransen dessförinnan hade glesats ut, särskilt i söder och väster. På kyrkogårdens norra del hade likaså antalet träd minskat jämfört med tjugo år tidigare, samtidigt som man planerade för nedtagning av ytterligare träd. I samband med åtgärderna initiera-
des en omfattande plantering av lökväxter över hela kyrkogården. 1989 anlades en minneslund i kyrkogårdens sydvästra gravkvarter. Förslaget hade upprättats av trädgårdsarkitekterna Walter och Lisa Bauer. År 2002 tillkom en urnlund i kyrkogårdens nordvästra gravkvarter.
BESKRIVNING Omgivningen Maria Magdalena kyrkogård ligger centralt på den norra delen av Södermalm. Omedelbart norr om kyrkogården ligger på en lägre nivå den trafikerade Hornsgatan och därpå Hornsgatspuckeln med låg, putsad stenhusbebyggelse präglad av 1700-talet. På västra sidan löper Bellmansgatan med hus från främst sekelskiftet 1900, men även från 1930- respektive 1970-talet. Österut ligger den avskurna Ragvaldsgatan, som övergår i trappor
ned mot Hornsgatan, med kontorshus från 1960. I söder möter kyrkogården högre liggande och delvis indragna gårdsfasader till bebyggelse som representerar flera olika decennier under 1900-talet.
Omgärdning och grindar Den rektangulära och relativt plana kyrkogården är drygt 1,4 hektar. Den sluts från söder av två gravkorslängor på var sida om den södra entrén, med dess trappa upp till Kvarngatan. I öster och i väster finns ett gjutjärnsstaket från 1860-talet på stensockel. Staketet är drygt meterhögt och i empirstil med dekorelement av romber och stiliserade rosor samt staketstolpar krönta av hänkelurnor. Varannan av spjälorna avslutades ursprungligen uppåt med en stiliserad ros på ett kors, vilket i dag syns som ojämna brottytor på den bevarade basen till den förlorade delen. På den östra sidans södra del står staketet på resterna av 1600-talets kyrkogårdsmur av natursten och tegel. Mot norr slutar staketet på båda sidor till synes omotiverat en bit före kyrkogårdens
Till höger i bild syns begravningskapellet från 1929, som ligger längst i väster på kyrko gårdens södra sida. Kapellet var en modifierad rekonstruktion av en vid 1700-talets mitt 9 omgestaltad 1600-talsbyggnad, som tidigare stått på platsen.
Vy över kyrkogårdens södra del från öster, med gjutjärnsstaketet från 1868 i förgrunden.
Vy över kyrkogårdens sydöstra gravkvarter mot den svängda gången som leder fram till södra kyrkogårdsentrén. Gången lades ut under 1800-talets sista kvartal och hängasken till vänster om gången hänger samman med det ideal för kyrkogårdens gestaltning som då 10 utvecklas. Till vänster i bild skymtar gravvården över Henrik Beskow, död 1835.
nordliga hörn. Detta visar var den för drygt hundra år sedan rivna bebyggelsen i dessa hörn tidigare tog vid. Mot norr respektive nordväst markeras kyrkogårdens gräns genom en låg häck. Kyrkogården har fyra entréer. De från öster, söder och väster motsvarar lägen för kyrkogårdens entréer alltsedan Södermalms gatureglering vid mitten av 1600-talet. Öppningarna saknar grindar. Kyrkogårdens huvudentré ligger i hörnet mot nordväst, och har en bred trappa av röd granit med stort stenklot på sockel på var sida om trapploppet, följt av belysningsstolpar av gjutjärn på vagnstyckenas övre del. Belysningens ursprungliga lyktor är i dag ersatta med vita glasklot.
Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Kyrkogården indelas i fem oregelbundna gravkvarter, särskilda genom alléer och gångar. Gravkvarteren söder om kyrkan behåller i stort den form de fick under 1600-talets andra hälft. Den norra av de två alléerna från väster respektive den södra allén har samma ålder. Allén västerifrån som passerar kyrkans sydsida har samma karaktär och en betydande ålder, men är tidigast bekräftad på kartor från tidigt 1800-tal. Det centrala gravkvarterets västra spets, mellan de västra alléerna, är avskuren och belagd med grus. Alla kyrkogårdens gångar löper från kyrkogårdens entréer mot kyrkan och dess huvudentré i väster, undantaget en lätt svängd gång mellan den södra och östra entrén, anlagd efter rivningen av kyrkogårdsmuren på 1860-talet. Från kyrkogårdens huvudentré i nordväst nås en oval plats med parkbänkar samt en gång mot kyrkan, anlagda strax efter sekelskiftet 1900. Samtliga gångar är åtminstone sedan sekelskiftet 1900 satta med storgatsten, de bredare gångarna med grusade remsor mellan stensättningen och stensatta ränndalar längs gångarnas utsidor. Platsen framför huvudentrén är likaså satt med storgatsten. Enstaka parksoffor är utplacerade längs några av gångarna. Kyrkogårdens belysning består av historiserande, glasade plåtlyktor på fyrkantsstolpar av trä, placerade längs gångarna. Dessutom finns fasadbelysning av kyrkan.
Gravplatser och gravvårdar Maria Magdalena kyrkogård är en aktiv kyrkogård med såväl nya som gamla gravvårdar. I det sydöstra och sydvästra gravkvarteret finns, undantaget minneslunden, uteslutande äldre gravvårdar. Likaså
i det centrala gravkvarteret, mellan de två alléerna från västra entrén. Dessutom finns äldre gravvårdar runt kyrkan och i spridda grupper norr och väster om kyrkan. Sammanlagt hyser kyrkogården drygt 100 äldre gravvårdar. De äldsta gravvårdarna är stora liggande hällar från 1600-talet, flertalet dock omhuggna på 1700talet. Längs kyrkogårdens östra utsida finns en rad stora, liggande gravhällar från 1700-talets förra del. De kommer från den rivna gravkorslängan som tidigare stod längs denna sida. Från slutet av 1700talet, då bruket av stående gravvårdar kom att bli mera allmänt, finns några tidstypiska, klassicerande gravvårdar. Några av dessa är omgärdade med smidesräcken och gjutjärnsräcken, ytterligare andra är hägnade av järnkedjor på låga stenpollare. Merparten av de äldre gravvårdarna är dock från 1800talet, då industrialismens utveckling påverkade variationsrikedomen bland gravvårdarna, främst genom gjutjärnets utveckling. Bland gravvårdarna uttrycks detta i hela eller genombrutna järnkors respektive stående gravvårdar av gjutjärn med krönande dekorativa motiv. Under det sena 1800-talet och 1900talet präglade återigen den huggna stenen gravvårdarna. Bland äldre gravvårdar kan nämnas i det norra kvarteret, väster om kyrkan, den tidstypiska, sengustavianska gravvården över grosshandlaren Daniel Asplund, död 1804. Det är en stående sten med gavelformad överliggare av granit inom ett smidesstaket. Lika karakteristisk är gravvården över diplomaten och författaren Per Olof von Asp, död 1808: en stenkolonn inom ett smidesstaket. Kolonnen är utförd av bildhuggaren Ernst Filip Thoman, som bland annat hade utfört predikstol och altare i Kungsholms kyrka samt predikstolen i Jakobs kyrka. I det sydöstra gravkvarteret, nära kyrkogårdens entré från öster, finns från Karl Johantiden, ytterligare en kolonn inhägnad genom ett smidesräcke, denna av kolmårdsmarmor och krönt av en urna. Kolonnen restes som gravvård över grosshandlaren och brukspatronen Henrik Nikolaus Beskow, död 1835. Beskow var även utbildad till kopparstickare och hade gått i lära hos Louis-Jean Desprez. I det centrala kvarterets södra del, intill den sydvästra allén, illustrerar gravvården över fornforskaren och Sveriges förste riksarkivarie Johan Gustaf Liljegren, död 1837, tidens allt starkare nationalhistoriska intresse genom en grovhuggen sten med inskrift av runor. Alldeles norr om kyrkans kor står en enkel gravvård av huggen sten över ”Sve11
riges siste kopparstickare” Christian Didrik Forssell, död 1852. Forsell hade gjort karriär utomlands, bland annat genom uppdrag för Napoleon, då han på Karl XIV Johans önskan återkom till Sverige och graverade det kulturhistoriska verket Ett år i Sverige. Framför kyrkans huvudentré i väster finns vidare ett mindre gravkvarter med tre gravvårdar inom järnstaket samt ett högrest granitblock med en runslinga och porträttmedaljong. Den senare uppställdes 1906 över tonsättaren Ivar Hallström, död 1901. Hallström var upphovsman till ”den första svenska nationaloperan”. Av minnesstenar kan nämnas obelisken i nygo-
Vy över kyrkogårdens norra gravkvarter mot väster. Här samsas några äldre gravvårdar, till vänster i bild syns två gravvårdar av gjutjärn från 1800-talet, med alltfler nya. Lindarna till 12höger i bild kan tidigare ha varit en del av de korta alléerna från norr. Utanför lindarna markerar en klippt häck kyrkogårdens gräns mot norr.
tik över en av Sveriges främsta poeter under romantiken, Erik Johan Stagnelius, död 1823, med vars stoft författaren och lyrikern Karl August Nicander, död 1839, senare sammanfördes. Stenen restes av Svenska Akademien 1887 men flyttades i samband med Hornsgatans breddning till sin nuvarande plats i det västra gravkvarteret, sydväst om kyrkans huvudentré. Inte långt därifrån, men norr om gången, står minnesstenen över skalden Lasse Lucidor ”kallad den olycklige”, död 1674 och begraven på Maria Magdalena kyrkogård. Stenen i oregelbunden, huggen granit restes 300 år efter skaldens död.
I dag finns ungefär lika många nya gravvårdar som äldre, drygt 100, varav de flesta är från efter år 2000. De nya gravvårdarna koncentreras till kyrkogårdens norra gravkvarter samt längs gången från kyrkogårdens huvudentré i nordväst. Söder om denna gång finns gravvården över författaren, kompositören och konstnären Evert Taube, död 1976, gemensam med hustrun, konstnären Astri, död 1980. Gravvården har utformats av Astri och består av Evert Taubes byst i brons på en stenpelare. Strax bakom har planterats en magnolia. Längre fram längs gången finns gravvårdarna över konstnären Hilding Linnqvist, död 1984, och den över konstnären och formgivaren Erik Höglund, död 1998. Längs kyrkogårdens södra gräns finns två gravkorslängor uppförda 1709–1777. Längorna har rödgula, putsade fasader med detaljer avfärgade i grått under pulpettak av svartmålad plåt. De enskilda gravkoren särskiljs i putsen genom pilastrar under valvbågar. Under varje valvbåge sitter i raka muröppningar svartmålade plåtdörrar, varav ett flertal med galler i smidesjärn. Den enda rundbågiga muröppningen, i den västra längan, leder till ett förråd.
Minneslund och urnlund En minneslund från 1989 upptar större delen av kyrkogårdens sydvästra gravkvarter, inhägnad av kättingar på järnstolpar. Via en stensatt gång från den södra av de två alléerna i väster nås en plats för kontemplation, vänd mot öster och minneslundens jordningsyta. En klippt måbärshäck bakom två parkbänkar sluter platsens bakre del. Platsen har en markbeläggning av gatsten i bågsättning framför ett svetsat järnräcke i tre sektioner. Räcket utgör både blickfång och fungerar som ställning för blomstervaser och lyktljus. Utformningen av räcket är inspirerat av de många smidesstaketen på kyrkogården. I kyrkogårdens västra gravkvarter ligger en urnlund från 2002. Denna är utformad som en cirkel på närmare tjugofem meter i diameter och har tre graderade rader med urngravar och låg plantering av buxbom mellan grusade, gatstenskantade gångar. Den yttre ringen är planterad med sockblommor. I lundens mitt finns en relativt låg, rund fontän av granit. Med fyra grusgångar som radierar från fontänen och ut i de fyra vädersträcken, samt underordnade gångar mitt emellan, framstår urnlunden som en stor kompassros utlagd på den gamla kyrkogården.
Vegetation Kyrkogården präglas av en rik växtlighet, dominerad av rader av högvuxna lindar intill de äldre gravkvarterens stora gräsytor på kyrkogårdens södra hälft. Lindarna ger kyrkogården en ålderdomlig prägel, både genom sin storlek och genom trädens knotiga spår efter olika tiders omilda behandling. Trädkransen är i dag mest hel längs kyrkogårdens östra sida. Totalt växer på kyrkogården närmare ett hundra träd, varav merparten utgörs av parklindar i alléer eller trädkrans och med spår av hamling. Ett mindre antal lönnar finns i kyrkogårdens två nordliga hörn, en rest från förändringarna i samband med Hornsgatans breddning strax efter sekelskiftet 1900. Den relativt låga, delvis glesa, måbärshäcken i norra och nordvästra kyrkogårdsgränsen har samma ursprung som lönnarna. På kyrkogården finns några få solitärträd varav tre hängaskar särskilt kan nämnas. Kyrkogårdens entré österifrån flankeras av två fläderträd. Kyrkogårdens få buskar, exempelvis rododendron, är knutna till enskilda gravvårdar.
Övriga byggnader och anläggningar Mot kyrkogårdens södra gräns, i en förlängning västerut av västra gravkorslängan, ligger begravningskapellet från 1929, utformat efter byggnaden som tidigare stod på platsen i dess gestaltning från 1700-talets mitt. Fasadernas kulörer är helt lika gravkorslängornas, med rödgula murytor till grå detaljer. Mot kyrkogården är fasaden indelad genom lisener under tre frontespiser med lätt svängda gavelsidor. Muröppningarna har slätputsade omfattningar, dörrbladen är täckta av kopparplåt och i fönstren sitter blyspröjsat glasmåleri. Det brutna pulpettaket är täckt av kopparplåtar. Från den västra allén leder en gatstensatt, rak gång till kapellets huvudingång i fasadens mitt. I dag används kapellet av Finska ortodoxa församlingen i Sverige samt Ryska ortodoxa kyrkans Moskvapatriarkat.
Kulturhistorisk karakteristik S:ta Maria Magdalena kyrkogård är Södermalms äldsta och har med sin drygt 650-åriga historia en synnerligen lång kontinuitet som kyrkogård. På kyrkogården visas prov på såväl tidstypiska som unika gravvårdar från 1600-talet till i dag, genom vilka 1800-talet och nutiden är särskilt väl representerat. Många av gravvårdarna omfattar stora samhällshistoriska, konstnärliga och/eller personhistoriska 13
värden. Genom minneslunden från 1989 och urnlunden från 2002 representeras även den moderna tidens olika gravskick. Den södra hälften av kyrkogården har en påtagligt ålderdomlig karaktär, präglad av den utformning av kyrkogården som initierades i samband med Södermalms gatureglering kring mitten av 1600talet. Här finns stora kyrkogårdshistoriska värden som uttrycks genom de raka alléerna av gamla lindar, inramningen av gravkorslängorna med kapellet, trädkransen och gjutjärnsstaketet samt genom de många gamla gravvårdarna. Den strama strukturen illustrerar barockens förkärlek för axialitet och bidrar till stora arkitektoniska värden, i samspel med kyrkans fasader. Kyrkogårdens huvudentré i nordväst, utformad omkring 1900 då innerstadens kyrkogårdar förändras med inspiration från stadsparkerna, omfattar arkitekturhistoriska värden. Trappans och den anslutande terrassmurens tidstypiska form och
Vy mot urnlunden på kyrkogårdens västra del. I fonden syns den sydvästra allén och grav14 korslängorna. Urnlunden tillkom 2002 och är utformad som en kompassros.
materialverkan, den ovalt formade platsen innanför trappan, kantad av lönnar, och den lätt vinklade gången fram mot kyrkan uttrycker dessa värden. De gamla gångarna på Maria Magdalena kyrkogård är genomgående belagda med storgatsten, liksom markytan framför och kring kyrkan. Detta ger kyrkogården en sammanhållande effekt och genuin prägel som förstärker de kulturhistoriska värdena.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • De gamla alléerna och trädkransen av parklind. • Övriga exemplar av stora lövträd samt karaktärsskapande solitärer som hängask. • De gamla gravkorslängornas och kapellets betydelse ur både rumsbildande och kulturhistoriska aspekter. • Det gamla gångsystemet med markbeläggning av storgatsten.
Gången från huvudentrén i nordväst mot kyrkans huvudentré lades upp strax efter sekelskiftet 1900. I dag är det främst nyare och särskilt 15 bemärkta gravvårdar som kantar gången. Till höger i bild syns den norra gången till urnlunden.
• Kyrkogårdens omgärdning av gjutjärnsstaket, med dess slut mot norr som vittnar om borttagen bebyggelse. • Kyrkogårdens entréer från öster, söder och väster med ursprung i mitten av 1600-talet. • Huvudentrén från nordväst och dess prägel av sekelskiftet 1900.
• Kyrkogårdens många olika gravvårdar och typer av gravplatser, som visar på olika tiders begravningsskick samt personhistoriska och konstnärliga värden. • Kyrkogårdens betydelse som grönmiljö på Södermalm.
Översiktskarta Situationsplan över S:ta Maria Magdalena kyrkogård. Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.
Kronologi
1350, ca. S:ta Maria Magdalena kapell för begravning av
1865. Maria Magdalena församling ansluts till Norra
1588–1625. S:ta Maria Magdalena kyrka uppförs på
1868, ca. Kyrkogårdsmur, portaler och den östra gravkors
1640-talet. Kyrkogården får en rektangulär form i gatu-
1901–1902. Fattighus och prästgård i kyrkogårdens norra
1650–1651. Kyrkogården omgärdas av en mur med fem
1903. Regleringen av Hornsgatan inleds och kyrkogårdens
1660, ca, respektive senast 1680. En prästgård res-
1903–1907, ca. Kyrkogårdens avskurna norrsida ord-
1680-tal. Senast vid denna tid har alléer anlagts på kyr-
1929. Materialhuset vid kyrkogårdens södra gräns rivs och
stadens fattiga uppförs. (Lundmark 1934)
samma plats som det gamla, ödelagda kapellet. (Lundmark 1934) regleringen av Södermalm. (Lundmark 1934, SSA) portaler. (Lundmark 1934, ATA)
pektive ett fattighus uppförs i kyrkogårdens två hörn mot norr. (Dahlberg 1963, Lundmark 1934) kogården. (Dahlberg 1963)
1709–1777. Gravkorslängor uppförs längs kyrkogårdens sidor mot öster och söder. (Lundmark 1934)
1750, ca. Benhuset från 1600-talet bredvid kyrkogårdens västentré byggs om till materialhus. (Dahlberg 1963, Lundmark 1934)
1759. Kyrkan med kyrkogård och dess bebyggelse skadas i Mariabranden. (Lundmark 1934, BK)
begravningsplatsen. (Stockholms kyrkogårdsnämnd)
längan rivs till förmån för ett gjutjärnsstaket. (Lundmark 1934, SSA) hörn rivs. (Lundmark 1934)
norrsida skärs av med ca 10 meter. (Lundmark 1934, SSM)
nas med två nya entréer, gångar och trädplanteringar. (SSM, SSA) ersätts av ett begravningskapell med lika utseende. (Lundmark 1934, SSA, ATA)
1950-talets slut, senast 1960. Entrén från nordost tas bort. (SSA, DP/Map)
1989. En minneslund anläggs på kyrkogårdens södra del efter ritningar av trädgårdsarkitekterna Walter och Lisa Bauer. (SSA, ATA)
2002. En urnlund anläggs på kyrkogårdens västra del efter ritningar av Olle Burell. (ATA, SSM)
16
KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet BK Stockholms stads brandförsäkringskontors digitala material DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen Dahlberg, Erik, m.fl., Teckningarna till Suecia antiqua et hodierna. 1, Stockholm. Stockholm 1963 Jermsten, Elisabet, S:ta Maria Magdalena kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Lundmark, E, S:ta Maria Magdalena kyrka i Stockholm Katarina kyrka, Ingår i serien Sveriges kyrkor, Stockholm 7:1, Stockholm 1934 Stockholms kyrkogårdsnämnd 1886–1986. Jubileumsskrift. Kyrkogårdsförvaltningen 1986
17