Issuu

Markims kyrkogård Vallentuna församling, Roslags kontrakt, Stockholms stift Markims kyrka 1:1, Markim socken, Vallentuna kommun, Stockholms län, Uppland

Markims kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen och ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Markim-Orkesta AB 74. TEXT: Martina Berglund, Stockholms länsmuseum 2012 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum 2012 Omslagsbild: Markims kyrka och kyrkogård sedd från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

Markims kyrkogård Sockennamnet Markim har satts samman av ordet mark med den äldre betydelsen av ”skog” och hem med innebörden ”boplats” eller ”gård”. Någon kyrkby finns inte i Markim, men i närheten ligger byn Husby som 1307 hette Husaby Marchem. Namnet kan därför ha åsyftat den näraliggande bebyggelsen och skogsområdet väster om Husby. På kullen där Markims kyrka står har tidigare funnits en offerkälla och platsen var sannolikt en kultplats under hednisk tid. Kyrkan nämns första gången 1287 och genom sin planform och byggnadssätt tros den vara byggd på 1200-talet. Idag är kyrkans fasader spritputsade och avfärgade i en ljusgul kulör med vita slätputsade hörn. Kyrkans branta sadeltak är täckt av svartmålad korrugerad plåt. I anslutning till kyrkan finns en kyrkogård vars ålder är okänd, men vilken kan tänkas ha använts från kyrkans uppförande. Markim var eget pastorat fram till 1961, då Markim, tillsammans med Frösunda och Orkesta församlingar tillika egna pastorat genom en sammanläggning införlivades med Vallentuna och bildade ett gemensamt flerförsamlingspastorat. 1 januari 2006 sammanlades de fyra församlingarna och bildade Vallentuna församling. Markims kyrka och kyrkogård ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Detta utmärks förutom av kyrkorna i Markim och Orkesta bland annat av det ålderdomliga vägnätet och ett öppet odlingslandskap med många och ovanligt stora gravfält från järnåldern.

HISTORIK Kyrkogården som sannolikt har funnits sedan kyrkan byggdes. Kyrkogården omges av en gråstensmur som blivit omlagd flera gånger, 1752 av dalkarlar samt 1813 och 1847. Under 1700-talet hade muren ett spåntäckt sadeltak. Under 1600-talet fanns troligen en stiglucka, medan det under 1700-talet tillkom ytterligare en. Stigluckorna revs 1875 då de ersattes med huvudingångens murade grindstolpar i kyrkogårdens sydöstra hörn. Järngrindarna däremellan tillkom 1897. Grindstolparna renoverades1985.

Från början var kyrkogården trädlös, men år 1776 planterades lövträd. lönnar och rönnar, på initiativ av kyrkoherde Nils Unander. Enligt uppgift bekostade olika byar planteringen av nya träd på 1800-talet då lönnar, lindar och askar tillkom. Troligen har kyrkogården aldrig utvidgats, utan behållit sin ursprungliga storlek, vilket får ses som något ovanligt. På kyrkogården söder om kyrkan står en klockstapel som uppfördes 1727. Klockstapeln föregicks av en äldre som hade en öppen form och på hjärtstocken finns spikhål efter spånbeklädnad. Redan år 1287 nämns År 1742 täcktes dock Markims kyrka förstapeln in med brädor. Klockstapeln har sedan sta gången. Sannolikt genomgått flera repahar kyrkogården rationer, bland annat 1792 och 1912. funnits lika länge. År 1948 gjordes ett förslag till restaurering av klockstapeln av arkitekt Evert Milles. Stapeln skulle då tjäras och nytt spåntak läggas, men huruvida detta genomfördes är oklart. En restaurering gjordes dock 2001 då taket fick ny plåt och fasaderna målades med rödpigmenterad tjära. År 2009–2010 rödfärgades panelen istället och då byttes även rötskadat virke i stommen ut, liksom delar av träpanelen. På 1970-talet revs den ladugård som stod vid parkeringen och som hört till klockarbostaden. Efter många års diskussioner uppfördes en mindre ekonomibyggnad på platsen. Den stod klar 2006 och i och med detta togs också den syrenhäck bort som växte utmed muren. Under 1990-talet sattes stolpbelysning upp på kyrkogården vilken kompletterades med belysning på parkeringen 2008–2009. År 2010 tillkom minneslunden efter ritningar av landskapsarkitekt Otmar Grossman.

BESKRIVNING Omgivning Miljön kring Markims kyrka och kyrkogård utgörs av ett utpräglat slättområde omgivet av skogar. Kyrkan och klockstapeln ligger på en kulle, väl 3

Utsnitt ur karta från 1637–38. Markims kyrka och kyrkogård betecknas med A.

synliga i ett öppet odlingslandskap. Socknen är en typisk bondbygd och några herrgårdar finns inte i trakten. Utmärkande för bebyggelsen är ensamgårdar och välbevarade små byar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Landsvägarna i socknen har en i hög grad bevarad ålderdomlig karaktär och de äldre sträckningarna är i huvudsak oförändrade. Markim socken är en av de delar av Stockholms län som är rikast på fornlämningar med många ovanligt stora gravfält från äldre och yngre järnålder. I området finns dessutom flera r unristningar.

Omgärdning och grindar Kyrkogården omgärdas av en bogårdsmur tillsammans med en trädkrans främst längs murens södra och östra sida. En ingång med dubbla smidesgrindar finns i söder, där kvadratiska, beige spritputsade grindstolpar står. De är täckta av svarta plåthuvar krönta av runda glasarmaturer. En öppning i muren finns även i norr, försedd med en enkel smidesgrind i järn. På murens södra sida en bit från ingången, finns äldre järnringar kvar där hästarna kunde bindas fast under gudstjänstbesöken.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. Den största delen av kyrkogården finns söder om kyrkan, där marken sluttar svagt. Kvarteren är öppna, inga utmärkande planteringar och växtlighet finns och gravvårdarna står i mestadels raka rader. Marken är delvis kuperad eftersom kyrkan ligger på en liten höjd och några kvarter blir därför närmast 4

terrasserade. Gravkvarteren är grästäckta och de grusade gångarna följer mjukt terrängen. En huvudgång sträcker sig från ingången i söder mot kyrkans port. Denna förgrenar sig även med ett antal andra grusgångar kring bland annat klockstapeln och kyrkobyggnaden. Kyrkogårdens norra del sluttar brantare och s aknar gravplatser, dock är en större runsten rest här.

Gravplatser och gravvårdar Ett fåtal gravvårdar på kyrkogården är grusgravar och omgärdas av stenram medan andra inhägnas av järnstaket. Här finns några gravvårdar av gjutjärn och en gravvård omgiven av pållare och kättingar. Nära den södra muren finns en liggande rektangulär gravhäll av kalksten. Dess ram är grunt räfflad och stenen har solfjädersliknande fyllningar i hörnen. Här vilar kyrkoherde Nils Unander (1708–1786) tillsammans med sin hustru Magdalena Knutsdotter Lenaeus (död 1797). Unander var kyrkoherde i Markim och Orkesta 1757 och inskriptionen lyder Markims Laerar Nils Unander, trogen herde utan klander, hwilar her sin trötta ben, med sin hustrus under sten. I väster har en minnessten rests över soldaterna i Husby rote som tjänstgjorde för Upplands regemente under 1600- och 1700-talet. I kyrkogårdens mitt finns en utmärkande gravvård placerad på en liten kulle, omgiven av stenbumlingar och krattat grus. Här vilar bl.a. rusthållaren Gustaf Janson (1772– 1859) och dennes hustru Hedda Ahlen (1788–1812).

Ingång i söder.

Mur och ingång i norr med omgivande odlingslandskap.

Gravkvarter i sรถder.

Gravkvarter i öster.

Det som är särskilt speciellt på Markims kyrkogård är att det av tradition är viktigt att begravas på den sida av kyrkogården som vetter åt det väderstreck som man kommer ifrån. Det öppna omgivande landskapet gör också att många gårdar syns från den något upphöjda kyrkogården. Här är det också uppenbart viktigt med gårdsnamn på gravvårdarna, vilket går att läsa på många gravvårdar.

Runsten Norr om kyrkan står en hög runsten som tros vara från 1000-talet. Denna omnämns i början av 1700-talet och restes på sin nuvarande plats 1942. Eftersom den återfunnits i fragment är den nu ihopsatt av fyra delar medan den femte saknas. Tre av delarna satt inmurade i sakristians vägg, vilken byggdes på 1400-talet. Den fjärde återfanns i kyrkomuren och den femte delen skulle kunna finnas inmurad i någon annan av kyrkans murar. Eftersom

runstenen är ofullständig kan inte hela inskriptionen tydas, men delar av texten lyder Þilinifr och Tor-... stenen efter Frösten, sin fader, och Vi-... efter sin frände.

Minneslund I minneslunden, som har en enkel utformning, finns en cirkelformad stensättning kallad Evighetsrummet där en träbänk står uppställd och kring vilken det växer måbärshäckar och kärleksört. I mitten står en ljushållare i smidesjärn, vars form har hämtats från kyrkogårdens grindar.

Vegetation Kyrkogårdens stora kvarter är täckta av gräs. På vissa ställen låter man ibland gräset växa och bli äng för att se vilka växter som kommer upp, vilket numer generellt är ett lite annorlunda inslag på kyrkogårdar.

Gravkvarter i väster.

Gravvård omgiven av stenbumlingar och välkrattat grus.

Minnesstenen รถver soldater i Husby rote.

Trädkransen av lönn, ask och lind av olika ålder tillför lummighet till den annars sparsamt planterade kyrkogården. I framför allt söder och öster finns de äldre träden bevarade, medan de i norr och väster till stor del är ersatta med nya träd under senare tid. Grinden i söder flankeras av två stora kastanjer. På kyrkogården finns i övrigt ett fåtal buskar och planteringar främst i anslutning till gravvårdarna i form av till exempel formklippta tujor och buxbom. I kyrkogårdens norra hörn växer ett buskage med syrener och en gammal ek. Från den södra ingången leder en relativt gles allé av låga stammade syrener fram mot kyrkan, vilken även återfinns på bilder från början av 1900-talet.

Övriga byggnader och anläggningar I anslutning till kyrkogården i söder står en ekonomibyggnad med röd locklistpanel med vita knutar och foder. Byggnaden har svarta dörrar, en med överljus och äldre återanvända fönster. Sadeltaket är täckt av tvåkupigt tegel. Intill finns klockarbostaden, vilken också har rödmålad locklistpanel och ett sadeltak med betongtegel.

Klockstapel Strax söder om kyrkan står klockstapeln. Den numera brädklädda stapeln är rödfärgad och på vindflöjeln finns årtalet 1900. Taket har en karnissvängd form med lanternin och en plåttäckt svartmålad huv.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Markims kyrkogård är en sällsynt samlad ålder domlig kyrkomiljö. Den muromgärdade kyrkogården tillsammans med trädkransen och klockstapeln bildar en sammanhållen miljö av äldre karaktär. Det omgivande slättlandskapet, den välbevarade bebyggelsebilden och det ålderdomliga vägnätet bidrar ytterligare till en säregen kulturmiljö. Till detta hör också att kyrkogården sannolikt aldrig ändrat form genom utvidgningar, vilket är ytterst ovanligt. Att låta sig begravas på den delen av kyrkogården som vetter åt det väderstreck där man kommer ifrån är en intressant tradition som tydligt visar på hur viktigt det har varit att visa sin tillhörighet. Kyrkogården har än idag en välbevarad struktur

Minneslunden.

Klockstapeln samt allĂŠn av stammade syrener.

med grusgångar och den omslutande stenmuren som tillsammans med trädkransens äldre bevarade träd i söder och öster ger kyrkogården höga miljöskapande värden. Klockstapeln som uppfördes i början av 1700-talet har byggnadshistoriskt värde. Som byggnadstyp har klockstapeln varit en viktig och självklar del i den gamla kyrkomiljön och har förutom de miljöskapande värdena även pedagogiska värden för förståelsen av socknens historia.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Kyrkogårdens oförändrade utsträckning. • Den omgivande bogårdsmuren. • Trädkransen med framför allt äldre bevarade träd i söder och öster. • Klockstapeln. • Kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar av konstnärligt, person- och lokalhistoriskt intresse.

Kronologi 1727. En öppen klockstapel uppförs. ATA 1742–43. Klockstapeln byggs in. ATA 1752. Kyrkogårdsmuren med tjärat spåntak och två stigluckor läggs om. Svanberg, 1998 1776–74. Lönnar och rönnar planteras omkring muren. Josephson och Wilcke- Lindqvist, 1920

1875. Grindpelarna kom till. Två äldre stigluckor rivs. Josephson och Wilcke-Lindqvist, 1920 1897. Järngrindarna till grindpelarna tillkommer. Josephson och Wilcke-Lindqvist, 1920 1912. Klockstapeln repareras. SLM 1950. Lyktor sätts upp på grindstolparna. ATA

1791. Två stigluckor uppförs av sten. Två äldre stigluckor av trä rivs. Josephson och Wilcke-Lindqvist, 1920

1985. Putslagning och avfärgning av grindstolparna i samma kulör som kyrkan. SLM

1792. Klockstapeln repareras. SLM

1990-tal. Stolpbelysning sätts upp. Församlingen

1813. Kyrkogårdsmuren läggs om. Josephson och Wilcke-Lindqvist, 1920 1843. Nya träd planteras. Josephson och Wilcke- Lindqvist, 1920 1847. Kyrkogårdsmuren läggs om. Josephson och Wilcke-Lindqvist, 1920

2001. Nytt plåttak på klockstapeln. Tjärning med rödpigmenterad tjära. SLM, ATA 2006. Ekonomibyggnad uppförs intill kyrkogården. Församlingen 2008–09. Belysning på parkering sätts upp. Församlingen 2009–10. Klockstapeln restaureras. SLM

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Josephson, Ragnar och Wilcke-Lindqvist, Ingeborg, Markims kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band IV, Häfte 2, Stockholm 1920 Svanberg, Jan, Markims kyrka, Upplands kyrkor 120, andra upplagan, Eskilstuna 1998 Sundström, Lisa, Markims kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008 Pantzar, Cecilia, Markim klockstapel. Antikvarisk kontroll vid renovering av Markim klockstapel. Rapport 2011:2. Stockholms läns museum. Nacka 2011 Vallentuna församlings hemsida Mia Andersson och Tomas Hallberg, Vallentuna kyrkogårds förvaltning