Lovö skogskyrkogård Lovö församling, Birka kontrakt, Stockholms stift Lovö prästgård 3:1, Lovö socken, Ekerö kommun, Stockholms län, Uppland
1
Lovö skogskyrkogård är skyddad enligt 4 kap Kulturmiljölagen och ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Lovö AB30, samt inom det område som utgör världsarvet Drottningholm.. TEXT: Martina Berglund 2012 FOTO: Mattias Ek 2012 Omslagsbild: Lovö skogskyrkogård minneslund. Foto Mattias Ek ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2017 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se
2
Lovö skogskyrkogård Lovö skogskyrkogård ligger längs Lovö kyrkoallé, ca 800 meter från Lovö kyrka och drygt en kilometer från Drottningholms slott. Trakten karaktäriseras av gammal och väl hävdad jordbruksbygd. Boplatslämningar har hittats från yngre stenålder och många gravar från brons- och järnåldern visar på en utbredd och välmående bosättning. Drottningholms slott på den östra delen av ön började uppföras 1661 och har sitt ursprung i kungsladugården Torvesund, som anlades av Gustav Vasa. Närheten till slottet och det kungliga och kyrkliga markinnehavet har länge skyddat miljön på Lovö. Lovö skogskyrkogård, eller Lovö nya begravningsplats, anlades på 1830-talet. Lovö utgjorde eget pastorat fram till 1962. Därefter ingår församlingen i Ekerö kyrkliga pastoratssamfällighet tillsammans med Adelsö, Munsö och Ekerö församlingar. Sedan 1 januari 2014 är Lovö församling tillsamman med Adelsö-Munsö församling och Ekerö församling ett pastorat. Området utmärks bl a av den kungliga slottsmiljön, ett storskaligt jordbrukslandskap, alléer och små herrgårdsanläggningar.
HISTORIK Lovö skogskyrkogård anlades på 1830-talet. Församlingen hade sin huvudsakliga kyrkogård vid Lovö kyrka, vilken utvidgades på 1840-talet. Då den utvidgade delen av kyrkogården visade sig vara vattensjuk blev skogskyrkogården ett komplement till denna. Enligt uppgifter i fornminnesregistret kan begravningsplatsen vara en gammal kolerakyrkogård, men huruvida detta stämmer är oklart. Enligt samma källa ska platsen även ha kallats Skarpbacken eller Galgbacken. Ett kontrakt över marköverlåtandet mellan slottet och kyrkan, vilket ståthållaren och kyrkoherden undertecknade, skrevs på 1830-talet. I början av 1840-talet utbröt en koleraepidemi i Stockholm så möjligheten finns att det nyförvärvade markområdet användes till kolerakyrkogård, även om det kanske inte var tanken från början.
I samband med att arkitekten Erik Fant 1934 upprättade en plan för omgestaltning av den utvidgade delen av Lovö kyrkas kyrkogård gjorde han även en ny plan för Skogskyrkogården. Denna var då i dåligt skick och var enligt provinsialläkaren vanvårdad. Några begravningar verkade inte ha ägt rum på 20 år. Genom omgestaltningen ordnades grindpartiet i söder liksom den enklare smidesgrinden i väster. På Erik Fants uppmätningsritning syns att fler träd fanns än vad det finns idag och ännu fler var tänkta att planteras längs kyrkogårdens östra och västra sida. Dock ansågs inte några träd behövas längs den norra sidan eftersom kyrkogården där begränsades av skogen. Detta skogsparti har dock huggits ner på senare år. När uppmätningen och förslaget gjordes fanns alléer ”av huvudsakligen ask”, dock finns inte dessa kvar idag utan är ersatt av andra träd. Erik Fant ville även begränsa och reglera utformningen av kyrkogårdens kvarter när det gällde bland annat stenomfattningar, liggande och stående vårdar och gravskick. Tanken var också att fler grusgångar skulle anläggas allt eftersom gravarna och kvarteren blev fler, Begravningsplatsen liksom häckar av liguster kan eventuelltvara kring varje kvarter. Inget av detta torde dock ha geen gammal koleranomförts fullt ut. kyrkogård. En minneslund anlades troligen på 1960–70-talet. Platsen ska även ha Lovö skogskyrkogård har kallats Skarpbacken under årens lopp använts eller Galgbacken. sporadiskt och bara ett fåtal gravsättningar görs per år. Idag begravs där endast personer som inte är folkbokförda på Lovö men som ändå vill begravas på ön.
3
BESKRIVNING Omgivning Den östra sidan av Lovö domineras av Drottningholms slott med tillhörande byggnader och park anläggningar, medan den övriga bebyggelsen utgörs av större ensamgårdar, flera med herrgårdskaraktär. Längs landsvägen ut mot Lovö kyrka finns sedan 1950-talet en golfbana, annars är landskapet i omgivningen lantligt och välbevarat. Lovö skogskyrkogård ligger längs med Lovö kyrk allé, på väg mot Lovö kyrka. Allén som flankerar landsvägen är karaktäristisk för Lovös vägmiljöer. Begravningsplatsen angränsar i väster till ett mindre skogsparti medan det tidigare skogspartiet i norr är avverkat, några paradisäppelträd har dock sparats. På den södra och östra sidan ligger golfbanan och i söder finns även ett bostadshus.
Omgärdning och ingångar Begravningsplatsen omges av en dryg meterhög häck av idegran. Huvudingången i söder har en entré bestående av fyra stycken sandfärgade putsade grindpelare, två stycken lägre och två högre med en putsad L-formad mur emellan, täckt av kopparplåt. Pelarna täcks av pyramidtak i koppar, de högre kröns av kors på en kula. På pelarna sitter två in fällda halvmåneformade lampor och mellan dem sitter en svartmålad smidesgrind. I väster finns ytterligare en ingång med smidesgrindar mellan järnstolpar.
Gravkvarter och gångsystem, belysning mm Från huvudingången leder en gång fram till en rund grusplan, en ceremoniplats, vid mitten av begravningsplatsen. På grusplanen står en katafalk i sten och från denna sträcker sig ytterligare en grusad gång i en rektangel kring den norra delen av kyrkogården. Begravningsplatsen är uppdelad i tre stycken stora grästäckta kvarter. Vid den norra delen av kyrkogården finns även gravplatser längs ytterkanten i väst, norr och öst. Några få gravvårdar finns längs med mittgången, annars är de flesta koncentrerade till kyrkogårdens norra del. Längs den yttre kanten finns relativt låga gravvårdar medan de lite större står i anslutning till mittgången. Längs grusgångarna står svarta gatlyktor i historiserande stil utplacerade.
4
Gravplatser och gravvårdar De flesta gravvårdarna är från 1900-talet, men några enstaka från 1800-talet finns liksom några från 2000-talet. Här är titlarna inte lika många som på Lovö kyrkogård och de har inte heller samma tydliga koppling till hovet - doktor, ingenjör, byggmästare, änkefru, överste, löjtnant, hovrättsråd är några e xempel. Den förste som begravdes på Lovös skogskyrkogård var Sam Degerman, född 1769, död 1849. Grav vården efter honom i form av en röd kalksten med bruten topp och konkava hörn står på en rund gräsplätt i mitten av grusplanen på kyrkogårdens övre del. På kyrkogården finns ett äldre gjutjärnskors från okänt årtal och även ett stort träkors över en Albert Andersson, 1898–1919. Vid mittgången finns den enda gravtumban i form av en liggande granithäll. Några få gravvårdar har stenram och endast en har gjutjärnsstaket vilket är från 1880-talet. Utanför begravningsplatsen på den norra sidan, där det tidigare fanns ett skogsparti står en mindre gravvård i granit över en avliden häst. Hästen som hette Königstiger, levde 1925–1945 och tjänstgjorde som kung Gustaf V:s livhäst 1934–45.
Minneslund På begravningsplatsens östra sida finns en minneslund. Mot granhäcken markeras den av en rad med stammade tujor, medan den nås från andra sidan genom en häck av avenbok. Längs kanterna avgränsas den med rader av runda stora stenar. I mitten av minneslunden står ett kors av smidesjärn och vid avenbokshäcken två stycken bänkar.
Vegetation, väsentliga planteringar, biologisk mångfald Flertalet höga träd är koncentrerade till kyrkogårdens centrala delar. Direkt bakom grindpelarna finns två stycken lindar och längs mittgången står en allé av lönnar, både yngre och äldre. Allén fortsätter bortanför den öppna platsen i mitten och fram till ett högt enkelt kors, eftersom grusgången tidigare fortsatte rakt fram. Den öppna platsen avslutas av en häck som flankeras av två stycken ekar. Ytterligare träd finns utplacerade på kyrkogården och längs den västra sidan, utanför granhäcken, finns en mer sammanhängande rad av träd.
HuvudentrĂŠn.
5
Ceremoniplatsen med katafalk i sten.
6
Kyrkogården sedd från nordöst.
Gravvårdar längs den norra sidan
Sam Degermans gravvård. Bild 032
7
8
Gravvårdarna i slutet av allén.
Konstnärlig utsmyckning Vid den norra sidan finns ett högt enkelt träkors, troligtvis från någon gång på 1960-talet.
Kulturhistorisk karakteristik De många och stora träden på Lovö skogskyrkogård ger tillsammans med häcken av idegran som omger den ett lummigt intryck. Dessa kontrasterar till de öppna plana gräskvarteren och bidrar till upplevelsen av begravningsplatsen som en park. I kyrkogårdens mitt finns en katafalk i sten som markerar ceremoniplatsen där huvudstråk och alléer möts. Skogskyrkogården har stor variation av gravvårdar med både större och mer påkostade gravvårdar liksom mindre mer anspråkslösa och
enkla. Den äldsta gravvården från 1849 finns kvar på ursprunglig plats. Vidare finns exempel på såväl gravvårdar med gjutjärnsstaket, stenram och gjutjärnskors liksom låga rektangulära vårdar i sten och träkors, vilka alla är viktiga för begravningsplatsens karaktär.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Idegranshäcken som markerar begravningsplatsens utsträckning • Allén längs mittgången och övriga träd som ger kyrkogården karaktär av en park • Äldre kulturhistoriskt värdefulla gravar som berättar om Lovös historia • Katafalken i sten vid ceremoniplatsen
Allén fortsätter bortom ceremoniplatsen.
9
10
En allĂŠ leder fram mot ceremoniplatsen.
KÄLLOR ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum FMIS Fornminnesregistret Thomas Erlandsson, kyrkogårdsvaktmästare Lovö Henrik Matsson, kyrkogårdsföreståndare Ekerö kyrkliga samfällighet Thomas Billig, byggnadsantikvarie Lennart Dahlström, ordförande i kyrkogårdsutskottet Ekerö kyrkliga samfällighet
Kronologi 1830-tal Lovö skogskyrkogård anläggs (Ekerö församlings hemsida) 1934–35 Arkitekten Erik Fant gör förslag till omgestaltning av begravningsplatsen varav delar genomförs (ATA) 1960–70-tal Minneslunden anläggs (Uppgift från församlingen) 1960-tal Ett träkors sätts upp (Uppgift från församlingen)
Legars, Niss Maria, Lovö kyrka. I: Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholm 2008 Ekerö församlings hemsida
11