S:ta Clara kyrkogård

S:ta Clara kyrkogård Stockholms domkyrkoförsamling, Domkyrkokontraktet, Stockholms stift kv Orgelpipan 10, Klara Östra Kyrkogata 7, Norrmalm, Stockholms kommun och län, Uppland

1

S:ta Clara kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet Kulturmiljölagen. Kyrkogården ligger inom fornlämningsområde 103 och skyddas därigenom även av 2 kap. lagen om kulturminnen. Stockholms innerstad med Djurgården utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, där kyrkorna med sina k yrkogårdar och kyrkotomter är ett av många viktiga karaktärsdrag.

TEXT: Lena Lundberg BILD: Ingrid Johansson, Stockholms stadsmuseum Omslagsbild: Vy över S:ta Clara kyrka och kyrkogård mot norr.

Foto: Leif Gustavsson

©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

S:ta Clara kyrkogård S:ta Clara kyrkogård har sitt ursprung i Clara nunnekloster, grundlagt 1286, och den begravningsplats som fanns invid klostret. Dagens kyrkogård anlades i samband med att S:ta Clara kyrka uppfördes på den gamla klostermarken under 1500-talets senare del.

Från 1600-talet finns kartor som visar kyrkogården med rektangulär form. Under samma sekel byggdes kyrkogårdsmurar med portaler från fyra väderstreck, vilkas placering påverkade kyrkogårdens särpräglade gångsystem. Senast i slutet av 1700-talet genomfördes trädplanteringar längs gångarna. Församlingen anslöt sig på 1830-talet till Norra begravningsplatsen, varefter endast ett fåtal nya gravvårdar har upptagits, samtidigt som ett stort antal av de gamla gravvårdarna har bevarats till i dag.

HISTORIK På platsen för S:ta Clara kyrkogård låg under med­ eltiden nunneklostret uppkallat efter den heliga Clara, född i Assisi år 1194. Nunnorna utgjorde den kvinnliga delen av franciskanerorden. Markområ­ det till uppförandet av klostret donerades av Magnus Ladulås och år 1289 kunde klostret invigas. Kloster­ området med begravningsplatser låg med all sanno­ likhet på den nuvarande kyrkogårdens södra och syd­ västra del samt omfattade ytterligare mark närmast söderut. I samband med reformationen beslöt Gustav Vasa år 1527 att klostret med dess kyrka skulle rivas och teglet återanvändas i annat sammanhang.

På Johan III:s initiativ uppfördes åren 1572–1590 S:ta Clara kyrka på den gamla klostermarken, som församlingskyrka för den nybildade Klara försam­ ling. Kyrkogården torde ha reglerats vid samma till­ fälle. Från slutet av 1500-talet finns texter som visar att S:ta Clara kyrkogård var i bruk, bland annat för lägre hovbetjäning och kronans tjänare i övrigt. Vid samma tid uppläts kyrkogården också som begrav­ ningsplats för främmande trosbekännare.

Det var brukligt att kyrkogårdarna hägnades.

Beträffande dem på malmarna meddelade Johan III år 1580 att ”flisor och annan gråsten” skulle

föras till kyrkogårdarna, så att murar kunde byg­ gas till den höjd att betande djur inte kunde ta sig över. Först år 1624 omgavs hela Clara kyrkogård av en mur. Därpå utfördes stenlagda gångar från por­ tarna i muren fram och till kyrkan. På en karta från 1600-talets förra hälft är kyrkogården rektangu­ lär och upptar ungefär samma yta som i dag för­ utom mot söder, där den omfattar mark ned till motsvarande Vattugatan, den dåvarande vattenlin­ jen. På Sigismund Vogels stick över Stockholm 1647 syns kyrkogården med en skymt av kyrkogårds­ muren och en välvd öppning i muren. I kyrkogår­ dens utkant står ett par träd, men varken alléer eller enkla trädrader finns redovisade på sticket. Från början av 1700-talet ritas kyrkogården på kartorna i dagens mer kvadratiska form.

Till kyrkogården ledde fem portar, en från vartdera väderstrecket utom från öster, där det fanns två por­ tar. De två östra portarna markerades av välvda por­ taler av huggen sten, uppsatta 1699. Liknande fanns även mot norr och söder. Flera av portalerna byggdes om efter hand. För den södra portalen finns ritningar date­ rade 1762 respektive 1795.

Från slutet av 1500-talet Att åtminstone den senare finns texter som visar att kom till utförande visar en S:ta Clara kyrkogård var bevarad teckning utförd av i bruk, bland annat för Fritz von Dardel 1835. För den västra porten finns ett lägre hovbetjäning och förslag till utformning från kronans tjänare i övrigt.

1809.

Gravvårdarna var i äldre tid främst liggande stenar och tumbor. År 1723 inlämnades en ansökan om att få uppföra det för­ sta gravkoret på Clara kyrkogård. Under såväl 1700talet som 1800-talet tillkom ytterligare gravkor längs den södra kyrkogårdsmuren men även längs den norra. I nordöstra hörnet uppfördes ett benhus 1688.

Förutom av mur var kyrkogården inramad av byggnader. I nordväst stod längs Klara Västra kyr­ kogata ett stenhus som församlingen köpte 1649 för att inrymma skolverksamhet. Byggnaden skadades i branden 1751, varefter den byggdes till. Ytterligare tillbyggnad av skolhuset skedde 1840. Söderut längs 3

Situationsplan över Clara kyrkogård, sammanställd efter en gravrannsakning 1841. Gångsystemet, utlagt mellan kyrkogårdens entréer och kyrkan, ger ett ålderdomligt intryck. Det bygger på diagonalt lagda gångar i ett stjärnliknande mönster med koncentration kring koret. I nordost och sydväst finns mjukt svängda gångar i för tiden mer modern karaktär. Situationsplan signerad J. Carlberg år 1846, ATA.

Utsnitt ur 1863 års karta över Stockholms innerstad. Kartan visar att merparten av de diagonala gångarna är trädkantade, och att de främst är planterade som alléer. Framför Klockarbostället i sydväst står en tät trädrad och längs Klara östra kyrkogata finns tecken på en trädkrans. På kartan bevaras fortfarande kyrkogårdsmuren från 1600-talets förra del. (Två sammanställda kartblad, SSM:s arkiv.)

samma gata uppfördes ett klockarboställe år 1763. Även klockarbostället byggdes till, på 1850-talet mot norr. Invid västra delen av södra kyrkogårdsgränsen uppfördes ett kyrkoherdeboställe redan kring 1680, rivet senast omkring 1900. År 1889 ersattes åtta av de 14 gravkoren mot söder med ett begravningska­ pell, utfört efter ritningar av arkitekten F.G.A. Dahl (1835–1927). Gravkorens källarplan, själva gravkam­ rarna, bevarades under kapellet. Utanför själva kyr­ kogården, men i fastighetsgräns längs både den norra och södra sidan, har kyrkogården sedan lång tid inramats av bebyggelse.

I en tidig uppgift om trädplanteringar från äldre tid berättas att kyrkoherden Arnold Asplund, i tjänst 4

mellan åren 1789–1815, initierade en plantering av lindar. På Carl Akrels karta över Stockholm från 1805, syns S:ta Clara kyrkogård planterad med alléer mellan kyrkogårdens entréer. Konstbilder från tiden kompletterar informationen. Ett grafiskt blad utfört efter en teckning av Axel Fredrik Cederholm 1817, visar kyrkogården från söder mot nordväst, med lig­ gande och stående gravvårdar utan synbarlig ord­ ning. Ett flertal träd syns på bilden och några av dem bildar en allé mellan den södra och den västra porta­ len. Senare teckningar bekräftar bilden från 1817.

Vid samma tid, 1835, upphörde upptagandet av nya gravar på Clara kyrkogård. Detta år bestämde sockenstämman att, undantaget dem som ägde egna inköpta gravar på kyrkogården, alla församling­ ens invånare skulle begravas på den år 1826 invigda Norra begravningsplatsen. Vid tiden fanns, förutom gravkoren, drygt 100 gravvårdar på kyrkogården.

Beslutet bidrog till att kyrkogården alltmer kom att utvecklas till parkmiljö.

Ett par kartor från 1800-talet är betydelsefulla

bidrag till den äldre bilden av Clara kyrkogård.

En gravkarta från 1846, signerad hovarkitekten Johan Carlberg, för övrigt begraven på kyrkogården några år senare, visar förutom de num­rerade gra­ varna även kyrkogårdens gångsystem. Gångarna är huvudsakligen diagonalt utlagda mellan kyrkogår­ dens olika entréer och kyrkan, på ett sådant sätt att ett stjärnliknande mönster bildas kring kyrkan, sär­ skilt kring koret i öster. I nordöstra och syd­västra hörnet kompletteras systemet med mjukt svängda gångar. Merparten av gravvårdarna finns på kyrko­ gårdens södra hälft samt längs den östra och nordös­ tra kyrkogårdsgränsen.

På en relativt detaljerad karta över Stockholm från 1863 syns kyrkogårdens gångsystem som på den äldre kartan, men utan de svängda gångarna. Däremot visar kartan att i princip samtliga diagonala gångar vid tiden var trädkantade, antingen på bara en sida, eller som alléer på båda sidor. Framför klockarbostäl­ let i sydväst stod dessutom en tät trädrad.

De gamla kyrkogårdsmurarna med portaler revs omkring år 1868. Kvar efter muren lämnades en låg stensockel, cirka 50 cm hög. Gräsytorna hägnades av låga trästaket och ytterligare träd tillkom, som en rad popplar längs kyrkogårdsgränsen mot norr.

I början av 1930-talet förekommer uppgifter om ett oacceptabelt ”busliv” bland gravarna nattetid. Lös­ ningen blev att återigen hägna in kyrkogården och stänga av den nattetid, ett beslut som togs av försam­ lingen 1933. På de sträckor av kyrkogården som inte slöts av byggnader uppfördes ett enkelt, omkring två meter högt smidesstaket efter förslag från arkitekten Gustaf Clason (1893–1964). I de gamla kyrkogårdsen­ tréerna placerades låsbara pargrindar.

Liksom på flera andra av stadens kyrkogårdar fanns på 1930-talet en lekplats på Clara kyrkogård, i dess sydvästra hörn. I samband med inhägnaderna flyttades lekplatsen till det nord-östra hörnet. Den omfattade sandlådor och gungor samt vintertid en liten kälkbacke av trä. Senast i slutet av 1970-talet var lekplatsen borttagen.

1982–1985 styckades ett mindre parti av kyrko­ gårdens sydvästra del av, för uppförandet av en två­ vånig byggnad i en arkitektur inspirerad av kyrko­ gårdens äldre bebyggelse.

1989 sammanslogs Klara, Jakobs och Storkyrko­ församlingen till Stockholms domkyrkoförsamling.

Sedan 2009 hyrs S:ta Clara kyrka ut till en med­ lemsförening i Evangeliska fosterlandsstiftelsen, vil­ ken driver verksamheten i kyrkan.

Vy mot kyrkogårdens västentré. S:ta Clara kyrkogård är en betydelsefull miljö i en del av innerstaden som i stor utsträckning saknar grönskande parkrum. På de sidor där kyrkogården inte sluts av bebyggelse finns höga smi5 desstaket. Entréerna har grindar med snarlikt utförande som staketet.

Vy över kyrkogårdens västra sida. Från den västra entrén löper en livlig gångtrafik över kyrkogården. Gången mot kyrkans entré och vidare till den norra entrén och Klarabergsgatan är satt med storgatsten. Till höger i bild syns det gamla klockarbostället från 1763, tillbyggt vid mitten av 1800-talet, och rakt fram en byggnad uppförd 1982–1985 som en pastisch på den äldre bebyggelsen invid kyrkogården.

Vy söderut över den diagonala gången mellan 6

kyrkogårdens södra och västra entréer. Gången är den enda som i dag är en helt genomförd allé.

BESKRIVNING Omgivningen S:ta Clara kyrka ligger på Norrmalm, i de mest cen­ trala och tätbebyggda delarna av innerstaden. Mer­ parten av bebyggelsen i området står i stark kontrast till kyrkomiljön och tillkom i samband med den stora citysaneringen under 1950-, 1960- och 1970-talet. I citysaneringen revs större delen av den äldre bebyg­ gelsen och trafiken reglerades genom trafikleder. De nya hus som uppfördes innehöll kontor, affärer och varuhus. Byggnaderna i kvarteren runt kyrkogården är uppförda under perioden 1935–1970. Undantag är församlingshuset på Klara Östra Kyrkogata, som byggdes 1907–1910 efter ritningar av arkitekten G R Ringström, och Svenska Läkaresällskapets hus bred­ vid, ritat av Carl Westman och uppfört 1904–1906.

Omgärdning och grindar Den i det närmaste kvadratiska kyrkogården är en dryg hektar stor. Den ligger i en svag sluttning mot sydost och är i stor utsträckning kringbyggd av byggnader vars fasader gränsar direkt till kyrkogår­ den. Hela östra sidan är dock obebyggd i fastighets­ gräns och här möter kyrkogården Klara Östra Kyr­ kogata med ett cirka två meter högt smidesstaket på stensockel. Staketet är enkelt utformat med stående spjälor och rak överliggare. Staket återkommer i ett par korta partier av kyrkogården som inte sluts av bebyggelse. I kyrkogårdsentréerna, två åt öster och en åt vartdera övrigt väderstreck, sitter breda pargrin­ dar. Entréerna har markerats genom att vara något högre än staketet och inpassade i en enkel omfatt­ ning. Själva grindarna har dessutom små tillägg av dekorativ karaktär, som cirkelrunda, profilerade lås­ hus. I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en enkel­ grind inpassad i staketet, men denna är regelmässigt låst. Staket och grindar uppsattes 1933.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Kyrkogården genomkorsas av främst diagonalt lagda gångar, som löper mellan kyrkogårdens entréer och kyrkan. Genom entréernas placering bildar gångarna ett stjärnliknande mönster med kon­ centration kring koret. Gångarna är belagda med storgatsten eller grus. Mot gräsytorna ligger ränn­ dalar av gatsten. Gångpartier med gatsten är kon­ centrerade till entréer och till de mest frekventerade gångstråken. Närmast kyrkans sockel ligger gatsten omväxlande med partier av kullersten. Framför kyr­ kans huvudentré har i senare tid lagts ut planstenar

av granit till en halvcirkelformad entréplats.

Gångsystemet ger gravkvarteren oregelbundna, främst triangulära former. Totalt finns nio grav­ kvarter, varav det största i det nordöstra hörnet.

Kyrkogården saknar sittbänkar. Längs gångarna står moderna stolplyktor med skärmar av koppar och runda lykthus av glas.

Gravplatser och gravvårdar På kyrkogården finns i dag cirka 70 gravvårdar från främst 1700- och 1800-talet. Några liggande stenar med otydlig text är sannolikt från 1600-talet, varav flera återanvända under det följande seklet. Ytterligare några gravvårdar är från 1900-talet. Merparten av gravvårdarna finns på kyrkogårdens södra och ö med urnor eller andra skulpturala motiv och cirka tio av dem inhägnas genom järnstaket.

På kyrkogården finns tre minnesstenar som är uppsatta av Svenska Akademien. Stenen över skal­ den Carl Michael Bellman (1740–1795) uppsat­ tes år 1851. Då Bellman avled begravdes han i kyr­ kogårdens fattigkvarter, som sannolikt låg på dess norra del. Minnesstenen finns nära gången mel­ lan kyrkan och kyrkogårdens norra entré. Förfat­ taren Anna-Maria Lenngren (1754–1818) begrav­ des likaså på Clara kyrkogård. Minnesstenen över henne finns på kyrkogårdens sydvästra del. Slutligen återfinns minnesstenen över författaren, poeten och dramatikern Carl Gustaf af Leopold (1756 –1829) mitt emot södra entrén. Dessa två senare minnesste­ nar är sannolikt från 1800-talets senare del, men alla tre är utförda i omsorgsfullt arbetad marmor med porträttmedaljonger på stenens framsida och inhägnas av gjutjärnsstaket.

Bland de enklare gravvårdarna kan nämnas en liggande häll i samma gravkvarter som Leopolds, norr om den södra entrén. Stenen är utan inskrip­ tion men har inhugget motivet av en stövel. Gra­ ven, som är från 1768, tillhör skomakaremästaren Joachim Hovenschylt, hans maka Anna Maria Hed­ man och deras bröstarvingar.

Längs kyrkogårdens södra och norra gränser står gravkor, merparten uppförda under 1700-talet och sammanbyggda. Av gravkoren längs den södra står ett öster om kapellet och fem väster om, på var sida om den södra kyrkogårdsentrén. Gravkoren är indi­ viduellt utformade, men har slätputsade fasader i samma ljusgula färg som begravningskapellet, port­ omfattningar av sandsten samt dörrar av svart­ målad järnplåt, några av dem delvis genombrutna.

Ovan porten till några av koren finns inskrip­ tionstavlor i sten samt förgyllda emblem.

7

I norr står två gravkor och ett benhus med fasader i en något mörkare gul puts. Det västra gravkoret har ett snarlikt utförande som de södra gravkoren, medan det intill, den Löwenhielmska familjegraven, är utfört som en tempelliknande gravöverbyggnad, öppen mot kyrkogården mellan två pelare av sandsten. Mellan pelarna finns ett järnstaket och innanför staketet en gravtumba. I överbyggnadens gavel står inskriptio­ nen ”Åt en älskad makas minne”. Överbyggnaden utfördes 1822, då Ebba Augusta Sophie Löwenhielm begravdes. Öster därom står kyrkans gamla benhus i snarlikt utförande som de övriga gravkoren.

Vegetation S:ta Clara kyrkogård präglas av lummig grönska i stark kontrast till den omgivande stenstaden. De i flera av gravkvarteren relativt glest placerade grav­ vårdarna lämnar öppet för stora gräsytor. Längs gångarna står höga lindar, flera av dem präglade av ålder och av kraftig beskärning. Merparten av träden är mer eller mindre tydliga rester av träd­

Vy mot kyrkans sydfasad. Fasaden är till stor del täckt av rådhusvin, som under sommar och höst utgör en betydelsefull del av kyrkogårdens gröna rum. De liggande gravvårdarna har utnyttjats 8 av kyrkogårdens besökare som sittplatser, vilket sliter på både gravvårdar och gräset intill.

rader, men endast gången mellan den västra och den södra entrén framträder i dag som allé. Bland träden finns även hästkastanjer. Enstaka träd står inne i gravkvarteren, främst i det stora gravkvarte­ ret i nordost, vilket under 1800-talet präglades av svängda gångar.

Övriga byggnader och anläggningar Invid kyrkogårdens södra gräns ligger begravnings­ kapellet från det sena 1800-talet, med rundade for­ mer och drag av nybarock. Byggnaden ligger mellan två av gravkoren. Visuellt har de två gravkoren och begravningskapellet knutits samman genom slätput­ sade, ljusgula fasader samt krönande urnor på taket strax ovan taklisten. Kapellets symmetriskt kompo­ nerade fasad omfattas av två portar på var sida om ett frambyggt, rundat mittparti. Mittpartiet har tre höga fönster på var sida om en portal med glasade pardörrar samt kröns av en kupol, medan de grund­ are sidopartierna har pulpettak. Taken är lagda med kopparplåt.

Begravningskapellet öster om den södra kyrkogårdsentrén ersatte åtta gravkor då det uppfördes 1889.

Sex gravkor från 1700-talet bevaras invid kapellet.

Begravningskapellet öster om den södra kyrkogårdsentrén ersatte åtta gravkor då det uppfördes 1889. Sex gravkor från 1700-talet bevaras invid kapellet.

Innanför den sydöstra entrén löper gångar i tre riktningar, som på denna sida av kyrkogården bildar ett stjärnliknande mönster, i hävd åtmins- 9 tone sedan 1800-talets förra del. Gångytan närmast entrén är sedan länge stensatt.

Vy norrut över kyrkogårdens östra del. Här finns både liggande gravvårdar och stående, inhägnade av gjutjärnsstaket. Den östra kyrkogårdsgränsen hägnas av det höga smidesstaketet från 1930-talet. Mot norra gränsen, i fonden, finns tre gravkor varav det östra tidigt kom att användas av kyrkan som benhus. Byggnaden norr om kyrkogården uppfördes vid mitten av 1950-talet.

Vy över kyrkogårdens nordvästra del med den 10 skolbyggnaden i fonden. Till vänster i bild gamla syns minnesstenen över Carl Michael Bellman.

Kulturhistorisk karakteristik

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården

S:ta Clara kyrkogård tillhör innerstadens äldsta kyr­ kogårdar. Anlagd i slutet av 1500-talet, åtminstone delvis på mark som redan under 300 års tid hade fungerat som begravningsplats, är kontinuiteten som begravningsplats den längsta i innerstaden och bidrar till betydande samhällshistoriska värden. Gångsyste­ met, med grusade eller stensatta gångar, som bildar ett stjärnliknande mönster kring kyrkans kor, har sannolikt sitt ursprung i 1600-talet, då kyrkogården hägnades och kyrkogårdens entréer inrättades. Detta tillsammans med de nästan uteslutande äldre grav­ vårdarna och gravkoren, de av ålder och beskärning märkta lövträden samt den äldre, inramande bebyg­ gelsen, ger kyrkogården en påtaglig prägel av ålder­ domlighet och upplevelse av gången tid.

Gravvårdarna är representativa för både enklare och mer påkostad gravkonst från 1700-talet och 1800-talets förra del och omfattar tillsammans med kyrkogårdens minnesstenar såväl kulturhistoriska som konstnärliga och personhistoriska värden.

Kyrkogården utmärks av grönska och lummig­ het, där höga lövträd och det vildvin som klättrar på kyrkans sydfasad liksom de stora gräsytorna är huvudsakliga beståndsdelar. Upplevelsen av lum­ mighet förstärks av kontrasten till det omgivande livaktiga Cityområdet, med tät bebyggelse och få grönytor.

• Kyrkogårdens många olika gravanläggningar, som visar på olika tiders begravningsskick.

• Gravvårdarnas och minnesstenarnas stora kulturoch personhistoriska värden.

• Entréer och gångar som kan kopplas till kyrko­ gårdens äldre plan, de senare lagda med grus ler satta med gatsten.

• Lindallén mellan kyrkogårdens södra och västra entré, liksom övriga mer eller mindre tydliga träd­ rader som förstärker kyrkogårdens äldre struktur.

• Den omgärdande gamla bebyggelsen, som skolhus och klockarboställe i väster samt begravnings­kapell och gravkor i söder, vilka både bidrar till kyrkogår­ dens ålderdomliga karaktär och till en betydelse­ full rumslighet.

• Kyrkogårdens höga lövträd och betydelse som parkmiljö på Norrmalm.

Översiktskarta Situationsplan över S:ta Clara kyrka med kyrkogård.

Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv

11

Kronologi

1289. Clara kloster, uppfört på den nuvarande kyrkogårdens

1789 eller senare. En plantering av lindar initieras av

1527. Clara kloster rivs efter beslut av Gustav Vasa i sam-

1805 och senare. Kartor och konstbilder av kyrkogår-

sydvästra del och på mark längre söderut, invigs. (Staf) band med reformationen. (Staf)

1572. Klara församling bildas. (Mannström) 1572–1590. S:ta Clara kyrka uppförs på den gamla klostermarken. En kyrkogård anläggs kring kyrkan. (Jermsten, Staf)

1600-talets förra hälft. Kyrkogården har en rektangulär

form, men sträcker sig tidigast längre söderut jämfört med i dag. (SSM, kartor)

1624. Senast vid denna tid omgavs hela kyrkogården av en

stenmur. Kyrkogården får fem entréer som efterhand markeras med portaler. (ATA)

1649. Församlingen förvärvar ett stenhus längs norra delen av den västra kyrkogårdsgränsen, för att inrätta skolverksamhet. (Staf)

1680, cirka. Ett kyrkoherdeboställe uppförs mot den västra delen av södra kyrkogårdsgränsen. (Staf)

1688. Ett benhus uppfördes mot den norra kyrkogårdsgränsen, tillbyggt år 1700. (Staaf)

1700, senast. Kyrkogården har dagens form och utsträck-

kyrkoherden, som anställs detta år. (Staf)

den visar trädplanteringar på kyrkogården, varav flera alléer.

(SSM, kartor)

1835. Upptagande av nya gravar på kyrkogården upphör

efter att församlingen har anslutits till Norra begravningsplatsen. (Staf)

1868. Kyrkogårdsmur och portaler rivs. En låg stensockel blir kvar i obebyggd kyrkogårdsgräns och kyrkogårdens gräsytor hägnas efter hand med låga trästaket. (ATA)

1889. Ett begravningskapell uppförs längs kyrkogårdens

södra gräns, för vilket överbyggnaden till åtta av de befintliga gravkoren rivs. (Staf)

1900 eller något tidigare. Kyrkoherdebostället i sydväst rivs. (SSM, kartor)

1933. Kyrkogården hägnas genom ett högt smidesstaket

med pargrindar i entréerna. En befintlig lekplats i kyrkogårdens sydvästra hörn flyttas samtidigt till det nordöstra hörnet. (ATA)

1982–1985. Ett parti av kyrkogårdens sydvästra del, där

ning. (SSM, kartor)

kyrkoherdebostället en gång stått, styckas av och ett nytt hus i äldre stil uppförs. (ATA)

1723. Det första gravkoret uppförs vid kyrkogårdens södra

1989. Klara församling slås samman med Jacobs försam-

gräns. Ytterligare gravkor uppförs varefter, såväl i söder som i norr. (Staaf)

ling och Storkyrkoförsamlingen till Stockholms domkyrko­ församling. (Jermsten)

1751. En våldsam brand skadar kyrkan och delar av kyrko-

2009. S:ta Clara kyrka hyrs ut till Föreningen S:ta Clara

gården med dess bebyggelse.

1763. Klockarbostället uppförs längs den södra delen av västra kyrkogårdsgränsen. (Staf)

12

kyrkas vänner. www.klarakyrka.se

KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet BK Stockholms stads brandförsäkringskontors digitala material DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen Bergman, Anna, m.fl., Klara kyrkogård, Stockholms stad, Norrmalm, RAÄ 103, Arkeologisk undersökning 2000, Arkeologisk rapport Stockholms stadsmuseum 2003:1, Stockholm 2003 Jermsten, Elisabet, S:ta Clara kyrka, Låt kyrkorna berätta.

Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Mannström, O: Adolf Fredriks kyrka. Ingår i serien Sveriges kyrkor, Stockholm 5:1, Stockholm 1924 Staf, N och Brandel, S: S:ta Clara kyrka i Stockholm, Sveriges kyrkor 6:1-2, Stockholm 1927

Vy mot kyrkans huvudentré från den nord­ västra delen av kyrkogården. På var sida om Carl Michael Bellmans minnessten växer hästkastanjer, som även flankerar gången till13 höger i bild.