Lovö kyrkogård

Lovö kyrkogård Lovö församling, Birka kontrakt, Stockholms stift Lovö prästgård 3:1, Lovö socken, Ekerö kommun, Stockholms län, Uppland

1

Lovö kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen och ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Lovö AB30.

TEXT: Martina Berglund FOTO: Mattias Ek Omslagsbild: Lovö kyrka och kyrkogård sedd från ovan.

Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2017 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Lovö kyrkogård De äldsta spåren av mänsklig verksamhet som har hittats i Ekerö kommun fann man vid Lunda och ­Söderby på Lovö i form av rester av säsongsboplatser från slutet av stenåldern. De första fasta bosättningarna etablerades dock först under bronsåldern och socknen bebyggdes huvudsakligen under järnåldern. Detta påvisar de många gravfält som har påträffats från denna tid.

Lovö utgjorde eget pastorat fram till 1962. Därefter ingår församlingen i Ekerö kyrkliga pastoratssamfällighet tillsammans med Adelsö, Munsö och Ekerö församlingar. Sedan 1 januari 2014 är Lovö församling tillsamman med Adelsö-Munsö församling och Ekerö församling ett pastorat.

Den ursprungliga kyrkan på Lovö uppfördes möjligen under 1170-talet. Då var den betydligt mindre än den nuvarande, men har byggts om och utvidgats under åren. Kyrkogården anlades troligen i samband med kyrkans uppförande, dock säger vissa källor att det kan ha funnits en begravningsplats vid kyrkan tidigare.

Kyrkan är uppförd i gråsten med ett putsat högkor, fönsteröppningar i röd sandsten och vissa detaljer av tegel. Taket är täckt med tjärat spån förutom högkorets som är täckt med kopparplåt.

Området utmärks förutom av kyrkomiljön bland annat av ett storskaligt jordbrukslandskap, alléer och små herrgårdsanläggningar.

HISTORIK Vid Lovö kyrka som byggdes på 1170-talet, anlades troligen även en kyrkogård. Det kan dock ha funnits en begravningsplats tidigare, innan dagens stenkyrka uppfördes. I samband med grävningsundersökningar som gjordes då Lovö kyrka renoverades 1935, påträffades nämligen gravar direkt under kyrkans nordmur. Möjligen kan det även ha funnits en träkyrka vid denna begravningsplats, men några närmare källor om detta finns inte.

Den äldsta delen av Lovö kyrkogård finns söder om kyrkan. Under 1840-talet och 1917 utvidgades den norrut, men då denna del var vattensjuk togs

den bara sporadiskt i bruk. Därefter har diken grävts och dränering lagts i marken, men delar av kyrkogården är fortfarande sank.

1647 omnämns en bogårdsmur för första gången i räkenskaperna och året därpå noteras att tre fjärdedelar av muren var klar och täckt med tak av bräder. Av denna mur finns dock inget kvar, Den nuvarande gråstensmuren runt om kyrkan är uppförd i olika perioder, med de äldsta delarna från 17- och 1800-talen.

Den äldsta delen av kyrkogården har två ingångar på den östra sidan och en åt väster. De två östra in­­gångarna som finns på var sida om det DalinKlingen­­stiernska gravmonumentet anlades i samband med att monumentet uppfördes 1769. På geometriska avmätningar över Klockaregården från 1630 och 1690 finns två ingångar till kyrkogården markerade, den ena i väster och den andra i det sydöstra hörnet.

Här fanns två stigluckor, den sydöstra av tegel med brädhuv och två dubbla portar byggdes 1643 och den västra uppfördes 1610–12 i timmer. Dessa genomgick flera reparationer under 1700-talet. I samband med utvidgningen av kyrkogården 1934 anlades ytterliLovö kyrka byggdes gare en ingång i nordväst. År 1835–37 planterades på 1170-talet och då träd på den gamla delen av anlades troligen även kyrkogården och 1851 på den nya delen. Några av en kyrkogård. lönnarna på den gamla kyrkogården kan därför vara från denna tidpunkt.

1684 uppfördes ett bårhus på kyrkogården, vilket reparerades 1696 och 1706. År 1785 uppfördes ett nytt bårhus. Detta bårhus flyttades dock i och med att kyr­1kogården utvidgades mot norr och 1951 tillkom dagens bårhus efter ritningar av arkitekt Olov Grundell.

Ett benhus har också funnits på kyrkogården, vilket nämns i inventarieförteckningen 1713. Det stod på den södra sidan av kyrkan, men anges 1739 som förfallet och revs därefter. År 1935 fick den norra delen av kyrkogården ny indelning, efter ritningar av arkitekt Erik Fant.

Fant ledde restaureringen av många kyrkor, bland

3

annat Gamla Uppsala, Solna och Katarina kyrka i Stockholm och även ett flertal slott och herrgårdar i landet.

Den del av kyrkogården som redan hade utvidgats omgavs av en mur, granhäck och en rad lindar. Huvudgångarna var redan utlagda och gravplatserna var i stor utsträckning tagna i bruk. Fant ansåg att de redan brukade delarna av kyrkogården var oekonomiskt utnyttjade och gav ett oroligt intryck med olika slags begränsningar i form av diverse häckar, stenomfattningar och gravvårdar av olika slag.

Därför ville han med planeringen av de outnyttjade delarna få en mer sammanhållen form, bland annat genom att plantera enhetliga häckar runt vissa kvarter. Han ville även genom restriktioner begränsa gravstenarnas höjd och gravplatsernas storlek vid de olika kvarteren och plantera ligusterhäckar i gränserna. Sex gamla träd på kyrkans södra sida var fallfärdiga och höggs därför ned. Erik Fant ansåg att träden kunde skada och skymma kyrkan, ta ljus från interiören och förstöra växtligheten vid gravarna som fanns under. Vid kyrkans norra mur ordnades plats för gamla gravvårdar.

BESKRIVNING Omgivningen Den östra sidan av Lovö domineras av Drottningholms slott med tillhörande byggnader och parkanläggningar, medan den övriga bebyggelsen utgörs av större ensamgårdar, flera med herrgårdskaraktär. Den lilla landsvägen fram till kyrkan flankeras av en allé som är ett karaktäristiskt kännetecken för Lovös vägmiljöer. Längs landsvägen finns sedan 1950-talet även

en golfbana, annars är landskapet kring k ­ yrkans närmiljö lantligt och välbevarat.

Slottet är upptaget på Unescos världsarvslista och har ”skyddat” hela Lovö från större ingrepp eftersom en stor del av marken ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk. Även kyrkan äger mycket mark på ön vilket sammantaget har lett till att den historiska miljön till stora delar har hållits intakt.

Lovö kyrka och kyrkogård ligger mitt i ett flackt och öppet odlingslandskap. Västerut från kyrkan sett, ligger Lovös gamla prästgård med en mangårdsbyggnad från 1740-talet. På en höjd väster om kyrkan ligger församlingshemmet med faluröd träpanel. Till höger om församlings-hemmet står klockstapeln och utanför kyrkogårdens nordvästra del finns ekonomibyggnader.

Omgärdning och ingångar Muren är kallmurad av gråsten och löper runt hela kyrkogården, med avbrott vid det Dalin- Klingenstiernska monumentet och bårhuset. På den norra delens östra sida syns ett brott i muren där den ändrar karaktär, vilket visar var muren skarvades vid kyrkogårdens utvidgning. Muren längs den utvidgade delen är rakare medan den äldre är mer böljande och något slarvigare lagd.

En välbevarad trädkrans finns runt hela kyrkogården, både runt den äldre delen i söder och runt den nyare delen i norr.

Den gamla kyrkogården har två ingångar på den östra sidan och en åt väster. Grindstolparna är putsade med spritputs och har släta hörn. De är avfärgade i vitt, täckta med svartmålade plåttak och har enkla järngrindar.

Den norra delen av kyrkogården har två ingångar som finns på vardera sida om bårhuset. Den ena består av enkla svarta järngrindar mellan grindstolpar i murad gråsten, medan den andra grinden sitter mellan stolpar av granit intill en större stolpe av murad gråsten.

Gravkvarter och gångsystem, belysning mm

Utsnitt ur geometerisk avmätning över Klockaregården från 1630.

4

Kyrkogårdens gångsystem består av grusade gångar i räta linjer kring stora gräskvarter. På den södra sidan leder en grusgång mellan den östra och den västra porten. En gång löper längs med muren och två gångar finns mellan dessa. På den norra delen finns också en grusgång längs med muren och en från den östra ingången och längs med kyrkan över till den västra sidan. Mellan gångarna finns gräsytor med trampstenar på några ställen.

Björkallén som leder fram till kyrkan.

Mur och trädkrans på den södra delen.

5

bild saknas

Trädkransen på den norra delen.

6

Gångsystem och kvarter på södra delen.

De stora kvarteren är rektangulära och marken är relativt plan. Gravvårdarna är av olika slag men den övervägande delen är stående på båda sidor av kyrkogården. Vårdarna står i ungefärliga rader, men på några ställen finns extra gravstenar i mellanliggande rader, några är vända åt ”fel” håll och andra sticker ut i gångarna. Troligtvis har gångarna därför sett annorlunda ut tidigare.

Ett antal gatlyktor i gjutjärn finns utanför muren på den östra och västra sidan och flankerar vardera ingång. Några strålkastare står inne på kyrkogården och strax utanför, riktade mot kyrkan.

Gravplatser och gravvårdar På den södra sidan finns de äldsta vårdarna, men här finns även några nya. Några vårdar har stensockel, en har gjutjärnsstaket. Det finns både större mer monumentala gravvårdar i sten och i gjutjärn, liksom mer oansenliga i form av enkla träkors.

Längs kyrkans södra fasad finns flera äldre och mer

påkostade vårdar, liksom fyra stycken runstenar.

Gravvådarna på den norra sidan är mer lika varandra i höjd och bredd, men längs murens kant finns de något större. De flesta vårdar är stående, men även några liggande finns. Vid kyrkans norra fasad och i närheten av sakristian finns de lite äldre gravvårdarna. Vid fasaden står ytterligare en runsten och området närmast kyrkan är tänkt att bli en uppställningsplats för gamla gravvårdar som är intressanta. Övervägande delen av gravvårdarna är från 1900-talet. Vid flera gravar fanns tidigare gjutjärnsstaket men dessa har, liksom på många andra kyrkogårdar, plockats bort allt eftersom för att underlätta skötseln.

Bland de begravda på Lovö kyrkogård finns en blandning av människor, av titlarna kan man konstatera att flera var i det övre samhällsskiktet med titlar som greve, kamrér och överstelöjtnant. Många hade anknytning till hovet och Drottningholm såsom hovjägare och slottsbokhållare medan andra var bönder och inte särskilt förmögna. På kyrko-

Gångsystem och kvarter på norra delen.

7

gården finns flera arkitekter begravda, till exempel Per Borgström (1928–2007) som bland annat var med vid restaureringen av Lovö kyrka 1981 och den namnkunnige Ralph Erskine (1914–2005). På kyrkogården ligger även många trädgårdsmästare begravda, eftersom det tidigare har funnits ett stort antal handelsträdgårdar på ön.

Strax öster om kyrkan finns ett gravmonument över skalden Olof von Dalin och matematikern Samuel Klingenstierna. De båda var lärare för prins Gustav III, von Dalin på 1750-talet och Klingenstierna 1756–64. Monumentet kom till på initiativ och bekostnad av drottning Lovisa Ulrika och utfördes efter ritningar av arkitekt Jean Eric Rehn. Det invigdes 1769 och restaurerades senast 1948 under ledning av arkitekt Erik Fant. Monumentet består av en cirkelformad stensockel runt en gräsbevuxen kulle med en obelisk i slipad kolmårdsmarmor med text på latin och krönt av en förgylld stjärna, där texten beskriver de båda männens liv och gärning.

Söder om tornet finns den Rålambska graven som består av en gravsten i grå kalksten med ett järnkors. Friherre Claes Rålamb (1750–1826) var ståthållare på Drottningholm och Svartsjö slott.

8 Den ena ingången i öster och det Dalin-Klingenstiernska monumentet. .

På den södra delen av kyrkogården finns två gravvårdar från 1600-talet. Den ena från1693 som är enkel och har delvis bortfallen text tillhör slottsvaktaren Ambjörn Andersson och hans familj. Den andra stenen, från 1690, är huggen av stenmästaren Hans Michel Krebrer vid Drottningholms slott och rest över hans barn. Gravvården har en rikt skulpterad kartusch och texten Memento mori (Kom ihåg att du är dödlig).

Några gravvårdar som finns på kyrkogården är i form av en avbruten trädstam, en avbruten kolonn och en kolonn krönt av en urna. De symboliserar det avbrutna livet och blev vanliga från slutet av 1800-talet. Även andra naturromantiska gravvårdar förekommer, en i form av ett kors i grenimitation.

På den södra sidan finns den Fockska graven där bland annat Carin Göring Fock är begravd. Gravvården består av fem stycken liggande hällar i röd kalksten framför ett träkors med ett tak klätt med spån. Carin Göring Fock (1888–1931) var hustru till den nationalsocialistiska politikern Hermann Göring. Hon avled under ett besök i Stockholm och begravdes först vid familjegraven på Lovö. Hennes stoft fördes dock 1934 till Berlin där Göring be-

gravde henne på sitt lantställe Carinhall byggt som minne efter hustrun. Efter krigsslutet återbördades hon till Lovö och gravsattes ännu en gång.

Runstenar

Gravsten från 1690.

Vid kyrkans södra fasad står fyra stycken runstenar uppställda och ytterligare en på den norra sidan, vilka är tydliga inslag i kyrkomiljön. De två runstenarna längst till öster har båda varit inmurade i kyrkans södra grundmur. Stenen allra längst till öster hittades 1932 medan den andra bröts ur muren och flyttades till Drottningholmsparken på 1800-talet, men återuppställdes vid kyrkan 1952. Den tredje stenen fanns utanför vapenhuset på 1600-talet. Då vapenhuset revs 1798 blev runstenen täckt av jord, men återupptäcktes 1935. Stenen längst till väster påträffades 1935. Den låg då som hörnsten under tornets södra sida, medan den sista stenen låg som hörnsten under tornet på den norra sidan. Dessa två stenar kan ha fungerat som gavlar till en gravtumba med texten ”Sir Holmsten, Kettilfast lade” på den norra stenen och ”Johan ombesörjde märket och Ragnvor efter sin man…” på den södra.

Den Fockska graven där bland annat Carin Göring är begravd.

9

Sorgeträdet i det sydöstra hörnet.

10

Bårhuset från 1951.

Vegetation På den södra sidan finns förutom trädkransen och häcken längs med muren, några höga tujor, en syrénbuske och ett sorgeträd. Tre stycken yngre ­lönnar är också planterade längs grusgången vid kyrkan vilka sammantaget ger ett lummigt intryck.

Trädkransen består av lönnar till största delen från 1830-och 50-talet, med några enstaka nyare träd. Innanför muren runt den äldre delen av kyrkogården finns en bred häck av olika sorters tuktade buskar, bland annat syrén, lind, ask och lönn.

På den norra delen är kyrkogården mer sparsamt planterad, här växer enstaka buskar, bland annat syrén och långa raka häckar av liguster som på några ställen ger ”stöd” åt vårdarna. Häckarna har tidigare varit många fler men har tagits bort, troligtvis på 1960-talet. Längs muren på den norra sidan fanns det tidigare en granhäck som togs bort för ca 15 år sedan. Trädkransen växte delvis i denna och vissa gravar stod mitt i. En bit av granhäcken finns kvar i det nordvästra hörnet och döljer delvis ekonomibyggnaderna utanför muren.

Tidigare fanns även ett antal träd längs med grusgången vid kyrkan, men dessa hamlades så hårt på 1950-talet att de dog. Det har även funnits två träd vid det Dalin-Klingenstiernska monumentet och flera sorgeträd, invid det enda som finns kvar idag i kyrkogårdens sydöstra hörn.

Övriga byggnader och anläggningar Ett bårhus nordväst om kyrkan byggdes 1951 efter ritningar av Olov Grundell. Det första förslaget till bårhus var enligt RAÄ alltför iögonfallande och påträngande och man efterlyste därför en mer diskret byggnad som skulle smälta in bättre i kyrkomiljön.

Fasaderna är spritputsade i vitt med släta knutar och sockel i en grå kulör och huset ar ett spånklätt sadeltak. Det föregicks av ett äldre bårhus i timmer från 1700-talet.

I det nordvästra hörnet utanför kyrkogårdsmuren finns två ekonomibyggnader med stående rödmålad träpanel och tak av tegel, ställda i vinkel mot varandra. Det ena huset inrymmer en toalett och två förråd medan det andra fungerar som personal­ utrymme. Mellan och vid sidan av husen finns ett plank som delvis är täckt av tak för förvaring av skräp, maskiner etc. Förrådet som står precis bakom kyrkomuren var från början hälften så stort och innehöll bland annat ett utedass. 1995 byggdes huset ut och fick huset ny panel samtidigt som resten av anläggningen byggdes.

Prästgården ligger ca 500 m väster om kyrkan.

Denna byggdes på initiativ och bekostnad av Ulrika Eleonora dy. Huset byggdes om 1936–37 och till gården hör ett utarrenderat jordbruk.

Församlingshemmet ligger intill klockstapeln mellan kyrkan och prästgården. Det uppfördes på 1940-talet, byggdes till 1989 och rymmer förutom församlingslokaler även en lägenhet som fram till 1999 användes som kyrkvaktmästarbostad.

Klockstapel Klockstapeln finns på en liten kulle nordväst om kyrkan och är mycket enkel med rödfärgad locklistpanel och spåntäckt tak. De äldsta uppgifterna om en klockstapel finns i räkenskaperna från 1649.

1795 uppfördes dock en ny av byggmästaren Kirstein och delar av denna har sedan troligen använts vid bygget av den nuvarande stapeln 1868.

Kulturhistorisk karakteristik Lovö har starka kopplingar till Drottningholms slott och statens och kyrkans markägande har lett till att stora delar av den historiska miljön har hållits intakt. Detta gör sig även påmint på kyrkogården.

Björkallén som leder genom landskapet fram till kyrkogården har betydelse för upplevelsen av an­ görandet till kyrkogården. Den södra delen av Lovö kyrkogård är förhållandevis opåverkad och har en orörd och starkt ålderdomlig känsla. Till detta bidrar runstenarna och de äldre gravvårdarna mycket varav många har ett stort person- och lokalhistoriskt samt konstnärligt värde. Det Dalin-Klingenstiernska gravmonumentet minner om Lovös kopplingar till hovet, liksom de många övriga gravvårdarna med titlar som anknyter till detta. Samtidigt finns här en påminnelse om den dominerande omgivande agrara miljön genom titlar som lantbrukare och trädgårdsmästare.

Den omgärdande muren tillsammans med trädkransen från 1800-talet ger hela kyrkogården en tydlig inramning som är viktiga för upplevelsen av kyrkogården. På den södra sidan ger trädkransen en lummig känsla som förstärks av övrig växtlighet.

Den norra delen av kyrkogården är mer öppen i sin utformning och karaktäriseras främst av de långa raka raderna av ligusterhäckar och de stora grästäckta kvarteren. Även här har trädkransen miljömässiga värden vilken bryter av mot det om­ givande flacka och öppna landskapet.

11

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården • Axeln med björkallén.

•O lof von Dalin och Samuel Klingenstiernas gravmonument.

• Den omgivande gråstensmuren.

•T rädkransen kring såväl den södra som norra delen.

•D en södra delen av kyrkogården med sin ålderdomliga karaktär och variation av gravvårdar.

•G ravvårdar med stora person- och lokalhistoriska samt konstnärliga värden.

KÄLLOR ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum FMIS Fornminnesregistret Thomas Erlandsson, kyrkogårdsvaktmästare Lovö Henrik Matsson, kyrkogårdsföreståndare Ekerö kyrkliga samfällighet Thomas Billig, byggnadsantikvarie Lennart Dahlström, ordförande i kyrkogårdsutskottet Ekerö kyrkliga samfällighet Legars, Niss Maria, Lovö kyrka. I: Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholm 2008 Persson, M, Lovö kyrka, 1998 Tuulse, A, Lovö kyrka, Sveriges kyrkor, Band VI, Häfte 3, Färentuna härad, vol 70, Stockholm 1957

Kronologi 1170-tal Möjlig tidpunkt då kyrkan uppförs (Legars 2008) 1610–12 Den västra stigluckan byggs i timmer (Tuulse 1957).

1643 Den sydöstra stigluckan byggs i tegel och med dubbla portar (Tuulse 1957).

1647 Bogårdsmuren omnämns för första gången i räkenskaperna (Tuulse 1957).

1868 Klockstapeln byggs om och den nuvarande stapeln i form av en klockbock med rödfärgad panel och spåntak, får troligtvis sin form (Tuulse 1957, Persson 1998).

1929 Nya grindstolpar i betong (ATA).

1915 Bårhuset flyttas på grund av förestående utvidgning av kyrkogården mot norr (ATA).

1917 Kyrkogården utvidgas mot norr (Tuulse 1957).

1648 ¾ av muren var klar och täckt med tak av bräder (Tuulse 1957).

1935 Den norra utvidgningen av kyrkogården får ny indelning och en ny ingång ordnas i nordväst (Tuulse 1957).

1649 En klockstapel nämns i räkenskaperna (Tuulse 1957).

1937 Inskriptionen och obelisken renoveras av ­konservatorn Alfred Nilsson. Grästäckningen förnyas (ATA).

1684 Ett bårhus uppförs (ATA).

1696, 1706 Bårhuset repareras (ATA).

1713 Kyrkogården omgavs av en gråstensmur där alla ­sidor var täckta med bräder och den östra även var spånslagen (Tuulse 1957).

1769 Gravmonumentet över Olof von Dalin och Samuel Klingenstierna invigs. Det uppfördes efter ritningar av Jean Eric Rehn och bekostades av drottning Lovisa Ulrika (Tuulse 1957).

1785 Ett nytt bårhus byggs (ATA) 1795 En ny klockstapel uppförs av byggmästaren Kirstein (Tuulse 1957).

1835–37 Träd planteras på den gamla delen av kyrko­gården (Tuulse 1957).

1840-tal Kyrkogården utvidgas mot norr (Tuulse 1957) 1851 Träd planteras på den nya kyrkogården (Tuulse 1957).

12

1949 Restaurering av gravmonumentet över von Dalin och Klingenstierna genomförs under ledning av arkitekt Erik Fant (ATA).

1951 Ett nytt bårhus av rappat tegel uppförs efter ritningar av arkitekten Olov Grundell. I samband med detta rivs ett äldre bårhus av timmer från 1700-talet (Tuulse 1957).Ett nytt förråd uppförs (Erlandsson) 1952 Två stycken runstenar flyttas och sätts upp på ­kyrkogården, vid kyrkans södra vägg (ATA).

1977 Renovering av gravmonumentet över von Dalin och Klingenstierna (ATA).

1995 Förrådet byggs till och en raststuga uppförs intill (Erlandsson).