Kungsholms kyrkogård

Kungsholms kyrkogård Västermalms församling, Domkyrkokontraktet, Stockholms stift kv Ulrika 1, Kaplansbacken 1, Kungsholmen, Stockholms kommun och län, Uppland

1

Kungsholms kyrkogård är skyddad enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Stockholms innerstad med Djurgården utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, där kyrkorna med sina kyrkogårdar är ett av många viktiga karaktärsdrag.

TEXT: Suzanne Lindhagen BILD: Ingrid Johansson, Stadsmuseet

Omslagsbild: Vy över Kungsholms kyrka och kyrkogård från söder. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Kungsholms kyrkogård Under 1600-talet blev den av stadens öar som idag går under namnet Kungsholmen alltmer bebodd och bebyggd. År 1671 gav kungen, Karl XI, sitt tillstånd att här bilda en egen församling och bygga en kyrka. I korsningen av Hantverkargatan och Kaplansbacken låg det trähus som blev Kungsholms första kyrka. Det var när denna kyrka invigdes året därpå, 1672, som namnet Kungsholmen omnämndes för första gången. År 1673 påbörjades grundläggningsarbetena för dagens kyrka, som invigdes i december 1688. Kyrkogården tillkom samtidigt. Arkitekt var Mathias Spieler (född omkring 1640, död 1690) som dessförinnan hade biträtt Jean de la Vallée i arbetet med Katarina kyrka och dess kyrkogård på Södermalm. Tornet med kupol och lanternin tillkom 1810. Kyrkogården har alltid präglats av många och stora träd och har ett delvis bevarat gångsystem. Under de senaste decen­nierna har tillägg skett i form av en minneslund och flera asklundar.

HISTORIK

Samtidigt som grunden till kyrkan lades 1673 påbörjades planeringen för kyrkogården och två år senare omtalas sprängning och bortbrännande av sten. År 1679 anmäldes att kyrkans arkitekt, Mathias Spieler, hade åtagit sig att göra ritningarna även för kyrkogården. Den var ursprungligen mindre än den är idag. Dagens östligaste del upptogs ursprungligen av tre tomter som ägdes av privatpersoner. Allt eftersom under 1700-talet har kyrkogården utökats med dessa tomter. Här fanns också en tomt för komministerbostället som 1859 lades till kyrkogården. I det nordvästra hörnet låg ett dödgrävarboställe fram tills ett gravkapell uppfördes här, 1909–10. Samtidigt försvann genom Parm­ mätargatans breddning en remsa av kyrkogården i väster. Platsen var ursprungligen ”oländig, bergig och vattensjuk”. Uppgifter finns om att bönder från Bromma socken 1694 förde dit grus och sand från

Brunkeberg över isen. Fyllningsarbetena fortsatte under hela 1700- och 1800-talen.

Redan 1672–73 uppfördes ett plank kring den blivande kyrkogården. En inhägnad var givetvis viktig då omgivande arealer i stor utsträckning utnyttjades som betesmarker och det var inte önskvärt att kreaturen kom in på kyrkogården. 1694 började planket ersättas med en mur på norra sidan. Stenen fick man genom sprängningar på kyrkogården.

Muren kalkades och avtäcktes med bräder. Murbygget fortsatte först 1740–41 och pågick sedan i etapper. Östra sidans norra del och västra sidan var dock så sent som 1849 inhägnad av ett plank.

Detta år lades den höga muren av skolad gråsten utmed Kaplansbackens norra och Bergsgatans östligaste del. År 1850 uppfördes även en mur på västra sidan, mot Parmmätargatan. Med undantag för den höga muren i kyrkogårdens nordöstra del revs alla äldre murar 1909 och ersattes av befintliga murar eller socklar av bearbetad sten. Gjutjärnsstaketet som omger större delen av kyrkogården är uppfört i etapper. Det första sattes upp 1818 längs en del av Hantver- År 1702 beslutades kargatan, en gåva av industri- att ”alla Kyrcko­ mannen Samuel Owen. Denne bodde i grannkvarteret sydost portar” skulle göras om Hantverkargatan (nuvaav järngaller rande kvarteret Kungliga ”at Creatur måtte Myntet) och hade här grundat Kungsholms Mekaniska Verk- ifrån Kyrko­gården stad som också innehöll ett utestängas som gjuteri. År 1860 fick kvarvarande del av Hantverkargatan upprifva de dödas och del av Kaplansbacken sina Lägerställen”. staket, resten tillkom 1909.

Ursprungligen hade kyrkogården sannolikt endast två entréer. År 1679 anges nämligen att ”båda” kyrkogårdsportarna försågs med grindar av trä. Troligen utökades antalet ingångar ganska snart. År 1702 beslutades att ”alla Kyrckoportar ” skulle göras av järngaller ”at Creatur måtte ifrån Kyrko­gården utestängas som upprifva de dödas Lägerställen”. Den mittersta kyrkogårdsporten mot Hantverkargatan uppfördes 1748 men ersattes av den nuvarande 1809.

3

Utsnitt ur karta över Stockholm från 1863, som visar Kungsholms kyrka och kyrkogård.

Här syns det äldre gångsystemet tydligt med bl.a. allén som går från den mittersta södra entrén upp till kyrkans södra korsarm. På tomten i det nordvästra hörnet låg dödgrävarbostället och mot Hantverkargatan fattighuset med sin ekonomibyggnad.

(Karta i SSM:s arkiv.)

Denna hade tidigare utgjort entrén till Riddarholmskyrkans kyrkogård, ”midt för bron”, och var sannolikt utförd av stenhuggaren Gert Blom 1663.

Entrén i sydväst tillkom 1792 och de två norra ingångarna 1808. Den sydöstra uppfördes 1860 efter ritningar av arkitekten J. F. Åbom.

Exakt hur det ursprungliga gångsystemet var utformat är ovisst men mycket talar för att gångarna i stora drag alltid haft samma läge, åtminstone sedan 1805 då de redovisas på en karta, fram till omkring 1945 när stora förändringar ägde rum i sluttningen söder om kyrkan. Enligt äldre ritningar och kartor var kyrkogården uppdelad i ”Afdelningar” motsvarande olika gravkvarter med gångar mellan dessa. Före 1940-talets omdaning ledde en gång från den sydvästra entrén upp till ungefär den punkt där nuvarande västra s.k. åsnestigens översta del landar. En annan gångväg gick från den mittersta entrén upp till övre delen på nuvarande östra åsnestigen. I samma läge som denna ledde en gång från fattighusets entré upp till kyrkan. Från entrén i sydost fanns en gång upp till den nordöstra entrén genom den s.k. högjorden där det idag står flera stora lindar ute i gräsmattan men som sannolikt har kantat den tidigare gången. Den största skillnaden mot idag är den allé av i huvudsak lindar, som ledde från Hantverkargatans mittersta entré rakt upp till kyrkans dubbeltrappa i söder. Det var arkitekten Erik Lundberg, som också var involverad i den stora ombyggnaden av kyrkan under 1950-talets mitt, som stod för förändringarna av kyrkogårdens gång4

system på mitten av 1940-talet. Han ansåg att ”den korta raka allén fram mot sydingången” var ”för skrymmande” och menade att kyrkan skulle komma bättre till sin rätt med en stor gräsmatta söder om och framför kyrkan. Med detta som utgångspunkt utfördes de ändringar som lett till dagens utseende.

Fotografier från omkring 1900 visar att gravkvarteren då var avgränsade mot gångarna med ett några decimeter högt trästaket bestående av små fyrkantiga stolpar med en smal ribba emellan.

Redan under 1600-talet sägs kyrkogården vara beväxt med lövträd, bl a ekar. Den första kartan som visar kyrkogårdens vegetation är från 1805.

Gångarna kantas då av träd. Samtliga äldre illustrationer och foton som finns av kyrkogården visar på en mycket rik grönska med många stora träd. Ett kopparstick av J. van der Aveleen från 1703 i bildverket Suecia antiqua et hodierna visar kyrkan norrifrån. Bakom muren mot nuvarande Bergsgatan syns en riklig vegetation med såväl träd som buskar. På slutet av 1700-talet sägs emellertid kyrkogården vara ganska trädfattig. Efter 1791, då det planterades några träd på den västra delen av kyrkogården, förefaller plantering av träd ha skett ganska ofta. År 1801 planterades 14 lindar och rönnar och åren 1825 och 1827 utökades trädbeståndet med 134 askar och andra lövträd. Under 1900-talet har både nya träd tillkommit och en del har fällts, som t.ex. större delen av den tidigare omtalade lindallén.

Trädfällningar har också ägt rum under 2000-talets första år.

Begravningar har skett på kyrkogården alltsedan församlingens första år på 1670-talet fram till våra dagar.

Gravvårdar av många olika typer finns representerade här. I gräsmattorna finns t. ex. äldre liggande gravhällar av sten, gjutjärnskors och stående gravvårdar av granit omgivna av järnstaket. Den s.k. högjorden i kyrkogårdens nordöstra hörn är den del som under årens lopp utnyttjats intensivast för gravsättningar. I slänten mot söder ligger en stor gravtumba av murad sandsten från 1757. År 1979 anlades en minneslund, den första i sitt slag i Stockholms innerstad, ritad av landskapsarkitekten Walter Bauer. Flera askgravplatser anordnades också 2004, dels i det nordvästra hörnet där tidigare gravkapellet låg, dels i den sydöstra delen av kyrkogården enligt ritningar av Inger Berglund, WSP. Äldre ritningar visar att ett stort antal av de allra äldsta gravvårdarna som tidigare stått ute i gräsmattorna i kyrkogårdens södra och västra delar har tagits bort under 1800- och 1900-talet. Många gravhällar togs bort eller flyttades i samband med kyrkogårdens omdaning på 1940-talet. Enligt uppgift

har ben, som kom upp vid grävningarna för tunnelbanebygget strax intill på slutet av 1960-talet, grävts ned i kyrkogårdens grässluttningar.

Längs med Hantverkargatan byggdes på kyrkogården ett fattighus av murmästaren Gabriel Zincke 1762. Fattigvården var vid denna tid församlingarnas angelägenhet, men uppförandet bekostades med medel från en församlingsmedlem vid namn Anna Forsman, ”en gammal kvinna, som levat i fattigdom och dessutom blev blind”. Sin nuvarande gestaltning fick fattighuset genom en om- och påbyggnad av arkitekten J. F. Åbom på 1860-talet. I den något lägre tillbyggnaden i öster, sannolikt också uppförd på 1700-talets andra hälft, inrymdes tidigare fähus, vedbod, dass, förråd m.m. På 1950-talet byggdes den om till scoutverksamhet och 2014 till allaktivitetshus.

På kyrkogården fanns ursprungligen en klockstapel, som revs sedan kyrkans torn hade färdigställts 1810. Stapeln låg i nordvästra hörnet av kyrkogården, mitt för kyrkans västingång där senare grav­

Kungsholms kyrka med sitt ursprungliga torn, sedd från Bergsgatan i norr med riklig men ännu inte särskilt högvuxen vegetation bakom den då nyuppförda muren. Kopparstick från 1703 av J.5 van der Aveleen ur Suecia antiqua et hodierna.

(SSM:s arkiv.) (beställes alt. från KB)

kapellet kom att ligga. Detta uppfördes enligt arkitekten Aron Johans­sons ritningar 1909-10. Kapellet härjades 1925 av en eldsvåda då bl.a. tornet brann ned. År 1946 rev församlingen kapellet med motiveringen att det ”befinner sig i ett tillstånd av förfall” och därtill användes mycket sporadiskt. Församlingen hade för avsikt att på platsen anlägga en urnlund eller ett kolumbarium. Arkitekten Erik Lundberg hade ritat ett förslag med bl.a. en liten byggnad med toppigt tak, öppen mot väster. Rivningen av kapellet i sig tillstyrktes av Byggnadsstyrelsen som emellertid ”av principiella skäl finner det olämpligt att på platsen ifråga anlägga en urnlund.” Man var emot att kyrkogårdarna inom staden framöver användes som begravningsplatser och menade att de istället skulle ”bevaras såsom parker, till nytta och glädje för församlingarnas och stadens invånare.” Drygt ett halvsekel senare fick församlingen en asklund i just detta läge.

Efter att gravkapellet i kyrkogårdens nordvästra del revs 1946 anlades på platsen för detta en yta för rekreation med gräsmatta, rosenrabatter och gångar av röd kalksten. På slutet av 1960-talet komplette-

Den stora gräsytan i sluttningen mot söder sedd från väster med det f.d. fattighuset i bakgrunden. Den fick sin nuvarande utformning på 1940-talet då arkitekten Erik Lundberg tog bort en 6 del av det äldre gångsystemet. Några av de stora träden är rester av tidigare alléer. Endast enstaka gravar finns kvar här idag.

rades anläggningen med en sandlåda. Ungefär samtidigt omdanades platsen framför kyrkans huvud­entré i väster till sin nuvarande form av landskapsarkitekten Walter Bauer.

BESKRIVNING Omgivningen Kungsholms kyrka och kyrkogård ligger i Stockholms innerstad på östra delen av Kungsholmen vid Hantverkargatan, en av stadsdelens huvudgator. Bebyggelsen väster och norr om kyrkogården utgörs av 5–6 våningar höga bostadshus uppförda från 1870-tal till 1930-tal. Söder om Hantverkargatan ligger en kontorsfastighet från 1950-talet och i öster, på Kaplansbacken, finns en anläggning som delvis är uppförd på 1810-talet. Den rymmer numera Stiftelsen Höstsol med äldreboende för skådespelare. I grannskapet finns en rad monumentala byggnader och för staden viktiga institutioner såsom Stockholms Rådhus, Stadshuset, Stadsarkivet, f.d. Kungliga Myntet och Serafimerlasarettet. Kyrkogården omges således av mycket blandad bebyggelse både vad gäller ålder och funktion.

Omgärdning och grindar Den rektangulära kyrkogården, drygt 1,3 hektar stor, upptar hela kvarteret Ulrika. Den ligger i en sluttning från Kungsklippan och Bergsgatan i norr ned mot Hantverkargatan i söder med en höjdskillnad på drygt nio meter. Genom de många utfyllnaderna under århundradenas lopp ligger kyrkogården mer eller mindre högre än omgivande gator i samtliga väderstreck. Den omgärdas av en stenmur av varierande karaktär, till större delen av bearbetad granit. I norr och söder har muren nästintill karaktären av sockel på vilket ett knappt meterhögt gjutjärnsstaket i nygotisk stil med spetsbågemönster är ställt. I nordost, där kyrkogården höjer sig som mest över gatunivån, finns en upp till cirka 3,5 meter hög, icke avtäckt mur av skolad gråsten i bruk. Detta är den allra äldsta delen av kyrkogårdens murar. Den avgränsas i söder, där järnstaketet tar vid, av en murpelare av huggen sandsten.

Det finns totalt fem entréer till kyrkogården, två i norr och tre i söder. Alla har murade grindstolpar av putsat tegel. Den mellersta entrén i söder, som flyttats hit från Riddarholmen, har volutprydda sido­

partier av putsad sandsten och avtäckning av plåt.

De kröntes tidigare av sandstensurnor. Även de andra ingångarnas stolpar har en gång varit prydda med urnor av sandsten förutom den sydöstra entréns som var försedda med kulor av gjutjärn. Flertalet entréer har gallergrindar av smitt järn, sannolikt från tidigt 1800-tal. Över grinden till entrén i nordväst placerades vid kyrkans 250-årsjubileum 1938 den då regerande kung Gustaf V:s namnchiffer. De två grindarna mot norr är identiska men skiljer sig i utformningen från den mellersta grinden i söder och den i sydväst som i sin tur ser likadana ut. Entrén i sydost saknar grindar.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m.

Kungsholms kyrkogård präglas av stora gräsytor, som genomkorsas av ett funktionellt gångsystem med mjukt linjerade gångvägar och är numera inte indelad i några tydliga gravkvarter. Huvudstråket är den gång som går mellan entréerna i sydväst och nordväst, som samtidigt leder till kyrkans huvud­ entré i väster. Gången i öster mellan den sydöstra

Den äldsta delen av kyrkogårdens murar i hörnet Kaplansbacken/Bergsgatan i nordost. Muren är den enda bevarade i innerstaden av denna typ 7 som tidigare omgärdade många av stadens äldre kyrkogårdar.

och nordöstra entrén är också flitigt utnyttjad som kommunikation upp till Kungsklippan. Gångarna är av varierande bredd, flertalet asfalterade. De är för det mesta avgränsade mot gräsytorna antingen med kantställd betongsten, ränndalar av storgatsten eller snedställda sådana. En gång av grus går parallellt med Hantverkargatan mellan den sydvästra och mellersta entrén. Grusgångar leder även in till asklund A i det nordvästra hörnet och till minneslunden. Den stora sluttande gräsytan söder om kyrkan delas upp i tre delar genom de två gångarna med långa gradängsteg, de s.k. åsnestigarna, som går i nordsydlig riktning. Gångarna är asfalterade med yttre steg av granit och i mitten en ledstång av kraftig rundstål.

Framför kyrkans huvudentré i väster är marken belagd med ljus- och mörkgrå smågatsten.

En låg mur mot norr tar hand om nivåskillnaden.

Entréplatsens södra sida kantas av fem höga gasmarschaller vars omfattning kring gaslågan är utformad som en stor genombruten korg av järn. De uppfördes 1968 efter ritningar av byggnadsingenjören och kyrkvärden Gösta R. Bengtsson. Övrig belysning utgörs av s.k. Stockholmslyktor i glas och plåt på fyrkantiga brunbetsade trästolpar. Ett par av lyktorna är av äldre datum, deponerade av Stockholms stadsmuseum, medan andra är kopior. Vid huvudentrén finns två vitmålade flaggstänger och tre soffor, vända mot söder.

Gravplatser och gravvårdar Gravvårdarna står utplacerade utan någon synbar ordning i de stora gräsytorna, idag huvudsakligen koncentrerade till kyrkogårdens nordöstra del, den s.k. högjorden, som var den genom tiderna mest använda gravplatsen. Det är också i denna del som merparten av kyrkogårdens gravvårdar från 1900- och 2000-talen är utspridda, men här finns även många äldre bevarade. Ett exempel är en gravvård av granit i nygotik, omgiven av ett järnstaket, rest till minnet av skalden Eric Sjöberg/VITALIS som avled 1828. Stenen restes dock fyrtio år senare, 1868. Flera kors av gjutjärn, sannolikt från mitten av 1800-talet, finns både här och på andra delar av kyrkogården med dekorativa element som t.ex. nedvända slocknande facklor, en symbol för det släckta livet, eller fjärilen som en symbol för själen. I kyrkogårdens nordostligaste hörn finns en gravvård över en person ur släkten von Döbeln. Den är dekorerad med en ouroboros, d.v.s.en orm som äter sin egen svans, en symbol för evighet och odödlighet.

Texten på en del gravvårdar med de avlidnas titlar berättar om församlingens invånare förr i tiden; 8

sockerbruksidkare, hovrättsråd, doktorinna m.m.

Sannolikt är det huvudsakligen de mer påkostade gravvårdarna som stått kvar in i våra dagar, medan de enklare har förstörts av väder och vind eller helt enkelt demonterats. Både i högjorden och i området strax söder om kyrkobyggnaden finns en hel del liggande gravhällar, nedsjunkna i gräsmattan och ibland mer eller mindre bevuxna med mossa. Flertalet är till synes anonyma då dess inskriptioner i princip har suddats ut. Flera av dessa är från 1700-talet.

Intill Parmmätargatans mur står en äldre gravvård av järn. Den är rest över skeppsbyggmästaren J. E. Andersson, som levde 1816-1854. I kyrkogårdens sydöstra del finns en gravvård i form av en tumba, murad av sandsten och täckt av plåt. Den uppfördes 1757 för familjen Eichhorn; ”Saffiansfabriqueuren” Christopher Eichhorn, som sysslade med skinnframställning vilket var vanligt just på Kungsholmen, och hans hustru Margaretha Schenbom. Ett exempel på att pampiga gravmonument tillkommit här långt in på 1900-talet är direktören Erik August Bolinders familjegrav från 1930. Den ligger i hörnet mellan kyrkans norra och västra korsarm och har en överbyggnad utformad som en stor kista i koppar med bronsdekor i form av girlander, änglahuvuden och en krans av ekblad. Denne Bolinder ledde under 1900-talets första decennier Bolinders Mekaniska Verkstad, en av Stockholms viktigaste industrier, som till att börja med låg vid Klara sjö vid nuvarande Bolinders Plan, inte långt härifrån.

Minneslund och asklundar Minneslunden är belägen i kyrkogårdens östra del med en liten kontemplationsplats, markerad med ett stort träkors. Härifrån blickar man över grässluttningen nedanför där askorna finns. Som fondmotiv i öster fungerar den sydligaste delen av kyrkogårdens äldsta mur med en springbrunn där vattnet verkar komma direkt ur den ålderdomliga stenmuren. Platsen är anlagd i två plan med en liten trappa emellan och försedd med två soffor. Marken är grusad och intill gräsytan i söder finns en smyckningsplats med hållare i smide för blommor, gravljus och marschaller. Området avgränsas norrut av några prydnadsaplar respektive hagtorn.

Asklund A ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn där förut gravkapellet låg. En smal grusad gång, kantad av prydnadsaplar, leder fram till en liten kvadratisk plats omgärdad av cirka en meter höga putsade murar, avtäckta med granitplattor. På murarna är namnplattor av rostfritt stål monterade med namn på dem vars askor är nedlagda i grässlänten

Partiet framför kyrkans nuvarande huvud­entré i väster som fick sin utformning på slutet av 1960-talet med bl.a. de specialritade gasmarschallerna.

Den s.k. högjorden, den nordöstra delen av kyrkogården, som genom tiderna varit den del som 9 utnyttjats mest för begravningar. Det är här merparten av kyrkogårdens gravvårdar finns än idag.

En av högjordens gravvårdar, tillhörig en 10 von Döbeln med en ouroboros, d.v.s. orm Trädraderna av formklippta lindar harenstora som äter sin egen svans, som enda dekor. upplevelse­värden och ramar in kyrko­tomten.

söder därom. På muren i öster finns också möjligheter att placera blommor i därför särskilda hållare.

Platsen är stenlagd med plattor i granit och småoch storgatsten i ett geometriskt mönster. I mitten finns en liten springbrunn omgärdad med växtlighet i form av gräs och två soffor står vända mot söder.

Söder om gången finns också en liten avskild plats med soffor, omgärdad av buskar och med en rabatt med perenner.

I kyrkogårdens sydöstra hörn, alldeles intill den sydöstra entrén, ligger asklund B. En smal gång av smågatsten leder fram till själva minnesplatsen som är grusad. Den utgörs av tre stora tårtbitsformade hällar av polerad granit med små plattor av rostfritt stål med namnen på dem vars askor ligger här. Platsen har kompletterats med en låg idegranshäck mot gatorna samt en soffa. Allra längst ut i hörnet står ett litet körsbärsträd.

Asklund C ligger i sluttningen mellan minneslunden och asklund B. Här är varje individuell askgravplats markerad med en polerad sten av granit, knappt 20x20 cm stor och nedgrävd i slänten. Varje sten är försedd med en namnplatta i rostfritt stål. Vid muren mot Kaplansbacken finns en soffa och en smyckningsplats är också anlagd här. Trots detta är merparten av gravplatserna individuellt smyckade. Järnstolpar med kättingar avskärmar såväl minneslunden som asklundarna B och C från gångarna.

Vegetation Kyrkogården präglas av en ovanligt rik växtlighet och också en stor artrikedom. Totalt växer här omkring ett åttiotal träd samt enstaka buskar. Mot Bergsgatan, Parmmätargatan och Hantverkargatan väster om fattighuset finns en trädkrans av lind av något varierande ålder. Tillsammans med de enstaka lindar som också står ute i de stora gräsytorna växer här cirka 35 lindar. De är alla stora men av olika ålder, sannolikt planterade på början av 1800-talet fram till tidigt 1900-tal. Åtminstone en av dem är en rest av den lindallé som förut gick från den mellersta södra entrén upp till kyrkans dubbeltrappa i söder. Flera lindar som idag står mitt ute i t.ex. högjordens gräsyta kantade tidigare äldre gångar som nu är borttagna.

Längs Kaplansbackens södra del, från minneslunden och söderut, växer fyra stora hästkastanjer. De två träd som flankerar den sydöstra entrén strax in­till ingår också i denna trädkrans av kastanj. Totalt elva almar finns kvar på kyrkogården, sannolikt planterade under 1800-talet eller tidigt 1900-tal.

Mot Bergsgatan står närmast intill staketet en rad

I sluttningen ned mot Hantverkargatan, nedanför minneslunden, ligger den asklund som går under namnet Asklund C. Varje enskild askgravplats har 11 här markerats med en stenskiva som är nedgrävd i marken.

med pelarek planterade på 1900-talets mitt och, som tidigare nämnts, längs gången in till asklund A en rad med prydnadsapel från samma tid. Prydnadsapel finns även vid minneslunden där det också växer några hagtornsbuskar. Sex skogslönnar står utspridda på kyrkogården. Enstaka exemplar av ek, vårtbjörk, gullregn, hägg och bok finns också här samt i sydsluttningen ett valnötsträd. I det sydöstra hörnet växer en låg idegranshäck.

Övriga byggnader och anläggningar Det f.d. fattighuset utgör en egen fastighet, Ulrika 3, men ligger inom kyrkogårdens gränser. Byggnaden har, trots ombyggnaden på 1860-talet, en typisk 1700-talskaraktär, uppförd i två och en halv våning och gulputsad med bruna snickerier. Taket är brutet och klätt med svart plåt. Det gamla fattighuset används idag för församlingens barn- och ungdomsverksamhet och för samkväm. Här finns även hyreslägenheter. Ekonomibyggnaden öster därom är också gulputsad, försedd med ett brutet tegeltak.

Familjen Erik August Bolinders pampiga familjegrav från 1930, belägen i hörnet som bildas mellan kyrkans norra och västra korsarm.

Med sin koppling till den närliggande Bolinders Mekaniska Verkstad har gravvården utöver 12 Trädraderna av formklippta lindarett harlokalstoraoch det personhistoriska värdet även upplevelse­ v ärden och ramar in kyrko­ t omten. samhällshistoriskt värde.

Den rymmer efter en ombyggnad 2014 ett allaktivitetshus. Dess lilla gård avskärmas mot Hantverkargatan i söder samt i öster med en putsad mur.

Mot den östra gaveln finns en muromgärdad plats som fungerar som förråd och plats för container för trädgårdsavfall.

Kulturhistorisk karakteristik Kungsholms kyrkogård har fungerat som begravningsplats under närmare trehundrafemtio år och utgör med sina många gravar av varierande ålder en provkarta på olika tiders gravskick, alltifrån 16och 1700-talets liggande gravhällar till 1800-talets gjutjärnskors, det sena 1900-talets minneslund och 2000-talets askgravar. Kyrkogården har därigenom ett stort samhällshistoriskt värde. Den s.k. högjorden i kyrkogårdens nordöstra hörn med sin mångfald av gravvårdar är den del som är bäst bevarad. I

övrigt är gravstenarna glest utspridda över de stora öppna gräsytorna. Minneslunden från 1979 är den första i sitt slag i Stockholms innerstad. Många av de äldre gravvårdarna har stora kulturhistoriska, konstnärliga och personhistoriska värden.

Kungsholms kyrkogård har en tydlig parkkaraktär som historiskt hör hemma i det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets parktradition. Gångsystemet är delvis mycket gammalt, möjligen redan från tiden när kyrkogården planlades, och delvis ett resultat av 1940-talets förändring som gav de stora grässlänterna mot söder. Kyrkogården präglas i hög grad av de många stora träd som under sommarhalvåret ger den ett mycket lummigt intryck. Här finns ett

stort antal trädarter. Träden har en viktig roll både i form av trädkransar av lind och hästkastanj och som solitärer, varav några är rester från den gamla allén i söder eller har kantat numera borttagna gångar. Med sina storvuxna träd ger kyrkogården tillsammans med sina byggnader, kyrkan från sent 1600-tal och det f.d. fattighuset från mitten av 1700-talet och dess ekonomibyggnad, ett ålderdomligt intryck. Till detta bidrar även de gamla gjutjärnsstaketen och entréerna med sina putsade grindstolpar och dekorativa gallergrindar. Den höga muren i nordost är den enda mur av denna typ som finns bevarad i Stockholms innerstad som tidigare omgärdade många av stadens äldre kyrkogårdar.

Kyrkogårdens minneslund, utformad av landskapsarkitekten Walter Bauer 1979, är den första i sitt slag i Stockholms innerstad. Minnesplatsen har försetts med en liten springbrunn vid den 13 gamla stenmuren och ett stort träkors. Askorna placeras i grässluttningen till höger i bild.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Kyrkogårdens många olika typer av gravvårdar och gravplatser som visar på olika tiders begravningsskick.

• De äldre gravvårdarnas stora kultur- och personhistoriska samt konstnärliga värden.

• Gångar och träd som kan kopplas till kyrkogårdens äldre plan.

• Trädkransarna av lind och hästkastanj.

• De stora lövträden som gör kyrkogården så grönskande och lummig.

• De stora öppna gräsytorna.

Delar av trädkransen av lind längs Hantverkargatan och 14en av kyrkogårdens få grusade gångar. Gjutjärnsstaketet är från 1800-talet och tillverkat på det närbelägna Kungsholms Mekaniska Verkstad.

• Kyrkogårdens omgärdning i form av gjutjärn­ staket, murar och gallergrindar.

• Det f.d. fattighuset och dess ekonomibyggnad som tillsammans med kyrkobyggnaden i sig bidrar till kyrkogårdens ålderdomliga karaktär.

• Den stämningsskapande belysningen, både Stockholmslyktorna och gasmarschallerna vid kyrkans huvudentré.

• Kyrkogårdens betydelse som parkmiljö på Kungsholmen.

Översiktskarta Situationsplan över Kungsholms kyrka och kyrkogård. Norr är uppåt i bild.

Utsnitt ur DP/Map, Stockholms stads digitala kartarkiv.

Asklund A med sin minnesplats med springbrunn i centrum är belägen i kyrkogårdens nordvästra 15 hörn. På murarna sitter plattor med namn på dem vars askor är nedlagda i sluttningen nedanför.

Kronologi Där källa ej anges – Olsson, 1915

1672. Arbetet med att uppföra ett plank kring den plane-

1818. Första delen av gjutjärnsstaketet sätts upp, senare kompletterat 1860 och 1909.

rade kyrkogården påbörjas.

1825 och 1827. 134 askar och andra lövträd planteras.

1675. Sprängning och bortbrännande av sten omtalas.

1849. Den höga muren utmed Kaplansbackens norra och

1679. Arkitekten Mathias Spieler får uppdraget att göra

Bergsgatans östligaste del tillkommer.

ritningarna för kyrkogården. Samtidigt får de två kyrko­gårds­entréerna grindar av trä.

1850. Muren mot Parmmätargatan uppförs.

1694. Planket på norra sidan ersätts av en mur. Fyllnings-

gården.

arbeten påbörjas och fortsätter sedan under hela 1700och 1800-talen. Särskilt åren 1770, 1779 och 1823–28 påfylles stora massor bark och jord.

1702. Beslutas att alla kyrkportar ska utföras av järn.

1740–41. Murbygget fortsätter och pågår sedan i etapper.

1748. Den mittersta entrén mot Hantverkargatan uppförs.

1762. Det f.d. fattighuset uppförs. Tillbyggnaden uppförs sannolikt under 1700-talets senare hälft. (Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka: historik och inventarium, 1988)

1791. Träd planteras på den västra delen av kyrkogården.

1792. Kyrkogårdsporten i sydväst tillkommer.

1700-talet. Allteftersom utökas kyrkogården i öster med olika tomter.

1801. 14 lindar och rönnar planteras.

1805. Den första kartan som redovisar gångsystem och vegetation. (Stockholmskällan)

1808. De två norra entréerna tillkommer.

1809. Mittersta entrén mot Hantverkargatan ersätts med den nuvarande.

1810. Klockstapeln i kyrkogårdens nordöstra hörn rivs i samband med att kyrkans torn står klart.

16

1859. Komministerboställets tomt i öster tillförs kyrko­ 1860. Det f.d. fattighuset byggs om och på av J. F. Åbom.

Samtidigt uppförs den sydöstra entrén efter ritningar av samme arkitekt.

1909. Samtliga äldre murar förutom den i nordöstra hörnet rivs och ersätts av befintliga murar och socklar av sten.

1909-10. Dödgrävarbostället rivs och ett gravkapell uppförs, arkitekt Aron Johansson.

1925. Kapellet eldhärjas och dess torn brinner ned. (ATA) Omkring 1945. Gångsystemet förändras med bl.a. åsne­

stigarna och den stora gräsytan i söder, arkitekt Erik Lundberg. Många gravhällar tas bort eller flyttas i samband därmed. Gravkapellet rivs 1946 och ersätts med plantering m.m.

(ATA, SSA)

1950-talet. Det f.d. fattighusets ekonomibyggnad byggs om för scoutverksamhet. (SSM)

Sent 1960-tal. Platsen framför kyrkans västentré omdanas, arkitekt Walter Bauer. (ATA)

1979. Minneslunden anläggs, arkitekt Walter Bauer. (ATA) 2004. Askgravplatserna anläggs. (SSM) 2014. Kungsholms församling uppgår i den nybildade Västermalms församling. (Uppgift från församlingen)

2014. Ekonomibyggnaden byggs om för att fungera som ett allaktivitetshus. (Uppgift från församlingen)

KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet DP/Map Stadens digitala kartmaterial med stadsplaner, aktuella och historiska Stockholmskällan SSA Stockholms stadsarkiv SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Uppgifter från församlingen

Dahlbergh, Erik, Suecia antiqua et hodierna

Vård- och underhållsplan för Kungsholms kyrkogård, 2008-11-29, Topia Landskapsarkitekter

Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka: historik och inventarium, [Ny, rev. uppl.], Kyrkorådet, Stockholm, 1988

Lindhagen, Suzanne, Kungsholms kyrka, Låt kyrkorna berätta.

Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift, cd utgiven av Stockholms stift 2008 Olsson, M, Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka, Sveriges Kyrkor Band III:1, vol 5, Stockholm 1915

Andréasson, Anna, Gravvårdar i sten: ett mångskiftande kulturarv, Movium, Alnarp, 2012

Det f.d. fattighuset, uppfört 1762 men om- och påbyggt på 1860-talet av J. F. Åbom. Här syns 17 även den mittersta av kyrkogårdens tre entréer från Hantverkargatan.