Issuu

Kårsta kyrkogård Össeby församling, Roslags kontrakt, Stockholms stift, Kårsta 8:1, Kårsta socken, Vallentuna kommun, Stockholms län, Uppland

Kårsta kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. Kyrkomiljön ligger inom ett område av riks intresse för kulturmiljövården, Kårsta AB76. Kring Kårsta kyrka finns också ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden enligt § 19 Naturresurslagen. TEXT: Lisa Sundström, Stockholms läns museum, 2012 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum, 2012 Omslagsbild: Kårsta kyrka och kyrkogård sedd från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

Kårsta kyrkogård Kårsta kyrka uppfördes i Kårsta by under 1200-talet. Kyrkan tros ursprungligen ha varit en gårdskyrka, tillkommen på en adlig ägares initiativ. Flera uppländska kyrkor vars sockennamn slutar på –sta, har tillkommit på liknande sätt. Sockennamnets förled har man dock inte kunnat finna någon förklaring till. Kyrkan var troligen uppförd av trä med en sakristia av sten. Omkring 1400-talets slut ersattes träkyrkan av den nuvarande salkyrkan av gråsten, som fogades till den äldre sakristian. Vapenhuset byggdes till i början av 1500-talet. Sedan dess är kyrkan i huvudsak oförändrad, med undantag av fönstren som förstorats.. Fram till 1962 utgjorde Kårsta församling eget pastorat. 1962 införlivades Kårsta församling i Össeby-Garns pastorat, som sedan 1923 omfattade Össeby-Garns, Angarns och Vada församlingar. 1 januari 2006 sammanlades Kårsta, Angarns, Vada och Össeby-Garns församlingar och bildade Össeby församling. Kyrkomiljön ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljövården där den ingår som en del av Kårsta by där fornlämningsmiljö, ålderdomlig bebyggelse och omgivande kulturlandskap bildar en värdefull sammanhållen kulturmiljö. Kring Kårsta kyrka finns också ett förordnande om nybyggnadsförbud

HISTORIK En by, med ett läge vid den fram till medeltiden farbara Långhundraleden, etablerades i Kårsta under yngre järnålder (500 f Kr –1050 e Kr). Om detta vittnar två forntida gravfält i byn. Efter kristendomens införande begravdes de döda istället intill kyrkan. Kyrkogården vid Kårsta kyrka har med all sannolikhet varit i bruk som socknens begravningsplats sedan kyrkan byggdes under 1200-talet. Den tidigaste skriftliga uppgiften som rör Kårsta kyrkogård är dock först från år 1790 då bogårdsmuren skulle läggas om. År 1792 betonades att den nya muren på södra sidan ”inte fick bukta efter markens sänkningar utan måste läggas i rät linje liksom

förut trätaket på den gamla muren”. Muren, som kan vara medeltida, har således före omläggningen varit täckt, troligen av ett spåntak. I bogårdsmuren fanns i äldre tid tre stigluckor, en i norr, en i söder och en i väster. Den södra stigluckan, som var av trä, revs år 1792. År 1831 revs de två kvarvarande stigluckorna och i dess ställe togs den nuvarande ingången i norr upp. Den nya ingången försågs med vitputsade grindstolpar och smidesgrindar som var inköpta till en stiglucka år 1811. På kyrkogården intill ingången står ett Kyrkogården vid runstensfragment som 1939 flyttades hit från Kårsta kyrka har med Broby tegelbruk där det all sannolikhet varit påträffats. Runstensfragi bruk som begravmentet har i översättning inskriptionen ”Alrik lät ningsplats sedan resa stenen och göra bron kyrkan byggdes till minne av Helge, sin son, Hultirk och Ödin till under 1200-talet. minne av sin broder. Sven ristade”. När den tidigaste klockstapeln byggdes i Kårsta är okänt. Skriftliga källor berättar dock om en öppen klockbock som byggdes om år 1762. Klockstapelns stomme bär också spår av rödtjära vilket visar att den en gång varit öppen. Vid en ombyggnad år 1861 kläddes klockbocken in. Kyrkogården var fram till 1900-talets början mindre än idag och omfattade endast marken närmast kyrkan. År 1905 utvidgades kyrkogården söderut då bogårdsmuren och trädkransen kompletterades att omfatta hela den nya kyrkogården. När trädkransen planterades är inte känt. På den utvidgade delen utfördes även en björkallé längst med mittgången fram till vapenhuset omkring 1930–40-talet. Denna togs dock bort på 1980-talet då kyrkogården även rensades från grusade gravplatser för att förenkla underhållet. Även trädkransen har gallrats under åren. På ett flygfotografi från 1958 syns trädkransen i sin helhet, medan den numera har flera luckor. Bårkällaren i den västra bogårdsmuren uppfördes år 1955 efter ritningar av arkitekten Evert Milles (1885–1960), som även var anlitad vid arbeten i Vallentuna kyrka. 3

BESKRIVNING Omgivning Kårsta by ligger centralt i Kårsta socken. Byn hör till Vallentunas största byar med fem gårdar och är den by som bäst bibehållit sin äldre karaktär. Gårdarna i byn grupperar sig kring kyrkan och ett par byggnader är särskilt välbevarade från äldre tider. Kring byn breder ett öppet agrart landskap ut sig. Kyrkan ligger intill den krokiga landsvägen till Kårsta, som växte upp som ett järnvägssamhälle vid en station som byggdes år 1885. Andra byar och gårdar av betydelse i bygdens är till exempel Mälsta och Broby och de två 1800-talsherrgårdarna Backa och Ekskogen. I direkt anslutning väster om kyrkan ligger två före detta skolhus uppförda år 1848 respektive 1915. Skolverksamheten upphörde 1982 och byggnaderna används idag som församlingshem och bostadslägenheter. Intill skolbyggnaderna ligger en lärarbostad, idag privatbostad, och bastubyggnad som idag används av kyrkan som förråd. Direkt intill kyrkans västra bogårdsmur ligger skolans tidigare trädgård, idag en stor gräsplan med äppelträd. På andra sidan landsvägen ligger sockenmagasinet, som även fungerat som fängelse, och den gamla

Kårsta sockens kyrkogård. Kartan utvisar ett område söder om kyrkogården som är avsatt för en utvidgning. Utsnitt ur karta över Kårsta by år 1904. Källa: Lantmäteriet.

Flygfoto över Kårsta kyrkogård år 1958. Längs med mittgången söder om kyrkan växer en björkallé. Källa: Kulturmiljöbild Riksantikvarieämbetet.

tiondeboden. Bodarna hör till kyrkan och används som förråd. På en kulle i terrängen en bit väster om kyrkan står kyrkans klockstapel. På höjden finns omkring 20 fornlämningar. De utgör ett av Kårsta bys kända gravfält vilket antagligen varit i bruk fram till kristen tid.

Omgärdning och ingångar Kyrkogården inhägnas av en gråstensmur som skiljer sig i karaktär till dess olika sträckningar. Den södra muren som kompletterades 1905 är något lägre och smalare än den äldsta muren i norr. Murens sträckning från bårhuset i den västra muren fram till nordvästra hörnet har ytterligare en annan karaktär då muren där lagts med stora jämnt lagda tuktade stenar. Ingången till kyrkogården ligger i norr genom en öppning försedd med grindstolpar av granit och smidesgrindar från år 1811. I den västra muren har två öppningar tagits upp som inte är försedda med grindar.

Gravkvarter och gångsystem Kyrkogårdens gravkvarter är grästäckta med rakt anlagda grusade gångar. Intill kyrkan finns tre gravkvarter och söder om kyrkan ligger två stora gravkvarter som avgränsas av en mittgång som leder fram till kyrkans västra ingång i vapenhuset. Ett gravkvarter sträcker sig runt kyrkogården längs med muren. Brädor har lagts i gravkvarterens utkanter mot gångarna.

Gravplatser och gravvårdar Kyrkogårdens bevarade gravvårdar är resta i huvudsak från 1900-talets början och framåt. Det stora flertalet utgörs av stående, låga gravvårdar med utformning förekommande från 1950-talet och framåt. Gravvårdarna står ställda i en rad längs med muren runt kyrkogården med framsidan mot gångarna och i de två stora kvarteren söder om kyrkan i raka rader. Ett mindre antal gravplatser är grusade och inhägnade med en stenram.

Ingången mot norr är försedd med grindstolpar av granit med smidesgrindar från år 1811.

Kyrkogårdens mittgång som leder fram till vapenhusets ingång i söder.

Gravvårdar längs med kyrkogårdens västra gång samt bårkällaren uppfört 1955 efter ritningar av arkitekt Evert Milles.

I gravkvarteret intill kyrkan i nordväst finns 8 endast en gravplats hörande till medlemmar ur familjen Lindgren från Backa gård i Kårsta.

Gravkvarteret norr om kyrkan har inte tagits i anspråk till gravplatser men här står några gravvårdar som flyttats bort från sina gravplatser och rests mot muren. Kvarteren kring kyrkan har sparsamt med gravvårdar. I kvarteret intill kyrkan i nordväst står en av kyrkogården mest utmärkande gravplatser som hör till medlemmar ur familjen Lindgren från Backa gård i Kårsta. Gravplatsen är grusad och inhägnad med stenram försedd med en hög grovhuggen gravvård rest omkring år 1878. Gravvården är en av kyrkogårdens äldsta gravvårdar. I gravkvarter direkt sydväst intill kyrkan står fyra gravvårdar varav två är resta över personer med anknytning till kyrkan, nämligen klockaren Lars Bäckman (1803–1869) och kantorn Halvar Hedler (1895–1977). De äldsta gravvårdarna återfinns framförallt väster om kyrkan, längs med den västliga gången. Flera av gravvårdarna har i sin inskription hänvisning till torp och gårdar i trakten. Till omnämnda platser hör bland annat. Norr Hall, Nyby, Ledinge, Salby, Sunnarby, Kårsta by, Löt, Ekskogen, Mälsta, Söderhall och Rickeby. Många gravvårdar har också försetts med yrkestitlar. Titlar som hemmansägare

Gravvård rest över klockaren Lars Bäckman (1803–1869) och hustru Katarina (1808– 1896) och deras dotter Gustava (1846– 1924) intill kyrkans västra ingång.

En av kyrkogårdens äldre gravvårdar stående vid kyrkogårdens västra gång. Gravvården i form av en obelisk är rest över lantbrukaren Otto Ferd 9 Carlsson (1846–1915) med flera från Hall.

Gravvård rest över lärarinnan Ada Edlund (1841–1904) och Sofia Bergman med inskriptionen ”Den rättfärdiges minne lever 10 i välsignelse, Ordspråk 10:7, ”forna elever och vänner reste vården”.

och lantbrukare är vanligt förekommande, men även lärarinna, distriktsvetrinär, smidesmästare, bageri idkare, kvarnägare, mjölnare, banmästare och stins vid Ekskogens station.

Minneslund En minneslund anlades på kyrkogården öster om kyrkan under 1980-talet. Från kyrkogårdens norra ingång leder en gång av smågatsten norr om kyrkan fram till minneslunden där en plats lagd med smågatsten anordnats och försetts med en gjutjärnsbänk, ett stenkar och en ljushållare av smidesjärn. Minneslunden har markerats med en gråsten med inskriptionen ”minneslund” och den inhägnas av en låg ligusterhäck. I församlingen finns planer att anlägga även en urnlund, antingen inom kyrkogården eller i anslutning till.

Vegetation Kyrkogårdens huvudsakliga vegetation utgörs av trädkransen av lönnar. Ett par av de äldsta träden, med okänt planteringsår, finns kvar vid den nordöstra bogårdsmuren. Vid 1905 års utvidgning planterades lönnar även kring den nya delen av

kyrkogården. De är nu uppvuxna och en föryngring av trädkransen har utförts efter detta varför träden i norr och delvis i väster är nyplanterade. I övrigt finns ingen väsentlig plantering med undantag för en syren i minneslunden.

Övriga byggnader och anläggnigar Bårhuset i den västra bogårdsmuren uppfördes efter ritningar av Evert Milles och utformades som en jordkällare. Byggnaden har en gråstensfasad som ligger i liv med bogårdsmuren och täcks av gräs. På den västra sidan om muren bildar byggnaden en markant grästäckt kulle, vilken även för tankarna till en forntida gravhög. Ingången till bårhuset är utförd av en brunmålad port av järn. Invändigt täcks rummet av ett gjutet vitmålat segmentvalv.

Klockstapel Klockstapeln står på en kulle väster om kyrkogården, omgiven av fornlämningar. Stapeln är idag inklädd med rödfärgad lockpanel med svartmålade ljudluckor. Taket täcks av en karnissvängd huv täckt med svart plåt krönt av en flöjel med ombyggnadsåret 1762.

Minneslund anlagd under 1980-talet.

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Kårsta medeltida kyrka med omgivande kyrkogård och tillhörande klockstapel ligger mitt i ett tidigare sockencentrum med bland annat skolhus och boställen och ingår som en mycket värdefull del av denna kulturmiljö. Kyrkogården har ett stort traditionsvärde efter att ha varit i bruk som socknens begravningsplats sedan en kyrka byggdes i Kårstaby på 1200-talet. Kårsta kyrkogård utgör ett exempel på Upplands medeltida landsortskyrkogårdar genom den inhägnande bogårdsmuren av gråsten, trädkransen och den dominerande medeltida stenkyrkan. Kyrkogårdens bogårdsmur av gråsten har en lång tradition som hägnadstyp på platsen och berättar till sin äldsta del om kyrkogårdens utbredning i äldre tid. Murens äldsta sträckningar har dessutom en karaktäristisk stenläggning och växtlighet som bidrar till murens ålderdomliga karaktär och patina. Trädkransen av lönn som inhägnar kyrkogården är rumsskapande och bidrar till kyrkogårdens lummiga karaktär. Kyrkogårdens gräsbeväxta gravkvarter som är planerade med rakt anlagda grusade gång-

Bårhuset bildar en gräsbeväxt kulle väster om 12 kyrkogården som påminner om en forntida gravhög.

ar är bevarade sedan kyrkogårdens utvidgning vid tidigt 1900-tal. Bårhuset, ritat av en välkänd arkitekt, är ett intressant inslag i miljön. Det är och uppfört i bogårdsmuren där det bildar en grön kulle, liknande en gravhög. Kyrkogårdens äldre gravvårdar har en ålderdomlig utformning och utförande. De omgärdas i några fall av grusade gravplatser med stenramar som berättar om äldre tiders begravningsskick. Flertalet gravvårdar har person- och lokalhistoriska värden då de berättar om personer med koppling till bygdens näringar, kyrkan eller andra personer av intresse för bygdens historia.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Kyrkogårdens gräsbevuxna kvarter med raka grusgångar. • Den äldsta delen av bogårdsmuren med en äldre murningsteknik. • Trädkransens högvuxna lönnar. • Bårhuset i form av en jordkällare. • Kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och grusade gravplatser.

Klockstapeln står på en kulle väster om kyrkan.

Kronologi 1200-tal. Kyrkan byggs (Tuulse 1957) 1762. Klockstapeln byggs om (Tuulse 1957)

1905. Ingångens järngrind breddas. Kyrkogården utvidgas åt söder och förses med kyrkogårdsmur (Tuulse 1957)

1790. Kyrkogårdsmuren läggs om (Tuulse 1957)

1939. Runsten flyttas till kyrkogården (Sveriges kyrkor 1952)

1792. En stiglucka av trä på södra sidan om kyrkan rivs (Tuulse 1957)

1955. Bårkällare uppförs efter förslag av Evert Milles (Tuulse 1957)

1811. En äldre järngrind köps in och sätts in i stiglucka (Tuulse 1957)

1962. Fasadbelysning anordnas (ATA)

1831. Den nuvarande ingången tas upp och förses med järngrind från 1811. Stigluckor på västra och norra sidan om kyrkan rivs (Tuulse 1957) 1835. Kyrkogårdsmuren kompletteras (Sveriges kyrkor 1952) 1861. Klockbocken kläs in.

1980-tal. Kyrkogården rensas från grusade gravplatser. Björkallé tas bort. Minneslunden anläggs (Torgny Gustavsson, församlingen) 1995. Ingången i västra bogårdsmuren breddas (Torgny Gustavsson, församlingen). 2000-tal. Lönnar i trädkransen tas ned och omplanteras.

Källförteckning ATA Antikvarisk topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum Lantmäteriet

Niss Maria Legars, Kårsta kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift, Stockholms stift 2008.

vallentuna.se/sv/kulturmiljowebben

Sveriges kyrkor, Kårsta kyrka, Volym 67, Kyrkor i Långhundra härad, Stockholm 1952

Riksantikvarieämbetet, kulturmiljöbild, bebyggelseregistret

Tuulse, Armin, Kårsta kyrka, Upplands kyrkor, del VI, Uppsala 1957

FMIS

Torgny Gustavsson, Kyrkogårdsförvaltningen Össeby församling

Dyhlén-Täckman, I, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1986